Välja fritt är stort men välja rätt är större

37  Download (0)

Full text

(1)

John Linder

Handledare: Sven Oskarsson Kandidatuppsats

VT 2019

Statsvetenskapliga Institutionen Uppsala Universitet

Antal ord: 11 749

Välja fritt är stort men välja rätt är större

En studie om vilka faktorer som styrde kandidaters personröster i riksdagsvalet

2018

(2)

2

Innehåll

1. Inledning ... 3

Frågan om representation ... 3

Personval och det svenska systemet ... 4

Syfte och frågeställning ... 6

Begrepp ... 6

2. Tidigare forskning ... 6

3. Teori ... 10

4. Metod... 13

Vad mäter studien? ... 13

Val av fall ... 13

Val av metod ... 13

Val av variabler ... 14

Materialinsamling och datamatris ... 15

5. Resultat / Analys ... 17

Primärinformation ... 18

Sekundärinformation ... 20

Tertiärformation ... 21

Hur ser det ut bland olika partier? ... 22

Geografisk representant ... 25

Ett sidospår, Sverigedemokraternas valsedel 2018 ... 33

6. Slutsats... 34

Referenser ... 36

(3)

3

1. Inledning

Frågan om representation

Att bli representerad av en person är den äldsta formen av demokratisk representation. Ännu äldre är tanken om att den enda giltiga demokratin är demokratin där medborgaren

representerar sig själv. Även de första demokratiska staterna, de grekiska stadsstaterna som förkastade tanken på att rösta fram representanter använde sig av lotten för att välja

representanter när det var nödvändigt (Raaflaub, Ober och Wallace, 2007, 181-182). Likaså var idén om representation inte heller påkommen som ett verktyg för att genomföra

demokratin. De första politiska representanterna var enskilda adelsmän som under medeltiden representerade aristokratin vid kungens sammanträde i västeuropeiska monarkier (Dahl, 1989, 28-30).

Innan 1700-talet var representation som ett demokratiskt verktyg en kontroversiell fråga.

Legitimiteten i det demokratiska styret byggde på att medborgarna direkt fick representera sig själva och rösta i frågor. Att flytta denna makt från medborgarna till representanter var också att riva den grundsten som den demokratiska legitimiteten byggde på. Eftersom demokratin dessutom endast var giltig om varje medborgare fick och kunde representera sig själv var de demokratiska staterna mycket begränsade i omfång. En allt för stor stat, både i storlek och medborgarantal, kunde inte mötas vid samma tidpunkt och plats. Demokrati var således inte heller lämpligt eller möjligt för stater större än medelstora städer. För många idag är att välja sina representanter via val essensen i demokrati (Dahl, 1989, 225-226). Men så har det inte alltid varit.

Representation var i början en lösning på ett praktiskt problem, och sågs inte (i alla fall av anhängare av demokrati) som ett fördelaktigt alternativ till direktdemokrati, utan som en nödvändighet om demokrati skulle existera i nationsstaterna. Den amerikanska och franska revolution i slutet på 1700-talet förde med sig implementeringen av de första representativa demokratierna där alla fullständiga medborgare fick möjligheten att välja representanter till beslutande politiska organ (SOU 1999:64, 8).

Iden om individen som representant började dock utmanas av partibildningar under 1800- talet. I val i USA och i ett fåtal västerländska länder under 1830-1840 började partier trycka upp egna partisedlar där endast deras kandidater var listade. Väljaren behövde inte längre uppge ett namn på en representant för att rösta, utan det räckte med att rösta på ett parti, som sedan valde vilka av sina egna kandidater som skulle bli representanter för folket (Colomer, 2011, 3). Personval kan ses en kvarleva från systemet innan partidemokratin och är tänkt att ge väljarna mer inflyttande över vem som ska representera dem (SOU 1993:21).

Utvecklingen av partier i demokratierna fortsatte, och vid sekelskiftet 1800/1900 hade den huvudsakliga aktören (utöver väljaren) i demokratier blivit partier. Den representativa demokratin hade övergått till en partidemokrati (SOU 1999:64, 10). 100 år senare är

partiernas grepp om demokratin fortfarande stark (Ibid, 24). I Sverige är det inte möjligt att

(4)

4

kandidera i de allmänna valen utan partitillhörighet och Gilljam et al. (2010, 35-45) har undersökt riksdagsledamöters uppfattning om vem de i första hand representerar. Studien visar att riksdagsledamöters lojalitet har ändrats under åren. Andelen riksdagsledamöter som anser att de i första hand representerar sina väljare har minskat sedan 80-talet. 1980 svarade 36 % av riksdagsledamöterna att de främst representerade sina väljares åsikter i omröstningar.

År 2001 hade den andelen sjunkit till 15 %. För att jämföra svarade år 1985 47 % av riksdagsledamöterna att de främst följer partiets linje i omröstningar. År 1998 hade denna siffra sjunkit till 43%.

Statsvetare har lyft frågan om vad det egentligen innebär att vara representant för någon.

Statsvetaren Anne Phillips (2000) har presenterat flera argument för att vi bör reglera hur vi väljer våra representanter samt vilka våra representanter slutligen blir, bland annat genom att ha kvoter för kvinnor och minoritetsgrupper. Phillips teori om att fler kvinnor i

beslutsfattande organ ändrar det politiska sakinnehållet, och enligt Phillips till fördel för kvinnor, har också empiriskt bekräftats av senare studier (Wängnerud, 2010, 212).

Forskning har även gjorts om hur representativ den svenska riksdagen är mot folket. Flertal studier visar att den kvinnliga representationen ökar genom att andelen kvinnor i riksdagen närmar sig hälften. Däremot visar studier också att både riksdagens åsiktsrepresentation mot det svenska folket i sakfrågor, och representation i form av riksdagens sammansättning, så som hudfärg, kön, ålder, socioekonomisk bakgrund, hade varit bättre om samtliga 349 ledarmötet hade varit valda av lotten istället (Oscarsson, 2010, 28).

Iden om representation är dock inte fri från kritik. Statsvetaren Robert A Dahl har länge kritiserat dagens representativa demokratier eftersom invånarnas deltagande i demokratin är allt för begränsad. Dahl väljer att kalla dessa stater polyarkier: mångstyre. Att invånarna en gång var fjärde eller femte år går till valurnorna för att välja sina representanter är inte det deltagande som krävs av invånarna för att uppfylla kravet på demokrati (Dahl, 1989, 225).

Flera studier visar även att premisserna i representativa demokratier är i förändring. I många länder sker en personifiering av politiken där väljarnas och medias uppmärksamhet flyttas från partier till individer (Rahat och Kenig, 2018; Karvonen, 2010). Samtidigt växer populistiska partier världen över, och dessa är ofta starkt förknippade med en stark ledare (Mudde och Kaltwasser, 2017). Denna utveckling är dock inte lika tydlig i Sverige (Berg och Oscarsson, 2015, 11). För att fler människor ska bli delaktiga i demokratin infördes år 1998 inslag av personröster i de allmänna valen (SOU 1993:21). Detta gav väljarna en till kanal att uttrycka sina preferenser om vem som ska representera dem. Denna uppsatts kommer

behandla personvalen till riksdagen 2018.

Personval och det svenska systemet

Det finns en stor diskrepans mellan demokratier i utformningen av deras valsystem, och inga två valsystem är identiska (Rae, 1969, 40-41). Denna diskrepans mellan nationer återfinns också i hur regelverk för personval ser ut. Däubler och Hix (2017, 1800) undersökte 19 europeiska länders personvalssystem till Europaparlamentsvalet och fann skillnader mellan

(5)

5

alla. Variabler för personval inom valet till europaparlamentet var bland annat hur många personröster väljaren hade möjlighet att lägga, om det krävdes av väljaren att lägga

personröst(er) eller om det var frivilligt. Fanns det någon rösttröskel kandidaten måste passera för att kunna hoppa fram i valordningen? För många statsvetare blir den slutgiltiga frågan hur flexibel eller sluten ett partiers lista till val är (Däubler och Hix, 2017, 1800; Berg och

Oscarsson, 2015, 10; Colomer, 2011, 8).

Vallistor brukar kategoriseras som antingen öppna, semi-öppna, eller stängda. En stängd lista innebär att väljaren saknar möjlighet att påverka valordningen för ett partis kandidater. Det finns inget inslag av personval i landets valsystem eller effekten av personvalssystemet är oväsentlig. Ett exempel är Sverige innan personvalsreformen 1994. Visserligen hade väljare redan då möjlighet att stryka över ett namn på valsedeln men detta resulterade aldrig i någon förändring i valordningen.

En semiöppen lista är en vallista som ger viss makt åt väljarna att ändra ett partis valordning.

Efter att väljaren valt sitt parti, kan väljaren också välja vilken kandidat från det partiet

väljaren föredrar. Denna makt är dock reglerad, ofta via att kandidaten måste uppnå en tröskel av rösterna för flyttas fram i valordningen. Ett exempel är Sverige efter 1994 (vi kommer återkomma till det svenska systemet i detalj senare).

Slutligen finns öppna listor. Här besitter väljaren mer eller mindre all makt att styra över hur ett partis valordning ska utformas. Ordningen som kandidaterna framträder på valsedeln är antingen en rekommendation (av partiet), i bokstavsordning, eller helt slumpmässigt. Ett exempel är parlamentsvalet i Finland där väljaren först väljer ett parti och sedan vilken kandidat väljaren vill bli representerad av från detta parti. Ett annat exempel är alla allmänna val i Luxemburg som använder sig av listblanding (Fra: Panachage). I detta system får väljaren lika många personröster som platser som ska tillsättas i valet, och väljaren är helt fri att personrösta på personer från olika partier.

Val i enmansvalkretsar kan i någon mån också ses som personval, men då finns enbart en kandidat per parti och alternativen inför väljaren är istället olika partier, som alla

representeras av varsin kandidat (Berg och Oscarsson, 2015, 10). Ett exempel på detta är valet till underhuset i Storbritannien.

1992 fick den så kallade Personvalskommittén i uppdrag att undersöka möjligheterna för inslag av personval i det svenska valsystemet. Syftet med ökat inslag av personval var att minska klyftan mellan folkvalda och väljarna (SOU 1993:21). Med andra ord hoppades man att väljarna skulle känna sig bättre representerade av sina ledamöter. 1994 testades

kommitténs föreslagna system genom att väljare i sju kommuner för första gången hade möjligheten att lägga en personröst i kommunvalet. Reglerna för personval var följande:

Partier skulle som innan presentera och rangordna kandidaterna i en valordning. Men

väljarna, om de önskade, fick nu möjlighet att kryssa ett av kandidaternas namn (därav termen personkryss). Om kandidaten fick 8 % av partiers röster i valkretsen vid riksdagsval, eller 5 % vid övriga allmänna val hoppade kandidaten längst fram i partiets valordning. Uppfyllde flera kandidater detta kriterium följde den nya valordningen kandidaternas antal personröster, och sedan partiets förslagna valordning (SOU 1999:92). Första gången systemet prövades i ett

(6)

6

nationellt val var valet till Europa parlamentet 1995 och första gången i ett riksdagsval var 1998. Inför riksdagsvalet 2014 sänkes spärren till riksdagsvalet från 8 % till 5 % (Berg och Oscarsson, 2015).

När personvalet lanserades var intresset bland samtliga aktörer svagt. Partierna gav inte kandidaterna tillräckliga möjligheter för att bedriva personvalskampanj och

medierapporteringen fokuserade fortfarande i huvudsak på partier, och inte på de enskilda kandidaterna. I det första riksdagsvalet med personval, riksdagsvalet år 1998, personröstade endast 30 % av alla som röstade. Den främsta anledningen till detta svala intresse var

bristande kandidatinformation. Endast 40 % av väljarkåren kunde i riksdagsvalet 1998 nämna minst en riksdagskandidat i sin egen valkrets (SOU 1999:92, 367).

Efter premiären fortsatte intresset för personval att vara svalt och andelen som personröstade sjönk de följande riksdagsvalen till cirka 25 %. I Europaparlamentsvalet är andelen

personröstande väljare betydligt större och har sedan 1999 aldrig varit under 50 %. En tänkbar anledning till att andelen är högre i Europaparlamentsval är att hela landet är en valkrets, och således blir det betydligt färre kandidater än i de övriga allmänna valen. Valdeltagandet i valet är också lågt vilket innebär att de som är politiskt intresserade utgör en större andel av de som röstar, och politisk intresserade väljare personröstar också i högre grad än övriga väljare (Berg och Oscarsson, 2015, 23-24).

Syfte och frågeställning

Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka faktorer som påverkar hur många personröster som riksdagskandidater får.

Fråga: Vilka faktorer tycks styra hur många personröster en kandidat får i riksdagsvalet?

Begrepp

Valordning – Den ordning som ett partis kandidater blir valda. Är en kandidat på plats två i valordningen blir kandidaten vald på partiets andra mandat i valkretsen.

Personvalsspärr – Andelen röster kandidaten måste få för att personen ska hoppa högst upp i valordningen.

Dubbelkandidatur - En kandidatur av en individ som också kandiderar i en annan valkrets.

Personlig andel röster – Antalet personröster kandidaten fått i valkretsen dividerat med partiets totala antal röster i den valkretsen.

2. Tidigare forskning

(7)

7

Låginformationsval (Eng: Low-information elections) brukar avse val där en stor del av väljarkåren saknar tillgänglig information om valet. Detta kan vara antingen på grund av bristande intresse hos allmänheten och media, eller ett högt informationskrav av valet. På grund av det höga informationskravet som krävs av personval klassificerar (Marcinkiewicz och Stegmaier 2015) personval till nationella församlingar som ett låginformationsval.

Brockington (2003) och Marcinkiewicz och Stegmaier (2015) presenterar en teori om hur väljare fattar beslut vid låginformationsval. När väljare måste välja mellan kandidater finns det tre typer av information tillgänglig för väljaren. Primärinformation: Den information som väljaren fått från tidigare erfarenheter av kandidaten och alltså samlat på sig innan valet. Till exempel om kandidaten tidigare varit folkvald eller kampanjat. Saknar väljaren

primärinformation om någon kandidat kommer väljaren förlita sig på sekundärinformation.

Det är informationen om kandidaten som framgår på valsedeln. Vilket kan vara allt från ålder, kön, utbildningsnivå, yrke, och etnicitet. Sist finns tertiärinformation vilket exempelvis är hur högt upp på listan partiet valt att placera kandidaten. Teorin är att om väljaren saknar egna erfarenheter av kandidaten, och inte heller kan relatera till sekundärinformationen om någon av kandidaterna kommer hen förlita sig på partistyrelsen, och hur de har valt att rangordna sina kandidater.

Tidigare forskning om personval kan delas upp i två olika områden. Forskning om vilka väljare som personröstar och hur resonerar de när de väljer kandidat(er). Samt forskning om vilka kandidater som får personröster.

André, Wauters och Pilet (2012) studerade personvalssystemet i Belgien och i synnerlighet vad som får en väljare att också lägga en personröst. De kommer fram till att det framför allt är graden av politiskt intresse som avgör om väljaren också personröstar. Ålder tycks också spela en viss roll där äldre människor tenderar att personrösta oftare än yngre. Kön och utbildningsnivå har dock ingen påverkan. Berg och Oscarsson (2015) visar att resultaten för Belgien inte stämmer i den svenska kontexten. Valet 2014 var 18-22 åringar den åldersgrupp som personröstade mest i Sverige. Inga andra socioekonomiska faktorer tycks göra så att väljaren personröstar mer eller mindre.

Berg och Oscarsson (2015) har i en rapport undersökt många aspekter av personval i den svenska kontexten. Rapporten visar att det förväntande intresset för personval och effekten av reformen var högre än vad det blev i verkligheten. Många väljare kan inte valreglerna kring personval. I en enkätundersökning från 2014 kunde endast sex procent korrekt svara 5 procent på frågan Hur hög är spärren för personvalet till riksdagen. Svenska partier och dess enskilda kandidater har också uppvisat ett svagt intresse och de flesta riksdagsledamöter upplever också att personvalsreformen inte har förändrat deras arbete eller valet mer än marginellt.

Rapporten visar att sannolikheten att en väljare personröstar i ett val ökar markant om väljaren kan identifiera någon av kandidaterna i valet. 77 % av väljarna kunde inte nämna någon kandidat i sin valkrets. Av dessa personröstade 22 %. 23 % av väljarna kunde nämna minst en kandidat i sin valkrets. Av dessa personröstade 39 %. Det är också vanligare att yngre, kvinnor, och individer med medelhög utbildningsnivå personröstar utan att känna till någon kandidat i valkretsen. Berg och Oscarsson menar att: ”Detta resultat tyder på att det i

(8)

8

den här gruppen [kvinnor, unga, medelhögutbildade] kan finnas ett något större inslag av personkryssande utifrån representation (kön, ålder och härkomst) som inte nödvändigtvis baseras på kännedom om en enskild kandidat, utan baseras på sådan information som ofta är möjlig att utläsa utifrån information om kandidater på valsedlarna” (Berg och Oscarsson 2015, 80).

Studien ger också insyn i hur svenska väljare resonerar när de personröstar. 1998 motiverade 30 % av de som personrösta sitt val av kandidat med ”kandidatens sociala grupptillhörighet (kön, ålder, klass, region)”. 2014 gav 13 % samma svar. Om man ska lita på väljarna har alltså andelen som personröstar baserat på representation minskat kraftigt sedan personvalet infördes (Berg och Oscarsson 2015, 81).

Ytterligare en relevant upptäckt i rapporterna är att även om andelen väljare som personröstar har minskat sedan 1998, så ökar andelen riksdagskandidater som bedriver en

personvalskampanj. 2014 bedrev 36 % av de tillfrågade en personvalskampanj, jämfört med 1998 då siffran var 22 %. Rapporten visar även via en regressionsanalys att Centerpartiets kandidater, följt av de övriga borgerliga partierna är mest sannolika att bedriva

personvalskampanjer. Minst sannolik att bedriva personvalskampanj är kandidater från Vänsterpartiet. Ökad ålder och en lägre placering i valordningen minskar också drastiskt chansen att en kandidat kommer bedriva en personvalskampanj. Är kandidaten född i utlandet ökar sannolikheten att kandidaten kommer bedriva en personvalskampanj.

Antalet kandidater som uppnår spärrgränsen är relativt högt. Riksdagsvalet 2010 passerade 59 kandidater 8 % spärren och vid valet 2014 fick hela 98 kandidater 5 % eller mer av partiets röster i valdistriktet. Nästan alla kandidater som uppnår denna spärr hade dock blivit invalda till riksdagen oavsett hur många personröster de fått, eftersom de redan varit nominerade högt upp i valordningen av sitt parti. Valet 2010 vann 8 kandidater sin plats i riksdagen tack vare deras personröster. Och i valet 2014 när spärren sänktes var antalet ledarmötet som vann sin plats rekordhögt, nämligen 12 kandidater. I valet 2018 blev endast 5 kandidater valda tack vare att de passerade personvalsspärren. Berg och Oscarsson (2015) menar att detta visar på att partier fortfarande besitter all reell nomineringsmakt. André. et al (2015) har också visat i en annan studie att det är väldigt sällan personvalssystem i semi-öppna listor påverkar den slutgiltiga valordningen.

Vilka kandidater är det då som får personröster?

Fine och Matson (2006) studerade ett särskilt lokalval i södra Florida där väljare var tvungna att välja mellan kandidater vilket de saknade information om. Studien visar att både

kandidatens kön, etnicitet, namn samt namnigenkänning påverkade hur väljarna röstade.

Eftersom valet var till en nyinstiftad kommittee fanns inga företrädare eller någon som kandiderar för omval. Ingen av kandidaterna hade heller någon partibeteckning eller tidigare erfarenhet av att vara folkvald. Studien visade att vara kvinna ökade andelen röster i valet.

Men hade kandidaten ett latinamerikanskt efternamn minskade andelen röster. Studien visade också att kandidaternas ordning på listan (i detta val var kandidaternas i bokstavsordning) inte spelade någon roll. Studiens slutsatser var att i låginformationsval påverkar stereotyper till stor del hur väljarna röstar.

(9)

9

Kelley och McAllister (1984) undersökte effekten av kandidaternas namn, kön, och titel på valsedlarna i val i Australien och Storbritannien. Studien kom fram till via en

regressionsanalys att kandidaternas rangordning på valsedeln som var i bokstavsordning inte påverkade andelen personröster. Däremot påverkades både kön (kvinnor fick en mindre andel röster) samt om kandidaten var betitlad (En hederstitel ökade andelen röster och en akademisk titel var inte signifikant).

Brockington (2003) studerade lokalval i Illinois från 1983 till 1999 och visade att när väljarens information om kandidaterna ökar, minskar också effekten av kandidaternas rangordning. Denna effekt har även studerats flertal gånger tidigare men forskare tycks vara oense om hur stark den här. Studien visar också via en regressionsanalys att det finns ett samband mellan att kandidera för omval och att få många personröster.

I en jämförande fallstudie undersökte Marcinkiewicz och Stegmaier (2015) personval i Polen och Tjeckien. Studien jämför först reglerna för personval i de två länderna och sedan hur kandidaterna presenteras på valsedeln samt i vilken mån väljaren kan personrösta. Resultatet jämför vilka kandidater som fick personkryss och vilka faktorer som tycks påverka

kandidaternas attraktionskraft mot väljarna. Detta undersöks via en regressionsanalys som undersöker hur informationen som presenteras om kandidaten påverkar antalet personröster som kandidaten fick.

Resultatet och reglerna för personval skiljde sig i de två länderna. I Tjeckien rangordnar partiet kandidaterna och sedan får väljaren möjlighet att lägga upp till fyra personröster på partiets olika kandidater. Tjeckien tillämpar likt Sverige en personvalsspärr på 5% . De polska valsedlarna är helt öppna. Partiet bestämmer kandidatordningen på valsedeln och väljaren måste lägga en personröst för att rösten ska vara giltig. I Polen tillämpas ingen

personvalsspärr. Resultatet visar bland annat att kandidater som kandiderar för omval eller har tidigare kampanjerfarenhet förväntas få fler personröster. I övrigt skiljer sig resultaten mellan länderna. Sekundärinformation hade ingen påverkan i Polen men påverkade valet i Tjeckien. I både Polen och Tjeckien bestämmer partierna kandidaternas ordning på valsedeln och i båda dessa fall fanns en korrelation mellan ordning på valsedeln och kandidaternas personröster.

Kandidater som stod längre ner på valsedeln fick också färre personröster.

Sammanslaget finner de tidigare studierna att primärinformation är avgörande för en

kandidats personröster; kandidater som tidigare varit folkvalda eller har erfarenhet av politisk kampanjande får i regel också fler personröster. I Sverige är väljare mycket mer benägen att personrösta om väljaren känner igen ett namn på valsedeln. Hur sekundärinformation påverkar skiljer sig mellan studierna men effekten är alltid lägre än effekten av

primärinformation. Studier visar också att tertiärinformation påverkar om kandidaterna är rangordnade av partiet (istället för i bokstavsordning eller slumpmässigt). Då får kandidater färre röster desto lägre ner de står på valsedeln. Denna effekt avtar om väljarna får mer information om kandidaterna.

Tidigare svensk forskning visar att väljarnas kunskaper och intresse för personval är lågt. En mindre del än förväntat av väljarna personröstar, och i en enkätundersökning framkommer det att många väljare inte vet vad valreglerna för personval är. Trots detta är det fler kandidater än

(10)

10

någonsin som bedriver personvalskampanjer till riksdagen. Annan tidigare forskning visar att personval väldigt sällan påverkar vilka kandidater som till slut blir valda och detta stämmer även för svenska riksdagsvalet. I Sverige tenderar kvinnor och unga att personrösta mer på basis av representation mer än andra grupper. Samtidigt visar samma studie att endast 13 % personröstade på basis av representation. Vi kan därför också förvänta oss att effekten av sekundär information är låg. Tidigare forskning visar att kandidaternas rangordning ofta påverkar kandidaters personröster om rangordningen är bestämd av partiet. Vi har därför också anledning att tro att kandidater längre ner på valsedeln får färre personröster.

3. Teori

Min frågeställning lyder: Vilka faktorer tycks styra hur många personröster en kandidat får i riksdagsvalet?

Detta är en avsiktligt bred fråga. Denna uppsats undersöker i huvudsak en beroende variabel:

Kandidaters personröster. Jag kommer i fortsättningen benämna denna variabel som

kandidatens personliga andel röster. Eftersom studien syftar till att testa ett antal ganska breda hypoteser om vad som påverkar antalet personröster en kandidat får så skulle jag idealt ha tillgång till ett stort antal indikatorer för olika relevanta oberoende variabler. Vilka faktorer som påverkar hur många personröster en kandidat får visas genom att se hur skillnader i någon av de oberoende variablerna påverkar den beroende variabeln. En genomgång av variablerna presenteras i metodavsnittet i uppsatsen.

Uppsatsen kommer använda sig av den tidigare presentade teorin av Brockington (2003) och Marcinkiewicz och Stegmaier (2015) om att den information väljare besitter om kandidater i låginformationsval kan delas in i tre kategorier. Primärinformation, sekundärinformation, och tertiärinformation.

Primärinformation är hur välkänd kandidaten är hos väljarna.

”Voters acquire primary information on candidates such as incumbency status (Krebs 1998) and campaign experience (Spierings and Jacobs 2014) prior to voting. Those who are

incumbents or who have run for parliament in the past are likely to be more familiar to voters than those without these experiences” (Marcinkiewicz och Stegmaier, 2015, 473).

Sekundärinformation är den information väljaren kan avläsa på valsedeln. Detta kan skilja sig mellan länder och mellan partier och valkretsar i samma land. I Sverige är det ofta ålder, yrke, och bostadsort samt kön och etnicitet som kan utläsas via kandidatens namn. Se bild 1 för exempel. ”Existing primary information can be enhanced with secondary information available on the ballot itself, which consists of substantive cues that work by triggering

existing judgments based on stereotype (Conover and Feldman, 1989). The most obvious (and powerful) of these is party, but others include gender (McDermott, 1997), surname ethnicity or race (Byrne and Pueschel, 1974; McDermott, 1998; Mueller, 1970; Nichols, 1997), and in rare elections, occupation” (Brockington, 2003, 4).

(11)

11

Tertiärinformation är kandidatens plats i valordningen. ”When secondary information is of little help, voters resort to "tertiary information" such as the candidate's position on the ballot”

(Marcinkiewicz och Stegmaier, 2015, 473).

Eftersom vissa kandidater kandiderar i fler än en valkrets ges också en möjlighet för ett naturligt experiment. I datasetet finns det en dummyvariabel som är kodad som geografisk representant. En kandidat är geografisk representant om hen kandiderar i samma valkrets som kandidaten är folkbokförd i. Valkretsarna är också så stora att elektoratet i dem är tänkt att via slumpen vara lika. Eftersom alla andra variabler angående kandidaten hålls konstant, förutom om kandidaten är geografisk representant, ges här ett ypperligt tillfälle att testa effekten av denna variabel.

För att undersöka uppsatsens frågeställning kommer uppsatsen testa fyra hypoteser. Dessa hypoteser är framtagna ur vad resultat från tidigare forskning har visat om vilka kandidater som får personröster. Samt tidigare forskning om svenska väljarbeteenden.

H1 a. Kandidater som är kända hos väljarna kommer få större andel personkryss.

H1 b. Kvinnor och unga förväntas få en större andel personröster.

H1 c. Desto högre upp på valsedeln en kandidat är, desto större röstandel förväntas kandidaten att få.

H2 När en kandidat är en geografisk representant kommer den kandidaten få en större andel personröster.

(12)

12

Bild 1. Ett exempel på en svensk valsedel med kandidatlista. Socialdemokraternas kandidater i Kalmar läns valkrets. Utöver valordning och namn får partiet själva välja vilken

information om kandidaterna som ska presenteras, i detta fall ser vi yrke, bostadsort, och ålder. Kön kan oftast utläsas via namn.

(13)

13

4. Metod

Vad mäter studien?

Det är viktigt att klargöra vad denna studie är tänkt att mäta och inte mäta. Detta är inte en studie om väljarbeteende eftersom väljarna aldrig framträder i denna studie. Ett annat

passande sätt att undersöka det denna uppsats undersöker är att börja i det andra hållet. Istället för att undersöka utfallet av valet så undersöker man istället hur väljarna resonerar när de personröstar. Givetvis använder man då en annan metod, förslagsvis enkätundersökningar eller djupintervjuer. Fördelen med ett sådant tillvägagångssätt är att man kan få ett starkare belägg för korrelation. Personröstar människor på kandidater de identifierar sig med? Hur resonerar väljare när de inte känner igen någon kandidat på valsedeln? Det är frågor som jag inte kan besvara med min metod. Däremot för att en sådan undersökningen ska bli

meningsfull behövs ett stort antal respondenter. En kvantitativ undersökning med utgångspunkt från väljarna hade krävt åtminstone hundratals respondenter för att bli meningsfull. Resurserna för det finns helt enkelt inte för denna kandidatuppsats. Det hade också krävt att respondenterna inte bara bryter valhemligheten, utan också uppger vem de personrösta på. Denna uppsats har istället valt att vända på perspektivet och undersöker vilka kandidater som fick personröster i valet 2018. Detta perspektiv har sina egna fördelar.

Undersökningen blir omfattande efter det redovisas exakt hur många personröster varje kandidat har fått i riksdagsvalet 2018, vilket ger många analysenheter.

Val av fall

Två faktorer har styrt val fall. 1. Vilken data finns tillgänglig. I Sverige fanns den nödvändiga statistiken för att kunna göra en meningsfull analys. Jag tror inte jag hade haft möjligheten att producera ett lika omfattande dataset om uppsatsen hade berört ett annat land. 2. Val av fall skall vara vetenskapligt relevant. Denna typ av studie har gjorts med tidigare val i andra länder. Men mig veterligen har den aldrig gjorts mot ett val som har de svenska valreglerna.

Därför är det intressant att jämföra resultaten i denna uppsats som undersöker personval i Sverige, mot de resultat som producerats av tidigare forskning.

Val av metod

Jag skulle beskriva min studie som en deskriptiv studie med förklarande inslag som använder kvantitativ metod och statistisk analys. Jag har samtalat data för ett stort antal analysenheter och ämnar använda deskriptiv statistik för att undersöka dem. Eftersom många av mina

(14)

14

variabler är nominalskalor finns även möjlighet att försöka belägga korrelation med hjälp av analytisk statistisk, framförallt regressionsanalys. Mitt val av design är givetvis förknippat med de svagheter som kvantitativ undersökningsdesign brukar medföra. Gällande de fyra orsakskriterierna brukar kvantitativ undersökningsdesign presentera starka argument för kontrafaktisk skillnad och isolering. Kvantitativ undersökningsdesign har dock ofta svårt att bevisa och hitta mekanism. Denna studie är inget undantag. I denna uppsats är tidsordningen uppenbar och behöver inte undersökas. Väljaren får information om kandidaten innan väljaren har lagt sin röst. Kandidatens personröster kan inte påverka väljarnas information om

kandidaten.

Det kan också vara svårt för statistisk design att isolera effekten av enskilda företeelser. Jag har haft detta i åtanke under materialsamlingen och därför försökt samla in så många, vad jag tror, relevanta variabler som möjligt för att kontrollera för dessa. Faktum kvarstår dock att min analys inte kan kontrollera för anomalier. En särskild händelse eller utveckling kan

”störa” hur personvalet för en viss kandidat egentligen skulle ha utvecklats. Ett exempel på detta skulle vara en ovanligt lyckad personvalskampanj som resulterar i ett större

personvalsstöd än förväntat. Eller en politisk skandal som sänker förtroendet för en

framstående kandidat, vilket resulterar i ett lägre stöd än förväntat. Oavsett, på grund av det stora antalet analysenheter uppfattar jag ändå att detta val av metod är bäst för uppsatsens syfte.

Val av variabler

Vilka variabler att inkludera i undersökningen bestämdes tidigt i arbetsprocessen. Det valet styres av uppsatsens teori, tidigare forskning, och vilken data som finns tillgänglig.

Många tidigare studier som undersöker personröstning har inkluderat variabeln kandidatens kön och ålder. Kön och ålder är också i många fall sekundärinformation och tillsammans med kommunen som kandidaten är folkbokförd i utgör detta sekundär information i det svenska riksdagsvalet. Dessa variablerna är alltså relevanta för min teori och kändes därför självklara att inkludera. En variabel som hade varit intressant att inkludera är en variabel som mäter kandidatens yrke. Ålder, kön, bostadsort och yrke är den mest förekommande information som väljare kan avläsa om svenska kandidater från valsedeln. För denna studie fanns dock inte resurserna för att koda alla kandidaters yrke till mätbara kategorier.

Variabeln kandidatens ordning på valsedeln är också väsentlig för att mäta tertiärinformation.

I viss tidigare forskning har man även haft dummyvaribler som mäter om kandidaten är högst upp, eller längst ner i ordningen på valsedeln eftersom detta förväntas ge systematiskt mer stöd än övriga platser i valordningen. För att hålla uppsatsen enkel har jag dock valt att enbart mäta kandidatens ordning på valsedeln.

Tidigare forskning har visat att primärinformation är avgörande för personröstande. Väljare förvärvar sig primärinformation om kandidaterna genom tidigare erfarenheter av

kandidaterna. I tidigare studier har det definierats som om kandidaten ställer upp för omval

(15)

15

eller har tidigare erfarenhet av kampanjande. Jag har därför valt att inkludera två

dummyvariabler som avser om kandidaten blev vald till riksdagen 2014 och om kandidaten blev vald till kommun/landsting 2014. Variabeln geografisk kandidat kan anses som både sekundärinformation men också som primärinformation då man kan tänka sig att väljare har bättre kännedom om kandidater som är bosatta i samma valkrets som en själv än övriga kandidater.

Primärarinformation är likt det som många svenska statsvetare kallar kandidatkännedom.

Svensk forskning tyder på att den enskild största faktorn som påverkar sannolikheten för att en väljare ska personrösta på en kandidat är om den väljaren har en personlig erfarenhet av den kandidaten. Tyvärr är det svårt att mäta kandidatkännedom i Sverige. Heltäckande siffror om väljarnas kännedom av kandidater finns inte, men vad vi däremot vet är att partiernas partiledare är väldigt välkända i väljarkåren. Uppemot 90 % eller mer av väljarna kan korrekt para ihop partiledare med parti. Väljarnas kännedom om partiers övriga toppkandidater är dock betydligt lägre. Inför valet 2014 var Eskil Erlandsson den kandidat, efter partiledarna, som flest väljare kunde para ihop med rätt parti, 63 % svarade korrekt att han tillhörde Centerpartiet. 48 % kunde para ihop Magdalena Andersson med socialdemokraterna. Ingen annan kandidat i undersökningen uppnådde en korrekt svarsandel på över 40 % (Holmberg och Oscarsson, 2016, 302). Holmberg och Oscarsson tolkar detta som att med få undantag så är partiledarna de enda kandidaterna som väljarkåren i stort har kännedom om. Jag har därför även kodat om kandidaten är partiledare eller inte och låter den variabeln tillsammans med de två tidigare nämnda dummyvariabler mäta kandidatkännedomen och primärinformation.

Mina val av variabler har också begränsats av tillgänglighet. Eftersom datainsamlingen har varit omfattande har endast variabler vars data finns lättillgänglig kunnat användas. Lyckligt har inte det begränsat mitt val av variabler noterbart. Valmyndigheten har öppen statistik om kandidaters ålder, partitillhörighet, plats på valsedeln, kön och kommun de folkbokförda i samt hur många personröster varje kandidat fick.

Givetvis finns det även problem med materialinsamlingen. Eftersom studien fokuserar på kandidater och deras röster är inte valkretsarna kodat på något annat sätt än namn. Det innebär att studien behandlar alla de 29 olika valen som sker i valkretsarna som identiska i sin

utformning. Med andra ord tas inte skillnader i valkretsars elektoratet eller valkretsarnas storlek eller sammansättning med i analysen. Man kan tänka sig teoretiska resonemang om att valkretsens storlek, eller om den i huvudsak utgörs av stad eller landsbygd påverkar hur väljare personröstar.

Materialinsamling och datamatris

All statistik kring kandidaterna kommer från olika källor hos valmyndighetens hemsida. Där fanns data som noterade samtliga kandidaters namn, ålder, kön, ordning på valsedel, valkrets, och folkbokförd kommun. Denna data kunde kompletteras med annan rådata från

valmyndigheten som innehöll kandidaturers personröster och partiets valresultat för alla

(16)

16

valkretsar. Slutligen användes ytterligare statistik från valet 2014 för att fastställa vilka kandidater som kandiderade för omval.

Den egenproducerade datamatrisen innehåller 7537 analysenheter, eller med andra ord kandidaturer. Det är nästan samtliga kandidaturer i valet 2018 från de åtta partier som tog riksdagsmandat det valet1. Datamatrisen variabler är.

(1) Vilken ordning på valsedeln kandidaten stod. Detta mäter vilken ordning kandidatens namn kom i på valsedeln. Står kandidatens namn högst upp är värdet 1, står det på andra plats är värdet 2 osv.

(2) Kandidatens ålder mätt i år.

(3) Kandidatens kön, detta är en dummyvariabel där 0 = Man och 1= Kvinna.

(4) Geografisk representant, detta är en dummyvariabel som mäter om kandidaten är folkbokförd i den aktuella valkretsen som kandidaten kandiderar i 0 = Nej och 1= Ja.

(5) Om kandidaten är partiledare. Dummyvariabel där 0 = Nej och 1 = ja

(6) Om kandidaten valdes till riksdagen i valet 2014. Dummyvariabel där 0 = Nej och 1 = ja (7) om kandidaten valdes till kommun- eller landstingsfullmäktige 2014. Dummyvariabel där 0 = Nej och 1 = ja.

(8) Kandidatens personliga andel röster. Detta är uppsatsens beroende variabel och mäter hur många procent av partiets röster i valkretsen också röstade på kandidaten. Mäts i

procentenheter.

Utöver detta finns namn och partitillhörighet på kandidaten. Samt vilka valkretsar kandidaten kandidera i.

På grund av resurs- och tidsbrist har jag inte lyckat standaridesera kandidaters ordning på valsedeln. Detta innebär att det inte går att helt korrekt jämföra effekten av ordningen på valsedeln mellan olika listor eftersom de kan vara olika långa. Mer korrekt hade varit att standardisera ordningen i exempelvis percentiler så som vissa tidigare studier har gjort (Marcinkiewicz och Stegmaier, 2015). Detta problem undviks delvis genom att de flesta vallistor från partierna brukar vara ungefär ha 30 till 40 kandidater.

Varje analysenhet är ett fall av en kandidatur. Det innebär att en individ kan förekomma flertalgånger som en analysenhet med olika variabelvärden eftersom det är möjligt att kandidera i mer än en valkrets. Exempelvis förekommer Jimmie Åkesson 29 gånger i datamatrisen då han var en av Sverigedemokraternas kandidater i samtliga 29 valkretsar.

1 På grund av tekniska skäl är inte Vänsterpartiets kandidater i Dalarnas läns valkrets med i datamatrisen.

Miljöpartiers personröster är inrapporterade på annorlunda sätt och kunde inte korrekt införas i datamatrisen.

Miljöpartiet kommer därför inte ingå i några regressionsanalyser.

(17)

17

Något annat man måste ha i betänkande är att väljarna inte alltid har tillgång till

informationen om kandidaterna som jag har tillgång till. Ibland är en kandidat folkbokförd i en annan ort än den som är utskriven på valsedeln. Då finns en risk att kandidaturen kodas som inte geografisk representant fast kandidaturen i väljarna ögon är geografisk representant.

Det finns alltså en diskrepans mellan den information jag har tillgång till om kandidaten och den information väljaren har tillgång till. Detta är ett problem eftersom studien är intresserad av hur kandidaturerna påverkas av den information väljarna har tillgång till. Av praktiska anledningar har detta inte varit möjligt att notera i datasetet men jag bedömer att dessa fall inte är tillräckligt många för att störa den övergripande analysen.

Slutligen, på grund av hur antalet personröster inrapporteras finns det små variationer i kandidaters antal personkryss hos datamatrisen och den slutgiltiga rapporteringen (som exempelvis finns tillgänglig på valmyndighetens hemsida). Dessa skillnader bedöms vara så små och få till antal att de ej kommer påverka resultatet eller analysen.

5. Resultat / Analys

Resultatet kommer vara uppdelat i sex avsnitt. I de tre första avsnitten kommer jag undersöka hur stor påverkan varje typ av information har för sig och sedan kommer jag gradvis att kontrollera för fler variabler för att analysera hur det ursprungliga sambandet förändras. I avsnitt fyra undersöks skillnader mellan partierna. I avsnitt fem tittar vi på djupet hur

geografisk representation påverkar kandidaters personliga andel röster. I avsnitt sex presentas kort en upptäckt om Sverigedemokraternas valsedel.

Den beroende variabeln för samtliga regressionsanalyser är kandidatens personliga andel röster. Detta räknas ut genom att antalet personröster kandidaten fått i valkretsen divideras med partiets totala antal röster i den valkretsen. Har kandidat X som tillhör parti Z fått 100 personröster och parti Z i valkretsen fått 1000 röster blir Kandidatens personliga andel röster

= 100 / 1000 = 0,1 = 10 %.

Regressionskoefficienten utrycks i procentenheter. I regressionsmodellen 1.1 som ni ser nedan är interceptet 0,397. Det innebär att om alla variablers variabelvärde är noll för en viss kandidat förväntas den kandidaten personliga andel röster vara 0,397 %. Om samma kandidat istället kandiderar för omval till riksdagen förväntas den kandidatens personliga andel röster öka med 0,361 procentenheter (se variabel omval riksdag regressionskoefficient i modell 1.1).

Då förväntas den kandidaten personliga andel röster vara 0,397 % + 0,361 % = 0,758 %.

Vi inleder resultatet med lite beskrivande statistik.

(18)

18

Figur 1 Visar kandidaters medelålder fördelat på parti och kön

I figur 1 ser vi kandidaternas medelålder uppdelat efter partitillhörighet och kön. Lägst medelålder har Sverigedemokraternas kandidater (43 år) följt av socialdemokraterna (44 år).

Högst medelålder har Kristdemokraterna och Liberalerna (51 år). Medelåldern av alla kandidater är 47 år.

Medelvärdet för kandidatens personliga andel röster är 0,71 %. 4383 kandidaturer eller 58 % av kandidaturerna var av en man. 3155 kandidaturer eller 42 % av kvinnor.

Primärinformation

Vi börjar med att undersöka vår första hypotes. Hur påverkar kandidatkännedom och primärinformation kandidatens personliga andel rösterna? Enligt tidigare forskning är

väljarnas kandidatkännedom en avgörande faktor ifall väljaren kommer personrösta eller inte, vi förväntar oss därför att effekten av att vara partiledare, eller att tidigare varit folkvald är hög.

Beroende variabel: Kandidatens personliga andel röster.

Modell:

Förklaringsvariabel (1.1) (1.2) (1.3)

Intercept 0,397

(18,182) ***

0,952 (33,3) ***

0,049 (6,974)***

Omval från

kommun/landsting

0,0134 (0,421)

0,021 (0,71)

0,067 (2,210) *

Omval riksdag 0,361

(8,288) ***

0,264 (6.37) ***

0,55

(11,456) ***

46 48 51

46 47

45 42

48 49

53 51

47 47

44 44 50

0 10 20 30 40 50 60

C KD L M MP S SD V C KD L M MP S SD V

Kvinna Man

Ålder

Summa

(19)

19

Partiledare 24,368

(152,230) ***

23,893 (156,63) ***

24,132

(158,189) ***

Ordning på valsedel -0,024

(-28,13) ***

-0,019

(-21,049) ***

Geografisk representant 0,472

(11,494) ***

R2= 0,7773 0,8002 0,804

N= 6887 6887 6885

t-värde i parantes , signifikanskod: '***' 0,001 '**' 0.01 '*' 0.05 '.' 0.1 ' ' 1

Modell 1.1 visar att kandidater som kandiderar för omval till riksdagen, eller är partiledare förväntas få en större personlig andel röster. Effekten av att vara vald i valet 2014 till kommuner eller landsting är inte statistiskt säkerställd. Modell 1.2 visar vad som händer om vi kontrollerar för ordning på valsedeln. Effekten av omval och att vara partiledare är fortfarande betydlig och statiskt signifikant men har också försvagats. Förmodligen för att kandidater som kandiderar för omval eller är partiledare ofta är högt upp på listan. Vi ser också att sambandet mellan ordning på valsedeln och kandidatens personliga andel röster är negativt. Desto längre ner i ordningen på valsedeln desto mindre personlig andel röster

kommer kandidaten få. Gällande personröster tycks det fortfarande vara irrelevant för väljarna om kandidaten tidigare varit folkvald i kommun- eller landstingsfullmäktige. Omval från kommun eller landsting är fortfarande inte statistiskt signifikant, även om effekten är starkare och t-värdet är högre. Möjligen är namnkännedomen som en plats i kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige innebär inte stor nog för att vara betydelsefull.

I modell 1.3 kontrollerar vi för variabeln geografisk kandidat. Då blir omval från

kommun/landsting ett positivt samband på 95 procents säkerhetsnivå. Jag tolkar det som att många kandidaturer som är omval från kommun eller landsting också inte är geografiska representanter, och kontrollerar man inte för effekten av att vara geografisk representant framstår det som att vara omvald från kommun eller landsting är irrelevant eftersom effekten av de två variablerna slå ut varandra. Effekten av omval från riksdagen är dock fortfarande cirka åtta gånger större (0,55 / 0,067=8,2).

Variabeln geografisk representant har ett positivt samband med den beroende variabeln och är statistiskt signifikant. Allt annat lika förväntas en kandidatur som är geografisk representant få 0,472 procentenheter fler personröster än en kandidat som inte är geografisk representant.

Detta kan antingen bero på primärinformation; väljare har större kännedom om kandidater som är folkbokförda i sin valkrets. Eller sekundärinformation; väljare föredrar att personrösta på kandidater som representera väljarens egen bostadsort. Vi kommer undersöka detta

samband på djupet senare i resultatet.

För att sammanfatta: Hypotes 1a får stöd. Effekten av vara partiledare är enorm när det kommer till personröster, även när man kontrollerar för ordning på valsedeln. Detta är inte så konstigt eftersom partiledarna är (de enda politikerna som är) mycket välkända hos väljarna.

Personer som kandiderar för omval till riksdagen förväntas också få en större andel personröster. Kandidaturer som är geografiskt representativa får också fler personröster.

(20)

20

Sekundärinformation

I detta avsnitt undersöker vi om ålder eller kön har någon påverkan på kandidaters personliga andel röster.

Beroende variabel: Kandidatens personliga andel röster.

Modell

Förklaringsvariabel (2.1) (2.2) (2.3) (2.4)

Intercept 1,261

(10,501) ***

1,332

(10,811) ***

-0,185 (-2,891) **

0,489 (6,974) ***

Kön 0,069

(1,039)

0,091 (1,346)

0,078 (2,504) *

0,017 (0,590)

Ålder -0,013

(-5,303) ***

-0,011 ((-4,706) ***

-0,004 (-3,371) ***

-0,001 (-1,223) Geografisk

representant

-0,19 (2,565) *

0,848

(21,754) ***

0,481

(11,537) ***

Partiledare 24,604

(158,301) ***

24,128

(158,116) ***

Omval riksdagen 0,838

(17,486) ***

0,552

(11,388) ***

Omval från

kommun/Landsting

0,107 (3,415) ***

0,07 (2,316) *

Ordning på valsedeln -0,019

(-20,519) ***

R2= 0,00428 0,005228 0,7919 0,8041

N= 6887 6885 6885 6885

t-värde i parantes , signifikanskod: '***' 0.001 '**' 0.01 '*' 0.05 '.' 0.1 ' ' 1

Modell 2.1 visar regression av kön och ålder. För modell 2.2 lägger vi till variabeln

geografisk representant. Som vi ser påverkas inte styrkan i effekten av ålder eller kön av att vi kontrollera geografisk representant. Om en kandidatur är geografiskt representant är alltså i stort sätt oberoende av kandidatens kön eller ålder. Kvinnor förväntas få en större personlig andel röster men effekten är inte signifikant. I båda modellerna är ålder ett negativt samband med en säkerhetsnivå på 99,9 %. När en kandidats ålder ökar minskar kandidatens

personröster. Hypotes 1b tycks hittills stämma. Yngre människor och kvinnor (fast än inte statistiskt signifikant) förväntas få fler personröster. Vi ser också att effekten av att vara geografisk representant är negativ. Detta är förmodligen för att många partiledare (som får många personröster) kandiderar i valkretsar där de inte är geografiska representanter. Vi kontrollerar därför för kandidatkännedom genom att inkludera de variabler som avser primärinformation.

(21)

21

I modell 2.3 förstärks många av de samband i modell 2. Ålder har en svagare effekt men är fortfarande signifikant. I denna modell är även effekten av kön signifikant. Hypotes 1b tycks fortfarande stämma. De övriga variablerna är likt det resultat i första regressionstabellen.

Partiledare förväntas få betydligt större personlig andel röster. Notera att effekten av att vara geografisk representant är nästan exakt samma som att kandidera för omval från riksdagen (0,481 och 0,552). Interceptet i denna regression är negativt. En kandidatur som varken är geografisk representativ, eller av en kandidat som inte tidigare varit folkvald eller inte är en partiledare förväntas alltså få 0 personröster.

Slutligen undersöker vi om hypotesen överlever när vi kontrollerar för tertiärinformation. I modell 2.4 är riktningen av kön och ålders effekt detsamma men den är inte längre statistiskt signifikant. Endast geografisk kandidat överlevde av de variabler som avser

sekundärinformation. Detta går att tolka som att kön och ålder inte direkt påverkar personröster men att det påverkar en kandidats plats på lista. Effekten av ålder och kön är bakomliggande och går via ordningen på valsedeln. Yngre människor och kvinnor står högre upp i ordningen på valsedeln, därför försvinner det ursprungliga sambandet när vi kontrollerar för ordning på valsedeln. Det är också möjligt att sekundärinformation ändå påverkar

kandidaturers personliga andel röster, men i sådana fall är den effekten jämt fördelad mellan att vara man eller kvinna och de olika åldrarna. Ur denna regression kan vi dra slutsatsen att kandidatens ålder eller om kandidatens är man eller kvinna inte verkar spela någon roll när det kommer till kandidatens personliga andel röster. Men avsaknad av denna information kan eventuellt fortfarande påverka.

De variabler som avser primärinformation är fortfarande signifikanta men deras effekt har också försvagats. Sekundärinformation påverkan tycks inte luta i någon riktning. Det är i linje med var berg och Oscarsson tidigare noterat, nämligen att en allt mer förminskande andel väljare personröstar på basis av representation.

Tertiärinformation

Vad innebär det att stå högt upp eller lågt ner på valsedeln och hur påverkas den variabeln när vi kontrollerar för andra variabler? Vi börjar undersöka detta med en bivariat regression där vi undersöker ordning på valsedelns effekt.

Beroende variabel: Kandidatens personliga andel röster.

Modell:

Förklaringsvariabel (3.1) (3.2) (3.3)

Intercept 1,615

(31,19) ***

2,482

(19,493) ***

0,489 (6,974) ***

Ordning på valsedel -0,041 (-22,42) ***

-0,047

(-.24,321) ***

-0,019

(-20,519) ***

Geografisk representant -0,756

(-10,059) ***

0,482

(11,537) ***

(22)

22

Kön 0,006

(2,18) *

0,018 (0,590)

Ålder -0,004

(-1,874) .

-0,001 (-1,223)

Partiledare 24,13

(158,116) ***

Omval riksdagen 0,552

(11,388) ***

Omval från

kommun/Landsting

0,07 (2,316) *

R2= 0,06806 0,08398 0,8041

N= 6887 6885 6885

t-värde i parantes , signifikanskod: '***' 0.001 '**' 0.01 '*' 0.05 '.' 0.1 ' ' 1

Modell 3.1 interceptet visar att en kandidatur på plats 0 (vilket inte existerar) förväntas få strax mer än 1,6 % av partiets röster i valkretsen. För varje steg längre ned på valsedeln förväntas kandidaturens personliga andel röster minska med 0,04 procentenheter. I modell 3.2 kontrollerar vi för de variabler som avser sekundärinformation och ser att sambandet mellan ordning på valsedel och kandidaturens personliga andel röster i princip är oförändrat. Om man kontrollerar för variablerna som avser primärinformation bör styrkan i sambandet mellan ordning på valsedel och andel personliga röster minska. Detta eftersom partierna förväntas placera sina mer framstående kandidater högre upp.

Vi ser i modell 3.3 att det antagandet stämmer. Styrkan i sambandet mellan ordning på valsedel och andel personliga röster minskar med mer än hälften när vi kontrollerar för variabler som avser primärinformation. Däremot är sambandet fortfarande statistiskt

säkerställt, även när vi kontrollerar för samtliga variabler i datasetet. Hypotes 1c stämmer och denna uppsats resultat är i linje med tidigare forskning. Rangordnar partiet kandidaterna på valsedeln så finns det ett samband där desto lägre ner på valsedeln kandidaten står, desto mindre röster kommer den kandidaten att få. Detta gäller även om man kontrollerar för andra variabler.

Hur ser det ut bland olika partier?

Under materialinsamlingen fick jag anledningar att tro att sambandet mellan de oberoende variablerna och beroende variabel kommer skilja sig mellan partierna. Jag har därför gjort individuella regressioner för varje parti.

Beroende variabel: Kandidatens personliga andel röster.

Modell

Förklaringsvariabel (4.1) (4.2) (4.3) (4.4)

(23)

23

Intercept 1,334

(13,044) ***

0,096 (2,525) *

0,944 (2,107) *

1,709 (2,527) * Geografisk

representant

0,128 (1,565)

0,16

(7,747) ***

0,37 (0,836)

-0,148 (0,225)

Kön -0,004

(-0,113)

0,003 (0,174)

0,016 (0,229)

-0,118 (1,92) *

Ålder -0,005

(-3,902) ***

0,0006 (0,865)

-0,003 (-1,120)

-0,006 (-1,972) * Partiledare 19,361

(91,584) ***

29,823 (476,751)

13,347 (12,339) ***

17,422 (20,170) ***

Omval riksdagen 1,975

(23,254) ***

-0,016 (-0,84)

1,699

(13,262) ***

2,105

(10,996) ***

Omval från

Kommun/Landsting

0,058 (1,578)

0,0007 (0,968)

-0,166 (-2,308) *

0,041 (0,423) Ordning på valsedeln -0,042

(-25,535) ***

-0,003 (-5,834) ***

-0,03

(-10,469) ***

-0,046 (-9,468) ***

R2= 0,7218 0,9916 0,4748 0,5878

N= 4830 2053 809 789

Modell

Förklaringsvariabel (4.5) (4.6) (4.7) (4.8)

Intercept 1,384

(5,444) ***

0,867 (3,278) **

1,156 (5,673) ***

1,478 (7,776) ***

Geografisk representant

0,451 (2,240) *

0.58 (2,477) *

0,487 (3,305) ***

-0,638 (4,74) ***

Kön 0,221

(2,479) *

-0,008 (-0,096)

-0,079 (0,987)

-0,209 (-2,564) *

Ålder -0,009

(-2,857) *

-0,005 (-1,444)

-0,009 (-3,308) ***

0,003 (1,232) Partiledare 21,565

(28,502) ***

20,82

(32,951) ***

8,833

(10,899) ***

19,571 (69,911) ***

Omval riksdagen 1,536 (5,061) ***

5,08

(17.82) ***

3,123

(12,704) ***

0,292 (1,366) Omval från

Kommun/Landsting

0,219 (2,209) *

0,153 (1,741) .

0,328 (3,757) ***

0,126 (1,414) * Ordning på

valsedeln

-0,054 (11,448) ***

-0,043 (-11) ***

-0,038

(-10,948) ***

-0,033 (-8,958) ***

R2= 0,6603 0,759 0,4677 0,905

N= 729 907 773 820

t-värde i parantes , signifikanskod: '***' 0.001 '**' 0.01 '*' 0.05 '.' 0.1 ' ' 1

(24)

24

Modell 4.1 avser alla partiers kandidater förutom Sverigedemokraterna och modell 4.2 avser Sverigedemokraternas kandidater. Modell 4.3 avser Socialdemokraternas kandidater. Modell 4.4 avser Moderaternas kandidater. Modell 4.5 avser Vänsterpartiets kandidater. Modell 4.6 avser Centerpartiets kandidater. Modell 4.7. Liberalernas kandidater. Modell. 4.8

Kristdemokraterna kandidater.

Regressionen som berör de enskilda partierna visar att det finns skillnader i sambanden mellan partierna. Vi jämför först hur primärinformation påverkar partierna. Effekten av att vara partiledare är betydligt starkare hos Sverigedemokraterna än hos de övriga partierna.

Men detta tycks ske på bekostnad av att de övriga kandidaterna får betydligt färre röster.

Interceptet för Sverigedemokraterna är lägst och Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna är de enda partier där omval riksdagen inte är en statiskt signifikant variabel. Jan Björklund är inte stark på att dra personröster, effekten av att vara partiledare är svagast inom Liberalerna, . Däremot tycks övriga liberala riksdagskandidater duktiga på att dra personröster till omval, modell 4,7 har ett högt Intercept. Även liberala kandidater som tidigare varit folkvalda i kommun eller landsting förväntas få fler röster. Det sambandet finns även hos

Kristdemokraterna, Centerpartiet, och Vänsterpartiet. Men där är effekten svagare och på en lägre säkerhetsnivå. Förvånande är sambandet för Socialdemokraterna det motsatta.

Lokalpolitiker förväntas få färre personröster än de som inte är lokalpolitiker.

För Centerpartiet är omval till riksdagen ett väldigt starkt samband. Förmodligen på grund av att Eskil Erlandsson (som kandiderade för omval för centerpartiet) är den kandidaten som inte är partiledare som fick flest personröster, både i antal och andel. Han fick till och med mer än vad vissa partiledare fick. Detta är intressant då Erlandsson även var den mest kända

kandidaten utöver partiledarna till valet 2014 (Holmberg och Oscarsson, 2016, 302).

Liberalerna utmärker sig även de i denna effekt. Dessa är även de två partier som är mest positivt inställda till personval (Berg och Oscarsson, 2015, 93).

Gällande hur väljare regerar på sekundärinformation finns det också skillnader mellan

partierna. I de flesta partierna tycks effekten av kön inte vara starkare åt något håll. Undantag är hos Vänsterpartiet och Moderaterna där kvinnorförväntas få fler personröster och hos Kristdemokraterna där män förväntas få fler personröster.

Många partier i vissa valkretsar skriver inte ut åldern på sina kandidater på valsedeln. Här kan det därför skilja stort mellan partierna. Minst effekt förväntas ålder ha hos

Sverigedemokraterna eftersom åldern på deras kandidater inte är utskriven på några av deras valsedlar. Effekten av ålder tycks inte heller luta klart åt något håll så länge det inte gäller vänsterpartister eller liberaler. I de partierna föredrar väljarna yngre kandidater. Sambandet ålder och beroende variabel är som förväntat minst hos Sverigedemokraterna (0,0006).

Effekten av att vara geografisk kandidat är klart starkast hos Sverigedemokraterna, de partiet som också har minst andel geografiska kandidaturer. Men effekten är också signifikant men svagare hos många andra partier. Hos Kristdemokraterna är sambandet negativt vilket delvis kan förklaras med att partiet har många toppkandidater i valkretsar de inte är folkbokförda i.

Gällande ordning på valsedeln är effekten lika för samtliga partier. Desto längre ner på listan en kandidat är desto mindre personröster förväntas kandidaten få.

(25)

25

R2, modellens andel förklarande varians skiljer sig också mellan partierna. För

Sverigedemokraterna förklarar de oberoende variablerna mer än 99 % av variansen i den beroende variabeln och för kristdemokraterna är det lite mer än 90 %. För

Socialdemokraterna och Liberalerna är R2 mindre än 0,5. Modellens oberoende variabler förklarar alltså mindre än hälften av variansen i den beroende variabeln för de partierna. Det finns alltså oberoende variabler som denna undersökning systematiskt missat.

Geografisk representant

Tidigare i studien har vi visat att det finns en korrelation mellan att vara geografisk

representant och att få personröster. I detta avsnitt undersöks detta samband på djupet med hjälp av Liberalernas kandidater i Stockholms kommun och Stockholms läns valkrets.

Vi kan börja med att konstatera att av 7537 analysenheter förekommer 2284 fall av

dubbelkandidatur. Alltså en kandidatur av en individ som också kandiderar i minst en annan valkrets. Dessa kandidaturer återfinns hos alla partier förutom socialdemokraterna. Med andra ord finns det ingen individ som står på mer än en valsedel till riksdagen hos

socialdemokraterna. Hur det är fördelat bland övriga partier rapporteras i figur två.

(26)

26

Figur 2 Blåa stapeln visar antal fall av dubbelkandidatur fördelat på partier. Gula stapeln visar antalet av dessa som var av partiledaren.

Anledningen till att Sverigedemokraterna har så många dubbelkandidaturer är för att deras valsedel var väldigt snarlik i alla valkretsar. Totalt hade Sverigedemokraterna 2054 kandidater och 1846 av dessa kandidaturer var dubbelkandidaturer. Bortser man ifrån

Sverigedemokraterna är antalet dubbelkandidaturer väldigt lokalt fokuserat. Figur tre visar antalet dubbelkandidaturer i respektive valkrets. I diagrammet är Sverigedemokraternas dubbelkandidaturer inte medräknande. Som vi ser är dubbelkandidaturer kraftigt fokuserat hos vissa valkretsar. Stockholms kommuns valkrets och Stockholms läns valkrets har i särklass flest dubbelkandidater. Denna skillnad kvarstår även om man kontrollerar för valkretsarnas storlek. Anledningen är att många partier accepterar att samma individ kandiderar i båda valkretsarna. Tillexempel så har Liberalerna exakt samma valsedel i de båda valkretsarna.

Även i de övriga storstadsvalkretsarna Göteborg och Malmö är dubbelkandidater vanligare än

C KD L M MP SD V

Antal dubbelkandidaturer 32 149 110 3 75 1846 69

Summa av Partiledare 5 24 2 3 4 29 3

32 149 110 3 75 1846 69

5 24 2 3 4 29 3

ANTAL FALL AV DUBBELKANDIDATUR

Antal dubbelkandidaturer Summa av Partiledare

(27)

27

i övriga valkretsar. Sist är också dubbelkandidater vanligt i de valkretsar som delar namn med varandra, så som västra Götalands valkretsar och Skånes valkretsar.

Totalt är det 293 individer som kandidaterar i mer än en valkrets. För 288 av dessa är en av dessa valkretsar också den valkretsen personen är folkbokförd i.

Figur 3 Alla partiers exklusive SDs fall av dubbelkandidaturer ordant efter valkrets.

Att Liberalerna använder exakt samma valsedel i både Stockholms kommuns valkrets och Stockholms läns valkrets ger oss en möjlighet att testa hypotes 2. Om vi undersöker Liberalernas personval i dessa två valkretsar får vi två grupper där vi kan kontrollera för

3 5 4 2

21 7

4 3 4

28 4

22 27 17

101 100 3

4 6 5 1 4

19 11

17 7 3 6

0 20 40 60 80 100 120

BLEKINGE LÄN DALARNAS LÄN GOTLANDS LÄN GÄVLEBORGS LÄN GÖTEBORGS KOMMUN JÄMTLANDS LÄN JÖNKÖPINGS LÄN KALMAR LÄN KRONOBERGS LÄN MALMÖ KOMMUN NORRBOTTENS LÄN SKÅNE LÄNS NORRA OCH ÖSTRA SKÅNE LÄNS SÖDRA SKÅNE LÄNS VÄSTRA STOCKHOLMS KOMMUN STOCKHOLMS LÄN SÖDERMANLANDS LÄN UPPSALA LÄN VÄRMLANDS LÄN VÄSTERBOTTENS LÄN VÄSTERNORRLANDS LÄN VÄSTMANLANDS LÄN VÄSTRA GÖTALANDS LÄNS NORRA VÄSTRA GÖTALANDS LÄNS SÖDRA VÄSTRA GÖTALANDS LÄNS VÄSTRA VÄSTRA GÖTALANDS LÄNS ÖSTRA ÖREBRO LÄN ÖSTERGÖTLANDS LÄN

Antal dubbelkandidaturer

Figur

Updating...

Referenser

Relaterade ämnen :