Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i
Pedagogik med inriktning mot vuxna och arbetsliv C, 15 hp
Examensarbete VT 2022
”Det är ingen olycka som är den andra lik”
En studie om arbetsplatslärande hos brandmän
Lovisa Martinsson & Victoria Norling
Handledare: Lizbeth Engström Examinator: Henrik Román
Förord
Vi vill börja med att rikta ett stort tack till vår handledare Lizbeth Engström som stöttat och väglett oss genom hela arbetsprocessen. Vidare vill vi tacka de brandmän som ställt upp på intervjuer och bidragit till möjliggörandet av denna uppsats.
______________________ ______________________
Lovisa Martinsson Victoria Norling
Uppsala, 24 maj 2022 Uppsala, 24 maj 2022
Abstract
The purpose of this report was to study firefighters' experience of workplace learning and what significance it has for dealing with unforeseen situations. Based on the given aim of this report, we formulated three questions: How do firefighters view their education in relation to continued workplace learning? How do firefighters describe that they assimilate knowledge through formal and informal workplace learning? and What significance does workplace learning have on a firefighter's ability to handle unforeseen situations? To answer these, a qualitative method was applied. Data was collected through seven semi-structured interviews with firefighters from a larger and a smaller region in Sweden. The interview material was then analyzed thematically and interpreted using Illeris' (2010) model “The advanced model of workplace learning”. The results showed that the education formed a solid foundation for continued work in the emergency service. By reflecting on passed encounters, firefighters were able to look back on abilities they´ve obtained on the field and act on them in unforeseen situations. The results also indicated that firefighters attained knowledge is connected to the number of emergency calls they have experienced and from discussing these with colleagues. The combination of theory and practical application have proven to be positive for the firefighter’s retrieval of new knowledge. Based on the results, previous knowledge and lessons drawn from education or formal and informal situations at work appear to be central for firefighters’ ability to handle unforeseen situations. Thus, workplace learning could be discovered which in turn proved to play a role in firefighters’
ability to handle unforeseen situations.
Keywords: Workplace learning, firefighters, unforeseen situations
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att studera brandmäns upplevelser av arbetsplatslärande och vilken betydelse det har för att hantera oförutsedda situationer. Med utgångspunkt i syftet utformades följande tre frågeställningar: Hur ser brandmän på deras grundutbildning i relation till det fortsatta arbetsplatslärandet? Hur beskriver brandmän att de tillgodogör sig kunskap genom formellt och informellt arbetsplatslärande? och Vilken betydelse har arbetsplatslärande på en brandmans förmåga att hantera oförutsedda situationer? För att ge svar åt dessa tillämpades en kvalitativ metod. Data samlades in genom sju semistrukturerade intervjuer med brandmän från en större respektive en mindre region i Mellansverige. Intervjumaterialet analyserades därefter tematiskt och tolkades med hjälp av Illeris (2010) modell “The advanced model of workplace learning”. Resultatet i studien visade att utbildningen utgjorde en bra grund för det fortsatta arbetet inom räddningstjänsten.
Genom reflektion kunde brandmännen se tillbaka på sina färdigheter och handla utefter dem vid oförutsedda situationer. Resultatet angav även att brandmännen lär genom att erfara antalet larm och diskutera med kollegor. Att också få handla praktiskt genom simuleringsövningar i kombination med ett teoretiskt utbildningstillfälle visade sig bredda brandmännens kunskapstillägnelse. Vidare visade resultatet att brandmäns förmåga att hantera oförutsedda situationer hade sin grund i de tidigare kunskaper och erfarenheter som de förvärvat från sin utbildning samt genom formella och informella lärandesituationer på arbetet. Således kunde ett arbetsplatslärande urskiljas, vilket i sin tur visade sig ha en betydande roll för brandmäns förmåga att hantera oförutsedda situationer.
Nyckelord: Arbetsplatslärande, brandmän, oförutsedda situationer
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1 Disposition ... 8
1.2 Syfte och frågeställningar ... 8
1.3 Begreppsdefinitioner ... 9
2. Tidigare forskning ... 10
2.1 Sökprocess ... 10
2.2 Informellt och formellt arbetsplatslärande ... 10
2.3 Brandmäns lärande ... 11
2.4 Betydelsen av erfarenhet och social interaktion ... 12
2.5 Lärande genom simuleringsövningar och formell debriefing ... 13
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning och vårt bidrag till forskningsfältet ... 13
3. Teoretiskt ramverk ... 15
3.1 Beskrivning av Illeris modell för arbetsplatslärande ... 15
3.2 Individnivå ... 16
3.3 Social nivå ... 16
3.4 Modellens mittpunkt ... 17
3.5 Sammanfattning och modellens tillämpbarhet gentemot studiens syfte ... 17
4. Metod ... 19
4.1 Datainsamlingsmetod ... 19
4.2 Urval ... 19
4.3 Intervjuernas genomförande ... 20
4.4 Bearbetning av intervjumaterial och analysmetod ... 21
4.5 Etiska ställningstaganden ... 22
4.6 Tillförlitlighet och äkthet ... 23
4.7 Metoddiskussion ... 24
5. Resultat och analys ... 28
5.1 Resultatets huvudteman i relation till studiens frågeställningar ... 28
5.2 Utbildningens betydelse i relation till arbetsplatslärande ... 28
5.3 Formellt arbetsplatslärande ... 30
5.3.1 Lärande genom debriefing ... 30
5.3.2 Simuleringsövningar i relation till oförutsedda situationer ... 31
5.3.3 Teoretiska utbildningar i relation till oförutsedda situationer ... 34
5.3.4 Lärande utifrån riktlinjer ... 35
5.4 Informellt arbetsplatslärande ... 36
5.4.1 Kollegors inverkan och social interaktion ... 36
5.4.2 Meningsfullhetens betydelse ... 38
5.4.3 Erfarenhetens betydelse ... 39
5.5 Sammanfattning ... 41
6. Diskussion ... 42
6.1 Studiens frågeställningar i relation till tidigare forskning och teoretiskt ramverk ... 42
6.2 Slutsats ... 45
6.3 Förslag på framtida forskning ... 46
7. Referenslista ... 48
8. Bilagor ... 51
8.1 Informationsbrev ... 51
8.2 Samtyckesformulär ... 52
8.3 Intervjuguide ... 53
1. Inledning
Vårt samhälle utsätts dagligen för händelser som kräver utryckning från räddningstjänsten.
Enligt en rapport från 2021 utgiven av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) larmades den kommunala räddningstjänsten till 121 000 utryckningar (MSB, 2021).
Att släcka bränder och rycka ut vid trafikolyckor är enbart ett fåtal av de arbetsuppgifter som ingår i yrkesrollen som brandman, därmed är yrkesrollen bred och under en ständig förändring. År 2021 ökade antalet akuta sjukvårdslarm och andra uppdrag med 4 % jämfört med föregående år, även antalet trafikolyckor ökade med 6 %. Brandmän utgör således en vital funktion i samhället och är en del av Sveriges totalförsvar (MSB, 2021).
Sveriges befolkning har ökat med 912 019 människor under tidsperioden 2010–2019 (SCB, 2019). Under samma tidsperiod har antalet brandmän gått från 15 805 till 15 669 stycken, vilket indikerar på en negativ trend (MSB, 2020). I takt med det har antalet utryckningar ökat och enligt Sveriges kommuner och regioner (SKR, 2020) ställer det krav på att brandmän besitter den kunskap som krävs för att kunna hantera kommande utryckningar.
För att bibehålla kunskapen inom yrkeskåren är lärande på arbetsplatsen en central del.
Därmed blir lärande från mer erfarna brandmän en viktig faktor för att mindre erfarna brandmän ska kunna tillgodoses en bredare kunskap (Sommer & Njå, 2011).
För att utbilda sig till brandman idag krävs det att man går en eftergymnasial utbildning på två år – Skydd mot olyckor (SMO) (MSB, 2020). Under utbildningen får studenterna lära sig om olycksförebyggande-, säkerhets- och räddningsarbete. Utbildningen innefattar såväl teori som praktik. Sommer och Njå (2011) menar att den kunskap som brandmän förvärvar genom sin utbildning inte är tillräcklig. Istället behöver brandmän besitta outtalad och erfarenhetsbaserad kunskap för att kunna hantera oförutsedda situationer. Lärande som äger rum i relation till arbetet definierar Illeris (2010) som arbetsplatslärande. Ett arbetsplatslärande kan förbereda anställda för kommande utmaningar och är en viktig del i vuxnas lärande.
Mot bakgrund av det ovan nämnda väcktes vårt intresse att studera brandmäns lärande på arbetsplatsen. Lärande är en del av den pedagogiska forskningen (Uppsala universitet, 2022).
Således har studien pedagogisk relevans då den behandlar arbetsplatslärandets betydelse utifrån brandmäns egna upplevelser. Arbetet som brandman innebär att utsättas för en mängd
olika situationer, där den ena inte är den andra lik (Sommer & Njå, 2011). Därför blir lärande en viktig aspekt i det vardagliga arbetet eftersom en brandman behöver besitta en bred kompetens för att klara av olika typer av situationer. Arbetsplatslärande är ett väl beforskat område (t.ex. Jacobs & Park, 2009; Manuti, Pastore, Scardigno, Giancaspro & Morciano, 2015), däremot är arbetsplatslärande kopplat till brandmäns individuella upplevelser samt vilken betydelse det har för att hantera oförutsedda situationer mindre beforskat. Med detta som utgångspunkt ämnar vår studie att bidra med ökad kunskap och insikt i brandmäns kunskapstillägnelse genom formellt och informellt arbetsplatslärande.
1.1 Disposition
Studiens disposition består av ett inledande avsnitt med studiens syfte och frågeställningar.
I avsnitt 2 ges en presentation av tidigare forskning inom området för formellt och informellt arbetsplatslärande samt brandmäns lärande. Vidare i avsnitt 3 introduceras studiens teoretiska ramverk som utgår från Illeris (2010) teoretiska modell för arbetsplatslärande.
Studiens metod för datainsamling är av kvalitativ karaktär där data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer, vilket redogörs i avsnitt 4. Följaktligen behandlar avsnitt 5 det empiriska materialet som analyserats kvalitativt utifrån studiens teoretiska ramverk. I avsnitt 6 följer en diskussion där även studiens slutsatser och förslag på vidare forskning lyfts.
Avslutningsvis redogör avsnitt 7 för studiens referenser och avsnitt 8 för bilagor.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att studera brandmäns upplevelser av arbetsplatslärande och vilken betydelse det har för att hantera oförutsedda situationer.
För att ge svar åt studiens syfte har följande frågeställningar formulerats:
● Hur ser brandmän på deras grundutbildning i relation till det fortsatta arbetsplatslärandet?
● Hur beskriver brandmän att de tillgodogör sig kunskap genom formellt och informellt arbetsplatslärande?
● Vilken betydelse har arbetsplatslärande för en brandmans förmåga att hantera oförutsedda situationer?
1.3 Begreppsdefinitioner
Arbetsplatslärande: Begreppet innefattar allt lärande som sker i relation till arbetet genom aktiviteter som främjar kunskapstillägnelse (jfr Jacobs & Park, 2009).
Oförutsedda situationer: Enligt tidigare forskning är en utryckning oförutsägbar och unik eftersom man rimligtvis inte vet vad man kommer att ställas inför. Mot bakgrund till det har vi i vår studie valt att definiera detta som oförutsedda situationer (jfr Taber, Plumb &
Jolemore, 2008).
Debriefing: Förklaras som organiserade samtal efter en traumatisk händelse. Samtalen ges i syfte att reducera beteendemässiga reaktioner där externa parter vanligtvis är delaktiga (Räddningsverket, 2003).
Förbund: Brandmännen i vår studie benämner ofta den station där man har sin anställning som förbund. Därmed har vi valt att använda oss av samma benämning i vår studie.
2. Tidigare forskning
I följande avsnitt presenteras en redogörelse av tidigare forskning gällande arbetsplatslärande, både formell och informell sådan, och vad det har för betydelse kopplat till brandmäns lärande på arbetsplatsen. Av studierna som introduceras nedan utgår sex stycken från en kvalitativ metoddesign och en från en kvantitativ metoddesign.
2.1 Sökprocess
Enligt vår uppfattning är forskningsområdet kring brandmäns lärande mindre beforskat och därför har vi inte tillämpat någon geografisk avgränsning. Sökning av tidigare forskning har gjorts via Google Scholar och Uppsala universitets bibliotekstjänst. Vidare har databaserna EBSCO, Emerald, SAGE Journals och Springer använts. Utifrån studiens syfte och frågeställning har vi formulerat sökord i syfte att finna relevant forskning. För att få fram nationell och internationell forskning har sökord på både svenska och engelska tillämpats. De ord som använts är: workplace learning, fire-fighters, informal learning, formal learning, fire crews, simulation training, experiences, workplace, informellt lärande, formellt lärande samt arbetsplatslärande. Sökorden har kombinerats med varandra och följande exempel visar hur:
“fire crews AND experiences”.
2.2 Informellt och formellt arbetsplatslärande
Enligt tidigare forskning förekommer olika definitioner och förklaringar om vad begreppet arbetsplatslärande innebär, därmed är en exakt begreppsförklaring svår att urskilja (Manuti et al., 2015). Flera forskare beskriver däremot att arbetsplatslärande kan ses som processer där individer tillgodogör sig kunskap genom aktiviteter. Dessa aktiviteter syftar till att berika individer med den kunskap som behövs för att kunna hantera nuvarande och kommande arbetsuppgifter (t.ex. Eraut, 2011; Jacobs & Park, 2009). Jacobs och Park (2009) menar att arbetsplatslärandet kan vara av både formell och informell karaktär. Det formella lärandet kännetecknas av att vara planerat och strukturerat i form av en utbildning eller övning. I motsats till detta beskrivs det informella lärandet som en oplanerad och ogenomtänkt process. Forskare menar att det informella lärandet kan uppstå genom interaktion med andra kollegor (Eraut, 2011; Jacobs & Park, 2009). Att kollegor ges utrymme till att interagera med varandra menar Eraut (2011), i likhet med Jacobs och Park (2009), kan effektivisera lärande hos individen. I Erauts (2011) mening möjliggör dialoger på arbetsplatsen att kollegor kan ställa frågor till
varandra, vilket kan leda till att lärande uppstår. Även att studera hur en kollega utför en handling eller fattar ett beslut kan innefattas av en informell lärandesituation. Enligt Eraut (2011) har formella lärandesituationer stöttning av informella inslag. Det visade sig i hans studie då kollegor som deltog på samma kurs delade kunskap med varandra, vilket bidrog till lärande (Eraut, 2011). Manuti et al. (2015) delar denna uppfattning och menar samtidigt att i nästan alla lärandesituationer finns det inslag av både formellt och informellt lärande. Därför kan det vara nödvändigt att utgå från ett helhetsperspektiv när man ser på arbetsplatslärande och inte enbart beakta det ena eller det andra, det vill säga formellt eller informellt lärande (Manuti et al., 2015). Resultatet i Erauts (2011) studie visar nämligen att anställdas lärande i informella lärandesituationer utgjorde 70–90% av det totala lärandet. Trots det låg fokus på formella lärandeaktiviteter på de studerade arbetsplatserna. Att enbart fokusera på det formella lärandet kan således vara motverkande för anställdas totala lärande (Eraut, 2011).
2.3 Brandmäns lärande
En gemensam bild av brandmäns lärande råder bland tidigare forskning. Forskare menar att brandmän värderar lärande som sker under det vardagliga arbetet över lärande de fått under sin utbildning (Sommer & Njå, 2011; Taber et al., 2008). Enligt Taber et al. (2008) är den formella utbildningen inte tillräcklig för att en brandman ska kunna handskas med oförutsedda händelser då variationen av arbetsuppgifter vid en utryckning är stor. Brandmäns lärande på arbetsplatsen är något som både Sommer och Njå (2011) och Taber et al. (2008) studerat. Sommer och Njå (2011) genomförde en observationsstudie där de studerade brandmäns lärandeprocesser.
Genom observationer kunde forskarna se när, var, hur och på vilket sätt lärande bland brandmännen uppstod. Resultatet i studien visar att lärande uppstod såväl formellt som informellt. Brandmännen fick ta del av kunskap genom utbildning, kurser, litteratur och föreläsningar, vilket går i linje med Jacobs och Park (2009) och Erauts (2011) beskrivning av en formell lärandeprocess. Det informella lärandet skedde genom berättelser om tidigare erfarenheter från kollegor, diskussioner kring incidenter och övriga diskussioner inom räddningsarbetet (Sommer & Njå, 2011). Till skillnad från Sommer och Njå (2011) utgick Taber et al. (2008) från en fråga om hur formellt och informellt lärande förbereder brandmän och ambulanspersonal för deras praktiska arbete ute i fält. Resultatet i deras studie visar att brandmäns lärande påverkas till störst del av individuella upplevelser och erfarenheter snarare än formella övningar. Om en brandman till exempel upplever nytta av lärandet är denne mer benägen att söka ny kunskap (Taber et al., 2008). Därmed kan personliga faktorer komma att spela roll för en individs lärande (Eraut, 2011).
Taber et al. (2008) fann att lärande i nödsituationer inte går att planera i förväg, då händelseförloppet är ovisst. Således blir lärande i praktiken oförutsägbart. Brandmännen i studien poängterade att en utryckning aldrig är den andra lik. De menade att en utryckning är oförutsedd och oavsett vilken utbildningsnivå eller erfarenhet man har finns det ingen exakt rutin i hur man ska agera då alla situationer är olika och allt kan hända. Det finns dock tillvägagångssätt som kan underlätta arbetet i en nödsituation. Brandmännen beskrev att deras organisation satt upp riktlinjer för hur man ska agera i just en sådan situation. Dessa riktlinjer användes som ett ramverk för att hjälpa till och skapa ordning i kombination med brandmännens färdigheter. Ändock som nämnt ovan är en nödsituation alltid oviss och därför kan tillfällen uppstå när varken riktlinjer eller erfarenhet räcker till för att vägleda hur man ska handla i en oförutsedd situation. Därav övergick brandmännens handlande istället till att vara kreativt och automatiskt. För att lyckas med en oförutsedd situation menade brandmännen att man behöver vara anpassningsbar, förbereda sig på det värsta samt att se framåt (Taber et al., 2008).
2.4 Betydelsen av erfarenhet och social interaktion
Betydelsen av erfarenhet hos brandmän lyfts bland flera forskare (t.ex. Ishak & Williams, 2017;
Sommer & Njå, 2011; Taber et al., 2008). Sommer och Njå (2011) menar att en brandman lär sig hur denne ska agera i en nödsituation genom att använda kunskaper och färdigheter som den fått av tidigare upplevda situationer. Ishak och Williams (2017) menar att arbetet som brandman innebär att arbeta i grupp. Mot bakgrund till detta studerade de relevansen av erfarenhetsbaserat lärande för yrkesgrupper som arbetar i team. Mer specifikt utförde de observationer på ett team som arbetar med skogsbränder och hur dessa uppmuntras att ta vara på sina kollegors erfarenheter. Resultatet i studien visar att det optimala sättet att utveckla gruppens lärande är att gruppmedlemmarna lånar eller lär av varandras erfarenheter (Ishak &
Williams, 2017). Även Sommer och Njå (2011) är inne på samma spår. Författarna föreslår att man kan förbättra lärande hos brandmän genom att låta dem dela erfarenheter mellan varandra samt delge brandmännen mer avancerade övningar för att generera en bredare kunskap. De menar också att en grupps lärande gynnas av kritiska reflektioner då det kan generera nya synsätt och idéer. Vidare poängteras att en grupps lärande kan motverkas av starka normer inom kulturen då det kan leda till att gruppen enbart följer gamla mönster (Sommer & Njå, 2011).
Både Ishak och Williams (2017) och Taber et al. (2008) diskuterar problematiken kring att vara en oerfaren brandman. Ishak och Williams (2017) hävdar att yrket i många fall innebär
situationer på liv och död. Därmed finns det en viss osäkerhet kring att låta en oerfaren brandman ansvara för vissa uppgifter i en nödsituation. Däremot är det just ett sådant ansvar en oerfaren borde få ta del av för att utveckla och bygga på sin personliga erfarenhet. Därav lyfter Taber et al. (2008) vikten med att ingå i ett socialt sammanhang för att lära av andra. När det finns både oerfarna och mer erfarna medarbetare menar forskarna att lärandemiljön är optimal, då de oerfarna får ta del av de mer erfarnas kunskap. På detta sätt kan kunskapen i teamet öka i snabb takt.
2.5 Lärande genom simuleringsövningar och formell debriefing
Simuleringsövningar beskrivs som iscensatta händelser av sådant som kan ske i verkligheten.
Genom dessa övningar får brandmän öva sin förmåga att agera i nödsituationer (Baumann, Gohm & Bonner, 2011; Ishak & William, 2017). Baumann et al. (2011) lyfter ett exempel på en övning där deltagarna i studien skulle bekämpa en brand samtidigt som de letade efter utplacerade dockor. Resultatet visar att övningen i sig enbart gav brandmännen förutsättningar att handskas med situationer av liknande slag. Författarna menar likt Taber et al. (2008) att en nödsituation aldrig är den andra lik, således är det inte möjligt att iscensätta alla tänkbara scenarier av verkligheten. Ändock understryker Ishak och Williams (2017) vikten av simuleringsövningar då arbetet som brandman kan innebära att fatta beslut i kritiska situationer.
I sådana tillfällen har man inte chansen att göra om på nytt. De simuleringsövningar som därmed visat sig mest effektiva är de som är baserade på tidigare riktiga händelser. Att få göra om en sådan händelse på ett iscensatt vis, följt av en debriefing, har visat sig generera ett effektivt lärande hos brandmännen (Ishak & Williams, 2017).
Sommer och Njå (2011) menar att lärande sker under incidenter, men även efteråt i form av debriefing. Under en debriefing går man igenom händelseförloppet och diskuterar vidareutveckling av insatsen inför kommande situationer. Dessa samtal mellan erfarna och oerfarna medarbetare hjälper de oerfarna att utöka sin kunskap. Ishak och Williams (2017) menar i likhet med detta att simuleringsövningar och debriefing kan vara ett verksamt hjälpmedel för att utveckla erfarenhet hos brandmän.
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning och vårt bidrag till forskningsfältet
Sammantaget kan vi se att tidigare forskning delar samma uppfattning om vad en formell respektive informell lärandesituation innebär. Forskare beskriver att den formella formen kännetecknas av att vara uppstyrd och planerad, medan den informella karaktäriseras av att vara
spontan och ostrukturerad (t.ex. Jacobs & Park, 2009; Sommer & Njå, 2011). Att enbart ta hänsyn till en av dessa lärandeformer kan vara motverkande för individers lärande, därför bör man beakta båda formerna (Eraut, 2011). Utifrån det visar forskning att brandmän lär såväl via simuleringsövningar (Baumann et al., 2011) och debriefingsamtal som genom dialoger med kollegor (Ishak & Williams, 2017; Sommer & Njå, 2011). Däremot poängteras att brandmäns lärande är som störst när de får uppleva oförutsedda situationer personligen, då alla utryckningar är unika i sin karaktär (Baumann et al., 2011; Taber et al., 2008).
Med avstamp i det ovannämnda vill vi med vår studie kunna bidra till forskningsfältet gällande brandmäns lärande. Vi anser att det finns en avsaknad i tidigare forskning och det rör frågan huruvida brandmän upplever att arbetsplatslärande gynnar deras förmåga att hantera oförutsedda situationer. Genom att undersöka detta med utgångspunkt i det formella och informella arbetsplatslärandet ämnar vi att kunna bidra med ökad insikt. Det skulle kunna hjälpa räddningstjänster runt om i Sverige att förstå och identifiera vilka resurser som ska läggas på vad för att öka brandmäns kunskapstillägnelse.
3. Teoretiskt ramverk
I kommande avsnitt presenteras studiens teoretiska ramverk. Teorin tar avstamp i Illeris (2010) teoretiska modell “The advanced model of workplace learning”. Modellen som beskrivs nedan kommer att ligga till grund för studiens analys då den belyser arbetsplatslärandet. Följande avsnitt är uppdelat i fyra delar: Beskrivning av Illeris modell för arbetsplatslärande, Individnivå, Social nivå, Modellens mittpunkt samt Sammanfattning och modellens tillämpbarhet gentemot studiens syfte.
3.1 Beskrivning av Illeris modell för arbetsplatslärande
Enligt Illeris (2010) beskrivs lärande som en social process där individen förvärvar kunskap genom interaktion med omgivningen och människor samtidigt som individens psykologiska aspekter spelar in. För att lärande på arbetsplatsen ska kunna äga rum menar Illeris att man behöver utgå från ett helhetsperspektiv där både individuella och sociala nivåer tas i beaktning.
Han har därför konstruerat en modell (se figur 1) som förklarar hur dessa nivåer samspelar med varandra genom olika dimensioner.
Figur 1. The advanced model of workplace learning.
Illeris, K. (2010). The fundamentals of workplace learning: Understanding how people learn in working life (1.;1st;1.;1; ed.).
Routledge. s. 43.
Modellen utgår från två trianglar som är placerade på varandra (Illeris, 2010). Den ena gestaltar individens lärande och rymmer dimensionerna innehåll (content) och drivkraft (incentive). Den andra triangeln gestaltar arbetsplatsen som en social miljö för lärande där dimensionerna arbetsplatsproduktion (workplace production) och arbetsplatsgemenskap (workplace community) ingår. Modellens mittpunkt utgörs av dimensionerna arbetsidentitet (work identity) och arbetsplatspraktik (workplace practice). Stegvis följer en förklaring av modellens innehåll.
3.2 Individnivå
Dimensionens innehåll handlar om individens kunskapstillägnelse och vad som lärs. Här innefattas färdigheter, såväl praktiska som kognitiva, och reflektion. Genom reflektion kan individen associera till tidigare erfarenheter och därigenom utvidga sin förståelse. Illeris (2010) anser att en individs färdigheter kan utvecklas om denne känner att det skapar mening i arbetet.
Även känslor och motivation kan påverka lärande, vilket är en del i drivkraftsdimensionen. Om en person upplever osäkerhet eller kunskapsbrist gentemot en arbetsuppgift kan det leda till att denne söker ny kunskap för att hantera den. Detta menar Illeris (2010) för samman dimensionerna innehåll och drivkraft då båda behövs för att lärande i arbetet ska kunna uppstå.
Lärande på arbetsplatsen kan därför påverkas negativt om en person känner ovilja att förvärva ny kunskap.
3.3 Social nivå
Modellens nedre linje består, som tidigare nämnts, av dimensionerna arbetsplatsproduktion samt arbetsplatsgemenskap. Illeris (2010) beskriver att dessa dimensioner utgår från arbetet och innehåller faktorer som påverkar arbetsplatslärandet. Hur arbetet är organiserat och vad arbetet innehåller är till exempel två faktorer som tillhör arbetsplatsproduktion. Om arbetets innehåll utgör samhällsnytta eller har betydelse för andra personer menar Illeris att det har en positiv inverkan på individens vilja att lära sig. Om en individ får följa hela arbetsprocessen från början till slut och “uppleva konsekvenserna av sin egen insats” (Illeris, 2010, s. 33) kan möjligheterna till lärande öka. Vidare kan lärande främjas genom att individer får öva på sina arbetsuppgifter.
Möjligheterna till lärande kan också påverkas av om anställda får tillfälle att diskutera eller utbyta erfarenheter med varandra. Något som däremot kan ha en negativ inverkan på arbetsplatslärande är om anställda upplever hög arbetsbelastning eller stress. Om en individ istället kan utnyttja sin kompetens för att fatta ett visst beslut kan möjligheterna till lärande stärkas. I Illeris (2010) mening består arbetsplatsen inte bara av en produktion, utan även av gemenskap, vilket utgör den sista dimensionen – arbetsplatsgemenskap. Utifrån denna
dimension anses lärande påverkas av sociala och kulturella faktorer. Därmed har interaktionen med andra kollegor en betydande roll för vad som lärs och hur det lärs, såväl på individ- som gruppnivå. En främjande lärandemiljö genomsyras därför av en gemensam kultur där ömsesidig förståelse och värderingar delas.
3.4 Modellens mittpunkt
I mitten av modellen illustreras dimensionerna arbetsidentitet och arbetsplatspraktik. För att lärande på arbetsplatsen ska kunna uppstå krävs det att dessa dimensioner interagerar med varandra (Illeris, 2010). Illeris menar att arbetsidentitet inkluderar en individs lärandepotential och praktiska arbete. Dessutom inkluderas individens psykologiska uppfattningar om hur denne ser på sig själv i sitt arbete och i grupp. Individens arbetsidentitet anknyts därför till dimensionerna innehåll och drivkraft. Sammantaget kan man säga att dimensionen arbetsidentitet förklarar kopplingen mellan individens lärande och omgivningen denne arbetar i. I motsats till detta tar dimensionen arbetsplatspraktik avstamp i den sociala nivån. Illeris (2010) anser att arbetsplatspraktik inkluderar allt i det vardagliga arbetet. Han beskriver arbetsplatspraktik som ett socialt rum för lärande där kollegor ges utrymme att utöva praktiska handlingar i samspel varandra. När dimensionerna arbetsidentitet och arbetsplatspraktik sammankopplas med varandra (se figur 1) beskriver Illeris att lärande får sin unika karaktär kopplat till arbetet. Detta då den lärande individens identitet påverkar den gemensamma praktiken och vice versa. Illeris (2010) lyfter även att man kan gå runt mittpunkten i modellen, men det leder dock till att lärande blir mindre kopplat till arbetet. Därmed understryker han att arbetsplatslärandet har sin grund i interaktionen mellan arbetsidentitet och arbetsplatspraktik.
3.5 Sammanfattning och modellens tillämpbarhet gentemot studiens syfte
Illeris (2010) modell utgår från att man ska ha ett balanserat synsätt på arbetsplatslärande där både individuella och sociala processer beaktas. För att lärande ska ta vid förutsätts det, som tidigare nämnt, att arbetsidentitet och arbetsplatspraktik överlappar varandra. Det kräver att en individs drivkraft och färdigheter samverkar för att en arbetsidentitet ska framkallas. Det kan skapas genom att en individ till exempel finner mening med att utvidga sina kunskaper gentemot arbetet. Vidare krävs det, utifrån den sociala nivån, att arbetsplatsen rustar individen med de verktyg som behövs för att klara av det praktiska arbetet. På samma gång förutsätts det att det finns en gemenskap på arbetsplatsen där interaktion mellan kollegor uppmuntras av kulturen (Illeris, 2010). Således blir Illeris (2010) modell tillämpbar gentemot studiens syfte eftersom den hjälper oss att förstå hur arbetsplatslärande äger rum, då vi ämnar studera
brandmäns upplevelser av arbetsplatslärande och vilken betydelse det har för att hantera oförutsedda situationer.
4. Metod
Mot bakgrund av att vi vill studera brandmäns upplevelser av arbetsplatslärande och vilken betydelse det har för att hantera oförutsedda situationer har vi valt att utgå från en kvalitativ ansats. I följande avsnitt ges en presentation av studiens Datainsamlingsmetod, Urval, Intervjuernas genomförande, Bearbetning av intervjumaterial och analysmetod, Etiska ställningstaganden samt studiens Tillförlitlighet och äkthet. Till sist följer en redogörelse över våra metodologiska överväganden.
4.1 Datainsamlingsmetod
Utifrån studiens syfte valde vi att utgå från en kvalitativ ansats. Enligt Alvehus (2019) är en kvalitativ ansats föredömlig att tillämpa om syftet är att studera just upplevelser. Detta då det är ett verksamt tillvägagångssätt för att skapa förståelse kring ett fenomen (Ahrne & Svensson, 2015). Eftersom vår studie ämnade att ta del av individuella upplevelser behövde vi använda en datainsamlingsmetod som möjliggjorde innehållsrika svar. Därav genomförde vi semistrukturerade intervjuer (se bilaga 8.3). Bryman (2018) menar att denna metod ger informanterna utrymme att ge djupa och berättande svar. För att ge svar åt studies syfte och frågeställningar var intervjuer, enligt vår mening, det mest lämpade sättet att gå tillväga.
Semistrukturerade intervjuer främjar nämligen ett friare förfaringssätt under intervjuer, då öppna frågor tillåts (jfr Bryman, 2018). Som intervjuare kan man vara alltmer flexibel i sitt sätt att ställa frågor, vilket gör att man kan vidareutveckla informantens svar genom att ställa följdfrågor. Därför utformades vår intervjuguide (se bilaga 8.3) med förutbestämda frågor som sedan följdes av följdfrågor. För att bibehålla struktur under samtalet användes denna som ett stöd (jfr Bryman, 2018). Vid skapandet av intervjufrågorna utgick vi dels från den tidigare forskningen som presenterats (se avsnitt 2) samt studiens teoretiska ramverk (se avsnitt 3). När intervjufrågorna var utformade systematiserade vi dem utifrån tre rubriker: Inledning, Arbetsplatslärande och Avslutning.
4.2 Urval
Då vår studie inriktar sig mot brandmän är det ur denna yrkesgrupp urvalet skett. Till en början kontaktade vi två stycken brandmän som fanns inom vårt kontaktnät, vilka arbetade vid två olika regioner i Mellansverige. I och med att personerna fanns tillgängliga sedan innan räknas det även som om vi, i ett första steg, utgått från ett målstyrt urval (jfr Bryman, 2018). Nedan
följer en beskrivning av vårt tillvägagångssätt hur vi fann informanter. För att bibehålla en konfidentialitet har vi i följande stycke valt att benämna informanterna som: Informant A, B, C et cetera. Detta då de inte ska kunna identifieras av varandra. Vidare i studien kommer informanterna att benämnas som: Informant 1, 2, 3 et cetera. Den första personen vi tillfrågade arbetade i en mindre region i Mellansverige (Informant A). Informant A rekommenderade vidare två personer (Informant B och C). Vi kontaktade dessa och fick deras godkännande om att delta i studien. I samband med detta rekommenderade Informant B en ytterligare person (Informant D). Samtidigt tillfrågades en person från en större region i Mellansverige. Denna person valde att inte delta i studien men rekommenderade en annan möjlig informant (Informant E). Vi kom i kontakt med Informant E och hen rekommenderade i sin tur Informant F. Genom Informant F fick vi kontakt med Informant G som också valde att delta i studien. Urvalet resulterade därmed i 7 deltagande intervjupersoner. Urvalsstrategin som tillämpats liknar det som Bryman (2018) benämner som snöbollsurval. Ett snöbollsurval innebär att man via utvalda informanter får tillgång till andra informanter genom dennes kontaktnät. För att reducera risken att studien blir allt för subjektiv har vi intervjuat personer från två olika kontaktnät som tidigare inte varit i kontakt med varandra. Eftersom vi inte hade något kriterium kring var i Sverige brandmännen skulle arbeta kunde vi beredda sökandet efter möjliga informanter (jfr Ahrne &
Svensson, 2015). Nedan följer en beskrivning av intervjupersonerna i form av en tabell:
Informanter Yrkestitel Anställningsgrad År inom yrket Mellansverige
Informant 1 Brandman Heltid 36 Mindre region
Informant 2 Brandman Heltid 3 Större region
Informant 3 Brandman Heltid 3 Större region
Informant 4 Brandman Heltid 7 Mindre region
Informant 5 Brandman Heltid 8 Större region
Informant 6 Brandman Heltid 33 Mindre region
Informant 7 Brandman Heltid 4 Större region
Tabell 1. Beskrivning av intervjupersoner
4.3 Intervjuernas genomförande
Som tidigare nämnt valde vi att genomföra semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes digitalt under perioden 220413–220427 och bokades in i förväg över antingen telefon eller mejl.
Eftersom vi tillämpat ett snöbollsurval kom vi i kontakt med varje deltagare en efter en. Vid
första kontakt tillfrågades deltagaren om hen hade någon i sitt nätverk som hen kunde rekommendera. Det ledde till att vi fick tag på antingen ett telefonnummer eller en mejladress som vi sedan kunde kontakta. Innan en bokning genomfördes skickades ett mejl till deltagaren där vi bifogade både informationsbrev (se bilaga 8.1) och samtyckesformulär (se bilaga 8.2).
Därefter skedde intervjuerna via Microsoft Teams. Vid intervjustart lyfte vi en kort repetition av studiens syfte samt de etiska aspekter som vi nämnt i de bifogade filerna i mejlet, såsom att deltagandet är frivilligt och att deltagaren inte behöver svara på vissa frågor om hen inte vill.
Vi frågade om deltagaren var okej med att vi spelade in intervjun och använde oss då av röstinspelningsfunktionen på våra mobiltelefoner. Det gjordes i syfte att underlätta vidare analys, att inga uttryck eller meningar av vikt går förlorade samt att vi kunde säkerställa att inga andra än vi har tillgång till inspelningarna då de skyddas bakom lösenordskod.
För att inga ljud i bakgrunden skulle påverka intervjun eller röstinspelningen satt vi på en lugn plats bakom stängda dörrar. Det gjordes även för att ingen utomstående skulle kunna ta del av intervjuinnehållet, vilket annars skulle kunna oroa deltagarna (jfr Bryman, 2018). Varje intervju tog i genomsnitt 30–45 minuter och det inspelade materialet bearbetades sedan i form av en transkription. För att bevara aktuella helhetsintryck transkriberades intervjuerna i nära tid efter att de avslutats. Det transkriberade materialet resulterade i totalt 56 A4-sidor och i det är utfyllnadsord exkluderat. Dessa A4-sidor ligger till grund för studiens analysarbete (jfr Ahrne
& Svensson, 2015).
4.4 Bearbetning av intervjumaterial och analysmetod
När intervjumaterialet hade transkriberats färdigt påbörjade vi bearbetningen av det empiriska materialet. Det första steget i vår bearbetningsprocess var att noggrant läsa igenom materialet ett flertal gånger för att inte missa något av vikt. Det menar Ahrne och Svensson (2015) är en strategi för att hjälpa forskaren att få en djupare inblick i materialet. Efter att vi lärt känna materialet övergick vi till att analysera det. Det gjorde vi genom att urskilja gemensamma teman som var framträdande kopplat till studiens syfte och frågeställningar (jfr Bryman, 2018). För att resultera i olika teman tillämpade vi Ahrne och Svenssons (2015) arbetssätt – sortera, reducera och argumentera. Att sortera innebär att forskaren skapar ordning i det insamlade materialet, vilket vi gjorde genom att markera de framträdande utsagorna från informanterna och ett mönster kunde således genereras. De mönster som framträdde bestod av likheter och skillnader i hur informanterna beskrev sina upplevelser och erfarenheter. Med reducera vill forskaren uppmärksamma det mest väsentliga då studien varken rymmer eller gynnas av att
inkludera allt empiriskt material. Vi valde därför ut de delar som företrädde materialet på ett rättvist och överskådligt sätt utifrån studiens syfte och frågeställningar (jfr Ahrne & Svensson, 2015). Därefter applicerade vi Illeris (2010) teoretiska modell för att kunna argumentera för våra valda teman (jfr Ahrne & Svensson, 2015). Med hjälp av funktionen Överstrykningsfärg i Google Docs färgkodade vi materialet utefter dimensionerna i modellen (se figur 1), där varje dimension tilldelades en egen kulör.
Eftersom själva analysen syftade till att hitta upprepade teman kodade först materialet på egen hand för att inte färgas av varandras åsikter. Vi båda använde då metoden: sortera, reducera och argumentera. Sedan fördes en diskussion oss emellan i syfte att få en så övertäckande bild som möjligt av materialet. Efter det kunde vi gemensamt identifiera teman utifrån studiens empiriska material, vilka utmynnade i följande huvudteman: Utbildningens betydelse i relation till arbetsplatslärande, Formellt arbetsplatslärande och Informellt arbetsplatslärande. Vidare resulterade dessa teman i sju underteman: Lärande genom debriefing, Simuleringsövningar i relation till oförutsedda situationer, Teoretiska utbildningar i relation till oförutsedda situationer, Lärande utifrån riktlinjer, Kollegors inverkan och social interaktion, Meningsfullhetens betydelse och Erfarenhetens betydelse.
4.5 Etiska ställningstaganden
Vid genomförandet av en studie är det viktigt att man som forskare reflekterar över de etiska frågor som ett vetenskapligt arbete måste respektera (Eldén, 2020). Därav har vi i denna studie tagit hänsyn till Vetenskapsrådets (2002) fyra etiska principer, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa principer syftar till att skydda personer som deltar i studier från att till exempel kränkas eller skadas, såväl fysiskt som psykiskt. Genom att skicka ut ett informationsbrev (se bilaga 8.1) till samtliga informanter inför intervjuns start har vi beaktat informationskravet (jfr Vetenskapsrådet, 2002). I brevet fick deltagarna ta del av information gällande studiens syfte samt att deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan. Däremot beskrev vi att om en informant vill avbryta sin medverkan efter en avslutad intervju kan vi inte säkerhetsställa att materialet inte redan transkriberats och inkluderats i studien.
Tillsammans med informationsbrevet skickade vi också ut ett samtyckesformulär (se bilaga 8.2). Samtyckesformuläret går i linje med samtyckeskravet och skickades ut delvis i syfte att fastställa att informanten ger sitt medgivande till att delta i studien. Dock valde vi att ta ett
muntligt samtycke vid intervjuns start istället för att be informanten att skriva under samtyckesformuläret i förväg. Det gjordes i syfte att försäkra oss om att informanten aktivt gav sitt samtycke. Formuläret innehöll även information om vad som sker med det insamlade materialet. Vi beskrev att det endast är vi samt vår handledare som kommer att ha tillgång till detta under arbetets gång. Informanten fick även ta del av information om att studien, när den är färdigställd, kommer att publiceras i universitets databas DIVA samt att materialet kommer att raderas efter publicering. Vidare beskrev vi att känslig information om deltagarna såsom personuppgifter samt arbetsplats kommer att utelämnas i studien, vilket går i linje med konfidentialitetskravet. Vi har i möjligaste mån strävat efter att försäkra oss om att deltagarna inte ska kunna identifieras av utomstående personer (jfr Vetenskapsrådet, 2002). Därav valde vi att benämna brandmännen för informant X och enbart inkludera om de är tillhörande en mindre eller större region i Mellansverige samt antal år i branschen. Vi valde att avkoda vilken stad informanterna utgick ifrån då det skulle kunna tänkas vara identifierbart av utomstående ifrån samma stad. Vidare undvek vi att transkribera sådant material vi ansåg vara av känslig eller privat karaktär och som möjligen hade kunnat påverka konfidentialiteten gentemot informanten (jfr Eldén, 2020). Studien har även inkluderat nyttjandekravet i form av att vi i samtyckesformuläret (se bilaga 8.2) beskrev att det insamlade materialet kommer att användas till forskningsändamål och endast i denna studie.
4.6 Tillförlitlighet och äkthet
Att forskare reflekterar över sina ställningstaganden gällande kvalité och trovärdighet är något som är väl förekommande (Bryman, 2018). Vanligtvis brukar det göras genom begreppen validitet och reliabilitet, vilka ofta ingår inom kvantitativ forskning där syftet är att mäta något och bevisa ett enda svar av ett fenomen. Inom kvalitativ forskning är det däremot inte möjligt på samma sätt då det kan finnas flera olika uppfattningar och beskrivningar av ett fenomen (Alvehus, 2019; Bryman, 2018). Därav definierar Bryman begreppen validitet och reliabilitet istället för trovärdighet och äkthet. Författaren har delat upp en studies tillförlitlighet genom delkriterierna: trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjligheten att styrka och konfirmera. Med avstamp i det ovannämnda följer en redogörelse hur vi har gått tillväga för att efterleva Brymans (2018) beskrivning av tillförlitlighet och äkthet.
Enligt Bryman (2018) kan en studie uppvisa trovärdighet om resultatet motsvarar det informanterna angivit under en intervju. Det innebär att forskaren ska vara transparent gentemot deltagarna och inte felaktigt återge en annan sanning om verkligheten (Bryman, 2018). Vi har
beaktat det genom att sammanfatta en informants respons under intervjun för att reducera missförstånd eller feltolkning. Det gav även informanten möjlighet att ge en ytterligare klargöring. Vidare erbjöd vi informanterna att ta del av transkriptionen för att öka studiens trovärdighet. En av sju deltagare önskade att få en kopia på materialet. Gällande överförbarheten menar Bryman (2018) att det inom kvalitativa studier inte är genomförbart att generalisera till en hel population. Däremot är det möjligt att överföra resultaten till ett och samma kontextuella sammanhang. Eftersom vi studerat betydelsen av arbetsplatslärande har vi fokuserat på brandmännens individuella upplevelser. Brandmännen utgår från olika regioner och besitter rimligtvis skilda erfarenheter, ändock har de gemensamt att de verkar inom samma yrkesroll och utför därmed liknande arbetsuppgifter. Då vi har studerat ett mindre antal brandmän menar vi att det inte går att dra några generella slutsatser till alla brandmän. Till följd av det är det inte möjligt för vår studie att överföra resultatet till en hel population. Istället menar vi att överförbarheten är kopplad till det teoretiska ramverk som ligger till grund för studiens resultat (jfr Ahrne & Svensson, 2015).
För att öka studiens pålitlighet har vi i enlighet med Bryman (2018) redovisat alla steg i forskningsprocessen. Genom att exempelvis redogöra hur urvalet gått till (se avsnitt 4.2) samt knutit an till tidigare forskning (se avsnitt 2) har vi stärkt pålitligheten samt ökat transparensen gentemot läsaren, vilket även går i linje med det sista delkriteriet – möjligheten att styrka och konfirmera. Bryman (2018) menar att det är viktigt att forskaren varken applicerar subjektiva bedömningar eller styrs av det teoretiska ramverket i studiens resultat. Vi har således tagit hänsyn till det och arbetat aktivt för att materialet inte ska färgas av våra personliga värderingar.
Vidare har vi använt studiens teoretiska ramverk för att förstå det empiriska materialet.
Begreppet äkthet rör frågan huruvida en studie genererar en rättvis och transparent bild av det studerade fenomenet eller inte. I vårt fall har vi stärkt studiens äkthet via grundliga transkriberingar (jfr Bryman, 2018). Vidare har vår studie kunnat bidra till att informanterna reflekterat över sitt arbetsplatslärande då våra intervjufrågor berört detta ämne, vilket Bryman beskriver ingår i äkthetskriteriet – ontologisk autenticitet.
4.7 Metoddiskussion
I detta avsnitt följer en diskussion där vi identifierat såväl styrkor som svagheter kopplat till studiens metodologiska tillvägagångssätt. Att vi valde en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer för att ta oss an den här studien har sin bakgrund i studiens syfte
och frågeställningar. En styrka med att använda semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod är att man kan samla in djupare svar i jämförelse med enkäter (Ahrne &
Svensson, 2015). Därav ansåg vi att enkäter inte var en lämpad datainsamlingsmetod för vår studie eftersom vi ville få en inblick i informanternas individuella upplevelser.
För att en intervju ska bli framgångsrik lyfter Bryman (2018) olika kriterier. Författaren menar att man ska visa hänsyn gentemot sin informant genom att låta personen prata till punkt och lyssna aktivt på vad denne har att berätta. Genom att använda oss av semistrukturerade intervjuer var vår uppfattning att vi på ett bättre sätt kunde förhålla oss till dessa kriterier. Detta då det gav informanten utrymme att lyfta saker som inte var direkt kopplat till frågan. Vidare kunde vi ställa följdfrågor för att bibehålla en empatisk inställning i vår respons gentemot informanten. Vi valde att utgå ifrån samma intervjuguide (se bilaga 8.3) till respektive intervju för att alla informanter skulle få likvärdiga frågor. Ändock har utfallet av intervjuerna till viss del skiljt sig åt då semistrukturerade intervjuer, som tidigare nämnt, tillåter följdfrågor. Det är något som i vår mening varit till studiens fördel eftersom informanterna har kunnat vidareutveckla sina utsagor. Därav har vi kunnat nå nya inriktningar på frågorna samt fått mer nyanserade svar. Om vi istället använt oss av en strukturerad intervjuguide, där inga följdfrågor tillåts, är vår uppfattning att studiens insamlade material rimligtvis blivit mer begränsat (jfr Bryman, 2018).
Urvalsmetoden som tillämpats går i linje med snöbollsurval (jfr Bryman, 2018). Ahrne och Svensson (2015) lyfter en möjlig risk med ett sådant urval, vilket är att deltagarna kan tänkas ha liknande attityder och erfarenheter kring ett fenomen då de rimligtvis ingår i samma kontaktnät. Därmed finns det en viss risk att det insamlade materialet inte blir lika objektivt (Ahrne & Svensson, 2015). Alvehus (2019) lyfter ett ytterligare lager till det vilket är att denna urvalsstrategi kan vara begränsande i den mening att man som forskare inte vet vad man kan gå miste om när man inte forskat utanför det befintliga nätverket. Vi har således tagit det i beaktning och tillfrågat två olika kontaktpersoner som sedan tidigare inte haft kontakt med varandra. Eftersom informanterna utgår från olika räddningstjänster tillhörande skilda regioner har vi reducerat risken. En fördel med denna urvalsstrategi är att ett snöbollsurval är relativt effektivt i motsats till att göra ett slumpmässigt urval (Alvehus, 2019). Gällande urvalets storlek upplevde vi en mättnad då vi i transkriberingen kom till insikt att det inte skulle göra någon betydande skillnad att tillfråga ytterligare informanter, förutom att kunna stärka det som sagts genom fler uttalanden (jfr Ahrne & Svensson, 2015; Alvehus, 2019). Även om vi såg en
mättnad hade ett större och bredare urval kunnat ge oss ett starkare resultat. Dock gav inte den här studien oss möjlighet att göra det på grund av tidsbrist.
Att vi valde att genomföra våra intervjuer digitalt hade sin grund i geografiska aspekter, då vi inte befann oss i samma region som de intervjuade brandmännen. Eftersom vi utgick från ett snöbollsurval ansåg vi även att det var gynnsamt och tidseffektivt att genomföra digitala intervjuer (jfr Ahrne & Svensson, 2015), då vår uppfattning var att det kunde öka möjligheten till att informanterna skulle tacka ja. Vi kunde dessutom vara mer flexibla utifrån deras scheman då varken vi eller informanterna behövde ta oss till en specifik plats. Därmed ansåg vi att det var godtagbart att genomföra våra intervjuer via Microsoft Teams. Ändock poängterar Ahrne och Svensson (2015) en nackdel med digitala intervjuer vilket är att de kan bli av en mer formell karaktär. Däremot är vår uppfattning att det inte är något som har påverkat utfallet av intervjuerna då informanterna sedan tidigare hade en bekantskap med Microsoft Teams. Dock har vi kunnat identifiera en begränsning med digitala intervjuer, vilket är att vid genomförandet av en intervju hade en av våra informanter emellanåt svagt internet (jfr Bryman, 2018). Det ledde till att vi fick upprepa frågan för att inte missa något inspelningsmaterial av vikt. Under transkriberingen hördes två hackande sekvenser och det medförde att två ord inte gick att fastställa. Av den anledningen hade därför fysiska intervjuer kunnat vara ett alternativ för att reducera begränsningar likt denna.
Fejes och Thornberg (2019) lyfter att det finns olika traditioner i hur man kan gå tillväga vid analysarbete inom kvalitativa studier, även kallat metodansatser. Vi hade inte för avsikt att följa någon specifik tradition, däremot kan vi nu i efterhand se utifrån vårt syfte att vårt tillvägagångssätt till viss del liknar det författarna benämner som fenomenografiskt metodansats. Vår metod, likt den fenomenografiska, utgår från semistrukturerade intervjuer och ämnar få ökad förståelse kring ett fenomen genom individers upplevelser samt uppfattningar (jfr Fejes & Thornberg, 2019).
Ahrne och Svensson (2015) lyfter att det kan uppstå problem vid kvalitativa analyser. Genom att tillämpa arbetssättet sortera, reducera och argumentera menar författarna att man kan undvika problem såsom oreda i materialet. Därav ansåg vi att det var viktigt för studiens kvalité att tillämpa deras arbetssätt, då vårt material resulterade i 56-A4 sidor. Eftersom analysarbetet resulterade i olika teman var vi vaksamma över att inte utforma teman som inte existerade (jfr Bryman, 2018). Gällande framställandet av det empiriska materialet i studiens resultat (se
avsnitt 5) kan man se att vissa informanter synliggörs mer än andra. Enligt vår uppfattning kan det härledas till att några informanter hade utförligare svar, vilket skulle kunna bero på individens personlighet alternativt antal år i yrket.
5. Resultat och analys
I följande avsnitt redogör vi för det insamlade materialet från intervjuerna. Illeris (2010) teoretiska modell som presenterades i avsnitt 3 ligger till grund för vår analys. Analysen behandlar modellens olika nivåer och dimensioner. Modellen har tillämpats som ett verktyg för att förstå vilka delar som behövs för att ett arbetsplatslärande ska kunna äga rum. Den tematiska analysen resulterade i tre huvudteman: utbildningens betydelse i relation till arbetsplatslärande, formellt arbetsplatslärande och informellt arbetsplatslärande. Vidare resulterade dessa teman i sju underteman: Lärande genom debriefing, Simuleringsövningar i relation till oförutsedda situationer, Teoretiska utbildningar i relation till oförutsedda situationer, Lärande utifrån riktlinjer, Meningsfullhetens betydelse, Kollegors inverkan och social interaktion och Erfarenhetens betydelse. För att rama in studiens resultat och analys avslutas avsnittet med en sammanfattning.
5.1 Resultatets huvudteman i relation till studiens frågeställningar
Studiens teman har sin utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar. Vårt första huvudtema (se avsnitt 5.2) har sin utgångspunkt i studiens första frågeställning: Hur ser brandmän på deras grundutbildning i relation till det fortsatta arbetsplatslärandet? Vårt andra (se avsnitt 5.3) och tredje huvudtema (se avsnitt 5.3) tar avstamp i studiens andra och tredje frågeställning: Hur beskriver brandmän att de tillgodogör sig kunskap genom formellt och informellt arbetsplatslärande? och Vilken betydelse har arbetsplatslärande på en brandmans förmåga att hantera oförutsedda situationer?
5.2 Utbildningens betydelse i relation till arbetsplatslärande
Informanterna till denna studie tycks dela en gemensam bild om att utbildningen de genomgått har gett en bra grund inför det fortsatta arbetet inom räddningstjänsten. De lyfter att utbildningen har ramat in de flesta situationer en brandman kan tänkas ställas inför såsom brandbekämpning, rökdykning, losstagning, trafik- och tågolyckor, vattenräddning, sjukvård och hjärt- och lungräddning (HLR). Informant 1 beskriver följande:
Utbildningen har gett en bra grund. Det är att man fått grunderna inom brandbekämpning, sjukvård och trafikolyckor på ett bra och vettigt sätt som jag ser det. Det man lärt sig får man ta med sig hem och jobba med den egna gruppen och sådana saker. Det ger en bra grund, det
är så jag upplever det. (Informant 1)
I citatet ovan beskriver informanten att utbildningen resulterat i goda förkunskaper inför det fortsatta yrkesutövandet. Informant 7 beskriver ett ytterligare lager till det. Genom att åka på utryckningar och få möjligheten att använda sig av den kunskap man förvärvat genom sin utbildning menar informanten att det är lättare att ta till sig utbildningens innehåll och förstå syftet med den, vilket illustreras i citatet nedan:
Efter att du har åkt på ett larm är det lättare att ta åt sig av en utbildning, med just det man lär sig. Har man varit på ett hjärtstopp är det lättare nästa gång du övar på en docka för då vet du att det här inte känns exakt som det är att stå och pumpa en människa som du behöver få liv i.
Det går inte att jämföra med en docka heller men däremot om du har gjort det på riktigt är det lättare att ta åt sig att den här övningen gör vi för att öva det här momentet. (Informant 7)
Utifrån Illeris (2010) modell kan arbetsplatslärande främjas genom att en arbetsidentitet skapas och att arbetets innehåll utgör samhällsnytta. I citatet ovan kan det förstås som att individens tidigare erfarenheter från utbildningen genererar en arbetsidentitet hos denne då individen reflekterar till tidigare erfarenheter och besitter en drivkraft att lära sig. Vidare kan arbetets innehåll tänkas utgöra samhällsnytta då det rör HLR vilket kan ses som dimensionen arbetsplatsproduktion. Mot bakgrund av att individen i citatet ovan tar stöd av sina tidigare kunskaper kan arbetsplatslärandet tänkas gynnas av utbildningen.
Informant 2 beskriver att utbildningen har medfört att hen har kunnat genomföra arbetsuppgifterna vid oförutsedda situationer trots att denne ställts inför situationer av nya slag.
Ändock poängterar samtliga informanter att utbildning inte är tillräcklig då man i deras mening inte kan bli helt färdigutbildad. Vid frågan om utbildningen har gett en bra grund för det fortsatta arbetet inom räddningstjänsten svarar Informant 6 följande:
(...) man kan inte lära för alla situationer, särskilt inte känslomässigt, de är ju de svåra bitarna.
Att lära sig hur man ska släcka en brand, hur du ska ta dig in i en krockad bil, sånt funkar ju.
Men det som är det jobbigaste det är den känslomässiga biten, när man kommer ut och du träffar på barn eller du träffar på någon som du känner. Den biten tycker jag är jättesvår att träna på. (Informant 6)
Här visar individen att hen behöver besitta en vilja att lära sig handskas med de känslomässiga
delarna i yrket. Utifrån dimensionen drivkraft krävs det att individen har en vilja att lära sig ny kunskap för att arbetsplatslärande ska kunna ta vid. En individs arbetsplatslärande kan därför tänkas påverkas negativt om denne har en ovilja att lära sig de känslomässiga bitarna (jfr Illeris, 2010).
Ett ytterligare lager värt att nämna är att Informant 4 menar att det som lärts ut på utbildningen Skydd mot olyckor (SMO) “inte stämmer överens” med det verkliga arbetet hos förbundet. Det är även något som Informant 3 instämmer med. Hen beskriver en möjlig förklaring till det vilket är att SMO-utbildningen är statlig medan räddningstjänsten är kommunal. Informanten menar att dessa inte tenderar att gå hand i hand då alla kommunala räddningstjänster arbetar på olika sätt. Ändock anser båda informanterna att utbildningen gett en bra grund men att det är långt ifrån hela vägen. De menar att det kräver att man som individ har en öppensinnad inställning vid påbörjandet av en anställning. Utifrån informanternas svar skulle det kunna tolkas som att det förutsätts att individen, vid påbörjat arbete hos räddningstjänsten, ser en meningsfullhet samt är villig att utveckla sin referensram för att arbetsplatslärande ska kunna ta vid. Således kan individens möjlighet till arbetsplatslärande påverkas av dennes arbetsidentitet (jfr Illeris, 2010).
5.3 Formellt arbetsplatslärande
I följande avsnitt presenteras de underteman som funnits i det empiriska materialet kopplat till formellt arbetsplatslärande.
5.3.1 Lärande genom debriefing
Enligt det empiriska materialet har sex av sju informanter haft debriefingsamtal. I deras mening sätter en individs vilja att dela med sig av sina känslor och tankar grunden för dennes lärande.
Att våga prata redan under sina första debriefingsamtal tycks därmed vara betydelsefullt, trots det bekräftar flera informanter att de till en början inte vågade göra det. Informant 4 uttalar sig följande om debriefingsamtal:
Mitt första samtal var man nog lite rädd och tillbakadragen, man visste inte riktigt vad man skulle säga. Med åren har man insett att det inte går att vara tyst om det är något jobbigt som man varit med om. (Informant 4)
Utifrån den individuella nivån i Illeris (2010) modell kan citatet ovan förstås som om
informantens psykologiska aspekter spelat in och medfört att individens drivkraft motverkat kunskapstillägnelse. Däremot kan det tolkas som om informanten med tiden förändrat sin drivkraft och kommit till insikt att det inte går att hålla inne med det som tynger en. Hen kan därmed tänkas ha blivit mer benägen att utveckla sina kunskaper, vilket är en förutsättning för arbetsplatslärande. Vidare indikerar flera intervjusvar på att informanterna via debriefingsamtal kan lära sig att hantera traumatiska händelser på ett annat sätt samtidigt som de kan lära sig hur andra kollegor tänker och agerar. Informant 1 menar att sådana samtal kan generera en helhetsbild vilket kan få hen att tänka annorlunda inför kommande oförutsedda situationer. En annan aspekt som lyfts bland flera informanter är att ambulansen har varit delaktig under debriefingsamtal, det har således bidragit till att de delat kunskaper och erfarenheter mellan varandra. Med hjälp av dessa samtal kunde informanterna ta med sig nya kunskaper inför kommande oförutsedda situationer. Informant 6 lyfter ett exempel på det:
(...) man kan även ha debriefing tillsammans med ambulans som varit på samma plats, då kan man dela erfarenheter med dem. Det är bra för vår del om man har varit tillsammans med ambulans för de besitter sjukvårdsbiten och det är den som de flesta brandmän tycker att man är sämst på. Det är svårt att veta de inre skadorna – ska vi plocka ut personen eller ska den sitta kvar (...) då tycker jag att det är jättebra när man ska ha debriefing med ambulanserna för då kan man diskutera. (Informant 6)
En förutsättning för arbetsplatslärande är att individen får möjlighet att diskutera arbetets innehåll med andra personer (Illeris, 2010). Utifrån citatet ovan kan det förstås som om Informant 6 upplever en kunskapsbrist gällande “sjukvårdsbiten”. På grund av det söker hen ny kunskap hos ambulanspersonalen. I jämförelse med Illeris modell kan det ses som om ambulanspersonalen utgör dimensionen arbetsplatsgemenskap, vilket kan tänkas spela stor roll för att ett arbetsplatslärande ska kunna äga rum under ett debriefingsamtal (jfr Illeris, 2010).
5.3.2 Simuleringsövningar i relation till oförutsedda situationer
Samtliga informanter uppger att de under sin tid hos räddningstjänsten genomfört återkommande simuleringsövningar i olika former. De beskriver att övningarna syftar till att rusta dem med kunskaper som behövs för att hantera oförutsedda situationer. Att få öva på verkliga situationer tycks därmed vara en central del för deras lärande. Dock råder en gemensam bild om att övningarna enbart förbereder dem till en viss del. Informant 7 beskriver följande:
(...) och samma vet jag med min första rökdykning var det också skillnad från att du har varit i en container som har raka väggar och inga möbler knappt till att komma in i en bostad där väggar och tak brinner och att det ramlar ner saker från taket. Så att jag tror att det är jättemånga gånger som jag känt att jag skulle behövt mer. (Informant 7)
Beträffande citatet ovan kan det förstås som att Informant 7 har grundläggande kunskaper i hur hen ska släcka elden, men att hen behöver söka ny kunskap för att hantera situationen. Det blir här tydligt att simuleringsövningarnas försök till att illustrera verkliga händelser inte blir överensstämmande med den faktiska verkligheten. På så sätt kan det tolkas som att individen är i behov av att utveckla sina kunskaper vilket hen kan tänkas göra då arbetets innehåll utgör samhällsnytta. Det skulle kunna ge förutsättningar för ett arbetsplatslärande (jfr Illeris, 2010).
Hur många övningstillfällen som ges skiljer sig åt mellan informanternas svar. Intervjusvaren från informanterna som arbetar inom den större regionen indikerar på att de har övningar minst en gång i veckan, medan de i den mindre regionen har färre. Dock beskriver samtliga informanter att det finns årliga krav från svenska brandförsvaret, vilket är att alla ska genomföra varma och kalla rökdykningar varje år. I följande citat illustreras hur en sådan övning kan se ut:
(...) och då åker man helt enkelt dit så har man brandövningshus där man kan tända eld och simulera lägenhetsbrand eller villabrand och så får man då genomföra en rökdykning med en kollega, man är alltid två när man rökdyker, då genomför man en rökdykning med livräddning och då har de placerat ut dockor som väger 90 kilo och då ska man hitta dem och genomföra livräddning i den miljön. (Informant 2)
Vid övningar, likt ovanstående, beskriver informanten att man får öva på ett iscensatt vis genom att rökdyka och livrädda. Det kan liknas med Illeris (2010) beskrivning av den sociala nivån.
Genom dessa övningar kan individen förvärva kunskaper om sin omgivning, i samspel med sina kollegor, mer likt den omgivning de kan tänkas ställas inför i det vardagliga arbetet.
Individen kan då även tänkas utvecklas på individnivå eftersom den tillägnas kunskap som är av betydelse för att hantera sina arbetsuppgifter. Med andra ord förutsätts det, för att arbetsplatslärande skall ske, att individen får ta del av praktiska övningar där denne får vara delaktig i beslutsprocessen och uppleva att det den gör har betydelse. Här kan även modellens mittpunkt urskiljas då övningarna skulle kunna förstås som sociala rum där kollegorna tillsammans löser en praktisk uppgift (jfr Illeris, 2010). Följaktligen kan simuleringsövningar
