Politisk viljeinriktning för vård och omsorg vid
demenssjukdom i Uppsala-Örebroregionen, baserad på Socialstyrelsens Nationella Utvärdering 2014
Antagen av Samverkansnämnden 2014-12-04
Samverkansnämnden rekommenderar att landstingen ska:
• Följa Socialstyrelsens kunskapsstöd för vård och omsorg vid demenssjukdom som omfattar nationella riktlinjer samt nationell utvärdering.
• Fortsätta att utveckla ett personcentrerat och teambaserat arbetssätt tillsammans med kommunerna för vård och omsorg av personer med demenssjukdom.
• Öka personalens kunskap om tidiga tecken på demenssjukdom även inom verksamheter som inte primärt arbetar med målgruppen, som t.ex.
akutverksamheter
• Skapa förutsättningar för att primärvården får tillräckliga förutsättningar, både i form av kunskap och resurser, för att arbeta med tidig upptäckt, utredning och behandling av personer med demenssjukdom.
• Se över förskrivning av demensläkemedel och vid behov vidta åtgärder för att öka andelen personer som får tillgång till läkemedel
• Följa upp täckningsgraden i relevanta kvalitetsregister och vid låg täckningsgrad vidta åtgärder
Samverkansnämnden beslutar att regionala utvecklingsgruppen för nationella riktlinjer ska:
• Följa upp givna uppdrag i den politiska viljeinriktningen och rapportera till samverkansnämnden årligen.
• Inom ramen för det utvecklingsarbete som pågår inom regionala
utvecklingsgruppen för nationella riktlinjer använda indikatorer för att följa upp vård och omsorg vid demenssjukdom.
Samverkansnämnden beslutar att regionala utbildningsrådet ska:
• Utreda möjligheten till att skapa längre utbildning och annan
kompetensutveckling inom demensområdet i regionen efter det att de statliga satsningarna har upphört.
Den politiska viljeinriktningen är ett för regionen förtydligande av Socialstyrelsens
rekommendationer i den nationella utvärderingen av vård och omsorg vid demenssjukdom och utgör Samverkansnämndens rekommendationer till landstingen. Den har som syfte att bidra till en mer jämlik vård inom regionen, vidare vara stöd för styrning och ledning av hälso- och sjukvården med öppna och systematiska prioriteringar. De enskilda landstingen förväntas ta in rekommendationen i budget- och planeringsprocesserna.
Den politiska viljeinriktningen har utformats med utgångspunkt från Socialstyrelsens utvärdering av vård och omsorg vid demenssjukdom. Utvärderingen har baserats på indikatorerna i Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom. Riktlinjerna som publicerades 2010 har fått ett stort genomslag, både inom landstingen och inom kommunerna Det har tagits fram vårdprogram eller andra riktlinjer och omfattande
utbildningssatsningar har genomförts. Begreppet personcentrerad omvårdnad har fått ett stort genomslag i verksamheter som arbetar med personer med demenssjukdom. I utvärderingen lyfts även ett antal förbättringsområden som berörs närmare nedan.
Inledning
Det finns ungefär 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Risken att insjukna i demenssjukdom ökar med stigande ålder. Åtta procent av alla som är 65 år eller äldre och nästan hälften av alla som är 90 år eller äldre har en demenssjukdom. Varje år insjuknar drygt 25 000 personer i en demenssjukdom och ungefär lika många med demenssjukdom dör. Det finns inget som tyder på att risken att insjukna i demenssjukdom har ökat under senare år. Det går som regel inte att bota en demenssjukdom, utan hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens åtgärder inriktas på att lindra symtom och att på olika sätt kompensera för de funktions-
nedsättningar som personer drabbas av. Syftet är att underlätta vardagen och ge så god
livskvalitet som möjligt under sjukdomens olika skeden. Utvärderingen visar på att det brister – både när det gäller utredning, behandling och de omvårdnads- och omsorgsinsatser som ges.
Skillnader i landet är stora, till exempel när det gäller vilka utredningsmetoder som används och i vilken utsträckning läkemedel förskrivs.
Mål och rekommendationer
Fler personer med demenssjukdom bör utredas med kortare vänte- och utredningstider
Det är svårt att få en bild av hur stor andel av de som insjuknar i en demenssjukdom som utreds av hälso- och sjukvården. De uppgifter som finns registrerade i SveDem tyder på att det finns stora skillnader mellan landstingen, och att det sannolikt finns en relativt stor grupp personer som inte utreds – varken inom primärvården eller inom specialistvården. Variationen är även stor inom regionen och andelen som utreds behöver öka.
mellan landstingen när det gäller både väntetider och utredningstider.
Det behövs mer kunskap och bättre förutsättningar inom primärvården Utvärderingen visar att mindre än hälften av de personer som utreds inom primärvården genomgår en fullständig basal demensutredning, i enlighet med de rekommendationer som ges i de nationella riktlinjerna.
Bättre kunskap om och rutiner för uppföljning
I ett tidigt skede av sjukdomen sker uppföljningen oftast i primärvården. I dagsläget saknas det uppgifter om hur många personer som följs upp där, och vilka delar som ingår i
uppföljningen. Intervjuer med primärvårdsläkare tyder dock på att det finns brister i uppföljningen. Eftersom en person med demenssjukdom ofta behöver insatser från både landsting och kommun är det angeläget att uppföljningen sker i samverkan mellan huvudmännen
Fortsatt utveckling av ett personcentrerat teambaserat arbetssätt och samordningsfunktioner
Antalet demensteam har ökat sedan 2008, vilket åtminstone delvis kan förväntas vara ett resultat av det stimulansbidrag som har delats ut inom äldreområdet. Socialstyrelsen menar att det är angeläget att landstingen och kommunerna fortsätter att arbeta i multiprofessionella team, även efter att de statliga stimulansmedlen har upphört.
Utbildningsinsatserna har ökat – men det behövs återkommande utbildning Resultat från Socialstyrelsens enkätundersökning Äldre guiden visar att mer än 80 procent av omsorgspersonalen vid särskilda boenden har en adekvat utbildning. I Socialstyrelsens enkätundersökning till ett urval demensboenden svarade nästan hälften av boendena att minst en person i personalgruppen hade genomgått en längre påbyggnadsutbildning med inriktning mot demens. Socialstyrelsen menar att det är positivt att personalens kunskap tycks ha ökat.
Det är dock viktigt att möjligheten till längre utbildning och annan kompetensutveckling finns kvar även efter det att de statliga satsningarna har upphört.
Mer jämlik läkemedelsförskrivning
Andelen personer som behandlas med demensläkemedel varierar mellan landstingen och i vissa delar är förskrivningen nästan dubbelt så stor. Sannolikheten att behandlas med demensläkemedel är mindre bland personer med lägre utbildning eller som är födda utanför Norden.
Uppföljning
I de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom från år 2010 ingår 14 indikatorer. Endast sex av indikatorerna bedöms vara uppföljningsbara med de datakällor som finns tillgängliga i dagsläget. Två av de uppföljningsbara indikatorerna baseras på uppgifter
Indikatorer som är uppföljningsbara med dagens datakällor:
• Behandling med demensläkemedel
• Behandling med antipsykosmedel i särskild boende
• Fastställda riktlinjer och rutiner för genomförande av läkemedelsgenomgång med fokus på uppföljning av behandling med antipsykosmedel hos personer med demenssjukdom
• Riktlinjer och rutiner som beskriver hur man identifierar och följer upp personer med demenssjukdom som riskerar att fall.
• Riktlinjer och rutiner som beskriver hur man identifierar och följer upp personer med demenssjukdom som riskerar att utveckla eller som redan har utvecklat trycksår
• Riktlinjer och rutiner som beskriver hur man identifierar och följer upp personer med demenssjukdom som riskerar att utveckla undernäring eller som redan är undernärda.
Samverkansnämnden förväntar sig att:
• Respektive landsting ger berörda verksamheter i uppdrag att följa upp sina resultat utifrån indikatorerna i de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid
demenssjukdom
• De nationella riktlinjernas indikatorer används för att följa upp demensvården inom ramen för det utvecklingsarbete som pågår inom regionala utvecklingsgruppen för nationella riktlinjer.
• Givna uppdrag i den politiska viljeinriktningen följs upp av regionala utvecklingsgruppen för nationella riktlinjer.
Sammanfattning ekonomiska och organisatoriska konsekvenser landstingen i U/Ö regionen
För att vård och insatser vid demenssjukdom ska kunna förbättras och ojämnlikheter minskas krävs det bättre samverkan mellan huvudmännen för att öka andelen personer som får
genomgå demensutredning. Dessutom behöver uppföljningen av personer med demens förbättras och ske i samverkan landstingen och kommunerna.
Primärvårdens förutsättningar behöver förstärkas både i form av kunskap och resurser för att arbeta med utredning och behandling. Slutligen finns det ett fortsatt behov av teambaserat arbetssätt och återkommande utbildning. Kostnadsökningarna kommer att drabba landstingen olika, beroende på i vilken grad respektive landstings organisation idag korresponderar med riktlinjerna.
Kvantitativ analys
PET/CT
LIS Affärsutveckling
Nils-Inge Isaksson
Innehållsförteckning
s. 4 Två metodansatser s. 5 Tidsserieanalys
s. 6 Uppsala: Tidsserie över FDG-användning s. 8 Örebro: Tidsserie över FDG-användning s. 9 Totalt för hela regionen (FDG)
s. 10 Uppsala & Örebro (FDG) s. 11 Modellval
s. 12 Dubbel exponentiell utjämning s. 13 Tillvägagångssätt
s. 14 Dubbel exponentiell utjämning: Prognostiserad FDG-användning för Uppsala s. 15 Dubbel exponentiell utjämning: Prognostiserad FDG-användning för Örebro s. 16 Dubbel exponentiell utjämning:
Prognostiserad FDG-användning för Uppsala & Örebro s. 17 Slutsats – Tidsserieanalys
s. 18 Behovsanalys
s. 20 Diagram över det skattade nuvarande behovet och det framtida behovet (utifrån medelscenariot) av PET/CT-skanningar för år 2017
s. 22 Slutsats och jämförelse
2
Sammanfattning
Målet är att analysera den framtida användningen av PET/CT fram till år 2017 inom Uppsala- Örebroregionen.
Två metodansatser används för att genomföra analysen:
1) Tidsserieanalys: Historisk data angående FDG-användning används för att räkna fram en prognos gällande framtida FDG-användning. Detta genomförs separat för Uppsala och Örebro. I Uppsalas fall adderas deras egna bedömningar av det framtida användandet av icke-FDG till prognosvärdet från tidsserieanalysen.
Modellen som används för att genomföra prognoserna kallas för dubbel exponentiell utjämning och lägger störst vikt vid de senaste värdena i en tidsserie.
2) Behovsanalys: Vårdprogramgrupperna har bedömt det framtida behovet av PET/CT för 2017.
Dessa estimat jämfördes med bedömningarna gällande användning av PET/CT för år 2013.
Utgångspunkten var att ökningen av behovet också skulle reflektera en ekvivalent ökning av den faktiska användningen fram till år 2017.
Resultat:
Utifrån tidsserieanalysen förväntas sammanlagt 3100 FDG-analyser att genomföras i hela regionen år 2017 jämfört med de 2177 som genomfördes år 2013. Detta är en ökning med ca 42
%. Av dessa FDG-analyser förväntas 2079 att genomföras i Uppsala (67 %) medan motsvarande siffra för Örebro är 1021 (33 %).
Adderar man därtill Uppsalas egna bedömningar gällande icke-FDG PET/CET för både kliniskt arbete och forskning, så kan den totala användningen av PET/CT i hela regionen estimeras till 4050.
Detta medför att det finns ett behov av fyra PET/CET-maskiner om en av dessa används i forskningsändamål.
Utifrån behovsanalysen förväntas en ökning till 6058 PET/CT-analyser. Detta är dock med stor sannolikhet en mycket kraftig överskattning som har att göra med att ett ökat behov ej direkt kommer att utmynna i en likaledes ökad användning på grund av t.ex ekonomisk-logistiska orsaker och/eller underdiagnosticering ute i vården.
Slutsats: Det är mycket osannolikt att mer än fyra PET/CT kommer att behövas år 2017.
Två metodansatser
1) Tidsserieanalys:
- Statistisk modellering.
- Prognoser framräknas utifrån tillgänglig data för tidigare år.
- Detta genomförs separat för Uppsala och Örebro.
2) Behovsanalys:
- 19 vårdprogramgrupper fick ange det uppskattade nuvarande behovet av PET/CT-skanningar.
- De ombads även värdera behovet för år 2017.
- Utifrån dessa bedömningar kan man skatta det totala behovet för år 2017.
- Uppsala bedömde även det egna framtida användandet av skanningar år 2017.
De två analyserna kommer slutligen att jämföras.
4
Tidsserieanalys
Statistiska metoder där man skapar modeller som hanterar data över en viss tidsrymd.
Kan användas för att skapa prognoser.
Tidsserieanalytiska modeller kan innehålla olika komponenter efter behov:
- Trendkomponent = Hanterar systematiska uppgående eller nedgående trender över tid.
- Säsongskomponent = Hanterar systematiska säsongsfluktuationer.
- Cyklisk komponent = Modellerar mer långsiktiga cykliska förändringar, såsom konjunkturer.
För att skapa rimliga prognosmodeller bör man noga studera de relevanta tidsserierna för att förstå vilka komponenter som är relevanta. Såsom det kommer att framgå är det trend som är det centrala för de båda tidsserierna.
Uppsala: Tidsserie över FDG-användning
Tidsserien täcker in åren 2007 – 2013. Data för år 2012 saknas dock.
Tidsserien ovan beaktar ej forsknings PET/CT-undersökningar med andra tracers än FDG (490 år 2013) samt ej heller kliniska icke-FDG undersökningar (690 år 2013) i och med att tidsseriedata saknas för dessa typer av undersökningar.
FDG-användningen har ökat kraftigt över tid.
Serien tycks generellt sett följa en linjär trend. Det är rimligt att utgå från att denna trend kommer att fortgå fram till 2017.
050010001500
FDG
2004 2006 2008 2010 2012 2014
6
Uppsala, fortsättning
Observationerna gällande åren 2007 – 2011 är hämtade från Gävleborgs utredning angående PET/CT.
Dalarna, Västmanland & Gävleborg skickar samtliga sina patienter till Uppsala medan Värmland skickar en viss andel av sina patienter dit.
Uppsala bedömer själva att det år 2017 kommer att genomföras 2000 FDG som klinisk rutin, detta skulle innebära en ökning med ungefär 33 %, medan den totala mängden skanningar förväntas öka med cirka 27 %.
Tidsserieanalys kommer enbart att appliceras på FDG.
År FOU PET (Ej FDG)
Klinisk Rutin (Ej FDG)
Klinisk Rutin
(FDG) Totalt
2013 490 690 1500 2680
2017 600 800 2000 3400
Ökn % 22,4% 15,9% 33,3% 26,9%
Uppsalas bedömning av användandet av PET/CT
Örebro: Tidsserie över FDG-användning
Det sker en omfattande förändring i tidsserien från och med 2010 då Örebro skaffar en egen PET/CT.
Sedan dess har serien påvisat en starkt positiv linjär trend som sannolikt kommer att fortgå.
Örebro får material från Värmland som enligt 2013 års prognos skickar ungefär 69 % av sina patienter dit.
0200400600800
FDG
2004 2006 2008 2010 2012 2014
8
Totalt för hela regionen (FDG)
Serien ovan är en totalskattning för Uppsala och Örebro gällande FDG-användning.
Totalt genomfördes 2177 kliniska FDG-analyser år 2013.
Den generella trenden är mycket linjär.
50010001500200025000
FDG
2004 2006 2008 2010 2012 2014
Uppsala & Örebro (FDG)
I tidsserien ovan ser man hur antalet genomförda FDG-analyser utvecklats över tid i både Uppsala och Örebro.
Skillnaden dem emellan är omfattande. Uppsala utförde 2013 ca 69 % av FDG- analyserna i regionen medan Örebro stod för resterande 31 %.
050010001500FDG
2004 2006 2008 2010 2012 2014
Örebro Uppsala
10
Modellval
En enkel linjär trendmodell (tidsserieregression) där man anpassar en rät linje till tidsseriedata med specifikationen: Yt= ββββ0 + ββββ1t + ɛt , där t = tid; kan vara användbar för att hantera de linjära trenderna som man kan se i tidsserierna.
Använder man en sådan typ av modell får man en förklaringsgrad (R2 ) på cirka 0,91 för både Uppsala och Örebro. vilket innebär att 91 % av den totala
variationen vad gäller FDG-användning för Uppsala respektive Örebro kan förklaras utifrån den linjära relationen mellan tid och FDG-användning, baserat på modellen. Att addera en kvadratisk term för tid (t2) tillför inget till
modellerna.
Det är med andra ord av yttersta vikt att beakta det faktum att det finns linjära trender för de båda tidsserierna.
Det kan dock vara mer rimligt att utgå från en modell som lägger större vikt vid senare tidpunkter, särskilt i Örebros fall där det sker en omfattande förändring från och med 2010. Om man använder en linjär trendmodell i detta fall så väger 2004-2009 ner serien vilket leder till en stor risk för att den framtida trenden underskattas.
Dubbel exponentiell utjämning kan användas för att fånga upp de linjära trenderna, men lägger till skillnad från linjära trendmodeller en större vikt vid de senaste observationerna i tidsserierna. Det är denna modell som används i det fortsatta analysarbetet.
Begränsning: Få observationer, särskilt i Uppsalas fall.
Dubbel exponentiell utjämning
En översikt
Dubbel exponentiell utjämning är en vidareutveckling av vanlig exponentiell utjämning vars syfte är att skapa en modell som utjämnar en dataserie.
Vanlig exponentiell utjämning inkluderar en utjämningskonstant ɑ som är en vikt som kopplas till den nyaste observationen i en dataserie.
Metoden lägger större vikt vid nyare datapunkter, och det sker en exponentiell reducering av vikten av varje observation för varje steg bakåt i tiden.
Vanligtvis väljer man en utjämningskonstant som minimerar felkvadratssumman.
Vanlig exponentiell utjämning kan ej hantera trender i dataserier, och är därför begränsad vad gäller möjligheten att skapa prognoser.
Dubbel exponentiell utjämning inkluderar förutom ɑ som utjämnar för en stationär process även en konstant β som utjämnar trenden i dataserien. Dessa två faktorer kombineras i modellen som därav både utjämnar data och fångar in en trend.
Begränsningar (prognos)
Metoden kan ha svårt att hantera plötsliga fluktuationer i dataserien.
Den blir mer osäker för längre tidsperioder.
12
Tillvägagångssätt
Programvaran (STATA 12) fick automatiskt välja de utjämningskonstanter som minimerar felkvadratsumman.
För Uppsala saknades en observation för 2012. I analysen ersattes den av medelvärdet för åren 2010 och 2013.
Analysen bygger på förutsättningen att den nuvarande situationen gällande PET/CT-skanning i regionen kvarstår. Det vill säga att det enbart är Uppsala och Örebro som kommer att ha PET/CT fram till år 2017, och att de
övriga landstingen fortsätter att skicka sina patienter till de två universitetssjukhusen.
Dubbel exponentiell utjämning:
Prognostiserad FDG-användning för Uppsala
En fortsatt snabb ökningstakt förväntas utifrån modellen.
År 2017 förväntas nästan 2079 kliniska FDG-analyser att ske, vilket är relativt nära de 2000 som Uppsala själva har uppskattat.
0500100015002000
FDG
2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018
tid
Projektion Användning
14
Dubbel exponentiell utjämning:
Prognostiserad FDG-användning för Örebro
Utifrån projektionen förväntas över 1000 FDG-skanningar genomföras år 2017.
Den nuvarande trenden förväntas fortsätta.
02004006008001000
FDG
2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018
tid
Projektion Användning
Dubbel exponentiell utjämning:
Prognostiserad FDG-användning för Uppsala & Örebro
16
0500100015002000
FDG
2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018
Prognos - Örebro Använding - Örebro
Prognos - Uppsala Använding - Uppsala
• En relativt parallell utveckling väntas för Uppsala och Örebro.
• Kurvan för Uppsala påvisar dock en kraftigare positiv lutning än vad som är fallet för Örebro.
Slutsats - Tidsserieanalys
Utifrån punktskattningarna för både Uppsala och Örebro, kan man se att den totala FDG-användningen i hela regionen förväntas ligga på 3100 år 2017.
Såsom tidigare nämnt beaktar denna analys ej Uppsalas forsknings PET/CT- undersökningar samt ej heller användningen av icke-FDG undersökningar.
För att få ett estimat för den totala användningen av PET/CT-skanningar i regionen år 2017 är det därmed nödvändigt att addera Uppsalas egna uppskattningar (600 för FOU PET/CT; 800 för klinisk rutin, icke-FDG).
Den totala summan för PET/CT-skanningar i regionen blir därmed 4500 (3100 + 600 + 800) år 2017.
Om vi antar att det faktiska framtida utfallet kan ligga inom +/- 10 % kring detta värde skulle det totala antalet PET/CT-skanningar ligga inom intervallet: 4050 – 4950.
Därav behövs 3 PET/CT, om varje maskin har en kapacitet att genomföra 2000 skanningar per år.
Det skulle ej vara orimligt med 4 PET/CT om en maskin primärt används för forskningsändamål.
År Uppsala Örebro Summa
2014 1656 740 2396
2015 1797 834 2631
2016 1938 927 2865
2017 2079 1021 3100
FDG-användning utifrån analysen
Behovsanalys
19 vårdprogramgrupper fick möjligheten att svara på sex frågor gällande det nuvarande och framtida behovet av PET/CT-skanningar. En av
grupperna besvarade ej frågorna.
Nio av grupperna meddelade att PET/CT-skanning är relevant för diagnosticering.
De nio grupperna uppskattade samtliga det nuvarande behovet av skanningar.
Åtta av dessa nio grupper uppskattade även det framtida behovet för år 2017.
18
Gruppernas svar gällande det framtida behovet ligger till grund för analysen
Medelscenariot ovan utgår från gruppernas medelskattningar, både gällande det nuvarande behovet och det estimerade framtida behovet.
e.g. Lungcancer: Nuvarande behov = 200-250 (200 + 250)/2 = 225 Framtida behov = 350-400 (350 + 400)/2 = 375
Det låga scenariot utgår från de lägsta bedömningarna vad gäller det förväntade antalet skanningar år 2017, samt - 25 % om enbart ett värde anges .
e.g. Lymfom = 180 * 0.75 = 135
För det höga scenariot är det + 25 % för punktskattningar, eller det högsta värdet i intervallen som är relevanta.
Grupp Nuvarande antal patienter med behov av ct-skanning
Förväntat antal år 2017
Förväntad ökning (%) - medelscenario
Peniscancer 10 20-40 200%
Lymfom 60 180 200%
Hjärntumör 50 100 100%
Bröstcancer 35-50 85 100%
Blåscancer 60 120 100%
Kolorektal cancer 200 300-400 75%
Lungcancer 200-250 350-400 67%
Malignt melanom 25-30 40-50 61%
Gynekologisk cancer 100-150 N.A N.A
Diagram över det skattade nuvarande behovet och det framtida behovet (utifrån medelscenariot) av PET/CT-skanningar för år 2017
0 50 100 150 200 250 300 350 400
Peniscancer Lymfom Hjärntumör Bröstcancer Blåscancer Kolokteral cancer
Lungcancer Malignt melanom Nuvarande behov Behov 2017
De olika grupperna bedömer att behovet kommer att öka kraftigt. En generell trend är att behovet förväntas dubbleras.
Utifrån medelscenariot förväntas en ökning av det totala behovet på 90,4 %.
20
Behovsanalysen utgår från att den bedömda ökningen av behovet som rapporterats av vårdprogramgrupperna också kommer att resultera i en
likaledes ökning av användning av PET/CT i regionen mellan 2013 och år 2017.
I och med att den totala användningen av PET/CT i regionen (inklusive kliniska icke-FDG, dock ej FOU) var 2867 år 2013 så skulle en ökning på 90,4 % fram till 2017 leda till en användning av 5458 kliniska PET/CT. Tabellen nedan
beskriver samtliga scenarier:
Adderar man där till Uppsalas bedömning av FOU icke-FDG för år 2017 (600) skulle detta leda till ett omfång på 5288 – 6828 PET/CT år 2017, med 6058 som den centrala skattningen utifrån medelscenariot. Därav skulle 3 – 4 PET/CT behövas.
Scenario Procentuell Ökning Kliniska CT- skanningar, 2017
Låg 63,5% 4688
Medel 90,4% 5458
Hög 117,2% 6228
Slutsats och jämförelse
Det finns en omfattande diskrepans mellan å ena sidan tidsserieanalysen samt Uppsalas egna bedömningar och å andra sidan behovsanalysen. Utifrån
tidsserieanalysen kan man förvänta sig 4050 PET/CT-skanningar i regionen år 2017. Motsvarande värdet för medelscenariot utifrån behovsanalysen är 6058.
Behovsanalysen är simplistisk och överskattar med största sannolikhet antalet PET/CT-skanningar år 2017 kraftigt.
Tidsserieanalysen speglar sannolikt den framtida ökningen mycket bättre än behovsanalysen.
Vad beror denna skillnad på?
Finns det ett kraftigt behov av PET/CT-skanningar som ej tillgodoses?
Detta verkar ej vara fallet. De flesta av VP-grupperna anser att det finns tillräcklig kapacitet för att få tillbaka remitterade undersökningar inom rimlig tid.
Det är osannolikt att den rapporterade ökningen av behovet korresponderar särskilt väl med en faktisk ökad användning.
Dels på grund av existerande ekonomisk-logistiska förutsättningar som begränsar hur vanligt det är att PET/CT används i kliniskt syfte.
Dels på grund av eventuell underdiagnosticering ute i den allmänna vården.
22
Vad som är tydligt är dock att en kraftig ökning väntas, då båda analyserna indikerar detta.
Det är ej troligt att fler än fyra PET/CT skulle behövas även för att uppfylla det mest extrema behovet som man får utifrån behovsanalysens höga scenario.
