Akademin för hälsa, vård och välfärd
”KOMMER JAG ATT ORKA?”
En kvalitativ studie kring socialarbetares känslor och strategier för att hantera arbetets påfrestningar
ELLEN SÖDERVALL EMMA UTTERBERG
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete
Handledare: Kitty Lassinantti
Termin: VT-2022
”KOMMER JAG ATT ORKA?”
Författare: Emma Utterberg och Ellen Södervall Mälardalens universitet
Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet
Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårterminen 2022
SAMMANFATTNING
Studiens syfte är att undersöka hur socialarbetare upplever och hanterar de känslor som väcks i mötet med klienter. I studien användes en kvalitativ metod där sex
semistrukturerade intervjuer genomfördes med socialarbetare i Mellansverige. Det empiriska materialet analyserades genom en tematisk analys. De teman som framkom under analysen var känslomässig påverkan, stress och empatitrötthet, att ta på sig den profesionella rocken, kollegor, arbetsmiljö och egenvård. Vi har även analyserat det empiriska materialet med hjälp av tidigare forskning och teoretiska perspektiv. De teorier som användes i studien var Goffmans dramaturgiska perspektiv och Lazarus och Folkmans copingteori. Resultatet av studien visade att socialarbetarna upplevde olika känslor i möten med klienter och att de känslomässiga påfrestningarna som jobbet medför har påverkat de på olika sätt.
Socialarbetarna kunde beskriva olika strategier de använde sig av för att hantera arbetets olika påfrestningar. Resultaten visade att användandet av strategier och andra förebyggande faktorer bidrog till att ge socialarbetarna en bättre förmåga att hantera arbetet för att må bra både i arbetslivet och utanför arbetet. Några av de bidragande faktorer som framkom i samtalen med socialarbetarna var vikten av kollegialt stöd, en fungerande arbetsmiljö samt egenvård.
Nyckelord: Socialarbetare, känslor, stress, empatitrötthet, att vara professionell, kollegor, arbetsmiljö, egenvård och copingteori.
” WILL I BE ABLE TO COPE?”
Author(s): Emma Utterberg och Ellen Södervall Mälardalens University
School of Health, Care and Social Welfare The Social Work program
Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2022
ABSTRACT
The aim of this study was to examine how social workers experience and cope with emotions that occur in meetings with clients. Using a qualitative method, we interviewed six social workers in central Sweden. The empirical material was analyzed through a thematic analysis.
Themes that emerged during the analysis were emotional impact, stress, compassion fatigue, being a professional, colleagues, work environment and self-care. We also analyzed the empirical material with the help of previous research and theoretical perspectives. The theories used were Goffman's dramaturgical perspective and Lazarus och Folkman’s coping theory. The results showed that social workers experience different emotions in meetings with clients and that the emotional strains that the job entails affect them in different ways.
The social workers could describe different strategies used to handle the different strains of work. The results showed that the use of strategies and other preventive factors contributed to giving social workers a better ability to handle work to feel good both at work and outside of work. Some contributing factors that were highlighted in the interviews were the
importance of collegial support, a functioning work environment and self-care.
Keywords: Social worker, emotions, coping strategies, stress, compassion fatigue, being a professional, colleagues, work environment and self-care.
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
1.1 Centrala begreppen ... 2
1.2 Syfte och frågeställningar ... 3
2 TIDIGARE FORSKNING ...3
2.1 Känslor och känslomässig påverkan inom socialt arbete ... 3
2.1.1 Vikten av empati ... 4
2.2 Förebyggande faktorer och strategier ... 5
2.2.1 Yttre och inre faktorer ... 5
2.2.2 Känslohantering i möten med klienter ... 7
2.2.3 Fritid och återhämtning ... 7
2.3 Sammanfattning av tidigare forskning ... 8
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ...9
3.1 Goffmans dramaturgiska perspektiv ... 9
3.2 Coping som teoretiskt begrepp ...10
4 METOD ... 11
4.1 Metodologiska utgångspunkter ...11
4.1.1 Hermeneutik ...12
4.1.2 Förförståelse ...12
4.2 Litteratursökning ...12
4.3 Urval ...13
4.4 Datainsamling och genomförande ...13
4.4.1 Utformandet av intervjuguide ...13
4.4.2 Genomförandet av intervjuerna ...14
4.5 Databearbetning och analysmetod ...15
4.5.1 Tematisk analys ...15
4.6 Etiskt ställningstagande ...15
4.7 Tillförlitlighet ...16
5 RESULTAT OCH ANALYS ... 17
5.1 KÄNSLOR ...17
5.1.1 Känslomässig påverkan ...17
5.1.2 Stress och empatitrötthet ...20
5.2 STRATEGIER ...22
5.2.1 Att ta på sig den profesionella rocken ...22
5.3 FÖREBYGGANDE FAKTORER ...25
5.3.1 Kollegor...25
5.3.2 Arbetsmiljö ...27
5.3.3 Egenvård ...28
6 DISKUSSION... 29
6.1 Resultatdiskussion ...29
6.2 Metoddiskussion ...32
6.3 Etikdiskussion ...34
7 SLUTSATS ... 34
REFERENSLISTA ... 36
BILAGA A INFORMATIONSBREV BILAGA B INTERVJUGUIDE
1 INLEDNING
Sverige ska vara ett av de tryggaste länderna i världen (Global Peace Index, 2020). Trots det läser man på nyheterna varje dag om skottlossningar, mäns våld mot kvinnor, barn som far illa, missbruk och psykisk ohälsa. Enligt FN (2020) blev 16 kvinnor i Sverige mördade av någon i sin närhet under 2019 och en av tre kvinnor har någon gång i sitt liv utsatts för någon form av fysiskt eller sexuellt våld. Socialstyrelsen (2019) beskriver att cirka 150 000 barn i Sverige lever i ett hem där en av föräldrarna blir utsatt för våld av den andra föräldern. Enligt en lägesrapport av Socialstyrelsen (2020) rörde 180 000 anmälningar till socialtjänsten barn som far illa eller misstänks fara illa. Rapporten visade att nära 60 procent av anmälningarna som inkommit handlade om våld i nära relationer, missbruk och psykisk ohälsa. Det finns även rapporter som visar hur andra sociala problem ökar i Sverige. Enligt Brå (2021) är Sverige det land i Europa där det dödliga våldet med skjutvapen har ökat mest. Deras
rapport visar även att det dödliga våldet generellt har ökat samtidigt som vi ser en minskning i resten av Europa. Detta tyder på att det i Sverige finns olika sociala problem i hög
utsträckning och att många människor i Sverige lever i social utsatthet. Detta medför att pressen på socialtjänsten och socialarbetare blir allt större.
Vision (2017) beskriver i sin rapport att socialt arbetet handlar om att dagligen möta
människor i utsatta situationer. De beskriver att det sociala arbetet är ett arbete som ”kräver stort engagemang och kunskap och innebär många gånger starkt påfrestande händelser och upplevelser” (Vision, 2017, s.8). Cuartero och Campos-Vidal (2019) menar att personer som arbetar med människor i utsatthet och som lyssnar till och exponeras för andras trauman kan bli negativt påverkade av det. De menar att detta kan leda till att de stänger av eller blir distanserade i mötet med människor och refererar till detta som empatitrötthet. Om en person upplever empatitrötthet under en längre tid finns risken att drabbas av emotionell utmattning. Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) menar att möten mellan socialarbetare och klienter ofta är känslomässiga på grund av den situation som klienten befinner sig i och det faktum att socialarbetaren har befogenhet att fatta avgörande beslut som rör klientens liv. I mötena uppstår därför olika typer av känslor som socialarbetaren behöver kunna förhålla sig till. Författarna beskriver att det i arbetet med människor kan vara svårt att hantera de känslor som jobbet kan medföra och att socialarbetare behöver kunna hitta balansen mellan att vara tillräckligt engagerad och samtidigt professionell då det har visat sig att för mycket engagemang kan leda till utmattning.
En väsentlig fråga att lyfta utifrån detta är hur en person klarar av att arbeta med människor i utsatthet utan att påverkas negativt av det. Isdal (2017) är en psykolog och psykoterapeut som tagit upp frågan vilket pris som människor som arbetar med andra människor får betala.
Isdal beskriver att då vi själva bara är människor finns det en risk att vi präglas, förändras och till och med blir sjuka i arbetet med människor. Vision (2017) beskriver att socialtjänsten under flera år har präglats av hög arbetsbelastning och en hög andel stressrelaterade
sjukskrivningar. De menar att förutsättningarna och resurserna inte är anpassade till de krav
och påfrestningarna som finns i arbetet. Även Arbetsmiljöverket (2018) beskriver att förändringar inom omsorgen har resulterat i att resultatansvar, målstyrning och ständig rationalisering har gått från att vara centraliserat till mera decentraliserat. Detta har förflyttat ansvaret från organisationen till individen som arbetar med socialt arbete. De menar att när kraven på arbetsplatsen överstiger de resurser som finns pressas socialarbetare till att använda strategier som riskerar arbetskvaliteten eller deras hälsa.
Hur mycket socialarbetare påverkas av den emotionella påfrestning som arbetet kan innebära har att göra med flera olika faktorer. Ens egna empatiska förmåga och tidigare erfarenheter är några av de faktorer som har visat sig inverka på hur socialarbetare hanterar utmaningar som kan uppstå i arbetet (Gerdes & Segal, 2011). Isdal (2017) beskriver att allt vi möter i arbetet påverkar oss på olika sätt. Vissa saker kommer att passera oss medan andra kommer att fastna och aldrig glömmas. Isdal menar att det som avgör om något fastnar inom oss kan variera utifrån olika omständigheter. Det kan handla om stora saker som avviker från det vardagliga, sådant som väcker saker inom en själv eller om det sker något oförutsägbart.
Isdal tar upp att människor som jobbar inom socialt arbete behöver skydda sig själva för att det annars kan gå ut över personerna som de ska hjälpa. Han drar parallellen mellan det flygpersonalen säger till flygpassagerarna: “Ta först på din egen syrgasmask. Om du ska kunna hjälpa andra måste du först ta hand om dig själv” (s.121). Hur socialarbetare hanterar känslor i det dagliga arbetet och vilka strategier socialarbetare kan använda sig av för att hantera känslor som väcks i mötet med klienter behöver enligt Isdal uppmärksammas mer.
En ökad förståelse av känslohantering i det dagliga arbetet kan bidra till att socialarbetare får bättre förutsättningar att hjälpa andra samtidigt som man värnar om den egna hälsan och välmåendet.
1.1 Centrala begreppen
Empati
Beskrivs som en grundläggande mänsklig egenskap, där en blir berörd av och känner med andra människor. (Isdal, 2017)
Empatitrötthet
Empatitrötthet är något som utvecklas efter en lång tid av att möta andra människor som är utsatta. Beskrivs som ett tillstånd där människors empati och engagemang bryts ner och ersätts av ett tillstånd av utmattning och trötthet. (Isdal, 2017)
Känslomässiga påfrestningar
Att vara socialarbetare kan innebära att en dagligen möter personer i utsatta situation och att socialarbetaren därför exponeras för mycket känslor (Moesby-Jensen och Schjellerup
Nielsen, 2015). I studien definieras känslomässiga påfrestningar som känslor socialarbetaren möter i sitt arbete som kan innebära psykiska och emotionella påfrestningar.
Coping
Coping begreppet beskrivs som ett verktyg för att hantera yttre och inre krav som ställs på människan. Coping innebär användandet av både medvetna och omedvetna strategier för att kunna hantera yttre och inre krav som bedöms överskrida personens resurser. (Lazarus och Folkman, 1984).
1.2 Syfte och frågeställningar
Studiens syfte är att undersöka hur socialarbetare upplever och hanterar de känslor som väcks i mötet med klienter.
• Hur beskriver socialarbetare känslomässig påfrestning som kan uppstå i mötet med klienter?
• Vilka strategier beskriver socialarbetare att de använder för att hantera känslor som uppstår i mötet med klienter?
• Vad upplever socialarbetare som viktigt för att kunna hantera emotionella påfrestningar i arbetet?
2 TIDIGARE FORSKNING
Kapitlet redogör för såväl nationell som internationell forskning inom området för studiens syfte. Tidigare forskning presenteras utifrån två huvudteman: Känslor och känslomässig påverkan inom socialt arbete samt förebyggande faktorer och strategier.
2.1 Känslor och känslomässig påverkan inom socialt arbete
Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) menar att möten mellan klienter och socialarbetare ofta är känslomässiga, framförallt då fokuset i mötet vanligtvis berör
utmaningar och förändringar i klientens liv. De har i sin studie undersökt hur socialarbetare hanterar känslor i arbetet. Studien genomfördes på socialtjänsten i två kommuner i
Danmark. Under fyra månader observerade de genom deltagande observationer 23
socialarbetare i sitt arbete. I studien följde de med en socialarbetare under en till tre dagar och studerade varje del utav dennes arbetspraktik, vilket innebar allt ifrån kontorsarbete till möten med klienter och arbetskollegor. För att fördjupa undersökningen gällande
socialarbetares känslohantering genomfördes semistrukturerade intervjuer med
socialarbetarna för att fånga deras upplevelser och för att kunna ställa frågor om sådant som kommit upp i samband med observationerna. Författarna menar att det är vanligt att
socialarbetare möter personer som befinner sig i utsatta situationer och lever med komplexa
problem. De menar att arbetet kan framkalla mycket känslor på grund av relationen som finns kring klientens utsatthet och det faktum att socialarbetaren har befogenhet att fatta beslut gällande klientens liv. Detta kan bidra till att klienten uttrycker känslor såsom ilska, besvikelse och förtvivlan men också glädje och lättnad. Som socialarbetare behöver man därför kunna förhålla sig till de känslor som klienten har och försöka få en förståelse för situationen som klienten befinner sig i.
Hur socialarbetaren förhåller sig till de känslor som uppstår i mötet med klienter kan påverka socialarbetaren på olika sätt. Enligt Cree m.fl. (2019) skiljer det sig hur känslomässigt påverkade socialarbetare blir i möten med klienter vilket beror på flera faktorer, som exempelvis personliga egenskaper och professionella kunskaper. Deras studie visade att verksamheten som socialarbetaren arbetar i har en inverkan på hur socialarbetaren hanterade de ärenden som var emotionellt utmanande. I studien studerade forskarna möten mellan socialarbetare och klienter och deras upplevelser kring arbetet genom deltagande observationer. Efterföljande semistrukturerade intervjuer genomfördes med de
socialarbetare som deltog i studien för att djupare utforska deras egna upplevelser kring mötena. Cree m.fl. genomförde inom ramen för sin studie även intervjuer med några av de personer som hade haft kontakt med myndigheten för att fånga deras upplevelser kring möten och kontakten med socialarbetare. Verksamhetens uppbyggnad och de normer som fanns på arbetsplatsen visade sig ha stor betydelse för både klientens och socialarbetarens upplevelse av mötet. Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) nämner bland annat att faktorer såsom arbetsbelastning, anställningsform eller arbetsmiljö kan ge positiva eller negativa konsekvenser i arbetet med klienter. Detta då det kan påverka socialarbetarens förmåga att hantera de känslor som uppstår i arbetet.
Cree m.fl. (2019) menar att möjligheten att reflektera kring sina känslor och upplevelser med kollegor kan ha en positiv inverkan på socialarbetarens känslomässiga arbete. Genom att reflektera om sina upplevelser tillsammans med andra kan socialarbetaren utveckla sin självmedvetenhet och genom detta utveckla sin förmåga kring att hantera sina känslor. Även Gerdes och Segal (2011) menar att det går att förbättra sina förmågor kring känslohantering genom att reflektera om sina upplevelser med andra. Gerdes och Segal menar att genom att förbättra sina känslomässiga förmågor kan socialarbetaren minska risken för att bli
känslomässigt överväldigad i möten med klienter vilket kan bidra till att socialarbetaren blir tryggare och mer motståndskraftig i sin yrkesroll. En medveten känslohantering kan även förbättra relationer till klienter och minska risken för att drabbas av utmattning.
2.1.1 Vikten av empati
Gerdes och Segal (2011) menar att empati utgör en viktig faktor i arbetet med klienter. De har i sin litteraturstudie lyft relevant forskning gällande vikten av empati inom socialt arbete. De menar att professionella som har en stark empatisk förmåga har lättare att utföra ett mer effektivt arbete med klienterna och har lättare att balansera sina roller. Den professionellas egen empatiska förmåga har visat sig ha en påverkan för vilket resultat som behandlingen får.
De klienter som under behandlingen upplever empati har ökade möjligheter att lyckas med behandlingen. Författarna skriver att studier gällande psykoterapi för barn har visat att
terapeutens empatiska förmåga, uppmärksamhet och positiva inställning bidrar till effektiva behandlingsresultat. Gerdes och Segals studie visar även att barn och unga som i samband med behandling upplevt empati och som själva har fått träna på sin empatiska förmåga har utvecklat ett bättre socialt samspel och hämmat ett antisocialt beteende. Även Moesby- Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) menar att socialarbetarens empatiska förmåga och andra personliga resurser har stor inverkan på hur arbetet med klienten genomförs. Detta då socialarbetare ofta drar paralleller till sina egna liv i mötet med klienterna. Socialarbetaren kan exempelvis själv ha befunnit sig i samma situation som klienten eller ha barn i samma ålder. Även det känslomässiga tillstånd som socialarbetaren befinner sig i kan påverka klientarbetet. Om socialarbetaren själv har en jobbig dag eller går igenom något svårt i sitt privatliv kan detta påverka hens förmåga att reglera de känslor som uppstår i möten med klienter. Detta kan vara utmanande för socialarbetaren då hen behöver vara professionell samtidigt som hen behöver visa en förståelse och ett engagemang för klientens situation.
Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen menar att det kan vara svårt att inte involvera sina egna känslor i ett arbete där målet är att hjälpa och stötta människor. Författarna menar att det både finns positiva och negativa konsekvenser med att ha ett känslomässigt arbete. Om socialarbetaren blir för engagerad i ett ärende kan det leda till psykisk och emotionell påfrestning och personen kan ha svårigheter att släppa tankar gällande arbetet. Författarna menar att dessa påfrestningar i sin tur kan leda till att socialarbetaren drabbas av
utmattning. De positiva aspekterna med att ha ett känslomässigt arbete kan vara att socialarbetaren upplever en känsla av tillfredsställelse i relation till sitt arbete och en
gemenskap på arbetsplatsen då de menar att kollegor ofta utgör ett viktigt stöd i arbetet. För att socialarbetare ska uppleva de positiva aspekterna av arbetet behöver de hitta balansen mellan att vara tillräckligt engagerade i sin klient och samtidigt agera professionellt.
2.2 Förebyggande faktorer och strategier
I föreliggande avsnitt presenteras studier där forskare undersökt vilka faktorer som har en betydelse för att motverka känslomässig utmattning hos socialarbetare och hur de hanterar arbetets påfrestande utmaningar samt vilka strategier som kan användas för att förebygga att exempelvis drabbas av empatitrötthet. I en kvantitativ studie av Kalliath och Kalliath (2014) undersökte forskarna genom enkäter hur socialarbetare hanterar konflikter som kan uppstå mellan arbetet och det privata familjelivet. Enligt Kalliath och Kalliath upptar arbete och familjen en stor del av en persons liv och dessa två delar påverkar också varandra. Om det finns något negativt som skaver i den ena av dessa delar kan det påverka den andra delen av livet. I studien fann de sju olika copingstrategier som socialarbetare har att tillgå för att hantera dessa utmaningar: sociala copingstrategier, kognitiv omramning, god planering, tydliga förväntningar, tidshantering, flexibilitet i arbetet samt att hitta personliga hobbys.
2.2.1 Yttre och inre faktorer
I en svensk studie av Norrman Harling m.fl. (2020) så uppmärksammas organisationens miljö samt dess förutsättningar som viktiga faktorer för hur socialarbetare hanterar jobbets påfrestningar. Åtta psykologer deltog i studien där de undersöktes vilka individuella,
mellanmänskliga samt organisatoriska faktorer som kunde spela in i att skydda eller inte skydda psykologerna från empatitrötthet. Resultatet visade att organisatoriska faktorer, som att ha kollegor att ventilera med var en skyddande faktor i att hantera jobbets påfrestningar.
Det omvända gällde om det inte fanns kollegor att ventilera med, då risken för empatitrötthet ökade. Detsamma gällde om man hade en bra eller dålig chef. Kalliath och Kalliath (2014) kvantitativa studie påvisade liknande resultat. De såg stöd från kollegor som en
copingstrategi då flera socialarbetare i studien berättade att de kände att de kunde få stöd när de kände sig stressad samt när saker kändes överväldigande. Studien visade även att det var viktigt att ha tydliga förväntningar på sig själv inom sitt arbete samt på de mål man hade. Att ha ett jobb som erbjöd flexibilitet var även en viktig förutsättning för att minska stressen.
En persons egna attityder och erfarenheter kan påverka hur en förhåller sig till jobbiga situationer som kan uppstå inom socialt arbete. Chois (2017) belyser detta i sin studie vars syfte var att undersöka sambandet mellan empowerment och sekundärtraumatiskt
stressyndrom (STS) hos socialarbetare i USA som dagligen arbetar med människor som har blivit utsatta för våld. Psykologisk empowerment definieras i studien som en känsla av att ha kompetens, inflytande, självständighet samt att uppleva sitt arbete som meningsfullt.
Studiens resultat visade att socialarbetare som hade en högre grad av psykologisk empowerment, som exempelvis stark självkänsla kunde minska risken att utveckla sekundärtraumatiskt stressyndrom. Chois studie visar att organisationer kan hjälpa sina anställda att förhindra STS genom att arbeta med att förbättra deras psykologiska
empowerment, exempel på åtgärder skulle enligt forskaren kunna vara att skapa en positiv kultur inom organisation där kollegorna hjälper och stöttar varandra. Studien visade även att tidigare personliga trauman kan påverka sekundärtraumatisk stress hos socialarbetare. Det gick även att utläsa att socialarbeterare som varit med om personliga trauman har en ökad förståelse för sina klienters trauman men däremot kan ha svårare att separera sig själva från sina klienter.
En annan studie som berör de inre resurser som en socialarbetare har för att hanterar jobbets påfrestningar är en studie av Bell (2003). Bell undersöker hur användbart ”the strength perspective” (s.513) är som ett konceptuellt ramverk genom en kvalitativ studie av sekundärt trauma hos kuratorer som arbetar med våldsutsatta kvinnor. Forskaren identifierade
resurser och strategier som kunde förhindra symptom på sekundärt trauma hos kuratorerna.
Studien fann en tydlig skillnad mellan de kuratorer som kände mindre stress från de som kände stress ofta. Skillnaden var att de mindre stressade kuratorerna hanterade problem som uppstod på ett mer kreativt och ihärdigt sätt. Det kan exempelvis handla om att ha
kompetens av att hantera stressiga situationer, att ha bra förebilder i sitt liv eller att ha ett mer objektivt synsätt till yrket. Att ha ett objektivt synsätt till yrket handlar om att
motivationen till att man har sökt sig till yrket inte enbart grundar sig i personliga
erfarenheter, exempelvis att en person som själv tidigare har haft ett missbruk vill arbeta med människor i missbruk. De kuratorer som själva genomgått traumatiska upplevelser i sitt liv och som inte riktigt hade bearbetat dessa hade svårare att hantera den stress som arbetet gav. Om de däremot hade bearbetat de traumatiska upplevelserna genom att exempelvis gå i terapi kunde det istället bli en styrka där de blev säkrare i sig själva och där tron på att människan kan läka från jobbiga situationer stärktes.
Kalliath och Kalliath (2014) lyfter kognitiv omramning som en effektiv copingstrategi för att hantera olika stressiga situationer som kan uppstå i arbetet eller i hemmet. Med kognitiv omramning menar författaren att en genom att se andra individers problem kan hitta strategier för att se sitt eget liv på ett annat sätt. En av respondenterna i studien förklarade hur att träffa andra människor som gått igenom stora svårigheter hjälpte respondenten till personlig utveckling. Detta bidrog till att personen ansågs sig ha lättare att släppa saker som hen inte kunde påverka, samt att hen kunde känna sig mer tacksam över sin egen
livssituation då det gav en förståelse för att andra människor går igenom svårare saker.
2.2.2 Känslohantering i möten med klienter
Cree m.fl. (2019) studie visade att socialarbetare under möten med klienter hade olika strategier för att hantera de emotioner som uppstod. Många av socialarbetarna som
medverkade i studien använde sig av humor för att ”lätta upp stämningen” och ett resultat av studien är att humor fyllde en stor funktion i arbetet med klienter. Humor bidrog, bland annat, till att klienterna blev mer avslappnade vilket gjorde det lättare för klienterna att uttrycka både positiva och negativa känslor samt skapa en bättre relation till socialarbetaren.
Humor var även en form av distraktion från den allvarliga situationen som de alla befann sig i. Flera av de socialarbetare som medverkade i studien använde sig av olika sätt för att avleda både sig själva och klienten från allvaret i mötet. Samtidigt som humor ansågs vara en viktig del i relationen mellan socialarbetaren och klienten nämnde flera av deltagarna att det samtidigt var viktigt att fokusera på den känslomässiga responsen från klienterna. Att vara uppmärksam på klientens kroppsspråk, miner och tonlägen var ett sätt för socialarbetarna att göra sig medvetna om vilka känslor som uppstod under mötet och gav dem möjlighet att inte reflektera så mycket kring sina egna känslor.
Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) kunde identifiera ytterligare strategier som socialarbetare använde sig av för att hantera de emotioner som uppstod i klientmöten. Några av dessa var att ”stänga av” sina egna känslor i samband med mötet eller att skjuta upp känslorna för att bearbeta dem i efterhand. Genom att stänga av sina egna känslor kunde socialarbetaren hålla ett professionellt avstånd till klienten och inte bli för känslomässigt engagerad i situationen. Författarna menar att detta inte är samma sak som att vara ointresserad eller oengagerad, utan ett sätt för socialarbetaren att lägga fokus på att förstå och stötta klienten i dennes känslor och upplevelser. Detsamma gäller för strategin
socialarbetare använde sig av där de sköt upp sina känslor för att hantera dem vid ett senare tillfälle. Genom att skjuta upp känslorna kunde socialarbetarna befinna sig i en stark
känslomässig situation utan att bli synligt påverkade av det.
2.2.3 Fritid och återhämtning
Flera studier belyser vikten av återhämtning och att ta hand om sig själv för att kunna orka med sitt arbete. Exempel kan vara träning, umgänge med familj och vänner samt andra personliga aktiviteter. En studie av Norrman Harling m.fl. (2020) påvisade vikten av att ha familj och vänner som stöttar en samt distraherar en från arbetet när man kommer hem.
Studien visade även att aktiviteter utanför arbetet var viktiga för att få ny energi. Nästan
samtliga deltagare i studien betonade vikten av egenvård i olika former som en nyckel i att hantera ett ansträngande arbete och det ansågs även vara förebyggande mot empatitrötthet.
Kalliath och Kalliath (2014) studie visade också att det var viktigt att få stöd från vänner, familj och kollegor för att hantera stressen både på arbetet och i hemmet. Att hitta nya hobbys och att ta tid för sig själv menade författarna kunde hjälpa dem som löpte hög risk att bli empatitrötta, stressade och utbrända av sitt arbete.
I en kvantitativ studie av Cuartero och Campos-Vidal (2019) påvisades att egenvård som exempelvis meditation och yoga samt möjlighet till reflektion och återhämtning skulle kunna minska risken för socialarbetare att drabbas av empatitrötthet och utmattning. Författarna menar att socialarbetaren kan påverkas av att dagligen lyssna på klienters historier om traumatiska upplevelser och att det finns en risk att de hamnar i empatitrötthet. Författarna beskriver empatitrötthet som en typ av utmattning, där socialarbetaren exponeras av
klienters olika trauman som i sin tur kan komma att påverka socialarbetaren negativt.
Författarna menar även att faktorer av egenvård kan ha en positiv inverkan på
socialarbetarnas välbefinnande samt känsla av tillfredsställelse i sitt arbete. Resultatet visade att hos deltagarna i studien som praktiserade egenvård två till tre gånger i veckan minskade känslan av empatitrötthet samt att känslan av tillfredsställelse i relation till sitt arbete ökade.
Studien påvisar att egenvård både på och utanför arbetet är en viktig faktor för att orka arbeta med socialt arbete.
2.3 Sammanfattning av tidigare forskning
Tidigare forskning belyser vikten av en effektiv känslohantering och användandet av strategier för att kunna hantera det sociala arbetets känslomässiga påfrestningar.
Forskningen visar på att en effektiv känslohantering och en ökad självmedvetenhet kan stärka socialarbetare i deras yrkesroll. Tidigare forskning lyfter även fram vikten av att använda sig av strategier både ur ett organisationsperspektiv samt ur ett individperspektiv.
Att kunna reflektera med kollegor och att ha en arbetsgivare som stöttar en har visat sig vara viktiga faktorer för att skydda sig mot stress och empatitrött. Något som även lyfts fram är att personliga egenskaper och erfarenheter påverkar hur personer förhåller sig till arbetets påfrestningar. Vidare visar tidigare forskning att välmående på och utanför arbetet går hand i hand. Återhämtning och att avsätta tid för olika typer av egenvård utanför arbetet har visat sig vara en nyckel i att hantera stress och den känslomässiga påfrestningen som finns inom socialt arbete.
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
I kapitlet presenteras arbetets teoretiska ramverk. Kapitlet syftar till att skapa en djupare förståelse för de teoretiska utgångspunkter som varit väsentliga för studien. Här redogörs för Goffmans (2014) dramaturgiska perspektiv samt Lazarus och Folkmans (1984)
copingstrategi som teoretiskt begrepp. Goffmans dramaturgiska perspektiv valdes för att skapa djupare förståelse krin känslohantering i sociala interaktioner. Goffman ger även en förståelse för hur intrycksstyrning påverkar människor i det sociala samspelet.
Copingstrategi har valts för att på ett mer fördjupat sätt belysa hur personer hanterar och anpassar sig till externa och interna krav.
3.1 Goffmans dramaturgiska perspektiv
Flera studier som berör socialt arbete och emotioner hänvisar till Goffmans dramaturgiska perspektiv. Goffman (2014) menar att människors sociala interaktioner kan liknas vid ett scenframträdande, där socialarbetaren och klienten kan ses som skådespelare som tolkar ett manuskript och sedan sätter sin egen prägel på det. Enligt Goffman finns det två olika områden där personens beteende kan variera beroende på omständigheterna. Dessa två områden kallar han för ‘front stage’ och ‘back stage’. Inom socialt arbete skulle ‘front stage’
ses som de situationer där socialarbetaren agerar i sin professionella yrkesroll. Detta kan exempelvis vara i möten med klienter. ”Back stage” är de situationer där socialarbetaren inte behöver agera i sin yrkesroll, alltså de situationer där socialarbetaren inte är i direkt samspel med klienter. Enligt Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) är det vanligt att de personer som arbetar med människor skjuter upp eller döljer de känslor som uppstår ”front stage” och att de sedan reflekterar och uttrycker dessa känslor ”back stage” tillsammans med kollegor eller familjen. Dessa idéer stämmer väl överens med de resultat som har
framkommit i tidigare forskning där många av socialarbetarna anger att de antingen skjuter upp eller stänger av sina känslor i mötet med klienter.
Goffman (2014) använder uttrycket intrycksstyrning (impression management), vilket innebär det sätt som människor försöker att styra bilden som andra människor har av dem.
Utifrån Goffmans perspektiv använder människor flera olika medel för att bevara den bild som syns ‘front stage’. Goffman menar att en person på scenen ‘visar upp sig’ och att det som sker bakom scenen inte är till för andra människor att se. Goffman menar att människor använder sig av flera medel och är mycket angelägna och strävar efter att försöka påverka andra genom att presentera en bild av sig själva som de tror att andra kommer beundra.
Goffman (2014) menar att det är normer som ligger till grund för de förväntningar som finns på hur en person ska bete sig i olika situationer. Genom normer skapas förbjudna eller tillåtna beteenden gällande den professionella men också klientens agerande i vissa
situationer. Goffman menar att det i interaktioner finns roller och rollförväntningar om hur en person förväntas bete sig eller vara. Goffman menar att det i arbetet med människor är viktigt för interaktionen att både klienten och socialarbetaren är medvetna om vad de har för
förväntningar. Genom att vara medvetna om varandras förväntningar vet de hur de själva ska uppträda för att den andra ska reagera på ett sätt som lever upp till hens egna förväntningar.
Sverrisson (2015) uttrycker att det finns förväntningar på hur en person ska bete sig i vissa sammanhang. Det finns därför förväntningar på hur socialarbetaren ska bete sig i
klientmöten och socialarbetaren behöver använda sig av olika metoder för att leva upp till dessa förväntningar. Både socialarbetaren och klienten kan i mötet använda sig av
intrycksstyrning för att påverka eller göra intryck på den andres bild av hen. Enligt Leary (1996) kan klienten svara på socialarbetarens frågor på ett sätt som de tror att
socialarbetaren förväntar sig eller vill höra. Klienten kan även tona ned eller tillrättalägga händelser som skett tidigare för att socialarbetaren ska få en annan bild av klientens situation.
Intrycksstyrningen kan vara både medveten och omedveten beroende på situationen. I interaktioner med andra människor reagerar och responderar människor på varandras ageranden och uttryck. Människor läser ständigt av sin omgivning för att kunna avgöra hur de ska bete sig och agera i olika situationer. Genom att iaktta hur andra människor beter sig kan en person läsa av vilka förväntningar som finns på dennes eget agerande. Att människor i sociala situationer håller koll på hur vi agerar och vad vi säger gör att vi tenderar att reagera på omgivningen med olika typer av uttryck (Leary, 1996).
3.2 Coping som teoretiskt begrepp
Lazarus och Folkman (1984) definierar coping som en persons sätt att hantera och anpassa sig till externa och interna krav som överstiger personens egen kapacitet. Utifrån vad situationen handlar om så förlitar sig personen på olika strategier för att hantera dessa.
Lazarus och Folkman (1984) menar att det är viktigt att skilja mellan problemfokuserade och emotionsfokuserade copingstrategier. De beskriver att emotionsfokuserade strategier
handlar om att hantera och dämpa emotioner som kan uppstå i olika stressiga situationer, ofta i situationer som inte går att förändra. De kognitiva processerna kan då exempelvis handla om att undvika eller distansera sig från situationen, positivt tänkande eller förminskande av händelsen för att försöka minska stressen. Problemfokuserade copingstrategier däremot fokuserar mer på problemlösning. Med det menas, att man
definierar problemet, väger in för och nackdelar, ser om det finns andra lösningar och agerar därefter. Författarna menar att människor vanligtvis väljer dessa strategier när situationen går att förändra. De menar att människan kan använda sig av båda typerna av strategier i stressiga situationer och att de ibland kan vara svåra att skilja på.
Lazarus och Folkman (1984) menar att hur en person hanterar coping beror på vilka resurser som en har runt omkring sig eller inom sig själv. Att ha en bra hälsa samt energi beskrivs som resurser som hjälper en att orka med att hantera yttre och inre krav. Personliga egenskaper som att ha ett positivt förhållningssätt, vara lösningsorienterad samt att vara socialt skicklig är även resurser som lyfts av författarna. En av de viktigare resurserna enligt författarna är stöd från andra människor. De lyfter tre olika typer av socialt stöd. Den första är emotionellt
stöd vilket resulterar i att personen känner sig älskad och betydelsefull. Den andra handlar om att få informativt stöd i form av information, feedback och råd från andra. Den tredje och sista handlar om fysiskt stöd i form av att exempelvis få hjälp när vid sjukdom, hjälp med olika sysslor, låna pengar eller andra former av fysisk hjälp.
En ytterligare typ av resurs som Lazarus och Folkman (1984) lyfter är materiella resurser som handlar om pengar och de varor och tjänster som kan köpas för pengar. Materiella resurser kan skapa förutsättningar samt ge tillgång till flera andra resurser om de används på rätt sätt. Författarna menar att enbart tillgång till pengar kan minska en personens utsatthet för olika hot i vardagen vilket i sin tur blir effektiv coping.
Lazarus och Folkman (1984) lyfter däremot att människor inte alltid utnyttjar sina resurser till fullo på grund av personliga faktorer, samhällets påverkan samt olika yttre hot.
Exempelvis så kan en person ha ett stort nätverk av människor som vill hjälpa till både emotionellt och fysiskt men personen vill inte vara en börda samt känna sig svag och ber därför inte om hjälp. Alla människor har olika förutsättningar och begränsningar för att utnyttja och använda de resurser som de har.
4 METOD
Denna studie har en kvalitativ ansats och syftar till att öka förståelsen för socialarbetares egna upplevelser gällande känslor och hantering av känslor i mötet med klienter. Valet att genomföra en kvalitativ studie grundar sig i strävan att få en fördjupad kunskap om
socialarbetares egna upplevelser och få mer ingående beskrivningar gällande socialarbetares arbetssituationer.
4.1 Metodologiska utgångspunkter
En kvalitativ ansats är att föredra då syftet med studien är att få en djupare förståelse för människors känslor och upplevelser kring ett fenomen. Valet av metod grundar sig i syftet att fånga socialarbetarens egna upplevelser av känslor och hanteringsstrategier i möten med klienter. Hade valet istället landat i en kvantitativ ansats hade studiens fokus istället varit att undersöka kausala samband eller frekvenser (Ahrne & Svensson, 2015). En kvantitativ ansats ansågs därför inte vara förenligt med studiens syfte.
Enligt Bryman (2016) grundar sig kvalitativ forskning i fyra olika traditioner. Dessa är:
naturalism, etnometodologi, emotionalism och postmodernism. Då flera av traditionerna passar det syfte som studien grundar sig i ansågs det lämpligt att välja en kvalitativ ansats.
De traditioner som framförallt ansågs passande för studiens syfte och frågeställningar var etnometodologi och emotionalism. I etnometodologisk tradition är fokuset att förstå hur verkligheten och den sociala ordningen formas utifrån människor samtal och samspel.
Emotionalismens grundidéer syftar till att få en djupare inblick i och mer förståelse för människors upplevelser och erfarenheter. Inriktningen inom emotionalismens är att försöka få en förståelse för individens inre värld.
4.1.1 Hermeneutik
Vid databearbetningen och analysen användes en hermeneutisk ansats. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är det utifrån ett hermeneutiskt perspektiv tolkningen av texten som är det centrala. Syftet med hermeneutisk tolkning är att hitta en gemensam förståelse kring meningen i texten. Kvale och Brinkmann menar att i en hermeneutisk tolkning sker processen genom att tolkningen växer fram likt en cirkelrörelse. Det talas inom
hermeneutiken om den hermeneutiska cirkeln, där en persons förförståelse skapar grunden som sedan genom ny kunskap och nya erfarenheter skapar en ny förståelse som i sin tur kan komma att bli förförståelse i senare tolkningar. Utifrån hermeneutiken spelar därför
förförståelsen en central roll i tolkandet av en text. Då det insamlade materialet analyserades utifrån en hermeneutisk ansats var därför förförståelsen av stor vikt för de tolkningar som gjordes i samband med analysen. Nedanför kommer därför den förförståelse som fanns i början av studien att presenteras.
4.1.2 Förförståelse
Den förförståelse som fanns kring ämnet grundar sig mycket på den kunskap som erhållits under fem terminer på socionomprogrammet. Under studietiden genomfördes även en verksamhetsförlagd utbildning där under 20 veckor fick möjlighet att genomföra praktik på verksamheter inom kommunen. Efter den verksamhetsförlagda utbildningen har båda fått möjligheten att arbeta i de verksamheter där praktiken genomfördes och har genom detta kommit i kontakt med flera yrkesverksamma socionomer. Genom att själva ha arbetat inom socialt arbete har även egna upplevelser om arbetets påfrestningar skapats. Den förförståelse som skapats genom detta och som fanns i början av studien var att socialarbetare i sitt arbete får uppleva och höra om traumatiska och känslomässigt betungande ämnen vilket kan tänka sig vara emotionellt påfrestande för dem.
4.2 Litteratursökning
Litteratursökningen som genomfördes i studien syftade till att få en djupare förståelse för den forskning som finns kring känslor och känslohantering i mötet med klienter samt att få mer kunskap gällande hanteringsstrategier. I litteratursökningen användes huvudsakligen Mälardalens Universitets egen söktjänst Primo. I Primo återfinns majoriteten av de
databaser och vetenskapliga artiklar som finns att tillgå via universitetsbibliotekets databas.
Några av de databaser som finns i Primo är speciellt inriktade på artiklar och forskning inom socialt arbete och en av dessa databaser som användes för att få tillgång till artiklar var social service abstract. Sökningarna begränsades även till endast Peer-reviewed artiklar vilket innebär att alla artiklar som förekommer i studien har blivit vetenskapligt granskade av
andra forskare. Vid litteratursökningen användes sökorden emotion*, emotional labor, compassion, coping*, coping strategies och social work* i olika kombinationer. Analysen av artiklarna resulterade i två teman: emotioner i socialt arbete och förebyggande faktorer och strategier.
4.3 Urval
I studien användes ett målinriktat urval. Detta innebär att respondenterna valdes ut beroende på deras nuvarande yrkesområde. Valet att använda ett målinriktat urval gjordes då det ansågs lämpligt i förhållande till studiens syfte och för att det ansågs kunna besvara studiens frågeställningar (Bryman, 2016). Bryman menar att processen utifrån ett
målinriktat urval sker i flera steg och med olika metoder. I studien användes även ett bekvämlighetsurval. Respondenterna valdes alltså utifrån tillgänglighet och geografisk närhet. Valet blev att kontakta personer i de verksamheter som författarna hade kontakter inom. Respondenterna fick först information via mejl gällande studien och förfrågan att delta i studien. Respondenterna fick sedan bestämma tid och plats för intervjun. Respondenterna fick även bestämma om intervjun skulle ske digitalt eller personligen på egenvald plats. Ett mejl skickades ut till respondenterna där de fick mer information gällande studien och där informationsbrevet (bilaga A) var bifogat.
Totalt sex respondenter deltog i studien. Respondenterna som deltog i studien arbetar inom olika områden inom socialt arbete och har olika arbetslivserfarenheter och bakgrunder.
Utifrån den förförståelse som fanns hade de personer som fick förfrågan att delta i studien dagliga möten med personer som befinner sig i utsatta situationer eller har upplevt någon form av trauma. I studien intervjuades fyra socialsekreterare och två kuratorer. Några av respondenterna i studien har arbetat med socialt arbete under flera år medan andra är nyexaminerade.
4.4 Datainsamling och genomförande
4.4.1 Utformandet av intervjuguide
I studien användes en semistrukturerad intervjuguide. Detta innebär att intervjuguiden innehöll öppna frågor och att det även fanns utrymme att ställa följdfrågor som inte var planerade på förhand (Kvale & Brinkmann, 2009). Valet att genomföra semistrukturerade intervjuer grundar sig i en önskan att frågorna skulle följa en röd tråd men att det samtidigt skulle finnas utrymme att utforska potentiella samtalsämnen som kunde uppstå under intervjuerna. Då vi genom intervjuerna ville få en förståelse för respondenternas egna erfarenheter och upplevelser gick det inte att på förhand förutspå vilka svar som skulle ges.
Intervjufrågorna grundade sig på kunskapen som framkom utifrån tidigare forskning och den förförståelse som fanns gällande känslor och hanteringsstrategier. Genom att ge utrymme för intervjuaren att ställa följdfrågor var tanken att det skulle öppna upp för outforskade
aspekter i ämnet. Processen med att utforma intervjuguiden utgick från studiens syfte och dess frågeställningar. Utifrån frågeställningarna utformades tre teman: känslor,
hanteringsstrategier och stöd från verksamheten. Med utgångspunkt i dessa tre teman sammanställdes sedan ett flertal frågor.
4.4.2 Genomförandet av intervjuerna
Samtliga sex intervjuer spelades in med samtycke från respondenterna. Enligt Bryman (2016) är det en fördel att spela in intervjuer då det kan underlätta för forskaren vid
transkribering och analysarbete. Bryman menar att inspelningarna kan bidra till att det blir lättare för författaren att minnas vilket gör det lättare att analysera materialet.
Vid intervjuerna användes intervjuguiden (bilaga B). Respondenterna fick svara fritt på de frågor som ställdes och intervjuaren ställde följdfrågor vid de tillfällen där det behövdes för att kunna få ett tydligare eller ett mer ingående svar. Enligt Kvale och Brinkman (2009) är det viktigt att intervjuaren visar engagemang och lyssnar på respondenten för att kunna ställa relevanta följdfrågor. Intervjuaren försökte därför vara en aktiv deltagare i samtalet och det bestämdes på förhand att det inte skulle föras några anteckningar under intervjuerna.
Detta gjordes för att intervjuerna skulle efterlikna ett samtal i den mån det var möjligt.
Samtidigt användes intervjuguiden som verktyg för att intervjuerna skulle få en viss struktur samt för att säkerställa att alla teman berördes under intervjuerna.
Intervjuerna genomfördes vid sex tillfällen och intervjuerna varade mellan 30–60 minuter.
Två av intervjuerna genomfördes digitalt via Teams medan resterande intervjuer
genomfördes på respondenternas arbetsplatser. Det bestämdes på förväg att intervjuerna samt rollen som intervjuare skulle delas upp mellan författarna. Valet att dela upp
intervjuerna gjordes i samråd med handledare då det ansågs mer lämpligt att genomföra intervjuerna med en intervjuare då intervjupersonerna skulle känna sig mer bekväma med att dela med sig av privata tankar och känslor. Att dela upp intervjuerna och rollen som intervjuare kan innebära både fördelar och nackdelar för studien. Kvale och Brinkman (2009) menar att nackdelen med att dela upp intervjuerna kan vara att intervjuerna saknar den kontinuitet som skulle fås om det endast varit en intervjuare som genomfört samtliga intervjuer. Samtidigt menar författarna att uppdelningen av intervjuerna skulle kunna vara en fördel då det kan öka trovärdigheten i studien om samtliga intervjuer i studien skulle visa på likvärdiga resultat, då innehållet och frågornas utformning tolkats liknande av
intervjupersonerna oberoende av vem som har ställt frågorna. Då intervjuerna i studien visat på liknande resultat och då respondenterna uppfattat frågorna på liknande sätt anser
studiens författare att beslutet att dela upp intervjuerna kom att utgöra en fördel samt stärka studiens resultat.
4.5 Databearbetning och analysmetod
4.5.1 Tematisk analys
Efter att intervjuerna hade genomförts så transkriberades det inspelade materialet.
Transkriberingen gjordes för att underlätta arbetet med att koda och analysera resultatet (Kvale & Brinkman, 2009). I studien användes en tematisk analys, vilket innebär att materialet kodades och kategoriserades i olika teman (Bryman, 2016). Utifrån en hermeneutisk ansats är tematisk analys att föredra, då den förförståelse som fanns har kunnat användas som underlag och förståelse i samband med analysen (Alvesson &
Sköldberg, 2008).
Efter en noggrann genomläsning av transkriberingarna utgick analysen till en början utifrån en öppen kodning där författarna försökte hitta övergripande mönster (Kvale & Brinkman, 2009). Några av de koder som gick att utläsa genom transkriberingen var känslor,
beskrivning av känslor, stress och empatitrötthet, strategier, arbetsmiljöns betydelse samt kollegor. Koderna sorterades utifrån olika färger och därefter analyserades var kod för sig. I ett senare skede av analysen användes något som Bryman (2016) kallar för fokuserad kodning vilket innebär att materialet analyserades mer djupgående samt att koderna granskades, sorterades och sållades för att slutligen resultera i tre huvedteman. De
huvudteman som konstruerades i samband med analysen hade följande rubriker: Känslor, Strategier, och Förebyggande faktorer. Varje huvudtema delades sedan upp i underteman vilka rubricerades som känslomässig påverkan, stress och empatitrötthet, att ta på sig den profesionella rocken, kollegor, arbetsmiljö samt egenvård.
4.6 Etiskt ställningstagande
Bryman (2016) tar upp vikten av etiskt ställningstagande och hur etiken spelar stor roll under flera faser av forskningsprocessen. Detta har varit viktigt i studien då målet var att
respondenterna inte skulle känna obehag av att delta samt att de skulle känna att allt som sades under intervjuerna enbart skulle användas för studiens syfte. Bryman (2016) tar upp fyra etiska principer: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Dessa fyra principer har följts under studiens gång.
Informationskravet handlar enligt Bryman (2016) om hur forskaren ska ge informationen till berörda personer kring studiens syfte. I informationen ska det finnas en beskrivning av undersökningens process, dess frivillighet samt deras rätt att avbryta när de själva önskar. I bilaga A finns den beskrivning som skickades ut till respondenterna innan intervjuerna.
Denna information gavs även muntligt innan intervjuerna påbörjades.
Samtyckeskravet handlar enligt Bryman (2016) om respondenternas rättighet att själva bestämma om deras medverkan då studien är frivillig och att de när som helst har
möjligheten att hoppa av. Då denna information delgavs i bilaga A så anses samtyckeskravet vara tillgodosett.
I mejlet (se bilaga A) som skickades ut till respondenterna så fanns även information om konfidentialitetskravet. Bryman (2016) beskriver att konfidentialitetskravet handlar om att alla uppgifter som framkommer om respondenterna ska behandlas konfidentiellt. I mejlet framgår även att respondenterna kommer att vara anonyma i studien samt att deras arbetsplats inte kommer att synliggöras. Vidare framgår även att studiens författare samt deras handledare är de enda som kommer att få tillgång till de inspelningar som gjordes under intervjuerna. Detta menar Kvale och Brinkmann (2017) görs för att värna om
respondenternas privatliv. Vi ansåg detta som något viktigt att belysa för respondenterna då studiens syfte berör ämnen som deras privatliv samt deras personliga känslor och tankar.
Ytterligare information som delgavs respondenterna var att studien kommer att publiceras samt att de kommer att erhålla det slutliga arbetet innan publicering. I mejlet tas även upp att all information enbart kommer att användas för forskningsändamål vilket Bryman (2016) beskriver är den fjärde principen, nyttjandekravet.
4.7 Tillförlitlighet
Bryman (2016) beskriver reliabilitet och validitet som två viktiga begrepp för att säkerställa kvalitén inom forskning. Det är enligt författaren dock svårare att uppnå reliabilitet och validitet inom kvalitativ forskning än kvantitativ forskning. Inom kvalitativ forskning finns det andra likvärdiga kriterier för att säkerställa kvalitén och dessa är tillförlitlighet och äkthet. Bryman delar upp tillförlitlighet i fyra kategorier: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera.
Trovärdighet handlar enligt Bryman (2016) om att skapa en bred beskrivning av det syfte som ska undersökas. Med detta menar författaren att om det finns ett flertal beskrivningar av den social verklighet som ska undersökas så skapar det en större trovärdighet i det forskaren vill få fram med sin forskning. Det är även viktigt att de som medverkar i studien kan
bekräfta det som beskrivs samt att forskaren utgår från de etiska principerna vilket denna studie gör. Respondenterna i studien har erhållit transkriberingar från sina intervjuer samt studiens resultat för att ha möjlighet att komma med feedback samt konfirmation på att det som presenterats är i linje med deras egna upplevelser från intervjuerna. En viktig del i arbetet har således varit att respondenterna ska känna sig trygga i att det som skrivs också var det som sades under intervjuerna. I resultat- och analysdelen har citat använts från respondenternas intervjuer för att ytterligare stärka studiens trovärdighet.
Överbarhet handlar enligt Bryman (2016) inte om mängd, som det gör i kvantitativa studier, utan istället om att skapa fylligare och djupare beskrivningar. Genom att skapa fylligare och djupare beskrivningar kan studiens läsare bedöma om studiens resultat är överförbara till andra miljöer. Då studien delvis handlar om att fånga socialarbetares känslor i mötet med klienter har fokus inte primärt legat på att uppnå överförbarhet kring känsloupplevelserna utan snarare om de strategier som används för att hantera känslor i mötet med klienter. Då studiens resultat kring hanteringsstrategier visat sig vara i linje med tidigare forskning stärker det möjligheten att resultatet kan vara överförbart till andra miljöer fast i samma kontext.
Pålitlighet handlar enligt Bryman (2016) om att ha en utförlig beskrivning av samtliga steg i processen och hur tillvägagångssättet har sett ut, vilket ger andra forskare möjligheten att replikera studien. Detta uppnås exempelvis genom att utförligt beskriva valet av
respondenter. Vidare bedöms detta kriterium ha uppnåtts då studiens samtliga metodologiska faser utförligt har beskrivits från början till slut.
Slutligen beskriver Bryman (2016) kriteriet möjlighet att styrka och konfirmera som ett sätt för forskaren att bekräfta att hen har agerat i god tro vilket innebär att i största möjliga mån undvika att studien påverkas av forskarens personliga värderingar och åsikter. Detta har försökt uppnås genom att ha en medvetenhet om hur personliga tankar kan påverka studiens analys och resultat. Vidare har det under studiens gång löpande förts diskussioner oss
emellan och i arbetet presenteras den förförståelse som fanns i början av studien för att öka transparensen kring hur egna personliga värderingar och åsikter kan påverka studiens resultat.
5 RESULTAT OCH ANALYS
I kapitlet redovisas analysen av studiens resultat. I analysen har kopplingar gjorts till de teoretiska begrepp samt tidigare forskning som presenterats i tidigare avsnitt. Resultatet presenteras i tre övergripande teman: känslor, strategier och förebyggande faktorer. För att tydliggöra resultatet presenteras dessa teman med hjälp av sex underteman; känslomässig påverkan, stress och empatitrötthet, att ta på sig den professionella rocken, kollegor, arbetsmiljö samt egenvård. Då deltagare i studien refereras till eller citeras har dessa avidentifierats och refereras till som Maria, Anna, Viktor, Cornelia, Jamal och Susanne.
5.1 KÄNSLOR
5.1.1 Känslomässig påverkan
Samtliga respondenter i denna studie har daglig kontakt med klienter på olika sätt.
Respondenterna fick under intervjuerna beskriva känslor de har haft i mötet med klienter samt beskriva ett möte som de upplevt väckt starka känslor hos dem. Upplevelser av starka känslor, såväl negativa som positiva lyfts fram i intervjuerna. Några av de känslor som beskrivs handlar om ilska och frustration, både från klienten och dem själva. Dessa känslor kan upplevas både i förhållande till mötet men även kring de omständigheter som finns runt mötet. Jamal beskriver att han kan ifrågasätta varför samhället ser ut på ett visst sätt och känna en viss frustration över detta. Maria menar att hon också kan uppleva viss frustration i möten. Hon berättar att det kan ske om hon inte lyckas nå fram till klienten eller om mötet
inte blev som tänkt. Även positiva känslor uppmärksammades i intervjuerna och de handlade om stolthet, glädje och tillfredsställelse. Maria belyser:
Jag känner starka känslor av stolthet och glädje när jag träffar en klient som lyckas lösa sin situation på egen hand eller har kommit väldigt långt och rest sig upp igen, då blir jag väldigt stolt över den personen och vad den har åstadkommit.
Att bemöta klienters olika känslor beskrivs således utgöra en central del av arbetets vardag.
Leary (1996) beskriver hur komplext det är utifrån att människor reagerar och responderar på andra människors agerande och uttryck. Detta kan bli problematiskt då vissa möten med klienter framställs som väldigt känsloladdade, särskilt möten där klienter upplever och ger uttryck för känslor av ilska och frustration. Sådana känsloladdade möten kan vara svåra då de även väcker känslor hos en själv menar Maria:
Personen var väldigt upprörd, agiterad och anklagande redan innan jag förstod vad samtalet handlade om. Det här samtalet handlar egentligen inte om någonting som personen vill ha hjälp med utan det handlar om att hen är väldigt upprörd över ett annat beslut som inte är taget hos oss. Jag blev stressad och irriterad, personen lyssnade inte, ville bara få fram det hen hade att säga och var förolämpande. Jag försökte behålla lugnet och det var svårt men jag försökte ta ett djupt andetag innan jag svarade. Jag försökte le för att bryta min egen irritation och gå in med en positiv känsla och försöka behålla det i mötet men det blev inte heller bra för klienten uppfattade det som att jag hånlog för det hen sa. Jag höll på att gå in i affekt och personen agerade redan i affekt.
Citatet belyser svårigheterna med att hantera klienters känslor samt det arbete som
socialarbetaren behöver göra för att, som Maria uttrycker det, inte ’gå in i affekt’ när en klient ger uttryck för ilska. Lazarus och Folkman (1984) belyser detta utifrån coping då de menar att människor förlitar sig på olika strategier för att hantera och anpassa sig till olika
situationer. Citatet beskriver även hur en socialarbetare kan bli påverkad av klientens känslor och hur det kan vara svårt att hantera sina egna känslor i utmanande möten. Viktor berättar om en mer traumatiserande situation som medförde känslor av rädsla och obehag.
Situationen hängde samman med att det i ärendet förekommit psykisk ohälsa och att en akut händelse utgjort en fara för klientens liv. Viktor berättar om känslor som uppstod i samband med händelsen på följande sätt:
Jag hade aldrig varit med om ett sådant möte och kände att jag inte visste vad som skulle kunna hända vilket var skrämmande. Jag kände stort ansvar samt att det kunde gå riktigt illa för personen om vi inte agerade nu och att jag själv var utsatt då personen kunde göra något mot mig med. Jag var rädd för vad personen helt plötsligt kunde göra och hela miljön var bara jobbig. Jag hade många tankar i det mötet och när jag kom hem hade jag svårt att släppa den obehagliga känslan.
I intervjuerna framkommer, att det i möten med klienter kan uppstå olika typer av känslor, både negativa och positiva som socialarbetaren behöver förhålla sig till. Något som också uppmärksammades i intervjuerna är att det ibland sker oförutsägbara händelser som skapar känslor som kan vara svåra att förhålla sig till. Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015)
menar att det i mötet med klienter kan uppstå starka negativa känslor såsom ilska, frustration och besvikelse men att det även kan uppstå positiva känslor, såsom glädje och lättnad samt att socialarbetare behöver kunna förhålla sig till dessa känslor för att lättare skapa relationer till klienten och få en förståelse för deras situation.
I intervjuerna lyfts också svårigheter fram med att förhålla sig till de känslor som
socialarbetarna upplever under ett möte. Cree m.fl. (2019) beskriver hur de skiljer sig i hur känslomässigt påverkade socialarbetare blir i möten med klienter beroende på flera faktorer, som exempelvis personliga egenskaper och professionella kunskaper. Anna berättar att det funnits tillfällen där hon haft svårt att hålla tillbaka sina egna känslor ”Personen fick inte förlängt uppehållstånd och jag skulle slänga ut honom och då kom faktiskt en tår hos mig.
Efteråt insåg jag att det inte var speciellt professionellt och att jag inte skulle ha visat det. ” Susanne beskriver i sin intervju att det har uppstått situationer där hon varit tvungen att pressa tillbaka tårarna eller haft gråten i halsen i mötet med klienter. Susanne beskriver att hon gjorde allt för inte låta känslorna komma fram i mötet för att istället låta de komma fram när de hade handledning. Resultatet från intervjuerna belyser vikten av att hålla tillbaka sina egna känslor i mötet med klienter och att det inte ansågs vara professionellt att visa för mycket känslor av respekt för klienten. Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) lyfter att socialarbetarens empatiska förmåga och andra personliga resurser har en stor inverkan på hur arbetet med klienten kommer att genomföras. Detta då socialarbetare ofta drar
paralleller till sina egna liv i mötet med klienterna. Socialarbetaren kan, exempelvis, själv ha befunnit sig i samma situation som klienten eller ha barn i samma ålder. Detta var även något som lyftes fram i intervjuerna då de respondenter som hade barn uppgav att det var svårare att förhålla sig till ärenden där det barn varit involverade. Jamal beskriver exempelvis ett ärende som påverkade honom känslomässigt på grund av att han hade barn i samma ålder. Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen tar även upp att de känslomässiga tillstånd som socialarbetaren befinner sig i kan ha en påverkan i mötet med klienten. Socialarbetaren själv kan ha en jobbig dag eller går igenom något svårt i sitt privatliv vilket kan påverka hens förmåga att reglera de känslor som uppstår i möten med klienter. Författarna menar vidare att det kan vara svårt att inte involvera sina egna känslor i ett arbete där målet är att hjälpa och stödja människor, vilket även bekräftas av respondenterna.
Viktor menar att han haft svårigheter att hantera och dölja sina känslor och att han därmed har ifrågasatt sin egen lämplighet som socialarbetare samt funderat kring om han kommer att klara av att arbeta som socialarbetare. Viktor berättar:
Efter mötet började jag fundera på om jag verkligen klarar det här jobbet för jag kan ju inte börja gråta varje gång. Jag började tänka ”kommer jag lära mig att hantera dessa känslor och kommer jag att orka?” Jag funderade på hur jag kan koppla bort mig själv och sätta på den där osynliga rocken som alla snackar om. Kommer jag lära mig att inte bli påverkad?
Ovanstående citat visar hur respondenten är ambivalent till sin egen förmåga att hantera de känslor som uppstår i mötet med klienter. Detta kan kopplas till förväntningar han upplever finns på rollen som socialarbetare. Även andra respondenter ger uttryck för liknande
uppfattningar om hur en bör eller inte bör agera i mötet med klienter. Förväntningarna på
hur socialarbetare ska agera i sin yrkesroll, som att ha en professionell fasad, kan tolkas utifrån Goffmans (2014) teori om intrycksstyrning. Flera av respondenterna menar att det exempelvis inte är lämpligt för en socialarbetare att gråta eller verka alltför berörd under ett möte då det anses vara oprofessionellt. Vid de tillfällen där en respondent beskriver att hen har visat sådana känslor under ett möte uppstår därför i efterhand en form av osäkerhet och ett ifrågasättande av sitt eget agerande då det upplevs som oprofessionellt.Något som även framkommer i samband med intervjuerna är att de känslor som socialarbetaren fått tillbakahålla under mötet sedan får komma till uttryck i det som Goffman kallar för ’back stage’. Ett exempel på detta är Jamal som uttrycker att han efter ett känsloladdat möte ventilerar tankar och känslor tillsammans med en kollega.
5.1.2 Stress och empatitrötthet
Vid intervjuerna tillfrågades samtliga respondenter om de upplevt empatitrötthet. Trots att begreppet var nytt för några av dem så fanns en samstämmighet kring att känna
känslomässig trötthet och olika upplevelser kopplade till det som benämns som empatitrötthet. Under intervjuerna framställdes empatitrötthet även som en
skyddsmekanism för att orka hantera jobbets känslomässiga påfrestningar. Det ansågs vara en nödvändig konsekvens för att långsiktigt klara av den belastning som arbetet kan
innebära. Susanne belyser detta på följande sätt:
Jag tror inte att vi socialarbetare är känslokalla men vi möter utsatta människor och vi får lyssna till jobbiga berättelser hela tiden så på något sätt påverkas vi. Det kan gå ganska snabbt då vi hela tiden får in ärenden med utsatta människor med olika sociala problem. Självklart kan man se det som sekundär traumatisering eller empatitrötthet men jag tror också att vi socialarbetare är bra på att hantera det. Det handlar om någon form av emotionell kompetens som gör att vi på sätt och vis kan hantera det här. Men för att svara på frågan om jag har känt empatitrötthet, ja kanske har jag upplevt det utan att jag själv är medveten om att det är just empatitrötthet.
Jag tänker att empatitrötthet är en del i det vi gör och att man ibland upplever det under kortare perioder men att det inte påverkar arbetet så mycket.
I en annan intervju beskriver Maria hur hon har behövt lära sig strategier för att begränsa sitt eget engagemang och att finna acceptans i det faktum att det inte går att göra mer än sitt bästa. Utifrån Moesby-Jensen och Schjellerup Nielsen (2015) kan det vara svårt att inte involvera sina egna känslor i ett arbete där målet är att hjälpa och stödja människor. De menar att de gällar att kunna hitta balansen mellan att vara tillräckligt engagerad i arbetet, då för mycket engagemang kan på längre sikt leda till utmattning på grund av psykisk och emotionell påfrestning. Något som framkommer under intervjuerna är förekomsten av trötthet och stress i förhållande till arbetet. Det talas om perioder som har varit
känslomässigt utmanande och Maria berättar att hon har varit utmattad i perioder. Maria berättar:
Jag har varit utmattad i perioder. Men jag har fått stöd både privat genom sjukvården och genom företagshälsosjukvården med strategier för att begränsa mitt engagemang och att acceptera det jag inte kan påverka. Jag fick också hjälp med att påminna mig
