EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION
Bryssel den 13.1.2003 KOM(2003) 1 slutlig 2003/0001 (COD)
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk
(framlagt av kommissionen)
MOTIVERING
1. BAKGRUND OCH MÅL
Med tanke på hur viktig sjöfartsutbildning är för säkerheten till sjöss och skyddet av den marina miljön lämnade Europeiska kommissionen 1993 ett förslag till direktiv för att inom Europeiska unionen garantera en samtidig och enhetlig tillämpning av de internationella utbildnings- och certifieringskrav som antagits av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) inom ramen för 1978 års konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen). Direktiv 94/58/EG antogs därefter av rådet den 22 november 19941.
Efter översynen av STCW-konventionen 1995 ändrades direktivet på många väsentliga punkter på förslag av kommissionen 1996, och antogs därefter av rådet den 25 maj 19982. Ändringen syftade till att inbegripa alla de nya krav som införts i STCW-konventionen och framförallt till att fastställa ett särskilt förfarande och särskilda kriterier för medlemsstaternas erkännande av behörighetscertifikat utfärdade av tredje land. Det övergripande syftet med förfarandet var att säkerställa att sjöfolk från tredje land har en minimiutbildning som överensstämmer med de internationella utbildningskraven enligt STCW-konventionen.
För att göra dessa bestämmelser tydligare föreslog kommissionen år 2000 en konsolidering av rådets direktiv 94/58/EG. Direktiv 2001/25/EG antogs därefter av Europaparlamentet och rådet den 4 april 20013. Direktivet ersatte de två tidigare direktiv vars innehåll införlivats i det nya direktivet samtidigt som det fullständigt bevarade deras innebörd och innehåll.
I artikel 22.2 i det konsoliderade direktivet fastställs bestämmelser om ändring av de förfaranden och kriterier enligt bilaga II till direktivet som skall tillämpas av medlemsstaterna för att genom intyg erkänna behörighetscertifikat utfärdade av tredje land. Enligt direktivet skall rådet och Europaparlamentet senast den 25 maj 2003 fatta beslut om eventuella ändringar av denna bilaga på förslag av kommissionen.
I detta sammanhang och med tanke på de problem som uppkommit i samband med genomförandet av direktivets bestämmelser om erkännande av certifikat utfärdade av tredje land anser kommissionen att detta förfarande bör förenklas och ändras. Denna ändring syftar till att på gemenskapsnivå inrätta ett effektivt och tillförlitligt system för erkännande av behörighetscertifikat utfärdade av tredje land, som utformats för rekrytering av kvalificerade besättningar från tredje land till gemenskapsfartyg.
Dessutom anser kommissionen att det är lämpligt att anpassa direktivet till de internationella konventioner i vilka språkkraven fastställs för certifiering av sjöfolk och för kommunikation mellan fartyget och myndigheter i land.
1 EGT L 319, 12.12.1994.
2 Rådets direktiv 98/35/EG av den 25 maj 1998 om ändring av direktiv 94/58//EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk, EGT L 172, 17.6.1998.
3 EGT L 136, 18.5.2001.
Genom detta förslag ändras direktiv 2001/25/EG på följande sätt:
• Det nuvarande förfarandet för erkännande av certifikat utfärdade av tredje land förbättras, förstärks och förenklas genom att ett gemenskapsomfattande system införs för erkännande av tredje land som uppfyller minimikraven i STCW-konventionen.
• Såväl särskilda förfaranden för förlängning och återkallande av det gemenskapsomfattande erkännandet av tredje land som en kontinuerlig övervakning av att tredje länderna uppfyller de relevanta bestämmelserna i STCW-konventionen införs.
• Direktivet uppdateras med hänsyn till språkkraven för certifiering av sjöfolk och för kommunikation mellan fartyget och myndigheter i land, vilket överensstämmer med de relevanta bestämmelserna i STCW-konventionen och 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen) i dess ändrade lydelse.
• Särskilda ändringsförfaranden fastställs för att anpassa detta direktiv till kommande ändringar i gemenskapslagstiftningen.
2. SYFTET MED DEN FÖRESLAGNA ÅTGÄRDEN
I direktivet fastställs ett förfarande för erkännande av behörighetscertifikat för sjöfolk som utfärdats av tredje land. Enligt detta förfarande får sjöfolk som innehar ett sådant certifikat beviljas rätt att tjänstgöra på fartyg som för en medlemsstats flagg under förutsättning att ett beslut har fattats inom ramen för det förfarande som fastställs i direktivet. Detta innebär att en tillämpning av förfarandet utgör ett absolut villkor för rekryteringen av sjöfolk från tredje land till gemenskapsfartyg. Tillämpningen av detta förfarande visade sig vara särskilt svår och ett flertal tolkningsproblem har uppkommit vid dess genomförande.
I överensstämmelse med det nuvarande förfarandet måste en medlemsstat som genom intyg erkänner ett certifikat utfärdat av tredje land, efter att ha kontrollerat om det berörda tredje landet uppfyller kraven i STCW-konventionen, till kommissionen anmäla de certifikat som den har erkänt eller tänker erkänna. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om denna anmälan. På grundval av denna anmälan skall kommissionen och medlemsstaterna bedöma ärendet. De får lägga in en protest när det gäller beslutet om erkännande och i sådant fall skall kommissionen hänskjuta ärendet till det kommittéförfarande som avses i artikel 23.2 i direktivet.
Ett av de största problem som fastställts i samband med tillämpningen av de relevanta bestämmelserna i direktivet är avsaknaden av en definition av innehållet i de anmälningar som överlämnas av medlemsstaterna till kommissionen. Följaktligen varierar innehållet i de olika medlemsstaterna anmälningar avsevärt, vilket innebär att kommissionens respektive medlemsstaternas bedömningar inte alltid genomförs på samma grundval.
Dessutom kan inget enskilt erkännande av certifikat lagfästas utan att ha godkänts inom ramen för det förfarande som fastställs i direktivet. Ett särskilt beslut krävs följaktligen för varje medlemsstat som tänker erkänna ett certifikat som har utfärdats av ett tredje land. Detta beslut binder endast den anmälande medlemsstaten, vilket innebär att en annan medlemsstat som vill erkänna certifikat som utfärdats av samma tredje land måste utföra en egen bedömning och överlämna ärendet för godkännande inom ramen för förfarandet.
Med andra ord är det uppenbart att en ny bedömningsomgång måste genomföras flera gånger av kommissionen och medlemsstaterna för samma tredje land. Detta utgör en onödig börda för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och för kommissionen.
Mot bakgrund av det ovannämnda anser kommissionen att bedömningen av huruvida tredje länder uppfyller de internationella utbildnings- och certifieringskraven kan göras på ett mer enhetligt och centraliserat sätt. Kommissionen anser därför att det nuvarande förfarandets brister kan rättas till genom ett gemenskapsomfattande system för erkännande av tredje land som uppfyller kraven i STCW-konventionen.
Det nya förfarande som föreslagits av kommissionen (såsom anges i punkt 4.3) grundas på erkännande av ett tredje land, efter en utvärdering av de maritima utbildnings- och certifieringssystemen, i stället för på erkännande av ett enskilt certifikat, vilket är fallet enligt det nuvarande förfarandet. Enligt det föreslagna förfarandet skall utvärderingen av medlemsstaternas begäran om erkännande göras av kommissionen, bistådd av Europeiska sjösäkerhetsbyrån (sjösäkerhetsbyrån). Efter att denna bedömning gjorts skall beslutet om erkännande fattas av kommissionen, inom ramen för kommittéförfarandet, och vara giltigt fem år. Beslut om erkännande av behörighetscertifikat, som antagits i enlighet med det nuvarande förfarandet, skall även fortsättningsvis vara giltiga.
Erkännandet av ett tredje lands system och förfaranden kommer således att vara gemenskapsomfattande. Enligt gemenskapssystemet kommer beslutet, som skall fattas på gemenskapsnivå, sedan att utgöra grunden för medlemsstaterna när de genom intyg skall erkänna certifikat från detta land utan ytterligare utvärdering.
Det är således uppenbart att ändringsförslaget kommer att förhindra upprepade utvärderingar, samtidigt som en professionell prövning av efterlevnaden av de internationella kraven säkerställs. Eftersom besluten om erkännande kommer att vara giltiga i hela gemenskapen kommer medlemsstaternas myndigheter inte att behöva utföra några ytterligare utvärderingar.
Dessa ändringar är därför motiverade.
Dessutom omfattar de gällande bestämmelserna inget system för uppföljning av de beslut som fattats inom ramen för förfarandet eller för övervakning av de tredje länder från vilka det sjöfolk som skall anställas ombord på gemenskapsfartyg kommer. Kommissionen anser att det är lämpligt att införa ett flexibelt system för att säkerställa att sjöfolk med certifikat som är utfärdade av tredje land alltid har den utbildning och de certifikat som krävs enligt internationella bestämmelser. Inom ramen för detta system måste man kunna reagera på och snabbt vidta åtgärder med hänsyn till eventuella oförutsedda ändringar av läget i ett tredje land. Erkännandet av ett tredje land måste kunna förlängas och återkallas. Dessutom kommer den regelbundna övervakningen av erkända länder med hjälp av regelbundna utvärderingar av efterlevnaden av bestämmelserna att göra det möjligt att på ett centraliserat och professionellt sätt ta reda på om det berörda tredje landet uppfyller bestämmelserna eller inte.
Sjösäkerhetsbyrån kan spela en avgörande roll i utvärderingsarbetet i båda dessa fall.
Dessutom anser kommissionen att det är lämpligt att komplettera de gällande bestämmelserna i direktivet om språkkraven för de behörighetscertifikat som utfärdats av medlemsstaterna, och om intygen om erkännande av ett certifikat, med de relevanta kraven i STCW- konventionen för att säkerställa överensstämmelse med bestämmelserna i konventionen. De gällande bestämmelserna i direktivet om språkkraven för kommunikationen mellan fartyget och myndigheter i land bör också uppdateras så att de överensstämmer med bestämmelserna i SOLAS-konventionen.
Slutligen är det nödvändigt att se till att en viss flexibilitet införs i direktivet genom att vissa artiklar uppdateras med hänsyn till kommande ändringar i gemenskapslagstiftningen.
3. FÖRSLAGETS INNEHÅLL
Förslaget innehåller en artikel i vilken de föreslagna ändringarna av direktivet specificeras samt ytterligare tre artiklar genom vilka tillämpligheten av de nya bestämmelserna och deras införlivande i den nationella lagstiftningen garanteras.
4. SÄRSKILDA ANMÄRKNINGAR
4.1. Språkkrav för certifikaten, och intygen om erkännande av ett certifikat (artikel 1.1 och 1.2)
Enligt direktiv 2001/25/EG skall behörighetscertifikat utfärdas på det eller de officiella språken i det utfärdande landet. Däremot föreskrivs inga bestämmelser för det språk som skall användas i det intyg som utfärdas av medlemsstaterna för erkännande av nationella certifikat.
För att garantera överensstämmelse med de internationella certifieringskraven föreslår kommissionen att en hänvisning till bestämmelserna i STCW-konventionen4 införs i direktivet.
4.2. Språkkrav för kommunikation mellan fartyget och myndigheter i land (artikel 1.3)
Enligt det gällande direktivet skall kommunikationen mellan fartyget och myndigheter i land ske antingen på ett gemensamt språk eller på dessa myndigheters språk. För att garantera överensstämmelse med de internationella kraven föreslår kommissionen att en hänvisning till bestämmelserna i SOLAS-konventionen5 införs för att uppdatera de gällande bestämmelserna i direktivet.
4.3. Förfarande för erkännande av vederbörliga behörighetscertifikat som utfärdats av tredje land (artikel 1.4)
Med tanke på de problem som uppkommit i samband med tillämpningen av det nuvarande förfarandet för erkännande av certifikat utfärdade av tredje land som tillhandahåller arbetskraft föreslår kommissionen ett nytt centraliserat och enhetligt system som leder till ett gemenskapsomfattande erkännande av tredje länder. Följande är det föreslagna förfarandet:
När en medlemsstat genom intyg tänker erkänna certifikat utfärdade av ett tredje land, lämnar den in en begäran om erkännande till kommissionen. Denna begäran skall omfatta belägg för att de kriterier som fastställs i avsnitt A i bilaga II i förslaget uppfylls. Därefter utför kommissionen, bistådd av sjösäkerhetsbyrån, en utvärdering av det berörda tredje landets maritima utbildnings- och certifieringssystem. I denna utvärdering beaktas den information
4 Enligt regel I/2.1 och artikel VI.1 i STCW-konventionen skall certifikaten och intygen översättas till engelska om originalspråket inte är engelska: ”If the language used is not English, the text [the endorsement] shall include a translation into that language”dvs. om det använda språket inte är engelska, skall texten [intyget] innehålla en översättning till detta språk.
5 Enligt regel 14.4, i kapitel V i SOLAS-konventionen skall ”det engelska språket användas vid säkerhetskommunikation ... brygga-till-land ... om inte de direkt berörda har ett gemensamt språk annat än engelska”. Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 juli 2002.
som lämnats av den medlemsstat som anhållit om erkännandet, om huruvida det berörda tredje landet uppfyller de kriterier som fastställs i bilagan. Beslutet om erkännande av ett tredje land skall fattas av kommissionen på grundval av kommittéförfarandet, inom tre månader efter att medlemsstatens motiverade begäran om erkännande inlämnats.
Om erkännandet av ett tredje land beviljas inom ramen för detta förfarande gäller det relevanta beslutet i hela gemenskapen under en femårsperiod. Medlemsstater som vill intyga vederbörliga certifikat utfärdade av samma land får utfärda sådana intyg utan ytterligare utvärdering av det berörda tredje landets efterlevnad av bestämmelserna och utan ytterligare begäran till kommissionen.
4.4. Förfarande för förlängning av erkännandet (artikel 1.5, ny artikel 18a)
Med beaktande av att direktivet inte omfattar några bestämmelser om giltighetstiden för erkännandet av certifikat eller om uppföljningen av de relevanta beslut som fattas av medlemsstaterna inom ramen för det gemensamma förfarandet föreslår kommissionen ett särskilt förfarande för förlängning av besluten om erkännande.
Initiativet till en sådan förlängning tas av kommissionen innan giltighetsperioden löper ut för varje tredje land för vilket ett erkännande beviljats inom ramen för det nya förfarandet.
Kommissionen skall, bistådd av sjösäkerhetsbyrån, åter göra en bedömning av erkännandet av det berörda tredje landet på grundval av all information om det tredje landets efterlevnad av bestämmelserna i konventionen som har inkommit efter att det föregående beslutet fattades och på grundval av resultaten av den bedömning som skall utföras av kommissionen vart femte år (se punkt 4.6)
Beslutet om en förlängning av erkännandet skall fattas av kommissionen inom ramen för kommittéförfarandet senast en månad före utgången av erkännandets giltighetsperiod.
4.5. Förfarande för återkallande av erkännandet (artikel 1.5, ny artikel 18a)
Tidigare erfarenhet har visat att systemen och förfarandena för maritim utbildning och certifiering i ett tredje land kan ändras avsevärt på en mycket kort tid. Därför införs genom förslaget ett förfarande för återkallande av erkännandet av tredje länder som inte fullständigt uppfyller bestämmelserna i STCW-konventionen.
Erkännandet av ett tredje land återkallas när man på klara och tydliga grunder kan påvisa att det berörda tredje landets utbildnings- och certifieringssystem inte uppfyller bestämmelserna i STCW-konventionen. Initiativet till ett sådant återkallande kommer från en medlemsstat, eller kommissionen, när det föreligger tungt vägande skäl för att anta att ett erkänt tredje land inte längre uppfyller bestämmelserna i konventionen.
Om initiativet kommer från en medlemsstat skall den berörda medlemsstaten informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna om sitt beslut att återkalla intyget om erkännande av certifikat utfärdade av tredje land med angivande av skäl för detta.
Kommissionen skall, bistådd av sjösäkerhetsbyrån, granska och hänskjuta ärendet till kommittéförfarandet. Beslutet måste fattas inom två månader från den dag då den berörda medlemsstaten informerade kommissionen och de övriga medlemsstaterna om dess beslut att återkalla de relevanta intygen om erkännande. När initiativet tas av kommissionen skall ärendet också hänskjutas till kommittéförfarandet för beaktande och lämpliga åtgärder.
4.6. Regelbunden övervakning av de erkända tredje ländernas efterlevnad av bestämmelserna (artikel 1.5, ny artikel 18c)
Genom denna artikel införs en regelbunden övervakning av de tredje länder som beviljats ett erkännande för att kontrollera att systemen och förfarandena för utbildning och certifiering överensstämmer med alla relevanta bestämmelser i STCW-konventionen. Enligt det gemenskapsomfattande systemet kommer denna regelbundna kontroll att utföras av kommissionen, bistådd av sjösäkerhetsbyrån. Kontrollen utförs åtminstone vart femte år från och med dagen för beslutet om erkännande av de enskilda tredje länderna. Resultaten av denna kontroll skall läggas fram i en rapport som kommissionen riktar till medlemsstaterna.
4.7. Ändringsförfaranden (artikel 1.6)
Genom denna artikel införs ett ändringsförfarande för anpassning av bestämmelserna till alla väsentliga ändringar i gemenskapslagstiftningen. Alla sådana ändringar måste godkännas inom ramen för kommittéförfarandet.
4.8. Kriterier för erkännande av tredje länder (artikel 1.7)
I bilaga II till direktivet föreskrivs följande förfaranden och kriterier: a. förfaranden och kriterier för erkännande av certifikat, och b. kriterier för ackreditering eller godkännande av maritima utbildningsinstitut, maritima utbildnings- och träningsprogram och maritima kurser i tredje land. Enligt direktivet skall alla dessa förfaranden och kriterier tillämpas för erkännandet av certifikat utfärdade av tredje land.
Med beaktande av den administrativa och finansiella börda som uppstår i samband med utvärderingen av enskilda maritima institut i tredje land föreslår kommissionen att dessa kriterier utgår ur direktivet. Såsom det redan framgår av det ovannämnda beviljas erkännandet för ett tredje land, enligt föreslaget till nytt förfarande, efter en utvärdering av dess maritima system och förfaranden. Erkännandet omfattar därför alla de maritima utbildningsinstitut som ackrediterats av det berörda tredje landet. Följaktligen behöver medlemsstaterna inte utfärda särskilda godkännanden för enskilda skolor.Kriterierna för erkännande av certifikat utfärdade av tredje länder bibehålls dock i förslaget.
2003/0001 (COD) Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG om minimikrav på utbildning för sjöfolk
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag6,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande7, med beaktande av Regionkommitténs yttrande8,
i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 251 i fördraget9, och av följande skäl:
(1) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk10 fastställs miniminormer för utbildning, certifiering och vakthållning för sjöfolk som tjänstgör ombord på gemenskapsfartyg.
Dessa normer grundas på normerna enligt 1978 års konvention inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning i dess ändrade lydelse (STCW-konventionen).
(2) Det är viktigt att säkerställa att sjöfolk med certifikat som är utfärdade av tredje land och som tjänstgör ombord på gemenskapsfartyg har en kompetensnivå motsvarande den som krävs i konventionen. I direktiv 2001/25/EG fastställs förfaranden och kriterier för medlemsstaternas erkännande av certifikat utfärdade av tredje land.
(3) I direktiv 2001/25/EG finns bestämmelser om att på nytt bedöma förfarandena och kriterierna för erkännande av certifikat utfärdade av tredje land och för godkännande av maritima utbildningsinstitut, maritima utbildnings- och träningsprogram och maritima kurser mot bakgrund av den erfarenhet som vunnits vid tillämpningen av de berörda bestämmelserna.
6 EGT C …, …, s. …
7 EGT C …, …, s. …
8 EGT C …, …, s. …
9 EGT C …, …, s. …
10 EGT L 136, 18.5.2001, s. 136.
(4) Det praktiska genomförandet av direktiv 2001/25/EG har visat att vissa ändringar av nämnda förfaranden och kriterier i hög grad kan bidra till erkännandesystemets tillförlitlighet, samtidigt som medlemsstaternas övervaknings- och rapporteringsskyldigheter skulle förenklas.
(5) Bedömningen av tredje länders efterlevnad av bestämmelserna i STCW-konventionen kan effektivare göras om detta sker på ett enhetligt sätt.Kommissionen bör därför anförtros denna uppgift på hela gemenskapens vägnar.
(6) För att garantera att ett land som erkänts fortsätter att fullständig uppfylla bestämmelserna i STCW-konventionen, bör erkännandet regelbundet ses över och förlängas i tillämpliga fall. Erkännandet av ett tredje land som inte uppfyller bestämmelserna i STCW-konventionen bör återkallas tills bristfälligheterna rättats till.
(7) Beslut om att förlänga eller återkalla ett erkännande kan fattas mer effektivt om det sker på ett enhetligt och centraliserat sätt, på gemenskapsnivå. Kommissionen bör därför anförtros dessa uppgifter på hela gemenskapens vägnar.
(8) Kontinuerlig övervakning av tredje ländernas efterlevnad av bestämmelserna kan bedömas på ett effektivare sätt om detta sker på ett enhetligt och centraliserat sätt.
(9) En av Europeiska sjösäkerhetsbyråns (nedan kallad sjösäkerhetsbyrån) uppgifter är att bistå kommissionen med att utföra alla uppgifter som tilldelas kommissionen genom gällande gemenskapslagstiftning för fartygsbesättningars utbildning, certifiering och vakthållning.
(10) Sjösäkerhetsbyrån bör därför bistå kommissionen med att utföra de uppgifter som avser beviljande, förlängning och återkallande av erkännandet av tredje land. Den bör även bistå kommissionen vid övervakningen av tredje ländernas efterlevnad av bestämmelserna i STCW-konventionen.
(11) I STCW-konventionen fastställs språkkrav för certifikaten, och intygen om erkännande av ett certifikat. Bestämmelserna i direktiv 2001/25/EC bör anpassas till de relevanta bestämmelserna i konventionen.
(12) I 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen) fastställs språkkrav för säkerhetskommunikation brygga-till- land. Direktiv 2001/25/EC bör uppdateras i enlighet med de senaste ändringar av konventionen som trädde i kraft den 1 juli 2002.
(13) Det är nödvändigt att fastställa ett förfarande för att anpassa detta direktiv till kommande ändringar i gemenskapslagstiftningen.
(14) Direktiv 2001/25/EG bör ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1 Direktiv 2001/25/EG ändras på följande sätt:
1. Artikel 5 skall ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 skall ersättas med följande:
”3. Certifikat skall utfärdas i enlighet med regel I/2.1 i STCW-konvention.”
b) I punkt 5 skall följande mening läggas till:
”Intyg om erkännande skall utfärdas i enlighet med artikel VI.2 i STCW-konventionen.”
2. I artikel 17 skall punkt e) ersättas med följande:
”e) Det skall finnas lämpliga anordningar för kommunikation mellan fartyget och myndigheter i land. Sådan kommunikation skall ske i enlighet med regel 14.4 i kapitel V i SOLAS-konventionen.”
3. I artikel 18 skall punkt 3 ersättas med följande:
”3. Sjöfolk som inte innehar de certifikat som avses i artikel 4 får beviljas rätt att tjänstgöra på fartyg som för en medlemsstats flagg under förutsättning att ett beslut om erkännande av deras vederbörliga certifikat har antagits genom tillämpning av följande förfarande:
a) En medlemsstat som genom intyg tänker erkänna vederbörliga certifikat utfärdade av ett tredje land till en befälhavare, ett befäl eller en radiooperatör, för tjänstgöring på ett fartyg som för dess flagg, skall lämna in en begäran om erkännande av det berörda tredje landet till kommissionen tillsammans med fullständiga uppgifter om, och bevis på, att kriterierna enligt bilaga II uppfylls.
Kommissionen skall, bistådd av sjösäkerhetsbyrån, bedöma utbildnings- och certifieringssystemen i det tredje land för vilket en begäran om erkännande har lämnats in, för att kontrollera om det berörda landet uppfyller alla bestämmelser i STCW-konventionen.
b) Beslutet om erkännande av ett tredje land skall fattas av kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 23.2 inom tre månader efter den dag då begäran lämnades in. Om erkännandet beviljas skall det gälla under en femårsperiod. Den medlemsstat som lämnade in begäran om erkännande skall vidta lämpliga åtgärder för att genomföra beslutet.
c) En medlemsstat får, när det gäller fartyg som för dess flagg, besluta att intyga certifikat utfärdade av tredje land som erkänts av kommissionen.
d) När ett tredje land har erkänts av kommissionen, och om IMO:s sjösäkerhetskommitté efter sin utvärdering inte har kunnat fastställa att tredje land har visat att bestämmelserna i STCW- konventionen helt och hållet efterlevs skall kommissionen åter göra en bedömning av erkännandet av det landet i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 23.2. De berörda medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att genomföra det beslut som fattats i enlighet med det förfarandet.
e) Kommissionen skall utarbeta och uppdatera en förteckning över de tredje länder som har erkänts. Förteckningen skall offentliggöras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, C-serien.”
(4). Följande artiklar skall införas med numreringen 18a, 18b och 18c:
”Artikel 18a
Före utgången av den giltighetsperiod som avses i artikel 18.3 b skall kommissionen, bistådd av sjösäkerhetsbyrån, åter göra en bedömning av erkännandet av det berörda tredje landet för att kontrollera om det landet även fortsättningsvis uppfyller bestämmelserna i STCW- konventionen och fastställa om erkännandet bör förlängas.
När kommissionen beslutar om huruvida erkännandet av ett tredje land skall förlängas skall den beakta alla uppgifter om landets efterlevnad av bestämmelserna i STCW-konventionen och särskilt resultaten av den bedömning som utförts av kommissionen i enlighet med artikel 18c.1. De rapporter som färdigställs i enlighet med artikel 18c.3 skall också beaktas.
Beslutet om en förlängning av erkännandet skall fattas av kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 23.2 senast en månad före utgången av erkännandets giltighetsperiod.
Artikel 18b
1. Utan hinder av de kriterier som anges i avsnitt A i bilaga II och när en medlemsstat eller kommissionen anser att ett erkänt tredje land inte längre uppfyller bestämmelserna i STCW- konventionen, skall kommissionen hänskjuta ärendet till den kommitté som avses i artikel 23.
2. När en medlemsstat återkallar intygen om erkännande av certifikat som utfärdats av ett tredje land skall den utan dröjsmål informera kommissionen och de övriga medlemsstaterna om sitt beslut med angivande av skäl för det.
3. Kommissionen skall, bistådd av sjösäkerhetsbyrån, åter göra en bedömning av erkännandet av det berörda tredje landet för att kontrollera om det landet underlåtit att uppfylla bestämmelserna i STCW-konventionen.
4. Beslutet om ett återkallande av erkännandet skall fattas av kommissionen i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 23.2 inom två månader efter den dag då information inkom från medlemsstaten. Den berörda medlemsstaten skall vidta lämpliga åtgärder för att genomföra beslutet.
Artikel 18c
1. De tredje länder som har erkänts enligt det förfarande som avses i artikel 18.3 b skall regelbundet eller minst vart femte år bedömas av kommissionen, bistådd av sjösäkerhetsbyrån, för att garantera att de relevanta kriterierna enligt bilaga II uppfylls.
2. Vid urvalet av de tredje länder som skall bedömas skall kommissionen särskilt beakta de uppgifter som framkommit vid hamnstatskontrollen enligt artikel 20 samt de rapporter som utarbetats i enlighet med avsnitt A-I/7 i STCW-koden.
3. Kommissionen skall till medlemsstaterna överlämna en rapport med bedömningsresultaten.”
5. I artikel 22.1 skall följande mening läggas till:
”Detta direktiv kan även ändras i enlighet med samma förfarande för att ta hänsyn till relevanta ändringar av gemenskapslagstiftningen”.
6. Bilaga II skall ändras på det sätt som anges i bilagan till detta direktiv.
Artikel 2
Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den . De skall genast underrätta kommissionen om detta.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Artikel 4 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Bryssel den […]
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA
Bilaga II till direktiv 2001/25/EG skall ersättas med följande:
”BILAGA II
DE KRITERIER SOM AVSES I ARTIKEL 18.3 a FÖR ERKÄNNANDE AV TREDJE LAND SOM HAR UTFÄRDAT ETT CERTIFIKAT ELLER PÅ VARS VÄGNAR ETT CERTIFIKAT HAR UTFÄRDATS
A. Tredje länder som enligt bekräftelse från IMO:s sjösäkerhetskommitté har lämnat information som visar att de relevanta bestämmelserna i STCW-konventionen till fullo har genomförts
1. Det berörda tredje landet måste vara en part till STCW-konventionen.
2. IMO:s sjösäkerhetskommitté skall ha intygat att det berörda tredje landet till fullo har genomfört bestämmelserna i STCW-konventionen.
3. Medlemsstaten skall ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder, eventuellt inbegripet inspektion av inrättningar och förfaranden, för att bekräfta att kraven när det gäller kompetensnorm, utfärdande och intyg om erkännande av certifikat samt förande av förteckning till fullo uppfylls och att ett system för kvalitetsnormer har införts enligt kraven i regel I/8 i STCW- konventionen.
4. Medlemsstaten är i färd att sluta en överenskommelse med det berörda tredje landet om att omedelbar underrättelse lämnas om alla väsentliga förändringar beträffande arrangemangen för utbildning och certifiering som föreskrivs i enlighet med STCW-konventionen.
5. Medlemsstaten har infört åtgärder för att säkerställa att sjöfolk som lämnar in certifikat för erkännande, vilka avser funktioner på ledningsnivå, har tillräcklig kunskap om de avsnitt av medlemsstatens sjölagstiftning som berör de funktioner som de tillåts att utöva.
6. Om en medlemsstat vill komplettera bedömningen av ett tredje lands efterlevnad av bestämmelserna genom att utvärdera vissa maritima utbildningsinstitut skall den tillämpa bestämmelserna i avsnitt A-I/6 i STCW-koden.
B. Tredje länder som inte erhållit IMO:s sjösäkerhetskommittés bekräftelse på att de har lämnat information som visar att de relevanta bestämmelserna i STCW-konventionen till fullo har genomförts
1. Om IMO:s sjösäkerhetskommitté ännu inte har slutfört sin kontroll av att det berörda tredje landet till fullo har genomfört bestämmelserna i STCW-konventionen gäller följande:
Det berörda tredje landet skall delge den medlemsstat som vill erkänna vederbörliga certifikat utfärdade av eller på uppdrag av det tredje landet följande:
i) Texterna till lagar, förordningar, kungörelser, regler och instrument avseende genomförandet av STCW-konventionen.
ii) Alla detaljer avseende studiekursers innehåll och varaktighet, inbegripet ett klart uttalande om de principer som lagts till grund för utbildningen, träningen, examineringen, kompetensbedömningen och certifieringen.
iii) Nationella examineringskrav och andra krav för varje typ av certifikat, som utfärdas i enlighet med STCW-konventionen.
iv) Tillräckligt antal förlagor av certifikat som överensstämmer med STCW-konventionen.
v) Information om statlig organisation.
vi) En kortfattad förklaring om de rättsliga och administrativa åtgärder som har införts för att säkerställa överensstämmelse särskilt när det gäller utbildning och bedömning samt utfärdande och registrering av certifikat.
vii) En kortfattad översikt över de förfaranden som tillämpas för att auktorisera, ackreditera eller godkänna utbildning och examinering, och behörighetsbedömningar enligt kraven i STCW-konventionen, de bifogade villkoren, samt en förteckning över beviljade auktoriseringar, ackrediteringar och godkännanden.
2. Medlemsstaten skall jämföra den information som lämnats med alla tillämpliga krav i STCW-konventionen för att säkerställa att bestämmelserna i STCW-konventionen till fullo har genomförts.
3. Medlemsstaten skall ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder, eventuellt inbegripet inspektion av inrättningar och förfaranden, för att bekräfta att kraven när det gäller kompetensnorm, utfärdande och intyg om erkännande av certifikat samt förande av förteckning till fullo uppfylls och att ett system för kvalitetsnormer har införts enligt kraven i regel I/8 i STCW- konventionen.
Punkterna 4-6 i avsnitt A är också tillämpliga enligt detta förfarande.
FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT
Åtgärdens beteckning: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk
Former för genomförande
De föreslagna åtgärderna skall genomföras av kommissionen med hjälp av inhyrd personal efter anbudsinfordran. Europeiska sjösäkerhetsbyrån skall bistå kommissionen i dess arbete tilldelat genom den föreslagna åtgärden, i enlighet med den antagna förordningen om inrättande av nämnda sjösäkerhetsbyrå (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå ).
Budgetkonsekvenser
Detta förslag får inga direkta ekonomiska konsekvenser för kommissionen. Beträffande de administrativa utgifterna bör emellertid tillgången på personal från GD TREN (nämligen en handläggare på deltid bistådd av sekreterare och med en resebudget för kontakterna med Europeiska sjösäkerhetsbyrån) räcka till.
FORMULÄR FÖR EFFEKTBEDÖMNING
FÖRSLAGETS EFFEKTER FÖR NÄRINGSLIVET – SÄRSKILT FÖR DE SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAGEN
FÖRSLAGETS RUBRIK
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk.
DOKUMENTETS REFERENSNUMMER: KOM(2002)XXX
FÖRSLAGET
1. Varför är gemenskapslagstiftning på detta område nödvändig utifrån subsidiaritetsprincipen, och vilka är huvudsyftena med den?
Förslaget syftar främst till att ändra ett gällande direktiv för att förbättra och förenkla vissa aspekter i direktivet. Eftersom förslaget utgör en ändring av ett gällande direktiv är det den enda möjliga formen av gemenskapsåtgärd.
KONSEKVENSER FÖR NÄRINGSLIVET
2. Vilka kommer att påverkas av förslaget?
– Vilka näringsgrenar?
Rederier som upprätthåller sjötrafik skall fullständigt ansvara för att se till att de skyldigheter som fastställs i förslaget uppfylls korrekt och till sin helhet.
– Vilken storlek har företagen som berörs (vilken andel små och medelstora företag)?
Storleksordningen varierar kraftigt bland de företag som berörs, allt från rederier som äger ett enda fartyg till rederier med mycket större flottor.
– Finns dessa företag inom vissa speciella geografiska områden i gemenskapen?
I alla medlemsstater med undantag av dem som inte har någon kust. Alla medlemsstater berörs dock i princip i egenskap av flaggstater.
3. Vad måste företagen göra för att följa förslaget?
De berörda branscherna skulle bli tvungna att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att sjöfolk som tjänstgör på deras fartyg innehar vederbörliga certifikat i enlighet med de förfaranden som fastställs i detta förslag.
4. Vilka ekonomiska effekter kommer förslaget sannolikt att få?
– För sysselsättningen?
Det förväntas inte några ekonomiska effekter på sysselsättningen.
– För investeringar och grundande av nya företag?
Det förväntas inte några ekonomiska effekter på investeringar och grundande av nya företag.
– För företagens konkurrenskraft?
Det förväntas inte några ekonomiska effekter på företagens konkurrenskraft?
5. Innehåller förslaget åtgärder där hänsyn tas till de små och medelstora företagens speciella situation (lägre eller andra krav osv.)?
Nej, det krävs inte några sådana åtgärder.
SAMRÅD
6. Ange vilka organisationer som ni har rådgjort med angående förslaget samt redogör för deras främsta synpunkter!
De organisationer som inbjudits till och närvarit vid samrådsmötet var följande:
– European Community Shipowners’ Association (ECSA)
– Europeiska transportarbetarfederationen (European Transport Workers’
Federation, ETF)
Huvuddragen i deras synpunkter:
Intressenterna understödde behovet att se över det nuvarande förfarandet för erkännande av behörighetscertifikat utfärdade av tredje land och ersätta det med ett effektivare system för ett gemenskapsomfattande erkännande av tredje land.
De välkomnade den funktion som Europeiska sjösäkerhetsbyrån skall fylla i samband med utvärderingen av systemen och förfaranden för maritim utbildning och certifiering i de viktigaste tredje länder som tillhandahåller arbetskraft.
Det förslag som avser språkkraven för certifikat, och intyg om erkännande samt kommunikationen mellan fartyget och myndigheter i land togs emot av intressenterna utan några invändningar.
