Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Rolf Danielsson
Title Kustbosättning i Bohuslän från medeltid till 1800-talets mitt
Issue 10
Year of Publication 1985
Pages 76–87
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Kustbosättning i Bohuslän
från medeltid till 1800-talets mitt
av Rolf Danielsson
Inledning
Landskapet Bohuslän har traditionellt förknippats med havet och olikaslagav havsbruk. Inom olika discipliner harett stortantal studier behandlat nä¬
ringsliv och bosättning under olikaepoker. Ur be- byggelsehistorisk synpunkt fördes under främst 1940- och 50-talen således en intensiv debatt om
uppkomsten och utvecklingen avfiskelägesbebyg- gelsen.
1941 publiceradekulturgeografenLennartDah-
lén sin avhandling med titelnDen bohulänska fis- kelägesbebyggelsen. Olof Hasslöfgav 1949 ut ett samlat verkomde svenskavästkustfiskarna, vilket även behandlar det äldre bebyggelseförloppet ur
etnologiskt perspektiv. 1953 utkom JohanPetters¬
sonsavhandlingietnologi; den svenska Skagerack-
kustens fiskebebyggelse, där tyngdpunkten lades på den äldre utvecklingen av bebyggelsen.
Förutom traditionellt källmaterial i form av
skatte- ocb mantalslängder, jordeböcker, kart¬
läggningar och skifteshandlingar kunde forskarna stödja sig påettomfattande nyinsamlat dokumen- tationsmaterial kring kustkulturen i Bohuslän.
Kulturminnesrådet i Göteborgs och Bohuslän ut¬
fördeunder 1930- och 40-talen fältarbeten i fiske¬
lägena där bebyggelsefrågorna var icentrum. Ett
stortantaluppmätningar och uppteckningar kring bebyggelse och bostadsskick finns arkiverade på Göteborgs historiskamuseumoch Göteborgs sjö- fartsmuseum från dessaundersökningar.
Syftet med denna framställning är främst att granska de ståndpunktersom förts fram itidigare
nämnda arbeten och att komplettera med nyare material, exempelvis fornminnesinventeringen.
Artikeln behandlarkustbosättningen i tidsavsnittet medeltid fram till 1800-talets mitt utifrån olika ty¬
per av bosättningslägen och bebyggelseformer.
Successivt har källmaterialet vuxit genom olika formeravförnyade inventeringar och utredningar.
Härvid kan nämnas den fornminnesinventering
somRiksantikvarieämbetetgenomförde i länetun¬
der 1970-talets mitt. Dennaomfattade även läm¬
ningar utmed kustzonen i form av stenkretsar, grunder och hägnader. Bohusläns museum har
även påbörjat kulturhistoriska utredningar inom
ett flertal kustområden ochtätorter i länet. Även
omtyngdpunkten i dessa arbeten ligger på den fy¬
siska planeringen föreligger ett omfattande käll¬
material rörande bebyggelseformer och utveck¬
lingstendenser.
Undersenareårharävenettomfattandemateri¬
alpublicerats medinriktningpåbebyggelsens arki¬
tektoniska och kulturhistoriska kvalitéer. Ann- Marie Westerlind harexempelvis med bidrag från
Statens Rådförbyggnadsforskning utgivitenserie publikationer med titeln Kustorter iGöteborg och Bohuslän(1983). (Enpresentationavprojektetges
påannanplats i detta nummer.)
Stenkretsar
Delämningarsomtraditionellt förknippas meden
tidig bosättning i kustområdet grundad på fiske, utgörs av stenkretsar (ibland omnämnda som
tomtningar). Dessaförekommer utmedstoradelar
avdensvenska kusten och haröversiktligt behand¬
latsavC. Varenius i Fornvännen 1978. Paralleller finns äveni delarav Norge.Vareniusgören upp¬
delning itvåolika grundformer där de äldre tycks ha runda eller ovala former och deyngrerektangu¬
lära och kvadratiska.Förlandet i dess helhetär ett fåtal avdessa lämningar undersökta och de flesta innehållerfå elleringa fynd.
FörBohuslänsdel redovisar fornminnesinvente¬
ringensomgenomfördes 1974—77 totalt 317 fynd¬
lokaler för stenkretsar.Fördelningen mellan kust¬
kommunerna redovisas i fig 1. I detta invente- ringsmaterialfinns dock klara bristersomtroligen
kan förklarasavolikaredovisningsmetoder alltef¬
tersom inventeringen fortskred i länet. Genom kontrollavmindre områden visar detsigattantalet troligen kan öka ytterligare med 5—10 %. En del
avde i fornminnesinventeringen redovisadesten- kretsarnahardockensådanplacering och utform¬
ning att de snarare kan tolkas såsom fållor eller skydd för betesdjur, än somrester av bosättning.
Ettproblemutgörockså den landhöjningsomägt
rum,vilken för länetsnorradelar kan innebäraatt eventuellalämningar idag kan återfinnas utmed si¬
dornaavuppodlade låga dalgångar innanförnuva¬
randekustlinjen.
Inventeringen visar attdet finns områden i länet
som saknar stenkretsar. Såär fallett ex norr om
Nordre älv i Kungälvs kommun och i södra delen
av Tanums kommun. Här krävsendetaljerad ge¬
nomgång i fält förattklarlägga denna bild.
Beståndet av stenkretsarpå de 317 fyndlokaler
somredovisats varierarkraftigt. Någon klar diffe¬
rensmellanolikadelaravkusten stårinteattfinna.
Variationer finns frånen enda stenkrets och upp tillcirka 20-talet kretsar inom sammalokal. Sten- kretsarnasolikalägeni förhållande till strandlinjen
kan visapåattde utnyttjats under olika tidsperio¬
der,menförklaringar kan också sökas i tillgång på
t ex lälägen och på material för uppförande. De flesta forskare som behandlat dessa stenkretsar med runda och ovala formerär överensom attde skall tolkas som temporär säsongsbebyggelse för
fiskets bedrivande (Varenius 1978, Pettersson 1953). Med hänsyn till vadsomtidigarenämntsom bristen på fynd i denna formav lämningar är det svårtattfå klarhet i hurtidigt dessa kunnatutnytt¬
jas.Attde däremotanväntsinpå 1900-talet harpå¬
visatsavPettersson (fig 2).
”Fiskeleye”
Under 1500-taletger ossdet skriftliga källmateria¬
let bättreförutsättningarattbelysa utvecklingenav kustens bebyggelse. Såväl Petterssonsom Dahlén har i sina arbeten med utgångspunkt från främst öresundstullensräkenskaper, jordeböckerochbis¬
kop Eysteins reseanteckningar redovisat ett antal bosättningaravfiskelägeskaraktär. Beteckningar¬
na i detta källmaterial varierar dock alltifrån
hamnplats till fiskeläge och har därvid givit upp¬
hov tillolikatolkningaravförfattarna.
Fig 1. Stenkretsar, enligt Riksantikvarieämbetets fornminnesin¬
venteringförBohuslän. Grupperingen utförd kommunvis.
Följande platserharenligtPettersson kunnat be- Fig 2. Stenkrelsar påönBissen, Lurssocken. Foto Bohusläns
läggassomfiskelägenundersenaredelenav 1500- Museum.
talet:
Tanum Kvillesocken YttreHamburgsund Svenneby socken Hornsund
Brevik Skutebacken Sotenäs Tossenesocken Bovallstrand
Hunnebostrand Askum socken Traelsand,
Bäckevik Fisketången Malmön Lysekil Brosocken Skioldenborg
Lysesocken Saltön, Skeppsholmen Lysekil Stangesund
Skaftö socken Fiskebäckskil Uddevalla Dragsmarks socken Getviksund
Orust Morlanda socken Gullholmen Mollösund
Tjörn Stenkyrka socken Klädesholmen Kungälv Marstrands socken Marstrand Öckerö Öckerösocken Rörö
Utöver dessa i källmaterialetbelagda platser före¬
ligger ytterligare kustboplatseromnämndasombe¬
bodda undersenaredelenav1500-talet.IKlövedal socken (Tjörn) har Pettersson genom fältunder¬
sökningar visatattBjörholmen, Skaboholmen och
Herröntillhördennakategori. Ett fåtal arkeologis¬
ka undersökningar av bebyggelselämningar som härstammarfråndennatidharutförts. ErnstHör¬
man har undersökt tomtningarna vid Lysekil (Skeppsholmen) i slutet av 1910-talet, Pettersson
harävengenomfört begränsadeundersökningarav
Kongsbacken i Kville socken, BjörshuvudetiKlö- vedals socken, Skioldenborg i Bro socken samt Skållehus i Morlanda socken.Fyndmaterialet visar påattsamtliga dessa platservarit utnyttjade under
1500-talet. FörSkållehus finnsfyndsommöjligen pekarmottidig medeltid och järnålder, menytter¬
ligare undersökningar krävs för att klarlägga de äldsta skedena ibebyggelsen. Bilden avde platser
som utnyttjades under senaredelen av 1500-talet bör också kompletteras med de tullstationer som existerat under denna sillfiskeperiod, nämligen Hamburgsund, Hermanö, Bäckevik, Mollösund, och Marstrand.
I figur 3 redovisas sammantaget de platser som finnsbelagdaunder 1500-talet. Man kan konstate¬
raattnorr omKville socken finnsinga arkivaliska belägg för någon bebyggelse. Det är dock viktigt
att komma ihåg att enbart ett fåtal arkeologiska undersökningar ägt rum avdessa kustlämningar,
ochattingenavdemutgörnågonkomplett under¬
sökning. Antaletstenkretsarinorradelenavlänet
är stort, i Tanums såväl som Skee socken finns lämningar, vilkakankomplettera bilden.
Bebyggelsens utformning
Kanvi få något begreppom hur bebyggelsen såg
ut? Källmaterialet fördennafrågeställningärma¬
gertmenvissadragkanurskiljas. SåvälPettersson
som Dahlén hänvisar till det kamerala materialet från 1500-talets senare del där ett flertal bodar finns omnämnda förföljande platser:
Hunnebostrand 125 bodar
Saltö 52 ”
Skeppsholmen 18 ”
Lysekil 198 ”
Stangesund 9 ”
Ur det arkeologiska materialet ger Hörmans un¬
dersökningar från Skeppsholmen och Saltön be¬
läggför rektangulära husgrunder där måtten varie¬
rarfrån2,4X5,6metertill 7,6x10,3 meter.En del
avdessagrunderharinnehaft eldstäder,ochfynd
av 1500-tals kaminkakelfinns, vilket tyder på bo¬
städer. Petterssonsutgrävningar av Skioldenborg
redovisar cirka 16 tomtningar, med rektangulära eller kvadratiska planer. Storleken varierar här från 9—10 m^ ytaupptill 40—50 m^. Enav läm¬
ningarnaärheltundersökt, för deövrigaärenbart provschakt upptagna.
Denhelt undersöktahuslämningen (se fig 4) har kvadratiskplanomcirka7x7meter.Den har haft markerade hörnstenar (vilket kan indikera på en stommeavtimmer) ochärindeladav entvärvägg.
Möjligen kan den västradelen ha utgjorts av en
Fig 3.Kustbosättningarvid 1500-taletsslut.(Sammanställd efter Pettersson,Hörman ochDahlén.)
Fig 4. UppmätningsritningavSkioldenborg,Brosocken. (Efter
Pettersson1950.)
snedtäcka. Kakelfragment av renässanstyp samt lergods visar påendatering till 15—1600-tal. En in¬
tressantiakttagelse kangörasiettavhusensomär indelat itredelar(rum)där stengrunden har mar¬
kerad härdpall. Eldstäder förekommer i flera av
anläggningarna.
Bebyggelselämningarna på Skållehus uppvisar
enrikblandningavolika former och konstruktio¬
ner. Tomtningarna utgör cirka 10 anläggningar
medytorfrån cirka 9 m^ till 50 m^.Tomtningnr1,
en rektangulär anläggning med ungefärliga mått
5x10 meter, har undersökts medett provschakt, och denna byggnad har troligen ombyggts och överlagrats. Fynd avkeramikfragment viar på ti¬
dig medeltid och Skållehusskulle härvid varaden
äldstaavdehittills undersöktaanläggningarnaut¬
med kusten.
PåBjörshuvudet utförde Petterssonprovunder¬
sökningarav delämningar somhär fanns. Detre tomtningarnavarrektangulära på cirka 30—50m^
yta. Fyndenavkeramik antyder 15—1600-tal.
Utöverdenovantecknadebildenavsamladean¬
läggningar utmed kusten kanvi ocksåräkna med ytterligare bebyggelse av enstaka hus*och gårdar.
Endastettfåtal sådanaärbelagdagenomskriftligt källmaterial. Pettersson har exempelvis studerat
Herröni Klövedals socken och har därvidgenom provundersökningkunnatgebelägg fören bebyg¬
gelse från 1600-talet på öns östra sida. På norra Herrön har Bohuslänsmuseum1984 undersökten
enstaka rektangulär husgrund med klar anknyt¬
ning till stranden. Resultatet pekar på att platsen utnyttjats under mitten av 1500-talet och under 1600-talet.
Sammanfattarmankunskapsläget om densen¬
medeltida kustbebyggelsen i Bohuslän så företer denföljande bild. Såväl arkeologisktsomskriftligt källmaterial visarpåensamlad kustbebyggelseav
”fiskelägeskaraktär”, där bodar och bostäder in¬
gått. Denna form av bebyggelse når upp till mel¬
lersta delen av länet, belägg saknasinorra delen.
Även lämningaravenstaka byggnaderfinnsutmed kusten. Det är angeläget betona att indikationer finns i det arkeologiska materialet som möjligen
kan förabosättningarna längre tillbaka mottidig medeltid. Inga totalundersökta lämningar finns dock i länet. Debebyggelseenheter som finns be¬
lagda sammanfaller tidsmässigt med den sillperiod
sominträffar under 1500-talets andra hälft utmed Bohuskusten.
Detärangelägetattfå till stånd arkeologiskato¬
talundersökningar i någraav desenmedeltidabe¬
byggelsekoncentrationerna förattklarlägga den ti¬
diga etableringen av den fasta kustbosättningen.
Deantagandeomattdenna gårtillbaka till förhis¬
torisk tid, vilket Hasslöfhävdat bl a utifrån den äldre fornminnesinventeringen, har hittills inte gått attbelägga.
Bebyggelsens lokalisering och
karaktär 1600—1850
Utvecklingsförloppet i den kustnära bosättningen
under16-, 17- och 1800-talen harutförligt behand¬
lats av Dahlén och Pettersson. Den senmedeltida bilden av bebyggelsens spridning ändrar karaktär
under 1600-talet. Nu redovisas i såväl skatteman- talslängder som jordeböcker förekomsten av
strandsittarbebyggelse både i norraoch södra de¬
len avlänet. (Öckeröomnämns första gången så¬
som ”innehavandes”strandsittare i 1614 års skat- temantalslängd.) Båda dessa områden uppvisar odlingsbar mark ändauttill havet. Denexpansion
avbebyggelsensomägerrumsammanhängermed
enförändring inom den norskahandeln däruttaget och förädlingen av skogen spelar en viktig roll.
Möjligheterna tillkombinationavfiske med land-
baseradenäringarhari dessa bådadelaravkusten varitgoda.
Äveninom mellersta delenavBohuslän,där be¬
byggelse registreratstidigare,ökarnuantal bosätt¬
ningar. Källmaterialet förmera noggrannaanaly¬
serärdocki detta områdemeraosäkert. Detta be¬
rortillstoradelarpåattmanfrånstatsmaktens si¬
da organiserade sina beskattningsmetoder utifrån jorde- och hemmanstalen. I denna skattelägg- ningsformsomanvändes 1690 noterades att
”meste delenavskärgården beståravöaroch stranden,sominte tillnågra hemman eller gärds mantal kunna hänföras, efter de bestå varkenavåker, eller ängutanäromed fiskare besatte,som sittahär och därivikar ochbergsskrevorne uti deras små hus- kråpor ochendast idka fiskeriet”.
Det ärangelägetattbetona strandbosättningarnas förutsättningar såväl utifrånnäringsfångetsstarka fluktuationer sommyndigheternas försök tillreg¬
lering och styrning.
Flerabosättningar har haftett kortexistensför¬
lopp. Getvikssund i Dragsmarkssockenväxteupp undersenare delenav 1500-talet. Närbiskop Jens NilssonrestegenomDragsmarks socken 1594om¬
talar hanatthär fanns bodarpå båda sidorom sun¬
det.Redannågraårtionden in på1600-talet har bo¬
sättningen övergivits. Denkyrkasomfanns haren¬
ligt muntlig tradition rivits och återuppbyggts i Fis- kebäckskil.
EricKuus kartaöverkustens utmark i Kvillesoc¬
ken1699visarfiskeläget Fjällbackasomvuxitupp
på södra strandenav envid bukt (fig 5). Placering¬
en avhusenuppvisarentypiskbildmedengenom¬
gåendegata kantad av bebyggelse på båda sidor.
Bebyggelsensursprungkanarkivalisktbeläggas till börjanav 1600-talet. Enkraftig expansion skedde på 1670- och 80-talen.
Efter försvenskningen 1658 vidtar successiva för¬
sökattreglera fisket.Flandeln koncentreras tillstä¬
derna Marstrand och Göteborg. Samtidigt mins¬
karträvaruexportenfrån västkusten kraftigt under
1600-talets slut och 1700-talets första hälft. En
stagnation och tillbakagång kanmärkas ifiskelä- gesbygden.
1747—1808 inträffar en kraftig invandring av sill till Bohusläns kuster. Sillfisket börjar i södra
delen och förskjuts successivt norrut under 1700- talets sistadecennium. Periodeninnebärstoraför¬
ändringar för bebyggelsens geografiska och de¬
Fig 5.DetaljavGeometrisk kartaöverLerstensutmark,Fjellbac-
kafiskeläge 1699.(EfterStubelius 1941.)
mografiskaförhållanden. Öckerösompräglatsav enjordbruksbebyggelse fick en mycket stark be¬
folkningsökning.Ägosplittringenvarstoroch här växtebebyggelse fram i anslutning till hamnplat¬
serna. Antalet fiskarbönderoch strandsittaresom
1750varcirka200 hade år 1810vuxit tillca 1 100.
Efter sillfiskets slut minskade dennadelavbefolk¬
ningen drastisktoch antaletinhysingar och fattiga ökadestarkt under1800-taletsbörjan. Förmellers¬
tadelen av Bohusländär enyrkesfiskarkår tidigt etablerats med inriktning påett havsbaseratstor- sjöfiske, innebarsillensplötsliga försvinnande, in¬
tesådramatiskaförändringarsomiövriga delarav länet. För vissa orter såsom Lysekil och Fiske- bäckskil gav ävenen ökad fraktfart möjlighet till
utkomst förbefolkningen.
Axel Emanuel Flolmberg som nedtecknade
”Bohusläns historiaochbeskrivning” under1840- talet gav följande bild av Käringön på västra Orust:
”Käringöns kapellförsamling och fiskeläge har af alla det för fisketfördelaktigasteläget, såsom liggande längstuti hafvet. Ar 1697vardetbefolkat med 23 fiskare. Ettfiskeribolag i Stock¬
holmskatteköpte 1751 på 20 åren del af denna kronoholme, hvilket blefenorsak till dessstarkarebefolkning. Nu räknar det 433bebyggare. Här finnas 5 fiskeskutor, 1 sjöbåt och 3 fraktfar¬
tygom114läster. Såsom sällan hindrade af is, kunna fiskarena härlängre drifva sitt yrke,änpå de andra ställen, och hafva hit¬
tills utmärktsig för skälig omtanka och nykterhet.”
Fig 6. A vritningav1773års kartaöverMollesund. Bohuslänsmu¬
seumsarkiv.
Senare delen av 1700 ger ur bebyggelsehistorisk synpunkt ettrelativtgott källmaterial för analyser
av såväl enskilda bosättningsorter som dess om¬
land. För flera fiskelägen finns lantmäterikartor
med stor detaljrikedom, upprättade i samband med skiften och regleringar.
1773 årskarta förMollösundvisarexempelvisen
placering av samhället på den odlingsbara mark
somligger i läväster ombergen. Utanför skyddar Mollönmotvästerhavet. Enplaceringavhusenut¬
med en gata parallellt med stranden känns igen
från exempelvis Hunnebostrand, Bovallstrand, Fiskebäckskil.Kringettflertal hus finnskålhagar,
de flestaavmanhusen harlångsmala former.Ma¬
gasin och sjöbodar kantar delaravstranden. Anta¬
let uthus är stort och vid 1800-talets början höll
man20kor och 6 får i samhället. Sjöbodarnasan¬
tal uppgår endast tilletttjugotal (sefig 6).
Enöversiktöversjöbodsbeståndet i olika fiske¬
lägen under 1700-talets slut och fram mot 1800- talets mitt visarattantalet bodar varierarkraftigt.
Dentäta, homogena bild som kan uppvisas från 1900-taletsbörjan saknas ofta. Stora Kornöutan¬
för Lysekil har dock kvar en väl bevarad rad av
timrade, låga sjöbodar uppförda undersenarede¬
lenav 1700-talet.
Hustyper under 1700-
och 1800-talen
Landskapet Bohuslänutgör en gränsbygd mellan nordliga och sydliga kulturkretsar. S Erixonhar i
en artikel i Folkliv benämnd ”Hur Sverige och Norge mötas” ingåendebehandlat detta möte ur
etnologiskt perspektiv. Byggnadstraditionen i Bo¬
huslän anses ha fåttimpulser från såväl Nordsjö-
Fig 7.Ensamliggandegård med sjöbod, Lunnevik i Högdals socken. Fotot troligen från 1920-talet. Göteborgs HistoriskamuseumsArkiv.
områdetsomfrånösterutgränsandelandskap.Nå¬
gotetnologiskt eller byggnadshistoriskt arbetesom
behandlar kontakterna inemotVästergötland och
Dalsland under den aktuella perioden har hittills inte utförts.
Enavde äldstahustypernasomkan beläggasär den s k högloftsstugan. Den anses under 16- och 1700-talen vara karaktäristisk för stora delar av
sydvästra Sverige. Grundformen består av en låg ryggåsstuga med hög bodbyggnad videnaeller bå¬
dagavlarna.Iflera fall tycks ryggåsstugan i Bohus¬
länvarauppförd medytterväggaravsten, medan bodbyggnadernavar av timmer. Utbredningsom¬
rådetomfattarilänet södra Bohuslänupptillöar-
na Tjörn och Orust. Konstnären Geskel Saloman
som besökte Tjörn 1852 har tecknat av en hög- loftsstugapåHöviksnäs där såvälstugasombodär uppförda iträ.Takenärtäckta medtång ellertorv.
Desistaresternaavdennahustyprevsunder 1900-
taletsbörjan (fig9).
Ryggåsstugori såväl timmersomstenkonstruk- tion ärden vanligaste formenavbostäder hos all¬
mogen under 1700-talets första hälft (fig 10). De enklaste stenstugorna bestod oftaavettrummed gavelingång. Pehr KalmsombesökteTjörn på sin
Fig 8.Äldretimrad sjöbod i Mörhult, Kville socken. Foto Göte¬
borgs Historiska Museums Arkiv.
resagenomVästergötland och Bohuslän 1742 har beskrivit ryggåsstugans uppbyggnad och möble¬
ring.
”Spisenvarpä högra handenomdörren, dåmankomin, bordet emellangavelväggen och spisen, i bordsvrånmotgavelväggen
ettskåp. Bänkarvorovid gavelväggen, vid sidväggen bakom bordet, vid spissidan, vilkavorohel och hållnaavbräder, såatt sågoutsom hopknäppta fållbänkar.Övrebrädet på bänken, varpåmansatt,vargjort säattmankundetagadetuppochläg¬
gainuti bänken vadmanville. Längs efter bänkenlåg gemenli-
genettlångt ochtuntbolsteravrandigt ylle, sådantsomvästgö-
Fig 9. Höviksnäs, teckningavGeskel Saloman, 1852. Nationalmuseet.
Fig 10. Förlängd äldreryggåsstuga iFjällbacka, Kville socken.
FotoGöteborgs HistoriskaMuseumsArkiv.
tatäckenäro.Bordetvarettlångtbord och stod från gavelväg¬
gentill spisen.Taketinnantillvaråstakmed 2nefönsteruppei taket,ett parvardera sidaomkroppåsen och mittemotvarand¬
ra,fodrade med brädermotinre sidan, med då detregnadeså läckte dettämmeligen. Spisenvarmedugninnanföre,uppmu¬
radmed skorstenochalltavgråsten.Överstpåskorstenenvar
vindspjällavträmed band uti,somgicknedistugan, attman kundedraga detuppoch ned, dockvorespjällen pä somliga stäl¬
lenskottspjäll, demmankunde dragauppoch skjuta igen inne i stugan menlikvälavträ.Vid dörrenvarspisen ätyttresidan förmurad säattelden och kolenlägouppeuti vrå. På vänstra si¬
danavdörrendåmankomin,varkärlhyllan.På vänstrasidan
avstugan(dämankommit in)varförst vid vrå vid gavelväggen
ensängmed sparlakan före, sedanenbänk, förvilkenhängde täcke, och där bakomvorogrytor.Govletvarfrångavelväggen tillspisenavträmensedanavstenhällor, väggarnavoroej filade
och slätahuggnautanbarken endast avdragenavstockarna. På gavelväggenvardörrochdär innanförenliten kammare. Ovan¬
för denne dörrenlågettbrett brädeattsättamjölkbunkar på, på
ömsesidoromdenne dörrvoro2nebredabräder,fastslagne vid väggen med tväsidan, vilka bräder stodo under förenämnde mjölkhylla och understödde den, undersammamjölkhyllavar straxöverkammardörren emellan desse sidbrederenlitenhylla ellerbräda, varpå de lade sina böckerm m.Emellan denne dörr och sängenstodettlitet skåp.”
Kalm angerattbruketavjärnkakelugnar förekom¬
mer inorra Bohuslän. De flesta husen harhären
stugamed innanför liggande liten kammare. Som
en ”synnerligen sed för sig själva” betraktar han
detförhållandeattmånga husärbrädfodradeeller klädda medgraneller enris. Kustbefolkningenan¬
vänderlöftet ovanpå stugan som sommarbostad.
Den bild Kalm ger av 1700-talsbebyggelsen stäm¬
mervälöverensmeden annanavdennatidsepoks
reseskildrare nämligen provinsialschäfern C F Qvistbergsom på 1700-talets mitt reste runti bl a Stångenäs och Sotenäs härader.
”Husbyggnadenbland Allmogen ärej merän tarfwelig, och thet äntå iknappaste laget, bestående afenstufwa ochet annat litet bråte-ruminnanföre, thet the kalla Kåfwe(forssan Alcove
per aphaersin). Sällan någon bonde har gäste-stufwa, tarwas ockickesärdeles,emedan the flästeligga långt från Landswä-
gen. 1 stufwan straxwid dörrnärmerendelsenstorkiöksspis
muradafGråsten, 1 /2aln från väggen,distancen fyld medjord ochmull,atGråstenenwidbakning och starkt eldandeej skall itändawäggen;spiellet afträofwan på skorstenen. En delaf All¬
mogenoch the fläste i Skärgårdenhafwa jernkakelugnar,som sägasi fordnatider bliwit kiöpta frå Norrje. Af tegelstenmura¬
deäro rare, menaf Takpannor äro sällsynta,hwilka sidstaselö- jeligitut,ochäroej särdeles tienliga, efter the ej länge hällawar- men.”
Under 1700-taIets andra hälftförändras delvis be¬
byggelsens karaktär. Sillperioden som inträffade
1747—1808 innebar att nya impulser nådde kust¬
bandet. Trankokerier och salterier uppfördes,
främst under 1780- och90-talen, ofta medkapital
från städerna. Manhusenianslutning till dessaan¬
läggningar hade planformer som har paralleller
blandstorgårdarnai länet. Såväl framkammarstu-
gor som dubbelradhus förekommer.
Successivt förändrades och ombyggdes ryggås¬
stugorna. Fönstren flyttades ned från taket till gavel- eller långväggen. Den äldre gavelsvalen
kläddes ofta in medbräder(påbohuslänska kallad sködja, skul eller skygga). Som bostadsformlevde
den i viss mån kvarpå småställenin på 1900-talet.
Idag återfinnsett 10-tal bevarade ryggåsstugori lä¬
netofta inågonhembygdsförenings vård.
Hos kustbefolkningen dominerar under 1700- talets andra hälft byggnader på s k enkel bredd,
dvsen fönsterbreddpå gavelsidan. Ett flertalvari¬
anteravdennahustyp förekommer.Imellersta och
norra delen utgör förkökshuset den vanligaste planformen (fig 11). Ingången är här förlagd till köket,antingen från byggnadens långsida ellerga¬
vel. Lederingångenin till huset från gavelsidan har
man här en tillbyggd s k sködja av resvirke eller brädor. Murstocken medsin öppnagruva upptog
en stordelavköket (fig 12).
1 fasadlivet nådde spisen oftautoch denna del slammadesoch kalkades, ett drag som sent in på 1800-talet levt kvar i enkelhusen.Uppvärmningav stuganskedde meds kbakliggare,enugn avgjutna järnhällar, därmansköt in vedenfrån köketsöpp¬
na gruva. Redan under 1700-talet ersattesdenna,
av norska importerade sätt- eller vindugnar med
rikgjutjärnsdekor. Av de uppmätningr och upp¬
teckningarsomfinns bevarade från deomfattande
undersökningar som ägde rum i Bohuslän under
1920—40-talengår detinteattexaktavgränsahus¬
typensutbredning.Dennår dock långtutanför det sydgötiska husets, vilketanges av SErixon.
Förutomförkökshusetutgörtvårumsstugornade byggnadersompräglade det äldrebyggnadsskicket
utmed kusten. Debyggnadersombestodav”stö- va” och kök med varsinytterdörr, ofta inrymd i gemensamtvindsfång haravS Erixon fått benäm¬
ningen cellhus. Typen förekommerihela länet och byggnadstraditionen gårattföljamotsåväl Norges gränstraktersomDalsland och Värmland.Deoli¬
ka variationer som finns av tvårumsstugornas planlösning är svåra att fåen detaljerad bild av.
Ofta har lokala traditionerspelat in vid uppföran¬
det av byggnaderna. Tillbyggnader i olikaformer
kanbeläggas redan från 1600-talets slut. Såväl till¬
byggnader på längden som i sidled förekommer.
Dåenkammare lades tillbyggnadens långsida fick huset benämningen framkammarstuga. Några
Fig II. Enkelstuga, sk förkökshus. Uppmätningutförd 1920.
Göteborgs Historiska Museums Arkiv.
exaktagränserför framkammarstugansförekomst
kännermaninte tillmenden dominerari södra de¬
larnaavlänet. Norrutvardetvanligareatttillfoga
kammare till husets baksida. Vi fick här såväl kökskammaresom s kinstövekammare.Takfallet drogs ned i liv med det befintliga och höjden på väggarnablev lägre i denna del.
Fig 12.Enkelstugori Fjällbacka med gavlarnavändaut mothavet.Fotofrån1920-talet. Göteborgs Historiska MuseumsArkiv.
Fortsatta undersökningar
Bohusläns kustband har under olika epokerblivit
föremål för kulturpåverkan såväl från Nordsjö- Skagerackområdet som från svenskt och norsk- danskt område. Inom den bebyggelsehistoriska forskningen kan man därför tala om landskapet
Bohuslänsomettgränsland. Denbebyggelseinom länetsomhittills avhandlatsharhaft sin bas ien re¬
lativthomogengruppmänniskorsomkombinerat sitt näringsfång genom fiske, jordbruk och bo¬
skapsskötsel.
Detfinns dock tendenser i det äldreskriftligakäll¬
materialet som kan visa på olika utvecklingsför¬
lopp i olika delar av länet. Denkoncentration av
befästningar och större gårdar som exempelvis
fanns i mellersta Bohuslän under medeltiden kan bildaenutgångspunkt förvidarestudieravbebyg¬
gelsens och byggnadsskickets variationer inom lä¬
net.
Denkunskap vi idagbesitteromde olikaimpul¬
sernaochyttringarna inom byggnadsskicket base¬
rasfrämstpå översiktliga dokumentationsarbeten,
somutförts under förra hälftenav 1900-talet. Det äldre källmaterialetär dock såriktatt detlämpar sig för detaljerade studier, där regionala variatio¬
neroch traditioner i bebyggelseutformningen kan klarläggas. Tyvärr har debebyggelseinventeringar
somgenomförs under desenastedecennierna inte haft eninriktning av jämförbar detaljeringsnivå, varföringående analyseravdetta materialär svå¬
rareattutföra(jämför SRentzog, Bebyggelsehis- torisk tidskrift nr 7, 1984). Det är angeläget att fortsattaarbeteniBohusläntarsinutgångspunkt i det rika äldre källmaterialet,menkompletterasav
systematiska undersökningar somtar sikte på att belysa såväl bebyggelse- som näringslivsutveck- lingen inom olika regioner och produktionsmiljö¬
er.
Rolf Danielsson, f 1949,doktorand i etnologi, an¬
tikvarie vid Bohuslänsmuseum.
Källor och litteratur Otryckta källor
Göteborgs HistoriskaMuseum.Topografiska arkivet(uppteck¬
ningar, ritn, foton).
Bohusläns Museum.Topografiska arkivet(grävningsrapporter, foton).
Tryckta källor
Dahlén, L, 1941. Denbohuslänskafiskelägesbygden,Göteborg.
Elling,B, 1978. Bokenäs och Dragsmark igången lid. Uddevalla.
Erixon, S, 1945. Svenska kulturgränser och kulturprovinser.
Stockholm.
Erixon, S, 1982. Svenskbyggnadskultur.
Hasslöf, O, 1984. Sotenäs,gränsbygd vid havet.Munkedal.
Hasslöf, 0,1949. SvenskaVästkustfiskarna. Studierienyrkesg¬
ruppsnäringslivochsocial kultur. Stockholm.
Holmberg, A E, 1867. Bohusläns historia ochbeskrivning delI, IIoch III.Örebro.
Hörman, E, 1924.TomtningarpåSkeppsholmen vidLysekil.
Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings Tidskrift.
Kalm,Pehr, 1960. Västgöta och Bohuslänska Resa 1742. Stock¬
holm.
Linneaus, L, 1928. Wästgötaresa. Utg medtext,kommentarer
avBeckmanN, Uppsala.
Pettersson, J, 1971. Delevde blandbergen. Malung.
Pettersson, J, 1953. Den svenska Skagerackskustens fiskebebyg¬
gelse. Lund.
Pettersson, J, 1949—50.Skioldenborg.Göteborgs och Bohus¬
länsFornminnesförenings Tidskrift.
Pettersson, J, 1963, Trankokeriet Kålhuvudet. Uddevalla.
Qvistberg, C F, 1961. ”Beskrivning öfwer Fräkne Härad: Bo¬
huslän”. BohuslänsHembygdsförbundsÅrsskrift.
Qvistberg, CF,1943. Stångenäs och Sotenäs Härader vid1700- talets mitt.UtgavGVonSchultz. Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförenings Tidskrift.
Stubelius, 1941. Fjällbacka ochÖdsmålsbygden.Enbebyggel- sehistorisk studie.Göteborgs och BohuslänsFornminnesför¬
enings Tidskrift.
Varenius, C, 1978. Inventering i marginalområden. Fornvän-
nen.
Westerlind, A-M, 1983. Kustorter i Bohuslän.Byggforsknings-
rådet.
Coastal Settlement in the County
of Bohus, Sweiden by Rolf Danielsson
Theartide deals with settlement along the Bohus
coastfrom the MiddleAgesuptothe 1800’s. From inventories and investigations carried out pre¬
viously there isaneed shown for supplementary lo¬
cal investigations, both from an archaeological
and an ethnologial point of view. The routes of
contaetwith otherareasaround the North Sea and
