Bilder av sjömän

(1)

Bilder av sjömän

En studie om queera uttryck och maskulinitet

Sailors in art: A study of queer expression and masculinity

Joel Skoting

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Kulturstudier

Kulturvetarprogrammet Fördjupningsnivå: G1F Handledare: Hedvig Mårdh

Examinator: Margareta Wallin Wictorin Datum: 2020-06-03

(2)

Karlstad universitet

Termin: Vårterminen 2019 Ämne: Kulturstudier Nivå: Grundnivå Kurskod: KVGK40

Abstract

Joel Skoting Bilder av sjömän

En studie om queera uttryck och maskulinitet Sailors in art

A study of queer expression and masculinity

Antal sidor: 23

In this essay I will study three different paintings by the Swedish artists Lars Lerin and Gösta Adrian Nilsson (also known as GAN). All of these pieces incorporate sailors as part of their motives. The aim of the study is to analyse how these pieces differ in how they convey homoerotic themes. Both of these artists refer to their sexuality through their artistry, the sailor being a common motive between the two. I will also examine how the sailor relate to different ideas of masculinity. To do this I will use methods from both the iconologic and semiotic schools of art analysis, before comparing the different pieces, presenting my interpretations of them.

The result of this study shows that these artists use varying methods to present their sexual identity. The motives of GAN are more subtle than those of Lars Lerin, relying on symbolic interpration rather than men posing suggestivily. This is not suprising, as homosexuality was still illegal during GANs life. The artists also portray masculinity in different ways.

Key words: Sailor’s in art, homosexuality, queer, masculinity, art study, art analysis, semiotics, iconology, Gösta Adrian Nilsson, Lars Lerin

Postadress Telefon 054-700 10 00 www.kau.se Karlstads universitet

651 88 Karlstad

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Ämnesval ... 1

1.2 Syfte och frågeställningar ... 1

1.3 Forskningsöversikt ... 1

1. Teoretiska utgångspunkter ... 3

1. Maskulinitet, nakenhet och kläder ... 3

1. Queer identitet ... 4

1. Queer konst ... 4

1.5 Metod ... 5

1.5.1 Analysmetoder ... 5

1.5.2 Material och urval ... 7

1.6 Källor och källkritik ... 8

1.7 Etiska överväganden ... 9

1.8 Disposition ... 9

2. Resultat ... 9

2.1 Bakgrund ... 9

2.1.1 Den queera sjömannen ... 9

2.1.2 Gösta Adrian Nilsson / GAN ... 10

2.1.3 Lars Lerin ... 11

2.2 Figur 1: GAN, Matroser och pantrar, 1917, olja ... 12

2.2.1 Formalbeskrivning ... 12

2.2.2 Semiotisk analys ... 13

2.2.3 Ikonologisk analys ... 13

2.3. Figur 2: Lars Lerin, Till Minne III, 2015, akvarell ... 14

2.4 Figur 2: Lars Lerin, okänd titel, ej daterad, akvarell ... 16

3. Sammanfattning ... 18

4. Analys av resultat ... 19

5. Diskussion av resultatet ... 20

(4)

Källförteckning ... 22

Tryckta källor ... 22

Elektroniska källor ... 22

Bildförteckning ... 23

(5)

1 1. Inledning

1.1 Ämnesval

Ämnesvalet har i huvudsak influerats av att jag ville arbeta med konst som på något sätt representerade en icke-normativ kultur. Jag intresserade mig särskilt för hur HBTQ-personer refererade till sin identitet genom sitt bildspråk. Homo- och bisexuella personer ofta har utsatts för diskriminering genom historien, något som fortfarande är aktuellt på många platser världen över. Det skapar vissa förutsättningar som jag vill undersöka. Jag kommer i den här uppsatsen att analysera ett antal verk av konstnärerna Lars Lerin (född 1954) och Gösta Adrian Nilsson (född 1884). Medan dessa konstnärer var verksamma under olika perioder i svensk historia, så finns det vissa likheter mellan deras konstnärskap. Jag är specifikt

intresserad av hur deras bilder med sjömansmotiv relaterar till queer kultur och identitet, samt frågor om maskulinitet.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur konstnärer relaterar till sin identitet som man och homosexuell i sin konst. Jag avser specifikt att utforska GANs och Lerins bilder av sjömän.

Jag vill undersöka hur bilderna av sjömän används för att skapa idéer om maskulinitet, samt homoerotiska narrativ, eller på andra sätt återkopplas till manlig gay kultur och identitet. Den här uppsatsens mål är att få en inblick i hur bilder kommunicerar med betraktaren genom olika tecken, specifikt hur tecken och symboler som refererar till gay identitet och subkultur kan förmedlas och uppfattas.

Problemformuleringen kan alltså beskrivas som följande:

• Vad symboliserar bilder av sjömän i fråga om maskulinitet och homosexuell subkultur?

• Hur använder GAN respektive Lerin motivet i sina konstverk?

• Hur förmedlas detta till betraktaren?

1.3 Forskningsöversikt

Det finns omfattande forskning om queera uttryck och olika sexuella identiteter. I sin

avhandling Materialiserade sexualiteter (2012) beskriver Michelle Göransson bland annat hur olika sexuella identiteter kännetecknas och hur de förhåller sig till ett heteronormativt

samhälle. I fråga om annan litteratur som fokuserar på queer identitet och livsstil finns bland

(6)

2 andra Sexualities: identities, behaviors, and society (2004) av Michael Kimmel. Forskning om icke-heterosexuella uttryck i konst har bland annat gjorts av Christopher Reed i boken Art and Homosexuality: A History of Ideas (2011). Tillsammans ger böcker som dessa en inblick i hur homosexuella identiteter formas och kan kännetecknas, samt hur de kan uttrycka sig i

konstnärliga sammanhang. I sin avhandling Nakna män: Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915 (2006) utforskar Patrik Steorn bland annat hur män avbildas i konsten och hur detta relaterar till specifika idéer om maskulinitet.

Hur maskulinitet och homosexualitet avbildas i konsten är inte ett tidigare outforskat ämne, något som har varit relevant för detta arbetes utformande. För att göra detta arbete intressant har jag därför valt att utforska ämnet utifrån en särskild nisch inom den queera konsten, nämligen homoerotiskt laddade sjömansmotiv.

Philip Warkander ger kontext till myten om homosexuella sjömän i sin artikel ”Myten om den queera sjömannen” från antologin Svenska Sjömanstatueringar (2014). Myten om den

homosexuella sjömannen kan till viss del vara grundad i verkliga händelser, men har genom åren förskönats och blivit etablerad som en homoerotisk fantasi. I artikeln förklarar han vilka omständigheter som bidragit till att forma idén om homosexuella sjömän, något som kommer beskrivas mer utförligt i ett senare stycke. Även boken Hello Sailor! The Hidden History of Gay Life at Sea (2003) av Jo Stanley och Paul Baker ger en historiskt grundad inblick i livet som gay man på flott- och fraktfartyg under 1900-talet. Sjömansmotivet är centralt för denna studie och den forskning som rör ämnet har därmed varit grundläggande, både som inspiration och referens.

Angående information om de två konstnärerna Lars Lerin och GAN så finns det också flera biografier och publikationer, särskilt om Lars Lerin. På sandgrunds hemsida påpekas det att Lerin själv bidragit till över femtio publikationer.¹ Bland dessa finns Axels tid (2015) och Här slutar allmän väg (1989). Axels tid beskriver en period ur Lars Lerins personliga historia, medan Här slutar allmän väg samlar ett antal av hans verk kompletterade med texter skrivna av Lerin Själv. Om GAN finns det ett flertal publikationer, bland annat skrivna av

konstvetaren Jan Torsten Ahlstrand. Däribland finns böckerna Gösta Adrian Nilsson:

Modernistpionjären från Lund 1884-1920 och Arbeten på papper 1915-1924, utgivna år 2008 och 2015 respektive.

1 Sandgrund Lars Lerin, Lars Lerin, u.å., http://sandgrund.org/lars-lerin/ [hämtad 31-05-20]

(7)

3 Dessa böcker har gett mig möjlighet till att fördjupa mig i de två männens liv och

konstnärskap. De har onekligen bidragit till utformandet av denna studie, även om jag inte fördjupar mig i detta ämne.

1.4 Teoretiska utgångspunkter

1.4.1 Maskulinitet, nakenhet och kläder

Olika metoder av bildanalys kan användas för att analysera genusfrågor, då många

föreställningar om maskulinitet och femininitet finns representerade i bilder. Hur maskulinitet och femininet presenteras inom konsten kan alltså ge en insikt i hur sociala normer framförs och upprätthålls. En sak som är viktig att iaktta är att i patriarkala samhällen där män innehaft de mest inflytelserika positionerna, så är det i många fall också män som definierat normer för både maskulint och feminint beteende.² Detta är viktigt att iaktta, då homoerotiska motiv mycket väl kan bryta mot sådana normer.

Ett exempel på en bildkonvention om hur män och kvinnor framställs, är hur kvinnor ofta framställs som passiva, i alla fall i förhållande till de ständigt aktiva männen. Även i poser som bör vara avslappnade kan män framställas med spända muskler. Detta refererar till den manliga kroppens funktioner, vilket i sin tur antyder någon sorts makt eller förmåga.

Samtidigt så har att iakttas, särskilt om den betraktade skulle vara naken, ansetts vara en stereotypt feminin aktivitet i vissa samhällen. Män som avbildades nakna, som ett objekt att titta på, ansågs berövade en del av sin maskulinitet.³ I konst med homoerotiska undertoner, där exempelvis en man betraktas av en annan, bryts sådana konventioner om vad som anses maskulint och feminint. Här intar män istället både den traditionellt sett feminina och maskulina rollen.

På engelska skiljer man mellan de två orden ”naked” och ”nude” inom konstvetenskapen, två ord som genom svensk översättning får i stort sett samma betydelse. Möjligen skulle man kunna översätta de med de svenska orden ”avklädd” och ”naken”. ”Nude” betyder här ett verk föreställande en idealiserad kropp, avbildad i ett konstnärligt sammanhang, vilket höjer den avbildade kroppen till konstverksstatus. ”Naked” syftar istället på en icke-idealiserad

nakenhet som inte presenteras på ett förskönande sätt. Den avbildade i en sådan bild är enbart

2 (Eriksson och Göthlund refererar delvis till Richard Lepperts Art and the Committed Eye: The Cultural Functions of Imagery när de gör dessa påståenden.)

Yvonne Eriksson & Annette Göthlund, Möten med bilder (Lund: Studentlitteratur 2012) s. 30, 72-73

3 Eriksson & Göthlund, 2012, s. 72, 106

(8)

4 en människa som är avklädd och utsatt.⁴ Kläder i en bild kan också användas för att identifiera personens yrke eller roll. Ett exempel på detta är i Michaels Anchers målning Ska han klara skivan? (1880), där männen i sina stereotypa fiskarhattar, jackor och stickade koftor för många är igenkännliga som en grupp fiskare.⁵ Detta är aktuellt för denna studie, då sjömän i bilder många gånger går att identifiera genom sin uniform, ofta med lättigenkännliga hattar och kragar. Stereotypa sjömanstatueringar är en annan markör som ofta används för att identifiera sjömännen.⁶

1.4.2 Queer identitet

Då den här uppsatsen relaterar till homoerotiska uttryck kommer den även att referera till texter om queer identitet och subkultur. Uttrycket queer var från början ett negativt uttryck och användes för att förolämpa och beteckna personer inom det vi idag skulle kalla HBTQ.

Ordagrant betyder ordet ungefär ”konstig” eller ”udda”. Det kom senare att användas av vissa HBTQ-personer för att referera till sig själva och vissa personer identifierar sig specifikt som just queer.⁷ När jag använder mig av termen queer i denna uppsatts så kommer jag på ett liknande sätt att referera till de personer och den kultur som förknippas med det vi idag kallar HBTQ, det vill säga individer som särskiljer sig från den heterosexuella normen.

Något som är viktigt när man diskuterar queer identitet och kultur är att man iakttar att det som anses vara queer, utgår från vad som anses vara normen. I sin bok Materialiserade sexualiteter argumenterar Michelle Göransson för hur en heteronormativ miljö exkluderar de som inte passar innan för de ramar som beskrivs som ”det normala”. Men det finns även allmänt accepterade idéer om hur ett normbrott skall se ut. Med andra ord så är en person som inte tillhör heteronormen ofta hållen till andra normer och beteenden som anses vara mer acceptabla än andra.⁸

1.4.3 Queer konst

I Christopher Reeds Art and Homosexuality: A History of Ideas (2011) redovisar han hur icke-heterosexuella konstnärer uttryckt sig genom tiderna, med en början i det antika för att sedan beskriva olika genomslag såsom AIDS-aktivismen på 1980-talet, där många

4 Eriksson & Göthlund, 2012, s. 140

6 Philip Warkander, ”Myten om den queera sjömannen” i Svenska sjömanstatueringar red. Mirja Arnshav.

(Stockholm: Medström, 2014) s. 68

7 Michelle Göransson, Materialiserade sexualiteter, avhandling (Stockholm: Stockholms universitet, 2012) s. 21

8 Göransson, 2012, s. 19-20

(9)

5 homosexuella konstnärer kom ut för att kräva erkännelse. Reed ger även en inblick i hur konsten såg ut, hur uppenbara de homoerotiska konnotationerna var och de olika

inställningarna till queer identitet, både från det aktuella samhället samt konstnärerna själv.⁹ Jag kommer att förhålla mig till begreppet queer konst på ett liknande sätt, med att referera till konst som på olika sätt representerar gay, bi eller lesbisk identitet.

1.5 Metod

Arbetet bygger till stor del på att identifiera och analysera tecken och symboler i bilder, i huvudsak genom ikonologisk och semiotisk bildanalys. Bilderna som utgör studiens fokus kommer att beskrivas och analyseras enskilt enligt metoderna beskrivna nedan, för att sedan placeras i relation till varandra. För att ge kontext åt målningarna kommer jag att kortfattat beskriva deras upphovsmäns liv och konstnärskap. Jag kommer även i detta arbete försöka att urskilja hur Lars Lerin och GAN presenterar maskulinitet i sina bilder. Detta genom att jämföra hur de olika konstnärerna avbildat männen i målningarna jag skall analysera.

1.5.1 Analysmetoder

Den här uppsatsen kommer som tidigare nämnt att förlita sig mycket på etablerade analysmetoder beskrivna i böckerna Methods & Theories of Art History (2012) av Anne D’Alleva, Konstvetenskap – en introduktion av Dana Arnold och Möten med bilder av Yvonne Eriksson och Anette Göthlund. Methods & Theories of Art History och Möten med bilder (2012) kommer att refereras särskilt mycket till i detta arbete, då dessa förklarar skillnaderna mellan de semiotiska och ikonologiska analysmetoderna. Konstvetenskap – en introduktion (2006) presenterar bland annat hur en formalanalys optimalt skall gå till väga.

Den här uppsatsen utgår från att bilder av sjömän ofta kan återkopplas till gay kultur och identitet. Uppsatsen kommer även undersöka hur sådana bilder kan återkopplas till

maskulinitet. Målet är att undersöka hur detta framförs i ett antal bilder av olika upphovsmän, det vill säga hur bilderna kommunicerar dessa koncept och idéer till betraktare. Detta kommer att undersökas genom både semiotisk och ikonologisk bildanalys; båda etablerade traditioner med sina egna metoder för att analysera och tolka konst. Dessa analysmodeller beskrivs mer utförligt senare i uppsatsen.

9 Christopher Reed, Art and Homosexuality: A History of Ideas (New York: Oxford University Press, 2011) s. 12, 208

(10)

6 Analysen av verken kommer att börja med en formalanalytisk beskrivning av verket. Enligt bland annat Göthlund och Eriksson så brukar formalanalys generellt vara uppdelad i två delar;

en utförlig beskrivning av verket och dess komposition, följt av en stilanalys. Stilanalysens uppgift är i regel att identifiera under vilken konsthistorisk period som verket är tillverkat, vem som har tillverkat det och/eller dess kulturella kontext.¹⁰ Denna åsikt om hur en sådan analys skall se ut delas dock inte av alla konstvetare. I den här uppsatsen kommer ett större fokus läggas på beskrivningen av verket snarare än stilanalysen, då beskrivningen kommer att utgöra grunden för de semiotiska och ikonologiska analyserna som följer.

Den semiotiska analysmetoden har sitt ursprung i språklära och utvecklades Ferdinand de Saussure och Charles Sanders Pierce.¹¹ Den kom senare att anpassas till en bildanalysmetod och baseras på att identifiera olika tecken i bilder och hur de uppfattas av de som betraktar verket i fråga. Med tecken menas ett element i en bild som ofta tolkas på ett särskilt sätt, även av personer utan någon större kunskap om bildspråk. Ett exempel på ett sådant tecken vore en färg som av många anses bära på en särskild mening. Röd anses tillexempel vara representativ för passion, medan rosa förknippas med oskuldsfullhet. Detta bygger förstås på att tecknet i fråga är möjligt att urskilja och olika personer, grupper, etc. kommer händelsevis inte att tolka ett specifikt tecken på samma sätt. Kortfattat så är semiotikens uppgift är att undersöka hur ett visst tecken kan tolkas, på vilket sätt detta tecken förmedlar den informationen och hur detta återknyts till en personlig, social och kulturell kontext.¹²

Enligt en modell av Pierce kan man även fördela tecken i grupperna symboliska, ikoniska och indexikala tecken. Ett symboliskt tecken refererar till tecknets betydelse, utan att direkt föreställa det, medan ett ikoniskt tecken försöker att representera något genom att avbilda det.

Ett exempel på symboliska tecken vore bokstäver eller siffror, medan ett porträtt är ett exempel på ett ikoniskt tecken. Slutligen så har ett indexikalt tecken en direkt relation till det antydda objektet. Rök från en eld eller fotografier är bra exempel på indexikala tecken.¹³ I detta arbete kommer dock inte tecknen att fördelas efter dessa kategorier. I detta arbete kommer en mer generell semiotisk analysmetod att användas, med grund i semiotikern Roland Barthes terminologi. Enligt Barthes metod skall bildelementen identifieras genom så kallad denotation. Syftet med detta är att uttolka vad bilden föreställer rent objektivt. Efter att

12 Anne D’Alleva, Methods & Theories of Art History (London: Laurence King, 2012) s. 26-27

13 Anne D’Alleva, 2012, s. 28-29

(11)

7 detta har gjorts kommer möjliga tolkningar att göras, så kallade konnotationer. Konnotationer innefattar huruvida tecknen i bilden ger intryck av att associera till särskilda sammanhang eller värderingar.¹⁴

Ikonografi är en metod för bildanalys som bygger på att identifiera olika motiv i bilder. Det här kräver ofta stor kunskap om kultur och bildhistoria från den som genomför analysen, då dessa bilder ofta är väl etablerade i den aktuella kulturen eller konstnärens bildspråk.¹⁵ Ikonologiska analyser har som syfte att uttolka en bilds mening. Detta görs genom att

analysera symbolerna och placera de i en historisk kontext för att få en närmare förståelse för deras innebörd. Ikonologiska analyser är alltså beroende av att man som analytiker har en förståelse för bildens historiska och kulturella sammanhang. Dessa symboler sätts sedan i relation till bildens övriga innehåll, såsom dess titel, för att uttolka bildens budskap. Det finns många personer som hjälpt utveckla den ikonologiska läran under åren, men en av de tidigare och mest inflytelserika var bildforskaren Erwin Panofsky.¹⁶

1.5.2 Material och urval

Den här uppsatsens analyser utgår från en samling av mig utvalda konstverk av konstnärerna Lars Lerin och Gösta Adrian Nilsson (även kallad GAN). De två konstnärerna är båda från Sverige och var båda verksamma under delar av 1900-talet. Båda är också kända som homosexuella män och båda två ger intryck av att inkorporera sin sexuella identitet i sitt bildspråk. Däremot har det svenska samhället - och dess förhållande till homosexuella - sett väldigt annorlunda ut under den första halvan av nittonhundratalet, under vilken GAN var verksam. Lerin lever och arbetar fortfarande som konstnär idag, i ett betydligt mer

accepterande samhälle. Han kan därför leva öppet som homosexuell man, något GAN inte hade möjlighet att göra.

GAN och Lerins konstnärliga bild- och formspråk skiljer sig också väldigt mycket från

varandra. Trots det så har de båda gjort en samling bilder med sjömän som motiv, varav några utgör fokus för denna uppsats. Jag hoppas att denna gemensamma utgångspunkt kommer att kunna ge upphov till en intressant undersökning.

Jag har totalt tre verk som kommer att analyseras i denna studie, två av Lars Lerin och ett av GAN. För Gösta Adrian Nilssons bild kommer jag att referera till GAN: Gösta Adrian-Nilsson

15 D’Alleva, 2012, s. 19-26

16 Eriksson & Göthlund, 2012, s. 40-41

(12)

8 1884-1965, vilket är en konstkatalog från Liljevalchs, publicerad 1984. De två verken av Lerin som jag skall analysera är återgivna i en annan katalog från Liljevalchs, nämligen Lars Lerin Liljevalchs 2018. Jag har även själv sett Lerins verk under ett besök på Sandgrund den 8/5 2019. Sandgrund är en ombyggd restaurang som först invigdes år 1960. Idag är

byggnaden Lars Lerins egna konsthall.¹⁷

Under mitt besök såg jag ett antal bilder med liknande motiv och komposition, de flesta daterade till år 2015. De två bilderna jag skall analysera var under detta tillfälle placerade tillsammans på samma vägg, den ena ovanför den andra. Inga andra bilder hängde i

målningarnas omedelbara närhet. Dessutom var bara en av målningarna utrustad med en skylt med namn och årtal. Den nedra av de två bilderna hade en tom skylt placerad bredvid sig.

Detta gör det möjligt att bilderna ska läsas som ett verk snarare än två. I den här uppsatsen kommer jag dock att tolka bilderna var för sig, då jag tror att detta är hur de egentligen är tänkta att uppfattas. De är även återgivna var för sig i katalogen Lars Lerin Liljevalchs 2018.

Jag kommer att referera till den ena av dessa målningar med namnet på placken. Den andra kommer förbli utan titel och årtal.

Anledningen till att jag valde att arbeta med båda av Lerins bilder är delvis på grund av hur de var placerade. Eftersom det är möjligt att de tänkta som ett verk snarare än två, ansåg jag det vara opassande att bara inkorporera den ena av dem i denna studie, även om jag kommer att analysera de som två verk. Förutom detta så var det dock verkens olikheter som motiverade urvalet.

Medan sjömän är ett återkommande motiv i flera av GANs bilder, så har jag valt att analysera målningen Matroser och pantrar (1917) i denna studie. Urvalet berodde delvis på att det i katalogen GAN: Gösta Adrian-Nilsson 1884-1965 fanns ett antal intressanta iakttagelser, särskilt relevanta för denna målning. Men det motiverades även av hur centralt

sjömansmotivet är i Matroser och pantrar.

1.6 Källor och källkritik

Källor som används för denna uppsats är i huvudsak tryckta källor. Analyserna är baserade på redan etablerade metoder för bildanalys som finns beskrivna i dessa källor. Bilderna är

fotograferade av mig, tagna från två kataloger publicerade av Liljevalchs. Jag har även sett Lars Lerins målningar i verkligheten under ett besök på Sandgrund våren 2019.

17 Sandgrund Lars Lerin, Konsthallen, u.å., http://sandgrund.org/konsthallen/ [hämtad 31-05-20]

(13)

9 1.7 Etiska överväganden

I det här arbetet kommer jag till stor del att diskutera ämnen som rör både sexualitet och genusfrågor. Jag är medveten om att detta kan vara känsliga ämnen som kräver ett visst hänsynstagande, något jag försökt att vidta. Mitt mål är att på ett opartiskt sätt förhålla mig till de individer, kulturer och livsstilar som detta arbete rör.

Min avsikt är inte att nedvärdera någons identitet eller livsstil.

1.8 Disposition

Resultatdelen kommer att inledas med en bakgrund om sjömansmotivet och en bakgrund angående Gösta Adrian Nilsson och Lars Lerin, där deras liv och konstnärskap kortfattat kommer att presenteras. Efter detta följer resultatdelen i denna studie där konstverken beskrivs och analyseras. Beskrivningen av de utvalda konstverken följs direkt av min analys av verket i fråga. Jag kommer då att börja med en semiotiskt grundad analys, för att sedan övergå till ikonologisk riktning. Efter att samtliga verk har presenterats efter detta mönster kommer mina iakttagelser att samlas i en sammanfattning. Jag har valt att presentera

konstverken i kronologisk ordning, med den odaterade målningen av Lars Lerin placerad sist.

Denna studie kommer att avrundas med att mina slutsatser presenteras, följt av en diskussion där detta arbete kommer att reflekteras över.

2. Resultat 2.1. Bakgrund

2.1.1 Den queera sjömannen

Det verkar onekligen finnas en vida spridd idé om den queera sjömannen, såsom Philip

Warkander argumenterar i artikeln ”Myten om den queera sjömannen”. En anledning till detta är troligen idén om kortvariga sexuella kontakter som pågår under en sjömans vistelse i en ny hamnstad, långt från sitt hem och sin familj och opåverkad av de följder ett homosexuellt förhållande skulle kunna få, särskilt i ett icke-accepterande samhälle. Idéer om sexuella förhållanden mellan sjömän skulle därför inte heller vara helt orimliga. I en sådan isolerad miljö, helt utan kvinnor, skulle fartyget bli en säker omgivning för sjömännen att delta i sexuella möten med varandra, även för män som identifierar sig som heterosexuella.

Warkander argumenterar även för att avsaknaden av kvinnor skulle sudda ut linjer mellan vad

(14)

10 som ansågs passande för män att göra. Detta skulle i sin tur kunna bidra till att bryta ner barriärerna i fråga om romantiska eller sexuella relationer.¹⁸

Sjömansuniformen, som i många fall var åtsittande på de ofta vältränade sjömännen, kom att bli en symbol för dessa fantasier. Att göra kontakt med dessa män var inte heller riskfritt, då den som närmade sig riskerade att få sin sexuella preferens avslöjad eller mötas med ett våld.

Denna risk kan i sin tur ha gjort sjömannen än mer åtråvärd för många. Sjömansuniformen blev alltså inte bara en fysisk representation av olika homoerotiska fantasier, utan

representerade även en riskfylld möjlighet.¹⁹

Allteftersom skapades idén om en stereotypisk queer sjöman, ofta iklädd en fransk eller amerikanskt inspirerad uniform i vitt och blått. Ofta pryddes dessa män med tatueringar av ankare och hjärtan, namn och text. Versioner av dessa stereotypa sjömän kan vi se i bilder av Pierre et Gilles, Etienne Zerah och i Tom of Finlands karaktäristiska, hypersexualiserade bilder i blyerts.²⁰

2.1.2 Gösta Adrian Nilsson / GAN

Gösta Adrian Nilsson var en svensk konstnär, född år 1884 och uppväxt i Lund. Hans debut som konstnär kom 1907, under en utställning på Lunds universitet. Samma år släppte han även en samling dikter. Genom en resa till Berlin sex år senare kom han i kontakt med några av det tidiga 1900-talets ismer, däribland kubism, futurism och expressionism. Detta kom att bli en stor influens på hans konstnärskap.²¹

Under 1917 arbetade han ihärdigt med sjömansmotiv, troligen inspirerat av hans möte med sjömannen Edvin Andersson. Året därpå hölls en separatutställning med just namnet

”Sjömanskompositioner” på Gummesons konsthall.²² Denna utställning förkroppsligade GANs beundran för sjömän. Denna fascination var inte enbart av konstnärlig natur, utan även erotisk.²³ Annan inspiration fann han i tjurfäktningar under ett besök i södra Frankrike och i sommarolympiadens idrottare under 1924. Två år efter hans död 1965, höll Kulturen i Lund en utställning kallad ”Poetiska maskiner/starka sjömän” där flera verk av GAN visades.²⁴

18 Warkander, 2012, s. 65-67

19 Warkander, 2012, s. 67-68

20 Warkander, 2012, s. 68-69, 72

21 Liljevalchs Konsthall & Malmö Konsthall, GAN: Gösta Adrian-Nilsson 1884-1965 (Stockholm:

Ljungberg Tryckeri, 1984) opaginerad

22 Liljevalchs Konsthall & Malmö Konsthall, 1984, opaginerad

(15)

11 GAN är en konstnär som kan vara svår att placera stilmässigt, i alla fall innanför ramarna av bara en av de redan etablerade ismerna. Detta kanske är anledningen till att han förknippats med inte bara kubism och expressionism, utan även dadaism, surrealism, konstruktivism och neoplasticism. Man kan även ana något futuristiskt över hans bilder av idrottsmän, med ett liknande fokus på kraftfulla rörelser.²⁵

2.1.3 Lars Lerin

Lars Lerin är en svensk konstnär som föddes i Munkfors 1954, i Värmlands län. Han har studerat på både Gerlebergsskolan och Konsthögskolan Valand. Han är idag världskänd som, bland annat, en extremt skicklig akvarellmålare. Men han är även en omtyckt tv-personlighet som medverkat i ett antal program.²⁶ Ett sådant program är Lerins lärlingar, som följer Lerin då han utbildar en klass med funktionsnedsatta personer i konst.²⁷

Lerin har även en egen konsthall, Sandgrund, i Karlstad. En före detta dansrestaurang där Lerin ställer ut tillsammans med ett antal gästutställare.²⁸ Lars Lerins make, Manoel Marques Lerin, arbetar som intendent på konsthallen Sandgrund. I filmen För dig naken, får man en inblick i hur de två männen träffades.²⁹ Lars Lerin har rest världen över, något som speglas i många av hans målningar som har motiv från bland annat Egypten och Syrien, samt svenska motiv.³⁰ Hans arbete inkorporerar både natur och stadslandskap. Många av hans bilder refererar också till verk från andra medium, såsom Alfred Hitchcocks filmer.³¹

26 Liljevalchs Konsthall, Lars Lerin, u.å., https://www.liljevalchs.se/en/exhibitions/lars-lerin/ [hämtad 31-05-20]

27 SVT, Lerins lärlingar u.å., https://www.svtplay.se/lerins-larlingar [hämtad 31-05-20]

28 Sandgrund Lars Lerin, Konsthallen

29 Sandgrund Lars Lerin, Manoel Marques Lerin, u.å., http://sandgrund.org/manoel-marques-lerin/

[hämtad 31-05-20]

30 Liljevalchs Konsthall, Lars Lerin

31 Nordiska Akvarellmuseet, Lars Lerin, u.å., https://www.akvarellmuseet.org/utstallning/lars-lerin-0 [hämtad 31-05-20]

(16)

12 2.2.1 Figur 1, GAN, Matroser och pantrar, 1917, olja

2.2.1 Formalbeskrivning

Matroser och pantrar är en oljemålning med ett geometriskt bildspråk där mörka skarpa linjer skiljer de olika elementen från varandra. Vågiga linjer och spiralformer är också närvarande.

Färgpaletten är relativt mörk med nyanser av blå, röd, brun och grön som kontrasterar mot några stora vita ytor. I bildens övre halva ser vi tre förenklade ansikten i profil. De har kraftiga käkar med rätvinkliga former. De tre huvudena går i en diagonal linje, med den översta längst till vänster och den lägsta till höger. På deras huvuden ser vi tunna vita elliptiska former. Två kattdjursliknande huvuden med gula och gröna ögon är riktade uppåt mot de tre ansiktena, med ytterligare ett kattdjurshuvud lågt ner i bildens komposition, riktad

(17)

13 till vänster. Under detta kan man ana djurtassar med tydliga klor och några få gråtonade skor mellan dem.

2.2.2 Semiotisk analys

Utifrån de tre huvuden som omges av vita former och bär vita hattar i bildens övre halva är det en rimlig tolkning att de vita formarna i bildens mitt är männens kroppar. Man kan ana vad som ser ut som blå kragar, gråvita knappar och händer och armar i olika poser. Nertill, bakom eller mellan de tre kattliknande djuren, kan vi se vita byxben i bågformade steg.

Verkets beskrivande titel stöder visserligen denna tolkning, men motivet är ändå tillräckligt tydligt så att denna tolkning borde kunna göras av de flesta som betraktar målningen. De vita uniformerna som matroserna bär är ikoniska och igenkänningsbara för många. Dessutom kan bildens bakgrund, med sina bruna och blågröna palett och vågiga linjer, föra tankarna till en hamn- eller skeppsmiljö med starka vindar och öppet vatten.

Något som sticker ut ur denna miljö är förstås de tre svarta kattdjuren längst ner i bilden.

Tankarna kan förstås föras in på djurhandel och transporter över havet. De tre mörka

pantrarna kontrasterar även tydligt mot de tre vitklädda sjömännen, vilket inger en känsla av att de är varandras motsatser eller olika sidor av varandra. Detta innebär att den betydelsen man lägger på den ena parten onekligen kommer att influera tolkningen av den andra. Den abstrakta kompositionen där vita och mörka former överlappar varandra inger också känslan av att pantrarna ”växer ut” ur de tre sjömännen och vice versa, påminnande om en enda organism snarare än sex åtskilda individer.

2.2.3 Ikonologisk analys

GAN beskrev i sina dagböcker sin egen sexdrift som ett otämjt vilddjur.³² Detta går att återkoppla till pantrarna, som mycket väl kan representera GANs intresse för sjömän, eller matrosernas egna sexualitet given en fysisk form som är både mörk, elegant och farlig, precis som de stora kattdjuren vi kan utskilja i målningens nedre halva. GAN hade trots allt en idealbild av sjömannen som han hoppades att utrycka i sin konst.³³ Männen som avbildas här är homogena och opersonliga. Därmed slås de mer som idealiserade avbildningar av sjömän som grupp, snarare än riktiga människor.

(18)

14 I programbladet till utställningen ”Sjömanskompositioner” på Gummesons konsthall beskrev GAN de sjömän som han hoppades på att rättvist avbilda:

Jag har sökt realisera sjömannens väsen: de brokigt böljande äventyren, den raka, grå disciplinen, den mörka blå viljan och den eldfärgade passionen…³⁴

Denna beskrivning ger en tydlig bild av hur GANs romantiserade sjömän, något som han önskade förmedla genom sina idealiserade bilder av de. Genom detta citat får vi också en känsla för hur erotiskt laddad denna bild och bilder som denna kan ha varit för GAN.

2.3 Figur 2: Lars Lerin, Till minne III, 2015, akvarell 2.3.1 Formalbeskrivning

Den här målningen föreställer en hamnscen där ett fåtal människor står nedanför ett stort fartyg. Bilden fördelas av två skarpa diagonala linjer, den ena skiljer hamnen från fartyget, medan den andra avskiljer skeppets skrov. Den övre delen av bilden domineras av vad som ser ut att vara en lyftkran, samt fartygets master och antenner. Skeppet är målat i rosttonade

(19)

15 bruna och grå nyanser, med en ljus himmel därbakom. Själva hamnen har lämnats nästan helt vit men några få grå områden.

Längs den vänstra sidan av målningen finns sex mindre bilder, målade så att de särskiljs från målningen huvudsakliga motiv. Den här delen av målningen består av sex motiv placerade i två vertikala rader med tre bilder i varje kolumn. I den högra av dessa två kolumner kan vi se, från uppifrån och ned, en naken man ståendes på ett ben mot en mörk bakgrund, möjligen isen på en frusen sjö. Därunder finns en bild av en annan naken man ståendes i profil och slutligen ett porträtt av en man målad i mörka grå nyanser mot en ljusbrun bakgrund. I den vänstra kolumnen finns istället en bild av två män som kysser varandra. Under denna finns två bilder av vältränade män med bar överkropp. Den ena av dessa föreställer en man iklädd en vit sjömansmössa och blå halsduk, medan nedersta bilden föreställer en man med en vit handduk knuten runt midjan, lutandes mot ett vitt räcke. I målningens lägre vänstra hörn finns även en liten mus, frånskild från resten av de olika bilderna, mot en vit bakgrund.

Bilderna till vänster i målningen påminner om fästa fotografier eller vykort. Alla männen som avbildas känns antingen romantiserade, erotiska eller både ock. Det är möjligt att det bara är ett stilistiskt val, men då de flesta av männen saknar tydliga ansiktsdrag blir uttrycket relativt opersonligt. Liknelsen vid vykort blir igen aktuell. Har dessa personer funnits på riktigt eller är det idealiserade människor i fabricerade situationer? Målningen kan även tolkas som att den föreställer diffusa fantasier, där personen som fantiserar identifierar sig själv med de olika männen, eller iallafall som en betraktare.

Mannen med sjömansmössa och halsduk är onekligen sexualiserad. Han står rak i ryggen med bar, vältränad överkropp. På många sätt så förkroppsligar han den maskulina, ofta

hypersexualiserade sjöman som blivit en välanvänd karaktär inom gay subkultur. Denna sjöman är alltså både subjektet och symbolen för en mängd homoerotiska fantasier.³⁵ Skeppet i bilden kan läsas som en fristad eller en på något sätt trygg och öppen miljö. En sak som den stereotypiska queera sjömannen ofta antas göra, är att ingå i förhållanden med andra män i yrket. Fartyget blir då platsen där sådana kontakter skapas.³⁶ De vykortsliknande motiven till vänster i målningen kan tolkas som de olika relationer mellan män som skulle kunna ta plats

35 Warkander, 2012, s. 64

(20)

16 på ett sådant fartyg. Samtidigt ger skeppet ett kyligt och kargt intryck, något som kontrasterar mot de intima bilderna. Motiven kan alltså läsas som representativa för något annat. Skeppet kan läsas som en representant för det professionella yrket som förknippas med det, men även vardagliga heteronormativa och maskulina stigman. Detta intryck förstärks av att

skeppsmotivet tar upp större delen av akvarellens yta, där de intima bilderna utgör undantaget: det icke-normativa.

Under mitt besök till Sandgrund noterade jag att Till minne III färdigställdes år 2015, ett år som en grupp målningar med liknande motiv är daterade till. De flesta av dessa inkorporerar också sjömän, fartyg och hamnmiljöer i sina motiv. Bilden som Till minne III var placerad ovanför var dock uppsatt utan ett specifikt namn eller datum. Detta ger intrycket av att det är menade att ses tillsammans, kanske för att komplettera eller förstärka deras uttryck.

2.4 Figur 3: Lars Lerin, okänd titel, ej daterad, akvarell 2.4.1 Formalbeskrivning

På denna bild så tas större delen av målningen upp av ett segelfartyg mot en mörk, vit och blå bakgrund. Skeppet är målat i bleka färger med ett stort vitt moln hängande över sig. Precis

(21)

17 som i den andra bilden har denna bild en samling av tre mindre motiv placerade i små rutor på målningens vänstra sida. Den övre och nedre av dessa passar denna beskrivningen bättre än den mellersta. Medan den mellersta av de mindre bilderna bryts av från det stora motivet med en rak linje, så är den ändå målad i liknande mörka färger, något som gör den svår att urskilja.

Den mellersta bildens motiv föreställer en man i vit sjömansuniform som iakttar en annan man, här målad som en vit siluett. Den översta bilden förställer en man med bar överkropp som flexar sina armmuskler. Paletten är mörk och överensstämmer med det större motivets färger. Den nedersta bilden föreställer två män som kysser varandra, den ena iklädd vit t-shirt och den andra klädd i svart. Bakgrunden är gultonad och färgerna är varma, i kontrast mot bilden i övrigt.

När dessa fyra bilder sätts i relation till varandra formas ett sorts narrativ med ett

homoerotiskt tema, då det finns olika likheter i bilderna angående tema, färgpalett och andra element. Exempelvis är kopplingen mellan sjömannen i en av de tre mindre bilderna och fartyget som utgör målningens huvudsakliga motiv tydlig, för att inte säga uppenbar. Detta trots att fartyget inte händelsevis kommer från en tidsperiod där den typiske sjömännen bar en sådan uniform. Vidare så överensstämmer sättet sjömannen betraktar silhuetten framför sig med den övre bilden rent tematiskt. I den mellersta bilden ser vi, betraktaren, hur en man iakttar en annan, medan i den övre bilden intar vi själva den positionen, då vi betraktar mannen som visar sina tränade armar.

Den nedersta bilden förtydligar målningens homoerotiska tema, medan den tillsammans med de andra bilderna även kan läsas som olika typer av relationer mellan män. Den mellersta visar en sjöman som iakttar en annan man på avstånd, medan den övre visar en man som visar upp sig själv, fullt medveten om att han betraktas. Slutligen visar den tredje bilden på en mer intim relation. Det är också värt att nämna hur de olika bildernas färgpaletter blir allt varmare, där bilden på skeppet och den betraktande sjömannen är kallast, och bilden av kyssen är varmast.

Skeppet i denna målning ger intrycket av att vara betydligt äldre än det i den andra av Lerins målningar. Detta gör den representativ för en annan tid och därigenom en annan, mer fientlig inställning mot homosexuella. Detta går i sin tur att relatera till hur riskfyllt det kunde vara att söka upp sexuella relationer med sjömän. Medan möjligheten för att forma intima

(22)

18 förhållanden existerade, så fanns det en risk för att bli avvisad eller bemött med våld.³⁷ Denna riskfylldhet understryks av att det bara för några årtionden sedan var straffbart att vara

homosexuell i Sverige, något det fortfarande är på många platser världen över. Skeppet kan alltså läsas som representativ för en annan, mindre accepterande tid, där homosexualitet systematiskt diskriminerades. Att beakta andra män och möjligheten för att skapa relationer med dem kan symboliseras av bilderna till vänster i målningen.

3. Sammanfattning

Lars Lerins målningar påminner om varandra på ett flertal sätt, framför allt i deras

komposition. I båda bilderna tar ett fartygsmotiv upp större delen av verkets yta. Ett flertal mindre motiv, avbildade så att de påminner om fotografier eller vykort, finns placerade till vänster. Jämförelsevis så är målningen av GAN kvadratisk, där bildens huvudsakliga motiv är centrerade i målningens centrum. Bildspråket mellan de olika bilderna skiljer sig också väldigt mycket åt, där Lerins är mer föreställande och använder många ljusa färger, medan GAN använder sig av ett stiliserat, geometriskt bildspråk och mörka nyanser.

I fråga om hur de olika bilderna presenterar sitt gemensamma tema, så kan man i Lerins bilder avläsa historier genom att sätta motiven i ett sammanhang och skapa ett narrativ. Detta kräver ingen större förkunskap från betraktaren. I båda bilderna används även sjömän för att referera till idén om män som tar del av homoerotiska upplevelser ute till havs. Det underliggande homoerotiska tema som finns i GANs bild är dock inte lika lätt att urskilja. Det kan vara svårt att uttolka något sådant tema om man inte har tillgång till hans dagböcker, vilka ger insikt till hur han romantiserade sjömän. Med tanke på att det under hans livstid var olagligt att vara homosexuell, så är detta talande för hur det var nödvändigt av honom att vara diskret. Detta är något som inte Lerin i samma mån behöver oroa sig för och i hans bilder kan vi se tydligt sexualiserade män som poserar och kysser varandra.

I Lerins bilder är dock fokuset på sjömannen inte lika slående som i målningen av GAN. I hans målning är sjömännen centrerade och avskiljs tydligt från den mörka bakgrunden genom sina vita uniformer. I en av Lerins målningar ser vi en man enbart iklädd den klassiska

sjömansmössan och halsduken, tydligt sexualiserad. Detta påminner om bilden av GAN, där han ger intryck av att försöka avbilda sin egna, högst romantiserade bild av sjömän. I den andra av Lerins bilder finns en sjöman iklädd en hel uniform, men han är placerad långt bak i motivet och är nästan svår att urskilja. Han ger intryck av att passivt beakta en annan man,

37 Warkander, 2012, s. 67-68

(23)

19 medan den barbröstade sjömannen istället blir betraktad. På ett liknande sätt kan sjömännen i GANs målning läsas som att de blir betraktade, men av GAN själv.

De två konstnärerna presenterar männen i sina bilder på olika sätt. GAN presenterar en grupp idealiserade sjömän, igenkännbara genom deras vita uniformer och mössor. Detta

överensstämmer med hur sjömännen under historien setts som maskulina ikoner. De ansågs vara män som genom sin disciplin och vältränade kroppar personifierade konceptet

manlighet.³⁸ Genom sin idealisering av dessa män gör GANs målning lite för att utmana detta synsätt. Det är mycket möjligt att de är just denna maskulinitet som gjorde dem så åtråvärda för honom. I Lerins målningar avbildas istället flera av männen delvis eller helt avklädda. I den ena av hans bilder ser vi en barbröstad man iklädd en sjömansmössa och halsduk. I samma bild ser vi även tre andra delvis eller helt avklädda män.Vissa av männen poserar på ett självsäkert sätt, med bröstet bart. Samtidigt står en annan man lekfullt på ett ben, medan en annan poserar på ett suggestivt sätt, båda helt nakna. Delvis är detta i tydlig kontrast till målningen av GAN, men de är också värt att ifrågasätta huruvida dessa män är ”naked” eller

”nude”.

Vissa av männen i Lerins målningar ser ut att vara mer medvetna om att de blir betraktade än andra. Mannen som poserar i semiprofil och han som spänner sina armar verkar vara fullt medvetna om att de iakttas. Mannen som står på ett ben verkar däremot se ner i marken och vara mitt i en rörelse, något som gör att bilden känns mindre iscensatt eller idealiserad. Detta gör så att bilden i sin tur kan kännas mer intim. De andra männen är på olika sätt avbildade på sätt som understryker deras vältränade kroppar, vilket skulle kunna anses idealiserande. Det samtliga bilderna har gemensamt är dock att de genom sina poser understryker sin rörlighet och muskulatur, något som klassiskt använts för att referera till manlig makt och dominans, även om att avbildas naken ansågs vara en i grunden feminin aktivitet.³⁹

Vi kan genom att jämföra dessa bilder se två skilda maskulinitetsbegrepp. I målningen av GAN görs männen maskulina och åtråvärda genom sin uniform, medan männen i Lerins målningar anspelar på sin rörlighet och muskulatur.

4. Analys av resultat

GANs bild är i huvudsak symboliskt laddad och det är svårt att urskilja något homoerotiskt tema utan att återknyta till hans egna liv och erfarenheter. Detta är talande för hur GAN under

39 Eriksson & Göthlund, 2012, s. 72, 106

(24)

20 sitt liv var tvungen att vidta en viss diskretion för att undvika att bli upptäckt och bestraffad för sin läggning. Hans bildspråk är inte lika föreställande som Lerins, utan gör sig mer öppet för tolkning av själva motivet. Bilden har dock tillräckligt tydliga bildelement, hjälpt av en beskrivande titel, för att få en förståelse för vad motivet föreställer.

I de bilder jag har analyserat är det tydligt att Lars Lerin inkorporerar homoerotiska narrativ.

Detta gör han bland annat genom att måla ett flertal skilda motiv i en och samma bild, något som skapar en känsla av sammanhang och utmanar betraktaren att tolka bilden och dess konnotationer. Motiven, färgerna och kompositionen hjälper betraktaren att skapa ett

sammanhang, en röd tråd, som gör det möjligt att urskilja ett sorts narrativ. Medan det är stor skillnad mellan GAN och Lerins bilder i fråga om bildspråk och komposition, så är bilderna av Lerin i fråga om material och komposition väldigt lika varandra.

Något som båda konstnärerna har gemensamt är att de använder sig av sjömansmotiv för att beskriva queer identitet och beteende. I samtliga bilder har sjömannen gått att identifiera genom sin uniform. Genom att inkorporera sjömän bland sina övriga motiv så understryker Lerin idén om den queera sjömannen. Synen på sjömansmotiv som homoerotiskt laddade är visserligen redan etablerad, men genom det fortsatta användandet av detta motiv så stärks alltså dessa konnotationer ytterligare.

5. Diskussion av resultatet

Genom detta arbete har jag identifierat hur två olika konstnärer förmedlar homoerotiska teman genom användandet av olika metoder. En av de gemensamma nämnarna för dessa konstnärer är hur de använder sig av sjömansmotiv i sina bilder. Men de två konstnärerna har levt under två väldigt olika perioder i svenska historia och har dessutom väldigt skilda

bildspråk. Det är både dessa likheter och skillnader som motiverat mitt urval. Eftersom Lars Lerin fortfarande lever och är verksam idag, i ett samhälle som är betydligt mer accepterande mot homosexuella, har han haft möjlighet att kunna refererar till sin läggning på ett sätt som GAN inte kunde under sin livstid. Men eftersom båda männen är från Sverige så rör det sig inte om två helt skilda kulturer eller geografiska områden. Förutom detta så ger deras

varierande bildspråk olika exempel på hur sådana referenser kan förmedlas i uttryck och inte bara tydlighet.

Något som varit särskilt intressant är hur verken har skilt sig i fråga om hur lätt det homoerotiska temat varit att urskilja. GAN, som var verksam under början av 1900-talet, behövde vara mer diskret i hur han uttryckte sin sexuella identitet, vilket speglas i hur han

(25)

21 uttrycker den genom sin konst. Lars Lerin, som är en samtida konstnär, har istället kunnat anspela på sin sexualitet mer öppet och hans i bilder är det lättare att urskilja homoerotiska narrativ. Det har också varit intressant att se hur de två konstnärerna avbildar män och hur detta påvisar olika uttryck för maskulinitet.

Jag skulle anse att jag lyckats utföra detta arbetes syfte och svarat på de frågeställningar som beskrivs i dess inledning. Framtida studier hade kunnat göras för att identifiera andra metoder som konstnärer använder sig av för att uttrycka sin identitet genom sin konst. För sådana studier skulle man då kunna specificera sig på andra motiv eller subkulturer. Det hade även kunnat vara intressant att fortsätta denna studie och inkludera fler verk av de två konstnärerna.

Det är nämnvärt att detta hade kunnat ha stor påverkan på resultatet, som hade kunnat skilja sig mycket från det jag kommit fram till i denna studie.

Jag även har försökt att vara hänsynstagande i mina diskussioner runt homosexualitet och queer kultur. Att leva som en queer person i ett icke-accepterande samhälle är fortfarande en svårighet för många världen över. Att se huruvida sådana personer ändå kunnat uttrycka sin identitet genom sin konst är därför både intressant och viktigt, inte enbart för

konstvetenskapliga studier.

(26)

22 Källförteckning

Tryckta Källor

D’Alleva, Anne, Methods & Theories of Art History (London: Laurence King, 2012) Eriksson, Yvonne & Göthlund, Annette, Möten med bilder (Lund: Studentlitteratur, 2012) Göransson, Michelle, Materialiserade sexualiteter, avhandling

(Stockholm: Stockholms universitet, 2012)

Liljevalchs Konsthall & Malmö Konsthall, GAN: Gösta Adrian-Nilsson 1884-1965 (Stockholm: Ljungberg Tryckeri, 1984)

Reed, Christopher, Art and Homosexuality: A History of Ideas (New York: Oxford University Press, 2011)

Warkander, Philip, ”Myten om den queera sjömannen” i Svenska sjömanstatueringar red.

Mirja Arnshav (Stockholm: Medström, 2014) Elektroniska källor

Liljevalchs Konsthall, Lars Lerin, u.å., https://www.liljevalchs.se/en/exhibitions/lars-lerin/

[hämtad 31-05-20]

Nordiska Akvarellmuseet, Lars Lerin, u.å.,

https://www.akvarellmuseet.org/utstallning/lars-lerin-0 [hämtad 31-05-20]

Sandgrund Lars Lerin, Konsthallen, u.å., http://sandgrund.org/konsthallen/ [hämtad 31-05-20]

Sandgrund Lars Lerin, Lars Lerin, u.å., http://sandgrund.org/lars-lerin/ [hämtad 31-05-20]

Sandgrund Lars Lerin, Manoel Marques Lerin, u.å.,

http://sandgrund.org/manoel-marques-lerin/ [hämtad 31-05-20]

SVT, Lerins lärlingar u.å., https://www.svtplay.se/lerins-larlingar [hämtad 31-05-20]

(27)

23 Bildförteckning

Gösta Adrian Nilsson, Matroser och pantrar, 1917, olja

Liljevalchs Konsthall & Malmö Konsthall, GAN: Gösta Adrian-Nilsson 1884-1965 (Stockholm: Ljungberg Tryckeri, 1984)

Lars Lerin, Till Minne III, 2015, akvarell

Liljevalchs Konsthall, Lars Lerin Lijevalchs 2018 (Mölndal: Göteborgstryckeriet, 2018) Lars Lerin, okänd titel, ej daterad, akvarell

Liljevalchs Konsthall, Lars Lerin Lijevalchs 2018 (Mölndal: Göteborgstryckeriet, 2018)