Examensarbete 15hp Förskollärarutbildningen
Ht 2021
Barn i sorg
RÖSTER FRÅN TVÅ FÖRSKOLOR
Cecilia Andersson
Sammanfattning
Syftet med examensarbetet är att bidra med kunskap om hur förskollärare och rektorer i förskolan resonerar och agerar när det gäller barn i sorg, vilka förutsättningar och planer som finns för detta arbete samt hur detta arbete skulle kunna utvecklas. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med fem förskollärare och en rektor och frågorna handlade bland annat om hur man bör arbeta kring barn i sorg och hur deras resonemang kring krisplanen såg ut. Teorin som används i arbetet utgår från Cullbergs teori som behandlar olika stadier som barn i sorg genomgår. Resultaten visade att varken
handlingsplaner eller krisplanerna specifikt handlade om barn i sorg. Resultatet visade även att det fanns olika erfarenheter av arbetet med barn i sorg samt hur det hanterats men att förskollärarna såg att det hade varit önskvärt med vidare utbildning inom ämnet
Nyckelord: Barn, Fortbildning, Förskola, Krisplan, Förskollärare, Sorg.
Abstract
The purpose of the degree project is to contribute with knowledge about how preschool teachers and principals at the preschool reason and act when it comes to children in grief, what conditions and plans exist for this work and how this work could be developed. The method used was qualitative interviews with five preschool teachers and one principal and the questions were about how to work around children in grief and their reasoning about the crisis plan. The results showed that neither the action plans nor the crisis plans were specifically about children in grief. The results also showed that there were different experiences when working with children in grief and how it was handled, but that the preschool teachers saw that further education in the subject had been desirable.
Keywords: Children, Continuing Education, Preschool, Crisis Plan, Preschool Teacher, Grief.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
1.1SYFTE ... 2
1.2FRÅGESTÄLLNINGAR ... 2
2 BAKGRUND, TIDIGARE FORSKNING OCH TEORI ... 3
2.1CENTRALA BEGREPP ... 3
2.2TIDIGARE FORSKNING ... 3
2.3BARNS FÖRSTÅELSE AV SORG... 3
2.4HUR FÖRSKOLLÄRARE ARBETAR MED BARN SOM BEFINNER SIG I SORG... 4
2.5ARBETA MED LEKTERAPI ... 5
2.7TEORI ... 5
3 METOD ... 7
3.1METODVAL ... 7
3.2URVAL OCH AVGRÄNSNINGAR ... 7
3.3DATAINSAMLING ... 8
3.4DATABEARBETNING OCH ANALYSMETOD ... 8
3.5FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 9
3.6METODDISKUSSION OCH STUDIENS TILLFÖRLITLIGHET ... 9
4 RESULTAT ... 10
4.1VILKEN HANDLINGSBEREDSKAP OCH EVENTUELLA HANDLINGSPLANER FINNS FÖR BARN I SORG I FÖRSKOLAN ... 10
4.2ERFARENHETER OCH UPPFATTNINGAR AV ATT BEMÖTA BARN I SORG I FÖRSKOLAN ... 11
4.3EXEMPEL PÅ SITUATIONER SOM UPPSTÅTT ... 11
4.4REAKTION OCH AGERANDE VID BARN I SORG ... 12
4.5BARNS REAKTIONER ... 13
4.6FÖRHÅLLNINGSSÄTT OCH VERKTYG FÖR ATT MÖTA BARNET ... 13
4.7FÖRBÄTTRINGSOMRÅDEN VAD GÄLLER FÖRSKOLANS ARBETE MED BARN I SORG ... 14
5 ANALYS ... 16
5.1HANDLINGSBEREDSKAP OCH EVENTUELLA HANDLINGSPLANER FÖR BARN I SORG I FÖRSKOLAN ... 16
5.2ERFARENHETER OCH UPPFATTNINGAR AV ATT BEMÖTA BARN I SORG I FÖRSKOLAN ... 16
5.3BARNS REAKTIONER ... 17
5.4FÖRHÅLLNINGSSÄTT OCH VERKTYG FÖR ATT MÖTA BARNET ... 17
5.5FÖRBÄTTRINGSOMRÅDEN VAD GÄLLER FÖRSKOLANS ARBETE MED BARN I SORG ... 18
6 SLUTSATSER OCH DISKUSSION ... 19
6.1SAMMANFATTANDE SLUTSATSER ... 19
6.2DISKUSSION OCH EGNA REFLEKTIONER ... 20
6.3FORTSATT FORSKNING ... 20
REFERENSLISTA ... 21
Bilaga 1: Missivbrev
Bilaga 2: Intervjufrågor förskollärare Bilaga 3: Intervjufrågor rektor
1
1 Inledning
Barn i sorg är ett ämne som ligger mig nära. När jag var 10 år avled min mamma i cancer.
Fyhr (1999) menar att barn som har mist någon närstående, speciellt en förälder, drabbas extra mycket av sorg på grund av att det är en bit i livet som saknas när det bara finns en förälder kvar. Om ett barn i förskoleåldern drabbas av sorg, som exempelvis kan vara att mista en förälder eller närstående, så är det av stor vikt att de som arbetar inom förskolans verksamhet vet hur de ska hantera detta (Cullberg, 1996). Om någonting händer så ska de inte stå utan förkunskap om hur man ska agera (Myndigheten för skolutveckling, 2008).
Sorgen behöver bearbetas både i nuet, men den behöver även ett efterarbete. Anledningen till detta är att sorgereaktionerna är väldigt individuella och därmed är ett barn eventuellt inte redo att öppna upp sina känslor förrän senare (Myndigheten för skolutveckling, 2008).
Barnen kan även uppträda på olika sätt där vissa är helt opåverkade medan andra kan vara utåtagerande eller tro att föräldern kommer att återvända. Genom att känna till barns olika sorgereaktioner så kan den verksamma förskolläraren hjälpa barnet på bästa sätt, därför är det av stor vikt att förskollärare få lära sig om barn i sorg och hur den kan hanteras
(Dyregrov, 2011).
De som arbetar med barn i sorg, exempelvis inom förskolans ram, behöver alltså kunskap om hur de ska bemöta ett barn som befinner sig i sorg. Detta är kanske inte någonting som förskollärarna i första hand får kunskap om när de läser till förskollärare eller via formellt organiserade utbildningsdagar. Samtidigt som det är kunskap som behövs för att
förskollärare ska kunna bemöta barn i sorg på ett bra sätt. Förskolan är nämligen av stor betydelse för ett barn som hamnar i sorg, exempelvis kan det röra sig om att ett barn som har mist en förälder och den andra föräldern själv är i sorg (Dyregrov, 2011). Dyregrov (1990) menar på att det är bra om barnet återgår till förskolan så snart som möjligt så att det sorgbearbetande barnet får komma till en trygg plats där allt är som vanligt. Förskolan är en stabil plats som genomsyras av trygghet och stabilitet, vilket ger barnet en känsla av stöttning då hemmiljön ofta genomsyras av sorg (Dyregrov, 1990).
Sorgen behöver inte nödvändigtvis komma från att mista en förälder eller närstående utan kan förstås även gälla annat där känslor av stor förlust ska bearbetas. När ett barn är i en situation i sorg på förskolan så är det viktigt att förskollärare använder sin omsorgsetiska sida för att barnet ska känna sig sett (Colnerud, 2017). Sorg är ett ämne som många helst inte vill beröra, av den anledningen så väljer man helst att tala med barn på ett okonstlat och behagligt sätt för att komma ifrån ämnet (Dahl, 1979). Vuxna och barn kan ha olika föreställningar om vad som händer när sorg inträffar, men då handlar det om att arbeta yrkesetiskt och lyssna och visa respekt för allas tankar (Åberg & Lenz Taguchi, 2005).
Genom att förskollärare bejakar barnens funderingar när det kommer till frågor kopplat till sorg, men även genom att besvara dem efter bästa förmåga, samt att bekräfta att man finns där som en lyssnande förskollärare kan skapa en trygghet för barnen (Skolverket, 2018).
Mot denna bakgrund så väcktes funderingar kring hur arbetet med barn i sorg faktiskt hanteras och upplevs i förskolans verksamhet. En relaterad fundering var hur
förskollärarens ansåg att dess yrkesprofessionella kunskap kunde öka för att kunna arbeta ännu bättre med och stödja barn i sorg. Utifrån intervjuer undersöktes därför
yrkesverksamma förskollärares och en rektors erfarenhet och kunskap från deras arbete med barn i sorg. Ämnet barn i sorg är väldigt brett, så i den här studien belyses främst hur förskolan skulle hantera en händelse som leder till att barn hamnar i sorg, hur personalen hanterar efterarbetet och vad de kan göra för att hjälpa barn i sorg.
2
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare och rektorer i förskolan resonerar och agerar när det gäller barn i sorg, vilka förutsättningar och planer som finns för detta arbete samt hur detta arbete skulle kunna utvecklas.
1.2 Frågeställningar
-Vilken handlingsberedskap och eventuella handlingsplaner finns för att möta barn i sorg i förskolan?
-Vad är de intervjuades erfarenheter och uppfattningar av att bemöta barn i sorg i förskolan?
- Vilka förbättringsområden identifieras av de intervjuade vad gäller förskolans arbete med barn i sorg?
3
2 Bakgrund, tidigare forskning och teori 2.1 Centrala begrepp
Barn i Sorg – Innebär de tankar, känslor, reaktioner och beteende som kan uppstå vid olika situationer (Vårdguiden, 2018). Sorg kopplas ofta ihop med dödsfall av en person eller exempelvis ett husdjur som har avlidit, men det kan även vara skilsmässor eller sjukdomar. Varje person känner sorg för olika situationer, oavsett om de anses stora eller små från någon annans perspektiv, och varje sorgereaktion är olika för varje enskild individ (Svenska institutet för sorgbearbetning, 2021)
Kris– En kris kan innebära någonting som bland annat påverkar vår hälsa eller viktiga samhällsfunktioner (Vårdguiden, 2018). Exempelvis en skolbrand, olycka eller pandemi, så som influensa eller covid-19 som påverkar många på samma gång och kan påverka samhället och de individer som ingår där.
Krisplan på förskolan - Varje förskola har en beredskap för att hantera sorg som kan uppstå av krissituationer - en krisplan som skapas av personalen på förskolan med kontaktlistor och telefonnummer till vårdnadshavare och andra som de kan behöva komma i kontakt med (Skolverket, 2006). Dessa planer förvaras ofta i en så kallad krispärm och även om syfte är det samma kan den exakta omfattningen och innehållet varierar något från förskola till förskola. Det brukar även finnas en krisgrupp på varje förskola där det ofta är en från varje avdelning som ingår. Gruppen ansvarar bland annat för att uppdatera listor och att informera om en kris skulle vara aktuell.
2.2 Tidigare Forskning
Inledningsvis så presenteras tidigare forskning som berör barns ålder och kognitiva förmåga att uppfatta omvärlden i förhållande till sorg. Därefter kommer forskning om hur förskollärare kan arbeta med sorg, med exempel som bland annat lekterapi samt beredskap för yrkesverksamhet.
2.3 Barns förståelse av sorg
Det finns en del forskning om hur barn i olika åldrar och utveckling uppfattar eller inte uppfattar och tolkar exempelvis en förlust och sorg. Willis (2002) menar på att barn som är så unga som 2–3 år kan ha svårt att förstå innebörden av att någon är borta och inte kommer tillbaka. Willis (2002) poängterar även att barnen som är i förskoleåldern fortfarande befinner sig i Piagets preoperationella stadie när det gäller den kognitiva utvecklingen. Piaget (2002) menar på att barn som befinner sig i det kognitiva
utvecklingsstadiet börjar att använda sig av fantasier där även olika sinnesintryck spelar in, men desto äldre barnen blir så börjar de att utveckla en förståelse för att saker eller personer är existerande. Detta stadie handlar främst om barns utveckling av sinnesintryck och motoriska färdigheter i den kognitiva utvecklingen. Barn behöver kunskap och medvetenhet för att kunna förstå sin omvärld innan de kan bli medvetna om den sorgeprocessen som sker (Piaget, 2002).
Willis (2002) har även skrivit om hur personal ska arbeta med barn i sorg utifrån deras ålder. Den innefattar bland annat att när det handlar om barnen i yngre åldrar ska man till exempel ha normala rutiner och vara medveten om att barnen kan vara känsliga för vuxnas reaktioner. När barnen är runt 3–4 år kan deras reaktioner förändras från arga till
opåverkade, samt att man som vuxen ska man vara redo på frågor som kan komma. Man ska även att ta hänsyn till barnens frågor och att exempelvis uppmuntra till att måla, låta barnet inse att det är acceptabelt att leka och använda beröring för att lugna barnet (Willis, 2002).
4
Willis (2002) menar att när barnet är 5–6 år så kan dess reaktioner fortfarande variera och de kan även ha en förställning om att den avlidna kommer tillbaka. I denna ålder så uppmuntras mer fokus på den avlidne, dels att läsa böcker om döden, dels skriva brev till den avlida. Det är viktigt att använda konkreta termer och uppmuntra barnet till att prata om känslor. Willis (2002) menar även på att uttrycka sig genom musik och konst är ett effektivt sätt att hjälpa barn att hantera situationen. Wong (2010) har studerat 5–6 åriga barns förståelse av döden och även denna studie tar upp att barns kognitiva förmågor är begränsade så att de inte har en full förståelse för att döden är definitiv. Wong (2010) ville att studien skulle skapa en förståelse för hur förskolebarns uppfattningar om döden kan påverka dem. Wong (2010) fokuserar även studien på hur förskollärare ska kunna skapa en bättre förståelse så att de kan hjälpa barn i sorg att hantera situationerna. Eftersom sorg och död ofta kommer oväntat så behöver det skapas effektiva strategier för att hantera en plötslig situation (Wong, 2010)
2.4 Hur förskollärare arbetar med barn som befinner sig i sorg
Fyhr (1999) beskriver hur sorgeprocesserna ter sig på olika sätt och det är bland annat längtan efter den förlorade, förtvivlan, depression, men även att man anpassar sig efter den nya tillvaron på nytt. Fyhr (1999) menar även på att det finns många faktorer som vi inte ser, men som kan påverka utgången av sorgeprocessen eftersom den är individuell.
Tryggheten som finns runt om kan inte ersätta den sorg som den en människa känner.
Fyhr (1999) nämner även att yrkespersoner som arbetar runt om kan behöva stöd när de är med om förluster, eftersom deras yrkesutbildningen inte räcker till.
Szente (2016) skriver om barn som har varit med om krissituationer och vilken inverkan det kan få för dem. Denna artikel tar även upp grundläggande hjälpinsatser som kan vara till hjälp för förskollärare (Szente, 2016). Det första man ska se till är att normalisera rutiner efter att det har uppstått någonting som kan leda till att barn hamnar i sorg. Unicef (2020) menar på att det måste finnas utrymme att kunna ställa en begäran angående kompetensutveckling för alla som arbetar med att möta barn. Sorg kan vara ett sådant område. Skolinspektionen (2017, s.6) skriver att:
Förskolecheferna behöver ge personalen förutsättningar att genomföra uppdraget på ett professionellt sätt, bland annat genom att se till att
personalen får relevant kompetensutveckling och stöd i form av till exempel konsultation och handledning. Förskolecheferna behöver därmed
kontinuerligt analysera personalens behov av kompetenshöjande insatser samt utvärdera samverkan med stödfunktioner.
En forskningsartikel av Wiseman (2013) beskriver att det är viktigt att man pratar ärligt och konkret med barnen för att det är väsentlig för sorgereaktioner. Wiseman (2013) menar även på att bilderböcker kan vara ett bra sätt att använda som stöd för barn i sorg och att förstå känslor genom. Genom dessa kan man även besvara många av de frågor som barn har om sorg och förluster. Jo-Auman (2007) skriver i likhet med ovan nämnda att stödet från den vuxna är viktigt också för hur barnet uppfattar och hanterar förlusten. Det är även viktigt att barn får det stöd som de behöver för deras psykiska välbefinnande. Det vill säga att de får tröst, stöd och förståelse. För att detta ska kunna förbättras behöver skolans personal bistå med hantering av detta. Det beskrivs även om att det finns en oroväckande saknad av förståelse för barnens behov av stöd bland allmänheten (Jo- Auman, 2007).
Myndigheten för skolutveckling (2008) skriver att vid yngre åldrar så är vikten av hålla fast vid rutinerna i förskolan stor samt att vara öppen och ärlig. Myndigheten förespråkar kreativa uttrycksformer så som lekterapi och tecknande. Myndigheten för skolutveckling (2008) redogör också för Freuds och Piagets tankar angående lekterapi, där Piaget menar
5
på att leker gör så att det som hänt blir verkligt och Freud anspelar på att upprepning av leken gör så att obehaget minskar.
2.5 Arbeta med lekterapi
Lekterapi är vanligt att barn i sorg ägnar sig åt. Dyregrov (2011) beskriver att en flicka som hade förlorat en anhörig var väldigt sysselsatt av att fokusera på kyrkogårdar och begravning. Hon använde sig av lekterapi genom att begrava en krokodil om och om igen, först när hon hade begravt krokodilen så hade hon kapacitet för att beskriva känslorna som fanns när hon föreställde sig de som besökt graven kände. Denna process är liknande för många barn som förlorar en anhörig eftersom barnet på så sätt kan få en tydligare bild av vad det är som händer när en anhörig förlorar någon. Lekterapi kan även genomföras genom att rita, är det i anslutning till förlusten så ritar barnet ofta någonting som
förknippas med händelsen (Dyregrov, 2011). I andra fall så kan en form av terapi vara att barnet tillsammans med en person rit-prata eftersom det är enklare att prata om saker som kan vara jobbiga att prata om, utan att behöva sitta och titta på personen. Genom att titta på många olika forskningsartiklar och litteratur så uppmärksammas det att mest
förekommande är musik och rita inom terapi för sörjande barn. Leken brukar vara central i de sörjande barnens terapi genom att i meningsfulla aktiviteter kunna uttrycka sig. Willis (2002) har bland annat, som skildrats ovan, skrivit mycket om hur effektiv lekterapi kan vara. Även i en artikel av Szente (2016) menar man på att målande, läsande och berättande är ett bra sätt att arbeta med barn som befinner sig i sorg, eftersom detta kan vara ett enklare sätt att uttrycka sig.
2.6 Beredskap för yrkesverksamhet
Dyregrov (2011) uttrycker att ett barn kan hamna i sorg utan föraning, av den anledningen så är det med fördel om förskollärare har kunskap om detta redan innan det händer. Även Cullberg (2006) menar på att om en kris skulle uppstå och människor och organisation är väl förberedda innan så kommer den att kunna hanteras på ett bättre sätt.
Angående sådan krisberedskap i förskolan beskriver Myndigheten för skolutveckling (2008) en rektor som hävdar att det inte finns någon krisplan i världen som kan ersätta mental beredskap, däremot kan den vara en hjälp till att bygga upp den beredskapen.
Myndigheten för skolutveckling (2008) tar även upp hinder som kan göra så att
beredskapen inte blir lika effektiv, vilket kan vara att man inte tänker att det ska inträffa någon form av kris eller att det sällan sker. I denna bok skriver myndigheten vidare att ”ett barn som har drabbats av det otänkbara vill inte bli bemött, det vill bli mött!”
(Myndigheten för skolutveckling, 2008, s.19)
Det finns situationer som kan vara potentiellt problematiska inom förskolan, om
exempelvis en anhörig till ett barn har avlidit, då gäller det bland annat tystnadsplikten. I ett sådant fall behöver man ha en kännedom angående hur man ska hantera det gällande resten av barngruppen, övriga förskollärare, men även vårdnadshavare (SFS 2020:605, 29 kap. 14§).
2.7 Teori
Johan Cullberg är professor i psykiatri och har skapat en kristeori som omfamnar olika sorgearbetet på ett holistiskt vis. Denna studie kommer utgå från Cullbergs teori (1996) om sorgeprocesser, som barn i förskolan kan komma att gå igenom och hantera. Genom att känna till dessa faser kan verksamma inom förskolan skapa sig en uppfattning genom sorgeprocessens olika förlopp och även hur man ska hantera situationerna vid den fasen som barnet befinner sig i. Denna uppsats har utgått från hur Cullberg (1996) beskriver
6
teorin i boken ”Kris och utveckling, en psykodynamisk och socialpsykiatrisk studie”.
Cullberg (1996) har valt att dela in processen i fyra faser och dessa kan kopplas till den ovan refererade litteraturen på flera sätt:
Den första fasen är chock som kommer i det direkta skedet. Där beskriver Cullberg (1996) hur man kan känna overklighet, förtvivlan och tomhet. Detta är något som Myndigheten för skolutveckling (2008) tar upp genom att beskriva hur man ska bemöta ett barn som har varit med om det otänkbara.
Fas nummer två beskriver Cullberg (1996) är reaktionsfasen och den kommer när man har börjat förstå vad som har skett. Szente (2016) skriver i sin artikel om inverkan som kan drabba barnet och även om hjälpinsatser som förskollärare kan använda sig av. Szente (2016) menar att det första som man ska göra är att se till så att allt är precis som vanligt när barnet kommer tillbaka till förskolan. Detta är även något som exempelvis även Dyregrov (1990) har betonat.
Fas tre benämner Cullberg (1996) som bearbetningsfasen där man börjat att återgå till vardagen. Under denna fas börjar man att fundera över vad som har hänt och varför.
Under detta skede innebär en del av bearbetningen om att man pratar om och sätter ord på händelsen. Dyregrov (2011) menar att detta kan behandlas genom lekterapi, som kan vara väldigt effektivt för att barnen ska kunna uttrycka sina känslor genom lek eller att rita.
För att sakta men succesivt återgå till vardagen så menar Cullberg (1996) att man kommer till nyorienteringsfasen. Denna fas handlar om att försöka anpassa sig efter den nya vardagen genom att få en ny inställning till framtiden. Fyhr (1999) beskriver om hur förloppen fram till att barnet kan anpassa sig till den nya situationen kan se ut.
7
3 Metod
I detta avsnitt redovisas de metodologiska aspekterna för studien. Avsnittet kommer att innefatta en beskrivning av metodval, datainsamlingen, urval av respondenter,
databearbetning och analysmetod, samt forskningsetiska överväganden och studiens trovärdighet.
3.1 Metodval
Uppsatsen genomfördes som en kvalitativ studie, givet studiens syfte att bidra med kunskap om resonemang och agerande bland rektorer och förskollärare anseende barn i sorg. Kvalitativa intervjuer ger goda möjligheter att samla in resonerande svar från
respondenterna, samt erhålla ett djup i svaren (Svensson, 2014; Fejes & Thornberg, 2019).
I jämförelse med till exempel en webbenkät kommer den kvalitativa intervjun att kunna ge möjlighet till följdfrågor. Patel & Davidson (2019) menar att i samtalsintervju som är mer öppen kan man utveckla frågan för respondenten om denna inte kan tolka frågans
innebörd, samt att man kan ställa uppföljningsfrågor. Att den intervjuade tydligt kan förstå frågornas innebörd ansågs som viktig i valet av metod, enkäter erhåller inte samma
möjlighet till detta gentemot intervjuer (Patel & Davidson, 2019).
Ämnet handlar om komplexa och svåra frågor, vilket gör metodvalet kvalitativ intervju extra lämpligt (Patel & Davidson, 2019). För att en bättre intervju ska uppstå, kan det vara fördelaktigt att skicka frågeformuläret med några följdfrågor i förväg. På så vis får
respondenterna mer tid att tänka på frågorna så att man kan få ett mer ingående svar på frågorna. En nackdel kan dock vara att man inte får ett direkt svar på frågan och att det kan vara mer uppriktigt på grund av att man svarar i nuet (Patel & Davidson, 2019).
Intervjuerna var semistrukturerade och grunden till valet av just semistrukturerade
intervjuer var för att de i många avseenden brukar kännas mer levande på grund av att fler följdfrågor kan ställas (Trost, 2005). Enligt Kvale (2014) kan denna metod fånga till exempel upplevelser och åsikter. Detta passar bra med studiens syfte eftersom den semistrukturerade intervjun ger utrymme för följdfrågor och att låta respondenternas tala fritt kring deras erfarenheter och resonemang.
3.2 Urval och avgränsningar
Urvalet som gjordes var ett bekvämlighetsurval, vilket innebär att kommunikation med dessa förskollärare fanns sedan tidigare och kännedom att de skulle bli bra informanter (Christoffersen & Johannessen, 2015).
Totalt var det fem förskollärare och en rektor på två olika förskolor, vilket utgjorde totalt 3 olika avdelningar som var respondenter. En anledning till att detta urval gjordes var att en av avdelningarna hade varit med om ett dödsfall och de andra inte hade erfarenhet av det, vilket förhoppningsvis skulle leda till kontraster i deras resonemang. I den första förskolan intervjuades rektorn och en av förskollärarna vid separata tillfällen. På den andra förskolan intervjuades fyra förskollärare totalt. Intervjuerna med dessa förskollärare skedde i grupp då två förskollärare intervjuades tillsammans vid två intervjutillfällen. Intervjuerna skedde alltså både enskilt och i grupp. Patel & Davidson (2019) menar på att gruppintervjuer kan vara mer komplicerade på grund av att det blir mer att transkribera och att man ska skilja på vem som sa vad, men det finns fördelar genom att respondenternas dialog har ett empiriskt mervärde. Anledningen till att en rektor intervjuades var för att ge möjlighet att kontrastera svaren mot förskollärarnas. Rektorn för den andra förskolan blev även
tillfrågad angående att delta i denna intervju, men kunde ej på grund av tidsbrist. Det hade varit berikande med empiri även från denne för studien i helhet. Den intervjuade rektorn är, tillsammans med rektorn för den andra förskolan som avböjde medverkan, ansvariga för att ha författat krisplanen som gäller för båda förskolorna eftersom de ligger inom
8
samma ansvarsområde. Den intervjuade rektorn kunde av denna anledning svara på frågor relaterat till detta arbete gällande båda förskolornas gemensamma krisplan.
3.3 Datainsamling
Innan arbetet med intervjuerna började så författades ett informationsbrev (bilaga 1) som beskrev syfte och information som skickades ut som en förfrågan om respondenterna var villiga att delta i en intervju. När ett medgivande om detta har bekräftats skickades frågeformuläret till respondenterna. Respondenterna blev även tillfrågade om de gav godkännande för att intervjun skulle spelas in. Frågeformulären delades upp till två olika intervjuguider i form av frågor till de intervjuade förskollärarna (bilaga 2) och frågor till rektorn. Frågorna var i båda fallen formulerade med utgångspunkt i studiens
frågeställningar och innehöll frågor gällande beredskap vid barn i sorg, erfarenheter, agerande, bemötande, kunskap och förbättringsområden. Det var endast fåtalet skillnader i intervjumanualerna till förskollärarna, detta var bland annat att rektorn fick frågor om hur krisplanen hade skapats och vilka kriterier som de hade utgått från, om resurserna kan samordnas, samt om eventuell kompetensutveckling (bilaga 3).
Intervjuerna inleddes med frågan om respondenterna godkände att det spelades in, Under den pågående intervjun ställdes då dessa frågor med utrymme för uppföljningsfrågor och respondenterna talade till största del obehindrat om hur de upplevde frågorna som togs upp under intervjun. Respondenterna talade fritt under samtalet inom ramarna för ämnet, vilket Trost, (2005) förespråkar. Eftersom det var semistrukturerade intervjuer fanns alltså en struktur, men uppföljningsfrågor och i vilken ordning frågor ställdes kunde variera, förtydligande av frågor kunde även uppkomma (Bryman, 2018).
På grund av rådande omständigheter och restriktioner med anledning av covid-19 så kunde intervjuerna endast genomföras digitalt, vilket innebar att fullt fokus kunde vara på respondenten och att uppnå ett bra intervjusamtal. Vardera intervju varade i ungefär en timme. Eftersom respondenterna hade gett medgivande till inspelning så spelades intervjuerna in i röst- och videoformat. Respondenterna hade även i informationsbrevet blivit informerade om att de skulle anonymiseras i studien, att de kunde avbryta när de ville och även att allt material skulle förstöras när arbetet var färdigt. Detta enligt de forskningsetiska principerna (Vetenskapsrådet, 2017)
3.4 Databearbetning och analysmetod
Det inspelade materialet lyssnades inledningsvis igenom för att sedan transkriberas och i ett ännu senare steg kodas. Vidare analyserades svaren genom den tematiska analysen det vill säga frågor om varför, vad och hur. Enligt dessa frågor finns möjligheten att
undersöka sociala eller arbetsrelaterade situationer, för att därefter slutligen identifiera vilka teman som var viktiga för att besvara mina frågeställningar (Kvale & Brinkmann, 2014).Utifrån transkriberingen så skapades underteman för att slutligen kunna placeras under den huvudfråga som de berörde (Bryman, 2018). Dessa var bland annat lekterapi, barns reaktion, brist på utbildning, bearbetning, krisplan, hantering av situation, samt önskemål och förbättringsmöjligheter. Därefter så genomfördes en kodning där det valdes ut delar av det transkriberade materialet som berörde ett visst tema som markerades med samma färg i alla transkriberingar. Samma process genomfördes med alla teman så att de fick var sin färg och till sist kunde alla transkriberade delar i samma färg sammankopplas under den huvudfråga där de passade bäst in. Denna färgkodning gjordes för att kunna hitta en koppling mellan transkriberingsmaterialet, samt att kunna belysa studiens syfte som var att bidra med kunskap om hur förskollärare och rektorer i förskolan resonerar och agerar när det gäller barn i sorg, samt de tre huvudfrågeställningarna som berörde
handlingsplan, bemötande och eventuella förbättringsområden.
9
3.5 Forskningsetiska överväganden
Till exempel Kvale & Brinkman (2014) och Veteskapsrådet (2017) skriver om krav angående samtycke, information och avidentifiering, vilket intervjuerna uppfyller. När kontakten med respondenterna togs skickades ett missivbrev ut (bilaga 1), detta utgick från Vetenskapsrådet (2017) riktlinjer. Respondenterna informerades genom det om att det var frivilligt att ställa upp, att de kunde avbryta intervjun när de ville, intervjun syfte, samt att materialet enbart skulle användas för denna rapport och raderas efteråt och att
respondenterna skulle förbli anonyma (Vetenskapsrådet, 2017). För att ingen obehörig ska komma åt informationen så har respondenterna fått fiktiva namn, för att avidentifieras, när intervjuerna förvarades på datorn. Respondenterna kommer även att vara konfidentiella och inte nämnas vid deras rätta namn i examensarbetet. När intervjun började frågades respondenterna även återigen om de gav medgivande till att det skulle spelas in
(Vetenskapsrådet, 2017).
3.6 Metoddiskussion och studiens tillförlitlighet
För studiens syfte var det fördelaktigt att nyttja intervjuformatet och låta respondenterna komma till tals med att fritt beskriva sina svar på ett utförligt vis. Det empiriska materialet hade inte blivit varken lika rikt eller tillförlitligt med en enkät som datainsamlingsmetod.
Dock så var det en nackdel att endast rektorn för den ena förskolan hade möjlighet att ställa upp, men på grund av att de båda förskolorna utgick från samma krislistan så var det samma utgångsläge för alla förskollärare som medverkade dvs samma plan gällde för båda förskolorna. Svaren som gavs av respondenterna besvarade rapportens frågor och syfte eftersom det framkom vilken beredskap som de känner att de har för att bemöta barn som befinner sig i sorg och även vad respondenterna känner att de saknar inom verksamheten.
Studien har på så sätt mätt vad den avsåg att mäta. Utifrån det faktum att några av respondenterna hade varit med om att hantera sorg i förskolan mer än vad andra hade erfarit i sin profession hade så ansågs det vara en bra blandning att höra hur
respondenterna resonerade från dessa olika omfattande erfarenheter. Denna blandning av erfarenheter och det berikade studien och bidrag till att besvara dess forskningsfrågor.
I gruppintervjuerna upplevdes vissa fördelar jämfört med de individuella intervjuerna. I grupp (om två förskollärare) kunde deltagarna påminna varandra om situationer som uppstått. Vilket i sin tur kunde göra så att man kunde få mer ingående resonemang om situationer som hade med ämnet att göra gällande situationer som de upplevt under tiden med ett barn i sorg. Detta visade på att tillsammans så kunde de hjälpa varandra att minnas upplevelser som de hade genomgått under denna tid som var med barnet i sorg (Bryman, 2018). I jämförelse med de enskilda Intervjuerna så kunde de bara svara på saker som de själva kom ihåg, men samtidigt kan det vara positivt med enskilda intervjuer för att de kan berätta saker som man möjligtvis inte vill delge inför andra. De intervjuade kunde också vid dessa intervjutillfällen dela med sig av sina tankar. Eftersom studien vill fånga de intervjuades känslor, erfarenheter och synpunkter var detta viktigt att ge utrymme för detta. Dialogens mellan de intervjuade i gruppintervjun gav också en extra dimension till materialet.
10
4 Resultat
I detta avsnitt kommer resultaten från den datainsamling som genomfördes att redovisas utifrån studiens tre frågeställningar. Här kommer således respondenternas åsikter att redovisas angående handlingsplaner, vilka situationer som har uppstått där barn har hamnat i sorg, hur förskollärarna arbetar i situationer som dessa, samt önskemål och förbättringsområden. Respondenterna kommer att benämnas som förskollärare 1, 2, 3, 4, 5 och rektor.
4.1 Vilken handlingsberedskap och eventuella handlingsplaner finns för barn i sorg i förskolan
Studiens resultat visar att i de undersökta förskolorna finns handlingsplaner som är ett sätt att hantera enskilda barn i behov av någon form av mer systematiskt stöd är att man skapar en handlingsplan för just den specifika situationen. Studien visar även att det även finns krisplaner. Men även om planerna finns så handlar de sällan specifikt om barn i sorg och hur personalen kan hantera sådana händelser, i stället är det mer allmänt hållna. En förskollärare uttryckte det som att: ”Vi har inga specifika planer om just barn i sorg”
(förskollärare 1).
Rektorn menar att krisplanen handlar om det akuta skedet, det vill säga den närmsta veckan efter inträffad incident. Det betyder att den existerande planen framför allt fokuserar på hur personalen ska agera i nuläget, inte över tid. Ibland revideras planerna, senast 2019 reviderades krisplanen i förskolorna. Alla förskollärare var eniga om att de kände till krisplanen, men de tyckte inte att den behandlade barn i sorg, utan mest vad man skulle göra i det akuta skedet och inte hur man skulle arbeta med sorgen under en längre tid.
När det gäller handlingsplanen i jämförelse med krisplanen så var förskollärarna relativt överens om att det inte fanns någon tydlig handlingsplan om barn i sorg, ett exempel från en av de intervjuade var att ”alltså vi har ju den där boken barn i sorg och sen i den här pärmen som vi har också, där är det ju litteratur som man kan läsa tillsammans med barnen” (förskollärare 4). När rektor beskriver handlingsplanens roll sade denna att:
”De gånger som vi hamnar i alltså i svåra situationer, så är ju den viktigaste handlingsplanen där, det är ju dialogen med vårdnadshavare” (rektor).
När handlingsplanen kom på tal så berättade flera förskollärarna att de hade en krisgrupp, vilken brukar innefatta en person från varje avdelning, tillsammans med rektorn. Deras uppgift är att uppdatera kontaktlistor och även viktiga nummer som kan behövas om något inträffar. Det är även deras ansvar att meddela personalgruppen om någonting skulle inträffa.
Alla respondenter kände till att krisplanen fanns och den aktiveras först när en situation uppstår. Förskollärare 1 säger exempelvis: ”Med handen på hjärtat så har vi inte öppnat krisplanen en enda gång” (förskollärare 1).
Respondenterna menade att i ett akut skede är det inte möjligt att bläddra i krisplanen. De flesta förskollärarna menar på att de har läst krisplanen, men att de inte kommer att komma ihåg vad som stod, utan att des kommer att behöva läsa den igen om en situation som uppstår där den kan vara till hjälp.
När rektorn pratar om krisplanen så syftar denne till att den fungerar som en grov
checklista för vad som ska göras om exempelvis ett barn skulle försvinna. Rektorn menar
11
även på att denne förlitar sig på att personalen skulle sköta detta på ett bra sätt som och tänker att de skulle klara av att ta hand om barn i sorg. Rektorn betonade även på att alla ska läsa krisplanen, även om det inte kommer att vara något läxförhör på det så är denne övertygad om att alla i personalen läser den i uppstarten på varje hösttermin. Däremot så sade rektorn själv: ”Jag ska läsa och ska uppdatera mig själv, Jag tvungen att plocka fram listan här och se vad det var som stod” (rektor).
Studien visar på att endast en av förskollärarna tycker att krislistan innehåller tillräckligt med information gällande att hantera barn i sorg. förskollärarna från en förskola hade kompletterat med att inskaffa boken ”barn i sorg”. Rektorn menar dock på att eftersom de inte hamnar i de situationerna så ofta så innehåller inte krislistan information om sörjande, utan denne sade:
När vi gör det då tänker jag att vi har en beredskap utifrån allt annat som vi jobbar med. Att vi är vana att möta människor i andra svåra situationer som är mer vanligt förekommande och då kan man applicera den kunskapen på det (rektor).
Rektorn sade även: Sen såklart att den dagen man sitter i en svår situation så önskar man ju alltid att man hade mer kunskap, att man alltid visste mer och kanske att man hade erfarenhet (rektor).
Detta visar på att man inte alltid kan förlita sig på krislistan, utan att man utgår från att personalen ska ha så pass mycket kunskap så att de kan klara av de situationer som kan uppstå. Detta är någonting som inte överensstämmer med förskollärarnas önskan, vilket kommer att redovisas och tydliggöras längre fram i denna uppsats.
4.2 Erfarenheter och uppfattningar av att bemöta barn i sorg i förskolan
Även om bara den ena förskolan i studien hade varit med om vårdnadshavares bortgång så hade båda förskolorna ändå berättelser om erfarenheter från barn i sorg och kris. Båda förskolorna hade alltså fått uppleva olika situationer av barn i sorg. En av förskollärarna framhöll att erfarenheten ser väldigt olika ut beroende på erfarenheter och egen utbildning.
Det är tydligt i studien att förskollärarna inte har fått någon ytterligare fortbildning i ämnet under sin verksamma tid som förskollärare. En de intervjuade sa: ”Jag har ju jobbat ändå som förskollärare sedan 2002 och det är för ett år sedan jag har kommit i kontakt med det här” (förskollärare 2).
Även om erfarenheterna alltså varierat var det framgick det tydligt det att förskollärarna hade ett starkt förtroende för att de skulle få ett bra stöd och hjälp om en allvarlig situation skulle uppstå. Ett exempel från förskollärare 2 handlar om en sjuk vårdnadshavare och förskolläraren berättar att:
Vi hade ju flaggat för rektorn redan när föräldern blev sjuk att vi har ett barn innan hos oss som har en vårdnadshavare som är svårt sjuk. Vilket gjorde att vi också som förberedde oss från vår sida (förskollärare 2).
Förskollärarna berättar även om stöd genom att de hade en specialpedagog på att ta kontakt med. Rektorn beskrev sin egen roll och sade:
”Jag är ju mer som ett bollplank egentligen, ett bollplank som har lite mer möjligheter att plocka in stöd från annat håll” (rektor).
4.3 Exempel på situationer som uppstått
12
Det hade uppstått en krissituation som tydligt relaterar till barn i sorg på vardera förskola.
Den första handlade om ett barn som drabbades av cancer och den andra situationen gällde en vårdnadshavare som blev svårt sjuk och avled till följd av det. På denna avdelning hade barnets andra vårdnadshavare varit öppen och förskolläraren berättade att hon förklarade:
”Att pappa var sjuk och pappan orkade inte göra saker. Att han behövde vila mycket”
(förskollärare 4).
Förskolläraren berättade även att barnet var lite äldre och att det gick lättare åstadkomma verbal kommunikation med detta barn.
Förskolläraren som arbetade på avdelningen där vårdnadshavaren avled sade:
Vi visste ju att det var en vårdnadshavare som var sjuk och tyvärr sedan avled. Vi förstod ju att det här är något som inte kommer att gå vägen (förskollärare 1).
Rektorn lade till ytterligare exempel på situationer och berättade att de på dennes förskola hade haft både svårt sjuka barn och vårdnadshavare. Rektorn sade även:
Men vi har också haft syskon till de svårt sjuka barnen och det är ju också en grej, men det kanske inte blir så att det definieras som sorg, men det är också någonstans att bearbeta vad som händer och förstår (rektor).
Rektorn valde sedan att poängtera: ”Alltså men jag har jag har så bra personal att de hanterar ju de här sakerna själva” (rektor). Rektor ger alltså uttryck för stor tilltro till sin personal.
4.4 Reaktion och agerande vid barn i sorg
De flesta förskollärarna förtydligade att om en situation med ett barn i sorg skulle uppstå på deras avdelning saknar de olika slags resurser för att hantera den situationen.
Förskollärare 3 sade exempelvis: ”skulle det hända nu, alltså jag skulle bli så här handlingsförlamad” (förskollärare 3).
De flesta förskollärarna, inklusive rektorn, menade att man skulle vara ärlig, bemöta barnet efter deras förutsättningar, vara en trygg person som finns där. Alla förskollärare svarade att förskolan skulle vara den normalt välbekanta platsen och att man skulle bete sig som vanligt när barnet kom. En förskollärare tyckte att man skulle vara ärlig och uppriktig med hur situationen var. Denne gav ett exempel:
Att man får vara lite ärlig för att jag tror att det kan behövas så att man inte skapar någon falska förhoppningar eller någonting om att mamma reste i väg hon, kommer tillbaka snart (förskollärare 3).
En av förskollärarna som hade varit med om dödsfall sade:
Det vi kom fram till tillsammans när vi förberedde oss det var ju att man aldrig ska tvinga sig på, utan att vi måste någonstans vara den här stabila tryggheten och vänta på att barnet öppnar sig, för att det kan komma när som helst och när det kommer att låta det komma (förskollärare 1).
På grund av att man behöver vårdnadshavarnas godkännande för vad man som
förskollärare får göra så är det viktigt att se till den aspekten. De som hade varit med om dödsfallet agerade enligt detta:
Det första steget var att vi pratade ju med mamma och frågade liksom, men hur vill du att vi bemöter de andra barnen i det här och är det okej att vi pratar med deras föräldrar om att det här har hänt. Men vi måste höra godkännande från henne för att få prata om hennes situation med andra (förskollärare 1).
13
En sådan här händelse påverkar vidare hela arbetslaget. I exemplet ovan går arbetslaget igenom alla situationer som sker tillsammans. På avdelningen där det hade skett ett
dödsfall så sade en av förskollärarna att det påverkade arbetslaget på ett väldigt starkt sätt, speciellt eftersom de fick beskedet av den andra vårdnadshavaren som också var i sorg. En av förskollärarna på denna avdelning uttryckte sig på detta sätt:
Vi förstår ju vilken sorg de gick igenom hemma. Som förskollärare eller barnskötare så knyter vi an till alla sina barn, det är mina barn, vilket gör att när de har ont har ju även vi ont (förskollärare 1).
4.5 Barns reaktioner
Barns sorgereaktioner kan ta sig uttryck på olika sätt. En av förskollärarna sade:
Man kan ha den här direkta sorgen där man är arg och ledsen och vill man verkligen så här bearbeta sorgen här och nu, eller så kan man bara så här okej får jag gå och leka nu och någonstans däremellan så är det ett väldigt brett spektra liksom av bearbetningar från barnet (förskollärare 1).
Både förskollärarna och rektorn som varit med om sorgereaktioner sa att barnet kunde vara som vanligt och sen bubblade alla känslorna upp efter ett tag och då kunde det vara under vilken situation som helst. Alla förskollärare och rektorn var även överens om att man skulle respektera barnet om barnet inte ville prata om det. Förskollärarna berättade även om situationer där barn kunde reagera som att de inte hade förstått innebörden av situationen som skett och inte brydde sig anmärkningsvärt mycket, men det var bara deras sätt att hantera det hela på.
När det handlar om hur de andra barnen på den avdelningen reagerade så berättade förskollärare 1 & 2 att de inte påverkades i negativ bemärkelse när dödsfallet inträffat, de beskrev det tillsammans och sade: ”Däremot så tror jag att det är så, stärktes ju gruppen att de alltså deras sammanhållning var ju helt otrolig och de är ju väldigt mån om varandra”
(förskollärare 1 och 2).
Dessa förskollärare berättade vidare om att barnen fick en större förståelse för andras livssituationer och en av dem sade: ”det är ju någonstans en del i vår läroplan, att barnen ska få en större förståelse för andra människor” (förskollärare 1).
4.6 Förhållningssätt och verktyg för att möta barnet
Alla förskollärare och rektorn var överens om att det viktigaste handlar om att alltid vara närvarande, lyhörd och finnas som ett stöd. Rektorn menade att även på att alla situationer är unika och ”vårt uppdrag i förskolan är ju ändå någonstans att vara den där trygga platsen där allting är som vanligt” (rektor).
Förskolläraren som hade erfarenhet av dödsfall menar på att det är bra att återgå till vardagen så snart som möjligt: ”För att se att även om det känns som att världen har rasat så har du inte det. För att förskolan är fortfarande stabil” (förskollärare 1).
Förskollärare 1 berättade även om ett tillfälle då de varit på utflykt och barnet vars
vårdnadshavare hade avlidit hade då påpekat att de var på det stället som det befann sig på som de tog avsked av pappan. Då hade förskollärarna bekräftat det och sagt: ”Vad fint, var ni här” (förskollärare 1).
Rektorn betonade att frågorna och kopplingarna till en inträffad händelse kunde komma vid oväntade situationer, och sade att: ”Där tänker jag att det handlar ju jättemycket om en medvetenhet och erfarenhet att då som förskollärare snappa upp det, att lyssna vad sa barnet egentligen och sen får kolla, vad handlar det där om” (rektor).
14
Förskollärarna från båda förskolorna tar även upp exempel som att läsa böcker som en form av bearbetning, även här var förskollärare var eniga i fråga om att ärlighet var viktigt. Ett annat centralt verktyg som alla förskollärare berättar om att de har erfarenhet av var lekterapi. Några exempel på lekterapi som alla nämnde var att rita eller vara kreativ för att uttrycka känslor. När man sitter och ritar är det betydligt enklare för barnet att öppna sig eftersom man inte behöver sitta och titta någon i ögonen. En förskollärare berättade även om att barnen hade tagit fram doktorslådan och tagit hand om en nalle för att en anhörig varit sjuk eller leker att man är död för att någon anhörig är det
(förskollärare 4).
Förskollärarna (1 & 2) på avdelningen där vårdnadshavaren hade avlidit beskrev ett scenario där de hade sett hur barnen leker i ateljén. Scenariot innefattade ett barn som lägger sig på golvet med armarna i kors över bröstet och ett annat barn kommer och borstar barnet i ansiktet. Efterföljt av att de andra barnen styr in det liggande barnet under bordet. Detta är deras form av bearbetningsprocess, de andra barnen gick igenom barnets sorg tillsammans. Om man som vuxen inte har kunskap om bearbetningsprocesser kan man lätt bli skrämd av en sådan form av lek. Av den anledningen så är det mycket värdefullt att ha kunskap inom det området.
De berättade även om det hade varit så att mamman till barnet inte hade velat att de delgav informationen till andra vårdnadshavare så hade nog de tyckt att det hade varit konstigt om ett barn hade kommit hem och berättat om ”vi begravde hen idag”, men om de inte hade fått delge informationen så hade de förklarat det genom att säga:
Barnen i vår barngrupp bearbetar väldigt mycket, det är existentiella frågor och det är ju som en del i deras utveckling mot att förstå livet och
händelseförloppet livet liksom. Så att jag skulle ju aldrig ljuga för den förälder men däremot så kan man ju undanhålla väsentlig delar av sanningen, men delar som kan uppfattas som ja, men som går emot sekretessen egentligen (förskollärare 1).
4.7 Förbättringsområden vad gäller förskolans arbete med barn i sorg
Förbättringsområdena var enligt alla förskollärare att det inte fanns med mer information om barn i sorg i krislistan och att de verkligen ville ha mer kunskap kring det. Därtill var alla förskollärarna överens när de svarade att de inte hade fått någon utbildning på arbetsplatsen och upplevde det som en brist som kunde förbättras. De förskollärare som varit med om dödsfallet hade fått läsa på själva inför att de visste att det skulle vara tvungna att använda sig av det.
Däremot så verkar det från rektorns håll inte finnas så stort behov av att generellt utbilda personal när det handlar om att arbeta med barn i sorg. Rektorn sade:
Nej, men att det alltså är ingen jättestor fråga och jag vet inte om det är för att vi har varit rätt förskonade från det, eller att jag har trygga medarbetare som är professionella och trygga i sin roll och kan möta barn i olika svåra situationer (rektor).
Alla förskollärare var dock överens om att det var brist på utbildning och att de hade velat ha mer fortbildning inom ämnet. En förskollärare sa att:
Det kan vara lite dumt att vi inte har fått det och vore bra att ha med sig, att man skulle få en utbildning om det i arbetet för att jag tycker att det är väldigt bra att ha att veta hur man ska agera för att jag känner personligen att det finns behov av det (förskollärare 4).
15
Avdelningen med den sjuka vårdnadshavaren visste vad de hade att vänta, så de hade tid på sig att läsa på egen hand och få fundera över frågor kring ämnet, samt att tänka på frågor kring sekretets och andra frågor de skulle ställas inför. Men de är väldigt överens om att detta är någonting som är viktigt för alla i huset att få veta. Andra förskollärare sade att de verkligen hade efterfrågat det här och speciellt förut när man precis hade börjat att arbeta. Denna form av fortbildning föreslogs av förskollärare 5 att det kunde vara i form av en diskussion tillsammans med kollegor och eventuellt att arbeta med något case tillsammans, för att ha kollegialt lärande.
Alla förskollärare var även överens om att de inte hade fått någon utbildning angående barn i sorg när de läste till förskollärare. En av förskollärarna sade: ”Jag tänker att det är ju ändå inte ovanligt att det händer. Så varför ska man inte få det under utbildningen?”
(förskollärare 4). En annan av de intervjuade sade:
Alltså jag tänker väldigt mycket kring kompetensutvecklingen
överhuvudtaget. Utan någonstans borde det här vara en självklarhet att vi är förberedd på, att barnet under tiden det handlar om placering hos oss, att det någon gång kommer under de här 4–5 åren behöva bearbeta sorg. Men kompetensbristen är ju är ganska stor. Jag menar, det är bara att se till vår arbetsplats idag, jag är inte säker på att det är jättemånga som skulle kunna hantera om det skulle ske (förskollärare 2).
Förskollärare 2 gjorde även en jämförelse om att få kunskap efter en situation har uppstått: ”Att man lever i förnekelse är alltså här, vi kommer inte och försäkrar bilen förrän den har gått sönder”.
Enligt rektorn så var detta som sagt inte som stod högt upp på prioriteringslistan att lära sig mer om, eftersom detta var en så pass ovanlig situation. Denne menade på att det fanns saker som var mer vanligt förekommande och prioriterat att hantera, så som
orosanmälningar och hur man hanterar dialogen med vårdnadshavare. Det handlar om prioriteringar där olika teman och kunskapsområden ställs mot varandra och tiden för kompetensutveckling är knapp. Rektorn beskrev att:
Men den tid vi har när vi kan tillägna oss den kunskapen, alltså tid och möjlighet till det och då är den inte högst på listan. Vi har ju fyra dagar per år som vi kan använda till kompetensutveckling, planering, alltså
utvärdering, allt. Så det är ju väldigt mycket som ska rymmas i de dagarna.
Om den är bra är det aktuellt med fortbildning. Sen är det ju så men den krassa verkligheten är ju dels den begränsade tid vi har till fortbildning, dels har vi inga pengar till det heller. Den kompetensutvecklingen som vi har är intern. Men jag tror inte att det finns någon spetskompetens kring barn i sorg på de förskolor som jag har (Rektor)
16
5 Analys
5.1 Handlingsberedskap och eventuella handlingsplaner för barn i sorg i förskolan Myndigheten för skolutveckling (2008) menade att ”det inte fanns någon krisplan som kunde ersätta den mentala, men att den däremot kunde vara ett redskap för förberedelse”.
Förskollärarna som intervjuades ansåg att något som handlade om just barn i sorg saknades och att det därmed var svårt att använda planen som förberedelse för en sådan situation. Rektorn hävdade också att krisplanen enbart innehöll information om det som skulle ske just nu och en vecka framåt, ingenting om några mer långsiktiga planer.
Rektorn påtalade att alla skulle läsa krisplanen en gång per år eftersom den fungerade som en checklista på hur man skulle hantera situationer. Förskollärarna som intervjuades läste dock inte krisplanen så frekvent. Enligt förskollärarna så användes den mest om det fanns ett behov. Förskollärarna hävdade också att krisplanen inte gick att använda i en akut och aktuell situation.
I dessa situationer befinner sig barnen ofta i det stadiet som Cullberg (2016) benämner som chockfasen och då behöver barnen oftast extra stöd, där behövs kunskap för att kunna hjälpa barnet. När det gäller eventuella ytterligare planer visade resultatet att de intervjuade förskollärarna inte kände till någon annan handlingsplan än den så kallade krislistan. Rektorn poängterade i sammanhanget vikten av kommunikation med vårdnadshavare. Ett sätt att hantera enskilda barn i behov av någon form av stöd mer systematiskt är att man skapar en handlingsplan för just den specifika situationen, oavsett anledningen till det, men där sorg kan vara en, är att göra enskilda handlingsplaner. Detta är något som ska användas som ett verktyg för de berörda förskollärarna, tillsammans med vårdnadshavare. Handlingsplanerna skapas för både lång- och kortsiktiga åtgärder
(2010:800, 8 kap. 9§). Cullberg (2016) skriver om nyorienteringsfasen, där behövs det en mer långsiktig handlingsplan.
5.2 Erfarenheter och uppfattningar av att bemöta barn i sorg i förskolan Erfarenheten varierar och vissa av de intervjuade hade fler och andra färre. Båda förskolorna hade dock fått uppleva olika former av krissituationer med barn i sorg. Det gällde inte minst förskolan där en vårdnadshavare avled. I intervjuerna framkom tydligt att man skulle se till så att förskolan skulle vara precis som vanligt när barnet återvände. Det överensstämmer med hur Szente (2016) beskriver att man ska normalisera barnets vardag.
Även Myndigheten för skolutveckling (2008) tog upp detta med att barn i yngre åldrar har ett stort behov av att behålla rutiner, samt att det är viktigt med öppenhet och ärlighet för dem. De intervjuade förskollärarna pratade även i denna studie om att man skulle vara öppen och ärlig med barnen, vilket går i linje med ovan, samt även med hur Wiseman (2013) skriver om vikten av att tala ärligt med barnen. Cullberg (1996) beskriver även i sina teorier om reaktionsfasen och bearbetningsfasen, där är det väldigt viktigt att man att man är öppen och ärlig angående vad som har skett.
De intervjuade förde fram att det viktigaste var att finnas där för barnen som ett stöd och en trygg vuxen som det kunde vända sig till. Myndigheten för skolutveckling skriver i stor sätt samma sak som de intervjuade förskollärarna ger uttryck för, nämligen: ”ett barn som har drabbats av det otänkbara vill inte bli bemött, det vill bli mött!” (Myndigheten för skolutveckling, 2008, s. 19). Några av de intervjuade förskollärarna uttryckte att de skulle känna sig handlingsförlamade och ställda om en krissituation skulle uppstå, på grund av kunskapsbrist, vilket återkommer i de identifierade förbättringsområdena. Cullberg (1996) beskriver att de i yrkesverksamheten ofta bemöter de som befinner sig i krissituation på
17
lägre nivå av vad som behövs och det är på grund av saknaden av teoretiska grunder för att kunna utveckla någon form av profession.
5.3 Barns reaktioner
Förskolläraren som hade erfarenhet av sorgebearbetning visste att det var någonting de behövde hantera på olika sätt och plan. Cullberg (1996) menar på att de som har
yrkesmässig erfarenhet ofta kan hantera situationen utifrån flera oliks utgångspunkter, så som ”den drabbades situation och behov, egna upplevelser som behandlare inför den person man möter och hur den ömsesidiga kommunikationen ser ut” (Cullberg, 1996. s.
159). Det kunde vara ett barn som sa att det var okej och ville leka eller så kunde de ha direkt sorg att bearbeta. Andra förskollärare tog upp om detta med ärlighet som berörts ovan och det är i linje med det Willis (2002) skriver om. De intervjuades betoning på ärlighet, närvaro och lyhördhet återkommer även i Jo-Auman (2007), som också för fram viktiga perspektiv på hur det kan brista och saknas.
Att de andra barnen kände till situationen i fallet med vårdnadshavarens död gjorde att barnet inte behövde förklara för de andra. Barnen var välinformerade i och med
öppenheten från vårdnadshavare och förskollärare. Förskolläraren berättar även att det inte hade påverkat de andra barnen i negativ bemärkelse, snarare tvärtom, eftersom det stärkte gruppen. Cullberg (1996) beskriver ordet empati genom vad en annan människa säger så kan andra skapa sig förståelse för hur någon annan tänker och känner. Detta skulle då kunna vara något som hjälper dem i bearbetningsfasen (Cullberg, 1996). De berättar slutligen om att barnen fick större förståelse för varandra och sådana typer av erfarenheter har sina motsvarigheter i vad som skrivs att förskolan ska arbeta med och utveckla enligt Läroplanen (Skolverket, 2018).
5.4 Förhållningssätt och verktyg för att möta barnet
Cullberg (1996) fyra faser kopplas till olika bearbetningsperioder som det sörjande barnet genomgår.Bearbetningen tar sig olika uttryck över tid och mellan barn och därför behöver verktyg och bemötande också variera. Fyhr (1999) beskriver även om känslorna som finns, kanske också de som vi inte vet att barnen känner, eftersom det är någonting som vi inte ser. Förskollärarna har ansvar för att visa att förskolan finns som en stabil och trygg punkt för barnet att komma till. För detta finns olika sätt och verktyg.
Lekterapi hör ihop med sorgebearbetningen. Många förskolor använder sig av detta som genom att rita, musik, böcker och lek. Enligt Wills (2002) är fantasin en viktig del i kognitiva utvecklingsstadiet. Wiseman (2013) menar även att detta kan göra så att barnen förstå känslor om sorg och förlust. Leken kan också hjälpa till att bearbeta känslor som man har inom sig, exempelvis hur de intervjuade förskollärarna beskrev scenariot med när barnen som lekte begravning. Även Dyregrov (2011) tar upp om ett liknande exempel med en flicka som lekte begravning. Dyregrov (2011) och Willis (2002) betonar även detta med att rita och då är det ofta i anslutning till förlusten, främst sådant som är relaterat till döden. Willis (2002) menar att musik och lek är den mest meningsfulla terapin för barnen på förskolan. Leken gör så att det som hänt blir verkligt och
upprepningen kan minska obehaget (Myndigheten för skolutveckling, 2008). Även Szente (2016) beskriver att målandet är ett sätt att uttrycka sig eftersom man sitter bredvid
varandra och målar samtidigt som man kan prata. Detta var även någonting som
respondenterna berättade om att de hade genomfört efter vårdnadshavarens dödsfallet och barnet öppnade sig då.
18
5.5 Förbättringsområden vad gäller förskolans arbete med barn i sorg
I resultatet framkom att de intervjuade förskollärarna var eniga om att kunskap saknas och att barn i sorg skulle kunna behandlas mer i planer och utbildning på olika sätt. De som varit i behov av information hade fått söka den någon annanstans, på egen hand. Rektorn lyfte fram att personalen redan hade kunskap från andra tillfällen och kunde applicera erfarenheterna som man fått vid andra tillfällena också i situationer som gäller barn i sorg.
En poängtering som Myndigheten för skolutveckling (2008) gör i anslutning till detta med organisationens handlingsberedskap och handlingsförmåga är att eftersom allvarliga händelser och kriser inträffar förhållandevis sällan, så kan man riskera att tänka att det inte ska ske och då blir det förebyggande arbetet mindre effektivt och hålls inte aktuellt.
Alla förskollärare kände att det behövde och ville ha mer utbildning och fortbildning kring detta ämne. Dyregrov (2011) bekräftar att man behöver ha kunskap eftersom man inte vet när det kan ske att ett barn hamnar i sorg och därför behövs den kunskapen innan något inträffar. Cullberg (2006) betonar också att en krissituation kan hanteras på ett betydligt bättre sätt om man är förberedd innan det sker.
Ingen av förskollärarna uppgav att de hade fått någon information eller kunskap om barn i sorg genom sin utbildning till förskollärare. Att man inte tar upp detta ämne under
utbildningen är en brist eftersom barn kommer hamna i sorg genom större eller mindre situationer och då behöver förskollärare kunskap kring detta (Dahl, 1979).
Här pekar studiens mot att det verkar finnas en brist mellan vad som borde finnas och vad som upplevs ute i förskoleverksamheten. Exempelvis tar Unicef (2020) upp krav på regeringar och beslutsfattare, att de måste finnas utrymme för kompetensutveckling för alla som arbetar med barn. Även Skolinspektionen (2017, s.6) betonar med grund i skollagen att förskolechefer behöver ge personalen förutsättningar för att genomföra uppdraget på professionellt sätt genom att se till att de får relevant kompetensutveckling.
Cheferna behöver därmed kontinuerligt analysera personalens behov av kompetenshöjning.
19
6 Slutsatser och diskussion
6.1 Sammanfattande slutsatser
Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om hur förskollärare och rektorer i förskolan resonerar och agerar när det gäller barn i sorg, vilka förutsättningar och även planer som finns för detta arbete samt hur detta arbete skulle kunna utvecklas. En första slutsats som kan dras är att:
Handlingsberedskap är svårt att ha och planerna har en begränsad roll och förskollärarnas kännedom kan utvecklas.
Rektorn underströk att det varken fanns tid eller pengar till att lägga på fortbildning om just detta ämne, men samtidigt så fanns insikten bland både förskollärarna och rektorn att om att en situation uppstår så man vilja ha erfarenhet och kunskap om hur man skulle agera. Förskollärarna var eniga i att de inte kände till eller hade någon annan
handlingsplan än krislistan. Utöver den var endast en litteraturbok om barn i sorg som fanns att tillgå, av den anledningen att den behövts sökas fram vid tidigare tillfälle för att hantera situationen när det skett ett dödsfall vid den ena av förskolorna. Här finns det uppenbarligen en kunskapslucka på den grund att inte förskollärarna känner till handlingsplanen eller har fått kunskap på arbetsplatsen eller under utbildningen.
En andra slutsats som dras utifrån denna studie är: Att erfarenheterna varierar och att det finns stöd och hjälp av kollegial kunskap att ta till men att det ofta måste ske i stunden.
Kunskapen som förskollärarna hade var utifrån de situationer som de hade mött, inte kunskap som de hade fått från till exempel utbildning. Forskningen har dock upprepat och genomgående visat på vikten av förskollärares kunskap när det gäller att bemöta barn i sorg. Rektorn menade på att personalen redan hade kunskap genom att de varit med om andra situationer som kunde appliceras också på barn i sorg. Förskollärarna menade på att erfarenheten inom arbetet inte spelade någon roll när det gällde detta ämne, man skulle bli lika handfallen oavsett om man hade jobbat länge eller var nyexaminerad. Eftersom förskollärarna inte hade fått någon förkunskap så var de medvetna om att de skulle vara tvungna att hantera situationen i samma ögonblick som de skedde. Dahl (1979) skriver i sin avhandling om att barn kommer att hamna i en större eller mindre sorg och då behöver förskollärarna kunna hantera det. Alla förskollärare var överens om att de kunde få väldigt bra hjälp av rektorn och att de även hade möjlighet att få hjälp utifrån.
Detta leder till en tredje och avslutande slutsats, nämligen: Att utbildning och kunskap efterfrågas, och även om händelserna sker sällan är kunskap och handlingsberedskap viktig enligt de intervjuade förskollärarna i denna studie.
Även om detta är en situation som man sällan ser inträffa så är kunskap av stor betydelse om det skulle ske. Om någonting händer så menade förskollärarna på att de inte skulle vilja vara i situationen utan förkunskaper om hur man ska agera. Detta går i linje med vad Dyregrov (2011) skriver om, att man behöver ha kunskapen innan någonting inträffar av den anledningen att man inte vet när det kommer att ske. Rektorn menade att de hade varit rätt förskonade från att situationer uppstår och känner sig trygg med sin att personalen skulle kunna hantera situationen. Förskollärarna önskade fortbildning för att kunna få kunskap och därmed veta hur man ska agera i situationen och även med efterarbetet. Myndigheten för skolutveckling (2008) påtalar att även om situationer sällan uppstår så blir förebyggande arbetet mindre effektivt, men därmed inte mindre viktigt. Snarare tvärt om. Detta visar på att förskolornas ledning och huvudmän kontinuerligt måste arbeta med att analysera sin
