Svar på vanliga frågor från Riksförbundet Enskilda Vägar (REV)
Vanliga frågor om Lantmäteri
Fråga:
Vad är vägområde?
Svar:
Anläggningslagens definition av vägområde finns i 46 §.
”Till väg hör vägbana och övriga väganordningar.
Anordning, som behövs för vägens bestånd, drift eller brukande är väganordning.”
Anläggningslagens definition av vägområde ansluter till motsvarande definition i 2 § Väglagen med den skillnaden att även tillfälliga väganordningar kan utgöra tillbehör enligt Anläggningslagen.
I Lantmäteriets anvisningar till 46 § görs en uppräkning av vad som kan behövas för vägens bestånd som slänt, bankett, dike, vägren, upplagsplats, vändplats, trumma, skyddsvärn, stängsel och vägmärke.
Fråga:
En vägförening skall överta en kort väg som tidigare varit helt privat. Hur går vi tillväga?
Svar:
Ny lantmäteriförrättning är enda möjligheten att ta in en ny väg i föreningen. Lantmäteriförrättning kan sökas av föreningen efter beslut på stämma eller av någon berörd fastighetsägare. Kontakta gärna myndigheten för fråga om förrättningskostnader, handläggningstid mm.
Ett sätt är att låta fastigheterna längs bivägen bilda en egen gemensamhetsanläggning som föreningen förvaltar som en separat verksamhetsgren.
Ett annat sätt är att utöka nuvarande gemensamhetsanläggning och räkna om alla andelstal till en andelstalsserie.
Vanliga frågor om juridik
Fråga:
Häftiga regn ledde till översvämning av en av våra vägar. Dagvattenavloppets kapacitet som till en del går i rör under privat mark räckte inte till och vägen och flera privata tomter översvämmades.
Vilket ansvar har samfälligheten för att hålla dagvattenavlopp/diken och vilket ansvar har samfälligheten för att dagvattenavloppen ska klara även extrema påfrestningar?
Svar:
När det kommer s.k. 100 års regn (eller för den delen 10- eller 50- årsregn också) så är det ganska osannolikt att detta sker utan att det blir olika typer av översvämningsskador. En markägare eller ägare av en vattenanläggning kan i och för sig bli ansvarig för
översvämningsskador också vid sådana tillfällen, men bara om det kan slås fast att skadorna som uppkommit beror på någon form av vårdslöshet från dennes sida. Det finns t.ex. ett rättsfall som visar på ansvar för en enskild väghållare när vattnet inte kunde ta vägen genom föreningens vägtrumma, eftersom den på grund av bristande underhåll hade gått sönder, varvid vattnet tog en annan riktning och nedströms skadade en allmän väg. Den enskilda väghållaren blev då ansvarig för den skada som orsakats vägverket genom den bristande skötseln av vägtrumman. Om
föreningen inte hade kunnat beslås med vårdslöshet i detta fall så hade föreningen undgått skadeståndsansvar, trots att vattnet som förstörde den allmänna vägen kom från den enskilda vägens diken. En enskild väghållare har ansvar för funktion av sina egna diken och trummor.
Mycket sällan har en enskild väghållare också ansvar för ett dagvattensystem som är utbyggt inom ett bostadsområde och som främst betjänar de enskilda tomterna. Om det inte framgår av anläggningsbeslutet att föreningen också har ansvar för sådana dagvattenledningar är det
principiella svaret att väghållaren inre har ett ansvar. (En annan sak är att föreningen frivilligt kan vara med på eventuella reparationer av sådana system. Men, det förutsätter att anläggningen inte har någon huvudman och/eller att väghållaren tillsammans med tomtägarna har nytta av att
systemet fungerar och exempelvis avvattnar vägen)
Vad är skillnaden mellan privat och enskild väg?
Svar:
Det finns inga privata vägar!
I lagstiftningen finns statliga som sköts av Trafikverket och kommunala vägar och gator, resten är enskilda!
Det innebär att för vissa kommuner som politiskt bestämt att den inte ska ha några kommunala vägar och gator så blir allt enskilt, även gator i tätort.
Runt Stockholm har vi ett sådant exempel i Österåker där vägarna/gatorna i Åkersberga och Österskär är enskilda vägar som sköts av stora vägföreningar med tusentals medlemmar. För reglering av trafiken finns Trafikförordningen som av naturliga skäl mest handlar om allmän väg, gata eller annan allmän plats. För enskild väg finns en viktig regel som säger att "beträffande enskild väg så är det vägens ägare som avgör huruvida trafik med motordrivet fordon eller visst eller vissa slag av fordon skall tillåtas.”
Om ägaren av vägen utnyttjar den möjligheten och förbjuder trafik så blir vägen naturligtvis i viss mening "privat", till exempel sätter upp en grind vid tomtuppfarten. Men åtgärden kan naturligtvis vidtas även på en väg som betjänar ett antal fastigheter på landet. Efterlevnaden av förbudet får vägägaren själv stå för och utgår statsbidrag så bortfaller detta.
Att möjligheten gäller bara motordrivna fordon beror på vår svenska allemansrätt som gör att du får gå, cykla och rida överallt där du inte stör boende (inom synhåll från bostadshus t ex).
Man kan tillämpa möjligheten att sätta upp förbudsmärket "Förbud mot motordrivet fordon" (runt gult med röd ram och svarta symboler, personbil och mc med rött diagonalt streck), kompletterat med tilläggstavla "Gäller ej fordon med tillstånd". Tillstånd lämnas naturligtvis av vägens ägare. Då kommer nog vägen att upplevas som "privat" men är enskild.
Fråga:
En Kommun har tecknat avtal med ett "parkeringsbolag" för övervakning av att parkeringsreglerna gäller. Kommunen betalar för servicen och erhåller böterna till kommunkassan.
Den aktuella vägen är ”Parkering Förbjuden” skyltad och det är accepterat av Vägföreningen. Det finns inget avtal mellan Kommun och Vägförening som reglerar något i denna sak. Kan
Vägföreningen hävda/begära att "böterna" tillfaller Vägföreningen? Är utfärdade böter lagliga, givet att parkeringsförbudet finns inskrivet i den lokala trafikförordningen?
Svar:
Nej det går inte att hävda att böterna skall tillfalla föreningen. Kommunen agerar med stöd av lagen om felparkeringsavgift och böterna tillfaller i slutändan kommunen, efter att staten tagit ut ersättning för sina kostnader.
Har parkering skett i strid mot trafikförordningen, eller lokalt beslutad bestämmelse (som är inskriven i trafikliggaren), är boten korrekt meddelad.
Vanliga förvaltningsfrågor Vad är andelstal?
Svar:
Andelstalet avgör hur föreningens kostnader ska fördelas mellan delägarna.
Alla fastigheter som är delaktiga i anläggningen får ett andelstal vid lantmäteriförrättningen när gemensamhetsanläggningen bildas.
Enligt anläggningslagens bestämmelser fastställs andelstal för såväl utförande som drift.
Andelstalet för utförande används vid nyanläggning och utgör sedan relationstalet för föreningens tillgångar mellan medlemsfastigheterna.
Hur kan en fastighets andelstal ändras?
En fastighets andelstal gäller till dess att det ändras och ändringen är införd i fastighetsregistret.
Ändringen kan ske på följande sätt:
1. Genom överenskommelse enligt 43§ anläggningslagen mellan föreningens styrelse och berörd fastighetsägare. Överenskommelsen ska godkännas och registreras i
fastighetsregistret av lantmäteriet.
2. Genom beslut av styrelsen enligt 24§ anläggningslagen om styrelsen fått en sådan befogenhet när gemensamhetsanläggningen bildades (endast när
gemensamhetsanläggningen är bildad eller ombildad efter 1998 och det framgår av anläggningsbeslutet att föreningen har sådan befogenhet)
3. Genom att lantmätaren i pågående lantmäteriförrättning fördelar ett tidigare andelstal för en fastighet på andra fastigheter enligt 42§
anläggningslagen eller ansluter ny fastighet till gemensamhetsanläggningen enligt 42a§
anläggningslagen.
4. Ny förrättning som ändrar en fastighets andelstal. En sådan förrättning kan omfatta enbart ändring av en fastighets andelstal och sökas av fastighetsägare eller av förening efter stämmobeslut.
Fråga:
Var finns regeln att föreningsstämma inte får fatta beslut i frågor som inte angivits i kallelsen?
Svar:
Av 47 § lagen om förvaltning av samfälligheter framgår att det av kallelsen skall anges vilka
ärenden som kommer att behandlas på stämman. Om denna regel åsidosätts föreligger formfel för stämman, dvs. besluten har ej tillkommit i behörig ordning. Ett beslut som ej tillkommit i behörig ordning blir ändå gällande om inte någon medlem klandrar beslutet till fastighetsdomstol inom fyra veckor från dagen för stämman.
Anledningen till regleringen är att den medlem som får kallelsen skall på förhand kunna bestämma sig om han eller hon skall gå dit, eller om fullmakt skall ges. Besluten på stämman skall således inte ges i på förhand för medlemmarna okända ärenden.
Vanliga frågor om vägteknik
Fråga:
Vad är lämpligast av alternativen "Privat väg" eller "Enskild väg" för skyltning vid infart. Ifall föreningen inte uppbär offentliga bidrag för vägunderhållet?
Svar:
Varken ”Privat väg” eller ”Enskild väg” har någon betydelse i sig.
Det rättsligt korrekta är att förbjuda obehörig trafik med vägmärket ”Förbud mot trafik med motordrivna fordon” (rund gul tavla med röd bård, i märket en personbil och en motorcykel på ömse sidor om ett rött snedstreck) med en tilläggstavla ”Gäller ej behörig trafik”.
Om föreningen inte har statsbidrag beslutar den själv om detta förbud.
Vad gäller omhändertagande av regnvatten?
Svar:
Föreningen skall genom sin väghållning se till att vägkroppen hålls avvattnad. Detta får dock inte innebära att föreningen aktivt leder bort vatten till en fastighet, mot dess ägares vilja.
Fråga:
Vad har vi som väghållare eller markägare som ansvarar för grenar/sly mm som hänger ut över vägen?
Svar:
Rent allmänt så är det på det viset att väghållare är skyldiga att tillse att växtlighet hålls efter. Det
inskrivet i anläggningsbeslutet att vägföreningen har rätt att röja inom vägområdet. Ibland kan det också förekomma att lantmätaren skrivit in att rätten också kan sträcka sig en bit utanför
vägområdet. Det viktiga är att tillse att inga grenar och kvistar hänger över körbanan på lägre höjd än 4.6 meter.
Frågor om ekonomi
Så fonderar och planerar vägföreningar för kommande underhåll
Många samfällighetsföreningar har i sina stadgar att man årligen ska avsätta minst ett visst belopp i en underhålls- och förnyelsefond. I vissa fall överlåts på föreningen att själva bestämma
storleken på de avsättningar som ska göras. Det gäller föreningar som förvaltar anläggningar som är av kommunalteknisk natur eller representerar ett större värde. För våra medlemmar kan det gälla en bro, brygga eller asfaltbeläggning som när den nått slutet av sin livslängd kommer att innebära en betydande reinvestering. Det anses rimligt av rättviseskäl att de som i dag använder och sliter på anläggningen också bidrar till dess framtida förnyelse.
För att hantera fondavsättningarna ska styrelsen upprätta en underhålls- och förnyelseplan. Den ska uppta anläggningen (utförande, standard), den förväntade underhållscykeln och
anläggningens livslängd, samt beräknade underhållsåtgärder och kostnader. Planen bör ha ett tidsspann som motsvarar livslängden eller åtminstone tio år, och den bör revideras minst var tredje år.
Exempel
En förening förvaltar 10 km väg, varav 4 km är belagda med asfaltmassa och återstoden med ytbehandling, en betongbro och en stor plåttrumma. Planen bör visa att asfaltbeläggningen
kommer att få en avsevärt längre livslängd om den förseglas om två år. Att ytbehandlingen inte är något att kosta på, och att det får bli en ny Y1a om några år. Att bron måste få nya
övergångskonstruktioner om högst sex år enligt inspektionen. Att plåttrumman klarar sig i 15 år till, men sen blir det en stor kostnad.
Fonderingsplan
Med detta som underlag noteras i planen beräknade tidpunkter för de olika insatserna och hur fonderingen bör läggas upp. Bedöms beläggningen ha en livslängd av 12 år bör det kanske göras en fondavsättning motsvarande minst 5 procent av dess anläggningskostnad. För bron med kanske 80 års livslängd kan avsättningen mot utbyte göras lägre, men hänsyn får här tas till att underhållsinsatserna kan vara kapitalkrävande. Försummat förebyggande underhåll kan förkorta livslängden avsevärt för en bro. Fonderingen kan sedan vara en finansieringsbas som får
kompletteras med utdebitering eller lån.
Medlen som flyter in i fonden placeras enligt föreningens bestämmande utan risktagande. Det belopp som avsätts till fonden ska framgå av budget och i övrigt redovisas som separat post i föreningens bokföring. Inget hindrar en väghållare att vid ett oplanerat behov ta av fondens medel för att fylla detta behov. Uttag ur fonden kräver beslut på föreningsstämma. Avsättningen till fonden fortsätter därefter oförändrat.
Fråga:
Vilka regler gäller för kommunalt bidrag?
Svar:
När det gäller regler för kommunala så är den ena kommunen inte är den andra lik. Varje kommun (finns 290 kommuner) skapar sina egna regler för detta. Tyvärr har vi på REV inte tillgång till alla kommuners regler varför vi måste hänvisa dig till din kommuns tjänstemän. Vissa kommuner betalar ut ett bidrag direkt till de fast boende och vissa kommuner betalar direkt till föreningen.
Som vi ser detta ligger ett kommunfullmäktige beslut till grund för denna hantering.
Fråga:
Vi har haft två ärenden hos kronofogden pga. utebliven årsavgift, där ansökan om utmätning avslagits pga att vi slarvat med att i debiteringslängden ange sista betalningsdag. Kan vi gå vidare med detta?
Svar:
Det sätt man kan reparera ett sådant misstag på är att till nästa stämma återigen besluta om budget för det aktuella året och lägga fram en ny debiteringsländ för detta år med angivande av sista betalningsdag. Debiteringslängden förses med en extra kolumn över fastighetsägare som betalat avgiften i ”förskott”. Innebär att den enda återstående avgiften är den som inte betalat.
För det kommande året ska stämman som vanligt besluta om budget och lägga fram debiteringslängd.
REVs jurister har framgångsrikt drivit ett sådant ärende som även prövades i tingsrätt.
Fråga:
Hur gör man med medlemmar som inte betalar sin vägavgift?
Svar:
Som ägare av en fastighet är man, vare sig man vill eller inte, medlem i en samfällighetsförenings gemensamhetsanläggning. Trots att det hörs på namnet att anläggningen är gemensam finns det fastighetsägare som tror att andra ska ta deras ansvar för densamma. De låter helt enkelt bli att betala sin avgift. Det ligger i sakens natur att man åtminstone en gång skickar ut kravbrev till medlemmar, och talar om att det åligger styrelsen att föranstalta om indrivning. Går det ändå inte att förmå medlemmen att betala, bör saken tas upp på ett styrelsemöte där styrelsen beslutar om att ansöka om utmätning.
Avgifter som uttaxerats enligt bestämmelserna i lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) likställs enligt uttrycklig föreskrift i 46 § med sådana officiella avgifter som kan uttas utan
föregående domstolshandläggning. Detta innebär att handlingarna kan insändas direkt till exekutiv myndighet, dvs kronofogdmyndigheten, med begäran om utmätning hos medlemmen.
Om fastigheten säljs
Vad inträffar om fastigheten säljs och vägavgiften fortfarande är obetald? Kan man kräva den nya ägaren på betalning?
I 44 § SFL finns en särskild bestämmelse som reglerar situationen vid försäljning. Den nye ägaren svarar gentemot föreningen tillsammans med den förre ägaren för obetalda belopp som ej förfallit till betalning tidigare än ett år före den bestämda tillträdesdagen. Mot den nye ägaren anses beloppet förfallet på tillträdesdagen, om inte beloppet enligt debiteringslängden förfaller först efter denna dag.
Fråga:
Har hört rykten om att vi som vägsamfällighetsförening kan få tillbaka momsen för en entreprenörs snöplogningskostnader. Hur går det i så fall till. Gäller det bara medlemmar i vägföreningen som är momspliktiga?
Svar:
I de fall en fastighet som ingår i samfälligheten bedriver en näringsverksamhet finns en
specialbestämmelse (mervärdesskattelagen 8 kap 4§) som ger rätt för näringsidkaren att i sin momsredovisning dra av den moms som föreningen betalar. Avdragsrätten omfattar dock bara den del som svarar mot fastighetens andel i föreningen. För att näringsidkaren skall kunna dra av sin del av momsen som väghållaren betalat måste denne få någon typ av intyg från föreningen som kan ligga till grund för momsredovisningen (kontrolluppgift). Detta sker enklast om föreningen utfärdar ett momsintyg (finns exempel på detta under fliken medlemssidor - mallar). Nämnas kan även att näringsidkaren som fått ett momsintyg från föreningen inte är skyldig att betala
motsvarande belopp till föreningen. För de fall näringsidkaren betalar tillbaka momsen till föreningen är detta att betrakta som ett frivilligt bidrag, en gåva till föreningen (som inte är
avdragsgill för näringsidkaren). Näringsidkarna kan inte avkrävas betalning för den moms som denne har rätt att dra av i sin momsredovisning.
Fråga:
Hur gör vi med momsen? Vi har ombesörjt "lagning" av vägen som några enskilda fastighetsägare ska betala en del av. Ska vi debitera moms eller endast timkostnad utan moms?
Svar:
För föreningen är momsen ingen fråga, eftersom en samfällighetsförening inte är ett skattesubjekt.
Den moms föreningen betalar till leverantörer och entreprenörer är således som vilken kostnad som helst för föreningen.
För en medlem i föreningen, som äger en näringsfastighet med momsplikt, är det dock möjligt att göra avdrag för sin andel av den moms föreningen betalar. Föreningen skall därför tillhandahålla uppgift till näringsidkaren om momsbelopp under ett räkenskapsår och vilken andel som
näringsidkaren har härav, varvid näringsidkaren har möjlighet att göra sitt avdrag.
