Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Tchad 2006 ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Tchad är ett av världens fattigaste länder. Landets historia har sedan självständigheten präglats av förtryck, inre väpnade konflikter och spända relationer med många av grannländerna. Den politiska situationen
karaktäriseras av en försiktig demokratisering. Den nuvarande presidenten, Idriss Déby, tog makten 1990 i en statskupp och valdes som president 1996 i landets första val. Déby återvaldes 2001 i ett val som präglades av valfusk och oegentligheter. År 2005 antog nationalförsamlingen en ny konstitution efter att en folkomröstning godkänt förslaget.
Den nya konstitutionen stärker presidentens makt genom att senaten avskaffats och ett råd inrättats i dess ställe, vars medlemmar nomineras av presidenten.
Vidare tillåter numera konstitutionen tre mandatperioder för presidenten och därmed kunde president Déby kandidera på nytt. Presidentvalet genomfördes den 3 maj 2006 trots internationell inrådan att vänta till säkerhetsläget
förbättrats. Oppositionen bojkottade valet och sittande Déby vann sin tredje mandatperiod med drygt 66 procent. Valdeltagande var lågt. Valet föregicks också av mordförsök samt spektakulära avhopp av personer i ledande ställning inom både regering och miltärstrukturerna.
Respekten för de mänskliga rättigheterna (MR) i Tchad var fortsatt bristfällig under 2006. Rättslösheten var utbredd och säkerhetstjänsten gjorde sig skyldig till allvarliga övergrepp, inklusive olaga frihetsberövanden, summariska
avrättningar, tortyr, våldtäkter, och misshandel. Straffriheten, särskilt för medlemmar av säkerhetstjänsten och andra grupper nära presidenten, var utbredd. Positivt är att president Déby har låtit inrätta ett MR-ministerium och frisläppt 500 fångar.
Denna rapport är en översiktlig samman- ställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor.
Rättsväsendet är ineffektivt, korrumperat och överbelastat. Förhållandena i landets fängelser var fortsatt svåra och i vissa fall livshotande. Barnarbete är ett allvarligt problem. Diskriminering av kvinnor och vissa etniska grupper
fortsatte. Kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande trots att detta förbjudits i lag. Regeringen begränsade pressfriheten och mötesfriheten under året. Ett antal journalister fängslades under året efter att ha kritiserat regeringen och den nya konstitutionen.
Situationen har förvärrats i östra Tchad, särskilt för civila, på grund av attacker, tvångsrekrytering och hot bland annat från rebeller baserade i den angränsande Darfur-provinsen i Sudan. Landet har drygt 200 000 flyktingar från Darfur vilka också drabbas av attacker i Tchad av Janjaweed-milis. I april misslyckades ett försök att störta regeringen genomfört bland annat av rebeller baserade i Darfur. Det resulterade i hundratals döda och troligen utförde även
regeringens säkerhetsstyrkor repressalier på civila baserade på etnicitet.
Bekämpande av rebeller har pågått sporadiskt hela året.
Den inrättade oljefonden som villkorades av Världsbanken att finansiera byggandet av en oljeledning år 2003 skrotades av presidenten i slutet på
december 2005. Fonden skulle tillse att en andel av oljeinkomster går till sociala förbättringar såsom utbildning och hälsovård. Som ett resultat frös
Världsbanken biståndsprojekt värda miljontals dollar vilket torde få negativa konsekvenser på den redan fattiga civilbefolkningen.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-
kommittéer
Tchad har ratificerat följande centrala konventioner på de mänskliga rättigheternas område:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. Det fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har varken undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW). Man har dock varken undertecknat eller ratificerat det fakultativa protokollet om enskild klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). Man har varken undertecknat eller ratificerat det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967.
Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC).
Värt att notera är att Tchad inte rapporterar till de respektive FN- kommittéerna. Alltjämt har rapportering hittills endast skett till
rasdiskrimineringskommittén, senast år 1995 samt till barnrättskommittén, senast år 1997 varav bägge var kraftigt försenade.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Summariska avrättningar av misstänkta brottslingar förekommer, ofta utförda av medlemmar i regeringens säkerhetsstyrkor. MR-brott begångna av dessa grupper leder nästan aldrig till några rättsföljder för förövarna. Summariska avrättningar sker främst ute i landet där kontrollen är sämre. Enligt lokala MR- organisationer är summariska avrättningar ett utbrett fenomen. Överdriven våldsanvändning av säkerhetsstyrkor är vanligt förekommande.
Rapporter om politiskt motiverade försvinnanden förekommer, ofta i anslutning till deserteringar från militären, politiska avhopp samt påstådda myteriförsök under slutet på år 2005. Det förekommer fall av officerare vilka, efter att uttryckt missnöje över folkomröstningen om konstitutionen år 2005, arresterats eller förflyttats för att sedan försvinna. Det är fortfarande inte klarlagt vad som skett de personer som låg bakom en militärkupp i maj 2004.
Konstitutionen förbjuder uttryckligen tortyr och förnedrande behandling.
Tortyr och annan förnedrande behandling är inte desto mindre vanligt förekommande, speciellt bland säkerhetsstyrkorna, och leder sällan till att de skyldiga ställs inför rätta.
Förhållandena på landets fängelser är undermåliga och i vissa fall livshotande.
Fängelserna är överbefolkade, har knappa resurser och saknar både hygienfaciliteter, sjukvård och mat i de allra flesta fall. Kvinnliga fångar förvaras separat. Vuxna män och pojkar särskiljs inte alltid och ibland hålls
pojkar tillsammans med kvinnliga fångar. Rapporter föreligger om att polisen våldtar kvinnliga fångar. Ingen särskiljning gällande internering råder för anhållna – som dessutom kan sitta anhållna under flera år utan formella anklagelser – och redan dömda. Presidenten lät 500 fångar släppas ut av vilka de flesta väntade på rättegång. Det förekommer även att personer som avtjänat sina straff fortsätter vara fängslade. Det finns även rapporter om fångar som avlidit i häkte efter misshandel av säkerhetsstyrkorna. Vidare finns uppgifter, bland annat från Internationella Röda Korskommittén (ICRC), om hemliga militära fängelser till vilka lokala och internationella frivilligorganisationer nekas besök.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är föreskrivet för vissa brott och dödsdomar meddelas fortfarande.
År 2003 verkställdes den första avrättningen sedan år 1991. Enligt Amnesty Internationals rapportering dömdes 19 män till döden år 2004 för mord på en grupp bönder i södra delen av landet. Inga avrättningar har rapporterats i år enligt Amnesty.
Det är inte särskilt troligt att det finns en inhemsk opinion mot dödsstraffet, särskilt inte avseende de allra grövsta brotten.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Säkerhetsstyrkor och polis gör sig skyldig till godtyckliga arresteringar, vilket strider mot såväl konstitutionen som strafflagen. Trots lagkrav på information om anklagelsens lydelse och tillgång till advokat åt den gripne tillgodoses sällan detta. Personer som är kritiska till regeringen, misstänkta för kuppförsök eller har kontakter med rebellgrupper tenderar att drabbas oftare än andra.
Inrikes eller utrikes reserestriktioner förekommer inte. Dock försvåras inrikes resor av att mutor avkrävs resenärer vid vägspärrar. Det finns flera rapporter om beväpnade grupper som rånar och dödar resenärer i landet och i vissa fall har förövarna identifierats som militärer eller desertörer från den nationella armén. Konstitutionen garanterar skydd för privat korrespondens och innehåller regler mot godtyckliga husrannsakningar. Trots detta bedriver säkerhetsstyrkorna telefonavlyssning och censur av privat post samt genomför godtyckliga husrannsakningar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen föreskriver ett oberoende rättsväsende. I praktiken är domstolarna ineffektiva, överbelastade och kontrollerade av regeringen.
Militären, vilken domineras av presidentens etniska grupp Zaghawa, står ofta
ovanför lagen. Domarna är dåligt betalda och korruptionen är utbredd.
Påtryckningar, hot och våld gentemot domare förekommer. Det finns rapporter om mord på domare. Det förekommer att landets president och parlamentet förordnar domare trots att det existerar en lag som föreskriver en särskild valprocedur. Högsta domstol, konstitutionell domstol samt en
appellationsdomstol finns men trots att representationen av dessa skall väljas av folket är det regeringen som står för utnämningarna – vilket strider mot lagen och inverkar negativt på domstolarnas oberoende. En så kallad High Court of Justice har etablerats med mandat att pröva brott som begåtts av regeringsmedlemmar. Detta kan endast ske på initiativ av nationalförsamlingen och har ännu ej skett. En rättslig kommission bestående av fem domare har tillsatts vilken skall övervaka domar och felaktigheter inom rättsväsendet.
Kommissionens medlemmar utses direkt av presidenten vilket minskar domstolsväsendets oberoende.
Hävdvunnen, traditionell rätt existerar parallellt med det formella rättssystemet och det är i många fall oklart vilka rättsprinciper som gäller. Ofta används det traditionella rättssystemet inom civilrättsliga mål och överklagande sker till vanliga domstolar. På landsbygden tenderar sedvanerätt och traditionella domstolar att dominera. Tillgången till det formella rättsväsendet är mer eller mindre begränsad till huvudstaden.
Enligt rapporter från MR-organisationer förekommer politiska fångar. Ett flertal militärer samt deras familjer misstänkta för samhällsomstörtande verksamhet och kuppförsök, främst från perioden mellan september och december 2005 arresterades och är idag inte återfunna.
Lagen tillåter att fångar utnyttjas för tvångsarbete.
7. Straffrihet
Straffriheten är utbredd, i synnerhet för vissa grupper inklusive
regeringsmedlemmar, säkerhetstjänst och polis. I några fall har ansvariga för utomrättsliga avrättningar, tortyr och misshandel tagits i förhör, men släppts utan ytterligare åtgärd. Utbredd korruption och bristande resurser inom rättsväsendet bidrar till straffriheten.
I slutet på september år 2005 åtalades den forne presidenten Hissène Habré i Belgien för brott mot mänskligheten samt tortyr. Habré, som innehade makten 1982 till 1990, anklagas bland annat som högste ansvarige för avrättningar av drygt 40 000 personer. Belgien har begärt Habré utlämnad från Senegal, där Habré har vistats i exil sedan nuvarande president Déby tog makten 1990.
Habrés immunitet har upphävts av Tchads regering. Efter påtryckningar har regimen även deklarerat att ett 40-tal av medlemmar ur Habrés forna
säkerhetsstyrkor vilka innehaft tjänster inom nuvarande regeringen skall avsättas. Skadestånd är även utlovat till offer och anhöriga till dem som drabbades av terrorn under Habré. Senegal har meddelat att man nu ämnar döma Habré i Senegal.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Trots att konstitutionen föreskriver yttrande- och mediafrihet inskränktes dessa rättigheter under året. Det finns rapporter om att journalister samt ansvariga utgivare som kritiserat regeringen har gripits. Hot och trakasserier är vanligt förekommande mot regimkritisk media. Genom ett ökande antal
skadeståndsprocesser söker regimen motverka publiceringen av regimkritik.
Det finns flera privatägda tidningar, som ibland är uttalat regeringskritiska.
Tryckta medier har dock begränsad spridning på grund av andelen analfabeter samt de höga tidningskostnaderna. Radio utgör det viktigaste mediet i landet och antalet privata radiostationer ökar. Det finns en inhemsk TV-kanal som är regeringskontrollerad. Det finns ett privat företag som sänder satellit- och kabel-TV. Inga formella restriktioner råder för internettrafik men e-post granskas genom postens huvudkontors server. Media utsätts för ingående officiellt granskande.
Konstitutionen garanterar församlingsfrihet, men den är i praktiken begränsad.
Demonstrationer måste anmälas fem dagar i förväg. Det förekommer att demonstrationer kritiska mot regeringen förbjuds. Under året uppbröt polis studentdemonstrationer. Rätten att ansluta sig i föreningar och organisationer respekteras.
Religionsfriheten är garanterad i konstitutionen, och respekteras i stort. Islam favoriseras i viss utsträckning. Ingripanden har förekommit mot bland annat fundamentalistiska islamister. En muslimsk religiös grupp, Faid al-Djaria, har förbjudits då den ansågs vara icke-muslimsk. Det förekommer ibland
spänningar mellan muslimska och kristna grupper i landet.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Tchads politiska struktur domineras av en stark presidentmakt. Presidenten väljs i direkta val för 5 år. President Idriss Deby tog makten i samband med en militärkupp 1990. Missnöje bland vissa militärer har lett till spänningar samt deserteringar och i maj 2004 gjordes ett kuppförsök. Ytterligare deserteringar under 2004 ledde till att presidenten upplöste sitt presidentgarde i oktober.
Bedömare menar att detta gjordes för att förhindra nya kuppförsök.
Presidenten valdes år 1996 och därefter omvaldes år 2001 i ett val präglat av oegentligheter. I juni 2005 antog nationalförsamlingen en ny konstitutionen
vilket innebar att presidenten numera kan omväljas för tre mandatperioder. En folkomröstning i juni godkände med 77 procent av rösterna det nya förslaget till konstitution. Väljarregistreringen inför omröstningen gjordes genom en
"dörr till dörr metod" vilket innebar att regimen kunde styra vilka som fick rösta. Vidare avskaffades senaten och istället infördes ett råd vars medlemmar nomineras av presidenten. Den 3 maj i år genomfördes ett nytt presidentval och Deby fick 64,67 procent av rösterna. Det officiella valdeltagandet var ca 53 procent delvis beroende på att oppositionen uppmanade till bojkott av valen.
Valet föregicks av hot om inbördeskrig genom en attack utförd av rebeller baserade i Darfur. Flera avhopp skedde av högre militärer och politiker strax före valet och Deby position hotades även av mordförsök.
Premiärministern utses av presidenten och bekräftas av nationalförsamlingen.
Parlamentet väljs i direkta val. Kvinnor är starkt underrepresenterade i statsförvaltningen och av 32 ministrar är 6 kvinnor. I nationalförsamlingen består representationen av 10 kvinnor av totalt 125 deputerade.
Landet har officiellt ett flerpartisystem och det finns cirka 70 olika partier registrerade. Den politiska makten är dock främst koncentrerad kring presidentens egna etniska grupp Zaghawa från norra delarna av landet. Det största politiska partiet är presidentens Mouvement Patriotique du Salut (MPS) med 113 platser av 155 i nationalförsamlingen Det näst största paritet
Fédération Action pour la République (FAR) innehar 11 platser. Valfusk var utbrett vid parlaments- och presidentvalen, 1997 respektive 2001. Företrädare för oppositionspartier misshandlades och greps av säkerhetsstyrkorna år 2001.
Vid årets val bojkottade en stor del av de oppositionella. Valresultatet proklamerades av det observerande fåtalet inbjudna afrikanska staterna som rättvist och korrekt vilket dock betvivlas av västliga bedömare. Bland annat föregicks valet av en instabil säkerhetssituation vilket medförde att många inte kunde rösta.
Den politiska oppositionen är marginell. Ett allvarligt problem är väpnade motståndsrörelser, varav den viktigaste numera är Front Unique pour le Changement Democratique et la Liberté, (FUCD). Gruppen bildades den 28 december 2005 och består av 8 olika rebellgrupper ledda av Mahamat Nour.
FUCD får stöd från Sudan. Övriga viktiga rebellgrupper är Mouvement pour la Démocratie et la Justice au Tchad (MDJT) med bas i Tibestiregionen i norr.
Det finns även rebellgrupper bestående av Zaghawa.
En hel del rebeller har koncentrerats till det östra gränsområdet mellan Tchad och Sudan. Janjaweed-milis från Darfur-provinsen har lierat sig med etniska grupper i Tchad i opposition mot president Deby och hans Zaghawa-grupp.
Dessa har tillsammans genomfört attacker i Tchad och försökt störta Deby.
Allvarligaste var attacken som skedde den i april i år då man hotade
huvudstaden och risken för ett större inbördeskrig blev överhängande. Oro finns från bland annat Human Right Watch att hämndåtgärder inklusive olagliga gripanden och andra kränkningar utfördes av Tchads regeringstrupper gentemot civila. Darfur-baserade rebellgrupper har attackerat flyktingläger i Tchad och även rekryterat flyktingar från Sudan till sudanesiska rebellgrupper.
Åtminstone 50 000 civila i Tchad har tvingats fly undan attacker från
Janjaweed-milis. Säkerhetsläget i gränsområdet är prekärt vilket drabbar civila på ett negativt sätt.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Konstitutionen erkänner rätten att bilda och vara medlem i fackföreningar samt rätten till kollektiv löneförhandling. Regeringen respekterar generellt dessa rättigheter. Mer än 90 procent av arbetarna i den formella sektorn tillhör någon fackförening. Konstitutionen förbjuder slaveri och tvångsarbete för både vuxna och barn, liksom barnarbete, men dessa förbud respekteras inte alltid. Minimiålder för anställning är 14 år i den formella sektorn.
Tchad har ratificerat sju av ILO:s åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter:
Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konvention nr 87 och nr 98).
Icke-diskriminering i arbetslivet (konvention nr 100 och nr 111).
Förbud mot tvångsarbete (konvention nr 29 och 105).
Förbud mot de värsta formerna av barnarbete (konvention nr 182).
Tchad har ej ratificerat konvention nr 138 gällande minimiåldern för arbete.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälso- och sjukvården i Tchad är underfinansierad och stora delar av befolkningen har inte tillgång till grundläggande hälsovård. Enligt WHO:s siffror från 2003 avdelar regeringen 6,5 procent av BNP till hälsovård. I genomsnitt finns endast 3 läkare per 100 000 invånare. Cirka 65 procent av befolkningen saknar dricksvatten av acceptabel kvalité. Barnadödligheten är hög. Enligt UNDP: s uppskattningar dör 200 barn av 1000 före fem års ålder.
Mödradödligheten i samband med förlossning bedöms vara cirka 1 100 på 100 000 födslar. Medellivslängden är 45 år för män respektive 48 år för kvinnor enligt WHO. Ca 5 procent av den vuxna befolkningen uppges vara hiv-smittad.
Cirka 47 procent av befolkningen är under 15 år.
12. Rätten till utbildning
Läskunnigheten i landet är en av de lägsta i världen och enligt UNESCO:s undersökningar kan endast drygt 25 procent av befolkningen över 15 år läsa och skriva. Grundläggande utbildningen är enligt konstitutionen obligatorisk.
Trots det har endast 38 procent genomgått grundläggande utbildning i form av grundskola samt gymnasium enligt UNESCO.
Konstitutionen föreskriver även att grundläggande utbildningen skall vara kostnadsfri. I realiteten händer det dock att skolor tar ut avgifter för
undervisningen. Även om utbildningssektorn fortfarande är underfinansierad har Tchad gjort vissa framsteg under senare år. Antalet barn som har tillgång till grundskolan har ökat, dock från en låg nivå. Cirka 33 procent av flickorna och 46 procent av pojkarna går i grundskolan men antalet flickor som går vidare till gymnasiet är mycket lågt, delvis på grund av tidiga giftermål.
Regionala variationer i tillgången till utbildning råder och situationen är generellt sämre i de norra delarna av landet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Tchad är ett av världens fattigaste länder och enligt UNDP:s Human
Development Index för år 2005 befinner sig landet på plats 173 av totalt 177 länder. Cirka 80 procent av befolkningen lever på mindre än en dollar per dag.
Den stora flyktingpopulationen innebär ett ytterligare tryck på de redan knappa resurserna. Detta har ibland lett till konflikter och handgripligheter.
Undernäring är vanligt. Arbetslösheten är hög och många människor lever under svåra levnadsförhållanden. Kvinnors situation är särskilt utsatt. Tchad har under året antagit en strategi för fattigdomsbekämpning. Effekterna av denna strategi samt intäkter från oljeutvinningen kan möjliggöra en viss förbättring av den generella levnadsstandarden.
En oljeledning, vilken öppnades 2003, löper från Doba i söder till kuststaden Kribi i Kamerun för att möjliggöra oljeexport. Tchad fick bistånd från Världsbanken för att bygga ledningen på villkor att 10 procent av intäkterna från oljan enligt lag skulle investeras i en fond för att finansiera utbildnings- och hälsosektorn samt väg- och vattennät. I slutet av år 2005 beslöt president Deby att avskaffa fonden med förklaringen att pengarna behövdes genast för landets bästa. Därmed frös Världsbanken miljontals dollar av biståndsprojekt vilket torde få negativa effekter på en redan fattig befolkning. Många befarar istället att pengarna främst används för vapeninköp för att försvara Debys hotade regim.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Konstitutionen garanterar lika rättigheter för kvinnor och män, men i praktiken är kvinnans ställning svag. Diskriminering av kvinnor är utbrett och eftersom utbildningsmöjligheterna är sämre för kvinnor innebär detta att möjligheterna till lönearbete är begränsade. Ojämlikheten är djupt rotad i familjestrukturen, vilket ger återklang i resten av samhället. Våld mot kvinnor i hemmet är vanligt förekommande och kvinnor har endast begränsade juridiska rättigheter för att få upprättelse. Det finns inga lagar mot sexuella trakasserier. Månggifte förekommer i stor utsträckning. Ett nytt lagförslag för att stärka kvinnans ställning lades fram av regeringen i april i år. Bland annat skall
hustrumisshandel förbjudas, åldern för giftermål höjas från 14 till 16 år och nya regler för skilsmässa skall införas.
Läskunnigheten bland kvinnor över 15 år är 12 procent jämfört med 40 procent bland män. Kvinnor är starkt underrepresenterade i politiken och i förvaltningen, till exempel är endast 10 av 155 ledamöter i
nationalförsamlingen kvinnor.
Kvinnlig könsstympning är vanligt. En FN-studie från 2002 gör gällande att ungefär 60 procent av kvinnorna i Tchad hade utsatts för könsstympning, de flesta just före puberteten. Kvinnlig könsstympning motarbetas dock såväl av regeringen som olika frivilligorganisationer. År 2002 antogs en lag som förbjöd våld mot kvinnor, inklusive kvinnlig könsstympning. Såväl föräldrar som den person som utför ingreppet kan ställas inför rätta, men än har inget sådant åtal väckts. Regeringen stödjer även olika program för kvinnors rättigheter.
15. Barnets rättigheter
Tchad har anslutit sig till barnkonventionen. Regeringen har stött oberoende organisationers arbete för barnets rättigheter, men har på grund av bristande resurser svårt att genomföra några egna initiativ. Skolutbildning är obligatorisk men i praktiken står många barn utanför utbildningsväsendet. Enligt UNICEF handlar det om 62 procent av barnen i grundskoleåldern. Andelen flickor som inte går i skolan än ännu högre, framförallt på grund av äktenskap vid tidig ålder.
Tchads lagstiftning förbjuder sexuella relationer med flickor under 14 år, inklusive gifta flickor. Denna lagstiftning respekteras dock inte i praktiken.
Äktenskap arrangeras för tolvåringar, och minimiåldern för att bli förlovad i Tchad är 11 år. Tvångsäktenskap förekommer.
Barnarbete är vanligt. UNICEF rapporterar att 65 procent av alla barn under 18 år arbetar och då framförallt inom den informella sektorn. Barnarbete förekommer framförallt inom jordbruk och boskapsskötsel. UNICEF uppskattar att det finns cirka 600 barnsoldater i Tchad, trots att landets lagstiftning förbjuder detta. Nyrekrytering av barnsoldater förekommer dock inte enligt UNICEF:s rapporteringen. Handel med barn förekommer,
framförallt säljs barn för att arbeta som herdar. Det finns cirka 10 000 gatubarn i landet.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Tchads befolkning är uppdelad i ungefär 200 etniska grupper, de flesta regionalt koncentrerade. De flesta av dessa bekänner sig dock till en av två övergripande kulturer – den muslimska i de norra och östra delarna av landet, alternativt den kristna i landets södra delar. Diskriminering är vanlig trots att det är förbjudet enligt lag, framför allt genom att den egna stammen favoriseras vid tillsättandet av tjänster. Presidentens egen etniska grupp, Zaghawa,
dominerar statsförvaltningen och är överrepresenterad i alla viktiga statsorgan inklusive höga poster inom militären. Medlemmar ur den etniska gruppen har i dessa funktioner en utbredd straffrihet. Denna grupp uppges också bli
systematiskt favoriserad när det gäller tillgång till medicinsk behandling.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Någon vederhäftig information om situationen för homo- och bisexuella eller transpersoner i Tchad har inte funnits att tillgå. Landets traditioner och kultur är dock föga tillåtande när det gäller homo- bi- och transsexualitet.
18 Flyktingars rättigheter
Enligt UNHCR fanns det ca. 275 000 flyktingar i landet vid slutet av år 2005 vilket gör landet till en av de tio största flyktingmottagarna i världen. Sett per capita är det näst största mottagarlandet i världen. Sedan krisen i
Darfurprovinsen i Sudan bröt ut har flyktingsituationen i Tchad förvärrats avsevärt. Enligt UNHCR finns det för närvarande cirka 220 000 sudanesiska flyktingar från Darfur-provinsen i 12 olika flyktingläger i östra Tchad. Utöver dessa beräknas ytterligare drygt 40 000 flyktingar, främst från Centralafrikanska republiken, befinna sig i Tchad. Enligt UNHCR har Tchad tagit emot näst mest flyktingar per capita av alla världens länder. Den humanitära situationen för denna dryga kvarts miljon flyktingar är ohygglig. Fyrtio procent av barnen uppges lida av akut undernäring, och sex procent av allvarlig akut undernäring.
Det stora antal flyktingar har också lett till spridning av sjukdomar, och
dödstalen i lägren stiger. Ett stort antal kvinnor som befinner sig i lägren har blivit våldtagna av milismän.
Flyktingarna från Sudan är inte skyddade från attacker i Tchad. Gränsen mellan Darfur och Tchad är porös. Janjaweed-milis har genomfört attacker mot lägren. För att öka säkerheten för flyktingarna har UNHCR inrättat ett antal läger längre bort från den sudanesiska gränsen, inne i Tchad. Säkerhetsstyrkor har i vissa fall gjort sig skyldiga till attacker och dödande av flyktingar efter att bråk uppstått i flyktingläger där de ansvarat för flyktingars skydd.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns inga lagar som direkt diskriminerar personer med funktionshinder, men på grund av landets bristande resurser och de styrandes prioriteringar finns endast ett fåtal möjligheter för personer med funktionshinder att få tillgång till utbildning eller arbetsmarknaden. Däremot erbjuds en viss arbetsträning för döva och blinda av oberoende organisationer. Ingen
lagstiftning finns som tar tillvara funktionshindrades rättigheter och behov, till exempel när det gäller att handikappanpassa byggnader. Detta innebär att funktionshindrade personers möjligheter i praktiken är mycket begränsade.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Oberoende organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter kan verka relativt fritt i Tchad, men möts ofta av stor misstänksamhet.
Människorättsaktivister har utsatts för trakasserier och ingripanden från myndigheternas sida särskilt om de uttryckt kritik mot regimen. Den mest väletablerade människorättsorganisationen är Ligue Tchadienne des Droits de l'Homme (LTDH). ICRC samt andra frivilligorganisationer har möjlighet att besöka landets fängelser. Illegala och hemliga fängelser tillåter inga besök från frivilligorganisationer.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter
Diverse internationella organisationer verkar i Tchad. Bland annat UNHCR och Amnesty arbetar med flyktingsituationen vid gränsen mot Sudan.
UNICEF arbetar för att stärka barnets rättigheter. ICRC bedriver program, bland annat omfattande fängelsebesök, i Tchad.
