kom han och hälsade på mig på jobbet med sin fru och barn. Han uthärdade sina mobbare. Mattias håller på att doktorera nu och Jesper är en känd komiker och sång-are, säger Tom.
Han fortsätter med ett klipp om Aina, en patient på kriti-serade långvården. Hon hade en väldigt lång, rödmålad nagel. Alla andra var korta och omålade.
– Hon kallade det för sin uppiggarnagel, och Ainas uppiggarnagel har följt mig genom livet och fått mig att förstå hur viktig humorn och styrkan är i det sociala berät-tandet, berättar Tom. –Jag lärde mig att
gråt-journalistik inte räcker, vi måste berätta om kraften och styrkan hos de utsatta. Det handlar inte om att tycka synd om, utan om att tycka om, säger Tom Alandh.
Tom Alandh har arbetat på SVT i 40 år och gjort doku-mentärer om bland annat Martina Schaub och Jesper Odelberg. Människorna i hans filmer är inga offer, utan människor med värdig-het och fantastiska förmågor att själva forma sina liv. Han började sin karriär på programmet Fokus, en före-gångare till dagens Uppdrag granskning, som låg under avdelningen för orättvisor
och elände som kollegorna på SVT kallade det. De ville visa sitt engagemang för samhällets svaga genom re-portagen.
– Men ofta tog offermentali-teten över, berättar Tom. Han visar känsloladdade klipp från filmer om mob-bade Bosse, om Mattias vars kropp gradvis slutade fun-gera på grund av en muskel-sjukdom och om cp-skadade Jesper.
– Dessa människor skulle säkert kvala in som både utsatta och offer i omvärl-dens ögon.
– Bosse och jag har fortfa-rande kontakt, förra
vecka-Utsatt men inget offer
T I S D A G 1 6 N O V E M B E R 2 0 1 0 D A G 1
S I D A 2
Vad innebär det att ha en funktionsnedsättning och komma från ett annat land?
Kulturföreningen m.i.m är en ideell förening som ar-betar för att människor med olika bakgrund ska ses som en tillgång i skola, arbetsliv och samhälle. M i m betyder ”mitt i det interkulturella mötet”. De jobbar med drama som metod och undersöker hur mötet med samhället blir när man både har en funkt-ionsnedsättning och ut-ländsk bakgrund, och också funktionshinder i kombination med andra mångfaldsfrågor som sexu-ell läggning till exempel. I deras senaste projekt ”Dubbel olikhet, en möj-lighet för brukare och an-höriga” producerade de studiematerial och en film
som visar hur personer med funktionsnedsättning-ar hfunktionsnedsättning-ar upplevt sitt möte med samhället. De spelar upp några scener från fil-men, bland annat en syn- och hörselskadad kvinna som upprör folk i en kö på ett bibliotek med sina frå-gor.
– Den olikhet som man är minst bekant med, det är den som utmanar en mest, säger Luz Solano från m.i.m.
Två aspekter som de har upptäckt i sitt arbete är att personer med funktions-nedsättning eller anhöriga som har vuxit upp utanför Sverige ofta har svårt att upptäcka outtalade målsätt-ningar och de saknar ofta ett socialt nätverk som kan förmedla syn på funktions-nedsättning och stödmöj-ligheter som finns i sam-hället.
S I D A 3
Elaine Johansson inleder sitt seminariepass med att spela ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” av Håkan Hellström, i teckenspråksversion. – En av de viktigaste de-larna i FN-konventionen är rätten till kommuni-kation, säger Elaine, från HSO Västra Götaland. 1982 antog FN:s general-församling
”Världsaktionsprogrammet för handikappade” och handikapp definierades för första gången som ett för-hållande mellan människor med funktionsnedsättning och brister i omgivningen. 2008 ratificerade riksdagen den nya FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Den gäller som juridiskt bindande dokument och staten ska respektera, skydda och främja bestäm-melserna i konventionen.
– Och stat kan ni byta ut mot stadsdel, förvaltning och kommun. Det gäller alla, poängterar Elaine. Hon berättar hur hon var på ett barnhem för barn med funktionsnedsättning-ar i Kaliningrad för att utbilda personalen. Det var fruktansvärda förhållanden för barnen och de låg i sina sängar inlindande i tygstycken och blev ma-tade med en och samma sked ur en plåthink, liggan-des i sängarna.
– Det var ingen idé att komma med pekpinnar så jag gjorde samma sak med personalen under utbild-ningen, jag matade dem liggandes på golvet. Tre månader senare när jag kom tillbaka satt barnen upp och åt. Vi kan göra skillnad, säger hon.
– Och detta är 30 mil från svenska gränsen. De behö-ver också den här konvent-ionen.
Syftet med konventionen är full och lika tillgång till mänskliga rättigheter, det är inga nya rättigheter utan den förtydligar de befint-liga rättigheterna. Det handlar till exempel om full delaktighet i samhället, skydd för den personliga integriteten och tillgänglig-het.
– Tillgänglighet är viktigt. Vi måste fokusera mer på vilka svårigheter som indi-viden har, och inte bara se till diagnosen. Bara för att man har en diagnos bety-der inte det att man har samma problem som andra med den diagnosen, säger Elaine.
