Stenåldern i Uppland

Stenåldern i Uppland

Uppdragsarkeologi

och eftertanke

Stenåldern i Uppland

Uppdragsarkeologi och eftertanke

Arkeologi E4 Uppland – Studier volym 1

Stenåldern i Uppland

Uppdragsarkeologi och eftertanke

Niklas Stenbäck

redaktör

Redaktör: Niklas Stenbäck, SAU

Svensk språkgranskning: Gunilla Åkesson

Engelsk översättning/språkgranskning: Robin Olsson, Upplandsmuseet Allmänt kartmaterial © Lantmäteriverket Gävle 2007.

Medgivande MS2007/04080 samt MS2006/1674 Baksidesbild: Hawkeye flygfoto

Grafisk form och Omslagsbild: Södra tornet kommunikation, Uppsala Tryck: Ljungbergs tryckeri

Riksantikvarieämbetet, Societas Archaeologica Upsaliensis, Upplandsmuseet

UV GAL SAU St Eriks gränd 6

Portalgatan 2A Villagatan 6G 753 10 Uppsala

754 23 Uppsala 752 36 Uppsala Tel. 018-16 91 00

Tel. 010-480 80 30 Tel. 018-10 79 30 Fax 018-69 25 09

Fax 010-480 80 47 Fax 018-10 79 40 www.upplandsmuseet.se

www.raa.se/uv www.sau.se

© 2007

Societas Archaeologica Upsaliensis

isbn 978-91-976723-0-6 riksantikvarieämbetet isbn 978-91-7209-465-9 upplandsmuseet isbn 978-91-85618-91-0

I serien Arkeologi E4 Uppland – studier ingår volymerna:

Volym 1 Stenåldern i Uppland. Uppdragsarkeologi och eftertanke.

Red. Niklas Stenbäck

Volym 2 Att nå den andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland

Volym 3 Hus och bebyggelse i Uppland. Delar av förhistoriska sammanhang

Volym 4 Land och samhälle i förändring. Uppländska bygder i ett långtidsperspektiv

Volym 5 Mellan himmel och jord. Ryssgärdet, en guldskimrande bronsåldersmiljö i centrala Uppland

Volym 6 Mellan hav och skog. Högmossen, en stenåldersmiljö vid en skimrande strand i norra Uppland

Innehåll

7 • Förord

9 • Inledning och Forskningsöversikt

I. Teoretiska Förhållningssätt

31 • Den flathuggna pilspetsens fylogeni

67 • Det neolitiska samhället i östra Mellansverige

II. Stränder, växter och djur

99 • Synkrona paleokustlinjer 7000 – 4000 kal. bp

137 • Stenåldersvegetation i Uppland, östra Svealand

155 • Människor och djur i rörelse

III. Sten

193 • Skärgårdsliv och vita stenar

207 • Handtagskärnor och tvärpilar

227 • Brott i kvarts

267 • Mesolitiska och Neolitiska verktyg

289 • Senmesolitiska cirkelnötta slipstenar

305 • Trindyxan

319 • Spån och tidigt jordbruk

IV. Keramik

369 • Östsvensk neolitisk keramik

409 • Stil, gods och kärlanvändning

V. Diskussion –rumsliga strukturer

441 • Arkeologisk metodik

467 • Släng skräpet där vi brukar!

517 • Sökandet efter ett hem i den Östsvenska neolitiska kultursfären

537 • Bostad sökes

Slutord

1 Danmarksby raä 153 & 161 2 Kumla

3 Stångby 4 Enbacken 5 Brillinge

6 Berget, Lövstaholm 7 Bredåker

8 Hämringe

9 Fullerö, Trekanten, Björkgården 10 Skärna

11 Kättsta

12 Buddbo, Vaxmyra 13 Kyrsta

14 Brännpussen, Forsa, Forsa hög 15 Ryssgärdet

16 Sommaränge 17 Sommaränge skog 18 Älby

19 Bålmyren 20 Snåret 21 Glädjen 22 Postboda 23 Skallmyran 24 Stormossen

25 Djurstugan, Vallby södra, Vallby norra 26 Svanby

27 Högmossen Väg 709 28 Fembäcke 29 Brunnby Väg 700

30 Sandbro/Näsan 31 Tibble

Väg 288

32 Ytterbacken, Eke

Översiktskarta över platser för arkeologiska undersökningar inom den nya sträckningen av E4 och anslutande vägar. Redigering:

Bengt Backlund, Upplandsmuseet.

Bakgrundskarta: Leif Wärme, Vägverket.

0 1 2 3 4 5 km

Förord

r 1990 startade arkeologin inför den nya E4:an genom Uppland från Uppsala till Mehedeby. Detta skedde genom en för- studie inför de alternativa sträckningsförslagen.

Sedan dess har det arkeologiska arbetet rullat vi- dare med utredningar, förundersökningar, slutun- dersökningar, analyser, basrapporter, föredrag, ut- ställningar, publikationer m m. Nu avslutas detta gigantiska arkeologiska projekt med publikationer som är uppbyggda kring olika teman.

Allt sedan de större slutundersökningarna på- börjades år 2000 och fram till 2006 då de avslu- tades har arkeologiska frågor dryftats mellan de tre undersökande institutionerna under samord- ning av Arkeologiråd E4. I detta råd har vi beaktat frågor och förväntningar som ställts av exploatör, länsstyrelse, forskarvärld och allmänhet. Den sista gemensamma produkten av detta är också denna publikation, där arkeologer från de tre institutio- nerna arbetat tillsammans.

Undersökningarna på E4:an hade inte kunnat genomföras med en sådan professionalism utan de arkeologer som deltagit. Under åren har runt 200

personer på ett eller annat sätt bidragit med kun- skap, arbetsinsatser och intresse, allt för att kunna avsluta detta med dessa publikationer. Ett stort tack till er alla som har bidragit till denna kun- skapshöjning av den uppländska förhistorien.

Vi riktar även ett stort tack till vår uppdragsgi- vare, Vägverket, som har varit en mycket bra sam- arbetspartner. Det är inte bara de arkeologiska un- dersökningarna som varit omfattande utan även själva vägbyggnationen har varit av extraordinär omfattning. Trots detta har arkeologer och väg- byggare kunnat enas om logistiken utan att kom- ma i konflikt med varandra.

Sist hoppas vi att denna publikation tillsam- mans med de övriga kommer ge svar på många frågor rörande förhistorien i Uppland men även att den kommer att inspirera läsaren till att fort- sätta söka kunskap.

Uppsala oktober 2007

Britta Rosborg

Riksantikvarieämbetet, UV GAL Jan Apel

Societas Archaeologica Upsaliensis Bent Syse

Upplandsmuseet

Inledning och

forskningsöversikt

Niklas Stenbäck, redaktör

öjligheten att öka kunskapen om människornas levnadssätt och sam- hällen under stenåldern i Uppland har förbättrats avsevärt genom de arkeologiska under- sökningar som genomförts inom ramen för pro- jektet Arkeologi E4 Uppland. Utgrävningarna har varit omfattande och ett rikligt material har fram- kommit, som med stor sannolikhet kommer att användas i forskningen under lång tid framöver.

Redan nu kan vi skönja många nya resultat, varav en hel del presenteras i denna volym. Föreliggande volym innehåller fördjupningsstudier – eller ”steg 2”-arbeten som de också benämns inom uppdrags- arkeologin – kring olika frågor som berör stenål- dern samt stenåldersarkeologin och som aktuali- serats i samband med undersökningarna. Dessa frågor tar sina utgångspunkter från E4-materialet men handlar inte bara om stenåldern i Uppland utan kan också ses i vidare perspektiv.

Bakgrund

Nu (oktober 2007) är således den nästan 8 mil långa nya motorvägen (E4) genom centrala och norra Uppland, mellan Uppsala i söder och Me- hedeby i norr, färdigbyggd. Ett betydande antal fornlämningar kom att beröras och, som kultur- minneslagen föreskriver, slutundersökas åren 2000 och 2002–2006 som en följd av detta vägpro-

jekt. Att så blev fallet var inte så förvånande med tanke på hur fornlämningsrikt detta landskap är och att åtskilliga lämningar från i synnerhet järn-

åldern skulle påverkas stod klart i ett tidigt skede, efter den särskilda arkeologiska utredning och de inventeringar som gjordes i början av 1990-talet med avseende på det kommande vägbygget (Aspe- borg m fl 1995). Däremot framkom endast ett fåtal boplatslämningar från stenåldern i samband med denna utredning, och kunskapsläget om lämning- ar från denna tidsperiod i särskilt de norra delarna av Uppland var också bristfällig. Under senare delen av 1990-talet genomfördes dock betydande inventeringar i delar av Uppland och i Gävleborgs län, vilket resulterade i en ökad kunskap om sten- åldersbosättningens utbredning och omfattning i regionen. Som en följd av detta genomfördes där- för en kompletterade särskild arkeologisk utred- ning längs den nya vägsträckningen år 2002 med Niclas Björck, UV GAL, och Michel Guinard, SAU, som projektledare. Fynd från stenåldern konstate- rades vid denna utredning på 20 lokaler fördelade på 13 lägen, vilka även förslogs att förundersökas (Björck & Guinard 2003).

Åren 2002–2003 utfördes förundersökning-

ar vid 14 stenålderslokaler som sedan ledde till

slutunderökningar, eller särskilda undersökningar

som är den formella benämningen. Tillsammans

med Ryssgärdet, som förundersöktes redan 1995,

genomfördes dessa 15 slutundersökningar åren

2003–2004. Till detta kan även läggas för- och

slutundersökningarna åren 2005–2006 vid Fem-

bäcke, som visserligen ligger vid anslutningsväg

207 men som också är en del av E4 projektet

(Björck & Lindberg 2005). Dessa sammanlagt

16 stenålderslokaler har undersökts av SAU och UV GAL. Grovt sett har SAU undersökt de äldre platserna från stenåldern och UV GAL de yngre.

Nämnas bör att även ytterligare en lokal under- söktes i området, nämligen Postboda skjutbanan som seminariegrävdes år 2004 av studenter från arkeologiska institutionen vid Uppsala universi- tet. Upplandsmuseet, som också ingår i projektet, har inte undersökt några stenålderslokaler utan endast lämningar från senare perioder.

Avrapporteringen av de särskilda undersökning- arna slutfördes, med vissa undantag, år 2006 (se fig.

2), Rapporterna från Högmossen (UV GAL) och Ryssgärdet (UV GAL) kommer att publiceras som monografier i samma tematiska fördjupningsserie som denna, tillsammans med ytterligare tre voly- mer (se nedan). Från Ryssgärdet finns dock även en teknisk rapport, s k Daff (dokumentation av fält- arbetsfasen), tillgänglig. Den slutliga Fembäcke- rapporten (UV GAL) beräknas vara färdig 2007.

Figur 1. Karta över undersökta mesolitiska och neolitiska lokaler i E4-projektet (kartbear- betning K. Martinelle).

Figure 1. Location map showing excavated Mesolithic and Neolithic sites in the E4-project.

Högmossen

Djurstugan Stormossenlokarerna

Skallmyran Glädjen Postbodalokalerna

Fembäcke Snåret

Bålmyren

Brännpussen

0 5 10 15 20 km

Arbetet med

fördjupningsartiklarna

I projektprogrammet från våren 2002 klargjordes av Länsstyrelsen i Uppsala län, Vägverket samt de grävande aktörerna att projektet skulle avslutas med ett antal tematiska volymer med vetenskapli- ga fördjupningsartiklar. Större möten hölls hösten 2003/våren 2004 då riktlinjerna för dessa volymer formulerades och därefter begärde länsstyrelsen in förslag på artikelämnen från de grävande ak- törerna samt andra externa forskare. I april 2005, efter vissa diskussioner, beslutade Länsstyrelsen i Uppsala län att fyra volymer med fördjupnings- artiklar skulle publiceras som en serie inom E4- projektet, d v s en volym mindre än vad som var planerat från början. De fyra volymernas teman är; stenålder (volym 1), grav och ritual (volym 2), hus och gård (volym 3) samt regionen (volym 4).

Dessutom skulle som ovan nämnts två monogra- fier ges ut i samma serie om platserna Högmossen och Ryssgärdet. Namnet på serien blev till sist Ar- keologi E4 Uppland – studier. Redaktör för sten-

åldersvolymen var från början Helena Knutsson.

En av de frågor som hade diskuterats med läns- styrelsen var omfattningen av fördjupningsana- lyserna i förhållande till rapporterna, d v s hur mycket analyser skulle ingå i rapporteringen och hur mycket skulle ingå i fördjupningsartiklarna?

SAU föreslog att merparten av arbetet och ana- lyserna skulle presenteras i rapporterna och att fördjupningsartiklarna närmast skulle inrikta sig på avgränsade specifika problem, medan UV GAL föreslog att rapporterna snarast skulle vara av tek- nisk och endast redovisande karaktär, för att man därefter skulle utföra och presentera analyserna samt synteser i fördjupningsartiklarna. Länssty- relsen beslutade till sist om en kompromiss men med en övervikt för det förstnämnda förslaget.

Primärdata och åtskilliga analyser, särskilt la- borativa analyser, finns också huvudsakligen re- dovisade i de tidigare nämnda rapporterna. För- djupningsartiklarna i denna volym hänvisar därför ofta till dessa rapporter. Varianter av denna två- stegsmodell har de senaste åren utvecklats inom uppdragsarkeologin i Sverige, d v s först en redo-

Figur 2. Sammanställning över undersökta mesolitiska och neolitiska lokalerna i E4-projektet.

Lokal M ö.h. Datering, kal.

C Stå period Undersökt år Inst. Rapporter (2007-06-15) Stormossen 5:2 ca 62 ca 5000-4500 f Kr sen meso FU, SU 2003 SAU Guinard, M. & Vogel, P. 2006b.

Stormossen 5 ca 62 ca 4800-4500 f Kr sen meso FU, SU 2003 SAU Guinard, M. & Vogel, P. 2006b.

Stormossen 4 ca 60 ca 4700-4400 f Kr sen meso FU, SU 2003 SAU Guinard, M. & Vogel, P. 2006b.

Stormossen 1 ca 60 ca 4700-4000 f Kr sen meso FU 2003, SU 2004 SAU Guinard, M. & Vogel, P. 2006b.

Skallmyran ca 55 ca 4200 f Kr sen meso FU 2003, SU 2004 SAU Guinard, M. & Vogel, P. 2006a.

Postboda 3 ca 52 ca 4000 f Kr sen meso FU, SU 2003 SAU Darmark, K. & Sundström, L. 2005.

Glädjen ca 45 ca 4000, 2800, 2200 f Kr

TN I, MN B-SN

FU, SU 2003 UV GAL Lindberg, K-F. 2006.

Bålmyren ca 48 ca 3600-3300 f Kr TN II FU, SU 2003 SAU Sundström, L. & Darmark, K. 2005.

Högmossen ca 46 ca 3600-3300 f Kr TN II FU 2002, SU 2004 UV GAL Björck, N. 2004. (FU) Postboda 2 ca 45 ca 3500-3000 f Kr TN II – MN A FU 2003, SU 2004 SAU Sundström, L. m fl. 2006.

Postboda 1 ca 43 ca 3100-3000 f Kr MN A FU 2003, SU 2004 SAU Sundström, L. m fl. 2006.

Snåret ca 44 ca 3400 f Kr TN II (MN B?) FU, SU 2003 UV GAL Björck, N. & Larsson, F. 2007.

Fembäcke ca 42 ca 3000 f Kr MN A FU 2005, SU 2006 UV GAL Björck, N. & Lindberg, K-F. 2005. (FU) Brännpussen ca 36 ca 2800-2600 f Kr MN B FU 2002, SU 2003 UV GAL Nilsson, M-L. 2006.

Djurstugan ca 37,5 ca 2400-2300 f Kr MN B / SN FU, SU 2003 UV GAL Ytterberg, N. 2006.

Ryssgärdet ca 33 ca 1900 f Kr SN FU 1995, SU 2003 UV GAL Eriksson, T. & Östling, A. 2005.

(DAFF)

Figur 3. Flygfoto över Högmossen med sträckningen av nya och gamla E4, samt Dalälven i bakgrunden (foto Hawkeye flygfoto).

Figure 3. Air photograph showing the Högmossen site with the present and the new direction of the E4-high- way, and also the river of Dalälven in the background (photo Hawkeye flygfoto).

visning av data och sedan en fördjupad analys med tolkningar, alternativt en populärvetenskaplig publikation (se t ex Anund 2003; Carlsson 2004).

Det finns emellertid för- och nackdelar med syste- met. En fördel är att det är möjligt att förhållande- vis snabbt avrapportera den tekniska delen, och på så sätt avsluta den antikvariska delen av uppdra- get i rimlig tid. En nackdel är att det från gransk- ningssynpunkt kan vara svårt att följa och bedöma kvaliteten på analyserna. Steget, eller argumenta- tionskedjan, mellan redovisningen av data till de avslutande tolkningarna riskerar att bli alltför vag, eller åtminstone svåröverskådlig. Detta är, enligt min mening, ett generellt problem inom uppdrags- arkeologin och gäller inte specifikt E4-projektet.

Inriktningen på innehållet i artiklarna i denna

volym godkändes följaktligen av länsstyrelsen våren 2005. Självklart innebär en kreativ forsk- ningsprocess att de enskilda artiklarnas inriktning och innehåll, i större eller mindre utsträckning, förändrats från ursprungsidéerna. Huvudlinjerna kvarstår emellertid. Den tilldelade arbetstiden varierade mellan de olika fördjupningsartiklarna.

Merparten av författarna fick sammanlagt mellan en och två betalda arbetsmånader per artikel.

Om inget annat anges redovisas alla årtal i vo- lymen i form av kalibrerade

C-värden, och pre- senteras som f Kr. Den engelska benämningen BC (Before Christ) förekommer i enstaka fall, särskilt i vissa figurer och i Sven Karlssons artikel om vegetationshistorien. I den geologiska arti- keln om paleokustlinjer (Risberg m fl) redovisas dateringarna som kalibrerade BP värden (before present AD 1950).

Forskningen kring stenålder i östra Mellan sverige

– en översikt

Under de senaste tiotal åren har flera arkeologiska avhandlingar och större skrifter innehållit mer eller mindre omfattande genomgångar av forsk- ningshistorien kring olika tidsavsnitt, fornläm- ningar och fynd från stenåldern i östra Mellansve- rige, särskilt dess yngre del (t ex Åkerlund 1996;

Larsson & Olsson 1997; Carlsson 1998; Seger- berg 1999; Apel 2001; Lekberg 2002; Gill 2003;

Sundström 2003; Lindgren 2004). Dessförinnan har flera andra arbeten, t ex Löfstrand (1974) och Segerberg (1978), behandlat forskningshistorien kring stenåldern i regionen, inte minst Uppland.

Syftet med följande text är därför endast att ge

en översiktlig beskrivning, eller orientering, över

forskningshistorik och aktuell forskning kring

mesolitikum och neolitikum i regionen, samt kort

presentera hur de enskilda artiklarna i denna vo-

lym förhåller sig till dessa forskningssammanhang,

både innehållsmässigt och idéhistoriskt. Flertalet

av artiklarna i föreliggande volym är helt arkeo-

logiska men några artiklar behandlar perioden och

regionen utifrån andra kunskapsområden, så som

geologi, vegetationshistoria och osteologi.

Kort beskrivning över den arkeo- logiska forskningshistorien kring stenålder i östra Mellansverige

Flera forskare har de senaste åren studerat den arkeologiska forskningshistorien i Sverige ur idé- historiska perspektiv. (För vidare diskussioner kring detta ämne ur ett mera allmänt nationellt perspektiv hänvisas till exempelvis Jensen 2002;

Baudou 2004).

Fram t o m 1960-talet

Från det att arkeologiämnet professionaliserades under 1800-talets andra hälft fram t o m 1960-talet dominerades stenåldersforskningen vetenskapste- oretiskt, inte minst i Mellansverige, av kulturhis- toriska perspektiv, där forskningsfokus ofta låg på typologi och kronologi (se t ex Baudou 2004).

Kunskapen om Mellansveriges stenålder basera- des under 1800-talets senare del främst på enskilda privatpersoners fornsakssamlingar, t ex von Wald- heims i Uppland (Ekholm 1915) och Lewenhaupts i Södermanland (Florin 1958), eller professionella arkeologer iakttagelser av lösfynden, särskilt av Oscar Montelius (t ex 1873, 1874) och Hans Hil- debrands (t ex 1872). I den tidigaste forskningen dryftades speciellt frågor kring den mellansvenska stenålderns ålder och kolonisationsförlopp. Mon- telius menade att det var tveksamt om det fanns någon bosättning under den äldre fasen – jägar- stenåldern – i Mellansverige, men när den sedan etablerades under yngre stenålder ansåg han att den kom från sydväst (Montelius 1873, 1874).

Stenåldersforskningen i östra Mellansverige blev mera omfattande i anslutning till att flera boplatser upptäcktes i början av 1900-talet, bl a vid Åloppe i Uppland och Säter vid Bråviken i Östergötland, (Almgren 1906a, 1906b). Tillsam- mans med andra samtidigt upptäckta boplats- lämningar på Gotland (Lithberg 1914) och Åland (Cederhvarf 1912) sammanfördes de till gruppen

”östsvensk boplatskultur”, vilken sedermera i den kulturhistoriska forskningen blev mer eller min- dre synonymt med den gropkeramiska kulturen.

Vid Knut Stjernas seminarium i Uppsala 1907 beslutades att olika forskare skulle göra samman- ställningar över stenåldersmaterialen från de olika

svenska landskapen. Gunnar Ekholm erhöll Upp- land på sin lott, vilket resulterade i en akademisk avhandling över Upplands bebyggelsehistoria un- der stenåldern (Ekholm 1915).

Under en stor del av 1900-talet har stenålders- forskningen i östra Mellansverige varit inriktad på att studera och klassificera artefakter som for- mella typer med essentiella egenskaper, särskilt keramik från tidig- och mellanneolitikum, och sedan placerat föremålen och lämningarna i s k arkeologiska kulturer så som; trattbägar- eller Vråkultur (t ex Florin 1958), gropkeramisk kultur

(t ex Bagge 1951) och stridsyxekultur (t ex Mal- mer 1962). Dessa kulturer har av olika forskare betraktats representera exempelvis olika etniska grupper, olika levnadssätt m m (för vidare dis- kussion kring kulturbegreppet, se t ex Stensköld 2004:25ff). Fyndmaterialen i östra Mellansverige från senneolitikum och mesolitikum har dock inte i forskningshistorien frambringat några liknande arkeologiska kulturer. När det gäller mesolitikum kan det främst bero på att den kulturhistoriska forskningen om denna period haft svårt att klas- sificera det vanligaste fyndmaterialet i östra Mel- lansverige, nämligen tillslagen kvarts, utifrån for- mella typer (Lindgren 2004:28).

1970- och 1980-talen

Kännetecknande för denna period är det proces- suella teoretiska förhållningssättet, vars bakgrund kan sökas i amerikansk antropologisk teoribild- ning från 1960-talet, men som fick sitt genom- Figur 4. Mesolitiska och neolitiska periodindelningar i volymen relaterade till kalibrerade

C-dateringar.

Figure 4. Mesolithic and Neolithic periods mentioned in the volume and related to calibrated

C-datings.

Mesolitikum 8300 – 3900 f Kr

Tidigmesolitikum 8300 – 6800 f Kr

Mellanmesolitikum 6800 – 5500 f Kr

Senmesolitikum 5500 – 3900 f Kr

Neolitikum 3900 – 1700 f Kr

Tidigneolitikum 3900 – 3300 f Kr

Mellanneolitikum 3300 – 2300 f Kr

Senneolitikum 2300 – 1700 f Kr

ligen traditionellt kulturhistoriskt tolkande per- spektiv, men med en stark betoning på betydelsen av agency, d v s utpräglat idealistiska perspektiv.

Det sistnämnda exemplet företräddes inom sten- åldersforskningen under berörda period i regionen främst av Anders Carlsson vid Stockholms univer- sitet (se t ex Carlsson 1998). Postprocessuell arke- ologi kan förstås som en del av den allmänna kul- turdebatten men också som en specifik kritik av en alltför ensidig framhävning inom den processuella arkeologin av funktion som förklaringsgrund för materiell kultur och förändringar av typer (för dis- kussion, se t ex Hodder 1986; Trigger 1993:415ff;

Olsen 1997:62f, 176ff; Baudou 2004:298ff).

Exploateringstrycket i Mälardalen var på många håll fortsatt högt under perioden och statens infra- strukturella satsningar, i form av exempelvis Svea- lands- och Mälarbanan norr och söder om Mälaren samt tredje banan vid Arlanda flygplats, innebar nya omfattande exploaterings- eller uppdragsar- keologiska undersökningar, som branschen också kom att benämnas. Under 1990-talet avskaffades nämligen Riksantikvarieämbetets (UV) monopol- ställning på att utföra exploateringsgrävningar och ett anbudsliknande förfarande infördes, vilket också kom att praktiseras i flera av länen i Mälardalen (se SOU 2005:80). Större exploateringsundersökning- ar av stenålderslokaler gjordes exempelvis i Närke vid Frotorp (Blomkvist m fl 2006), Tjugestatorp (Artursson 1997) och Skumparberget (Apel m fl 1996), i Västmanland vid Fågelbacken (Apel m fl 1995), Bollbacken (Artursson 1996), Skogsmossen (Hallgren m fl 1997) och Gärdselbäcken (Holm &

Runesson 2002), i Uppland vid Lindskrog (Gus- tafsson m fl 2000) och Vrå/Knivsta (Göthberg m fl 2002), i Gästrikland vid Fräkenrönningen (Björck 1998) samt i Södermanland vid exempelvis Kyrk- torp (Färjare & Hammar 2000), Åby koloniområ- de (Frykberg & Lindgren 1998), Jordbro industri- område (Lindgren & Lindholm 1998), Östra Vrå (Kihlstedt 2006), Myrstugeberget (Granath Zillén 2001), Pärlängsberget (Hallgren m fl 1995) och i Turinge (Lindström & Boije 2000).

Även ett antal mindre forskningsgrävningar ut- fördes under perioden, t ex vid Vendel i Uppland (Papmehl-Dufay 1999). I Gälvleborgs län och i nordligaste Uppland utfördes omfattande invente- slag inom svensk arkeologi först under 1970- och

1980-talen, inte minst inom den stenteknologiska forskningen som utfördes av bl a Erret Callahan (1987) och Kjel Knutsson (1988) vid arkeologiska institutionen, Uppsala universitet. Utan att göra någon fördjupning i detta teoretiska förhållnings- sätt kan ändå nämnas – för denna skrifts fortsatta sammanhang – att de processuella utgångspunk- terna innebar att de arkeologiska typerna främst studerades utifrån funktionell anpassning och inte som formella typer med essentiella egen- skaper, vilket som ovan nämnts huvudsakligen bejakades inom den kulturhistoriska forsknings- traditionen (för diskussion, se t ex Binford 1962;

Trigger 1993:351ff; Baudou 2004:295ff).

Ett antal forskningsprojekt med tillhörande ut- grävningar i regionen utfördes även under berörda period. Nämnas bör Stig Welinders undersök- ningar under 1970-talets första hälft av flera meso- litiska platser, bl a Dalkarlstorp i Västmanland och Sjövreten i Södermanland (Welinder 1973, 1977), Ann Segerbergs undersökningar under 1970- och 1980-talen av neolitiska boplatser vid Bällinge

mossar, Anneberg och Torslunda i Uppland (Se- gerberg 1978, 1995, 1999) samt Lars Löfstrands avhandling som baserades på undersökningarna vid Äs i Västmanland (Löfstrand 1974).

Empiriskt präglas dock perioden främst av den alltmer omfattande exploateringsarkeologin, sär- skilt under 1980-talet och i synnerhet på Södertörn i östra Södermanland. Platser som undersöktes under denna period var exempelvis i Söderman- land vid Söderbytorp (Runesson 1994), Malma- hed (Olsson & Huhltén 1986), Häggsta (Olsson 1996) och Masmo (Åkerlund & Olsson 1996).

1990-talet

Inspirerade av framför allt brittiska arkeologer

etablerades ett postmodernt förhållningssätt till

arkeologiämnet, även benämnt postprocessuell ar-

keologi, i slutet av 1980-talet vid företrädesvis ar-

keologiska institutionen, Stockholms universitet

(se t ex Burström 1991). Postprocessuell arkeologi

utgör visserligen inget enhetligt teoretiskt förhåll-

ningssätt, utan spänner över ett omfattande epis-

temologiska fält, från allmänt vetenskapskritiska

alternativt metaarkeologiska perspektiv till täm-

ringar liksom flera större och mindre arkeologis- ka undersökningar, bl a vid Vedmora (Björck &

Björck 1999) och vid Västeräng (Björck 2000).

2000-talet

Det är mycket möjligt att det i skrivande stund (2007) är alldeles för tidigt att bedöma vilka teore- tiska förhållningssätt som dominerade stenålders- forskningen i regionen under 2000-talets första decennium. Men om vi betraktar de 11 doktors- avhandlingar som behandlar svensk stenålder och som hittills lagts fram under perioden vid Stock- holms universitet (Strassburg 2000, Storå 2001, Ericsson 2003, Gill 2003, Stenbäck 2003, Lind- gren 2004, Stensköld 2004, Papmehl-Dufay 2006) och vid Uppsala universitet (Apel 2001, Lekberg 2002, Sundström 2003) så kan man konstatera att variationen är stor både i fråga om teoretiska per- spektiv och val av metoder. Kanske är detta det ka- raktäristiska för perioden. Flera av avhandlingarna från Stockholms universitet är emellertid starkt influerade av den postprocessuella arkeologin, sär- skilt Strassburg (2000) och Gill (2003), medan avhandlingarna från Uppsala universitet i högre utsträckning baseras på processuella förhållnings- sätt, exempelvis Apel (2001).

Uppdragsarkeologins stenåldersundersökningar under perioden kan till stor del sammankopplas med ett antal större linje- eller vägprojekt i re- gionen, varav E4:ans nya sträckning mellan Upp- sala och Mehedeby är den klart mest omfattande.

Andra vägprojekt som föranlett stenåldersunder- sökningar är särskilt motorvägsutbyggandena av väg 73 ner mot Nynäshamn och E18 väster om Örebro. Vid väg 73 undersöktes bl a flera meso- litiska platser (Ahlbeck & Isaksson 2007) och den gropkeramiska boplatsen Sittersta (Kihlstedt m fl 2007). I samband med E18 väster om Örebro undersöktes bl a ett antal mesolitiska platser vid Svartkärret (Sundström muntligen) och mesolitis- ka och neolitiska lämningar vid Knutstorp (Holm

& Thorsberg 2006). Flera neolitiska lokaler har också undersökts under perioden runt Örebro, ex- empelvis vid Tybble (Bergold & Holm 2004). Där- utöver har flera utgrävningar av stenålderslokaler gjorts i regionen, bl a i Södermanland vid exem- pelvis Skrubba (Olsson 2003), Trössla (Hallgren

2004) och Lyttersta (Apel m fl 2004). Forsknings- grävningar har exempelvis gjorts vid Kallmossen i Uppland (Hallgren muntligen)

Konkurrenssituationen inom uppdragsarkeo- login har vidareutvecklats under de senaste åren.

Fler aktörer har blivit aktiva i branschen och flera län praktiserar också anbudsförfarandet. UV är fortfarande (år 2007) en del av Riksantikvarieäm- betet även om diskussioner förs kring ett avskil- jande (SOU 2005:80). En betydande del av stenål- dersarkeologin i regionen bedrivs numera således inom uppdragsarkeologin, samtidigt som univer- sitetsinstitutionerna fått minskade resurser. Hur detta kommer att påverka stenåldersforskningen på sikt får framtiden utvisa.

Avslutningsvis kan dock sägas att trots att nya teoretiska perspektiv påverkat arkeologin, inte minst stenåldersforskningen, de senaste decen- nierna kan en betydande del, förmodligen mer- parten, av den arkeologiska forskningen även fort- sättningsvis karaktäriseras som kulturhistorisk.

Artiklarna i ett forsknings­

historiskt perspektiv

Föreliggande volym är indelad fem olika kapitel, eller tematiska delar, kring teoretiska förhållnings- sätt, natur, sten, keramik och diskussioner kring rumsliga strukturer. Nedan följer en kort genom- gång och presentation av de enskilda artiklarna samt, i vissa fall, kommentarer kring hur de förhål- ler sig till den ovan beskriva forskningshistorien.

Del I. Teoretiska förhållningssätt

Inledningsvis omnämndes att nästan samtliga

artiklar är skrivna av medarbetare antingen vid

Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) eller

vid Riksantikvarieämbetet (UV GAL). Självklart

råder det en variation i teoretiska perspektiv mel-

lan olika författare vid respektive institution, men

trots detta föreligger ändå enligt min mening en

tydlig skillnad i teoretiska förhållningssätt och tra-

ditioner i artiklarna från de båda institutionerna. I

detta block representeras denna skillnad i förhåll-

ningssätten av Apels och Darmarks artikel (SAU)

och Björcks och Larssons artikel (UV GAL)

Jan Apel och Kim Darmarks (SAU) artikel Den flathuggna pilspetsens fylogeni består av tre delar; en teoretisk, en metodisk och en empirisk del. Den teoretiska delen är en introduktion i nyare kulture- volutionistisk teoribildning inom arkeologin, även

benämnd darwinistisk arkeologi. Kortfattat kan denna teori beskrivas som ett försök att förklara kul- turella förändringar utifrån både ”biologiska” evo- lutionära processer, så som slumpmässig variation och kulturell drift, men också som specifikt mänsk- Figur 5. Karta med ett urval undersökta mesolitiska lokaler som omnämns i artiklarna. Den paleogeografiska kartan visar en hypotetisk bild av östra Mellansverige under slutet av mesolitikum (6000 kal. BP) Den dåtida strandlinjen är be- räknad med en numerisk modell utvecklad vid SGU (se Påsse & Andersson 2005). © Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU). Digital kartbearbetning K. Martinelle & P. Vogel / SAU. Skala 1:2 000 000.

Figure 5. Map with a number of Mesolithic sites mentioned in the articles. The palaeogeographical map showing the sea-

land configuration of the end of the Mesolithic in eastern middle Sweden (6000 cal. BP).

klaringsmodeller kring funktionell adaption och yttre anpassning, med den kulturhistoriska arkeo- logins essentialistiska synsätt, med traditioner och stegvisa förändringar av materiell kultur baserade på olika handlingsförklaringar kring mänskligt so- Figur 6. Karta med ett urval undersökta neolitiska lokaler som omnämns i artiklarna. Den paleogeografiska kartan visar en hypotetisk bild av östra Mellansverige under mellanneolitikum B (4500 kal. BP) Den dåtida strandlinjen är be- räknad med en numerisk modell utvecklad vid SGU (se Påsse & Andersson 2005). © Sveriges Geologiska Undersökning- ar (SGU). Medgivande nr 30-1003/2007. Digital kartbearbetning K. Martinelle & P. Vogel / SAU. Skala 1:2 000 000.

Figure 6. Map with a number of Neolithic sites mentioned in the articles. The palaeogeographical map showing the sea-land configuration of Middle Neolithic B in eastern middle Sweden (4500 cal. BP).

liga ”kulturella” evolutionära processer i form av

riktad variation och förvrängd överföring. Apel och

Darmark menar att denna teoretiska utgångspunkt

kombinerar den processuella arkeologins materia-

listiska, eller instrumentella, uppfattning, med för-

cialt beteende. De använder sig av begreppen gene- rativ materialism och repetitiv essentialism för att beskriva de två principerna för förändring av i det här fallet stenteknologiska enheter.

Denna teoretiska utgångspunkt förenar de med metoden att typbestämma artefakter utifrån tek- nologiska handlingssekvenser som benämns châi- ne opératoire. Detta gör de för att undvika proble- men med användandet av metriska typer, oftast nyttjat inom den processuella skolan, och formella typer som ofta används inom den kulturhistoriska.

Genom att följa artefakters teknologiska historia eller fylogeni från uppkomst och fortsatta utveck- ling genom den evolutionära processen går det att förklara både form och traditioner, anser de. Detta exemplifieras med en studie som tar avstamp i de flathuggna pilspetsar från sen stenålder och tidig bronsålder som påträffades i samband med E4- undersökningarna. Enligt författarna möttes två olika hantverkstraditioner i norra Uppland under denna period, en nordlig tradition där spetsar till- verkades i lokala råmaterial med en kombination av slag- och tryckteknik samt en sydlig tradition där spetsar tillverkades i importerad flinta med tryckteknik. De anser att dessa båda traditioner har ett gemensamt ursprung i Främre Orienten men har nått Uppland via två olika spridningsvä- gar, en nordlig/östlig via Svartahavsregionen och Ryssland samt en sydlig/västlig via Nordafrikas kust, Iberiska halvön och Västeuropa. Genom att vidga studien till hela norra halvklotet menar de att denna stenteknologiska hantverkstradition faktiskt kan ha sitt ursprung i den paleolitiska So- lutréentraditionen i Västeuropa.

I Niclas Björcks och Fredrik Larssons (UV GAL) artikel Det neolitiska samhället i östra Mellan- sverige – en problematisering av tolkningsgrunden kan huvudtesen kortfattat beskrivas enligt följande:

Under perioden tidigneolitikum–mellanneoliti- kum levde människorna i Uppland huvudsakli- gen som jägare-samlare i åretrunt bosättningar vid den dåtida kusten utan att idka jordbruk. De argumenterar emot tanken på att den jordbru- kande trattbägarkulturen var företrädd i Uppland under tidigneolitikum och sammantaget anser de att uppfattningen om neolitiseringen i östra Mel- lansverige under denna period är kraftigt överdri-

ven. I artikeln menar de att det i den arkeologiska forskningshistorien har funnits en politisk vilja att kulturellt sammanföra denna region med Syd- skandinavien och likheter med material från norr och öster har underskattats. Björck och Larsson tar avstånd från användandet av kulturbegreppet och menar att de olika neolitiska kulturerna till- skrivits så många fördomar/förutfattade meningar att kulturbegreppet är oanvändbart som analytiskt redskap. Det teoretiska grundproblemet menar de är att artefakterna tillskrivits essentiella betydel- ser som inte existerade. Därför föreslår de att man istället ska arbeta med kontexter.

Trots detta kan deras arbete ses som en del i den kulturhistoriska traditionen, eftersom man väljer att använda sig av en taxonomi som ska- pades av kulturhistoriskt intresserade arkeologer (formella typologier).

Del II. Stränder, växter och djur

Geologiska strandförskjutningsstudier användes

tidigt i den arkeologiska stenåldersforskningen

för att datera strandnära boplatser och fynd (se t

ex Ekholm 1915). Artikeln Synkrona paleokustlinjer

7000 – 4000 kal. BP i mellersta och norra Uppland av

Jan Risberg och Göran Alm (Inst. för naturgeo-

grafi och kvartärgeologi, Stockholms univ.), Niclas

Björck (UV GAL) samt Michel Guinard (SAU)

är ett nytt exempel på det fortsatta nära samarbe-

tet mellan geologer och arkeologer för att utröna

strandlinjeförskjutningens förlopp under stenål-

dern, i det här fallet i delar av Uppland. Genom

att kombinera väl daterade arkeologiska och geolo-

giska data har författarna beräknat strandlinjeför-

skjutningen i olika delar av undersökningsområ-

det. Med hjälp av GIS-appliceringar presenterar de

resultaten av dessa beräkningar i form av synkrona

paleogeografiska kartor. Deras resultat kan också

ses som en detaljstudie som kan jämföras med den

mer generella strandlinjeförskjutningsmodell som

matematiskt framtagits vid SGU (Påsse & Anders-

son 2005), och som i denna inledningsartikel kan

beskådas som bakgrundskartorna i figur 5 och 6. I

artikeln av Risberg m fl redovisas även dateringar-

na av de olika stadierna av Holocen, samt kort om

aktuell forskning kring Litorinahavets transgres-

siva faser i Uppland och i Stockholmsområdet.

I artikeln Stenåldersvegetation i Uppland, östra Svealand undersöker Sven Karlsson (Inst. för na- turgeografi och kvartärgeologi, Stockholms univ.) floran under stenåldern i den dåtida uppländska skärgården, med hjälp av i första hand 12 pollen- undersökningar, varav fyra kommer från vegeta- tionsundersökningar inom E4-projektet. Kun- skapsläget kring stenålderns vegetationshistoria i Uppland är generellt sett bristfälligt, inte minst beroende på att huvuddelen av de hittills utförda pollenundersökningarna i landskapet ofta endast omfattar bronsålder, järnålder och yngre mate- rial. Av de 12 pollenundersökningarna sträcker sig endast fem tillbaka till senmesolitikum. Dia- grammen i undersökningen ger en relativt god bild av trädvegetationen men hans slutsats är att de hittills gjorda pollenundersökningarna inte är nog detaljerade för att spåra den tidigaste vege- tationen, speciellt inte den i ytterskärgården, där fynden av örtpollen är få. I studien försöker han även fastslå mänsklig påverkan på materialet och odlingshistorien i Uppland. Han konstaterar att mer uppenbara men fortfarande sparsamma fynd efter mänsklig påverkan börjar under mellan- och senneolitikum i undersökningsområdet.

I Ylva Bäckströms (SAU) artikel Människor och djur i rörelse – en kritisk granskning av förutsättningar- na för säsongsbedömningar av mellansvenska stenålders- material utifrån benfynd undersöks problematiken kring säsongsbedömning av tidig- och mellanneo- litiska material ur ett osteologiskt perspektiv. Arti- keln är uppdelad i två delar. Den första delen inne- håller en resumé av de olika tillvägagångssätt som kan, och brukar, användas för att bedöma årstid utifrån benmaterial. I den andra delen skapar hon en modell över säsongsutnyttjande utifrån förslag på bästa tidpunkter för jakt/slakt av djurarter som förekommer i ett antal tidig- och mellanneolitiska material från Mellansverige. I studien använder hon sig av 19 material på sammanlagt drygt 100 kg ben, mestadels brända.

Del III. Sten

Pierre Vogel (SAU) sammanfattar i artikeln Skär- gårdsliv och vita stenar. Nya rön kring mesolitikum utifrån E 4-undersökningarna i Uppland en del av re- sultaten från utgrävningarna av mesolitiska loka-

ler inom detta projekt. Före E4-projektet hade få större arkeologiska undersökningar av mesolitiska lokaler genomförts i Uppland. Vogel inriktar sig främst i texten på den dominerande fyndkatego- rin slagen kvarts och hur vi utifrån denna kan un- dersöka vad dessa lämningar representerar i fråga om de mesolitiska människornas göranden i den dåvarande skärgården.

Artikeln Handtagskärnor och tvärpilar. En diskus- sion om stenteknologi och sociala processer under senme- solitikum och början av neolitikum av Michel Guinard och Niklas Groop (SAU) är en studie kring hand- tagskärnor, mikrospån och tvärpilar i Mellansveri- ge. Dessa föremåls kronologiska ställning har legat till grund för antagandet att det omkring 4500 f kr skett en förändring inom det senmesolitiska sam- hället i området. Författarna undersöker huruvida antagandet att tvärpilar ersätter mikrospån vid denna tidpunkt stämmer, samt vilken roll olika lo- kala bergarter, så som asktuff och hälleflinta, spe- lade in i valet av råmaterial.

I fokus för artikeln Brott i kvarts. Nya insikter i kvartsteknologi längs E4-sträckningen av Per Fal- kenström (SAU) och Karl-Fredrik Lindberg (UV GAL) ligger teknologisk kvartsbearbetning i norra Uppland under perioden 5000–3000 f Kr.

Studien behandlar bl a de två bearbetningsmeto- derna; plattformsmetod och bipolär metod, och författarna testar hypotesen som säger att den bipolärmetoden alltmer kom att ersättas av platt- formsmetod omkring 4500 f Kr i regionen.

Mesolitiska och Neolitiska verktyg – en familjeaffär?

av Karl-Fredrik Lindberg (UV GAL) berör berg- art- och mineralartefakterna som påträffades vid undersökningarna av de neolitiska och mesoli- tiska lokalerna längs nya sträckningen av E4:an. I studien har resultaten av typbedömning, reduk- tionsmetoder, frakturanalyser, brukskadeanalyser och intrasite analyser kombinerats för att skapa en bild av tillverkningen, bruket och deponeringen av verktygen under mesolitikum och neolitikum i regionen. Fokus ligger främst på kvartsverkty- gen då dessa dominerar under perioden men även verktyg av andra råmaterial berörs i korthet.

Artikeln Senmesolitiska cirkelnötta slipstenar med

upphöjd mitt från Stormossen av Marcus Eriksson

(SAU) handlar i första hand om denna typ av me-

Milstolpar i mellansvensk stenåldersforskning med särskild hänsyn till experimentell arkeologi och stenteknologiska analyser

Helena Knutsson

Några analyser med efterföljande offentliggöran- den har satt rikning och förändrat uppfattningen om stenålderns förlopp i östra Mellansverige.

Här skall de kort sammanfattas.

• Almgrens systematiska genomgång av forn- lämningsbeståndet presenterades bland annat 1904, 1906a, 1906b. Mycket lite var då känt om regionens förhistoria. Men kring sekelskif- tet 1900 började man samla på sig kunskap om framförallt fasta fornlämningar.

• Montelius systematiska genomgång av mes- tadels lösfunna artefakter som kunde tillföras epoken stenålder (1919, se även 1873, 1874).

Den stora mängden stenyxor och även im- porterade föremål som dolkar i regionen upp- märksammades då.

• Upptäckterna av boplatssamlingar vid Norrköpingsviken, Bälinge mossar (Ekholm 1909, 1918, 1926; Bagge 1951)

• Kleins experiment med överlevnad och bruk av stenar som resulterade i boken och fil- men Stenåldersliv 1920

• Sten och Maj-Britt Florins grävningar, insamlingsarbete och geologiska studier av strandförskjutningsförlopen. De uppmärksam- made också kvartsens betydelse i de mellan- svenska materialen (Florin 1938, 1958, 1959)

• Mats Malmers systematiska genomgång av båtyxkulturens gravbestånd (1962) som formade synen på Mellansverige som del i ett större europeiskt skeende under neolitikum

• Åke Hyenstrands (1969) experiment med användning av skafthålsyxor, som skapade för- ståelse för hur de kan ha fungerat som arbets- verktyg och beståndsdelar i ett brukat land- skap (utvecklades av Lekberg 2003).

• Stig Welinders systematiska genomgångar av mesolitiska och tidigneolitiska material från

regionen i syfte skapa en hållbar kronologi och senare att klargöra neolitiseringens förlopp och finna dess nordliga gräns (Welinder 1973, 1977 och Hulthén & Welinder 1981)

• Kjel Knutssons och Errett Callahans gjorde ett långvarigt systematiskt arbete med sorteringsscheman och analyser av teknologi och användning av de svårtolkade materia- len som kvarts utgör. (Callahan 1987, Calla- han m fl 1996, Knuts son 1988, 1998). De har också initierat undersökningar av samtliga rå- material som på olika sätt använts i regionen och bevarats på boplatserna. Den påföljande systematiseringen av kunskapen som gav nya möjligheter att lokalisera boplatser och fynd- platser även i svårinventerade områden som skogar (jfr Pettersson och Wiksell 2004).

• Göran Possnerts utvecklingar av ra- diometriska dateringar som har gjort det möj- ligt att datera de mycket små mängder orga- niska material som på olika sätt bevarats på fyndplatserna. I förlängningen ges därigenom en möjlighet till en finare tidsmässigt grundad förståelse av produktionsutveckling och -för- ändringar (se t ex Hallgren & Possnert 1997;

Segerberg 1999).

• ”Kust till kust-projektet” har haft som

mål att skapa teoretiskt förankrade kontextua-

liseringar av fyndsammanhangen och krono-

logier med hjälp av sociologisk, antropologisk

och evolutionär analys av materialen. Special-

studier av enskilda artefaktgrupper som flint-

dolkar, skafthålsyxor, tunnackiga yxor, malste-

nar, keramik, mångkantyxor, spån presenteras

(Apel 2001, Lekberg 2003, Sundström 2004,

Lindgren 2004, Lidström Holmberg manus,

Hallgren manus, Knutsson 2004, Knutsson i

denna volym).

solitiska slipstenar i gävlesandsten som påträffades vid Stormossen 4. Han gör även utblickar och kon- staterar att denna typ tycks ha en östlig utbredning i Norden. En tanke som framförts är att denna typ av slipstenar i själva verket var malstenar. Hypo- tesen prövas i artikeln genom fytolitanalys, d v s studier av bevarad mikrokiselfossil på stenen.

Syftet med artikeln Trindyxan. En överregional typ med stort tidsdjup av Niklas Groop och Michel Guinard (SAU) är att öka kunskapen om hur trindyxans roll i samhället förändrades över tid, från mesolitikum till mellanneolitikum. Frågor som behandlas är bl a: Hur kan trindyxan ses som del i en historiskt betingad kulturell process?

Kan vi med arkeologiska metoder upptäcka re- gionala och tidsmässiga skillnader i trindyxornas utförande och, i så fall, vad tyder de på? Mate- rialet består av Rune Hermanssons databas över trindyxor som kompletterats med senare tiders undersökningar, bl a från E4-projektet.

I artikeln Spån och tidigt jordbruk i Mellansverige av Helena Knutsson (SAU) undersöks om impor- terad flinta och speciellt flintspån kan ha burit på olika mytiska och symboliska betydelser kopplade till jordbruk. Enligt Knutsson spelade spån en viktig roll som symboler i de gravar som daterats till mellanneolitikum B. I artikel prövas idén att denna symbolik hänger ihop med jordbruksför- sörjningen och följaktligen borde hittas även i ti- digare kontexter. Nya mellansvenska boplatsfynd daterade till tidigneolitikum innehåller flinta i små mängder, enstaka spån och spånlika avslag från både slipade och oslipade fyrsidiga flintyxor.

Ett sådant fynd har bl a påträffats vid Bålmyren.

Del IV. Keramik

För den kulturhistoriskt inriktade stilforskningen lämpar sig den rikligt dekorerade och formmässigt varierande neolitiska keramiken mycket väl som objekt för typologiska studier. Genom ett stort antal variabler kan man skapa både formella och metriska typer. Stilforskningen kring neolitisk keramik i östra Mellansverige präglas även av ett antal omfattande typologiska grundarbeten från mitten av 1900-talet. Det gäller särskilt Sten Flo- rins (1938, 1958) studier av den tidigneolitiska trattbägarkeramiken (Vråkulturen) i Söderman-

land och Axel Bagges (1951) likartade studier av den företrädesvis mellanneolitiska gropkeramiken från Fagervikslokalen i Östergötland. I den kultur- historiska keramikforskningen har de formella ty- perna också ofta givits essentiellt innehåll, främst i form av kulturtillhörighet, där trattbägarkulturen representerar en neolitiserad jordbrukande kultur medan den gropkeramiska kulturen gärna tolkas som uttryck för en maritimt inriktad fångstkultur (för vidare diskussion och kritik, se t ex Carlsson 1998; Strinnholm 2001; Gill 2003).

Niklas Ytterberg (UV GAL) fortsätter i sin ar- tikel Östsvensk neolitisk keramik i Bagges efterföljd den typologiserande forskningstraditionen. Med en intention att använda sig av metriska typer försö- ker han både testa Bagges Fagervikstypologi och skapa en egen ny neolitisk keramiktypologi för en region som ungefär motsvarar norra Mälardalen och södra Norrlands kusttrakt. Utifrån keramik- material från 300 boplatser beskriver han föränd- ringar i kärlens gods, form och dekor i relation till platsernas nivåer över havet idag. Enligt Ytterberg anhopar sig boplatserna på bestämda nivåer och bildar fem distinkta kronologiska grupper eller horisonter som han benämner dem. Studien visar bl a på att Bagges Fagervikstypologi för gropkera- miken överensstämmer stilmässigt förhållandevis väl med keramiken från norra Mälardalen–södra Norrlands kusttrakt.

Den processuella arkeologin under 1970- och 1980-talen undvek att arbeta med formella typer, vilket sannolikt är orsaken till att relativt få stil- studier av neolitisk keramik gjordes under denna period (jfr dock Löfstrand 1974). I Lund arbetade Birgitta Hulthén, och så småningom även Anders Lindahl, vid Keramiska forskningslaboratoriet istället med att undersöka och skapa typer kring teknologier och råmaterial med hjälp av tunn- slipsanalyser och mikroskopering av keramikgods (se t ex Hulthén 1977; Lindahl 1986). Enstaka så- dana analyser har även gjorts på material från öst- ra Mellansverige (se t ex Olsson & Hulthén 1986;

Artursson m fl 1996; Segerberg 1999).

De fåtal mera omfattande kontextuella studier

som gjorts av neolitisk keramik i Mellansverige

med omnejd har i allmänhet endast undersökt en-

skilda boplatser (se t ex Götherström m fl 2002;

Björck m fl manus) eller så har studierna varit mera storskaligt generaliserande med tolkningar som bygger på de formella typologierna som ska- pades av den äldre kulturhistoriska forskningen (se Carlsson 1998; Gill 2003; Stenbäck 2003).

Artikeln Stil, gods och kärlanvändning av Tor- björn Brorsson (Keramiska forskningslaborato- riet, Lunds univ.), Sven Isaksson (Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms univ.) och Niklas Stenbäck (SAU) är dels en presentation av de neolitiska keramikmaterialen från E4-under- sökningarna, dels ett försök att gå vidare meto- diskt i undersökandet av stil och funktion. Genom tunnslips-, lipid- och stilanalyser undersöker de om det finns några skillnader över tid och om det föreligger några samband mellan platsernas gods (teknologier och råmaterial), kärlanvändningar (funktion) och stilar (metriska typer).

Del V. Diskussion – rumsliga strukturer

I artikeln Arkeologisk metodik – En översikt redogör Anders Biwall, Fredrik Larsson och Karl-Fredrik Lindberg (UV GAL) för de två olika grävmeto- der som nyttjats vid undersökningen av stenål- derslokaler inom E4-projektet. Dessa metoder kan kortfattat beskrivas som sampling och av- täckning samt yttäckande rutgrävning, varav den förstnämnda metoden praktiserades av SAU och den sistnämnda av UV GAL. I artikeln beskrivs de två metodernas bakgrund och utveckling inom exploaterings- och universitetsarkeologin. För- fattarna argumenterar för att samplingsmetoden främst lämpar sig för förundersökningar, medan yttäckande rutgrävning är att föredra i samband med särskilda undersökningar. De anser att en tillräckligt god kontextuell förståelse inte kan nås genom att fyndmaterialet samplas.

Fredrik Larssons (UV GAL) artikel Släng skrä- pet där vi brukar! utgör en fallstudie över avfalls- hantering på tidig- och mellanneolitiska kust- lokaler i östra Mellansverige. Larsson försöker i artikeln att problematisera vad som kan ha betraktats som avfall under neolitikum och hur detta avfall behandlades på boplatserna. Detta gör han utifrån material från fem stenålderslo- kaler från E4-projektet, bl a Högmossen, samt material från ytterligare tre lokaler i regionen.

Materialkategorierna han huvudsakligen använ- der i sin studie är keramik, brända djurben och stenmaterial. Ämnet är omfattande och artikeln kan betraktas som en ingång till framtida mer omfattande avfallsstudier.

Artikeln Sökandet efter ett hem i den Östsvenska neolitiska kultursfären av Fredrik Larsson och Karl- Fredrik Lindberg (UV GAL) är ett inlägg i debat- ten kring de strukturer som tolkats som hyddgrun- der på mesolitiska och neolitiska lokaler. Genom att redovisa det underlag som tolkningarna vilar på och de kriterier de bedömts efter hoppas de klarlägga argumentationen för dessa. Avstampet för diskussionen tar de utifrån de hyddgrunder som påträffats på neolitiska lokaler vid undersök- ningarna utefter nya E4;an, där fyra strukturer som tolkats som hyddgrunder granskas närmare.

Även några tidigare undersökta anläggningar som tolkats som hyddgrunder behandlas i artikeln.

Författarna understryker vikten av att ta in ett flertal olika källmaterial i analys- och tolkningsar- betet. Dessa källmaterial har i denna studie delats in i tre huvudkategorier; anläggningar, fynd och naturvetenskapliga analyser

I artikeln Bostad sökes. Stenålderslokaler och bo-

stadsstrukturer diskuterar Kim Darmark och Lars

Sundström (SAU) kring hydd- och huslämningar

från arkeologiska undersökningar av stenålders-

boplatser utförda av aktörer i östra Mellansve-

rige. Utgångspunkten i deras artikel är att förfat-

tarna upplever att det finns en stark asymmetri

mellan antalet konstruktioner i form av hyddor

och hus som upptäckts av de olika grävande in-

stitutionerna under de senaste 20 åren. Denna

asymmetri menar de kan bero på de olika insti-

tutionernas undersökningsmetoder, men också

på erfarenhet, attityd och/eller kompetens. För

att undersöka saken sammanställer de i artikeln

information om hydd- och huslämningar från 41

lokaler, undersökta av 8 olika institutioner sedan

1995. Dessa dokumenterades med variabler som

skulle ge information om de arkeologiska och

geografiska förutsättningarna, jämte nyttjad me-

todik vid undersökningen och information om

undersökande institution.

Sammanfattning och diskussion

Volymen innehåller således 18 artiklar exklusive denna inledande artikel indelade i fem delar. Två artiklar (Vogel, Guinard & Groop) handlar om mesolitikum, medan sex artiklar (Björck & Lars- son, Bäckström, Knutsson, Ytterberg, Brorsson m fl och Larsson) huvudsakligen berör neoliti- kum. Resterande tio artiklar behandlar i större el- ler mindre omfattning både mesolitikum och neo- litikum eller kan ses som metodstudier. Möjligen hade det varit önskvärt att någon artikel i boken fokuserat på slutfasen av stenåldern, d v s senneo- litikum. Perioden utgör gränzon mellan stenålder och bronsålder, vilket kan vara orsaken till att den alltför ofta blivit missgynnsamt behandlat i forsk- ningshistorien (för diskussion, se Stensköld 2004).

Flera artiklar i volymen berör visserligen senneo- litikum, särskilt Apel och Darmark samt Ytterberg, men ingen studie koncentrerar sig huvudsakligen till denna period. Tilläggas bör att i de andra te- matiska volymerna i E4-projektet förekommer några artiklar som handlar om senneolitikum.

Artiklarna i del I och del V behandlar i hög ut- sträckning teoretiska och metodiska förhållnings- sätt utifrån olika perspektiv. Enligt min mening finns tydliga skillnader i forskningstradition mel- lan institutionerna Societas Archaeologica Up- saliensis (SAU) och Riksantikvarieämbetet (UV GAL) som framträder i merparten av artiklarna.

Dessa traditioner kan bl a härledas ur att flera av SAU-medarbetarna har sin forskningsbakgrund vid Arkeologiska institutionen vid Uppsala uni- versitet och i den processuella stenteknologiska forskningsmiljön kring professor Kjel Knutsson, bl a i anslutning till Kust till Kust-projektet (se t ex Knutsson 2004). Riksantikvarieämbetets grä- vande avdelningar (UV) har som institution dä- remot en annan bakgrund och forskningskultur (jfr Ersgård 2006). Vid UV GAL finns det även en koppling till Arkeologiska institutionen vid Umeå universitet, vilket av tradition innebär att nord- och östliga perspektiv inte åsidosätts.

Flera av artiklarna i del I och del V kan också be- traktas som diskussionsartiklar och några är mera polemiska i sin karaktär. Det senare fallet gäller inte minst metodikartikeln (Biwall m fl) som är

skriven av medarbetare vid UV GAL. För den in- tresserade läsare som vill fördjupa sig i denna debatt kring olika grävmetodiker och ta del av argument från dem som främst förespråkar en annan metod och ett annat synsätt hänvisas till i första hand rap- porterna från Bålmyren (Sundström m fl 2005) och Postboda 3 (Darmark & Sundström 2005).

Varje enskild artikelförfattare är dock ansvarig för det vetenskapliga innehållet i respektive ar- tikel i dessa båda delar. Som redaktör, men till- lika SAU-medarbetare, överlåter jag därför till läsaren att bilda sig sin egen uppfattning kring olika debatterade frågor, så som grävmetodik, förekomst av hyddor m m. Samtidigt vill jag un- derstryka det positiva i en engagerad och kreativ polemisk forskningsdebatt.

Välkommen till Stenåldern i Uppland – Uppdragsarkeo-

logi och eftertanke!

he archaeological investigations carried out along the course of the new E4-high- way between Uppsala and Mehedeby in central and northern Uppland, constitute one of the largest single archaeological projects carried out in Sweden. Along the 80 km course, a total of 16 Late Mesolithic and Neolithic sites, as well as a large number of sites from later periods, were excavated during the years 2002 to 2004. The ex- cavations have shed light on a region whose Stone Age history, in particular its Mesolithic, has been relatively unknown.

The Uppsala County Administrative Board commissioned four thematic publications about the findings (a Stone Age volume, a book on bur- ial and ritual, another on houses and farmsteads, and a volume of regional studies), to be published in conjunction with the E4-project.

The theme of this volume is the Stone Age. Ini- tially, this preface gives a background to the work with the articles. Then follows an outline, or orien-

tation, of the research history and present research on the Mesolithic and Neolithic in the region. The volume consists of 18 articles, this introduction not included, divided into five themes: Theoreti- cal viewpoints, Nature, Stone, Pottery, and Dis- cussions on spatial structures. The introduction moves on to a short presentation of each article, with comments on how the relate to research his- tory. The majority of the articles are purely archae- ological, but some address the period and region from different academic disciplines, such as geol- ogy, botanical history and osteology.

Nearly all articles are written by researchers ei- ther at Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) or the National Heritage Board (UV GAL). Naturally, there is a variation in terms of theoretical perspec- tives among all writers of the two institutions, but despite this, there is in my opinion a clear distinction in terms of theoretical viewpoints and traditions between the articles from the two institutions.

Summary

Introduction and research overview

Referenser

tolkningar. Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akade- mien. Almqvist & Wiksell International. Stockholm

• Binford L.R. 1962 Archaeology as Antropology American

Antiquity 28:2. 217-225.

• Bergold, H. & Holm, J. En järnåldersboplats och en grop-

keramisk boplats vid Tybble bytomt. UV Bergslagen Daff 2004:02. Örebro.

• Björck, M. & Björck, N. 1999. Vedmora – En gropkeramisk

boplats. Länsmuseet Gävleborg Rapport. 1999:02. Länsmu- seet Gävleborg. Gävle.

• Björck, N. 1998. Fräkenrönningen – En by för 5000 år se-

dan. Rapport Länsmuseet Gävleborg 1998.14. Gävle.

• Björck, N. 2000. Västeräng – En tidigneolitisk boplats i

södra Norrland. Arkeologisk undersökning Valbo socken, Gästrikland, 2000. Research reports. Södertörns högskola 3/2000. Södertörns Högskola. Stockholm.

• Björck, N. 2004. Högmossen – En neolitisk kustboplats, ar-

keologisk förundersökning Väg E4, Uppland, Tierps socken.

Rapport 2004:1. RAÄ UV GAL. Stockholm.

•

Björck, N. & Guinard, M. 2003. Stenåldersboplatser längs den nya sträckningen för väg E4 – sträckan Uppsala-Mehe- deby. Uppland; Gamla Uppsala, Tensta, Tierp, Tolfta, Vendel, och Ärentuna socknar. Rapport 2003:1 UV GAL. Stockholm.

• Björck, N. & Larsson, F. 2007. Snåret – aspekter på sten

brons och järnålder Vendel. Arkeologisk undersökning.

Väg E4 Uppsala-Mehedeby. Vendel sn, Uppland. Rapport 2006:2. RAÄ UV GAL. Stockholm.

• Björck, N., Larsson, F. & Lindberg, K-F. Manus. Högmos-

sen. Monografi 2. UV GAL Uppsala

• Björck, N. & Lindberg, K-F. 2005. Fembäcke – en neolitisk

kustboplats i Vendel. Rapport 2005:13. UV GAL. Lund.

• Blomqvist, M., Fagerlund, D., Eriksson, T. & Rosborg, B.

2006. UV Gal Rapport 2006:2 Bönderna i Frotorp – spår av aktiviteter från trattbägartid och bronsålder–äldre järnålder E20. Frotorp 2:6. Arkeologisk utredning

• Burström, M. 1991. Arkeologisk samhällsavgränsning. En

studie av vikingatida samhällsterritorier i Smålands inland.

Stockholm Studies in Archaeology 9. Stockholm.

• Carlsson, A. 1998. Tolkande arkeologi och svensk forntids-

C

historia – Stenåldern. Stockholm Studies in Archaeology 17.

Stockholm.

• Carlsson, T. 2004. (red). Mötesplats Motala – de första 8000

åren. Riksantikvarieämbetet UV Öst. Linköping.

• Callahan, E. 1987. An evaluation of the lithic technology in

middle Sweden during the Mesolithic and Neolithic. Aun 8.

Uppsala universitet. Uppsala.

• Callahan, E., Forsberg, L., Knutsson, K. Lindgren, C. 1996.

Frakturbilder. Kulturhistoriska kommentarer till det säreg- na sönderfallet vid bearbetning av kvarts. Tor 24. Uppsala.

27-63.

•

A Ahlbeck, M. & Isaksson, M. 2007. Riksväg 73 slutunder- sökningar RAÄ 661, 663, 664, 665 och 666, Ösmo sn, Sö- dermanland. Rapporter från Arkeologikonsult 2007:2037.

Särskilda arkeologiska undersökningar längs Riksväg 73, Överfors –Västnora. Upplands Väsby.

•

Almgren, O. 1904. Sveriges fasta fornlämningar från hedna- tiden. Stockholm.

•

Almgren, O. 1906a. Uppländska stenåldersboplatser. Nr I, Läge och naturförhållanden. Fornvännen 1:1-19.

•

Almgren, O. 1906b. Uppländska stenåldersboplatser. Nr II, Inbyggarnes kultur. Fornvännen 1:101-118.

•

Anund, J. 2003. (red). Landningsplats – forntiden. Riksan- tikvarieämbetet arkeologiska undersökningar skrifter nr 49.

Stockholm.

•

Apel, J. (red.) 1996. Skumparberget 1 och 2. En mesolitisk akti- vitetsyta och tidigneolitiska trattbägarlokaler vid Skumparber- get i Glanshammar sn, Örebro län, Närke. För- och slutunder- sökningsrapport från Arkeologikonsult AB. Upplands Väsby.

•

Apel, J. 2001. Daggers, Knowledge and Power. The Social Aspects of Flint-Dagger Technology in Scandinavia 2350- 1500 cal BC. Coast to coast-books no. 3. Uppsala

•

Apel, J., Bäckström, Y., Hallgren, F., Knutsson, K., Lekberg, P., Olsson, E., Steineke, M. & Sundström, L. 1995. Fågel- backen och trattbägarsamhället. Samhällsorganisation och rituella samlingsplatser vid övergången till en bofast tillvaro i östra Mellansverige. Tor 27:1. Uppsala. 47-133.

•

Apel, J., Falkenström, P., Guinard, M. & Nordin, M. 2004.

Lyttersta 2, En stenålderslokal i Västra Vingåker. SAU Rap- port 2004:02. Uppsala.

•

Aspeborg, H., Bodin, U., Frölund, P., Häringe Frisberg, K. &

Larsson, L-I. 1995. Arkeologi i Tiundaland E4. Arkeologisk utredning. Väg E4 sträckan Uppsala-Mehedeby, Uppsala och Tierps kommuner, Uppsala län, Uppland. Rapport 1995:04.

RAÄ UV-Uppsala. Uppsala.

•

Artursson, M. (red). 1996. Bollbacken – en sen gropkera- misk boplats och ett gravfält från äldre järnålder. Tortuna sn, RAÄ 258, Västmanland. Slutundersökningsrapport. Ar- keologikonsult AB.

•

Artursson, M. (red). 1997. Tjugestatorp. En tidigneolitisk boplats i östra Mellansverige, Närke, Glanshammar sn, Raä 195. För och slutundersökningsrapporter från Arkeologi- konsult AB. Upplands Väsby.

•

Artursson, M., Hadevik, C. & Hulthén, B. 1996. Keramiken på den gropkeramiska boplatsen. I: Artursson, M. Bollbacken, en sen gropkeramisk boplats och ett gravfält från äldre järnålder.

RAÄ 258, Tortuna sn Västmanland. Arkeologikonsult AB.

•

B Bagge, A. 1951. Fagervik – Ein Rückgrat für die Periodenein- teilung der Ostschwedischen Wohnplatz – und Bootaxtkul- tur aus dem Mittelneolithikum. Eine vorläufige Mitteilung.

Acta Archaeologica XXII. Køpenhamn.

•

Baudou, E. 2004. Den nordiska arkeologin – historia och