Första, andra… Såld! En kvantitativ undersökning av herrgårdsauktioner i Södermanland mellan 1863 och 1885.

(1)

Ekonomisk-historiska institutionen

Första, andra… Såld!

En kvantitativ undersökning av herrgårdsauktioner i Södermanland mellan 1863 och 1885

Ekonomisk historia B

Vårterminen 2012

Jessica Fredriksson

Handledare: Sofia Murhem och Göran Ulväng

Examinator: Klas Nyberg

Datum för ventilering: 30 maj 2012

(2)

1

Innehållsförteckning

INLEDNING………... 3

Metod och material………... 3

Avgränsningar………... 4

Tidigare forskning……… 5

Disposition………... 6

ÄMNESBEHANDLING………... 7

Föremålen ………... 7

Människorna………... 9

Saker hittar nya hem………... 11

SAMMANFATTANDE DISKUSSION……… 14

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING……… 17

(3)

2

”Ordet auktion kommer av det latinska auctio med verbet augere = öka, stegra. […] Redan själva ordet antyder sålunda att det är fråga om en ökning eller stegring och anger därmed en auktions karaktär och avsikt.”¹

1 Åke Lundell, Auktionsverket i Stockholm 1674 – 1974 (AB Stockholms Auktionsverk 1974 s. 11).

(4)

3

INLEDNING

De föremål som såldes på herrgårdsauktionerna i undersökningen kunde vara allt från kaffekannor till sängar eller badkar och byråer. Undersökningen kommer att fokusera på vilka föremål som auktionerades ut samt vilka köparna var. På detta sätt kommer frågan om vad de olika samhällsklasserna köpte på en auktion att besvaras. Auktioner som hölls på säterier och herrgårdar hade ett mycket varierande klientel där pigor ropade in saker tillsammans med löjtnanter och skomakare. Vad hade dessa hårt arbetande pigor råd med? Köpte de föremål som kan ses som lyxföremål eller ropade de enbart in saker som var nödvändiga för överlevnad? Vilka slags föremål ropade grevar och baroner in? Var det saker som kunde gagna hushållet eller var det enbart saker som kan kategoriseras som lyxkonsumtion? Vad köpte präster och soldater? Syftet med den här uppsatsen är alltså att undersöka vad de olika samhällsklasserna köpte på privata auktioner. Vissa av köparna kan ha handlat för någon annans räkning och då man räknar ihop hur mycket de olika köparna lade ner på auktionerna får man ha detta i åtanke. Syftet kommer att uppfyllas genom studerandet av auktionsprotokoll från Södermanland under 1800 – talets andra hälft där köparnas namn och ibland även titel finns skrivet tillsammans med vad de köpte och hur mycket de betalade för det.

Metod och material

Den metod som kommer att användas i denna undersökning är en kvantitativ metod där jag kommer att gå igenom auktionsprotokoll på Uppsala Landsarkiv. Dessa data kommer därefter att ställas samman för att få en bild av köparna på de undersökta auktionerna. Att det blev just dessa auktioner som undersökningen ska fokusera på beror på att de alla skedde under 1800 – talets senare del vilket gör att undersökningen blir lite mer sammanhängande än om den sträckt sig över t.ex. flera hundra år. En sådan, större, undersökning hade passat bättre i en längre uppsats.

Ett annat skäl till att det blev just dessa auktioner är för att många saker verkar ha förändrats under de tjugotvå år som förflöt mellan den första och den sista auktionen i undersökningen.

Några få nya föremålstyper dyker upp i auktionsprotokollen under den senare delen av perioden, bl.a. Emmastolen² som än idag säljs. Emmastolen dyker upp i det sista auktionsprotokollet, från Östa gård 1885.

2 En Emmastol eller Emmafåtölj är en stoppad stol utan armstöd, den är utformad i en viss stil men variationer i färg och i viss mån form förekommer.

(5)

4

Avgränsningar

Tidsperioden som denna uppsats kommer att behandla är år 1863 till år 1885. Materialet består av auktionsprotokoll som visar på vem som köpte vad och för hur mycket pengar. Uppsatsen kommer att bestå av en undersökning där nedslag har gjorts under ett antal sinsemellan orelaterade årtal och auktioner. Urvalet har gjorts efter typ av auktion, d.v.s. om det var en allmän auktion där allt från lakan till assietter såldes eller om det var en mer specialiserad auktion där t.ex. skog såldes. Auktionerna i den här undersökningen är av den mer allmänna typen. Det har även skett ett urval genom att jag har tittat på auktionsförrättarens handstil – den måste vara läslig för att det ska gå att göra en undersökning av protokollen. De auktioner som slutligen hamnade i undersökningen skedde på herrgårdar, säterier och andra större gårdar. De första två auktioner som kommer att undersökas hölls båda 1863, den första i mars, på Hista Säteri och den andra i juli, på Herresta Säteri. Nästa auktion i undersökningen hölls i mars 1866 på Qwicksta gård, därefter nästa i september 1869, på Heby Säteri. Sedan följer en auktion på Skäggesta gård i mars 1876 och nästa hölls i mars 1884 på Ulriksberg. Den sista auktionen som undersökningen kommer att fokusera på skedde i mars 1885 på Östa gård. Köparnas titlar står i vissa fall i auktionsprotokollen och det är då möjligt att se vilken ställning i samhället köparen hade. I de fall där ingen titel finns angiven har personerna kategoriserats under antingen Övriga; manliga eller Övriga; kvinnliga. Det geografiska område som dessa auktioner skedde i är nordvästra Södermanland. Denna undersökning kommer alltså att vara ett slags stickprov över hur försäljningen såg ut på dessa auktioner. Skälet till att valet föll på auktioner hållna i Södermanland är materialtillgången. Det finns relativt mycket material, i form av auktionsprotokoll, på Uppsala Landsarkiv (ULA) över auktioner i just Södermanland. Tidsperioden är vald för att det var en tid då samhället hade förändrats av den industriella revolutionen, något som även förändrade människors levnadsförhållanden, vilket i sin tur kan ge en mer nyanserad bild av vilka auktionsbesökarna var. Gruppen auktionsbesökare var troligtvis mer homogen före den industriella revolutionen än efter den. Exempelvis avskaffades skråtvånget 1846 och detta kan ha gjort att samhällsklasserna inte längre var lika strikt segregerade.

För att lättare få en överblick över besökarna på dessa auktioner är de kategoriserade efter samhällsställning. De olika kategorierna är ämbetsmän, pigor/jungfrur, drängar/betjänter, kyrkliga personer, militära personer, torpare, lärare/lärarinnor, hantverkare, högreståndspersoner; manliga, högreståndspersoner; kvinnliga samt övriga; manliga och övriga; kvinnliga. I Sofia Murhems och Göran Ulvängs kommande bok om auktioner i Stockholm och Enköping har de gjort en kategorisering av köparna som är både praktisk och överskådlig. Min kategorisering ser inte exakt likadan ut

(6)

5 som deras men den har haft deras som en slags förebild. Då det många gånger inte finns någon titel utsatt framför köparens namn har de hamnat i kategorin övriga; manliga eller övriga;

kvinnliga vilket är skälet till att dessa kategorier (i alla fall övriga; manliga) är så mycket större än många av de andra kategorierna. Detta kan självklart ge en skev bild av klientelet men då det finns en relativt omfattande kategorisering utöver de som benämns som övriga blir detta förhoppningsvis inte ett problem.

Vad det gäller föremålen är textilier den absolut största kategorin på de flesta auktionerna. Tätt därefter följer husgeråd (återigen, inte på alla auktioner, men de flesta), se figur 1 nedan.

Kategorin textilier representeras av lakan, kuddar, gardiner, handdukar, borddukar och någon enstaka filt. Kläder, däremot, finns inte alls med i de auktionsprotokoll jag undersökt. Enligt Sofia Murhem och Göran Ulväng, i deras kommande publikation, var kläder en relativt stor kategori på 1600 – talet medan det under 1800 – talet blivit mycket ovanligt att man sålde kläder på auktioner.³ Deras påstående bekräftas av min undersökning där, i sju stycken auktionsprotokoll, inte ett enda klädesplagg har ropats ut. Skälet till att kläder, efter 1600 – och 1700 – talet, såldes i mycket liten skala på auktioner kan vara för att; strax innan den industriella revolutionen, råvarupriserna sjönk avsevärt och det då blev enklare och billigare att köpa nya kläder istället för att använda nedärvda- eller andrahandskläder.⁴ Textilier i allmänhet och linne i synnerhet drog dock in tämligen stora summor, inte bara för att det på vissa auktioner ropades ut stora mängder sänglinne utan, kanske även för att linne som var i gott skick var relativt dyrt att få tag på.

Tidigare forskning

En del har skrivits om auktionsverksamheten i både Sverige och Europa, en kommande bok av Sofia Murhem och Göran Ulväng behandlar auktionshusen i Enköping och Stockholm mellan 1600 – och 1800 – talen. De undersöker vilka det var som köpte vad och av vem de köpte det.

Min uppsats är en slags jämförande studie med deras då min frågeställning till viss del liknar deras. Johan Knutsson skriver i sin avhandling Folkliga möbler – tradition och egenart (2001) om möblers historia och där behandlar han även möblers fortsatta liv så som begagnade varor sålda på auktioner. Det finns också en bok skriven av Åke Lundell om auktionsverket i Stockholm och dess verksamhet mellan 1674 – 1974. Mathilda Lind skrev, år 2010, en B-uppsats om auktionskammaren i Askersund och andrahandskonsumtionen på landsbygden (Auktionskammaren i Askersund. En studie av andrahandskonsumtion på landsbygden mellan år 1821 och

3 Sofia Murhem; Göran Ulväng (kommande).

4 Jan de Vries, The Industrious Revolution Consumer Behavior and the Household Economy, 1650 to the Present (Cambridge University Press 2008 s. 144).

(7)

6 1823, Uppsala Universitet 2010). Jaser Abbas arbetar i skrivande stund på en C-uppsats i ekonomisk historia på Uppsala universitet om de olika orsakerna till varför det hölls auktioner på säterier och herrgårdar, d.v.s. om det var på grund av dödsfall, personlig konkurs eller flytt. Då denna del av forskningen inte var relevant för min undersökning har hans blivande uppsats inte använts i tillkomsten av denna uppsats. Dock har Sofia Murhems och Göran Ulvängs kommande bok om auktionsverksamheten i Enköping och Stockholm samt Johan Knutssons avhandling varit till stor hjälp. Göran Sellings avhandling från 1937 om svenska herrgårdshem under 1700 – talet har varit till viss hjälp när det kommer till bakgrundsinformation om vissa av personerna inblandade i auktionsprotokollen. Trots att varken Mathilda Linds B-uppsats eller Jaser Abbas C- uppsats i ämnet har använts i producerandet av denna uppsats finns de ändå med i forskningsöversikten för att visa på att intresset för och forskningen om auktioner finns och frodas även på grundnivå inom universitetsvärlden.

Figur 1. Diagram över de olika föremålskategorierna, antal utrop totalt i procent, 1863 – 1885⁵

Källa: Databas över auktioner i Södermanland 1863 – 1885.

Disposition

Uppsatsen är disponerad tematiskt då detta ger en bättre överblick över materialet. Texten kommer först att fokusera på föremålen, sedan följer en redogörelse över de människor som besökte auktionerna och därefter kommer en redovisning av vilka människor som köpte vad och hur mycket de spenderade på de olika auktionerna. Sist av allt kommer en sammanfattning av de

5 För en sammanställning av kategorierna för varje enskild auktion, se figur 2.

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

(8)

7 analyserade data som redogjorts för i uppsatsen och då kommer de frågor som ställdes i inledningen att få sina svar.

ÄMNESBEHANDLING Föremålen

Det fanns få möbler i en bondes hem och Johan Knutsson skriver att ”möbelrepertoaren” var begränsad. Föremål som av de högre stånden ansågs som statussymboler saknades nästan helt hos en bonde. Knutsson fortsätter med att under, i alla fall 1670 – talet, så bestod möblemanget hos en bonde till stor del av kistor. Dessa kistor, som var så vanliga, kom ofta från

”högreståndsmiljöer” och hamnade sedan hos exempelvis bönder där de blev moderniserade och målade. Kistor tog den plats som skåp senare skulle få, ända in mot slutet av 1700 – talet.⁶ ”Bord nämns, liksom skåp och enstaka stolar. Sängar och bänkar var väggfasta.”⁷ Andra möbler som, enligt Knutsson, kom från högreståndsmiljöer och hamnade i lägreståndshem var prydnadshyllor, s.k. tavletter. Dessa var tänkta att förvara glas och fajans i men oftast användes de istället till böcker.⁸ Högreståndshemmen, t.ex. de säterier och gårdar vars auktioner den här undersökningen fokuserar på, hade en betydligt större möbelrepertoar för att använda Johan Knutssons uttryck.

Redan vid en första titt på auktionsprotokollen syns det tydligt att det var stora hus där många människor både bodde och arbetade, se figur 2 för att få en överblick över mängden föremål vid varje auktion då mängden antyder att det var stora hushåll det handlade om. Vid de flesta auktioner ropades det ut fler än 300 föremål, det finns dock två undantag som sticker ut, nämligen auktionen vid Qwicksta gård i mars 1866 (286 utrop) och auktionen vid Ulriksberg i mars 1884 (156 utrop). Vad som också kan vara värt att notera är att de flesta av auktionerna i undersökningen skedde i mars, med två undantag – auktionen på Herresta säteri i juli 1863 och auktionen på Heby säteri i september 1869. Det märks dock ingen skillnad i utbud beroende på årstid, vilket skulle ha kunnat vara fallet, återigen; se figur 2.

Djur står för en mycket liten del av utropen under alla de auktioner undersökningen fokuserar på.

Det är endast under 1870 – och 1880 – talen som djur förekommer i någon större utsträckning, med undantaget auktionen vid Ulriksberg i mars 1884 då inga djur alls ropades ut. Däremot verkar separata djurauktioner ha hållits på landsbygden, ofta i anslutning till dessa ”allmänna”

herrgårds- och säteriauktioner men för att denna undersökning inte skulle bli alltför omfattande

6 Johan Knutsson, Folkliga möbler – tradition och egenart (Nordiska Museets Förlag 2001 s. 54).

7 Knutsson 2001 s. 49.

8 Knutsson 2001 s. 56.

(9)

8 lämnades dessa djurauktioner utanför. Sofia Murhem och Göran Ulväng skriver dock i sin kommande bok att på två av deras undersökta auktioner stod djuren för 45 respektive 54 procent av omsättningen.⁹ Detta kan troligtvis förklaras med att deras bok, av självklara skäl, är betydligt mer omfattande än denna uppsats och att de då hade mera utrymme för vidare undersökningar.

Figur 2. Föremål, andel utrop för varje föremålskategori 1863 – 1885 Föremål Mars

1863 Juli

1863 Mars

1866 Sept

1869 Mars

1876 Mars

1884 Mars 1885

Husgeråd 18,0% 29,1% 27,3% 22,1% 20,3% 29,5% 25,4%

Möbler 6,5% 9,4% 14,7% 13,7% 6,4% 26,3% 7,7%

Prydnadssaker 4,9% 7,7% 10,5% 8,1% 4,4% 9,0% 6,2%

Guld och silver 0,7% 0% 0,3% 0% 0,6% 0% 0,9%

Jordbruksredsk 21,8% 3,1% 1,0% 2,0% 36,1% 0% 12,6%

Kläder 0% 0% 0% 0% 0% 0% 0%

Textilier 36,9% 43,6% 24,1% 22,2% 9,2% 4,5% 29,1%

Böcker och

tidskrifter 0% 0% 0% 0% 2,1% 14,1% 0,6%

Djur 0% 1,4% 0% 0,2% 9,0% 0% 8,5%

Övrigt 11,3% 5,7% 22,0% 31,7% 11,9% 16,7% 9,0%

Totalt 100% (556

utrop) 100% (351

utrop) 100% (286

utrop) 100% (652

utrop) 100% (779

utrop) 100% (156

utrop) 100% (468 utrop) Källa: Databas över auktioner i Södermanland 1863 – 1885.

På auktionen hållen vid Hista Säteri i Thoresunds socken den 12 och 13 mars 1863 såldes två guldur, några guldknappar samt en ölkanna i silver.¹⁰ I övrigt är det ont om föremål av guld och silver i auktionsprotokollen. Denna kategori finns dock med i undersökningen, just för att visa på hur ovanliga dessa föremål var. De vanligaste föremålen som såldes var sänglinne, hushållsredskap och även möbler, dock i lite mindre utsträckning. I ännu mindre utsträckning fanns vad som är kategoriserat som prydnadssaker, d.v.s. ljuskronor, cigarrlådor, speglar, etc. En föremålskategori som, liksom guld och silver, är underrepresenterad i auktionsprotokollen är böcker, i alla fall under den första perioden som undersökts. Böcker finns likväl med i statistiken i denna uppsats på grund av att ett av de senare auktionsprotokollen innehåller en relativt stor mängd böcker – av de mest skilda slag. Det finns ordböcker, skönlitteratur, lagböcker, etc. med i detta auktionsprotokoll. Även några få tidskrifter finns med bland utropen. Böcker och tidskrifter är därför representerade i en egen kategori.

9 Murhem; Ulväng (kommande).

10 Hista Säteri, 12 och 13 mars 1863, Länsmannen Selebo Härads distrikt Auktionsprotokoll m.m. 1875 – 1896, ULA.

(10)

9

Människorna

För att få en bild av vilka människorna var som handlade på auktionerna är kategoriseringen gjord efter antingen yrke eller titel. Då varken titel eller yrke har angivits har personerna blivit kategoriserade som ”Övriga, manliga” och ”Övriga, kvinnliga”. Inte helt oväntat är männen betydligt fler än kvinnorna på auktionerna, även om det finns några få kvinnliga undantag. Detta blir extra tydligt då man tittar på besökssiffrorna för auktionerna och delar upp dem efter kön, oavsett samhällsställning. Se figur 3.

Figur 3. Könsfördelning på auktionerna, 1863 – 1885 Mars

1863 Juli

1863 Mars

1866 Sept

1869 Mars

1876 Mars

1884 Mars 1885

Män, antal 103 91 87 95 132 61 95

Kvinnor, antal 3 9 4 10 10 2 7

Män, procent 97,09% 90,11% 95,40% 89,47% 92,42% 96,72% 92,63%

Kvinnor, procent 2,91% 9,89% 4,60% 10,53% 7,58% 3,28% 7,37%

Färre högreståndspersoner bevistade herrgårdsauktionerna under den senare perioden, d.v.s.

under 1880 – talet. Det kan dock finnas en enkel förklaring, nämligen att; som nämndes i inledningen, samhället inte var lika strikt uppdelat under den senare perioden vilket kan ha lett till att auktionsförrättaren helt enkelt inte skrev ut inroparnas titlar, om de hade några. År 1869 skedde en topp när det kommer till antalet högreståndspersoner på auktionerna, 11,43 procent av besökarna det året var högreståndspersoner (endast män, inga kvinnor ur överklassen besökte den auktionen).

Personer i kategorierna pigor/jungfrur och drängar/betjänter förekommer mestadels i de tidiga auktionsprotokollen. Detta kan ha ett antal orsaker, dels att auktionsförrättarna under de senare auktionerna helt enkelt inte var lika noggranna som sina föregångare när det kom till att skriva ner inroparnas titlar. Det kan också bero på att samhället förändrades så pass mycket under de tjugo år som förflöt från den första till den sista auktionen att tjänstesystemet inte längre var lika vanligt. Torparna följer samma mönster som pigorna och drängarna, de besökte de fem första auktionerna, visserligen inte i några stora antal men de besökte dem likväl. I auktionsprotokollen för de sista två auktionerna finns inga torpare alls nämnda. Kanske samma sociala förändring som gjorde att drängar och pigor blev mindre och mindre vanliga hade en liknande effekt på torparna?

Kanske kan förklaringen med de inte lika noggranna auktionsförrättarna fungera även i detta fall?

(11)

10 Vad som kan noteras är att 1866 är ett år då flest torpare gick på auktion, 6,59 procent av besökarna det året var torpare.

Militära personer var frekventa besökare på alla auktioner, dock skedde en topp år 1866 då 16,48 procent av besökarna var militära personer. Se figur 4 för en total förteckning över fördelningen av människor på alla undersökta auktioner. Kategorierna lärare och lärarinnor finns med för att det, i vissa av auktionsprotokollen, finns människor med titlarna ”skollärare” och ”skollärarinna”

och för att dessa inte verkade passa in i någon av de andra kategorierna. De kan vara intressanta att ha med, dels för att visa på att även inom denna samhällsgrupp var männen överrepresenterade i auktionsprotokollen men också för att visa på vad dessa människor köpte.

På auktionen på Heby Säteri 1869 köpte en skollärarinna vid namn Johanna Andersson en kopparpanna och en kommod.¹¹ Den enda andra auktion där en skollärarinna finns med i protokollen är på auktionen vid Östa gård 1885, denna gång en skollärarinna vid namn Alma Stenhammar. Hon inhandlade två kaffedukar, ett bord och en bordduk.¹²

Figur 4. Förteckning över alla besökare på respektive undersökt auktion, 1863 – 1885

Köpare Mars

1863 Juli

1863 Mars

1866 Sept

1869 Mars

1876 Mars

1884 Mars

1885 Alla

Pigor/jungfrur 1,89% 3% 0% 0,95% 0% 0% 0% 0,85%

Drängar/betjänter 11,32% 10% 7,69% 2,86% 5,63% 7,94% 0% 6,35%

Torpare 1,89% 2% 6,59% 2,86% 2,82% 0% 0% 2,40%

Militära personer 9,43% 10% 16,48% 8,57% 6,34% 4,76% 8,82% 9,17%

Lärare 0% 1% 0% 0,95% 1,41% 3,17% 2,94% 1,27%

Lärarinnor 0% 0% 0% 0,95% 0% 0% 0,98% 0,28%

Hantverkare 16,04% 12% 14,29% 11,43% 8,45% 4,76% 11,76% 11,42%

Kyrkliga personer 3,77% 7% 3,30% 1,90% 1,41% 1,59% 2,94% 3,10%

Ämbetsmän 5,66% 5% 1,10% 1,90% 0,70% 0% 0% 2,12%

Högreståndspersoner,

manliga 8,49% 11% 9,89% 11,43% 9,86% 3,17% 3,92% 8,60%

Högreståndspersoner,

kvinnliga 0,94% 3% 0% 0% 0,70% 0% 0% 0,71%

Övriga, manliga 40,57% 33% 36,26% 48,57% 56,34% 71,43% 62,75% 49,22%

Övriga, kvinnliga 0% 3% 4,40% 7,62% 6,34% 3,17% 5,88% 4,51%

Totalt 100%

(106 st) 100%

(100 st) 100%

(91 st) 100%

(105 st) 100%

(142 st) 100%

(63) 100%

(102 st) 100%

11 Heby säteri, 15 och 16 september 1869, Kronofogden Gripsholms fögd. Auktionsprotok. 1860-1880 3, ULA.

12 Östa gård, 18 mars 1885, Länsmannen Selebo Härads distrikt Auktionsprotokoll m.m. 1875 – 1896, ULA.

(12)

11 Det märks, på slutpriset på de inropade föremålen, vilka det var som hade pengar. Även om drängar, pigor, torpare och andra människor som troligtvis inte hade något större inkomstöverskott gick på dessa auktioner så var det patronerna, doktorerna och militärerna av högre rang som stod för storhandlandet. Det var de som ropade in djur för flera hundra riksdaler eller jordbruksredskap för stora summor. Militärer av olika slag är f.ö. förhållandevis väl representerade på auktionerna och även inom denna kategori märks det vilka det var som hade pengar – löjtnanterna, kaptenerna och majorerna. Det hände mycket sällan att någon menig ropade in ett föremål för mer än 5 riksdaler. Detta kanske kan ses som ett skäl till att militärerna av högre rang borde ha räknats in i högreståndspersonerna och militärerna av lägre rang ha räknats in under övriga men för att kunna visa på att militärer som grupp, oavsett rang, var en relativt stor besökargrupp så är de en egen kategori. Då denna undersökning sträcker sig över drygt tjugo år hinner en del andra saker också förändras, exempelvis infördes kronan 1873 så några av auktionerna kommer att inbegripa summor i riksdaler och några kommer att inbegripa summor i kronor.¹³

Saker hittar nya hem

Som tidigare nämnts i uppsatsen bevistades auktionerna av människor från alla möjliga samhällsklasser. Platserna för auktionerna var säterier eller större gårdar – det kan därför antas att de föremål som lades ut på auktion var högreståndsföremål av olika slag och att de, som nya, sällan förekom i t.ex. en torpares hem. På auktionerna, däremot, kunde torpare, pigor och betjänter köpa föremål som grevar och baroner använt. Det finns ett bra exempel i ett av auktionsprotokollen, auktionen vid Heby säteri i september 1869, där en piga vid namn Anna Nyström ropade in två glasassietter för 0,75 riksdaler. Samma kvinna har på samma auktion ropat in ett par ljusstakar för 1,55 riksdaler.¹⁴ En annan titel som förekommer i protokollen är statardräng, en statare var någon som var årsanställd för jordbruk och som ofta betalades, till viss del, in natura. Dessa män ropade in flertalet föremål på flera av auktionerna.

Det finns många människor som handlade tämligen mycket på auktionerna, dessa är människor som många gånger återkommer i de olika auktionsprotokollen. En sådan är en doktor Lind som dyker upp i protokollet för auktionen vid Herresta säteri i juli 1863. Vid just denna auktion gjorde han endast ett inrop men vid andra auktioner, såsom den vid Hista säteri i mars 1863, gjorde han många inrop. Vid den senare auktionen ropade han in föremål till ett värde av 2533,34 riksdaler

13 Kungliga myntkabinettets hemsida: http://www.myntkabinettet.se/web/Rakna_ut_penningvardet.aspx [hämtad 2012-05-15].

(13)

12 och han gjorde totalt 255 inrop på just denna auktion. De inrop han gjorde var av de mest skilda slag – han ropade in tunnor, bord, flera sängar, flera trädgårdssoffor, några grisar, kälkar, verktyg, trästockar, flera får, sänglinne, dukar och servetter, handdukar, flera speglar, ett toalettbord, en vävstol, en spinnrock, höns, en hel del husgeråd samt en del jordbruksredskap.¹⁵ Tittar man på doktor Linds inköp och sedan på pigan Anna Nyströms blir kontrasten slående och man kan då ana sig till att en läkare (en person som benämns doktor på 1800 – talet är gissningsvis en medicine doktor) hade en mycket god inkomst. En bordstudsare¹⁶ såldes på Qwicksta gård den 8 mars 1866 och köparen var en snickare vid namn Pettersson från Strängnäs.¹⁷ Slutpriset landade på 10 riksdaler vilket ger ett modernt pengavärde av 571,90 kronor.¹⁸ Genom att göra ett urval av köpare från auktionen på Heby Säteri 1869 får frågan om vem som köpte vad ett svar, se figur 5.

För att sedan se hur mycket just dessa inropare lade ner på denna auktion, se figur 6.

Figur 5. Heby Säteri auktion, 15 och 16 september 1869, inropare med titel, samt föremålskategori och antal inrop.

Antal

inrop/kategori Liljencrantz, greve Herr

Rettig Wallander,

källarmästare Eriksson,

betjänt Sjöblom,

torpare Gustafsson, statare

Husgeråd 39 2 3 0 2 1

Möbler 23 3 6 4 1 0

Prydnadssaker 5 4 2 2 0 0

Jordbruksredskap 7 0 0 0 0 0

Textilier 51 22 3 3 0 1

Övrigt 103 1 6 1 0 1

Totalt 228 32 20 10 3 3

Heby säteri köptes år 1772 av landshövdingen Sven Liljencrantz, vars bror Johan byggde Sturehov.¹⁹ Då den Liljencrantz som benämns som greve i auktionsprotokollen inte har något känt förnamn går det inte att veta om Sven Liljencrantz var en förfader men med det namnet på samma gård är det troligt. Kan det då ha varit så att greve Liljencrantz ägde Heby säteri och köpte tillbaka en del av föremålen som utropades på auktionen? Det finns tyvärr ingen information om detta men det kan vara ett rimligt antagande. Flera av auktionerna är förrättade av en kronofogde vid namn Hök, i vissa av protokollen står där ”C. Hök” och vid flera av dessa auktioner ropade samme Hök in en del föremål. Då uppstår även där frågan om han handlade för egen räkning eller om han ropade in föremål som skulle säljas vidare eller gå tillbaka till gården. Detta skulle i så fall tyda på att det förekom “återköp” av en viss omfattning på dessa herrgårdsauktioner. De

15 Herresta säteri, 7 och 8 juli 1863, Kronofogden Gripsholms fögd. Auktionsprotok. 1860-1880 3, ULA.

16 En bordstudsare är ett urverk som placeras på ett bord, en skänk eller en byrå.

17 Qwicksta gård, 8 mars 1866, Kronofogden Gripsholms fögd. Auktionsprotok. 1860-1880 3, ULA.

18 http://www.historia.se/ [hämtad 2012-05-15].

19 Gösta Selling, Svenska Herrgårdshem under 1700 – talet (Albert Bonniers Förlag 1937 s. 315).

(14)

13 varor som eventuellt återköptes – såldes de senare på en annan auktion vid samma gård eller fortsatte hushållet att använda dem? Denna fråga får nog inget svar i den här undersökningen men det skulle kunna vara ett bra ämne för en framtida uppsats i ämnet.

Figur 6. Heby Säteri auktion, 15 och 16 september 1869, urval av inropare, antal inrop samt slutsumma i riksdaler.

Inropare Inrop Slutsumma,

riksdaler

Greve Liljencrantz 228 641,65

Herr Rettig 32 587,30

Källarmästare Wallander 20 46,48

Eriksson, betjänt 10 25,65

C. Sjöblom, torpare 3 10,70

Statdr. Gustafsson,

statare²⁰ 3 7,38

Genom att göra en likadan tabell för en av de senare auktionerna, den från Ulriksberg 31 mars 1884, kommer skillnaderna mellan; dels köparnas titlar men även utbudet av varor, att synas tydligt, se figur 7 och 8. Som tidigare nämnts var böcker ovanliga på de tidigare auktionerna, främst för att böcker oftast såldes på speciella bokauktioner. På auktionen vid Ulriksberg fanns dock böcker i auktionsprotokollet och några av personerna i tabellerna nedan ropade in böcker. I vissa fall står endast ”Böcker” men det finns ett fåtal specificerade utrop, exempelvis Sveriges Rikes Lag, Shakespeares arbeten, Sveriges grundlagar, en ordbok (texten är inte helt tydbar men det står troligtvis ”svensk-engelsk ordbok”), ett franskt lexikon, en bok om algebra, ett utrop som lyder som följande ”eng. bok the Caxtons m.m.” samt ett utrop som helt enkelt kallas ”Eng.

författare” vilket kan antas betyda engelska författare.²¹ Just denna sista post bland böckerna ropades in av en fröken Emma Lind, se figur 7. Detta var hennes enda inrop på auktionen vid Ulriksberg. En fröken E Lind från Hista finns dock med i auktionsprotokollet från Östa gård i mars 1885. Kanske det var samma Emma Lind som köpte en bok i Ulriksberg ett år tidigare? Vid auktionen på Östa gård ropade denna E Lind in ett par geléskålar för 4,20 kronor och ett bolster för 18,04 kronor.²² Om det var samma person, hade hennes ekonomiska ställning förbättrats 1885 eller var det så enkelt att hon inte fann något av intresse förutom boken på auktionen i Ulriksberg 1884? Detta kan vi inte veta men det är en observation värd att göra.

20 ”Statdr.” står för statardräng vilket är samma som statare.

21 Ulriksberg, 31 mars 1884, Länsmannen Selebo Härads distrikt Auktionsprotokoll m.m. 1875 – 1896 39, ULA.

22 Östa gård, 18 mars 1885, Länsmannen Selebo Härads distrikt Auktionsprotokoll m.m. 1875 – 1896, ULA.

(15)

14 Figur 7. Ulriksberg, auktion 31 mars 1884, urval av inropare, antal inrop samt slutsumma (denna gång i kronor).

Inropare Inrop Slutsumma, kronor

Hedenström 34 197,63

Roman 17 37,45

Eriksson Stora Ernby (ev.

Eneby) 6 18,65

Soldat Holst 3 4,45

Rättare

Blomqvist 3 1,45

Fröken Emma

Lind 1 1

På denna auktion vid Ulriksberg i mars 1884 ropades inga jordbruksredskap ut överhuvudtaget och detta var också den enda auktion i undersökningen där jordbruksredskap inte alls förekom.

Vad detta berodde på kan endast spekuleras i men med tanke på vilka andra slags föremål som ropades ut, t.ex. böcker och förhållandevis många möbler kanske denna auktion inte var rätt forum för jordbruksredskapsförsäljning. Det förekom inte heller några djur på den här auktionen, vilket troligtvis hänger ihop med frånvaron av jordbruksredskap. Eftersom att det var så pass få föremål på denna auktion kanske inte hela bohaget såldes ut, såsom fallet verkar vara med flera av de andra auktionerna. Då Ulriksberg var ett lantbruk borde där rimligtvis ha funnits djur och jordbruksredskap vilket ytterligare tyder på att inte hela bohaget lades ut på auktion.

Figur 8. Ulriksberg, auktion 31 mars 1884, inropare med titel, samt föremålskategori och antal inrop.

Antal

inrop/kategori Hedenström Roman Eriksson Soldat

Holst Rättare

Blomqvist Fröken Emma Lind

Husgeråd 8 3 2 1 1 0

Möbler 10 3 2 1 0 0

Prydnadssaker 5 2 0 0 1 0

Textilier 4 1 0 0 1 0

Böcker 2 2 1 1 0 1

Övrigt 5 6 1 0 0 0

Totalt 34 17 6 3 3 1

SAMMANFATTANDE DISKUSSION

I början av denna uppsats fanns ett syfte beskrivet. Syftet var att undersöka vad de olika auktionsbesökarna ur de olika samhällsklasserna köpte på privata auktioner. Jag ställde även mer

(16)

15 specifika frågor, såsom vad t.ex. grevar, baroner, präster, soldater och pigor köpte. I figurerna 5 och 8 får de frågorna svar då de tabellerna är ett urval av köpare från auktionen på Heby Säteri i september 1869 och auktionen vid Ulriksberg i mars 1884. Personerna kommer från olika samhällsklasser och de förekommer också i flera av mina egna kategoriseringar. Greve Liljencrantz är den person som gjorde flest inrop, inte bara i tabellen i figur 5, utan under hela auktionen vid Heby Säteri 1869. Han ropade in saker från nästan alla föremålskategorier, vilket tyder på att han kanske handlade, inte för egen räkning, utan för hela sitt hushålls räkning. Den största kategorin av föremål som greven ropade in var övrigt, d.v.s. allt mellan pistoler och gitarrer, medan den näst största föremålskategorin av Liljencrantzs inrop var textilier. Detta var något som det fanns gott om på i stort sett alla auktionerna. Genom att titta i figur 5 ses också en torpares inrop, torpare Sjöblom, som bestod av två inrop av husgeråd och ett inrop av möbler.

Husgeråd och andra mindre saker (trädgårdsredskap o.s.v.) var den vanligaste kategorin bland de flesta inropare men främst bland de mindre bemedlade, vilket kan ses i figur 5 och figur 8 med undantaget Hedenström i figur 8. Herr Rettig, som utöver ”herr” inte innehade någon officiell titel köpte föremål för 587,30 riksdaler även om han endast gjorde ungefär en sjundedel så många inrop som greve Liljecrantz. Detta förklaras delvis med att herr Rettig köpte en turkisk matta för 250 riksdaler. Detta är det enda föremål som benämns med en viss härkomst i alla auktionsprotokollen vilket tyder på att det var något mycket exotiskt. Detta bekräftas av att inga andra föremål, förutom Emmastolen, heller benämns med någon speciell titel. Böcker existerade inte i auktionsprotokollen förrän under den senare perioden, 1880 – talet. Dessa ropades in av människor från olika samhällsskikt och det förekom även kvinnliga köpare av böcker vilket kan ses i figur 8. En annan sorts föremål som är mycket sällsynt i de undersökta auktionsprotokollen är musikinstrument. Det verkar finnas endast ett, en gitarr som ropades in av källarmästare Wallander på auktionen vid Heby Säteri i september 1869.²³ Guld och silver var också mycket sällsynta föremål, endast på fyra av de sju undersökta auktionerna ropades några guld- eller silverföremål ut. Guld och silver stod heller aldrig för mer än en procent av det totala antalet föremål på de auktioner där de förekom. Tidigare i uppsatsen togs en doktor Lind upp, mannen som ropade in så många olika saker på auktionen vid Hista säteri i mars 1863. Denne doktor går inte att placera i någon speciell köparkategori då han ropade in så otroligt många olika sorters föremål, bl.a. möbler, sänglinne, prydnadssaker och en höna. Som nämnts i texten var kvinnor sällsynta på auktionerna men det förekommer ett fåtal kvinnliga namn i auktionsprotokollen och några av dessa kvinnors inköp har gåtts igenom. Det fanns bl.a. en piga vid namn Anna Nyström som, på auktionen vid Heby säteri i september 1869, ropade in två glasassietter och ett par

(17)

16 ljusstakar. Då denna kvinna anges som piga drar jag slutsatsen att hon handlade för egen räkning och för egna insparade pengar och inte för något större hushåll. Slutsatsen blir alltså följande, människorna från de olika samhällsskikten ropade in föremål från i stort sett alla föremålskategorier även om vissa typer av föremål var vanligare bland vissa samhällsklasser än andra typer av föremål. Husgeråd var vanliga inrop bland de flesta samhällsskikt men den dominerade bland de mindre bemedlade då dessa föremål ofta inte kostade lika mycket som t.ex.

en möbel eller en spegel. När högreståndspersoner som var lite bättre bemedlade än exempelvis torparna och statarna köpte husgeråd gjorde de ofta flera inrop, ibland uppemot tjugo till trettio inrop med enbart husgeråd. Möbler köptes oftast bara av de lite bättre bemedlade, det hände dock att andra människor ropade in någon enstaka möbel, se figur 5 för betjänt Eriksson och torpare Sjöblom som gjorde fyra respektive ett inrop på möbler. Såsom nämnts i texten var böcker ovanliga föremål på alla auktioner utom på auktionen vid Ulriksberg 1884 där de köptes av människor med olika bakgrund, bl.a. fröken Emma Lind som eventuellt (om det är samma person som var på auktionen vid Östa gård i mars 1885) ropade in en bok vid Ulriksbergs auktion. Textilier var vanliga inrop bland de flesta samhällsklasserna men när det kommer till de mindre bemedlade gjorde de oftast bara ett eller två inrop på textilier medan de rikare ibland gjorde uppemot femtio inrop på textilier, se figur 5.

(18)

17

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING Otryckta källor – Uppsala Landsarkiv (ULA)

 Hista Säteri, 12 och 13 mars 1863, Länsmannen Selebo Härads distrikt Auktionsprotokoll m.m. 1875 – 1896 39, ULA.

 Herresta säteri, 7 och 8 juli 1863, Kronofogden Gripsholms fögd. Auktionsprotok. 1860- 1880 3, ULA.

 Qwicksta gård, 8 mars 1866, Kronofogden Gripsholms fögd. Auktionsprotok. 1860- 1880 3, ULA.

 Heby säteri, 15 och 16 september 1869, Kronofogden Gripsholms fögd. Auktionsprotok.

1860-1880 3, ULA.

 Skäggesta gård, 16 och 17 mars 1876, Länsmannen Selebo Härads distrikt Auktionsprotokoll m.m. 1875 – 1896 39, ULA.

 Ulriksberg, 31 mars 1884, Länsmannen Selebo Härads distrikt Auktionsprotokoll m.m.

1875 – 1896 39, ULA.

 Östa gård, 18 mars 1885, Länsmannen Selebo Härads distrikt Auktionsprotokoll m.m.

1875 – 1896 39, ULA.

Otryckta källor – World Wide Web

 http://digitaltmuseum.se/things/bordstudsare/S-NM/NM.0219510 [hämtad 2012-05- 15].

 http://www.historia.se/ [hämtad 2012-05-15].

 http://www.myntkabinettet.se/web/Rakna_ut_penningvardet.aspx [hämtad 2012-05-15].

(19)

18

Litteratur

 de Vries, Jan (2008), The Industrious Revolution Consumer Behavior and the Household Economy, 1650 to the Present. New York: Cambridge University.

 Knutsson, Johan (2001), Folkliga möbler – tradition och egenart. Stockholm: Nordiska Museets Förlag.

 Lundell, Åke (1974), Auktionsverket i Stockholm 1674 – 1974. Stockholm: AB Stockholms Auktionsverk.

 Murhem, Sofia; Ulväng, Göran (kommande).

 Selling, Gösta (1937), Svenska Herrgårdshem under 1700 – talet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag.