HOVRÄTTEN FÖR DOM Mål nr VÄSTRA SVERIGE 2014-03-11 B 4635-13 Avdelning 4 Göteborg
Rotel 44
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Värmlands tingsrätts dom den 25 september 2013 i mål nr B 1661-13, se bilaga A PARTER (antal tilltalade 2)
Klagande och motpart (Åklagare)
Kammaråklagaren Kristina Persson
Åklagarmyndigheten, Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Göteborg Klagande och motpart (Tilltalad)
[Ställföreträdaren, född 1964, adress]
Medborgare i Nederländerna
Ombud och offentlig försvarare:
Advokaten Mats Hellman
Järnvägsgatan 6, 652 25 Karlstad SAKEN
Artskyddsbrott
_________________________
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att hovrätten, med tillämpning av 29 kap. 5 § första stycket 8 brottsbalken, bestämmer antalet dagsböter till 40.
Mats Hellman tillerkänns ersättning av allmänna medel med 24 054 kr, varav 8 932 kr för arbete, 8 775 kr (rätt räknat) för tidsspillan, 1 536 kr för utlägg och 4 811 kr för mervärdesskatt. Denna kostnad skall stanna på staten.
_________________________
PARTER (antal tilltalade 2) Klagande och motpart (Åklagare) Kammaråklagaren Kristina Persson
Åklagarmyndigheten, Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Göteborg
Klagande och motpart (Tilltalad)
Mjönäs Djurklinik AB, 556792-0060 Mjönäsvägen 36, 684 92 Munkfors
Ombud och offentlig försvarare:
Advokaten Mats Hellman
Järnvägsgatan 6, 652 25 Karlstad SAKEN
Företagsbot
_________________________
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens domslut.
Mats Hellmans ersättning, se s. 1.
_________________________
YRKANDEN I HOVRÄTTEN
[Ställföreträdaren] har yrkat att hovrätten ogillar åtalet, i andra hand att straffet mildras. Han har vidare yrkat att hovrätten under alla förhållanden upphäver återbetalningsskyldigheten för försvararkostnader vid tingsrätten.
Mjönäs Djurklinik AB har yrkat att hovrätten ogillar yrkandet om företagsbot, i andra hand att företagsboten jämkas.
Åklagaren har anslutningsvis yrkat att hovrätten bestämmer påföljden för [ställföreträdaren] till villkorlig dom och böter samt bestämmer Mjönäs Djurklinik AB:s företagsbot till 50 000 kr.
Parterna har motsatt sig varandras ändringsyrkanden.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Hovrätten har genom ljud- och bilduppspelning tagit del av förhören vid tingsrätten med [ställföreträdaren] och [vittne 1] (del av förhöret). Viss skriftlig bevisning har också gåtts igenom. Hovrätten har berett
[ställföreträdaren] tillfälle att genom ett tilläggsförhör utveckla det han vid tingsrätten berättade kortfattat om sina kontakter med bl.a. Jordbruksverket (se nedan).
- Skuld
Det straffbara handlande som åklagaren påstår att [ställföreträdaren] gjorde sig skyldig till är att han fångade huggormar. Övriga omständigheter som nämns i gärningsbeskrivningen avser, som hovrätten uppfattar åtalet, att bemöta invändningar om att gärningarna var tillåtna och i övrigt att beskriva gärningarnas allvar.
Att [ställföreträdaren] fångade sammanlagt tre huggormar under den i åtalet angivna tiden är utrett. Enligt 29 kap. 2 b § första stycket 1 miljöbalken och 6 § artskyddsförordningen (2007:845), jämte bilaga 2 till
förordningen, är det straffbart som artskyddsbrott att fånga huggorm. Undantag gäller dock för sådant fångande som beskrivs i 10 § förordningen. Detta undantag avser att huggorm som påträffas på tomtmark fångas och flyttas, alternativt att den dödas, om det inte är möjligt att fånga ormen och det inte finns någon annan lämplig lösning. [Ställföreträdaren] har i och för sig fångat ormarna på tomtmark och sedan flyttat dem. Det krävs dock ingen långtgående lagtolkning för att konstatera att undantagsbestämmelsen inte ger utrymme för att fånga ormar och att flytta dem till fortsatt fångenskap, vilket är det som [ställföreträdaren] gjorde. Eftersom undantagsbestämmelsen inte är tillämplig på [ställföreträdaren] handlande utgjorde detta – helt enligt huvudregelns förbud mot att fånga huggorm – i objektiv mening artskyddsbrott.
Frågan om subjektiv täckning, d.v.s. vad [ställföreträdaren] hade uppsåt till eller var oaktsam till, avser inte mer än att han fångade huggorm. Att han hade uppsåt till detta är klart. Frågor som rör hans kännedom om
straffbestämmelsen (förbudet mot att fånga huggorm och eventuella undantag från förbudet) hör inte till bedömningen av uppsåt eller oaktsamhet utan till frågan om det på grund av en s.k. straffrättsvillfarelse finns någon ansvarsbefriande omständighet i hans fall.
Av 24 kap. 9 § brottsbalken följer att en gärning som någon begår i villfarelse om dess tillåtlighet inte skall leda till straffansvar, om villfarelsen av något skäl var uppenbart ursäktlig. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas med stor restriktivitet. Den förutsätter, liksom övriga bestämmelser i samma kap., att gärningen annars leder till straffansvar d.v.s. att det har konstaterats att gärningen i både objektiv och subjektiv mening utgjorde brott. Det är alltså inte fråga om ytterligare en uppsåtsbedömning. En omständighet som kan leda till ansvarsfrihet är att gärningsmannen före gärningen fick ett oriktigt besked från en myndighet att gärningen inte är straffbar. Ett grundläggande krav är därvid att gärningsmannen vände sig till rätt myndighet och att han lämnade ett riktigt och fullständigt underlag för det svar som han önskade få. Omständigheterna måste också ha varit sådana att myndigheten hade möjlighet och behörighet att ge ett auktoritativt besked (Brottsbalkskommentaren, 24:9, s. 5).
[Ställföreträdaren] har i det avseendet berättat bl.a.: Han saknade helt kännedom om bestämmelserna rörande huggormar. Före den första ormfångsten 2010 tog han kontakt med Länsstyrelsen Värmland för att få veta om han fick ha huggorm för att mjölka dem på gift. Han fick då höra att huggormar var ”skyddade” men han hänvisades vidare till Jordbruksverket, till Naturvårdsverket och tillbaka till länsstyrelsen igen. Under ett par dagar talade han med många personer på myndigheterna utan att få svar tills han slutligen, i telefonsamtal med en man vid Jordbruksverket, ställde frågan om det var möjligt att fånga ormar i naturen, på privat område, för vetenskapliga ändamål. Mannen svarade att han visste att det var tillåtet att fånga orm för vetenskapliga ändamål, men att det var länsstyrelsen som var ansvarig myndighet. Eftersom [ställföreträdaren] då hade ”talat med hela länsstyrelsen” utan att få svar gick han på beskedet från mannen vid Jordbruksverket.
Det telefonbesked som [ställföreträdaren] säger sig ha fått från Jordbruksverket var, om beskedet verkligen gällde just huggormar (vipera berus) och om det lämnades utan några förbehåll för t.ex. dispenskrav, inte riktigt.
Det kan ifrågasättas om de förutsättningar som [ställföreträdaren] skall ha beskrivit för tjänstemannen verkligen var så fullständiga som förutsätts för ansvarsbefriande verkan. Någon kontroll av uppgifterna är inte praktiskt möjlig. Under alla förhållanden har det framgått att beskedet skall ha kommit från en myndighet som inte var ansvarig för frågan och att tjänstemannen som [ställföreträdaren] talade med påpekade detta särskilt. Att [ställföreträdaren] förlitade sig på det besked som han har beskrivit kan därför inte befria honom från ansvar.
Fråga är då om, som [ställföreträdaren] har hävdat, hans tre gärningar var att anse som ringa i miljöbalkens mening. För den frågan saknar det inte helt betydelse att han, såsom han har uppgett, försökte få veta vad det
var som gällde för hanteringen av huggormar. Till skillnad från tingsrätten anser hovrätten att utredningen inte visar att [ställföreträdaren] var väl medveten om reglerna, även om han i ett tidigt skede fick veta att
huggormarna var ”skyddade”. Frågan om vilka regler som gällde kan dock knappast ha varit brådskande för [ställföreträdaren] och tveklöst borde han – som avsåg att starta ett projekt för att få fram serum – ha lagt ned mer omsorg på att ta reda på det. Vidare har det varit fråga om tre fall med mer än obetydliga överträdelser av det fångstförbud som gällde, även om inget tyder på att ormarna for illa. Hovrätten anser att det inte har varit fråga om ringa gärningar. Det saknar betydelse att Jonas Wahlström vid Skansensakvariet har fått dispens (och därmed gett en länsstyrelse möjlighet att bedöma lämpligheten i det enskilda fallet) för att fånga tio ormar i en annan del av landet.
Det sagda leder till att [ställföreträdaren] skall dömas för artskyddsbrott i tre fall.
- Företagsbot
[Ställföreträdarens] ormfångster skedde åtminstone delvis i syftet att få fram ett alternativt serum, som det fanns behov av i djurklinikens verksamhet. Även om [ställföreträdarens] motiv i det avseendet må ha varit goda och kanske utan förväntningar på någon nämnvärd vinst skedde det inte desto mindre, såsom åklagaren har benämnt det sakframställningsvis, i ett kommersiellt syfte. Hovrätten ansluter sig till tingsrättens slutsats att brotten begicks i utövningen av näringsverksamheten. Brotten begicks av en person i ledande ställning. Det finns därmed förutsättningar för företagsbot. När det gäller beloppets storlek ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning. Något skäl att jämka beloppet har inte framkommit.
- Påföljd
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att brottens samlade straffvärde ligger på bötesnivå, men anser att antalet dagsböter kan stanna vid 60. Till detta kommer det faktum att den företagsbot som åläggs Mjönäs Djurklinik AB i praktiken innebär ytterligare en sanktion mot [ställföreträdaren]. Det finns därför skäl att enligt 29 kap. 5 § första stycket 8 brottsbalken reducera antalet dagsböter något, nämligen till 40 (jfr prop. 2005/06:59 s.
38 f.).
- Försvararersättning m.m.
Varken [ställföreträdarens] ekonomiska förutsättningar eller någon annan omständighet ger anledning att frångå det som tingsrätten har bestämt om hans återbetalningsskyldighet för försvararkostnader.
Mats Hellman har för uppdraget i hovrätten begärt ersättning för bl.a. arbete under tolv timmar. Hovrätten konstaterar inledningsvis att den s.k. brottmålstaxan inte är tillämplig, eftersom inte bara [ställföreträdaren] utan även Mjönäs Djurklinik AB är att anse som tilltalad i hovrättens mål.
Mats Hellmans arbete i hovrätten har delvis avsett framtagande av ny bevisning som hovrätten har avvisat eftersom den inte behövs. I förhållande till rättegången vid tingsrätten har i övrigt knappast något nytt av betydelse förekommit i hovrätten. Huvudförhandlingen här tog knappt tre timmar. Redan på grund härav framstår tidsåtgången, tolv timmar, inte som rimlig. Vidare uppfyller Mats Hellmans kostnadsräkning inte kraven på uppgift om tidsåtgången för varje åtgärd som inte är rutinmässig, i den mening som avses i 20 §
rättshjälpsförordningen. Vid tvekan får sådana otydligheter gå ut över den som begär ersättning. Hovrätten anser att skälig ersättning får anses motsvara arbete under sju timmar.
Kostnaden för Mats Hellmans uppdrag får, med beaktande av utgången i hovrättens mål, stanna på staten.
ÖVERKLAGANDE, se bilaga B Överklagande senast den 8 april 2014
I avgörandet har deltagit hovrättsråden Eva Lönqvist och Per Renell (referent), tf. hovrättsassessorn Helena Bergstrand samt nämndemännen Hans Johansson och Maria Rantsi.
- - -
VÄRMLANDS TINGSRÄTT DOM Mål nr B 1661-13 Enhet 2 2013-09-25
Karlstad
PARTER (Antal tilltalade: 1) Åklagare
Kammaråklagare Kristina Persson Åklagarmyndigheten
Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Göteborg Tilltalad
[Ställföreträdaren, född 1964, adress]
Medborgare i Nederländerna
Offentlig försvarare:
Advokat Mats Hellman Werners Advokatbyrå Järnvägsgatan 6 652 25 Karlstad
________________________
DOMSLUT
Begångna brott:
Artskyddsbrott
Lagrum:
29 kap 2b § 1 st miljöbalken (1998:808) och 6 § jämte bilaga 2 artskyddsförordningen (2007:845) Påföljd m.m.:
Dagsböter 100 å 200 kr
Brottsofferfond:
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond.
Ersättning:
Advokat Mats Hellman tillerkänns ersättning av allmänna medel med 19 329 kr, varav beloppet avser 15 463 kr arbete och 3 866 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska [ställföreträdaren] till staten återbetala 5 000 kr.
________________________
YRKANDEN OCH INSTÄLLNING
Åklagaren har framställt yrkandena i enlighet med domsbilaga 1.
[Ställföreträdaren] har förnekat att han gjort sig skyldig till artskyddsbrott och bestritt yrkandet om företagsbot.
[Ställföreträdaren] har bekräftat att han fångat två huggormar på tomtmark 2010 och en huggorm på tomtmark 2011. Huggormarna fanns i terrarier på djurklinken under någon månad och släpptes sedan ut i skogsmark.
- Utredningen
Länsstyrelsen i Värmland har i en kontrollrapport bedömt att vildfångade huggormar har hållits under 2010 på aktuell djurklinik och att djurkliniken därmed brutit mot 6 § artskyddsförordningen. Ärendet översändes därefter av Länsstyrelsen till polismyndigheten för kännedom.
Förutom förhör med den tilltalade har på åklagarens begäran vittnena [vittne 1] och [vittne 2] hörts. På försvarets begäran vittnet [vittne 3] hörts.
Åklagaren har som skriftlig bevisning åberopat fotografier tagna 2010 och 2011 från aktuell djurklinik. Av fotografierna framgår det att två vuxna huggormar respektive en huggorm förvarats i terrarier
Försvaret har hänvisat till ett vittnesintyg från [vittne 4], av vilket det framgår att [ställföreträdaren] har fångat en huggorm på tomtmark våren 2010 som besvärat den boende.
DOMSKÄL
[STÄLLFÖRETRÄDAREN] har uppgett i huvudsak följande: Han har fångat två huggormar under 2010 och en huggorm under 2011 på tomtmark där de boende bett honom ta bort ormarna. Han har därefter transporterat ormarna till djurkliniken och förvarat två ormar på kliniken under cirka sex veckor 2010 och en orm under cirka tre veckor 2011. Han släppte sedan ut huggormarna i skogsmark. En av huggormarna fick under den tid var i terrariet ungar som också släpptes ut. Han tömde ormarna på gift för att försöka framställa ett serum för ormbett särskilt för hundar. En huggorm var så aggressiv att han inte lyckades tömma den på gift.
[Ställföreträdaren] skickade ormgiftet vid två tillfällen till ett laboratorium i Holland för att se om det gick att framställa ormserum. Tillverkningen av ormvaccin skulle ske via get och svensk huggorm. Efter Länsstyrelsens besök på djurkliniken sommaren 2011 stoppade han projektet. Han har alltså aldrig fått eller lyckats framställa något ormserum. Anledningen till att han försökt hjälpa till med att framställa ormserum var att särskilt hundar har behov av sådant serum. Det ormserum som finns på marknaden är dyrt och importeras till Sverige.
Vid ett tillfälle för några år sedan blev hans hund ormbiten och veterinärkostnaden slutade på cirka 18 000 kr.
Det är riktigt att han ringt till såväl Jordbruksverket som Länsstyrelsen för att försöka få information om man kan få tillstånd att förvara huggormar och tömma ormar på gift. Han blev då hänvisad till olika myndigheter. Han fick sedan klart för sig att det var länsstyrelsen som kunde ge sådant tillstånd.
Till att börja med fanns huggormarna på klinikens laboratorium. De flyttades sedan till ett särskilt rum. Terrariet hade en värmelampa. Han skötte väl om huggormarna. Ingen av de tre ormar han fångade på tomtmark dog.
Däremot några äspingar. Han satte tillbaka 13 huggormar i skogen. Han har alltså satt ut fler huggormar än han fångat. Åklagarens vittnen har arbetat på djurkliniken. Han har haft vissa kontroverser med dem. [Vittne 1] har avskedats för att hon stulit hundmat.
- Tingsrättens bedömning
Då ingen av åklagarens två vittnen sett [ställföreträdaren] fånga in huggormar på skogsmark får
[ställföreträdaren] påstående, som delvis stöds av hans eget vittne och en vittnesattest att han fånget tre huggormar på tomtmark, godtas. Denna uppgift ska därför läggas till grund för den fortsatta bedömningen.
Det har inte framkommit att [ställföreträdaren] före infångandet gjort några försök att skrämma bort huggormarna från tomtmark eller försökt flytta huggormarna till annan närbelägen plats. Syftet med
[ställföreträdaren] besök på tomterna får därmed anses ha varit att fånga in huggormar och transportera dem till djurkliniken. Undantagsbestämmelsen i 10 § av artskyddsförordningen (2007:845) är därmed inte tillämplig i detta mål.
Det finns inget uttryckligt förbud mot att transportera huggormar i artskyddsförordningen. Syftet med aktuella bestämmelser är emellertid att skydda arter av vilda djur och växter som är fridlysta för att säkerställa deras bevarande genom att tillexempel kontrollera handel med dessa arter och i förlängningen förhindra utrotning av skyddade och fridlysta arter.
Av regelverkets syfte måste därför följa att det inte kan anses tillåtet att transportera fridlysta djur som huggormar från tomtmark för att förvara dessa på en djurklinik under någon månad i syfte att tömma huggormen på gift och sedan - som [ställföreträdaren]gjort gällande och tingsrätten godtagit - släppa ut huggormarna i skogsmark.
Vittnena [vittne 1] och [vittne 2] har bekräftat att [ställföreträdaren] har samlat in huggormar och förvarat ormarna på djurkliniken. Enligt vittnesmålen har [ställföreträdaren] känt till att det var förbjudet.
Av det sagda följer att åklagaren styrkt att [ställföreträdaren] uppsåtligen och olovligen fångat in åtminstone tre fridlysta ormar på tomtmark runt sin djurklinik i Hagfors och därefter hållit huggormarna instängda på
djurkliniken med avsikt att utvinna gift ur ormarna för att sedan försöka tillverka eget serum. [Ställföreträdarens]
agerande måste i förlängningen anses ha haft ett vinningssyfte.
Vid prövningen om ett artskyddsbrott är ringa bör samtliga omständigheter beaktas. Det innebär att inte endast objektiva faktorer är av betydelse utan också om den åtalade har varit medveten om överträdelsen, vilket [ställföreträdaren] varit. Även hur personen agerat för att eventuellt få kännedom om vad som gäller har betydelse för prövningen huruvida brottet kan anses ringa, det vill säga inte straffbart.
[Ställföreträdaren] har kontaktat såväl Jordbruksverket som Länsstyrelsen i denna fråga och han måste därför
ha varit väl medveten om de regler som gällde huggormar. Åklagarens vittnen talar i samma riktning.
Sammantaget har alltså gärningen begåtts uppsåtligen och kan inte anses som obetydlig i förhållande till det intresse som omedelbart skyddas genom straffansvaret. Gärningen är således inte ringa.
I enlighet med det anförda ska [ställföreträdaren] dömas för artskyddsbrott.
Eftersom gärningen begåtts i utövningen av bolagets näringsverksamhet av [ställföreträdaren], som är ställföreträdare för bolaget, ska Mjönäs Djurklinik AB åläggas en företagsbot som skäligen kan bestämmas till 25 000 kr.
- Påföljden
För det artbrott [ställföreträdaren] nu dömts för ska följa ett kraftigt bötesstraff.
Avgift till brottsofferfonden ska enligt lag utgå med 500 kr.
Eftersom den tilltalade döms för åtalad gärning föreligger skyldighet för honom att ersätta staten kostnaden för hans försvar.
Med beaktande av den tilltalades uppskattade månadsinkomst på 25 000 kr bestäms återbetalningsskyldigheten till staten för försvararkostnaden till 5 000 kr.
HUR MAN ÖVERKLAGAR; se bilaga
Domen kan överklagas senast den 16 oktober 2013 till Hovrätten för Västra Sverige
Lars Lindhe
- - -
ÅKLAGARMYNDIGHETEN Ansökan om stämning Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål
Enheten i Göteborg
Kammaråklagare Kristina Persson 2013-04-05
Handling 15
Ärende AM-99948-12 Handläggare 8401-7
Värmlands tingsrätt Box 188
651 05 KARLSTAD
TR mål:
Handl.: MILJ ÅKLAGARBUNDET
1. Tilltalad:
[Ställföreträdaren, född 1964, adress]
Offentlig försvarare/ombud:
Önskar advokaten Mats Hellman, Werners Advokatbyrå, Järnvägsgatan 6, 652 25 KARLSTAD
2. Motpart:
Mjönäs Djurklinik AB, 556792-0060 Mjönäsvägen 36, 684 92 HAGFORS
Offentlig försvarare/ombud:
Önskar advokaten Mats Hellman, Werners Advokatbyrå, Järnvägsgatan 6, 652 25 KARLSTAD
Delgivningsuppgifter:
Behörig ställföreträdare: [ställföreträdaren] (fu-prot sid 16) Ansvarsyrkanden m.m.
1. ARTSKYDDSBROTT (1700-K19576-11)
[Ställföreträdaren] har under tiden maj 2010- sommaren/hösten 2011 uppsåtligt eller av oaktsamhet och olovligen fångat in ett flertal fridlysta huggormar (Vipera berus) på olika platser i området runt sin djurklinik i Hagfors och därefter hållit de instängda på djurkliniken med avsikt att utvinna gift ur ormarna för att sedan tillverka eget serum.
Lagrum:
29 kap 2 b § 1 st 1 p miljöbalken (1998:808) och 6 § jämte bilaga 2 artskyddsförordningen (2007:845) 2. TALAN OM FÖRETAGSBOT (1700-K19576-11)
Det yrkas att Mjönäs Djurklinik AB, 556792-0060, åläggs en företagsbot om 50 000 kronor.
Grunder:
Den under åtalspunkt 1 beskrivna brottsligheten har begåtts i utövningen av bolagets näringsverksamhet och av ställföreträdaren för bolaget.
Lagrum:
36 kap 7 § 1 st punkten 2 a brottsbalken Bevisning avseende punkterna 1-2.:
Muntlig bevisning
1. Förhör med tilltalade [ställföreträdaren] (medger att han fångat ormar men att detta skett på tomtmark och
därför inte varit förbjudet).
2. Vittnesförhör med [vittne 1] angående hennes iakttagelser av ormar under 2010 och 2011 samt hennes iakttagelser om hur ormarna samlades in till styrkande av brott.
3. Vittnesförhör med [vittne 2] angående hennes iakttagelser av ormar och vetskap om var ormarna insamlades.
Skriftlig bevisning
1. Fotografier tagna under 2010 av [vittne 1] (fu-prot sid 13-14).
2. Fotografier tagna under 2011 av [vittne 2] (fu-prot sid 9-12).
Handläggning:
Beräknad tidsåtgång för förhandlingen ca 2 timmar.
Kristina Persson
