LSS-insatser till barn och ungdomar
En kartläggning inom Göteborgsregionens medlemskommuner
November 2004
Lena Larsson
Förord
Denna rapport är resultatet av ett kartläggningsarbete som har initierats och ge- nomförts av FoU i Väst i Göteborgsregionens kommunalförbund.
I kartläggningsarbetet har många personer varit delaktiga. Chefer och LSS-handläg- gare inom handikappomsorgen i Göteborgs 21 stadsdelar och 12 kranskommuner har, trots en ansträngd arbetssituation, visat ett stort engagemang för de frågor som kartläggningen berör. Kartläggningsarbetet har inneburit många intressanta diskus- sioner där intervjupersonerna har bidragit med information, reflektioner och goda exempel. Till er alla vill jag rikta ett jättestort TACK!
Jag vill också tacka min handledare, fil.dr Lisbeth Lindahl vid FoU i Väst, som med sin kunskap och sitt engagemang har haft en mycket viktig roll i arbetet med
kartläggningen och rapporten.
Göteborg i november 2004
Lena Larsson
Innehåll
Sammanfattning ... 6
1. Inledning ... 8
Syfte och frågeställningar... 9
Kommunerna i kartläggningen... 9
Hur kartläggningen genomfördes... 10
2. Kort om LSS ...12
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ...12
Vem får insatser enligt LSS ...12
Vilka insatser får man enligt LSS...13
Antal barn och ungdomar med LSS-insatser hösten 2003...14
3. Handikappomsorgens organisering...17
Fem modeller för organisering av handikappomsorgen... 18
Handikappomsorgens organisering i Göteborg och krans- kommunerna utifrån förvaltnings- och nämndtillhörighet...21
Finns det en separat LSS-handläggningen för barn och ungdomar?... 22
4. Handläggarnas ansvarsområde ... 23
Att handlägga både utifrån SoL och LSS eller enbart LSS? ... 23
LSS-handläggarnas ansvar för att verkställa besluten... 24
En organisation för samordning och planering inom funktionshinder området i Göteborgs stad ... 25
Gränsen mellan barn och vuxen i LSS-besluten ... 25
5. Vilka LSS-insatser får barn och ungdomar? ... 27
Rådgivning och annat personligt stöd ... 27
Personlig assistans ...30
Ledsagarservice ... 32
Kontaktperson ... 33
Avlösarservice i hemmet ... 34
Korttidsvistelse utanför det egna hemmet ... 35
Korttidstillsyn ... 36
Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn... 37
6. LSS-insatsernas betydelse för barn och unga med olika
funktionshinder... 38
7. Vilka insatser får barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder? ...41
Insatser till barn och ungdomar med enbart neuropsykiatrisk funktionshinder ...41
Insatser till barn och ungdomar med neuropsykiatriskt och intellektuellt funktionshinder ... 42
Insatser till barn och ungdomar med neuropsykiatriskt och fysiskt funktionshinder ... 43
Insatser till barn och ungdomar med neuropsykiatriskt, intellektuellt och fysiskt funktionshinder... 43
Barn med neuropsykiatriska funktionshinder som inte omfattas av LSS-lagstiftningen ... 44
8. Är lagstiftningen tillräcklig eller ej? ... 45
Hur fungerar LSS-insatserna för barn och ungdomar med beteendeproblematik?... 46
Problem med insatser för barn och ungdomar med beteendeproblematik...51
9. Samverkan med IoF och habiliteringen... 53
Samverkan med IoF när det gäller barn och ungdomar ... 53
Samverkan med barn- och ungdomshabiliteringen... 55
10. Diskussion och slutsatser...60
Slutsatser ... 66
Referenser...68 Bilaga 1. Befolkningsmängd 1 januari 2004
Bilaga 2. Antal insatser till barn och ungdomar med neuropsykiatriskt funktionshinder
Sammanfattning
Denna rapport är resultatet av en kartläggning av LSS-insatser till barn och ungdo- mar i de kommuner som ingår i GR-samarbetet. GR består av 13 kommuner där Göteborg i sin tur är indelad i 21 stadsdelar. Vilka kommunerna/stadsdelarna är framgår av tabell 2 och 3 på sid. 15-16. Datainsamlingen har gjorts under tiden september 2003 – februari 2004 genom telefonintervjuer med ansvarig chef för handikappomsorgen eller den tjänsteman som uppgiften delegerades till.
Fyra frågeställningar har varit i fokus för kartläggningen:
1. Handikappomsorgens organisering.
Hur handikappomsorgen är organiserad beskrivs i kapitel 3. Intervjupersonernas svar har sammanfattats i fem olika modeller utifrån handikappomsorgens organise- ring i relation till individ- och familjeomsorg och äldreomsorg. I kapitel 4 redogörs för handläggarnas ansvarsområde, något som också hör ihop med hur handikapp- omsorgen är organiserad
2. Vilka insatser enligt LSS får barn och ungdomar?
De olika insatser som är aktuella enligt LSS beskrivs i kapitel 5. Där finns också upp- gifter om hur många LSS-insatser som kommunerna och stadsdelarna hade beviljat barn och ungdomar den 1 september 2003. Det visade sig finnas ganska stora skill- nader mellan olika kommuner/stadsdelar i hur många beslut om LSS-insatser som hade fattats. Dessutom var det skillnader i fråga om vilka LSS-insatser som hade beviljats.
3. Hur väl upplever personalen att insatserna motsvarar behoven hos barn och ungdomar med olika slags funktionshinder?
I kapitel 6 och 7 redogörs för hur insatserna, enligt personalens uppfattning, motsva- rar behoven hos barn och ungdomar med intellektuellt funktionshinder, fysiskt funktionshinder och neuropsykiatriskt funktionshinder. Av intervjusvaren framgick att många av handikappomsorgens insatser var uppbyggda utifrån barn och ungdo- mar med intellektuella funktionshinder. Oftast ansåg intervjupersonerna att insat- serna ganska väl svarade mot behoven hos dessa barn och ungdomar. Det beskrevs däremot som svårare att hitta ”rätt” insats för barn och ungdomar med neuropsyki- atriska funktionshinder. Många intervjupersoner tyckte att det behövdes fler insatser
liserades var att det inte alltid är den bästa lösningen att erbjuda särskilda insatser för varje diagnosgrupp utan det kan vara viktigare att utgå från enskilda individers behov.
I stort sett upplevdes LSS fungera bra för de personer som omfattas av den, även om lagen uppfattades som ”fyrkantig” och ofta måste kombineras med insatser enligt SoL. Situationen beskrevs som mer problematisk för de barn och ungdomar vars funktionshinder inte gav dem rätt till insatser enligt LSS, t.ex. barn med DAMP/ADHD.
4. Vilken samverkan finns mellan handikappomsorgen och individ- och familjeom- sorgen respektive barn- och ungdomshabiliteringen?
Det varierade ganska mycket hur intervjupersonerna tyckte att denna samverkan fungerade. I kapitel 9 beskrivs hur samverkan med individ- och familjeomsorg och barn- och ungdomshabilitering upplevdes. Oftast beskrevs en samverkan på individ- nivå, mellan handläggare i enskilda ärenden, men det gavs också exempel på en mer övergripande samverkan. Vissa var nöjda med den samverkan som fanns, medan andra ansåg att den behövde förbättras. Något som flera intervjupersoner efterfrå- gade var gemensam fortbildning för att ge alla berörda en samlad kunskap om de lagar som används. Den gemensamma värdegrunden som är en utgångspunkt för arbetet var också en fråga som beskrevs som viktig att diskutera.
Den här studien har gjorts ur ett ”personalperspektiv”. En slutsats är att det skulle behövas mer kunskap ur ett ”brukarperspektiv” om hur olika insatser används och vilken betydelse dessa insatser har i de berörda barnens/ungdomarnas och deras familjers liv.
1. Inledning
För ungefär 10 år sedan kom en ny lag om stöd och service till vissa funktionshind- rade (LSS). Det är en rättighetslag för de personer som har omfattande och mycket långvariga, ofta livslånga, funktionshinder
Socialstyrelsen konstaterar i sin lägesrapport över handikappomsorgen (2003) att reformen generellt sett har bidragit till förbättrade förhållanden för de barn och ungdomar som får LSS-insatser. Det finns dock områden som behöver vidareutveck- las. Rapporten lyfter särskilt fram behovet av informationsförmedling, uppsökande verksamhet, individuell planering och samordning mellan olika huvudmän. Vidare konstaterar Socialstyrelsen att det saknas kunskap om vad samhällets LSS-insatser till barn och ungdomar leder till.
Vård och Omsorgsförvaltningen i Mölndals kommun gjorde hösten 2002 en inventering av alla barn och ungdomar med LSS-insatser. I samband med inventer- ingen tillfrågades familjerna också om hur nöjda de var med de insatser som de fick.
Den undersökning som gjordes visade att nästan hälften av de barn och ungdomar som hade LSS-insatser genom kommunens försorg hade ett neuropsykiatriskt funk- tionshinder (definition se sid. 38).
Som ett ytterligare led i inventeringen fick FoU i Väst uppdraget att göra inter- vjuer med några av de föräldrar som hade stor erfarenhet av LSS-insatser till sitt funktionshindrade barn. Resultatet av denna studie visade att familjer med funk- tionshindrade barn hade en annan situation än andra barnfamiljer. Deras livssitua- tion påverkades i många olika avseenden (Larsson 2002). Det funktionshindrade barnets behov måste alltid prioriteras, vilket bland annat påverkade föräldrarnas hälsa, möjligheter till förvärvsarbete och sociala kontakter. Syskon till det funktions- hindrade barnet fick mindre tid med sina föräldrar och upplevdes ofta komma i andra hand. Dessa resultat stämmer väl överens med de resultat som Socialstyrelsen redo- visar i sin lägesrapport (2003).
Utifrån erfarenheterna från Mölndal framstod det som viktigt att ta reda på mer om hur det ser ut i Göteborg och i närliggande kommuner när det gäller LSS-insatser till barn och ungdomar. FoU i Väst tog hjälp av en grupp chefer för handikappom- sorgen (Härryda, Kungälv, Mölndal och Partille) i arbetet att planera en kartläggning.
Det visade sig finnas många intressanta frågor och teman som cheferna ansåg vara viktiga att belysa. För att genomföra kartläggningen blev det dock nödvändigt att be- gränsa frågorna. Det bestämdes att kartläggningen skulle fokusera på hur handikapp- omsorgen organiseras, vilka insatser som ges och hur väl LSS-insatserna motsvarar barnens och ungdomarnas behov. Ett särskilt fokus skulle läggas på barn och ung-
domar med neuropsykiatriska funktionshinder som, åtminstone i Mölndal, hade visat sig utgöra en stor andel av dem som fick LSS-insatser. Handikappomsorgens samver- kan med individ- och familjeomsorgen och barn- och ungdomshabiliteringen upplev- des också viktiga att belysa i kartläggningen.
Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien har varit att ge en aktuell beskrivning när det gäller LSS- insatser för barn och ungdomar utifrån några specifika frågeställningar. Barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder har särskilt uppmärksammats.
Kartläggningen omfattar Göteborgs 21 stadsdelar samt de 12 kranskommuner som ingår i GR-samarbetet (se tabell 2 och 3 sid 15-16).
Förhoppningsvis kan en samlad och jämförande beskrivning ge berörd personal i de olika stadsdelarna och kommunerna en bild av den egna verksamheten i relation till andra kommuner och stadsdelar. Exempel på hur man gör i andra stadsdelar och kommuner kan vara till nytta också för den egna verksamheten. En kartläggning be- lyser vissa förhållanden och ger svar på en del frågor, men väcker också nya frågor.
De frågeställningar som kartläggningen har utgått ifrån är:
● Hur organiseras handikappomsorgen i de olika kommunerna och stadsde- larna?
● Vilka insatser enligt LSS får barn och ungdomar?
● Hur väl upplever personalen att insatserna motsvarar behoven hos barn och ungdomar med olika slags funktionshinder?
● Vilken samverkan finns mellan
a) handikappomsorgen och socialtjänstens individ- och familjeomsorg?
b) handikappomsorgen och barn- och ungdomshabiliteringens team?
Kommunerna i kartläggningen
De 33 stadsdelar och kommuner som ingår i kartläggningen varierar mycket i fråga om folkmängd, vilket kan påverka förutsättningarna för handikappomsorgen. I en större stadsdel eller kommun bor det ofta fler personer som är berättigade till insat- ser enligt LSS. Detta kan innebära att det finns en större möjlighet att här erbjuda fler och mer varierade insatser inom den egna stadsdelen eller kommunen, än i en mindre stadsdel eller kommun där färre antal insatser beviljas. I en mindre stadsdel eller kommun kan man vara mer beroende av köpta insatser, samtidigt som det kan vara lättare att ha en helhetsbild och en god personkännedom när verksamheten inte är så omfattande. I bilaga 1 återfinns uppgifter om antal invånare den 1 januari 2004 i de stadsdelar och kommuner som ingår i kartläggningen.
Hur kartläggningen genomfördes
Datainsamlingen gjordes under tidsperioden september 2003 – februari 2004. De sifferuppgifter som har samlats in beskriver LSS-insatserna den 1 september 2003.
Från början var det meningen att kartläggningen skulle genomföras på så sätt att en enkät skickades ut till alla berörda kommuner och stadsdelar. Det visade sig dock att en enkät inte var det bästa instrumentet för att samla in information, eftersom de frågor som skulle belysas krävde att den som svarade fick möjlighet att beskriva sina erfarenheter med egna ord. Det fanns också ett behov av att kunna ställa uppföljande frågor.
En intervjuundersökning med personliga intervjuer bedömdes kräva alltför mycket tid och resurser, och valet av metod blev i stället telefonintervjuer där frå- gorna hade skickats ut i förväg till intervjupersonerna. Ett frågeformulär konstruera- des i samarbete med den referensgrupp som hade bildats inför starten av kartlägg- ningen. Intervjufrågorna har utgått från frågeställningarna på sid. 9. De fyra cheferna i referensgruppen kom med synpunkter och var också de som först fick pröva att besvara frågorna.
När detta arbete var klart togs telefonkontakt med de 33 chefer som var ansva- riga för beslut om insatser enligt LSS till barn och ungdomar i Göteborg och krans- kommunerna. Vid telefonsamtalet beskrevs hur kartläggningen skulle gå till, och tid- punkt för en telefonintervju bestämdes. En del chefer har själva besvarat frågorna, i andra fall har chefen hänvisat till någon annan, oftast då en LSS-handläggare. Inför telefonintervjun skickades frågorna ut skriftligen till intervjupersonen. Varje intervju tog cirka en timme att genomföra. Svaren skrevs ned vid intervjutillfället. En del kompletterande uppgifter har inhämtats i efterhand. En planeringsledare i Göteborgs stad har i en telefonintervju beskrivit den förändrade organisationen i Göteborg. En person från Västra Götalandsregionen med samordningsansvar för råd- och stödin- satser har också besvarat några öppna frågor i en telefonintervju.
Intervjupersonerna har fått ta del av rapporten och ge synpunkter på sådant som behövde korrigeras innan den har lämnats ut till andra läsare.
Några begrepp och förkortningar
I de stadsdelar och kommuner som ingår i kartläggningen används olika begrepp för att beskriva verksamheten. För att göra rapporten mindre krånglig att läsa används genomgående följande begrepp och förkortningar:
Den verksamhet som omfattar beslut och verkställighet av insatser till funktionshind- rade benämns genomgående handikappomsorgen. Den tjänsteman som fattar beslut om insatser för funktionshindrade benämns LSS-handläggare.
BUP Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning
GR Göteborgsregionens kommunalförbund (13 kommuner). GR är också ett av fyra kommunförbund i Västra Götalandsregionen
HSL Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) HO handikappomsorgen
IoF individ- och familjeomsorgen
LASS Lagen (1993:389) om assistansersättning
LSS Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (ändrad 2002:439)
SoL Socialtjänstlagen (2001:453) Vgr Västra Götalandsregionen ÄO äldreomsorgen
2. Kort om LSS
I det här avsnittet ges en kort beskrivning av Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), vem som är berättigad till insatser enligt LSS och vilka olika insatser lagen ger rättighet till. Slutligen redovisas några sifferuppgifter om hur många barn och ungdomar som får LSS-insatser i hela Sverige och i de stadsde- lar/kommuner som ingår i kartläggningen.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) Lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen har förändrats vid flera tillfällen. Under senare år har lag- stiftningen ställt tydligare krav på kommunerna att planera för sin verksamhet. En förändring som infördes i lagen under år 2002 (2002:439) är att en kommun eller ett landsting som inte tillhandahåller en beviljad insats ”utan oskäligt dröjsmål”, ska åläggas att betala en särskild avgift.
Före 1994 var det Omsorgslagen som reglerade stöd och service till funktions- hindrade. I och med att LSS infördes utökades den personkrets som har rätt till särskilt stöd och service. LSS är en rättighetslag för de personer som omfattas av lag- stiftningen. De insatser som kan beviljas enligt LSS framgår av lagens nionde para- graf. Insatser enligt LSS får aldrig innebära en inskränkning i de rättigheter som den enskilde har enligt någon annan lag (§ 4). Målet är att den enskilde ska få leva som andra (§ 5) och verksamheten ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktig- het i samhällslivet för de personer som berörs av lagen. Verksamheten ska vara grun- dad på respekt för den enskildes integritet och självbestämmande. Den enskilde ska så långt det är möjligt ha inflytande och medbestämmande över de insatser som ges. I
§ 10 framgår det att en person som har beviljats en insats enligt LSS också kan begära att en individuell plan ska upprättas. I en sådan plan ska det beslutade och planerade insatser redovisas, och även åtgärder som andra än kommunen eller landstinget vid- tar. Beslut enligt LSS kan överklagas till Länsrätten.
Vem får insatser enligt LSS?
I den första paragrafen i LSS framgår det vilka som omfattas av lagen. Det är tre olika personkretsar som beskrivs:
Personkrets 1: Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismlik- nande tillstånd.
Personkrets 2: Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
Personkrets 3: Personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.
Enligt Socialstyrelsens statistik (2004), som avser funktionshindrade i alla åldrar, var det 51 500 personer som hade en eller flera insatser enligt LSS (exkl. råd och stöd) i Sverige den 1 oktober 2003. Det var 2 900 fler jämfört med år 2002, och en ökning med 6 %. Det totala antalet personer som hade LSS-insatser under 2003 uppskatta- des till mellan 53 000 och 55 000 personer, vilket motsvarar närmare 0,6 % av lan- dets befolkning. När det gäller personer med psykiska funktionshinder var det unge- fär 2 800 personer som fick insatser enligt LSS under 2003 vilket var 3 % fler än föregående år.
Antalet LSS-insatser har redovisats till c:a 102 000. Ungefär 85 % av dessa gällde personkrets 1 dvs. de personer som omfattades av den tidigare Omsorgslagen.
Vilka insatser får man enligt LSS?
I LSS nionde paragraf finns en uppräkning av insatserna för särskilt stöd och service:
9.1 rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och varaktiga funktionshinder
9.2 biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans, till den del behovet av stöd inte täcks av beviljade assi- stanstimmar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning
9.3 ledsagarservice
9.4 biträde av kontaktperson 9.5 avlösarservice i hemmet
9.6 korttidsvistelse utanför det egna hemmet
9.7 korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet i anslut- ning till skoldagen samt under lov
9.8 boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn eller ungdo- mar som behöver bo utanför föräldrahemmet
9.9 bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna
9.10 daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig
Kommunen där den funktionshindrade bor ansvarar för insatser enligt § 9.2 – 9.10.
om inget annat har avtalats. När det gäller insatser enligt § 9.1, oftast kallat ”råd och stöd”, ansvarar Västra Götalandsregionen för alla GR-kommuner utom för Kungs- backa som inte tillhör Vgr. I Kungsbacka ger kommunanställd personal råd och stöd till personkrets 1 och 2 medan Landstinget i Halland ger råd och stöd till personkrets tre.
Insatsen daglig verksamhet (§ 9.10) avser enbart dem som tillhör personkrets ett och två. Övriga insatser avser alla tre personkretsar. De två insatserna i § 9.9 och 9.10 vänder sig enbart till vuxna, medan övriga insatser även är aktuella för barn och ungdomar.
Antal barn och ungdomar med LSS-insatser hösten 2003
Totalt var det 14 029 barn och ungdomar i åldrarna 0- 19 år som fick LSS-insatser i hela landet den 1 oktober 2003. De flesta, 8 734 var pojkar och 5 295 var flickor (Socialstyrelsen 2004). (Se tabell 1).
Tabell 1. Samtliga barn och ungdomar 0-19 år med LSS-insatser i landet, fördelat på de tre personkretsarna (031001)
0-19 år Personkrets 1 Personkrets 2 Personkrets 3 Totalt
Pojkar 7.798 6 930 8.734
Flickor 4.645 4 646 5.295
Totalt 12.443 10 1.576 14.029
Socialstyrelsen använder oftast en åldersindelning i sin statistik där barn och unga t.o.m. 22 år inkluderas. Den åldersgränsen beror troligen på att de elever som går i särskola oftast lämnar gymnasieskolan i 22-årsåldern. Utifrån en indelning i tre ål- dersgrupper: 0-6 år, 7- 12 år och 13-22 år framgår det att de flesta barn och ungdo- mar som får LSS-insatser återfinns i den äldsta åldersgruppen.
I Socialstyrelsen rapport (2004) kan man få besked om hur många personer i åldern 0-22 år som fick LSS-insatser den 1 oktober 2003 i landets olika kommuner.
Där finns också uppgifter om hur stor andel av det totala antalet barn och ungdomar i åldern 0-22 år, som hade LSS-insatser i de olika kommunerna. De personer som en- bart hade insatsen råd och stöd finns inte med i den sammanställningen. I tabell 2 redovisas siffrorna för hela landet och för de kommuner som ingår i kartläggningen
I jämförelsen mellan kommuner/stadsdelar kan det också vara värdefullt att veta hur många barn och ungdomar som finns i respektive kommun/stadsdel. Den uppgiften återfinns också i tabell 2 och 3, i kolumnen längst till höger (SCB 2004;
Stadskansliet Göteborgs stad 2004). Observera att uppgifterna i den sista kolumnen i tabell 2 avser barn och ungdomar i åldern 0-18 år medan tabellerna i övrigt har indelningen 0-22 år.
Tabell 2. Antal personer med beslut om LSS-insats 0-22 år samt andel av befolkningen 0-22 år med beslut om LSS-insats i procent i hela riket samt i de kommuner som ingår i Göte- borgsregionen (031001).
Antal personer med beslut om LSS-
insats 0-22 år
Andel av befolk- ningen 0-22 år med
beslut om LSS- insats (%)
Antal personer i åldersgruppen 0-18
år i respektive kommun
Hela riket 16.652 0,68
Ale 42 0,53 6.846
Alingsås 82 0,80 8.640
Göteborg 908 0,74 96.221
Härryda 77 0,76 8.812
Kungsbacka 96 0,45 18.586
Kungälv 84 0,74 9.643
Lerum 70 0,60 10.168
Lilla Edet 23 0,60 3.262
Mölndal 154 0,92 14.182
Partille 96 0,91 8.991
Stenungsund 71 1,04 5.790
Tjörn 26 0,62 3.604
Öckerö 20 0.55 3.108
Totalt 1.749 0,71 197.853
I Västra Götalands län som helhet var andelen barn och ungdomar med LSS-insats i åldern 0-22 år 0,75 %, (dvs. 75 av 10 000 personer), alltså något högre än genom- snittet för hela riket (0,68 %). Den kommun i GR-samarbetet som har högst andel LSS-insatser för denna grupp barn/ungdomar var Stenungsund, medan Kungsbacka hade lägst andel LSS-insatser.
I tabell 3 redovisas antal personer med beslut om LSS-insats 0-22 år samt andel av befolkningen 0-22 år med beslut om LSS-insats i Göteborgs olika stadsdelar 031001 (Stadskansliet, Göteborgs stad 2004).
Tabell 3 Antal personer med LSS-insats 0-22 år samt andel av befolkningen 0-22 år med LSS-insats i Göteborgs olika stadsdelar (031001)
Stadsdelsnämnd Antal personer med LSS-insats 0-22 år
Andel av befolkningen 0-22 år med LSS-insats
(%)
Antal personer i respektive stadsdel
i åldersgruppen 0-22 år
Hela riket 16.652 0,68
Askim 43 0,61 7.030
Backa 60 1,00 6.015
Bergsjön 31 0,62 4.964
Biskopsgården 60 0,84 7.130
Centrum 27 0,34 8.050
Frölunda 30 1,17 2.565
Gunnared 71 0,96 7.379
Härlanda 41 0,91 4.528
Högsbo 25 0,79 3.171
Kortedala 38 0,63 6.028
Kärra-Rödbo 26 0,79 3.274
Linnéstaden 49 0,79 6.186
Lundby 44 0,64 6.872
Lärjedalen 67 0,75 8.962
Majorna 56 0,92 6.087
Styrsö 9 0,67 1.340
Torslanda 51 0,78 6.524
Tuve-Säve 26 0,83 3.129
Tynnered 78 0,90 8.662
Älvsborg 43 0,75 5.700
Örgryte 35 0,52 6.789
Totalt: 910 0,76 120.385
Högst andel LSS-insatser för barn och ungdomar i åldern 0-22 år i Göteborg hade stadsdel Frölunda (1,17 %) medan stadsdel Centrum hade lägst andel LSS-insatser (0,34 %). Andelen LSS-insatser för barn och ungdomar i åldern 0-22 år i hela Göte- borg var 0,74%
3. Handikappomsorgens organisering
Handikappomsorgen organiseras på olika sätt i olika stadsdelar och kommuner.
Stadsdelarnas/kommunernas storlek och olika förutsättningar påverkar organisatio- nen. I en större kommun eller stadsdel kan man lättare specialisera arbetsuppgifter, och dela in verksamheten i mindre enheter. Detta kan innebära att personalen får en mer specialinriktad kompetens. I en mindre kommun eller stadsdel kan man inte i samma utsträckning specialisera olika arbetsuppgifter, men har kanske i stället en bättre överblick och helhetsbild av verksamheten. Närheten till andra verksamheter och god personkännedom kan dessutom underlätta samarbetet i en mindre stadsdel eller kommun.
Hur verksamheten är organiserad kan också säga något om synsätt och priorite- ringar. I kartläggningen har vi undersökt var handikappomsorgen finns i relation till individ- och familjeomsorgen respektive äldreomsorgen. Vissa kommuner och stads- delar har valt att i sin organisation förena äldre- och handikappomsorgen. Då betonas omsorgen och omvårdnaden, något som äldreomsorgen av tradition har stor erfaren- het av och kunskap om. Ett annat sätt att organisera är att betona att handikappom- sorg handlar om människor i alla åldrar och inte om omsorg av äldre. Inte minst ut- ifrån ett barnperspektiv blir det då naturligt att handikappomsorgen knyts till indi- vid- och familjeomsorgen.
Flera intervjupersoner har beskrivit det som en fördel när handikappomsorgen utgör ett eget verksamhetsområde separerat från såväl äldreomsorg som individ- och familjeomsorg. Då har handikappomsorgen en egen chef, som enbart driver handi- kappfrågorna. I kartläggningen är Kungsbacka kommun det enda exemplet där han- dikappomsorgen inte bara har en egen chef utan också en egen nämnd.
I följande avsnitt ges en övergripande beskrivning av hur handikappomsorgen är organiserad i de olika stadsdelarna/kommunerna. När det gäller stadsdelarna i Göteborg är det formellt så att de tre verksamhetsområdena HO, IoF och ÄO alltid tillhör samma förvaltning och nämnd (stadsdelsförvaltning respektive stadsdels- nämnd). Men om man tittar på hur organiseringen ser ut under den nivån kan man se exempel på samma organisationsformer som i kranskommunerna, dvs. ibland finns en koppling mellan IoF och HO, ibland mellan HO och ÄO och ibland är HO en del av IoF.
Fem modeller för organisering av handikappomsorgen
Som ett resultat av undersökningen har vi fått fram hur handikappomsorgen, individ- och familjeomsorgen och äldreomsorgen är organiserade i relation till varandra.
Sammanfattningsvis kan man beskriva organiseringen i fem modeller. Nedan beskrivs dessa fem modeller och vilka stadsdelars/kommuners organisation som överensstämmer med respektive modell.
Modell 1: De tre verksamheterna HO, IoF och ÄO finns på samma nivå i organisationen och är helt fristående från varandra.
I modell 1 utgör handikappomsorgen en egen förvaltning med en egen förvaltnings- chef och även en egen nämnd. Motsvarande gäller också för individ- och familjeom- sorgen och äldreomsorgen. Det är endast en kommun, Kungsbacka, som har en or- ganisation som överensstämmer med denna modell.
Modell 2: De tre verksamheterna finns på samma nivå i organisationen, utgör sina egna verksamhetsområden men sorterar under en gemensam chef för förvaltningen/sektorn.
Modell 2 utgörs i stället av en gemensam förvaltning/sektor för handikappomsorg, individ- och familjeomsorg och äldreomsorg. De tre verksamheterna finns på samma nivå inom förvaltningen och utgör där var sitt verksamhetsområde med en egen chef.
Handikapp- omsorg
Individ- och familjeom- sorg
Äldreom- sorg Handikapp-
omsorg Individ- och familjeom- sorg
Äldreom- sorg
Det finns också en gemensam förvaltningschef/sektorchef eller motsvarande, eller så är de tre cheferna direkt underställda stadsdelschefen.
Den här modellen är den vanligaste inom ramen för kartläggningen. Den före- kommer i sju stadsdelar och fem kommuner (Askim, Backa, Frölunda, Gunnared, Majorna, Tuve-Säve, Tynnered, Ale, Härryda, Kungälv, Tjörn och Öckerö).
I Ale kommun fanns det vid kartläggningstillfället ännu ingen egen chef för handikappomsorgen, men tanken var att det skulle finnas det inom två år. Vid inter- vjutillfället hade kommunen en samordnare för de fem cheferna inom handikappom- sorgen. Samordnaren var underställd förvaltningschefen.
Modell 3: De tre verksamheterna finns på samma nivå i organisationen. HO och IoF är orga- niserade tillsammans medan ÄO utgör ett eget verksamhetsområde.
Det som kännetecknar modell 3 är att handikappomsorgen och individ- och familje- omsorgen finns på samma nivå i organisationen och utgör ett separat verksamhets- område med en gemensam förvaltningschef/sektorchef eller motsvarande. Äldreom- sorgen utgör ett eget verksamhetsområde med egen förvaltningschef/sektorchef.
Den här organisationsmodellen är den näst vanligaste och återfinns i Alingsås kommun och i nio stadsdelar: Härlanda, Högsbo, Kortedala, Kärra-Rödbo, Linné- staden, Styrsö, Torslanda, Älvsborg och Örgryte.
I Älvsborg var en chef ansvarig för alla tre verksamhetsområden HO, IoF och ÄO vid intervjutillfället. Stadsdelsnämnden hade dock fattat beslut om en förändring som innebar att de skulle tillsätta en chef för individ- och familjeomsorgen och han- dikappomsorgen och en annan chef för äldreomsorgen.
Handikapp-
omsorg Individ- och familjeom- sorg
Äldreomsorg
Modell 4: De tre verksamheterna finns på samma nivå i organisationen. HO och ÄO är orga- niserade tillsammans medan IoF utgör ett eget verksamhetsområde.
I modell 4 finns handikappomsorgen och äldreomsorgen på samma nivå i organisa- tionen och utgör ett separat verksamhetsområde med en gemensam förvaltnings- chef/sektorchef eller motsvarande. Individ- och familjeomsorgen utgör ett eget verk- samhetsområde med egen förvaltningschef/sektorchef.
Denna modell är ganska vanlig i Göteborgsregionen. Den överensstämmer med organisationen i två stadsdelar (Bergsjön, Lärjedalen) och fyra kommuner ( Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille).
Modell 5: ÄO och IoF finns på samma nivå i organisationen. HO utgör en del av IoF
Modell 5 innebär att handikappomsorgen utgör en enhet inom individ- och familje- omsorgen. Det finns en chef för verksamhetsområdet individ- och familjeomsorg, inklusive handikappomsorg, och en annan chef för verksamhetsområdet äldreom- sorg.
Denna modell är inte så vanlig i Göteborgsregionen, utan återfinns endast i tre stadsdelar (Biskopsgården, Centrum och Lundby) och i Stenungsunds kommun.
Handikapp- omsorg
Äldre- omsorg Individ- och
familjeomsorg Handikapp-
omsorg Äldreomsorg Individ- och familjeom- sorg
Handikappomsorgens organisering i Göteborg och krans- kommunerna utifrån förvaltnings- och nämndtillhörighet
I alla Göteborgs olika stadsdelar har man en stadsdelsförvaltning och en stadsdels- nämnd som omfattar såväl handikapp- som äldre- och individ- och familjeomsorg.
Alla tre områdena tillhör med automatik samma förvaltning och nämnd. När det gäller kranskommunerna framgår det av tabellen nedan (tabell 4) vilken förvaltning och nämnd som handikapp- äldre- och individ- och familjeomsorgen var organise- rade inom. Uppgifterna har inhämtats under tiden oktober 2003-mars 2004. I kranskommunerna används ofta förkortningen IFO i stället för IoF för individ- och familjeomsorgen.
Tabell 4. Hur HO, IoF och ÄO organiseras i förvaltningar och nämnder i Göteborgs krans- kommuner.
Handikappomsorg Individ-och familjeomsorg Äldreomsorg Kommun Förvaltning Nämnd Förvaltning Nämnd Förvaltning Nämnd Ale Vård- och
omsorgsförv .
Vård- och omsorgs- nämnden
Vård- och omsorgsförv.
Vård- och omsorgs- nämnden
Vård- och omsorgsförv.
Vård- och omsorgs- nämnden
Alingsås Socialförv. Social- nämnden
Socialförv. Social- nämnden
Vård- och äldreom- sorgsförv.
Vård- och äldreomsorgs- nämnden Härryda Sociala
Sektorn
Social- nämnden
Sociala sektorn
Social- nämnden
Sociala sektorn
Social- nämnden Kungs-
backa Förv. för handikapp- omsorg
Nämnden för handi- kappomsorg
IFO-förvalt-
ningen IFO-nämnden Äldreom-
sorgsförv. Äldreomsorgs- nämnden
Kungälv Socialförv. Social-
nämnden Socialförv. Social-
nämnden Socialförv. Social- nämnden Lerum Vård- och
omsorgsförv Vård- och omsorgs- nämnden
Socialförv. Social-
nämnden Vård- och
omsorgsförv. Vård- och omsorgs- nämnden Lilla Edet Socialförv. Vård- och
omsorgs- nämnden
Socialförv. IFO-
nämnden Socialförv. Vård- och omsorgs- nämnden Mölndal Vård- och
omsorgsförv
Vård- och omsorgs- nämnden
Arbets- och familjestöds- förv.
Arbets- och familjestöds- nämnden
Vård- och omsorgsförv.
Vård- och omsorgs- nämnden Partille Vård- och
omsorgsförv .
Vård- och omsorgs- nämnden
Social- och
arbetsförv. Social- och arbets- nämnden
Vård- och
omsorgsförv. Vård- och omsorgs- nämnden Stenung-
sund
IFO Sociala myndighets- nämnden
IFO Sociala myndighets- nämnden
Sociala omsorgsförv.
Sociala myndighets- nämnden Tjörn Socialförv. Social-
nämnden Socialförv. Social-
nämnden Socialförv. Social- nämnden Öckerö Socialförv. Social-
nämnden Socialförv. Social-
nämnden Socialförv. Social- nämnden
Finns det en separat LSS-handläggning för barn och ungdomar?
I de stadsdelar och kommuner som kartläggningen omfattar är det vanligast att LSS- handläggarna har ansvaret för ärenden både för barn, ungdomar och vuxna (25 av 33 svar).
I åtta av kommunerna/stadsdelarna har någon eller några av handläggarna inom enheten specialiserat sig på insatser till barn och ungdomar. En sådan uppdel- ning har också diskuterats i en del andra stadsdelar och kommuner. Där har dock slutsatsen varit att det finns alltför få handläggare för att det skulle fungera bra. Om det är få handläggare i en verksamhet och de dessutom är specialiserade på olika grupper (vuxna eller barn), blir verksamheten mer sårbar vid sjukdom eller ledighet.
Det kan också finnas andra sätt att dela in en verksamhet på, exempelvis kan ansva- ret fördelas utifrån en geografisk indelning där utgångspunkten är var familjen bor.
Tabell 5. Typ av organisering av LSS-insatser för barn och ungdomar i stadsdelar och kommuner
Typ av organisering Stadsdel/kommun En eller flera handläggare utreder och fattar
beslut enligt LSS enbart för barn och ungdomar Frölunda, Linnéstaden, Lärjedalen, Mölndal, Partille
Någon/några handläggare är specialiserade på utredningar och beslut enligt LSS för barn och ungdomar men handlägger också vissa vuxen- ärenden.
Centrum, Högsbo, Kärra-Rödbo
Handläggarna utreder och fattar beslut enligt
LSS för både barn/ungdomar och vuxna. Ale, Alingsås, Askim, Backa, Bergsjön, Biskopsgården, Gunnared, Härlanda, Härryda, Kortedala, Kungsbacka, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Lundby, Majorna, Stenungsund, Styrsö, Tjörn, Torslanda, Tuve-Säve, Tynnered, Älvsborg, Örgryte, Öckerö.
4. Handläggarnas ansvarsområde
Alla handläggare i kartläggningen fattar beslut enligt LSS för de funktionshindrade som omfattas av LSS-lagstiftningen. Den delegation som LSS-handläggarna har vari- erar mellan olika kommuner/stadsdelar. Det är inte ovanligt att politiker fattar beslut om vissa insatser, som exempelvis boende och daglig verksamhet, utifrån LSS-hand- läggarens förslag. Men hur gör man om det behövs kompletterande insatser enligt SoL? Och vad händer med de personer som har ett funktionshinder men inte bedöms omfattas av LSS? Här skiljer det sig åt mellan olika kommuner och stadsdelar i kart- läggningen.
Även när det gäller LSS-handläggarens ansvar för att de beslutade insatserna verkställs har det visat sig finnas skillnader.
Att handlägga utifrån både SoL och LSS eller enbart LSS
I kartläggningen har det visat sig finnas två skilda huvudprinciper när det gäller han- dikappomsorgens ansvarsområde. Den ena huvudprincipen innebär att handikapp- omsorgen vänder sig till alla funktionshindrade barn och ungdomar oavsett om de omfattas av LSS eller inte. För de funktionshindrade barn/ungdomar som inte om- fattas av LSS, fattar LSS-handläggaren beslut om insatser enligt SoL. Om det visar sig att det finns sociala problem i en familj är det ofta individ- och familjeomsorgen som ska handlägga ärendet. Det kan också vara så att personal inom IoF och HO arbetar tillsammans i ärendet.
Exempel från kartläggningen där denna ansvarsfördelning finns är stadsdelarna Askim, Frölunda, Kortedala, Linnéstaden, Tuve-Säve och Älvsborg.
Den andra huvudprincipen för ansvarsfördelning utgår ifrån att handikappom- sorgen enbart vänder sig till de funktionshindrade barn och ungdomar som omfattas av LSS. Detta är den vanligaste principen. I vissa stadsdelar och kommuner fattar LSS-handläggarna i princip enbart beslut enligt LSS, medan LSS-handläggarna i andra stadsdelar och kommuner också fattar kompletterande beslut enligt SoL.
Nedan återges de olika variationer av beslutsfattande som har framkommit i inter- vjuerna.
● LSS-handläggaren fattar i princip enbart beslut enligt LSS. Om en familj med ett funktionshindrat barn behöver kompletterande insatser får de ansöka om detta hos en SoL-handläggare inom socialtjänstens individ- och familjeom- sorg.
● LSS-handläggarna fattar kompletterande beslut enligt SoL för de personer som omfattas av LSS-lagstiftningen.
● En typ av kompletterande beslut är att bevilja avlösarservice enligt SoL för syskon till det funktionshindrade barnet. Syftet är då att ge föräldrarna av- lastning. I många stadsdelar och kommuner kan LSS-handläggaren fatta så- dana beslut om avlösarservice. På andra håll hänvisas föräldrarna att i så fall söka den insatsen genom socialtjänstens individ- och familjeomsorg.
● LSS-handläggarna fattar SoL-beslut i avvaktan på att ett LSS-beslut ska bli klart.
● LSS-handläggaren ger insatser enligt SoL till ett barn som hon/han ser kom- mer att tillhöra LSS personkrets, men där föräldrarna ännu inte är beredda att acceptera detta.
En intervjuperson beskriver att det kan vara svårt att bedöma personkretstillhörig- heten för ett barn: ”Det är en tuff stämpling med LSS för barn och unga. Om de inte uttryckligen söker det, eller att det är en fördel för dem att söka enligt LSS, är det smidigare att ge insatserna enligt SoL.”
Frågan om vilka beslut LSS-handläggarna fattar, hör ihop med den samverkan som förekommer mellan handikappomsorgen och socialtjänstens individ- och famil- jeomsorg. Detta belyses närmare längre fram i rapporten under rubriken ”Samverkan med IoF och barn- och ungdomshabiliteringen”.
LSS-handläggarens ansvar för att verkställa LSS-besluten
LSS-handläggarna ansvarar för att utreda alla ansökningar om insatser enligt LSS. De fattar också beslut om insatserna, eller ger förslag till politikerna i ett tjänsteutlå- tande, och har ett formellt uppföljningsansvar. Ibland kan LSS-handläggaren också vara den som ska se till att beslutet om en insats verkställs. Det innebär att LSS- handläggaren är med och tar fram förslag och söker alternativ för hur beslutet skulle kunna verkställas. Detta sker i dialog mellan handläggaren och den verksamhet som föreslås utföra beslutet.
I de flesta av kartläggningens stadsdelar och kommuner (23 av 33) är LSS- handläggaren enbart utredare och beslutsfattare, inte verkställare av LSS-besluten.
När dessa två funktioner är åtskilda, i en beställare/utförarorganisation, är det van- ligt att handläggarna också finns i en separat enhet för myndighetsutövning.
I två stadsdelar, Högsbo och Styrsö, är LSS-handläggaren också verkställare av besluten. Detta gällde vid slutet av 2003 också Lilla Edets kommun, men där pågick en omorganisation som skulle komma att innebära att beslutsfattandet och verkstäl- ligheten blir åtskilda.
I övriga sju stadsdelar och kommuner verkställer LSS-handläggaren en del av besluten. Det gäller då vissa insatser som t.ex. vistelse på korttidshem, daglig
En organisation för samordning och planering inom funktionshinderområdet i Göteborgs stad
Från och med hösten 2003 har organisationen för handikappomsorgen i Göteborg förändrats. Stadens 21 stadsdelar har delats in i fyra stadsdelsregioner, Nordost, Centrum, Väster och Hisingen. I varje region finns det en stadsdel som har ett re- sursnämndsuppdrag för funktionshinderområdet. Det finns två planeringsledare i varje stadsdelsregion som ska planera och samordna verksamheten för respektive region när det gäller boende, daglig verksamhet och korttidsvistelse. Uppdraget om- fattar även förmedling av lediga bostäder (enligt SoL och LSS) samt kompetensut- veckling för personal inom funktionshinderområdet. Utöver de åtta planeringsle- darna i de fyra regionerna finns det en planeringsledare som är placerad centralt i Göteborg och har en samordnande funktion utifrån ett ”hela-staden- perspektiv”. De regionala planerna gällande bostadsplanering som upprättas i varje region, ligger se- dan till grund för det fortsatta planerings- och utvecklingsarbetet över staden.
Ansökan om bostad enligt LSS görs till LSS-handläggaren i den egna stadsdelen.
Innan beslut fattas ska handläggaren kontakta planeringsledaren som ger erbjudande om bostad eller informerar om att bostad inte kan erbjudas. Planeringsledarnas funktion fråntar inte stadsdelen ansvaret för LSS-insatserna.
En stadsdel i var och en av de fyra stadsdelsregionerna har också ett särskilt uppdrag för hela Göteborg, t.ex. planering och samordning för flerfunktionshindrade barn och ungdomar eller att ta emot och utreda alla förhandsbesked . Det finns också resursnämndsuppdrag i Göteborg som fanns redan innan organisationsförändringen 2003, t.ex. koloniverksamhet för intellektuellt funktionshindrade och Dalheimers hus.
Det finns också andra överenskommelser om samordning mellan stadsdelar som ger möjlighet för en stadsdel att ”köpa” insatser från en annan stadsdel. I stads- delen Majorna har man t.ex. verkställighet av ledsagarservice, kontaktpersoner m.m.
som andra stadsdelar kan ”beställa”. Detta är dock inte resursnämndsuppdrag utan är resultat av överenskommelser mellan de olika stadsdelarna. (Andersson 2004)
Gränsen mellan barn och vuxen i LSS-besluten
Den här kartläggningen avser barn och ungdomar. När är man då ungdom och när räknas man som vuxen enligt LSS? I lagtexten anges ingen åldersgräns för när en person övergår till att räknas som vuxen. Det ger utrymme för olika tolkningar, grän- sen blir relativ. Av intervjusvaren framgår det också att denna gräns varierar mellan olika kommuner och stadsdelar.
När det gäller de ungdomar som går i gymnasiesärskolan betraktas de oftast som vuxna vid 21-23 års ålder, när de har avslutat sin utbildning. Det är också den ålder som flera intervjupersoner har angett som gränsen mellan barn/ungdom och vuxen. I en stadsdel har man i stället valt gränsen 16-17 år, dvs. innan den unge på- börjar sina studier vid gymnasium/gymnasiesärskola. Där ses gymnasietiden som
”avstampet” in i vuxenlivet. Den planering och de förberedelser som sker under gym- nasietiden utgör de första stegen i den unga personens liv som vuxen.
En åldersgräns som många intervjupersoner har angett är 18 år, dvs. den ålder då ungdomar blir myndiga i Sverige. Ett skäl till att använda den åldersgränsen kan vara normaliseringstanken, att alla ungdomar oavsett eventuella funktionshinder bör ses som vuxna vid samma ålder. Tanken på normalisering har också beskrivits som skälet till åldersgränsen 19 år, eftersom det är den ålder när de flesta ungdomar läm- nar gymnasiet och föräldraansvaret upphör. ”Samma gräns bör gälla för ungdomar med LSS-insatser”, säger en av intervjupersonerna.
Det är inte någon av intervjupersonerna som har beskrivit åldersgränsen som ett problem eller en begränsning för besluten enligt LSS. Ofta är det samma handläg- gare som beslutar om insatser för både barn och vuxna. Däremot är insatserna skilda åt beroende på målgrupp. De finns t.ex. olika boenden för barn och vuxna, avlösar- service till familjer med barn, korttidsvistelse för barn och ungdomar och läger för ungdomar. Genomgående beskrivs en hög grad av flexibilitet. Insatserna ges utifrån individens behov och inte utifrån hans eller hennes ålder. Även om kommunen har en gräns på 18 år så finns vissa insatser för barn och ungdomar kvar under den tid en person går i gymnasiesärskola, exempelvis elevhemsboende och korttidstillsyn för skolungdom över 12 år. En ”vuxen” person kan bo kvar i ett ”barnboende” en tid, och ett moget ”barn” kan få ett ”vuxenboende” innan gymnasiet är avslutat, om det be- döms vara den bästa lösningen.
Förutom att se till behov och möjliga insatser för den unga personen kan också relationen mellan handläggaren och ungdomen/familjen spela en viss roll för när en ung person räknas som vuxen. Om det är ett svårt ärende där det finns en god rela- tion kan handläggaren hålla kvar den personen längre i ”barn/ungdomshandlägg- ningen”. Handläggarnas arbetssituation kan också påverka när en ungdom börjar få insatser riktade till vuxna. Om arbetsbelastningen skiljer sig mycket åt mellan barn- och vuxenverksamheterna, kan detta påverka vid vilken tidpunkt en ung person flyttas över och räknas som vuxen.
5. Vilka LSS-insatser får barn och ungdomar?
I det här avsnittet redogörs för vilka insatser som barn och ungdomar får enligt LSS, och omfattningen av insatserna i de olika kommunerna och stadsdelarna.
Den här studien handlar om insatser för barn och ungdomar. Det innebär att in- satser enligt § 9.9 och § 9.10 inte är aktuella eftersom de avser bostad och daglig verksamhet för vuxna. Alla siffror som redovisas från de olika stadsdelarna/kommu- nerna avser antal insatser 2003-09-01 och inte antal barn/ungdomar. Det är ganska vanligt att en person har mer än en insats.
I. Rådgivning och annat personligt stöd
Rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS (ofta benämnt råd och stöd) innebär expertstöd från personal med särskilda kunskaper om funktionshindrades levnads- villkor. Exempel på yrkesgrupper som ger råd och stöd är sjukgymnast, arbetstera- peut, förskolekonsulent, psykolog, kurator, logoped och dietist. Behandling ingår inte i råd och stöd. Råd- och stödinsatserna är kostnadsfria, däremot får den enskilde själv betala resor till och från habiliteringsteamet. Anhöriga till personer som omfat- tas av LSS kan också beviljas råd och stöd.
Tidigare låg ansvaret för både beslut och verkställighet av insatsen råd och stöd enligt § 9:1 LSS i respektive kommun/stadsdel. Det innebar att kommunen hade egen personal med expertkunskaper, t.ex. kurator, psykolog, logoped, förskolekonsulent och arbetsterapeut. Sedan 1999 är det Västra Götalandsregionen som har ansvar för insatsen råd och stöd enligt LSS i alla stadsdelar/kommuner som ingår i den här kartläggningen, utom i Kungsbacka kommun som tillhör Landstinget Halland.
Inom Västra Götalandsregionen utförs råd- och stödinsatserna till barn och ungdomar av personal vid de olika barn-och ungdomhabiliteringsteamen inom regi- onen. De team som är aktuella för kommunerna/stadsdelarna i Göteborgsregionen framgår av tabell 6. Också andra kliniker och enheter inom Västra Götalandsregionen än barn- och ungdomshabiliteringen kan var utförare av insatsen rådgivning och annat personligt stöd, exempelvis psykiatri eller logopedmottagning.
Tabell 6 . Förteckning över vilken barn- och ungdomshabilitering som utför insatsen råd och stöd enligt LSS till invånare i respektive stadsdel/kommun
Team inom Barn- och ungdomshabilite-
ringen (Västra Götalandsregionen) Stadsdelar/kommuner som tillhör respektive barn- och ungdomshabiliteringsteam Habiliteringen Väster : Centrum Stadsdelarna Centrum, Härlanda, Linnéstaden,
Majorna och Örgryte
Habiliteringen Väster: Frölunda Stadsdelarna Askim, Frölunda, Högsbo, Styrsö, Tynnered och Älvsborg
Habiliteringen Väster: Gamlestaden Stadsdelarna Bergsjön, Gunnared, Kortedala och Lärjedalen
Habiliteringen Väster: Älvstranden Stadsdelarna Backa, Biskopsgården, Kärra-Rödbo, Lundby, Torslanda och Tuve-Säve samt Öckerö kommun
Habiliteringen Väster: Mölndal Kommunerna Härryda, Mölndal och Partille Habiliteringen Kungälv Kommunerna Ale, Kungälv, Stenungsund och Tjörn Habiliteringen Söder: Borås/Alingsås Kommunerna Alingsås och Lerum
Habiliteringen Norra Älvsborg: Vänersborg Lilla Edets kommun
Kungsbacka är den enda kommun i denna kartläggning där råd- och stödinsatserna inte har överförts till landstinget. Kungsbacka har egen personal för att ge råd och stöd till personkrets 1 och 2, dvs. personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd och personer med betydande och bestående begåvningsmäs- sigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder. Landstinget Halland ger råd och stöd till dem som tillhör personkrets 3.
Eftersom ingen annan kommun än Kungsbacka har ansvaret för insatsen råd och stöd, finns det inga uppgifter om hur många barn/ungdomar/familjer som har den insatsen i de olika stadsdelarna och kommunerna.
Rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS eller habilitering enligt HSL?
Av intervjusvaren framgår det att barn eller familjer mycket sällan får råd och stöd enligt LSS. I stället väljer barn- och ungdomshabiliteringarna att ge habiliterande insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL). Det finns personer som tidigare har fått beslut om råd och stöd enligt LSS, och då fortsätter de besluten att gälla. Habili- teringens policy är annars att de som tillhör deras målgrupp inte ska behöva söka råd och stöd enligt LSS, utan få allt sitt stöd enligt HSL. Insatserna ska vara av så hög kvalitet att familjerna får det de behöver.
Många av intervjupersonerna i kommunerna/stadsdelarna har uttryckt skepsis över detta förfarande, och menar att LSS är en rättighetslag som nu mer eller mindre sätts ur spel. Det är inga formella beslut om råd och stöd som fattas enligt HSL, utan enbart en bedömning. Det gör att det inte heller är möjligt att överklaga, om man är
