Målet att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen. en samlad analys ESV 2022:33

Full text

(1)

Målet att minska de felaktiga utbetalningarna från

välfärdssystemen

– en samlad analys

(2)

Publikationen kan laddas ner från ESV:s webbplats esv.se.

Datum: 2022-04-19 Dnr: 2022-00375 ESV-nr: 2022:33 Copyright: ESV

Rapportansvarig: Johanna Mattsson

(3)

FÖRORD

Förord

Ekonomistyrningsverket (ESV) har i regleringsbrevet för 2022 fått i uppgift att redovisa en samlad analys av uppfyllelsen av riksdagens beslutade mål att utbetalningarna från välfärdssystemen ska vara korrekta, andelen felaktiga utbetalningar minska och fel motverkas.

Analysen ska avse 2021 och göras med utgångspunkt från dels den

resultatredovisning som Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden (CSN), Försäkringskassan, Migrationsverket och Pensionsmyndigheten lämnat i enlighet med återrapporteringskraven i respektive myndighets regleringsbrev för 2021, dels den attitydundersökning som Ekonomistyrningsverket har genomfört.

Ett utkast av rapporten har faktagranskats av berörda utbetalande myndigheter.

Johanna Mattsson, Eva Lindblom, Maria Modin och Jenny Eriksson har tagit fram denna rapport.

Stockholm 2022-04-20

Peter Kvist

Bitr. generaldirektör

Johanna Mattsson Utredare

(4)

INNEHÅLL

Innehåll

Innehåll ... 4

1 Sammanfattning ... 5

2 Inledning ... 6

2.1 Genomförande och avgränsningar ... 6

3 Målet om att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen ... 8

3.1 ESV stödjer och samordnar arbetet för korrekta utbetalningar ... 9

3.2 Arbetet med mål och indikatorer behöver vara långsiktigt, pragmatiskt och lärande .. 9

3.3 Regeringens återrapporteringskrav kan bara delvis fånga måluppfyllelsen ... 11

3.4 Betydelsen av allmänhetens inställning till felaktiga utbetalningar ... 11

3.5 Andra initiativ för att säkerställa arbetet mot felaktiga utbetalningar från välfärden .. 13

4 Myndigheternas resultatredovisningar av arbetet med att minska de felaktiga utbetalningarna ... 14

4.1 Gemensamma återrapporteringskrav ... 14

Upptäckta fel har ökat hos vissa men redovisningen är inte komplett ... 14

De flesta myndigheter har ökat sina återkrav jämfört med tidigare år ... 16

Det totala antalet polisanmälningar har ökat jämfört med 2019 ... 17

Återkraven och polisanmälningarna som gäller arbetslöshetsförsäkringen har ökat 18 4.2 Särskilt riskfyllda ersättningssystem ... 19

4.3 Övriga resultat ... 19

5 Attitydundersökningar ... 21

5.1 Tidigare attitydundersökningar ... 21

FUT-delegationens attitydundersökning från 2007 ... 21

ESV:s uppföljning från 2010 ... 21

KUT-delegationens attitydundersökning från 2018 ... 22

5.2 Välfärdsopinion ... 22

5.3 Årets attitydundersökning ... 23

Metod, urval och svarsfrekvens ... 23

Resultat ... 23

5.4 Välfärdsmyndigheternas egna attitydundersökningar ... 30

Skatteverket ... 31

Centrala Studiestödsnämnden ... 31

Försäkringskassan ... 31

6 Samlad analys ̶ går det åt rätt håll? ... 33

6.1 Utbetalningarna ska vara korrekta ... 34

6.2 Andelen felaktiga utbetalningar ska minska ... 34

6.3 Fel ska motverkas... 35

7 Bilaga: ESV:s enkät till allmänheten 2022 ... 36

(5)

SAMMANFATTNING

1 Sammanfattning

Ekonomistyrningsverket (ESV) har fått i uppdrag av regeringen att redovisa en samlad analys av uppfyllelsen av riksdagens beslutade mål att utbetalningarna från välfärdssystemen ska vara korrekta, andelen felaktiga utbetalningar minska och fel motverkas. Resultatredovisningar från Arbetsförmedlingen, CSN, Försäkringskassan, Migrationsverket och Pensionsmyndigheten ingår i analysen.

Felaktiga utbetalningar omfattar allt från oavsiktliga fel som orsakas av den enskilde eller av en myndighet till systematisk och organiserad välfärdsbrottslighet i stor skala. De återrapporteringskrav som myndigheterna har kopplade till det

övergripande målet för att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen rör framför allt upptäckta fel, återkrav och polisanmälningar. De indikatorer som är knutna till målet fångar inte hela bilden av myndigheternas arbete mot felaktiga utbetalningar.

Den attitydundersökning som ESV har låtit genomföra återspeglar i stort sett samma attityder som tidigare undersökningar om bidragsbrott har visat. Det finns en låg acceptans för bidragsfusk. Många tror att fusket är utbrett och att en bidragande orsak till fusk är att risken att bli upptäckt är låg Förtroendet för de utbetalande

välfärdsmyndigheterna relativt lågt, samtidigt som det finns en tydlig opinion för att stärka möjligheten till kontroller och till informationsutbyte mellan myndigheter.

De allra flesta utbetalningarna från välfärdssystemen är korrekta. Myndigheternas förstärkta arbete mot felaktiga utbetalningar har resulterat i högre återkrav. Men det har inte varit möjligt att jämföra antalet konstaterade fel med de senaste

omfattningsstudierna rörande uppskattade felutbetalningar. För att framöver kunna redovisa förhållandet mellan upptäckta fel och uppskattade fel inom de olika förmånerna är årets omfattningsstudier centrala.

Myndigheterna gör en rad insatser för att motverka felaktiga utbetalningar. Det handlar såväl om insatser inom respektive förmån, som samverkan med andra myndigheter. Därutöver har regeringen tagit en rad initiativ för att motverka fel i form av utredningsdirektiv och propositioner med syftet att säkerställa korrekta utbetalningar och effektivisera hanteringen av bidragsbrott med mera. Sammantaget går arbetet framåt i riktning mot det riksdagsbundna målet för att minska de felaktiga utbetalningarna.

Arbetet med att ta fram relevanta resultatindikatorer för att följa upp måluppfyllelsen behöver utvecklas och anpassas till det arbete och de åtgärder som vidtas.

(6)

INLEDNING

2 Inledning

ESV har av regeringen fått i uppdrag att redovisa en samlad analys av uppfyllelsen av det av riksdagen beslutade målet att utbetalningarna från välfärdssystemen ska vara korrekta, andelen felaktiga utbetalningar minska och fel motverkas. De myndigheter vars resultatredovisningar ska ingå i analysen är Arbetsförmedlingen, CSN, Försäkringskassan, Migrationsverket och Pensionsmyndigheten.

ESV ska i uppdraget inhämta synpunkter från myndigheterna och redovisa resultatet till Regeringskansliet (Finansdepartementet) senast den 20 april 2022. Uppdraget är knutet till det samordnande uppdrag som vi har genom förordningen (2021:663) om korrekta utbetalningar från välfärdssystemen, och som syftar till att bidra till regeringens samlade styrning av arbetet mot felaktiga utbetalningar och överutnyttjande av välfärdssystemen. Uppdraget är också i linje med ESV:s instruktionsenliga uppgift att utveckla och förvalta den statliga redovisningen, finansiella styrningen och resultatstyrningen.

Berörda myndigheter har under 2021 fått permanenta resurstillskott för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. De fick även nya mål och

återrapporteringskrav1 för arbetet med att minska de felaktiga utbetalningarna.

Den 15 mars 2022 redovisade vi en samlad lägesbeskrivning av det arbete som har bedrivits av berörda myndigheter och aktörer för att säkerställa korrekta

utbetalningar.2 Denna rapport utgör en fördjupning av den lägesbeskrivningen.

Rapporten ska också läsas i ljuset av de förslag och överväganden som vi lämnade i rapporten med förslag till åtgärder för att säkerställa korrekta utbetalningar.3 Senast den 30 juni 2022 ska ESV dessutom lämna förslag till kompletterande

resultatindikatorer för att följa upp det riksdagsbundna målet.

2.1 Genomförande och avgränsningar

Den samlade analysen av måluppfyllelsen utgår i denna rapport från de utbetalande välfärdsmyndigheternas årsredovisningar för 2021 samt från den enkät som vi låtit genomföra.4 För arbetslöshetskassornas arbete med felaktiga utbetalningar, har vi utgått från en redovisning från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.5

1 Ekonomistyrningsverket, Regleringsbrev – Statsliggaren, https://www.esv.se/statsliggaren/?PeriodId=2021. Hämtad 22 mars 2022.

2 ESV (2022) Arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen – en lägesbeskrivning, rapport nr.

2022:23.

3 ESV (2022) Säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen – förslag på åtgärder, rapport nr 2022:26.

4 Regleringsbrevet för budgetåret 2022 avseende Ekonomistyrningsverket.

5 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 2022, Felaktiga utbetalningar från arbetslöshetskassorna 2021 och 2020, IAF 2022:4.

(7)

INLEDNING

I mars 2022 bjöd vi in de utbetalande myndigheterna till ett möte där vi gemensamt diskuterade och utbytte erfarenheter om hur resultatindikatorer används och hur de kan användas inom myndigheterna. Mötet var ett värdefullt komplement till myndigheternas årsredovisningar.

De utbetalande myndigheterna har även fått möjlighet att faktagranska uppgifterna som rör deras redovisningar.

Vår resultatbedömning kommer i viss mån att beskriva indikatorernas styrkor och svagheter, men vi återkommer i juni till frågan om vilka resultatindikatorer som vi bedömer bäst skulle stödja uppföljningen av det riksdagsbundna målet. Våra slutsatser i denna rapport baseras följaktligen på en samlad, men begränsad, analys.

(8)

MÅLET OM ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA FRÅN VÄLFÄRDSSYSTEMEN

3 Målet om att minska de felaktiga

utbetalningarna från välfärdssystemen

Det övergripande målet om att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen framgår i budgetpropositionen för 2022 i utgiftsområde 2 (Samhällsekonomi och finansförvaltning). Målet är uttryckt på följande sätt:

”Det övergripande målet för att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen är att utbetalningarna från välfärdssystemen ska vara korrekta, andelen felaktiga utbetalningar minska och fel motverkas.”

Felaktiga utbetalningar omfattar allt från oavsiktliga fel som orsakas av den enskilde eller av en myndighet till systematisk och organiserad välfärdsbrottslighet i stor skala. I förordningen om arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen är begreppet felaktiga utbetalningar definierat som ”sådana utbetalningar från välfärdssystemen som sker trots att villkoren för att ta del av ersättningen inte är uppfyllda”.6 Den definitionen skiljer sig från den som sedan tidigare är etablerad och ofta används i återrapporteringar: ”En utbetalning är felaktig om det slutliga beloppet blir för högt, för lågt eller i sin helhet fel i förhållande till gällande regler och avtal.”7

Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen (KUT-delegationen) argumenterade i sitt slutbetänkande för att en samlad uppföljning av arbetet med att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen bör innehålla en analys baserad på resultatindikatorer som behöver utvecklas kontinuerligt och anpassas till det arbete som görs och de åtgärder som vidtas. Delegationen menar att fastställandet av resultatindikatorer behöver samordnas med återrapporteringskrav i

myndigheternas regleringsbrev. De är i sin tur beroende av den resultatinformation som är möjlig för myndigheterna att ta fram.8

Riksdagens finansutskott framhöll i sitt betänkande 2020/21FiU2 att det finns

”skäl för regeringen att se över omfattningen på resultatredovisningen i budgetpropositionen så att den i första hand omfattar det som krävs enligt budgetlagen, dvs. en resultatredovisning i förhållande till de riksdagsbundna

6 Förordningen (2021:663) om arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.

7 Delegationen för korrekta utbetalningar (2019): Samlade åtgärder för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen, SOU 2019:59, s 63.

8 Delegationen för korrekta utbetalningar (SOU 2019:59) Samlade åtgärder för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen, s 142.

(9)

MÅLET OM ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA FRÅN VÄLFÄRDSSYSTEMEN

målen. Utskottet har också understrukit värdet av välmotiverade indikatorer och deras hållbarhet över tid.” 9

Målet om korrekta utbetalningar syftar till att ge en helhetsbild av arbetet med att motverka felaktiga utbetalningar och fusk inom de olika välfärdssystemen. Dessutom ska målet bidra till en samlad styrning och uppföljning. Uppföljningen av

måluppfyllelsen ska baseras på en samlad analys av vilka åtgärder som de berörda statliga myndigheterna har vidtagit, och vilken effekt åtgärderna har haft på

omfattningen av de felaktiga utbetalningarna. Återrapporteringskraven för de berörda myndigheterna har gjorts mera enhetliga.

Berörda myndigheter fick permanenta resurstillskott under 2021 för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. I rapporten Arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen – en lägesbeskrivning konstaterar vi att det är svårt att av årsredovisningarna utläsa vad som gjorts under året och hur

regeringens permanenta tillskott har använts.10 Men det framgår att myndigheterna har förstärkt handläggningen och kunnat genomföra fler kontroller. Tydligast är detta för Försäkringskassan som anger att de rekryterat 50 kontrollutredare.11

3.1 ESV stödjer och samordnar arbetet för korrekta utbetalningar

För att uppnå en samlad styrning och uppföljning av arbetet mot felaktiga

utbetalningar har regeringen gett ESV i uppgift att stödja det arbete som ska bidra till att säkerställa att korrekta utbetalningar görs från välfärdssystemen. Vi ska årligen ge regeringen en samlad lägesbeskrivning av det arbete som har bedrivits av de berörda myndigheterna och aktörerna för att säkerställa korrekta utbetalningar från

välfärdssystemen. Vi ska även föreslå vilka åtgärder som bör vidtas för att säkerställa korrekta utbetalningar.12 Dessutom ska vi vart tredje år redovisa en fördjupad

lägesbeskrivning, som bl.a. ska innehålla en bedömning av den totala omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen och analyser av orsakerna till dessa.

3.2 Arbetet med mål och indikatorer behöver vara långsiktigt, pragmatiskt och lärande

Ordet indikator betyder tecken (på något). I det här sammanhanget är det tecken på resultat, alltså resultatindikatorer. De används för att mäta resultat, det vill säga förändrade tillstånd i samhället. En indikator kan exempelvis vara antalet anmälda brott eller antalet beslut om återkrav, men det kan också vara en bedömning från

9 Bet. 2020/21: FiU2 s 12.

10 ESV (2022) Arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen – en lägesbeskrivning, 2022-23, s. 20.

11 ESV (2022) Arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen – en lägesbeskrivning, 2022:23, s. 24.

1210-11 §§ förordningen (2021:663) om arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen.

(10)

MÅLET OM ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA FRÅN VÄLFÄRDSSYSTEMEN

andra aktörer, som Statskontoret eller Riksrevisionen. Resultatindikatorer behövs när ett resultat inte kan beräknas på ett enkelt, entydigt eller exakt sätt. Detta är vanligt inom statlig verksamhet. Indikatorerna är ett mått eller en fingervisning som kan spegla hur resultat utvecklas eller uppnås.

Arbetet med resultatindikatorer vilar på tre delar. Den första är att det finns ett mål att utgå ifrån, alltså en beskrivning av ett önskat resultat eller tillstånd vid en viss framtida tidpunkt. Genom att analysera målet kan vi bedöma vilken karaktär målet har och vilken kontext det har satts i. Det skapar förutsättningar för det fortsatta arbetet med att utforma indikatorer.

Den andra delen av arbetet består i att beskriva effektkedjor, det vill säga

beskrivningar av vad som händer mellan prestationerna och de övergripande målen.

Effektkedjor kopplade till komplexa problembilder kan bli långa, där flera antaganden måste göras om de orsak-verkan-samband som förväntas ske genom vissa interventioner. Effektkedjan är ett verktyg både i planeringen och i

utvärderingen av insatserna. För att verksamheter och prestationer ska vara effektiva i förhållande till de uppsatta målen, krävs att insatserna har en faktisk koppling till målen.

Den tredje delen är att identifiera indikatorer som kan visa om och i så fall hur en tillståndsförändring framträder i den formulerade effektkedjan. Inte förrän målet är formulerat, en målanalys har gjorts och visat på målets karaktär och kontext, och en effektkedja mellan mål och insatser har identifierats, är det möjligt att avgöra vilka indikatorer som svarar mot målet. Indikatorerna kan knytas till olika nivåer i den tänkta sambandskedjan. De kan mäta prestationer och effekter, delmål eller övergripande mål.

Förhållandet mellan indikatorer och mål är nästan alltid problematiskt. Indikatorer behövs för att följa upp mål men ett mål avser ofta fler aspekter än vad indikatorerna kan fånga. De länder som har en relativt väletablerad resultatstyrning har en iterativ, transparent och ändamålsenlig process som inkluderar indikatorerna i utvärderingar och analyser.13 Resultatindikatorer kan vara till nytta för att skapa transparens och kan bidra till goda diskussioner, analyser och klargöranden av om en viss insats är den mest effektiva vägen fram till målet.

ESV ska i detta uppdrag göra en samlad analys av måluppfyllelsen av riksdagens beslutade mål för att minska de felaktiga utbetalningarna från välfärdssystemen.

Målet består av tre delar: a) att utbetalningarna ska vara korrekta, b) att andelen felaktiga utbetalningar ska minska, samt c) att fel ska motverkas.

13 ESV (2017): Resultatuppföljning av statens budget, 2017:46.

(11)

MÅLET OM ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA FRÅN VÄLFÄRDSSYSTEMEN

Att utbetalningarna ska vara korrekta kan beskrivas som ett visionärt tillståndsmål.

Visionärt för att det aldrig kan förväntas nås till 100 procent och ett tillståndsmål eftersom det beskriver ett önskat tillstånd. De indikatorer som används ska då kunna beskriva om utvecklingen närmar sig målet. Att andelen felaktiga utbetalningar ska minska, kan beskrivas som ett inriktningsmål. De indikatorer som används ska sammantaget kunna svara på om förändringen matchar målet. Att fel ska motverkas är snarare en uppgift än ett mål. De indikatorer som används, kan visa på om myndigheterna utför uppgiften, om arbetet med uppgiften förstärkts eller inte.

De resultatindikatorer som analysen i denna rapport baseras på representerar början på ett långsiktigt arbete med att utveckla och kalibrera indikatorer för att följa upp det övergripande målet.

3.3 Regeringens återrapporteringskrav kan bara delvis fånga måluppfyllelsen

För att följa arbetet mot felaktiga utbetalningar har de utbetalande

välfärdsmyndigheterna fått ett antal återrapporteringskrav som kopplar till målet.

Regeringen ställer dessa för att försäkra sig om att få information som den behöver för att kunna redovisa resultat till riksdagen. Men målet om korrekta utbetalningar är givetvis alltför komplext för att enskilda återrapporteringskrav eller indikatorer ska kunna sägas direkt påvisa i vilken mån ett mål är mer eller mindre uppfyllt.

Det är viktigt att följa arbetet mot felaktiga utbetalningar, och att ta hjälp av indikatorer. Men uppföljningen behöver präglas av förståelsen att inget återrapporteringskrav kan fånga hela måluppfyllelsen. Faktorer som

regelförändringar, informationsinsatser och särskilda satsningar kan vara minst lika relevanta för att beskriva tillståndet eller rörelsen i förhållande till det övergripande målet. Vi kan jämföra med uppföljningen av det förvaltningspolitiska målet, där såväl mått för statsförvaltningens utveckling och resultat som helhet redovisas, liksom mått som beskriver hur regeringens insatser inom utgiftsområdet har bidragit till måluppfyllelsen.14

Myndigheterna ska vart tredje år studera omfattningen av de felaktiga

utbetalningarna för enskilda ersättningar. Dessa omfattningsstudier kommer också att kunna bilda underlag för uppföljningen av målet.

3.4 Betydelsen av allmänhetens inställning till felaktiga utbetalningar

Vi ser att arbetet mot felaktiga utbetalningar behöver rikta sig mot flera av de faktorer som möjliggör bidragsfusk. Ett sätt att beskriva dessa, är att utgå från den

14 Budgetpropositionen för 2022, utgiftsområde 2, s 40.

(12)

MÅLET OM ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA FRÅN VÄLFÄRDSSYSTEMEN

amerikanske kriminologen Donald Cresseys modell The Fraud triangle.15 Modellen som beskriver de omständigheter som sammantaget skapar förutsättningar för enskilda att begå bedrägerier, kan även appliceras på bidragsbrott.

Modellen illustrerar att en enskild person behöver uppleva att det finns såväl tillfälle (opportunity), drivkraft (incentive), som rationalisering (rationalization) för att begå ett bedrägeri. Tillfället handlar om att det upplevs som relativt tillgängligt och riskfritt. Drivkraften är den enskildes upplevda behov, exempelvis föranledda av ekonomisk utsatthet eller snedvridna incitament. Rationalisering handlar om att det är möjligt att förklara sitt agerande för sig själv eller andra.

Med utgångspunkt i denna modell behöver åtgärder mot felutbetalningar vidtas för att motverka lättillgängliga tillfällen för enskilda, drivkraft i form av lönsamhet, samt möjligheter till rationalisering i form av tillåtande attityder eller låg risk för

konsekvenser. KUT-delegationen beskrev i sitt betänkande en modell med kriterier som påverkar risken för felaktiga utbetalningar som i viss mån speglar fraud- triangelns aspekter: förmånens utformning, nödvändiga uppgifter, kontroll och handläggning, generellt förebyggande arbete, ledning och styrning och kultur.16 Kunskap om allmänhetens uppfattning om bidragsbrott har betydelse för vår analys i förhållande till det övergripande målet. Forskning visar att expertundersökningar och allmänhetens uppfattning generellt landar i samma bild av hur förvaltningen i ett land fungerar. Människors benägenhet att agera korrupt styrs i hög grad av deras

förtroende för samhällsinstitutionerna och för andras agerande i samma system.17 Att fånga allmänhetens tankar om systemen är därmed ett sätt att utvärdera kvaliteten i en förvaltning eller en samhällsinstitution.

Genom att urskilja hur inställningen till bidragsbrott skiljer sig åt mellan olika ersättningar, kan beslutsfattare få en bättre förståelse för systemens svagheter och utmaningar. Det blir därmed lättare att prioritera bland insatser och att besluta om vilka förmåner som behöver utvärderas närmare.

Däremot är inte allmänheten någon träffsäker bedömare av hur utbrett fusket och överutnyttjandet är. Forskning på området talar för att enskildas uppfattning om hur vanligt det är att systemen utnyttjas snarare hänger samman med de svarandes värderingar än faktiska förhållanden.18 Personer utan system- eller förmånsspecifik insyn kan helt enkelt inte bedöma omfattningen eller frekvensen av felaktiga utbetalningar. Systemens sårbarhet för missbruk och korruption kan skönjas genom

15 Se exempelvis The Fraud Triangle | Association of Certified Fraud Examiners (acfe.com).

16 Delegationen för korrekta utbetalningar (2018) Risker för felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, s 20.

17 Rothstein, B. (2015): De samhälleliga institutionernas kvalitet, slutrapport från ett forskningsprogram. Makadam förlag.

18 Scandinavian Political Studies, 2020: Suspicion of Welfare Overuse in Sweden: The Role of Left-Right Ideology, Anti- Immigrant Attitudes and Gender. Mikael Goossen, Ingemar Johansson Sevä, Ragnar Lundström, Umeå Universitet.

(13)

MÅLET OM ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA FRÅN VÄLFÄRDSSYSTEMEN

allmänhetens inställning, men det faktiska överutnyttjandet behöver mätas och beläggas kunskapsbaserat.

Det är viktigt att betona att inställningen till bidragsbrott inte kan skildras med exakthet genom enkäter till allmänheten. Den är en dimension bland flera i arbetet mot felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. I denna rapport kommer ett urval av resultat från enkäten att lyftas fram. Den utgör därmed en del i vår samlade analys.

3.5 Andra initiativ för att säkerställa arbetet mot felaktiga utbetalningar från välfärden

Det pågår idag en rad initiativ för att effektivisera arbetet mot felaktiga utbetalningar och säkerställa korrekta beslut och utbetalningsprocesser. Exempel på det är

informationsutbytesutredningen som tillsattes i slutet av 2021 och som syftar till att säkerställa beslutsunderlag vid utbetalningar från välfärdssystemen.19 En annan åtgärd är kommittédirektivet till Utbetalningsmyndigheten,20 som ska ansvara för utbetalningar samt förebygga, förhindra och upptäckta felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Den 17 mars 2022 beslutade regeringen om en lagrådsremiss med förslag om att ge Skatteverket fler verktyg för att stärka kvaliteten i

folkbokföringen.21 Den 3 juni 2021 tillsatte regeringen en utredning som ser över möjligheterna att stärka arbetet med att bekämpa bidragsbrott mot de utbetalande myndigheterna.22

Initiativen väntas ha stor påverkan på utbetalande myndigheters förutsättningar att förebygga, upptäcka och förhindra felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen.

19 Uppdrag att utvärdera möjligheterna till informationsutbyte mellan myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor, Fi 2021/02442.

20 Kommittédirektiv 2022-8 Inrättande av Utbetalningsmyndigheten.

21 Lagrådsremiss Stärkt kontroll och kvalitet i folkbokföringen.

22 Kommittédirektiv 2021:39 Stärkta möjligheter att bekämpa bidragsbrott för myndigheter som omfattas av bidragsbrottslagen.

(14)

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

4 Myndigheternas resultatredovisningar av arbetet med att minska de felaktiga

utbetalningarna

De berörda myndigheterna har i sina årsredovisningar för 2021 redovisat sina arbeten mot felaktiga utbetalningar utifrån det övergripande målet och de tillhörande

återrapporteringskraven.

Som framgår i rapporten Arbetet med att säkerställa korrekta utbetalningar från välfärdssystemen – en lägesbeskrivning har myndigheterna genomgående förstärkt sitt arbete på området. Alla uppger att de helt eller delvis har bidragit till det

övergripande målet. De har också pekat på svårigheter i bedömningarna, exempelvis hur upptäckta felaktiga utbetalningar förhåller sig till samtliga felaktiga

utbetalningar, det vill säga i relation även till de som inte har upptäckts.

4.1 Gemensamma återrapporteringskrav

De berörda myndigheterna har alla haft återrapporteringskrav direkt knutna till det övergripande målet om att minska de felaktiga utbetalningarna från

välfärdssystemen. Några av kraven är gemensamma för de fem myndigheterna och avser redovisning av upptäckta felaktiga utbetalningar, återkrav och

polisanmälningar, räknade i antal och/eller belopp. Dessutom har de flesta myndigheterna haft i uppdrag att redovisa vidtagna åtgärder och vilka effekter åtgärderna haft. I tabellerna 1-3 redovisas myndigheternas resultat för de

gemensamma återrapporteringskraven gällande upptäckta felaktiga utbetalningar, återkrav och polisanmälningar.

Uppgifterna i tabellerna i detta kapitel är hämtade från myndigheternas

årsredovisningar för 2021 samt tidigare årsredovisningar i den mån uppgifterna inte funnits i den senaste. För Migrationsverket avser uppgifterna endast dagersättning till asylsökande. Ett streck i tabellen betyder att uppgiften inte är redovisad av

myndigheten.

Upptäckta fel har ökat hos vissa men redovisningen är inte komplett

Felaktiga utbetalningar kan upptäckas i handläggning, via olika former av kontroller efter utbetalning eller via externa impulser från till exempel andra myndigheter eller allmänheten.

Antagandet som ligger bakom indikatorn upptäckta felaktiga utbetalningar är att ju fler utbetalningar som upptäcks (kontrolleras, återkrävs och polisanmäls) desto fler avhåller sig direkt eller indirekt från att framöver medvetet lämna felaktiga uppgifter.

(15)

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

Det betyder att kontrollverksamheten har en förebyggande effekt både för individen och för allmänheten, exempelvis genom medierapportering om att kontroller görs.

Omfattningen av upptäckta felaktiga utbetalningar skiljer sig åt mellan

myndigheterna, inte minst till följd av antalet och storleken på de ersättningar som myndigheterna hanterar. Om antalet upptäckta felaktiga utbetalningar och summan av dessa ökat över tid indikerar det att fler kontroller genomförts och/eller att fler impulser inkommit från andra myndigheter eller allmänheten. I vilken utsträckning en sådan ambitionshöjning hos utbetalande myndigheter och hos andra aktörer också är ett tecken på att de faktiska felaktiga utbetalningarna ökat eller minskat är svårare att avgöra.

Tabell 1 Upptäckta felaktiga utbetalningar miljoner kr (mkr) samt andel av totala utbetalningar (%)

2019 2020 2021

Upptäckta (mkr)

Andel (%) Upptäckta (mkr)

Andel (%) Upptäckta (mkr)

Andel (%)

Arbetsförmedlingen - - - - - -

CSN 620 1,7 627,6 1,5 727 1,6

Försäkringskassan 1 025,9 0,5 1 718 0,8 1 663,2 0,7

Migrationsverket 10,1 - 7,7 2 - 1,39

Pensionsmyndigheten 103,8 - 93,8 - 129,5 -

Totalt 1 759,8 2,2 2 447,1 4,3 2 519,7 3,69

Tabell 1 visar att det finns myndigheter som under 2021 upptäckt större

felutbetalningar jämfört med tidigare år, och myndigheter som upptäckt mindre. Det finns alltså ingen tydlig trend för samtliga myndigheter, även om det generellt sett är allt större felaktiga belopp som upptäcks.

Storleken på de upptäckta felen är till stor del en effekt av hur myndigheterna riktar resurser till kontrollverksamhet, men också i vilken mån man har upptäckt större eller mindre belopp inom förmånerna. Det finns också en pandemiaspekt: dels har flera myndigheter periodvis behövt prioritera utbetalningar framför kontroller, dels har villkoren för utbetalning periodvis varit mer generösa och därför lättare att utnyttja.

Förutsättningarna att identifiera felen ser olika ut för myndigheterna, då regelverken ger myndigheterna olika tillgång till information som kan ha betydelse för

möjligheten att upptäcka fel.

Upptäckta fel i förhållande till de totala utbetalningarna för 2021 varierar mellan 0,7 procent och 1,6 procent, för de myndigheter som har redovisat uppgifterna. Andelen upptäckta fel i förhållande till totala utbetalningar skiljer sig inte mycket mellan åren

(16)

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

för respektive myndighet. Pensionsmyndigheten påpekar i sin årsredovisning att summan av upptäckta felutbetalningar inte kan relateras till de totala utbetalningarna för ett visst år, då de upptäckta felutbetalningarna kan avse andra tidsperioder än det år de upptäcks.23 Detta är troligtvis giltigt för alla berörda myndigheter.

Berörda myndigheter har även haft i uppdrag att redovisa hur antalet upptäckta felaktiga utbetalningar förhåller sig till den senaste uppskattningen av den totala omfattningen av felaktiga utbetalningar från systemen. Den redovisningen är inte fullständig och flera myndigheter bedömer att uppgifterna inte låter sig jämföras.

Myndigheterna har över tid förstärkt sitt arbete med kontroller, vilket leder till att fler fel hittas och att felaktiga utbetalningar kan identifieras, hindras och återkrävas. Det finns en stor skillnad mellan upptäckta fel och de totala uppskattade felen som presenterades av KUT-delegationen 2019. Utredningen uppskattade de faktiska felutbetalningarna till motsvarade cirka 5,5 procent av de utbetalade medlen i välfärdsystemen (exklusive ålderspension).24

Om myndigheterna över tid blir allt bättre på att hitta stora enskilda fel, eller inför kontroller som minskar riskerna för att felen ska uppstå, påverkar det storleken på de upptäckta felen. För att kunna ge en mer rättvisande bild över effektiviteten i

kontrollarbetet behöver indikatorerna kompletteras med omfattningsstudier av enskilda ersättningar.

De flesta myndigheter har ökat sina återkrav jämfört med tidigare år

När en felaktig utbetalning upptäckts ska det utredas om beloppet ska återkrävas eller inte. Här görs ofta en bedömning utifrån exempelvis belopp, vem som orsakat felet och om det finns skäl för eftergift. Myndigheterna har olika rutiner för eftergifter eller beloppsgränser för återkrav, vilket påverkar uppgifterna i tabellen. Att återkraven kan vara större än de upptäckta felutbetalningarna ett år, kan också bero på att återkraven och de upptäckta felen inte behöver avse samma tidsperiod.

Begreppet ”antal återkrav” används på olika sätt. Ett återkrav kan avse ett ärende eller en person. Det gör att uppgiften är svår att jämföra mellan myndigheterna.

23 Pensionsmyndighetens Årsredovisning 2021, s 39.

24 Delegationen för korrekta utbetalningar, Läckaget i välfärdssystemen, del 2 – Omfattningen av felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, Rapport 6.

(17)

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

Tabell 2 Antal återkrav (ärenden eller personer) samt återkrävda belopp (mkr)*

2019 2020 2021

Antal Belopp (mkr)

Antal Belopp (mkr)

Antal Belopp (mkr)

Arbetsförmedlingen 5 333 ärenden

267,1 4830

ärenden

229,9 6 090 ärenden

225,0

CSN 55 597

personer

620 55 120

personer

627,6 74 352 personer

727

Försäkringskassan 208 266 ärenden

1691 211 981

ärenden

2365 249 311

ärenden

2 575

Pensionsmyndigheten 5 118 ärenden

77 3 578

ärenden

73 3 682

ärenden 110

Totalt 274 314 2 655,1 275 509 3 295,5 333 435 3 637

* Migrationsverket saknar möjligheter att återkräva dagersättning till asylsökande.

Försäkringskassan är den myndighet som har beslutat om flest och störst återkrav, vilket till stor del är en följd av att myndigheten ansvarar för betydligt fler

ersättningar än de andra. Med undantag för Arbetsförmedlingen, är den

genomgående trenden att återkraven ökat under 2021 jämfört med föregående år. Det tyder på en ambitionshöjning hos berörda myndigheter i arbetet med kontroller och återkrav.

Det totala antalet polisanmälningar har ökat jämfört med 2019

För de upptäckta felaktiga utbetalningar som misstänks bero på att en person eller en annan aktör avsiktligt lämnat felaktiga uppgifter (eller underlåtit att anmäla

förändringar) påbörjas en kontrollutredning för att fastställa om en polisanmälan ska lämnas eller inte. Endast en del av alla kontrollutredningar resulterar i en

polisanmälan.

Polisanmälningarna avser misstänkta brott som rör de berörda ersättningarna. Det handlar främst om misstänkta bidragsbrott men kan också avse exempelvis misstänkt urkundsförfalskning. Tabell 3 visar på en minskning med knappt 50

polisanmälningar om man jämför 2021 med år 2020. Sedan 2019 har dock antalet ökat med närmare 1 000 polisanmälningar. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har gjort fler polisanmälningar 2021 jämfört med tidigare år. Den stora ökningen sett till antalet står Försäkringskassan för, vilket delvis kan förklaras av det IT-system som under 2021 sattes i drift med syftet att automatisera hanteringen av polisanmälningar.25 Även Pensionsmyndigheten har gjort fler polisanmälningar jämfört med tidigare år. Arbetsförmedlingen förklarar sin ökning delvis med att bidragsbrottslagen ändrades den 1 januari 2020.26

25 Försäkringskassans årsredovisning 2021, s. 170.

26 Arbetsförmedlingens årsredovisning 2021, s. 74-75.

(18)

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

Tabell 3 Antal polisanmälningar

2019 2020 2021

Arbetsförmedlingen 47 83 155

CSN 735 591 390

Försäkringskassan 4 248 5 661 5 889

Migrationsverket 510 190 24

Pensionsmyndigheten 51 93 116

Totalt 5 591 6 618 6 574

Migrationsverket och CSN har enligt tabell 3 gjort färre polisanmälningar under 2021. CSN förklarar minskningen med att man periodvis under året prioriterat handläggning av ansökningar om studiemedel högre än arbetet med

polisanmälningar.27 Migrationsverket beskriver i sin årsredovisning att det finns en eftersläpning i statistiken, till följd av bristfälliga registreringar. Det gör att antalet polisanmälningar avseende 2021 kan komma att justeras.28

Antalet polisanmälningar hos en myndighet är en följd av hur omfattande myndigheternas uppdrag är, men även hur intensivt kontrollarbetet är. Enligt bidragsbrottsutredningen29 görs idag betydligt fler polisanmälningar avseende misstänkta bidragsbrott, jämfört med tidigare.

Återkraven och polisanmälningarna som gäller arbetslöshetsförsäkringen har ökat

I regeringens återrapporteringskrav till Arbetsförmedlingen ingår nystartsjobb och lönebidrag. När det gäller redovisningen av arbetet med felaktiga utbetalningar från arbetslöshetsersättningen är det Inspektionens för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) som redovisar arbetslöshetskassornas arbete till regeringen. Om

arbetslöshetsförsäkringen framöver ska inkluderas på samma sätt som andra

ersättningar i myndigheternas redovisningar, behöver arbetslöshetskassorna redovisa motsvarande indikatorer som de utbetalande myndigheterna.

IAF har redovisat några nyckeltal som avser felaktiga utbetalningar från a-kassorna för 2020 och 2021.30

IAF redovisar att det skett en ökning såväl av återkrävda belopp (från 199 miljoner kronor 2020 till 266 miljoner kronor år 2021) som av antalet polisanmälningar (från 976 år 2020 till 1 501 år 2021). Den huvudsakliga förklaringen till ökningen är enligt

27 CSN:s årsredovisning 2021, s. 82.

28 Migrationsverkets årsredovisning 2021, s. 116.

29 S 2021:03 2021 års bidragsbrottsutredning.

30 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 2022, Felaktiga utbetalningar från arbetslöshetskassorna 2021 och 2020, IAF 2022:4.

(19)

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

IAF det kraftigt ökade ärendeinflöde som följde av pandemin samt de tillfälliga regeländringar som regeringen införde under coronapandemin.

4.2 Särskilt riskfyllda ersättningssystem

Arbetsförmedlingen, CSN, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har 2021 haft återrapporteringskrav för särskilt riskfyllda ersättningssystem. De riskanalyser som myndigheterna har gjort har visat på ett antal olika typer av risker:

 Ersättningstyper där risker för fel uppstår genom att de är beroende av

grunduppgifter som påverkar rätten till eller storleken på ersättning. Exempel på det är bostadstillägg enligt socialförsäkringsbalken, där storleken på ersättning kan bli fel till följd av brister i indata.31

 Ersättningstyper där ersättningens konstruktion med förskottsutbetalningar gör att utbetalningarna riskerar att bli fel ifall rätten till ersättning förändras från tiden för beslut till tiden för utbetalning. Exempel på det är studiemedel för studier i Sverige eller utomlands.32

 Försäkringskassan har i sin årsredovisning beskrivit särskilt riskfyllda

ersättningssystem med utgångspunkt i storleken på upptäckta felutbetalningar.

Assistansersättning är en förmån där stora felaktiga utbetalningar har

identifierats. Att enskilda inte anmäler ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken på en förmån har också identifierats som en risk för felaktiga utbetalningar.

4.3 Övriga resultat

Under 2021 har CSN inom ramen för ett projekt kartlagt vilka kunskaper

myndighetens målgrupper har om skyldigheter kopplade till studiestödet. I projektet ingick att skicka sms till ett antal studerande med påminnelse om skyldigheten att anmäla förändringar i studiesituationen. Det visade sig att personer som fick ett sms i högre grad anmälde ändrade förhållanden jämfört med personer som inte fick något sms.33

Arbetsförmedlingen skriver i sin årsredovisning för 2021 att andelen av

aktivitetsrapporter som granskas automatiskt utifrån riskbaserat urval har ökat med 13 procentenheter under 2021.34 Myndighetens sammantagna bedömning är att den automatiska och riskbaserade granskningen i hög grad har bidragit till att

kontrollarbetet har effektiviserats.35 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF)

31 Pensionsmyndighetens årsredovisning 2021, s 39.

32 CSN:s årsredovisning 2021, s 80.

33 CSN:s årsredovisning 2021, s 81.

34 Arbetsförmedlingens årsredovisning 2021, s 68.

35 Arbetsförmedlingen 2021, Utvärdering av den automatiska och riskbaserade granskningen av aktivitetsrapporter, Af-2021/0075 1985.

(20)

MYNDIGHETERNAS RESULTATREDOVISNINGAR AV ARBETET MED ATT MINSKA DE FELAKTIGA UTBETALNINGARNA

bekräftar i en rapport publicerad i oktober 2021 att den automatiserade granskningen är mer effektiv.36

Arbetsförmedlingen har även ändrat hur myndigheten hämtar information om arbetsgivare från Skatteverket, Kronofogdemyndigheten och Bolagsverket. Med hjälp av ett API (ett gränssnitt som gör det möjligt för olika datorprogram att kommunicera) kommer informationen direkt till Arbetsförmedlingen. Det bidrar till en ökad automatisering av arbetsgivarkontrollen. Under 2021 var

automatiseringsgraden 88 procent, en ökning med fyra procentenheter jämfört med året innan.37

Försäkringskassan har i samverkan med CSN och Skatteverket tagit fram ett

gemensamt utskick till personer som studerar utomlands. I CSN:s bekräftelsebrev till dem som ansöker om studiemedel för utlandsstudier har man också lagt till

gemensam information. Syftet är att det ska leda till fler anmälningar om utvandring till Skatteverket. Det skulle minska risken för felaktiga utbetalningar, eftersom Försäkringskassan utgår från Skatteverkets folkbokföring i bedömningen av rätten till förmåner.38

I samband med förberedelserna av den nya förmånen inkomstpensionstillägg skickade Pensionsmyndigheten en förfrågan om aktuella pensionsuppgifter och eventuell utländsk pension till cirka 250 000 förmånstagare. Det ledde till att redan samordnade utländska pensioner uppdaterades till aktuella belopp och att

myndigheten fick vetskap om utländska pensioner som det inte tidigare funnits kännedom om. Förmånstagarna fick samtidigt en påminnelse och utökad information om deras skyldigheter samt om Pensionsmyndighetens sanktionsmöjligheter.39

36 Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 2021, Fungerar Arbetsförmedlingens kontroll av aktivitetsrapporter?

IAF 2021:12.

37 Arbetsförmedlingens årsredovisning 2021, s 14.

38 Försäkringskassans årsredovisning 2021, s. 137.

39 Pensionsmyndighetens årsredovisning 2021 s. 40.

(21)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

5 Attitydundersökningar

I det här kapitlet har vi sammanställt ett antal attitydundersökningar som tidigare gjorts på området felaktiga utbetalningar, samt den undersökning som ESV låtit göra i år. Kapitlet innehåller också en utblick över hur myndigheter använder

attitydundersökningar i sitt förbättringsarbete relaterat till felaktiga utbetalningar och bidragsbrott.

5.1 Tidigare attitydundersökningar

FUT-delegationens attitydundersökning från 2007

Delegationen mot felaktiga utbetalningar (FUT-delegationen) tog 2007 fram rapporten Vem fuskar och varför? Om attityder till bidragsfusk i Sverige.40 Delegationen genomförde en kvantitativ webbundersökning om allmänhetens attityder till bidragsfusk. Svarsfrekvensen var 50 procent. Undersökningen visade att allmänheten tar avstånd från bidragsfusk, men att inställningen till fusk skiljer sig åt beroende på vilken typ det handlar om. Värst ansågs det vara att arbeta svart och samtidigt ta emot ersättning för arbetslöshet eller sjukdom. Undersökningen visade att nästan varannan svarande hade viss acceptans för fusk och ungefär 15 procent hade en mycket tillåtande attityd till olika former av fusk.

En slutsats från undersökningen var att en relativt hög andel av de svarande hade en hög acceptans för fusk med bidrag och att tre av fyra trodde att bidragsfusket var mycket eller ganska omfattande. Det gick inte att urskilja några särskilda grupper där detta var mer tydligt. Ungefär lika många tyckte att det allvarligaste var att

människor fuskar med bidrag som att människor inte fick de bidrag de har rätt till. De främsta orsakerna till fusket ansågs vara att politiker och makthavare fuskar, att moralen är dålig, att upptäcktsrisken är låg och straffen inte särskilt hårda.41 ESV:s uppföljning från 2010

ESV gjorde 2010 en uppföljning av FUT-delegationens undersökning från 2007.42 Svarsfrekvensen var 48 procent. Resultaten från undersökningen gav i stort sett samma bild som FUT-delegationens undersökning. Det var dock färre som hade en accepterande attityd till fusk med bidrag och något fler som upplevde det som svårare att fuska. Det var också något färre som ansåg att fusket var omfattande.

40 Delegationen mot felaktiga utbetalningar (2007): Vem fuskar och varför? Om attityder till bidragsfusk i Sverige.

Rapport nr 6.

41 Delegationen för korrekta utbetalningar (2019): Bidragsmoralen i samhället. En aktuell lägesbild av inställningen till felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Rapport nr 2.

42 ESV (2011): Samverkansuppdrag mot felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen 2010. Bilaga 5:

Attitydundersökning om bidragsfusk 2010. TNS Sifo.

(22)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

En skillnad mellan de två undersökningarna var att fler i ESV:s undersökning tyckte att det var ett större problem att människor inte får de bidrag de har rätt till än att man försöker fuska. I FUT-delegationens undersökning var det ungefär lika många i båda grupperna. Liksom i FUT-delegationens undersökning ansågs den främsta orsaken till fusk vara att politiker och personer i ledande ställning fuskar.43

KUT-delegationens attitydundersökning från 2018

Delegationen för korrekta utbetalningar, KUT-delegationen, genomförde 2018 en attitydundersökning som gick ut per post till 5 000 hushåll. Svarsfrekvensen var 37 procent. Den var högre bland de svarande över 50 år (47-63 procent) medan endast 18 procent av 15-29 åringarna svarade. Trots den låga svarsfrekvensen hos unga personer bedömde delegationen att enkäten gav för handen att yngre personer hade en mer tillåtande attityd till fusk med bidrag.

I övrigt fanns samma gradering i inställningen till olika typer av fusk, där svartarbete samtidigt med sjuk- eller arbetslöshetsersättning ansågs vara mest allvarligt. Många svarande (68 procent) trodde att fusket är ganska eller mycket omfattande. De främsta orsakerna till att människor fuskar ansågs vara att politiker och personer i ledande ställning fuskar (31 procent instämde helt i påståendet) och att

upptäcktsrisken är liten (23 procent instämde helt i påståendet).

Jämfört med de tidigare undersökningarna hade uppfattningen om hur omfattande bidragsfusket är förändrats relativt lite. 22 procent höll inte alls med om att myndigheterna är överdrivet noggranna i sina kontroller. 28 procent instämde inte alls i att myndigheterna utbyter tillräckligt mycket information. Ungefär en sjättedel, 17 procent, av de svarande ansåg (helt eller i stor utsträckning) att det är enkelt att göra rätt när man ansöker om bidrag. 16 procent ansåg helt eller i stor utsträckning att bidragssystemen är lätta att förstå.44

5.2 Välfärdsopinion

Vid Umeå universitet pågår forskningsprojektet Välfärdsopinion, där en serie undersökningar av attityder till välfärdspolitik i Sverige har genomförts med några års mellanrum sedan 1986.45 Undersökningarna har bland annat visat att svenskarna sedan mätningarna började har visat ett starkt stöd för välfärdspolitikens stora omfattning, kollektiva finansiering och offentliga organisering. Stödet för generella bidrag och tjänster är starkare än det för mer riktade eller behovsprövade former av välfärdspolitik. Stödet för välfärdsstaten har hela tiden varit starkt, samtidigt som

43 Delegationen för korrekta utbetalningar (2019): Bidragsmoralen i samhället. En aktuell lägesbild av inställningen till felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Rapport nr 2.

44 Delegationen för korrekta utbetalningar (2019): Bidragsmoralen i samhället. En aktuell lägesbild av inställningen till felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Rapport nr 2.

45 Välfärdsopinion 2017, umu.se. 2017 genomfördes den senaste undersökningen, vars resultat ännu inte är sammanställda och publicerade i sin helhet.

(23)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

många är kritiska till olika aspekter av välfärdspolitiken. Exempelvis har föreställningar om fusk och missbruk av välfärden varit relativt vanligt, liksom missnöje med byråkrati och ineffektivitet. Föreställningar om utbrett missbruk minskade påtagligt under nittiotalskrisen och var i början av 2000-talet inte tillbaka på 1980-talets nivåer.

5.3 Årets attitydundersökning

Metod, urval och svarsfrekvens

Vi har med hjälp av undersökningsföretaget Institutet för kvalitetsindikatorer genomfört en enkätundersökning riktad till allmänheten. Samtliga frågor i enkäten finns i bilagan till denna rapport. 46 Frågorna är i stor utsträckning desamma som den enkät som KUT-delegationen genomförde 2018. Enkäterna har skickats ut via post till 5 000 personer efter slumpmässigt urval. Urvalet drogs från SPAR-registret i januari 2022 och insamlingstiden var knappt två månader. Det har varit möjligt att svara via post eller via webben. Av de tillfrågade har 2 054 personer svarat på enkäten vilket motsvarar en svarsfrekvens på 41,5 procent (korrigerad efter bortfall från urvalet).

Högst svarsfrekvens återfanns bland svarande över 70 år (62,1 procent). Lägst svarsfrekvens hade 18-29 åringarna (24 procent). Kvinnor hade en något högre svarsfrekvens än män, 42,4 procent respektive 39,9 procent. Mot bakgrund av att svarsfrekvensen varierar mellan åldersgrupperna kommer vi huvudsakligen att redogöra för resultaten för de svarande som helhet.

För vissa av frågorna är det en hög andel som svarat ”tveksam, vet ej”. En tänkbar förklaring till det är att det är en låg andel som, utöver de åldersrelaterade

ersättningarna som barnbidrag, studiemedel och ålderspension, har fått någon ersättning eller bidrag de senaste 12 månaderna. Bland de svarande är det 23 procent som anger att de eller någon i deras hushåll har fått barnbidrag. För sjukpenning är andelen 17 procent. För föräldrapenning/ tillfällig föräldrapenning är andelen 12 procent. För studiebidrag eller -lån är andelen 12 procent. För ålderspension är andelen 34 procent. När det gäller bostadsbidrag, försörjningsstöd, sjuk- eller aktivitetsersättning, underhållsstöd och ersättning för personlig assistans, är det mycket få, 0-4 procent av de svarande som anger att de eller någon i hushållet har fått sådan ersättning. Det är ungefär lika stor andel kvinnor som män som har personlig erfarenhet av de olika förmånerna.

Resultat

Nedan följer en redovisning av ett urval av de frågor och svar som inkommit inom ramen för attitydundersökningen. De attityder som svaren återspeglar är i stort

46 Avtal med Institutet för kvalitetsindikatorer Fenix AB Ekonomistyrningsverket 2021–01475.

(24)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

desamma som tidigare undersökningar har visat. De resultat som vi här väljer att lyfta fram rör inställningen till bidragsfusk, upplevd upptäcktsrisk, samt upplevda orsaker till att det förekommer fusk. Vi redovisar också resultat som rör förtroendet för välfärdsmyndigheterna och respondenternas syn på myndigheternas

kontrollarbete. Diagrammen är rubricerade med den fråga som svaren i diagrammen återspeglar.

Låg acceptans för bidragsfusk

Av de svarande anser 89 procent att bidragsfusk är omoraliskt och 86 procent anser att bidragsfusk påverkar välfärden negativt. Liksom i KUT-delegationens

attitydundersökning 2018 skattar de svarande svart arbete samtidigt med sjukpenning/arbetslöshetsersättning som mest allvarligt.

I tabell 4 redovisar vi de svarandes inställning till olika typer av bidragsfusk.

Tabell 4 Inställning till olika typer av bidragsfusk

Hur allvarligt tycker du att följande handlingar är: Andel (%) som svarat

”ganska eller mycket allvarligt”

Att inte meddela att man bor ihop med någon för att få ut mer ersättning 85 Att uppge felaktig inkomst för att få ut mer ersättning 93 Att inte anmäla ändrade förhållanden såsom ändrad inkomst, flytt eller

förändring i hälsotillstånd som skulle minska storleken på bidraget eller ersättningen från myndigheten

86

Att ta ut tillfällig föräldrapenning (VAB) och vara hemma med barnen, trots att de inte är sjuka

86

Att arbeta svart samtidigt som man får sjukpenning eller arbetslöshetsersättning

91

Att arbeta svart samtidigt som man tar ut studiebidrag och studielån 78

Allmänhetens inställning till olika typer av bidragsbrott kopplar till fraud-triangelns rationaliseringsaspekt, det vill säga möjligheten att rättfärdiga sitt agerande för sig själv eller andra. Tröskeln att missbruka ett system blir lägre ifall omgivningen anser att fusket är acceptabelt. Tabell 4 visar att de svarande överlag anser att det är allvarligt (4 eller 5 på en femgradig skala) att ta emot bidrag eller förmåner som man inte har rätt till. Minst allvarligt anses svart arbete kombinerat med studiemedel vara, mest allvarligt anses svart arbete kombinerat med sjukpenning eller

arbetslöshetsersättning men även att uppge felaktig inkomst för att få ut mer ersättning anser de flesta vara mycket allvarligt. När det gäller tillfällig

föräldrapenning kan svaren i viss mån spegla att många personer under föregående år behövt vara hemma med friska barn, till följd av de generellt strängare principer för närvaro inom skola och barnomsorg som gällt under coronapandemin. Endast 0-3 procent av de svarande anser att de uppräknade felaktigheterna inte är så allvarliga.

(25)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

Låg upptäcktsrisk anses ha betydelse för bidragsfusket

Som framgår av diagram 1 är det många svarande, 67 procent, som tror att bidragsfusket är ganska eller mycket omfattande.

Diagram 1 Hur vanligt tror du att det är med bidragsfusk, dvs. att man medvetet tar emot ersättning eller bidrags som man egentligen inte har rätt till?

De svarande har även fått uppge om de känner någon som har fuskat med bidrag.

Endast 9 procent av de svarande gör det.

Förtroendet för välfärdsmyndigheterna är relativt lågt men den upplevda upptäcktsrisken vid fusk är hög

På frågan om de har förtroende för välfärdsmyndigheterna placerade sig de svarande på hela skalan från ”instämmer inte alls” till instämmer helt”, med flest i mitten av skalan, se diagram 2.

(26)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

Diagram 2 I vilken utsträckning instämmer du i följande påstående? Jag har förtroende för välfärdsmyndigheternas dvs. Arbetsförmedlingens,

Försäkringskassans, CSN:s med fleras sätt att sköta sina uppgifter

Diagram 3 I vilken utsträckning instämmer du i följande påstående? Det är enkelt att göra rätt när man ansöker om bidrag

Diagram 3 visar att de flesta svarande inte anser att det är lätt att göra rätt när man ansöker om bidrag. Endast 16 procent instämmer i stor utsträckning eller helt i att det är lätt att göra rätt. Samtidigt svarar 47 procent ”tveksam, vet ej”, vilket kan spegla att få av de svarande har erfarenhet av att ansöka om bidrag eller förmåner från välfärdssystemen.

(27)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

Diagram 4 I vilken utsträckning instämmer du i följande påstående? Jag har förtroende för att myndigheter bara beviljar bidrag till dem som har rätt till det

Diagram 4 visar att många har ett relativt lågt förtroende för att myndigheterna bara beviljar bidrag till den som har rätt till det. 17 procent instämmer inte alls i

påståendet och endast 11 procent instämmer helt.

Diagram 5 I vilken utsträckning instämmer du i följande påstående? Det är troligt att myndigheterna skulle upptäcka om jag eller någon i min omgivning fuskade med bidrag

Många anger att de troligtvis skulle bli upptäckta om de själva (eller någon i omgivningen) fuskade med bidrag. Diagram 5 visar att bara 5 procent inte alls

(28)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

instämmer i påståendet att de troligtvis skulle bli upptäckta, medan 19 procent instämmer helt. Därtill svarar 30 procent ”tveksam/ vet ej”.

Attitydundersökningen ger inte några tydliga svar på varför förtroendet för

myndigheterna inte är högre. Men en tolkning kan vara att allmänhetens förtroende relaterar mer till bilden av att myndigheter betalar ut ersättningar felaktigt, än till att det är krångligt att ansöka och få en ersättning. Däremot åtnjuter myndigheterna ett relativt högt förtroende när det gäller förmågan att upptäckta fusk.

Det finns ett starkt stöd för kontroller och informationsutbyte mellan myndigheter

Årets attitydundersökning innehöll även frågor som rörde förtroendet för välfärdsmyndigheterna och om deras kontrollarbete och möjligheterna till

informationsutbyte. Dessa frågor är intressanta då de berör allmänhetens uppfattning om vilka förutsättningar myndigheterna har för att säkerställa korrekta utbetalningar.

Det är till exempel tydligt att de svarande ser informationsutbyte mellan myndigheter som en självklarhet och stödjer myndigheternas arbete med kontroller, trots att många anser att bidragssystemen är svåra att förstå.

Diagram 6 I vilken utsträckning instämmer du i följande påstående?

Myndigheterna kräver mer information och uppgifter än nödvändigt för beslut om bidrag

Diagram 6 visar att de flesta inte vet eller inte instämmer i att myndigheterna kräver mer information och uppgifter än nödvändigt för beslut om bidrag. 44 procent svarar

”tveksam, vet ej”, 27 procent instämmer inte alls eller i stort sett inte. Endast 7

(29)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

procent instämmer helt i påståendet att myndigheterna kräver för mycket information.

Diagram 7 I vilken utsträckning instämmer du i följande påstående?

Myndigheterna är överdrivet noggranna i sina kontroller

Diagram 7 visar att endast 7 procent anser att myndigheterna är överdrivet noggranna i sina kontroller (instämmer i stor utsträckning eller helt). 51 procent instämmer inte alls eller i stort sett inte i påståendet. 44 procent är tveksamma/ vet ej. Svaren skiljer sig från de som gavs vid KUT-delegationens attitydundersökning 2018.47 I den var det 22 procent som inte alls instämde i påståendet att myndigheterna är överdrivet noggranna i sina kontroller, medan 39 svarade ”tveksam, vet ej”.

47 Delegationen för korrekta utbetalningar (2019) Bidragsmoralen i samhället- en aktuell lägesbild av inställningen till felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, s 41.

(30)

ATTITYDUNDERSÖKNINGAR

Diagram 8 I vilken utsträckning instämmer du i följande påstående?

Myndigheterna borde få utbyta mer information med varandra i kontrollsyfte

Diagram 8 visar att en stor majoritet, 70 procent av de svarande, instämmer helt i påståendet att myndigheterna borde få utbyta mer information med varandra i kontrollsyfte.

Frågan om utökat informationsutbyte är olika formulerad i 2018 års respektive årets attitydundersökning. Påståendet ”Utbyte av information mellan myndigheterna är tillräckligt” var det 28 procent som inte alls instämde i år 2018, medan 39 procent ansåg sig tveksamma/ inte veta.48

Allmänhetens uppfattning om myndigheternas befogenheter kan knytas till

förtroendet för myndigheterna. Även om den generella tilliten till myndigheterna inte är hög, är många angelägna om att myndigheternas kontroller ska fungera väl, och att myndigheterna ska ha de befogenheter de behöver för att motverka bidragsfusk.

Svaren kopplar till fraud-triangelns aspekt om (lämpligt) tillfälle, det vill säga att risken för fusk ökar när kontrollerna är, eller upplevs vara, låga.

5.4 Välfärdsmyndigheternas egna attitydundersökningar

Flera myndigheter använder idag attitydundersökningar och andra enkäter för att följa målgruppernas förtroende för myndighetens verksamhet och för att utveckla kvaliteten i sin verksamhet. När undersökningarna avser en specifik myndighet och inte välfärden i stort, finns möjligheter att fånga attityder avseende mer avgränsade områden, och därmed få resultat som direkt kan omsättas i verksamhetsutveckling.

48 Delegationen för korrekta utbetalningar (2019) Bidragsmoralen i samhället- en aktuell lägesbild av inställningen till felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen, s 41.

Figur

Updating...

Relaterade ämnen :