Hur påverkar coronapandemin vården av psykiskt sjuka?
- En kvalitativ undersökning i fyra länder.
Isak Jansmyr
Psykologiska institutionen/Department of Psychology Examensarbete 30 hp /Degree 30 HE credits
Psykologi/Psychology
Psykologprogrammet (300 hp)/Psychologist program (300 HE credits)
Vårterminen/Spring term 2021
Handledare/Supervisor: Nora Choque-Olsson English title: How does the corona pandemic affect mental health care? A qualitative study in four countries.
Tack till Psykologer utan gränser för förtroendet.
HUR PÅVERKAR CORONAPANDEMIN VÅRDEN AV PSYKISKT SJUKA? EN KVALITATIV UNDERSÖKNING I FYRA LÄNDER.
Isak Jansmyr
Vården av psykisk ohälsa får i regel mindre resurser än den somatiska vården världen över, och den globala covid-19-pandemin har lett till både störningar i psykiatrisk vård samt ökad psykisk ohälsa i befolkningen. Denna studie undersökte vilka effekter coronapandemin haft på vården av psykiskt sjuka i fyra länder. Genom kvalitativ tematisk analys av en enkätundersökning på personer som arbetar med vård av psykisk ohälsa (n=41) i Bolivia, Colombia, Etiopien och Japan fann denna studie att pandemins påverkan på den psykiska vården varit omfattande, med ökade symtom hos befintliga patienter och fler med psykiska problem, men att vårdpersonalen varit flexibel och gjort vad de kunnat för att möta befolkningens ökade behov av psykisk vård med adekvata insatser trots nya begränsningar i vårdarbetet och minskade resurser. Undersökningen fann också att vårdpersonalen själva fått anpassa sina privatliv i den pandemiska situationen.
Efter en genomgång av det globala läget för psykisk hälsa och ohälsa 2018 konstaterades i en rapport presenterad i The Lancet att i fråga om behandling av psykisk ohälsa bör alla länder i världen betraktas som utvecklingsländer (Patel et al., 2018). Samma rapport visar att endast 1 % av världens vårdpersonal arbetar med psykisk hälsa och ohälsa. Behandling av psykisk ohälsa skiljer sig åt världen över men även i de länder där den tar störst plats får den lite resurser i förhållande till somatisk vård. Psykisk ohälsa är dessutom belagt med stigma.
Sent under 2019 spreds i Kina covid-19, ett nytt coronavirus. Viruset spreds snabbt till länder över hela världen. Den 11 mars 2020 hade 120 000 fall av smitta och 4 000 fall av död till följd av virusinfektion (Mahase, n.d.). Samma datum utropade Världshälsoorganisationen (WHO) det globala läget till en pandemi (Cucinotta & Vanelli, 2020).
Viruset var mycket smittsamt och medförde hög dödsrisk, speciellt för äldre och sköra människor. Pandemin ledde till hård belastning av sjukvården och omställningar i vardagen för nästan alla medborgare. I vissa länder infördes allmän karantän medan andra länder avstod från att begränsa medborgares rörlighet. Allmänheten fick rekommendationer om att vara försiktiga, noga iaktta hygienprocedurer och inte belasta vården i onödan (WHO, 2020).
Mellan juni och augusti 2020 skickade WHO ut en enkät för att göra sig en bild av hur arbete med psykisk hälsa och ohälsa påverkades av pandemin (WHO, 2020), 130 länder svarade. I endast 7 procent av dessa länder var vård av psykisk ohälsa oförändrad.
Störningarna i den psykiska vården var värre för länder som hade samhällelig spridning av coronaviruset. Framför allt hade förebyggande insatser mot psykisk ohälsa begränsats, dessutom var insatser riktade mot barn, ungdomar, äldre och blivande/nyblivna mammor
särskilt drabbade (WHO, 2020). Trots dessa begränsningar av vårdutförande har projekt och initiativ tagits i många länder för att möta pandemins negativa inverkan på befolkningens psykiska välmående (Kola et al., 2021).
En studie genomförd år 2021 visade att patienter som insjuknat i covid-19 visar hög frekvens av depression, 45 %, ångest 47 %, och sömnproblem 34 %, (Deng et al., 2021).
Patienter lidande av psykisk sjukdom verkade ha blivit sämre under pandemin, till exempel ökade symptom på depression och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) (Vindegaard & Benros, 2020). En annan studie på allmänhetens psykiska hälsa under pandemin i flera länder visade på hög prevalens av symptom på ångest, depression, PTSD, obehag och stress (Xiong et al., 2020). Ännu en metaanalys fann att bland de som blivit smittade av covid-19 samt de som hade allvarliga sjukdomar sen tidigare hade symtom på ångest ökat med 33 % och symtom på depression med 28 % (M. Luo, Guo, Yu, Jiang, & Wang, 2020). Tidigare studier har visat att det efter smittsamma epidemier är mycket vanligt att de som överlevt sjukdomen liksom de inom vården som arbetat nära smittade patienter upplever stigma och känner sig utstötta och misstänkliggjorda, speciellt om sjukdomen åter blossar upp (Muhidin, Vizheh & Moghadam, 2020). De känner sig ofta nonchalerade eller illa bemötta av vårdpersonal. Detta hängde samman med ökad ångest och oro.
Riskfaktorer för psykiska påfrestningar i pandemitider var kvinnligt kön, att vara yngre än 40 år gammal, att lida av kronisk eller psykiatrisk sjukdom, att vara student, att vara arbetslös, att ofta ta del av social media eller nyhetssändningar om covid-19, att vara sjuksköterska eller undersköterska till yrket, att vara sämre bemedlad, att tillhöra riskgrupp för allvarlig sjukdom till följd av smitta samt att vara socialt isolerad (M. Luo et al., 2020; Xiong et al., 2020). Skyddsfaktorer som identifierades var tillräcklig tillgång med medicinska resurser, att hålla sig uppdaterad med korrekt information om läget samt att ha vidtagit förebyggande åtgärder (M. Luo et al., 2020).
En effekt av pandemin var att psykisk ohälsa ökar och att personer med psykisk ohälsa sedan tidigare är särskilt drabbade av detta. Samtidigt innebar pandemin tung belastning av vårdsystemet omprioriteringar av vårdens resurser till primärvård och intensivvård på bekostnad av till exempel psykisk vård. Allmänna restriktioner och rörelserestriktioner innebär ytterligare svårigheter för att patienter i behov av psykisk vård ska få denna i tillräcklig utsträckning (WHO, 2020).
Suicid
Efter tidigare pandemier har man sett ökning i självmordsfrekvens bland äldre och ökad frekvens av suicidförsök. En studie har hittat tecken på samband mellan covid-19 och överväganden av självmord (Zortea et al., 2020). En metaanalys finner svagt stöd för att smittopandemier ökar risken för suicid (Leaune, Samuel, Oh, Poulet & Brunelin, 2020).
Karantän
En vanlig åtgärd för att stävja smitta har varit att sätta människor i smittdrabbade områden i karantän eller uppmana till hemisolering. Detta var ett förfarande med möjliga konsekvenser för psykiskt välbefinnande. Studier har funnit att karantän har negativ effekt på den psykiska hälsan och gav symtom som depressivitet, ångest, frustration, sömnproblem och symtom på PTSD (Brooks et al., 2020). Karantänens negativa effekter
kunde påvisas flera månader, ibland år, efter att karantän upphörde. En metaanalys (X.
Luo et al., 2020) sammanställde de psykiska effekterna av karantän under coronapandemins första månader och fann bland undersökningsdeltagarna att 35,1% led av depressiva symtom, 16,9% av led av ensamhet, 5,7% upplevde förtvivlan och 0,9 % rapporterade självmordsfunderingar. Brist på förnödenheter och att vara isolerad på liten yta förvärrade de negativa effekterna. En annan studie (Loades et al., 2020) sammanställde forskningsläget vad gäller hur barn och unga påverkas av karantän och fann att det hängde samman med höjda känslor av depressivitet och ångest. Framför allt upplevelsen av ensamhet under isoleringen verkade påverka de negativa effekterna samt hur länge de kvarstod efter att karantänen avslutades. De fann också att längden på den upplevda ensamheten förklarar mer av det psykiska lidandet än ensamhetskänslornas intensitet. Andra faktorer som förvärrade karantänens psykiska påverkan var lång karantänstid, dålig tillgång till förnödenheter, dålig information om sjukdomen och smittoläget och ekonomisk förlust i och med isolering (Brooks et al., 2020). Kvinnligt kön, ung ålder, låg utbildningsnivå, låg inkomst och tidigare psykisk ohälsa var individuella riskfaktorer för ökad negativ påverkan av karantän (Brooks et al., 2020).
Vårdpersonal påverkas
Även vårdpersonalens psykiska hälsa påverkas mycket i en pandemi. En undersökning (Serrano-Ripoll et al., 2020) fann att 40 % upplever stressproblematik, 30 % ångest, 28 % utbrändhet, 24 % depression och 13 % traumatisering. En meta-analys av Pappa et al. från 2020 fann att prevalensen för ångestproblem hos vårdpersonal var 23,2 % och för depression 22,8 %. Prevalensen för insomni var 38,9 %. Problemen var värre för kvinnor och omvårdnadspersonal. Dessutom blir vårdpersonal lika påverkad av sjukdom i en pandemi som allmänheten, inklusive omfattande psykiskt lidande till följd av sjukdom (Salazar de Pablo et al., 2020). Enligt en undersökning av depressivitet och nedstämdhet bland vårdpersonal i kinesiska Wuhan (Kang et al., 2020), där coronaspridningen först identifierades, skattade 36,9 % procent av de tusen tillfrågade under tröskeln för lättare psykiskt lidande. 22,4 % av de tillfrågade visade på medelhögt psykiskt lidande och 6,2 % skattade för tung psykisk ohälsa. Unga kvinnor var särskilt drabbade av tyngre psykiskt lidande än gruppens medelvärde. Undersökningen genomfördes tidig vinter 2020.
Rapporter har kommit om vårdpersonal smittad av covid-19 som begår självmord (Montemurro, 2020). Montemurro spekulerar i detta kan bero på individernas rädsla för att tyna bort i sjukdomen eller smitta sina nära och kära. Redan innan pandemin var risken för självmord förhöjd för läkare (West, Dyrbye och Shanafelt, 2018), varför vårdpersonalens psykiska ohälsa i pandemin bör tas på stort allvar.
Forskning har identifierat följande riskfaktorer för depression, ångest, stressproblematik, utbrändhet och trauma i vårdpersonal under pandemin: kvinnligt kön, ung ålder, att vara omvårdnadspersonal, låg utbildningsnivå, kort yrkeserfarenhet, bristande socialt stöd, hög risk för att bli smittad, vårda en covidpatient som sedan dör samt att uppleva sig stigmatiserad (Khajuria et al., 2021; Serrano-Ripoll et al., 2020). Arbete nära patienter med covid-19 har också identifierats som en riskfaktor för ångest och depressivitet (da Silva Neto, Benjamin, de Medeiros Carvalho & Neto, 2021). Riskfaktorer i arbetsmiljön var att bli flyttad till intensivvårdsavdelning, bristande upplärning inför nya arbetsuppgifter, brist på tillräcklig skyddsutrustning, bristande stöd i arbetsuppgifter, bristande stöd för psykisk belastning (Khajuria et al., 2021). Dessutom verkar karantän
och social isolering ha större negativ påverkan på vårdpersonal än på allmänheten (Brooks et al., 2020). Efter att ha suttit i karantän upplever vårdpersonal ofta stigmatisering från både kollegor och allmänhet, rädsla för att smitta nära och kära och ångest. Detta får till följd ökade undvikandebeteenden samt ökad risk för alkohol- och drogberoende. Trots att det forskats mycket på vårdanställdas psykiska hälsa har det vid arbetet med denna studie inte framkommit forskning som undersökt den psykiska hälsan hos just vårdpersonal som arbetar med psykisk hälsa och ohälsa, i olika länder, och inte heller hur just denna yrkesgrupp påverkas av pandemin.
Psykologer utan gränser
Psykologer utan gränser (PUG) är en politiskt och religiöst obunden ideell organisation för psykologer, psykologstudenter och andra som arbetar internationellt för att sprida psykologisk kompetens och kunnande samt för att bilda opinion för att främja psykiskt välmående och bekämpa psykisk ohälsa. PUG har projekt och samarbeten i flera länder och verkar för att minska psykisk ohälsa och stigmatisering genom lokala resurser för att säkra god kännedom om lokal kultur för att verka effektivt i olika kontexter.
Covid-19-pandemin har lett till att många av PUG:s projekt förlorat avbrutits eller lagts på is. PUG ville undersöka hur covid-19-pandemin påverkat vården av psykiskt sjuka i de länder där PUG har samarbetspartners och denna studie var en pilotstudie som ämnade undersöka vilka frågor som var av vikt att undersöka enligt vårdpersonal i flera olika länder. Länderna som inkluderades i studien var Bolivia, Colombia, Etiopien och Japan.
Syfte och frågeställning
Denna pilotundersökning ämnade ge en ökad förståelse av hur vårdpersonal upplever sin arbetssituation under rådande pandemi genom att med egna ord låta dem berätta i en studie med explorativ ansats. Vi var också intresserade av hur vårdpersonal hanterat den nya situation som pandemin inneburit. Studien intresserade sig också för hur psykiatrins patienter påverkats av pandemin, vilka nya behov som uppstått i patientgruppen och vilka långsiktiga följder vårdpersonalen tror pandemin kan få för vård av psykisk ohälsa och patienter med psykisk ohälsa.
Frågeställning:
- Vilka följder har covid-19-pandemin fått för vården av psykisk ohälsa?
- Hur har pandemin påverkat patienter med psykisk ohälsa?
Metod Datainsamling
Den ideella organisationen Psykologer utan gränser skickade ut en enkät till samarbetsorganisationer i Bolivia, Colombia, Etiopien och Japan. Enkäten skickades ut den sjunde november 2020. Samarbetsorganisationerna spred enkäten till kollegor och medarbetare som arbetar med vård av psykisk ohälsa i dessa länder. Enkäten besvarades anonymt och kunde skickas in digitalt till och med den sista november 2020. Svar på enkätens samtliga tio frågor var obligatoriskt för att kunna skicka in enkäten. Enkäten som skickades till Etiopien och Japan var på engelska. En spanskspråkig version av enkäten skickades till Bolivia och Colombia. En franskspråkig version av enkäten skulle
tas fram och skickas till Rwanda, men detta arbete blev inte klart och ingen enkät skickades till Rwanda. Dessa länder var intressanta att undersöka då PUG driver projekt i dem samt har samarbetspartners, vilket också underlättade datainsamlingen.
Undersökningsdeltagare
N=41 personer besvarade enkäten. De var mellan 25 och 74 år gamla (M=35,4; SD=11,6).
Från Colombia inkom 21 svar, från Japan 13, från Bolivia fem och från Etiopien två.
Respondenterna arbetade som socialarbetare, psykologer, psykologistudenter, psykiatrisköterskor, psykiatriker och praktikanter. Samt en tandläkare. De hade mellan 0,5 och 50 års yrkeserfarenhet (M=8,5; SD=10,6). Många hade universitetsexamen på kandidatnivå eller högre. Ett enkätsvar inkom från annat land. Det är okänt hur enkäten nådde denna respondent men då det bedömdes vara vetenskapligt osäkert att ha enbart ett svar från ett land ströks denna respondent från vidare analys.
Material
Undersökningsenkäten utformades av PUG och författaren till föreliggande studie hade ingen inblandning i syfte, utformning eller spridning av enkäten. Enkäten började med att informera respondenten om undersökningens syfte och hur resultaten förmedlas. Sedan beskrevs Psykologer utan gränser och deras arbete. Efter det följde fritextfrågor om respondentens: ålder, vilket land hon praktiserar i, yrkesbakgrund, utbildning och år av erfarenhet.
Därefter följde fem fritextfrågor om hur respondentens verksamhet påverkats av coronapandemin:
- Hur har din verksamhet påverkats av coronapandemin?
- Hur har du hanterat dess effekter?
- Vilken målgrupp har din verksamhet? Hur har coronapandemin påverkat den?
- Hur tror du den psykiska ohälsan i din målgrupp kommer förändras det kommande halvåret?
- Vilka förändringar har du gjort utifrån rådande situation?
Frågorna avsåg undersöka hur pandemin påverkat olika patientgrupper med psykisk ohälsa, vilka åtgärder som satts in för att dämpa negativa effekter av pandemin och vilka behov man trodde gruppen kommer ha framöver. Drygt hälften av de inkomna enkätsvaren var på spanska, och då undertecknad inte behärskar detta språk översattes dessa med hjälp av den webbaserade översättningsmjukvaran Google translate. Studiens handledare, som hade spanska som modersmål, bedömde att kvaliteten på översättningen var god nog för denna studie.
Analys
Enkätsvaren gjordes tillgängliga digitalt för undertecknad i februari 2021. Svaren på enkätens fem sista frågor analyserades enligt tematisk analys (Braun & Clarke, 2006) och analysen gjordes i sex faser. I första fasen lästes materialet igenom flera gånger, detta för att bekanta mig med materialet och skapa en bild av dess struktur och innehåll. Under dessa läsningar antecknades de idéer materialet väckte så att dessa senare kunde användas som inspiration senare i analysprocessen.
I fas två kodades materialet efter vad som var intressant för forskningsfrågorna. Ur långa utsagor kunde specifika informationsbitar som ”ökad ångest hos barn” brytas ut och bli en kod. Om en utsaga innehöll mycket information kunde delar av denna användas till flera olika kodningar. Avsikten var att göra en grundlig och inkluderande kodning av materialet där dubbla koder ansågs bättre än risk för att något viktigt skulle förbises.
Under kodningen fördes en dialog mellan analytikern och metodkunnig handledare för att stärka kvaliteten på kodningen. Ett antal utsagor var svåra att förstå, dessa diskuterades av undertecknad och handledare och vi beslutade i konsensus hur utsagan skulle förstås.
Tre svar på enskilda enkätfrågor var så pass otydliga att de ströks helt ur det analyserade materialet.
I analysens tredje fas sorterades koderna i grupper baserat på likhet, relevans för forskningsfrågan och prevalens i materialet, i syfte att ta fram preliminära teman. Då detta arbete var klart hade fem teman konstruerats. Arbetet gick vidare till sin fjärde fas där dessa teman diskuterades med handledare. Det skapades två huvudteman, fem subteman.
Sedan gicks hela materialet igenom igen och utsagor sorterades under de teman som arbetats fram. Detta tjänade både för att se till att alla utsagor relevanta för forskningsfrågan fått plats i ett tema samt för att samla citat som väl representerade och illustrerade varje tema.
Parallellt med analysen lämnades ett axplock ur materialet i form av fyra slumpvist utvalda enkätsvar till en andrekodare. Denna kodade sin del av materialet på egen hand utifrån forskningsfrågorna utan att ha tagit del av vilka teman som sammanställdes av huvudkodaren. Denna insats genomfördes för att höja legitimiteten i analysen. En kvalitativ analys är alltid subjektiv till sin natur, vilket inte bör betraktas som en svaghet utan som ett villkor om man vill fånga det unika i materialet (Braun & Clarke, 2006), men genom att spegla analysen med en självständigt utförd analys av samma material bildas en garant mot att resultatet skulle vara till största delen sprunget ur analytikerns eget perspektiv. Andrekodarens resultat var mycket likt huvudkodarens analys. Utav de koder och teman som framkommit gick alla att enkelt hänföra till motsvarande tema i den huvudsakliga analysen. Blott en kod hade ej en tydlig plats i ett tema. Detta löstes genom att ett tema vidgades för att även inkludera utsagor av detta slag.
Då materialet på nytt gåtts igenom och det konstaterats att hela materialet sammanfattats i konstruerade teman inleddes analysens femte fas där varje tema namnges, definieras, analyseras och sätts i relation och kontrast till övriga teman. Det viktiga i denna fas är att försäkra sig om att analysens resultat inte är blott är en sortering av materialet utan att varje tema har ett djup och platsar i ett sammanhängande narrativ som ger svar på forskningsfrågorna. Analysens sjätte fas var skrivandet av själva forskningsrapporten.
Förförståelse
Covid-19-pandemin är en situation som är ny för oss alla. Författaren av denna studie studerar en utbildning som är legitimationsgrundande inom svensk sjukvård och har erfarenhet av arbete inom vård, omvårdnad och psykiatri i Sverige. Däremot saknas helt erfarenhet av liv och vård i de länder som enkätsvar inkommit från, och situationen skiljer sig åt mellan dessa länder i fråga om vilka resurser som kunnat sättas in för att möta coronapandemin.
Eftersom Sverige är ett rikt land med väl utbyggd vård och psykiatri är det svårt att som svensk förstå följderna av coronapandemin i länder med sämre förutsättningar.
Enkätsvaren innehåller många starka första- och andrahandsberättelser om hur pandemin påverkat människor med psykisk ohälsa och det har varit en balansakt att närma sig dessa med både empatisk respekt och vetenskaplig neutralitet. Löpande har utsagorna diskuterats med handledare som har kunskap om och erfarenhet av vård runt om i världen och i dessa samtal har många av de erfarenheter enkäterna vittnar om satts i perspektiv.
Etik
Att besvara enkäten var frivilligt. Enkätsvaren skickades in anonymt och innehöll inga känsliga eller avslöjande uppgifter om respondenten. Ingen har haft tillgång till namn eller personuppgifter till de som besvarat enkäten. Respondenternas utsagor citeras vid presentationen av resultatet men dessa citat går inte att koppla till person eller organisation. Om citat omnämner specifika omständigheter eller platser som kan vara utlämnande har de redigerats för att inte kunna kopplas tillbaka till en specifik individ.
Resultat
Den tematiska analysen resulterade i två huvudteman som väl representerar de två forskningsfrågorna. Det ena huvudtemat var Vården och omfattade de subteman som talade om hur pandemin påverkat vården på olika nivåer, som finansiering, organisation, resurser och personal. Det andra huvudtemat var Patienter och samlade de subteman som berörde hur patienter med psykisk ohälsa påverkats i pandemin, vilket blev svaret på den andra forskningsfrågan. Nedan presenteras och definieras varje subtema med dess olika områden och illustreras av ett antal citat som valts ut för att visa kärnan och bredden i ämnet (se Figur 1). Citaten har översatts till svenska av undertecknad och redigerats för att passa ändamålet. Privata detaljer i enskilda citat har ändrats eller plockats bort.
Vården
Huvudtemat Vården delades i tre subteman: utmaningar, åtgärder och personal.
Utmaningar består av tre områden och samlar utsagorna om de problem och
belastningar vården mött under pandemin. Åtgärder fångar hur vården förhållit sig till den ändrade situationen och de nya utmaningarna och består av två områden. Personal fångar de utsagor som handlar om hur personalen på privat eller personligt plan
påverkats av eller bemött pandemin, med två områden. Detta huvudtema besvarar den första forskningsfrågan: Vilka följder har covid-19-pandemin fått för vården av psykisk ohälsa?
Utmaningar - Nya begränsningar
Pandemin har på många sätt inneburit nytillkomna begränsningar i vården av psykisk ohälsa. Detta område samlar de utsagor som påvisar dessa begränsningar, så som smittorisk för patienter och personal, nedstängning av samhällsfunktioner, transport och skolor samt att många tvingats bedriva distansbehandling:
”Jag kan inte längre ha sessioner ansikte mot ansikte så vissa av mina patienter kan inte få sin vanliga behandling.”
Figur 1. Huvudteman, subteman och områden framkomna vid den tematiska analysen.
Utmaningar - Minskade resurser
Detta område samlar de utsagor som vittnar om bristande och minskande resurser.
Utsagorna som skapade detta tema kom främst från Etiopien och Bolivia. Pandemin har i många länder haft mycket negativ effekt på offentliga finanser, samtidigt som psykisk vård prioriterats ned till förmån för somatisk vård och intensivvård. Det påtalas också brister i vården redan innan pandemin. Detta har inneburit att vårdanläggningar läggs ner och personal sägs upp och att verksamheter får in mindre pengar än tidigare och därför måste uppskjuta eller avsluta utvecklingsprojekt.
”Många projekt har lagts på is, och andra har helt lagts ner”.
Utmaningar - Ökad belastning
Då ovanstående två områden vittnar om försämrade möjligheter att utföra vårdens uppdrag visar detta tema att också behovet av psykisk vård ökat i form av ökad psykisk ohälsa i befolkningen och högre belastning i arbete med befintliga patienter. Det fanns också respondenter som hävdade att vårdsituationen inte påverkats nämnvärt, men dessa var få till antalet.
”Ett ökat inflöde av patienter på grund av det som orsakade karantänsituationen, och dess konsekvenser.”
Åtgärder - Flexibilitet
Detta område samlar utsagor om de anpassningar vården gjort för att hantera situationen och fortsätta erbjuda vård till de med psykiska problem trots utmaningarna. Utsagorna berättar om anpassningar som ökade distansinterventioner, ökad fokus på stöd och
mobilisering av extra resurser samt ökad kreativitet och flexibilitet i vårdarbetet.
Materialet vittnar om en tro på vårdens förmåga att hjälpa befolkningen och tonen var ofta optimistisk eller pragmatisk snarare än hopplös. Trots en positiv inställning till nya metoder som nu blivit standard, till exempel behandling via videosamtal, finns dock ett par utsagor som är kritiska till denna utveckling och respondenter som inte velat ändra formatet för interventioner med hänvisning till god vårdkvalitet och evidens.
”Behovet av vård var stort och överväldigande men vi beslutade att jobba vidare med de resurser vi hade.”
Åtgärder - Ändamålsenliga behandlingar
Flera respondenter beskriver att de anpassat behandling och interventioner för att hjälpa patienter med de problem de brottas med i pandemin. Dessa inkluderar tolerans, ökad emotionell kontroll, KBT, avslappningsövningar, familjestöd och tätare uppföljning.
Flera av dessa anpassade interventioner syftar specifikt till att stärka patientens sociala skyddsnät och möjligheterna för patientens närstående att upprätthålla en gynnsam miljö.
”Jag lär dem hålla känslorna under kontroll i denna situation.”
Personal - Förluster
Flera respondenter har beskrivit hur de privat påverkats av den pandemiska situationen, trots att enkätens frågor inte efterfrågade dessa upplevelser. Utsagor om framför allt vilka anpassningar vårdpersonal gjort under pandemin var genomgående i materialet. Det står klart att vårdpersonalen känner sig mycket påverkad av pandemin.
I området förluster samlas utsagor om vad vårdpersonalen privat har förlorat i och med pandemins påverkan på alla nivåer av samhället. Förluster som att inte kunna träffa släktingar och vänner eller leva livet som de gjorde förr.
”Det går knappt att gå ut. Jag kan inte längre utföra min hobby. Inte heller besöka släkt.”
Det är få utsagor som i negativ ton berättar om de privata förluster vårdpersonal upplevt, men väldigt många har fått göra stora anpassningar i sin vardag och sitt familjeliv till följd av pandemin, vilket blir tydligt i nästa tema.
Personal - Anpassningar
Detta handlar om de anpassningar vårdpersonal gjort i sitt privatliv för att hantera pandemin. Detta är anpassningar som att spendera mer tid och energi på familjen och ägna sig åt träning. Visa beskriver hur de får arbete hemifrån att fungera genom att komma på rutiner som skiljer hem och arbete och genom att avsätta tid specifikt för avkoppling och familjen. Många försöker se fördelarna i situationen som att de nu har mer tid till sådant de förr inte hann med och presenterar en bild av att ha gjort det bästa av situationen.
Många berättar även att de börjat träna och lagt sig till med hälsosammare livsstils- och matvanor i pandemin.
”Nya vanor för att ta bättre hand om mig själv och större kontroll över mina känslor.”
Patienter
Huvudtemat Patienter delades i två subteman, påfrestningar och utveckling.
Påfrestningar syftar till den tyngd och det hinder som pandemin inneburit för patienterna i fråga, och består av tre områden: ökade symtom, osäkerhet och ansträngda familjerelationer. Utveckling syftar till de utsagor som handlar om att pandemin inneburit en möjlighet till eller katalysator för snabb utveckling mot minskad patologi och ökad självständighet för vissa patienter. Denna huvudgrupp besvarar den andra forskningsfrågan: Hur har pandemin påverkat patienter med psykisk ohälsa?
Påfrestningar - Ökade symtom
Detta visar på de ökade symtom och den psykiska problematik i patientgrupperna som kan synas i pandemin, så som ökad stress, ångest och depression. Vissa respondenter beskriver en ”coronafobi”, rädsla för att bli smittad av det nya viruset. Förutom ökade symtom till följd av ångest, rädsla och social isolering påverkas psykiatrins patienter också vidare av att de inte längre får eller har tillgång terapi och psykologisk behandling.
Bland psykiatrins patienter finns också grupper som drabbas extra hårt av det brott i rutiner som pandemin inneburit.
”Pandemin och social isolering har ökat stressnivåer, aggressivt beteende och depressiva episoder samt frekvensen av tankar på döden och tvångsmässiga tankar.”
Påfrestningar - Osäkerhet
Här samlas utsagor om att osäkerheten kring rådande situation och framtiden blir en gnagande ångest med negativa följder för många människor. En utsaga pekar dock mot att bibehållande av lokal kultur och folkliga ritualer ger en känsla av trygghet som motverkar osäkerhetens negativa inverkan.
”Ångest ökar på grund av den stora osäkerheten och leder till mer depressivitet.”
Påfrestningar - Ansträngd familjesituation
Då många med psykisk ohälsa i pandemin står utan ordinarie vård faller det ofta på familjen att stötta dessa individer. Detta kan bli mycket ansträngande inom familjen och leda till konflikter och våld.
”Mest påverkade är patienterna och deras familjer. De sitter fast hemma, ångesten har ökat och då patienterna har speciella behov har det varit svårt för dem att anpassa sig till den nya situationen.”
Utveckling
Flera respondenter framförde sin bild av att pandemin hade möjlighet att medföra snabb utveckling av patienter med psykisk ohälsa. Utsagor så som att många nog kan ta sig i kragen och blir mer stabila och självständiga i och med pandemins påfrestningar. Man påtalar också att relationer i många fall kan fördjupas och stärkas i pandemin. En utsaga föreslår även att människans förmåga att anpassa sig gör att pandemin inte påverkar oss så mycket utöver den initiala chocken. Medan andra tror pandemin snarare har negativ inverkan på människors utveckling.
”För vissa har restriktionerna lett till konflikter i nära relationer. För andra har de lett till mer samhörighet och att relationer stärkts och utvecklats.”
Diskussion
Syftet med denna studie var att undersöka hur covid-19-pandemin påverkat vården av psykisk ohälsa och dess patienter i fyra länder, och vilka behov som nu finns för att möta situationen. Studien ville ge röst åt de som arbetar inom vården och deras upplevelse av situationen. Studien visade på att pandemin haft stor effekt på vården och dess patienter i de representerade länderna. Nya utmaningar i form av ökad belastning, minskade resurser och nytillkomna begränsningar har drabbat vården. Dessa utmaningar har dock mötts av åtgärder i form av ökad flexibilitet och ändamålsenlig behandling i rådande pandemi.
Studien visar även på att vårdpersonal drabbats av personliga förluster men att de har mött pandemin med anpassningar för att få livet att rulla på. Patienter med psykisk ohälsa upplevs ha drabbats av påfrestningar i form av ökade symtom, osäkerhet och ansträngda familjesituationer. Situationen har också ställt mycket på sin spets vilket gjort att vissa patienter går stärkta ur pandemin med mer självständighet medan andra påverkats negativt den kraftigt förändrade situationen.
Från det insamlade materialet drogs slutsatsen att covid-19-pandemin haft omfattande inverkan på vården av psykisk ohälsa, patienternas mående och de vårdanställdas privatliv och arbetssituation. Pandemin utgör en stor börda på vården som inneburit att resurser flyttats från områden som psykiatri och rehabilitering till primärvård och intensivvård. Begränsningar i rörlighet och möten har också påverkat möjligheterna att bedriva terapi och psykologisk behandling. Delar av den psykiska vården verkar ofta funnit sig i en situation där den har mer att göra än tidigare, fast med mindre personal, tid och pengar samt med sämre förutsättningar i linje med vad tidigare undersökning visat (WHO, 2020) samt erfarenheter från internationella samarbeten vid PUG.
Patienter med psykisk ohälsa blev alltså inte drabbade bara i ett led utan av en rad omständigheter som påverkat deras mående, oftast negativt. Vården av psykisk ohälsa har under pandemin förlänats mindre resurser än tidigare, den vård som bedrivits har skett under begränsade och ofta mindre effektiva former. Många patienter har förlorat tillgång till sin vård eller stödinsatser eller fått dessa så störda att effekten minskat. Dessutom har tillvaron för privatpersoner förändrats snabbt och mycket i form av hemmastannande och begränsade möjligheter till rörelse eller de aktiviteter som förr var vanliga, något som tolereras dåligt av många patienter med psykiatriska problem.
Denna studie visade på generellt ökade psykiatriska symtom hos patienter med psykisk ohälsa, framför allt symtom som depression, ångest och renlighetstvång, men även ökad rastlöshet och beteendestörningar hos till exempel barn med neuropsykiatriska diagnoser med få verktyg att hantera oönskade förändringar. Psykiatriska problem som depression och ångest verkar också blivit vanligare i befolkningen under pandemin, även bland de utan tidigare psykiatrisk problematik. Resultaten bekräftar tidigare forskning som visar att psykisk ohälsa ökar i pandemi-tider (Xiong et al., 2020) och att tidigare psykisk ohälsa är en riskfaktor för detta (Vindegaard & Benros, 2020). Detta får stöd i studien då
respondenterna beskriver både större inflöde av patienter med psykiatrisk problematik och ökat lidande eller anpassningsproblem i den befintliga patientgruppen.
Förutom denna ökning i psykiatriska symtom rapporterar många respondenter att de ser en osäkerhet inför rådande situation och framtiden som med sin vaghet stressar och nöter på befolkningens psykiska hälsa, och tror att denna osäkerhet har en egen negativ inverkan på psykisk hälsa, frånskild den försämring av psykisk hälsa som social isolering, nedstängning av samhället och bantning av psykisk vård innebär i sig själv. Viruset är ju osynligt, man kan vara smittad utan att veta om det. Ens familj och vänner kan smitta en utan att de är medvetna om det. Smittan är i sig ett hot som går att finna överallt, varför det blir mycket svårt att bygga trygga psykiska rum för återhämtning och förtroende.
Tidigare forskning visade på en viss ökning av självmordstankar (Zortea et al., 2020) under pandemin och svagt stöd för ökning av suicid (Leaune et al., 2020). Detta stämmer överens med studiens resultat då ökning av självmordstankar noterats av ett fåtal respondenter men som inte beskrevs som ett stort problem i och med pandemin.
Respondenterna ger inte heller bilden av att antalet suicid skulle påverkats av pandemin.
Pandemins negativa inverkan på sociala relationer är synnerligen tydliga i de familjer som till följd av isolering och huskarantän, frustration och bristande stöd fastnat i negativa mönster, som ofta innebär en förtryckande föräldraauktoritet, klander och fysisk bestraffning av barn. Den moderna synen på psykisk ohälsa som något som ska respekteras och behandlas snarare än fruktas och bestraffas är en ny uppfattning och man ska inte ta för givet att den har tagit fäste hos alla, framför allt inte de som saknat information och utbildning i nya sätt att bemöta och hantera psykisk ohälsa. I flera studier (M. Luo et al., 2020; Xiong et al., 2020) beskrivs ungdom och kvinnligt kön som riskfaktorer för psykisk ohälsa till följda av pandemin. Flera respondenter talar om att de ser ökad problematik bland barn och unga men också en omfattande problematik i den vuxna befolkningen. Det talas också om att ensamstående mödrar är extra drabbade, i övrigt talar respondenterna inte specifikt om kvinnor eller flickor.
Vidare pekar flera utsagor på att pandemins extrema situation för vissa kan fungera som ett stålbad, en upplevelse av kris som tvingar personer med problem att ta sig samman och ta kontroll över sin situation. Detta skulle innebära att psykiatriska patienter i och med pandemin skulle visa på ökade färdigheter och självständighet, som en reaktion på krisen. Men denna sorts chockbehandling har såklart sina risker och materialet visar också på att vissa reagerar illa på de ökade krav som den pandemiska situationen innebär. Men ser man kris som en möjlighet till utveckling finns gott om möjlighet till detta under denna pandemi.
Samtidigt vittnar materialet om att vården gjort ett snabbt arbete med att anpassa sig efter de nya omständigheter pandemin inneburit. Ansträngningar har gjorts för att ge god vård med resurser och möjligheter som finns till hands. Inte minst märks detta i omställningen till digitala möten mellan vårdpersonal och patient. Denna omställning vittnar om förmåga till flexibilitet inom vården och en vilja att vara patienterna behjälpliga även när detta kräver nya idéer och arbetsmetoder. Materialet vittnar även om att vården haft pandemin och dess verkningar i åtanke när de prioriterat vilken vård som bör ges till patienterna. Då många rapporterar att de försökt ge stöd i anpassningen till nya levnadsvanor och behandlat den stress och depressivitet som pandemin medfört.
Ett av studiens fynd är att vårdpersonalen själv verkar ha ett behov att prata om sin situation och hur den påverkats av pandemin. Ingen av enkätens frågor efterfrågade respondentens privata upplevelse av pandemin men trots detta finns i materialet gott om utsagor om hur den personliga situationen påverkats och anpassats i pandemin. Detta tyder på att vårdpersonalen känner ett behov att prata om detta och uppmärksamma på att de gjort anpassningar men framför allt arbetat för att få livet och vardagen att fungera trots stora påfrestningar. Forskning visar att vårdpersonal mår psykiskt sämre i pandemitider (Kang et al., 2020; Pappa et al., 2020; Serrano-Ripoll et al., 2020). Att många skrev om sin privata situation i enkäten kan tyda på påfrestningar i vardagen och ett behov att göra detta hört, om än bara i en forskningsenkät. Att vårdpersonal i enkäten inte beskriver sin privata situation i negativa ordalag är värt att fundera över då forskning visat att vårdpersonal drabbas hårt av psykisk ohälsa i pandemin. Forskning har visat att läkare lider större risk för suicid än andra (West et al., 2018) och rapporter har kommit om att vårdpersonal begår suicid på grund av pandemin. Dessutom ökar stigma kring arbete i vården risken för depression och missbruk av alkohol och droger. När vårdpersonalen pratar om de anpassningar de gjort i livet är många av dessa hälsorelaterade, så som att de börjat träna, äta hälsosammare eller hantera sin stress. Detta kan förstås som kompensation eller copingstrategi för rädslan för den ökade risk för sjukdom sjukvårdspersonal lider i pandemin.
Framför allt i utsagor från respondenter verksamma i Bolivia och Etiopien talas det om att sjukhus stängs och personal sägs upp. Alla länder beskriver ett ansträngt och komplicerat läge men direkt nedstängning av psykisk vård rapporteras inte från Japan eller Colombia, som också är rikare länder. En respondent från dessa länder berättar till och med att ökningen av patienter med tvång gett möjlighet till öppnandet av en ny dedikerad klinik för tvångssyndrom, vilket antyder att bristande resurser i sig inte är ett stort problem utan att det snarare finns möjlighet till snabba och effektiva åtgärder.
Metodologiska begränsningar
Denna undersökning kan användas för att få en bild av hur covid-19-pandemin påverkat vården av psykisk ohälsa i olika länder världen över. Den kvalitativa ansatsen ger nyans och en bild av hur vården i den länder PUG har pågående samarbete med påverkats inifrån som genererar nya hypoteser inför framtida kvantitativa studier av coronapandemins effekter. Kunskap ska ju omsättas till förståelse och där kan kvalitativ forskning, om än småskalig, tjäna en viktig roll i att låta studieobjektet tala med egna ord. Denna pilotstudie ämnade undersöka vilka frågor som var av vikt att undersöka vidare enligt vårdpersonal i de länder där PUG har ett samarbete.
Vid tolkning av denna studies resultat bör dock tas i beaktande att begränsningar finns i metod och material. En sådan begränsning är att materialet har tolkats som en helhet. Det har inte funnits tillgång till data om respondenternas kön, socioekonomiska bakgrund eller privata erfarenheter av psykisk ohälsa. Information om respondenternas ålder, utbildning och nationalitet har dock funnits tillgänglig men till liten del tagits i beaktande vid analysen av materialet. Syftet med studien har inte varit att hitta skillnader mellan respondenter eller deras olika länder, utan att förstå vårdens läge som en helhet. En studie med ett annat fokus hade i stället kunnat undersöka just skillnader mellan länder i förutsättningar för att bedriva psykisk vård. Vidare, eftersom forskning visat på att saker som ålder, kön och yrkesgrupp påverkar risk för psykisk ohälsa för vårdpersonal hade det
kunnat vara intressant att även efterfråga sådan information i en enkät av detta slag. Olika länder, regioner och socioekonomiska grupper kan ha drabbats olika av pandemin, vilket är troligt, då är en studie av denna storlek med tematisk analys inte optimal för att konstatera dessa skillnader. Inte heller frågade enkäten om hur respondenterna påverkats privat av pandemin, något som många av dem ändå gav information om. Kanske hade det inkommit ännu mer intressant information från samtliga respondenter om enkäten även frågat om detta.
Vissa saker hade kunnat göras annorlunda i insamlandet av data. Enkäten denna studie bygger på skickades ut via professionella nätverk kopplade till Psykologer utan gränser, men det är okänt hur många som nåddes av enkäten men avstod att besvara den. Detta innebär att vi inte vet så mycket om svarsfrekvens eller bortfall. Bara en fullkomligt besvarad enkät gick att skicka in och om det finns de som bara hade tid att besvara halva vet vi inte.
Enkätens andra fråga ”Hur har du hanterat [coronapandemins] effekter?” och den femte frågan ”Vilka förändringar har du gjort utifrån rådande situation?” är semantiskt mycket lika och det är oklart hur svaren på dessa frågor förväntades skilja sig åt och varför båda frågorna behövde ställas. Vissa har tolkat det som att den första frågan avser hur man professionellt hanterat pandemin och den andra frågan undrat hur man privat förändrat sig. Detta är dock en godtycklig tolkning som inte delas av majoriteten av respondenterna.
Det kan dock märkas att respondenter i regel gett olika svar på de två frågorna eller vid den senare frågan vidareutvecklat svaret de gav på fråga två. Dessutom innehöll enkätens tredje fritextfråga två frågor i en. Vilket kan bli förvirrande för den som besvarar enkäten och leda till ett svar som är svårare att tolka. Idealt hade varit att ställa dessa frågor var för sig för att lättare skilja ut svar och tolka dem.
Vidare forskning
Förslag på vidare forskning inom PUG utifrån denna studie är att fortsätta undersöka hur pandemin påverkat det psykiska måendet hos både befintliga patienter med psykiska problem och i allmänheten. Om prevalensen är så omfattande som forskningsläget i dag visar på är det lämpligt att leta vidare för att hitta vilka mekanismer i den pandemiska situationen som bidrar till psykisk ohälsa. Arbete med att identifiera skydds- och riskfaktorer vore också lämpligt. Om riskfaktorer kan fastslås, också undersöka hur dessa kan mildras eller motverkas.
Vidare bör det undersökas hur vården påverkas av pandemin och i vilka delar av vården extra resurser skulle leda till störst hälsovinst. Likaså bör det undersökas vilka åtgärder och anpassningar inom vården som vidtagits under pandemin och sedan utvärdera vilken effekt dessa har haft. Detta kunde vara nyttig information både i vidare utveckling och effektivisering av vården samt inför en kommande kris.
Studiens mest oförutsedda fynd var respondenternas behov av att prata om hur den egna situationen påverkats av pandemin. Detta med bakgrund av forskning på pandemiers negativa effekt på vårdpersonals psykiska hälsa, med ökad risk för suicid och substansmissbruk, talar för att mer forskning och insatser borde inriktas vårdpersonals arbetsvillkor och mående. Det borde då utrönas vilka risk- och skyddsfaktorer det finns för vårdpersonalens psykiska hälsa och sådan kunskap kunde vägleda utveckling och
organisering av vården till en vård som var bättre på att ta hand om sin egen personal och i förlängningen sina patienter. En pandemi eller övrig kris innebär ökad belastning på flera samhällsfunktioner, vården i synnerhet och därför bör kunskap samlas så att vården har bästa möjliga förutsättningar att hantera denna ökade belastning nu och i framtiden.
Slutsatser
Studien har undersökt vårdpersonalens upplevelse av coronapandemins inverkan på vården av psykisk ohälsa och dess patienter och funnit att inverkan varit omfattande, med ökad belastning, minskade resurser och nya begränsningar i vården och både mer och större psykisk ohälsa i samhället. Karantän och utebliven vård verkar också ha negativ effekt på relationerna i familjer där en medlem har psykiatriska behov. Vården verkar göra sitt bästa för att med flexibilitet och disciplin hantera situationen men i enlighet med tidigare forskning pekar resultatet på att vården av psykisk ohälsa skulle behöva större resurser för att sköta sitt uppdrag. Studien fann också att pandemin haft omfattande inverkan på vårdpersonalens privatliv och att anpassningar gjorts för att öka trygghet i pandemin och klara vardagen. Vidare forskning bör undersöka orsakerna till den ökade psykisk ohälsan samt identifiera skydds- och riskfaktorer för att i mildra psykiskt lidande.
Det bör också undersökas vilka anpassningar inom vården som leder till ökad vårdkapacitet och bättre psykisk vård.
Referenser
Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using Thematic Analysis in Psychology. Qualitative Research in Psychology 3 (2), 77–101.
Brooks, S. K., Webster, R. K., Smith, L. E., Woodland, L., Wessely, S., Greenberg, N., & Rubin, G. J.
(2020). The psychological impact of quarantine and how to reduce it: rapid review of the evidence. The Lancet, 395(10227), 912–920. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1016/S0140-6736(20)30460-8
Cucinotta, D., & Vanelli, M. (2020). WHO Declares COVID-19 a Pandemic. Acta Bio-Medica : Atenei Parmensis, 91(1), 157–160. https://doi.org/10.23750/abm.v91i1.9397
da Silva Neto, R. M., Benjamim, C. J. R., de Medeiros Carvalho, P. M., & Neto, M. L. R. (2021).
Psychological effects caused by the COVID-19 pandemic in health professionals: A systematic review with meta-analysis. Progress in Neuropsychopharmacology & Biological Psychiatry, 104. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.pnpbp.2020.110062
Deng, J., Zhou, F., Hou, W., Silver, Z., Wong, C. Y., Chang, O., Huang, E., & Zuo, Q. K. (2021). The prevalence of depression, anxiety, and sleep disturbances in COVID-19 patients: a meta-analysis.
Annals of the New York Academy of Sciences, 1486(1), 90–111. https://doi.org/10.1111/nyas.14506 Kang, L., Ma, S., Chen, M., Yang, J., Wang, Y., Li, R., Yao, L., Bai, H., Cai, Z., Xiang Yang, B., Hu, S., Zhang, K., Wang, G., Ma, C., & Liu, Z. (2020). Impact on mental health and perceptions of psychological care among medical and nursing staff in Wuhan during the 2019 novel coronavirus disease outbreak: A cross-sectional study. Brain Behavior and Immunity, 87, 11–17. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.bbi.2020.03.028
Khajuria, A., Tomaszewski, W., Liu, Z., Chen, J., Mehdian, R., Fleming, S., Vig, S., & Crawford, M. J.
(2021). Workplace factors associated with mental health of healthcare workers during the COVID-19 pandemic: an international cross-sectional study. BMC Health Services Research, 21(1), 1–11.
https://doi.org/10.1186/s12913-021-06279-6
Kola, L., Kohrt, B. A., Hanlon, C., Naslund, J. A., Sikander, S., Balaji, M., Benjet, C., Cheung, E. Y. L., Eaton, J., Gonsalves, P., Hailemariam, M., Luitel, N. P., Machado, D. B., Misganaw, E., Omigbodun, O., Roberts, T., Salisbury, T. T., Shidhaye, R., Sunkel, C., ... Patel, V. (2021). COVID-19 mental health impact and responses in low-income and middle-income countries: reimagining global mental health. The Lancet Psychiatry. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1016/S2215-0366(21)00025-0
Leaune, E., Samuel, M., Oh, H., Poulet, E., & Brunelin, J. (2020). Suicidal behaviors and ideation during emerging viral disease outbreaks before the COVID-19 pandemic: A systematic rapid review. Preventive Medicine, 141. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.ypmed.2020.106264
Loades, M. E., Chatburn, E., Higson-Sweeney, N., Reynolds, S., Shafran, R., Brigden, A., Linney, C., McManus, M. N., Borwick, C., & Crawley, E. (2020). Rapid Systematic Review: The Impact of Social Isolation and Loneliness on the Mental Health of Children and Adolescents in the Context of COVID-19.
Journal of the American Academy of Child & Adolescent Psychiatry, 59(11), 1218–1239. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.jaac.2020.05.009
Luo, M., Guo, L., Yu, M., Jiang, W., & Wang, H. (2020). The psychological and mental impact of coronavirus disease 2019 (COVID-19) on medical staff and general public—A systematic review and meta- analysis. Psychiatry Research, 291, 9. doi:http://dx.doi.org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.psychres.2020.113190 Luo, X., Estill, J., Wang, Q., Lv, M., Liu, Y., Liu, E., & Chen, Y. (2020). The psychological impact of quarantine on coronavirus disease 2019 (COVID-19). Psychiatry Research, 291, 113193. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.psychres.2020.113193
Mahase, E. (n.d.). Covid-19: WHO declares pandemic because of “alarming levels” of spread, severity, and inaction. BMJ (Clinical Research Ed.), 368, m1036. https://doi.org/10.1136/bmj.m1036
Montemurro, N. (2020). The emotional impact of COVID-19: From medical staff to common people. Brain, Behavior, and Immunity, 87, 23–24. https://doi.org/10.1016/j.bbi.2020.03.032
Muhidin, S., Vizheh, M., & Moghadam, Z. B. (2020). Anticipating COVID-19-related stigma in survivors and health-care workers: Lessons from previous infectious diseases outbreaks - An integrative literature review. Psychiatry and Clinical Neurosciences, 74(11), 617–618. https://doi.org/10.1111/pcn.13140 Pappa, S., Ntella, V., Giannakas, T., Giannakoulis, V. G., Papoutsi, E., & Katsaounou, P. (2020). Prevalence of depression, anxiety, and insomnia among healthcare workers during the COVID-19 pandemic: A systematic review and meta-analysis. Brain Behavior and Immunity, 88, 901–907. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.bbi.2020.05.026
Patel, V., Saxena, S., Lund, C., Thornicroft, G., Baingana, F., Bolton, P., Chisholm, D., Collins, P. Y., Cooper, J. L., Eaton, J., Herrman, H., Herzallah, M. M., Huang, Y., Jordans, M. J. D., Kleinman, A., Medina- Mora, M. E., Morgan, E., Niaz, U., Omigbodun, O., ... UnÜtzer, J. (2018). The Lancet Commission on global mental health and sustainable development. The Lancet, 392(10157), 1553–1598. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/S0140-6736(18)31612-X
Salazar de Pablo, G., Vaquerizo-Serrano, J., Catalan, A., Arango, C., Moreno, C., Ferre, F., Shin, J. I., Sullivan, S., Brondino, N., Solmi, M., & Fusar-Poli, P. (2020). Impact of coronavirus syndromes on physical and mental health of health care workers: Systematic review and meta-analysis. Journal of Affective Disorders, 275, 48–57. https://doi-org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.jad.2020.06.022
Serrano-Ripoll, M. J., Meneses-Echavez, J. F., Ricci-Cabello, I., Fraile-Navarro, D., Fiol-deRoque, M. A., Pastor-Moreno, G., Castro, A., Ruiz-Pérez, I., Zamanillo Campos, R., & Gonçalves-Bradley, D. C. (2020).
Impact of viral epidemic outbreaks on mental health of healthcare workers: a rapid systematic review and meta-analysis. Journal of Affective Disorders, 277, 347–357. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.jad.2020.08.034
Vindegaard, N., & Benros, M. E. (2020). COVID-19 pandemic and mental health consequences: Systematic review of the current evidence. Brain Behavior and Immunity, 89, 531–542. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.bbi.2020.05.048
West, C. P., Dyrbye, L. N., & Shanafelt, T. D. (2018). Physician burnout: contributors, consequences and solutions. JOURNAL OF INTERNAL MEDICINE, 283(6), 516–529. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1111/joim.12752
World Health Organization (2020). The impact of COVID-19 on mental, neurological and substance use services: results of a rapid assessment. Geneva: World Health Organization. ISBN: 978-92-4-001245-5 Xiong, J., Lipsitz, O., Nasri, F., Lui, L. M. W., Gill, H., Phan, L., Chen-Li, D., Iacobucci, M., Ho, R., Majeed, A., & McIntyre, R. S. (2020). Impact of COVID-19 pandemic on mental health in the general population: A systematic review. Journal of Affective Disorders, 277, 55–64. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1016/j.jad.2020.08.001
Zortea, T. C., Brenna, C. T. A., Joyce, M., McClelland, H., Tippett, M., Tran, M. M., Arensman, E., Corcoran, P., Hatcher, S., Heise, M. J., Links, P., O’Connor, R. C., Edgar, N. E., Cha, Y., Guaiana, G., Williamson, E., Sinyor, M., & Platt, S. (2020). The Impact of Infectious Disease-Related Public Health Emergencies on Suicide, Suicidal Behavior, and Suicidal Thoughts. Crisis, 1–14. https://doi- org.ezp.sub.su.se/10.1027/0227-5910/a000753
Bilaga I Engelskspråkig version av undersökningsenkät.
Effects of the Coronavirus: mental health Introduction
Amongst the effects of Covid 19 we see big risks of increased mental illness. Through a survey of what the situation looks like in different parts of the world we wish to explore what the needs are and what competencies and resources are needed to work preventatively and decrease the risk of mental illness. The survey provides insight and an idea of the reality in different parts of the world which is important in the work to find possible common solutions.
It further contributes to increased knowledge which in turn is important to influence decision makers in prioritizing efforts that increases mental health. The compilation is shared with all participants and can be used in purpose to communicate and influence. For the organizations interested in participating in online seminars to share their experience and work there will be an opportunity to do so during November. Please fill in the form no later than November 30.
About Psychologists Without Borders:
Psychologists Without Borders is a nonprofit association for psychologists, psychologist students and others who aim to work internationally with psychological knowledge or opinion formation. The association is religiously and politically independent and works to promote mental health and fight mental illness globally, as well as to increase psychological knowledge. Through international and national projects, we support psychologists and other professions dealing with mental illness. In our international projects we work with mental illness through local resources who have good knowledge of the specific culture and context.
Age Country
Professional background Education
Experience
How has your operation been affected by the effects of the Corona pandemic?
How have you dealt with these effects?
What is the target group of your operation? How has the Corona pandemic affected them?
How do you believe the mental illness of your target group will change in the next six months?
What changes have you made based on the current situation?
Bilaga II Spanskspråkig version av undersökningsenkät.
Efectos de coronavirus: salud mental Introducción
Entre los efectos de la pandemia de la COVID-19, vemos grandes riesgos de un aumento de las enfermedades/trastornos mentales a nivel mundial. A través de una encuesta sobre cómo se ve la situación en diferentes partes del mundo, queremos investigar qué necesidades hay y qué competencias y recursos se necesitan para trabajar de manera preventiva y reducir el riesgo de enfermedad mental.
La encuesta proporciona una visión y una imagen de la realidad en diferentes partes del mundo, lo que es importante en el presente estudio para encontrar posibles soluciones comunes. También contribuye a un mayor conocimiento, que a su vez es importante para influir aquellos que toman las decisiones y priorizar iniciativas que mejoren la salud mental. Los resultados de esta encuesta se compartirán con todos los actores que participen y se podrá utilizar para proporcionar información e influenciar en la opinión pública. Aquellas organizaciones que estén interesadas en participar en seminarios online para compartir experiencias y trabajos, tendrán la oportunidad de hacerlo durante el mes de noviembre. Por favor llene la encuesta hasta el 30 de noviembre.
Sobre Psicólogos sin Fronteras:
Psicólogos sin Fronteras es una asociación sin fines de lucro para psicólogos, estudiantes de psicología y otras personas que quieran trabajar a nivel internacional compartiendo conocimientos psicológicos e influir en la opinión pública. La asociación es independiente desde el punto de vista religioso y político. Psicólogos sin Fronteras es una asociación que trabaja para promover la salud mental y combatir las enfermedades mentales a nivel mundial, además de trabajar por un mayor conocimiento psicológico. A través de proyectos internacionales y nacionales, apoyamos a psicólogos y otros profesionales que se enfrentan a trastornos mentales. También trabajamos para formar opiniones/influir en la opinión pública en contextos nacionales e internacionales. En nuestros proyectos internacionales, trabajamos y/o colaboramos con la ayuda de recursos locales que son los que tienen un mayor conocimiento de su cultura y contexto actual.
Edad Pais
Antecedentes profesionales Formación
Experiencia
¿Cómo se ha visto afectada su empresa/organización por los efectos de la pandemia?
¿Cómo ha combatido los efectos de esta pandemia hasta ahora?
¿Cuál es el grupo benificiario en su negocio/empresa/organización? ¿Cómo ve Usted que les haafectado a ellos el COVID-19?
¿Cómo cree Usted que se verá afectada la salud mental de su grupo destinatario la pandemiaen los próximos seis meses?
¿Qué cambios ha realizado Usted frente a la situación actual?
