ffi
NYABÖCKER
dr att beskriva hur det har fun-nits en explicit förbindelse mel-lan den sociala kontext i vilken personer med ftrnktionshinder har levt och hur handikapp har och inte harblivit
identifierad ochnött
somett
socialt pro-blem i de västerlândska samhäl-lena. Det är ett spännande ka-pitel som refererartill
allt fran hur primater hanterar skadade medlemmar i sin grupp, en ana-lys av gamla testamentets syn på funktionshinder eller hur mani
antiken förhöIl sigtill
handikap-pade. H?ir återges glimtvis re-ndssansen med sina framsteg på det anatomiska och tysiologiska området
vilket
innebar bättre förutsättningar för förståelsen för relationerna mellan biologi och fi¡nktionshindeç som dock aldrig kom att utvecklastill
en distansering bort från metafy-siska och övernaturliga spekrla-tioner, Man refererar ocksåtill
Francis Bacon somi
början av I 600-talet lade grundentill
dentypen
av forskning som kom att prägla studiet av relationen mellankropp och sidl, individu-ella fallstudie4, anatomiska un-dersökningar och obduktione4, men också interaktionen mel-lan den enskilde ochsamhället. Man framhåller också betydel-sen av andra frarnträdande ve-tenskapsmän som Isaac New-ton och John Locke som tillsam-mans med Bacon var några av upplysningcnsföregångsgestal-ffi
H ondbook of Disobirrity Studi':s(eds:
Albrnecht,Gary
L, Seelman,Katherine
D
&
Bury
Michael, Sage Publi-cations,200 |)
En
riktig
tegelsten av närmast encyklopedisk karaktdr har sett dagens ljus inom det handikapp-vetenskapliga området. Denna, medtiteln
llandbooh of Disa-bikty Suàies, är en ttrngvikare på 852 sidor dåir redakörernalyckats samla flera av de ledande handikappforskarna inom den anglosaxiska världen
till
en ge-mensam kraftsamlingför
att astadkomma en grundläggande ldrobok inom området.I 33 olika kapitel lyckas man
håir få med många olika dimensi-oner inom handikappvetenskap. Boken åir organiserad
i
tre hu-vuddela4 som var och en täck-er av centrala handikappveten-skapliga f:ilt. Det innebär själv-klart inte utan att man kan stál-la sig frågan om man fått med de viktigaste perspektiven på han-dikappvetenskap. Jag tycker att det är en deli
övrigt att önska därvidlag.Den
fdrsta delen avser ge-staltningen av handikappveten-skap som ett kunskapsområde. I det inledande kapitlet skriver David L. Braddock och SusanL.
Parishom
institutionalise-ringen som ett utryck för han-dikapphistorien. Det grundläg-gande syftet med detta kapitletten En ny era bör¡ade, där ve-tenskap
-
ofta förenklad natur-vetenskap - blev grunden ocksåför behandlingen av handikap-pade.
I sin genomgång av historien åirmanmåhända lite för mycket fokuserad på den anglosaxiska världen, men kanske också mer fokuserad på psykiska och in-tellektuella funktionshinder än på de traditionellafysiska. Man knyter dockan
till
flera europe-iskt kontinentala studieç t.ex. Foucaults, men bara marginellt om förintelseni
Nazityskland. Det åir kanske eutanasiprogram-met som stdller relationen mel-lan personer med funktionshin-der och andra i djupaste-
eller om man så vill-
likblekaste kon-trast i fråga om grundläggande vÍirderingar kring vad som är rättentill
liv och existenstyd-ligare än i andra avseenden. I historiesk¡ivningen går man vidare över
till
centrala teman som de internationella program-men förfullt
och lika deltagan-de för personer med funktions-hinder som de t.ex. kommertill
utrycki
FN:s s.k. standardreg-ler, Man betonar den betydelse som handikapprörelsen har haftför
att
lyfta
fram handikapp-forskningen somett
sjdlvstän-digt forskningsområde och hur man distanserat sig från enkla medicinsk fokuseradeperspek-tiv
till
inllusiva
dimensionen Det första kapitlet ger entydan om djupet och vidden av denna antologis innehållsliga ambitione4, men också om dess svagheter, Man undviker t.ex. att lyftafram denbetydelse som den generella välfárdspolitiken haft med utgångspunkt från
i
första hand den skandinaviska socialpolitiska ambitionsnivån och undviker t.ex. att föra fram det faktum att långt innan den s.k. sociala modellen formule-rades
i
England, var vad mani
Sverigekallar
det
miljöre-laterade handikappsperspekti-vet, som etablerats i exempelvis Sverige minst ett decenniumti-digare.
Det kan tyckas som chauvi-nistiska ambitioner att i det här sammanhanget lyfta fram bety-delsen av skeendena i vår del av
vùlden.
Emellertid är relatio-nen mellan ambitiösvälf2irds-politik och synen på handikapp nära relaterat
till
varandra.Att
jag
uppehållitmig
vid detta första kapitel, somi så
många avseenden lämnar för-tjänstfulla bidragtill
förståel-sen av handikappforskningens historia, beror emeiiertici inte på ett bortseende av alla de an-dra viktiga bian-dragen. Det gäller t.ex. kapitlet om att försöka es-timera omfattningen av perso-ner med funktionshinderi
oli-ka delar av världen eller kapit-iet som introciucerar osstiii
<iesdrskilda metologiska
perspek-tiv
som handikappforskningen pakallar.I
common sense-föreställ-ningar âr handikapp någonting som är en marginaliserad före-teelse.I
själva verket uppleverstora delar av befolkningen sig själv som bárare av någon form av funktionshinder I Sverige är
det
kanske så många som en tred¡edel av befolkningen som sub¡ektivt upplever sig som att haett
funktionshinder Prela-vensen av olika typer av fusiska skador och upplevelsen av attvara funktionshindrade är i för-sta hand en reflex av rätten av
aff vaîa svag, än någonting an-nat. Kanske saknar jag något av denna spännande kontextuella relation i kapitlet om funktions-hinders omfattning av Glenn
T
Fujiura och Violet Rutkowski-Kmitta. I detta kapitel får maninsikter om
svårigheterna att beräkna en storhet som funk-tionshinder och dess forekomsti
befolkningen. Tvãrtemot de flesta andra kapitel har mani
detta med en hel del resone-mang och uppgifter som inte be-rör den anglosaxiska världen.Om jag i denna anmälan skul-le uppehålla mig lika omfattan-de som jag gjort vid de wå in-ledande kapitlen foch de eir
i
sjálva verket ganskakortfatta-<ieJ skulie omfånget i cienna an-mälan svälla över
rimligt
om-fang.I
stället
får
kommenta-rernatill
de två inledande ka-pitlen tjänas som utgångspunktför
vad som kanske är symp-tomatiskt för denna antologi-nãmiigen
att
cien ãr angiosax-iskt orienterad och att man kan-ske i viktiga avseenden bortser från relationen mellan vâlfärds-stat och handikappolitik. Tiots dessa, särskilt från skandinavisk horisont, påtagliga brister har denna grundbok mångafunda-mentala fört¡änster
De
kom-mer inte minst
till
uttryck
i
de resterande tio kapitlen i bo-kens första del. Har avhandlas bl.a. teman som teoretiserande kring handikapp, gestaltningenav
handikappforskningen och dess metodologiska implikatio-ne4 filosofiska perspektiv på handikappdefinitioner och det sociala gensvaret eller kroppens sociologi och funktionshinder, Samdiga kapitel har gedigna re-ferenslisto4, varför de kan tiäna som ingångar för studiet avhan-dikapp inom många skilda om-råden.Detta centraliseras ytterliga-re
i
bokens andra del. Denna bär titeln oAtt erfara funktions-hinder<. I detta avsnitt finnsför-visso ett avsnitt om välfârdssta-terna och personer med funk-tionshinder skriven av Robert F.
Drake. Som denne noterar finns det
inte
något land som full-ständigtþkats
med att skapa en socialpolitik, vilken harva-rit
så framgångsrik att personer med funktionshinder åirtotalt
integrerade i samhallet. Vadlag däremot saknari
detta kapitel fliksomi
många andra) är ¡äm-förelsen mellan olika valfärds-system (läs gåirna lãnder) i dess adressering av handikapp som sociala problem. Emellertid har-
som Drake noterar-
under senare år många författare häv-dat att det istället dr deltagan-de som i det här sammanhanget kan anses vara medborgarska-pets innebörd och som de in-klusiva åtgärdernabör
riktasmot. Det
är
dárför
som
t. ex. fárdtjänst, personligtans, ledsagarservice, tecken-tolkning, talböcker eller andra tekniska h¡alpmedel
blir
socËalpolitiska instrument
för
attöka
inklusionenav
personer med funkionshinderi
samhal-let. Frågan om nä4, var och hur sådana hár socialpolitiska väl-fárdsinsatser utvecklasfår
vi
dessvärreinte
någon s¿irsklld ökad kunskap omi
detta kapi-tel. Emellertid innehåller det -som de flesta andra-
engedi
gen introduktiontill
litteratur
som tangerar dessa frågonDe övriga sju kapitlen
i
den andra delen innehåller många spännande teman bl.a. har fa-miljens roll och sociala nätverk betydelseför
personer med funktionshinder.Hâr
ár ocksåett
ganska spännande kapitel av två fransmän, Jean-François Ravaud och Henri-Jacques Sti-keç som ger en historisk bak-grundtill
förståelsen av de kul-turella mötena mellan personer med funktionshinder och det omgivande samhället.Den tredje delen innehåller tretton kapitel. Man har kallat
det
,Handikappi
sitt
sam-manhango. I denna delenadres-seras sålunda flera viktiga fált inom handikappforskningen så-som politik, kultu4 arbete, tek-nologi, utbildning, olika stöd-system, möte med professionel-la och t.ex. folkhälsoperspektiv på funktionshinder Jag âr inte beredd
att
höja något kapitel utöverett
annat. Samtliga bi-drag har ambitionenatt
göra vetenskapligt baserade översik-ter (också som jag antytt innan blir det i första hand inom den anglosaxiska vârldenj.Möjliçn
blir den obalans som finns inom olika språkområden och mellan väst, öst, syd och nord något balanserade genom att man harett
slutkapitel om handikapp och uwecklingsländerna förfat-tad av Benedicte Ingstad, det enda nordiska bidrageti
den hdr antologin.Det
finnstrots
dess bredd självklart också områden som ár förbisedda i den här-
om man får använda uttrycket-
maffi-ga boken. Man kan sjálvklart inte kräva att alla de många fältsom handikappforskningen be-rör skall finnas med
i
ett enda verk. Det står emellertid ocksåutom varje tvivel
att
det h¿lrarbetet lyckats med
att
samlamånga intressanta författare inom de flesta centrala temâta för handikappforskningen i dag
runt omkring
i
várlden.Att vi
skulle várdesätta fler nordiska bidragberor inte på någon formav sargad patriotisk kânsla, utan
I stiillet på det faktum att
handi
kappforskningen i flera avseen-den har kommit längre i Skandi navien än på andrahåll. Detgäl-ler
till
exempel inklusionsper-spekivet. Jag saknar i fleraka-pitel
den tydliga dimensionen av rättentill
medborgarskap på lika villkor. Exempelvis diskute-ras överhuvudtaget inte det po-litiska deltagandet och repre-sentationen av personer med funktionshinderi
beslutande församlingar i riksdag eller kom-munenInte heller
diskuteras funktionshinder och näringsliv. Inklusion för kvinnoç blirknap-past ens nämnti
ett standard-verkför
personer med funk-tionshinder, Det vittnar kanske mer än något annat om att än så länge har handikappforskning-en flera vita viktigafält
att tasig an.
StþLarsson
Birgit Krkebæck (2001): Nor-moliseringens þeriode. Dansk råndsvoge þrsorg
i
l94O-70 med særhgt fokus ptå þrsorgs-chefN.E
Bonk-Mikkelsen og udviklingen of stotens åndsvo-geprsorg 1959-1970.Holte:Socpol
Forlag. En av den socialpolitiska his-toriens paradoxerär att
detpå ett
undansþmt
fält
med relativt 1åg prestige bland övri-ga mânniskobehandlande verk-samheter komatt
formulerasett
riktmärke, en vägledande princip. Under 1900-talets an-dra hälft fick den stor betydelse inom nästan alla omsorgs- och vårdområdeni
praktiskt taget hela västvärlden.Det
var háçur
verlaamheterna medmän-niskor med
inlárningssvårighe-ter
þuwecklingsstörda<), som den s.k. Normaliseringsprinci-pen såg dagens ljus runt sextio-talets ingång. Visserligen fanns det förelöpare, som ailtid i såda-na hâr sammanhang. Men den formulering som fick en politisk genomslagskraft växte fram un-der denna period. Ofta åbero-pas främst två nfädrar<tìll
na. Dels den svenska FUB-om-budsmannen Bengt Nirje, som i en artikel i en stor och mycket
vitt
spridd amerikansk konfe-rensrapport (C hanging Patternsin
Residential Seruicesfor
theMentalþ Retarded eds Robert Kugel
&
Wolf
Wolfensberger1969), uwecklade tankegång-en. Dels chefen för den danska åndsvageforsorgen Nils-Erik
Bank- Mikkelsen som stark på-verkat att idéerna kom
till
ut-tryck redan i den danska lagenfran
1959. Måletvar att
lätade uwecklingsstörda uppnå en tillvaro så nära det normala som möjligt. Eller som Nirje fyllde i: ,göra tillgängliga
vardagsmöns-ter
och livsvillkor som ligger nára sarnhällets gängse som möj-ligt(. Uddeni
denna syn kom att uppfattas vara riktad mot de ofta medicinskt präglade verk-samheterna på institutionerna, vars kännetecken beskrevs som apati, förvaring,brist
på
ut-veckling,ovärdþ,
ochför
de utvecklingsstörda rättslösavill-kor. Menhur uppfattade de som formulerade principen proble-met? Viika hincier och mö;iighe-ter såg de? Vem var möjlig alli-anspartner och vem såg de som motståndaren?
Birgit Kirkebæck, den nord-iska omsorgsforskningens grand
old
Ladyoch
f.d.
professorn viciinstitutt
for
Spesiaipæcia-gogik vid Oslo Universitet och framför allt under lång tid verk-samvid
Danmarks l,ærarhøj-skoie, har när det gällerNils-Erik
Bank-Mikkelsen (NEBMI tagit sig an uppgiftenatt
för-söka besvara dessa frågor. I sin ambition att förstå den danska
moderna omsorgen för uweck-lingsstörda
-
eller med dagens terminologi; människor med in-lärningssvårigheter-
har hon utkommit med ytterligare ettverk om denna verksamhets his-toriska framväxt, nu med spe-ciell blick på just brytningspe-rioden 1940-70.
Boken kan ses som en fort-sättning påhennes bägge tidiga-re stora studier Da de cmdsua-ge bleu
farlþe
(19931 som be-handlar perioden 1884till
se-kelskiftet och Defebt og dEor-terad(1997) som tar upp tiden 1911-1961 med sárskild foku-sering på den s.k. Livöanstalten (recenserad i
SVI
4/1998). Re-dan i detta senare verkbeskrivs den kamp som fördes mellan det s.k. överläkarkollegiet (deti
praktiken länge aienarådande organetför
den danskapoliti
ken bestående av cheferna förde med nordiska mäft stora in-stitutionerna
för
utvecklings-stördai
Danmarþ visavi den framvâxande centralbyråkratinoch
Sundhedsstyrelsen bland vilka helt andra, företrädesvis juriciiska, pedagogiska och soci-ala aspekter hade en mera fram-skjuten ro11.I det senaste alstret, med det aningen baktunga namnet Nor-ma\iseringens periode. Dcmsh andsuage försorg i 1940-70 med
særiþt
iolzuspti
iorsorgscheiN. E. B ank- Mikh els e n og uàu
ik-lingen af statens åndsuagefär-sorg 19 59 - 1970... (fortsättnings-vis NPJ täcks så.lunda in vad
so-cialpolitiker ibland kallat väl-fârdsstatens gyllene år och ge-nombrottet för normaliserings-principen som vägledande
prin-cip
när det gäller utformning och utveckling av omsorgerna om psykisk uwecklingsstörda.NP är dels en beráttelse om hur den under perioden nyin-rättade danska statens styrelse
för
Andsvageförsorg och dess centralgestalt Niels-Erik Bank-Mikkelsen definierade sin upp-gift och om denkritik
som för-de framtill
attden
eugenisktstark
influerade omsorgslagenfran
1934 ändrades, om vilka allianser som ingicks och nya maktkonstellationer som upp-stod under denna kamp. Mendet
á4, som författaren emfa-tiskt framhåller, inte enbiografr. över NEBM och hans privatâ livr. Dáremot har BK önskat >at føl ge Bank-Mikkelsens arbejds-liv
og dansk å,ndsvageforsorg iperioden 1940-1970* (s 9) Boken är således uppdelad
i
två
huvudavdelningaq, vilande på skllda typer av kállmaterial.I
den första står själva omda-ningsprocessens upprinnelsei
fokus þerioden framtill
lagens tillkomst I 959J; kritikens fram-växt och hur nytänkandet slog rot. Käiiorna som i första hand används utgörs av institutions-arkivenpå
wå
avde
största anstalterna (Den Kellerska ochØstifternes
åndsvageanstalt). Här gås d¿irfor i fyra skildaka-pitel
igenomkritiken,
hur
de nya aiiianserna uppstoci och ge-staltade sig, hur det nyapara-Fö¡ en sådan se t.ex. Hannunura, Haruki (1998): Nils Erik Ban-k-Mikkelsen. Father of the Norma-lization Principle. The N.E. Bank-Mikkelsen Memorial Foundation supported by the Danish Minsi-try ofEducation.
digmets principiella tankar
väx-te
fram, den
utredning somtillsattes
1954 och som före-gick lagen, samt hur NBEMof-fentlig
formulerade sina tan-kar runt tillträdet som omsorgs-chef 1959.I den andra delen, som täcker närmare 2/3 av bokens, nio ka-pitel och som min fortsatta be-handling här kommer att i första hand sätta i blickfånget, riktâs sökarljuset mot hur várlden ge-staltade sig från NBEM:s (och
i
viss mån styrelsens för den stat-Iiga omsorgerna) perspektiv nár vál lagen var antagen þerioden 1959-1970). Hdr âr källorna de arkivalier NEBM efterlämnade Hur definierade man själv
upp-giften
att
sjösätta enny
om-sorgspolitik efter de principer som slagits fasti
den nyâ om-sorgslagen?Vilka
kunde vara värdefulla alliansparters, vilkavar
faktiska eller
potentiella motståndare? Vad var hinder och vad var möjligheter? Vad betraktade man somframgång-ar
och
som bakslag?Här
tas kapitelvis dels upp kritiken avden
statliga
Ändsvageforsor-gen, dels den framväxande al-liansen mellanden
nyetable-rade föräldraföreningen ILEV-
Landsforeningen Ermesvages VelJ och centrala reformatörer mot Överläkarkollegiet från in-stitutionerna somditintills
i
praktiken kunnat utforma poli-tiken och praktiken inom områ-det. Vidare behandlas NEBM:s arbete som sekreterare
i
det kommittéarbete fÄndsvageud-valgetJ som föregick lagen och hur han blev forsorgschef i dennya organisationen.
Till
varje kapiteli
bägge de-larna har författaren fogat en exkurs. Dessa exkurser består i längre citerande inslag ur käll-materialet som med samtidsak-törernas egna ord belyser dei
kapitlen behandlade tematiker-na.
I
inledningentill
den andra delen ramhåller BK den prag-matiska karaktáren på NEBM:s vision. Han var således inte nå-gon teoretiker i gängse mening. Som utbildadjurist,
med ett stark humanitärt patos och en kristen tro, hyste han en orubb-lig övertygelse om människors lika värde och om möjligheter-naatt
formellt reglera förhål-landena så att dessa övertygel-ser kunde kommatill
uttrycki
en vardaglig praktik.
I
kapitel 5 beskrivs den nya organisation som sjösattes: Sta-tens Andsvageforosrg ¡Sn). So-cialministern utsåg de åtta sty-relseledamöterna varav endasten
skulle vara låikare. Lokalt sköttes verksamheten av särskil-da omsorgs- eller forsorgscen-ter vars verksamhet leddes av en läkare, en pedagog, en socialt erfaren person samt en ekono-misk-administrativ ledare. Hâr upprättades också ett tillsyns-råd som fick tillsynen över de in-stitutioner som fanns inom den geografiska domänen. Dessut-om drevs principen om frivillig-het. Läkarnas position under-grävdes således drastiskt genom den begrânsade representatio-nen i SA: styrelse och de lokala tillsynsmyndigheterna.Det följande kapitlet
avhand-lar byggprogrammen inom verk-samheten. Platsbristen på an-stalterna samt de s.k.
byggstop-pen
gjorde det svårt att reali-sera tankarna omatt
standar-deni
skolornaför
förstånds-handikappade skulle svara mot dansk rnormalstandard<.Sam-tidigt
var en modernisering av de gamla institutionerna nöd-vändig. Läkarna klagade över attde
externa programmen pri-oriterades framfor detefterlys-ta
förbättringanîa aYde
eta-blerade anstalterna. Lösningen blevtill
endel
de s.k. mon-tageskolorna, d.v.s. de nya ex-ternaten kom till stor del attbe-stå av fárdigmonterade barack-erför att
tillmötesgå de krav som den allmänna skolplikten som 1959 års lag stipulerade.För
att
dessa skolor ibland skulle komma till stånd fungera-de LEV som mellanhand. Man lånadeut
pengarför
markköp som sedan statenfick
lösa in. Under perioden 1960-70 tre-dubblades de reella utgifternaför
dessa byggnationer men den förkrossande merparten av dessa gicktill
externa verksam-heter som skoloç ferie och av-lastningshem, verkstäder etc.I
kapitel 7 behandlas perso-nalen inom omsorgerna. Det är främst förândringarna och dis-kussionerna som dâr ägde rum som tas upp. Två frågor ståri
centrum; kritiken mot behand-lingen av ueleveru och utbild-ningsfrågan för personalen.
Kri-tiken handlade om fysiska över-grepp och hur SA drev lin¡en om att fysisk våld eller fysiskatill-rättavisande þstryk*)
i
allasi
tuationer var absolut
oförsvar-ligt.
Olämplig personal kunde skiljas fran tjänsten-
och det gjordes i vissa fall också. Vidare avståndstagandet fran s.k. ned-våirderande behandling, t.ex. tvångsmatning, inlåsning etc. SA;s styrelses blev hár med den nya lagen den instans d¿ir ¿iren-dena prövades Den bristande utbildningen bland personalen löstes genom inrättandet av en treårig utbildning bestående av 2/3 prakikoch 1/3 teori. Denna Personalhøjskole invigdes 1961I de tre fOlsande kapitlen av-handlar BKvadhon ser som kár-nan i NEBM:s och SA:s projekt: Likvärdigheten, Normalisering-en och Rättighetsprojekten.
Även om NEBM aldrig sj¿ilv
helt övergav uppfattningen att utvecklingsstörning var ett ob-¡ektiw tillstand
till
förman för en mera socialt konstruktivis-tisk syn, så betydde hansrättsli-ga balqrund att han vägrade att acceptera
att
de skulle under-kastas s¿irskilda-
oftadiskrimi-nerande
-
lagar som t.ex. de då-varande speciella reglernai
äk-tenskapslagstift ningen. [Jtveck-lingsstörda bordeistället
be-trakats
som
likvárdiga, som medm¿inniskor och medborga-re. Handlingspraktikerna bordedtirfor
byggasupp kring
vad dessa människor själva önskade, inte vad olika grupper avprofês-sionella uppfattade vara grup-pens och de enskildasbehov.
I
kapitel9
är
det Normali-seringstanken som står i fokus. BK ser dettabegrepps införande som ett sätt att bredda den so-cialpoliska diskursen så att ävende utvecklingsstörda innefatta-des. Dármed skulle det sociala ingenjörsidealet också överfl
yt-tas på denna grupp. Omsor-gerna slarlle vara
uttryck
för genomtänktastatlþ
initiativ
grtrndadei
socialvetenskaplig forskning. Förebyggande verk-samhet liksom att bota och lãra upp blev de rationella medleni
denna syn.Till
en borian blev begreppet närmast definierat somatt ett rmänskligtu livefter-strävades. Dettai
motsatstill
det som praktiserats under den eugeniska och storskaligt insti-tutionsbaserade perioden som föregått. Eft erhand fokuserade begreppet mera påatt
miljön skulle normaliseras och att deut-vecklingsstörda skulle behand-las normalt, d.v.s. som andra. Samtidigt framhOll NEBM stän-digt karakären av anti-dogma
hos begreppet och att man
skul-le
akta sigför att
teoretisera det för mycket.: Det gällde attden utvecklingsstörde skulle ac-cepteras för sin egen skull som medborgare och som sådan ock-så var berättigad
till
lilwärdig service somövrþ
medborga-re. Det var tillvaron som skulle normaliseras.Rättighetsprojektet avhand-las d¿ireften Enhgt NEBM var ut-vecklingsstörda människor som alla andra. Det betydde att t. ex. FN:s dekla¡ation om de mänsk-liga rättigheterna också skulle vara giltig för dem. Dåirför bor-de t.ex. tvångssteriliseringar
el-ler
de
steriliseringar som fö-rekom som villkor förutskriv-ningar vara oförenliga med den-na syn. Men NEBM hade hár en
relatiwambivalentsyn. I de fall som cirlarlerade
i
pressen och I kritiken kunde han somjurist
och åimbetsman inte se att nå-gotfel
begåtts. .liven om han förespråkade en liberaliseringav lagstiftningen och också som kommissionsmedlem
i
översy-nen av den verkadeför
en så-dan, så bibehöll han en viss grad av tvetydighet härÖverþ
vi-sade det sig dessutom svårt att praktisera de måinsklþ rättig-heterna för de uwecklingsstör-da, något som NEBtrvI fick klä skott för i kritiken som ansvarig för verksamheten.
NEBM hade under en lang
tid
ett gott förhallandetill
pressen. Själv med ett förflutet inom tid-ningsvåirlden förstod han under den inledande tiden att använ-da tidningarna för att uppmärk-samma missförhållande och föraupp
omsorgsfrågornapå
den politiska dagordningen. Länge förefoll han att föredra att mass-media också öppet kritiserade sådana förhallanden som inte svarade mot den rnya forsorgs-ideologinu. Meni
takt
med att gapet växte mellan de förvän-tade reformerna som knOtstill
lika rättigheter och den betyd-ligl mindre gynnsamma utveck-lingen, så kom pressen att intaga en alkmer ifrågasättande roll. Dennakritik
riktades då mot SA och specieiitmot
<ienyt-terst ansvariga tjänstemannen
NEBX\4.
I
de wå avslutande kapiden diskuterar förf attaren motstån-det mot den nya forsorgspoli-tiken från framförallt
låikarna och de internationellakontak-terna som NEBM knöt och de-ras betydelse.
I det 12 kapitlet ren firpattet
kon
(syftandepå
kritikernas nedsättande benämning av på de olika centernas furhovdade ledning), utvecklas kritiken fran framför allt läkarna. Denna se-nare grupp hade tappat infly-tande med team-worþ organi-sationen och några av kårens le-dande representanter grck op-pet ut och kritiserade den egna verksamheten och forsorgeni
allmänhet. Såirskilt missnöjda var man över att så stor del av kakan gicktill
externa verksam-heter nár institutionernavar i såstort behov av penga{, för upp-rustning och för personalfôrtät-ning. Dessakonflikter och grup-pens manövrerande ledde
till
att,
åtminstone på några hall, överlåikarna i praktiken återtog den ledarståillning de förloratgenom reformen.
Det sista kapidet handlar om de internationella kontakterna. Håir förtáljes om NEBM beröm-da besök på en institution i Ka-lifonien, d¿ir han sagt att dans-karna skulle inte ens behandla sina kreatur på
det sätt
som utvecklingsstörda behandlasi
denna delstat. Uttalandet väck-te en stor uppmärksamhet ochfick
bl.a. dåvarande guvernö-ren Ronald Reagen, som ansva-rig för nedskárningarna avverk-samheterna, att föranstalta om en utredning. Detta för att inte realiserandet av hans ambitionatt bli president slarlle komma
i
vågskålen.Men håir tas också
upp
de många internationella erkän-nanden han fick mottaga ochhans
engagemangi
både Nordiska Förbundet PsykiskUt-vecklingshämning liksom hans många personlþ kontakter och kongressdeltaganden.BK konkluderar att även om >Normaliseringens periodn d.v. s.
50- och 60-talen kan ses som ett brott mot eugeniken och sy-nen på utvecklingsstörda som mindervärdiga,
är
måste man resa frågetecken om det verkli-gen skett en kvalitativ forand-ring när det gäller likv:irdighet och rättighetsfrågorna. Hon frå-gar retoriskt om verkligen nbru-karnan på danska institutionerupplever sig sorn allmänt erlcán-da medborgare? Men även om synen på utvecklingsstörda änd-rades så frigjordes inte de nöd-vändiga medlen
för
den fort-satta reformeringen, vilket fick NEBM att alltmera förespråka en decentralisering av forsor-gerna, att kommunerna bättre kunde skapa normaliserade lev-nadsforhållanden för gruppen.Det
är ytterligareett
stort och omfångsrikt verk (365 si-dorJ BK har åstadkommit. Detdr dessutom rikt illustrerat med fotografier fran olika verksam-heter från den studerade
tid-perioden,vilket
gör den un-derstundomlite
vdl detal¡rlka framstállningen meratillgåing-lig och behaglig att ta del av.
Ett
sådant mödosamt ochfôr
forskningen inom detta område oerhört válkommet arbetefår
lätt
en l¿isareatt undra;
nåirfår
vi
ett
motsvarande arbete om tillkomsten av 1967 års om-sorgslag i Sverige?Det
är emellertid svårtatt
frigora sig frånatt
stora delar av verket ändåfar
enalltför
biografisk karaktär, Detta gåiller kanske särskilt kapitlen 7-9 som i långa stycken utgör utdragur
tal, brev eller andra dokumen-terade utsagor av NEBM utan att detta knytstill
den utveck-lingsprocess som författaren sä-ger sig vilja skildra. Ibland oclså utan att det egendigen görs nå-gon poäng av de ofta langa och ganska bombastiska citaten. Det saknas dessutom ofta ex-plicita sammanfattningari
de olika kapiden och ibland indel-ningi
underkapitel. Såt.ex.
i
kap
l0
dæ det
löper nästanl0
sidortext
utan någon mel-lanrubrik eller en gediçn upp-summering.Men dessa lásbarhetsanmåirk-ningar far inte sþla det faktum
att
det dr ytterligareett stort
ochviktigt
bidrag författaren har åstadkommitför
öka var förståelse av den brytningspe-riod då omsorgerna för utveck-lingsstörda fördes på den vál-fdrdsstatliga arenanpå
allvar och radikalt omgestaltades.Socialvetenskaplig tidskrift nr
I.
2æ2T
Vägledning
till
författarna
Socialueterck
aplø
Tidskrilt publicerar artikla¡, debattinlägg, bokrecensione{, presentationer avnya avhandlingar och andra nyheter inom
forsk-ningen.
Redaktionen vdlkomnar manuskript från alla områden inom forskningsfältet. Manuskripten skall vara skrivna på svenska.
-Vetenskaplþ artiklar bedöms av rådgivare
med hög vetenskaplig kompetens inom olika
spe-cialområden.
Artiþlarna
skall vara teoretiska eller empiriska originalarbeten eller översiktsartiklar av något socialvetenskapligt intresseområde. Kommen-tarer och debattinlägg skall ta upp teoretiska och metodiska frågo4 behandla kontroverser inom forskningsfältet, forskningspolitiska frågor m.m. Bokrecensioner och presentationer av avhandlin-gar trycl$ vanligen efter överenskommelse med redaktionen.Mam"shrþten skall vara skrivna med dub-belt radavstånd ochbred marginal. Artiklar skall
inte överskrida 20 sidor fcirka 45 000 tecken)
inllusive
note4, referenser m.m. Kommentareroch debattinlägg skall inte vara längre än 10 sidor och recensioner högst 5 sidor, Artiklarna skall innehålla en
kort
ingress och enkort
engelsksammanfattning. Artikelmanuskript sändes
till
redaktionen både per e-post och
i
tre
papper-sexemplar När artikeln ¿ir bedömd skallfOrfat-taren eventuellt bearbeta den och sända det slutliga manuskriptet
till
redaktionen dels per e-post, dels i ett pappersexemplar, Debattinlägg, kommentarer osv. insändestill
redaktionen per e-post.Utformning
av manuskript Nyn ausnittmarkeras med indrag.Noteranges med siffra och skrivs som fotnot. Lineranrrefereruer skrivs
enlig
föl¡ande:L I
den löpandetexten
anges författarnamn,årtal och
eventuellasidhänvisningar
inomparantes
i
enlighet med fol¡ande exempel:,r...som Humphries (1984) visar<, >flera forskare
har dokumenterat detta (Gillis 1984, Mitterauer
l99l).*
2.
Litteratur/referenslista placerassist.
þp-stiillning, indrag och kursiueringsÞ'er som exem-plen visar:
Monografrer
Blos, Peter (1962) On Adolescence. A
Psychoana-þtic
lnterpretatlor. New York The Free Press.Antologier/Artikelsarrlingar
Swärd, Hans (1990) ,Reflexioner över några
utvárderingars utgångspunkter<. I Rosmarie Eli-asson, Claes Levin, Anna Meeuwisse
&
SuneSunesson (red.) Den urirderande blichen Om utucird.ering
i
sociah arbete.L¡tnd
Studendit-teratur:Tidskriftsartiklar
Jeppsson Grassman, Era (2001J rTid, tillhörighet
och anpassning . < S o cialu et e nskaplþ Tidshrift v ol.
8 nr 2, s. 306- 325.
Manuskripten skall innehålla följande:
A. Titel och författarnamn
B. Kort sammandrag som ingress (ca 45 ord) C. Sjdlva texten
D.
Numrerade notervid
behov (angeinte
lit-teraturhänvisningar i noterna)
E. Litteraturreferenseq, alfabetiskt ordnade F. Engelsk sammanfattning (omkring 300 ordJ.
Artikelns
titel
pâ engelskaG.
Korta
biografiska upplysningar omförfat-taren
Eventuella figurer skall vara tryckf¿irdiga.
F ölj Su e rcha Sbriu re gl
er
eller lvlyndþhc t ern asshrivregler vid inskrivning av manuskripten, fr,a.
vad gäller förkortningar
I
andrafall följ
APA-normerna (APA Publi-cation ManualCrib)
http://www.wooster,edu/ psychology/apa-crib.htmlManuskript returneras vanligwis inte. Redaktio-nen påtar sig inte heller anwar för dem.
671.8
Anna
Meeuwisse
l-