Diskussionsunderlag till bedömning av enskilda avlopp
Texten är ett förslag till hur du kan bedöma ett enskilt avlopp. Det är dock alltid du som inspektör som fattar beslutet i det enskilda fallet.
Inledning
Nedan kommer förhållanden för traditionell infiltration att beskrivas. Det finns en rad andra lösningar såsom minireningsverk, markbädd med efterföljande rening eller polering. Dessa kommer inte att behandlas här.
Vad är problemet?
Hälsoskydd – bakterier i dricksvatten
Spillvatten från hushåll innehåller förutom näringsämnen även bakterier som kan innebära ett hälsoskyddsproblem om de kommer i kontakt med dricksvatten. Enskilda fastigheter på landsbygden har oftast egen brunn för vatten, antingen grävd eller djupborrad. Ofta har man också enskilt avlopp med någon form av infiltration. Avgörande för risken att brunnsvattnet blir kontaminerat är bl.a. avstånd mellan drickvattenbrunnen och infiltrationen, grundvattnets rörelse i marken, både riktning och hastighet, samt närhet till jordbruksmark (särskilt om stallgödsel sprids på marken). Om det finns fler fastigheter i närområdet uppströms kan även dessa påverka brunnsvattnet.
Kväve som tillförs grundvattnet och ytvattenrecipient
En fungerande infiltration kan reducera mängden kväve med ca 50 %. För att kvävet ska kunna denitrifieras effektivt i infiltrationsbädden krävs det att det finns en väl luftad övre zon med biofilm där kväveföreningarna först kan nitrifieras för att sedan denitrifieras när det kommer ned i den syrefria zonen. Det kväve som inte denitrifieras till kvävgas i nedre delen av infiltrationsbädden följer med grundvattenströmmen. Om det finns en vattenbrunn i närheten kan det leda till förhöjda kvävehalter i drickvattnet. Även omkringliggande jordbruksmark kan bidra till att kvävehalten i drickvattnet bli för hög. Det kväve som följer med grundvattenströmmen kan långsamt denitrifieras vilket gör att problemet med kväve från infiltrationen är störst lokalt nedströms infiltrationen. Om det finns växlighet runt
infiltrationen särskilt om det finns träd med djupa rötter kommer en stor del av kvävet att tas upp där. Risken för att kväve når de ytliga recipienterna avtar med avståndet till dessa.
Fosfor som tillförs ytvattenrecipient
Fosfor i vattnet som infiltreras fastläggs i det material som finns i själva infiltrationsbädden.
Infiltrationsanläggningar med en stor spridningsyta är effektivare och det dröjer dessutom längre tid innan de blir mättade. Den fosfor som inte fastläggs i infiltrationen följer med grundvattnet i dess rörelse. Det sker kontinuerligt en viss fastläggning längs vägen. Om det inte finns några vattendrag i närheten kommer fosforn att fastläggas i marken eller tas upp i växtligheten. Jordar rika på kalk, järn eller aluminium binder fosfor bättre. Fosfor i
brunnsvatten anses inte som något problem i de koncentrationer som är aktuella i detta sammanhang.
Hur fungerar en traditionell infiltrationsanläggning?
Slamavskiljning
I ett traditionellt enskilt avlopp samlas både WC och BDT-vatten och leds till en
trekammarbrunn. I trekammarbrunnen avskiljs slammet och längre uppehållstid ger bättre slamavskiljning. Detta är nödvändigt för att den efterföljande reningen ska fungera. Den
”klara” fasen i tredje kammaren kan ledas, antingen via självfall eller pumpas, till en fördelningsbrunn där vattnet fördelas ut i spridarrören i själva infiltrationen.
Infiltration
Spridarrören ligger på ett lager av makadam som bidrar till att fördela vätskan ut över
infiltrationsbädden. I den övre delen av infiltrationsytan bildas en biofilm där huvuddelen av den biologiska nedbrytningen sker. Bakterierna som lever på biofilmen bryter ned BOD och sjukdomsframkallande bakterier samt medverkar till nitrifikation av kväve. En förutsättning för att det ska fungera är att det finns tillgång till syre.
När vattnet rör sig ned genom infiltrationen fastläggs en del av den fosfor som följer med vattnet. Längre ner i infiltrationsbädden blir förhållandena syrefria och ger förutsättning för denitrifikation vilket innebär att nitratkväve omvandlas till kvävgas och avges till atmosfären.
Vad händer sedan med vattnet?
Grundvattnets rörelse
Det vatten som har passerat genom infiltrationen rör sig vertikalt ned till grundvattenytan.
Därefter är rörelsen i huvudsak horisontell i samma riktning som den allmänna grundvatten- rörelsen i marken under infiltrationsanläggningen. Det infiltrerade vattnet rör sig i en plym där det späds ut även om det kan ta ett tag innan det har blandat sig fullt ut med
grundvattenströmmen.
Växternas upptag
Om marken runt infiltrationsanläggningen och då i synnerhet nedströms anläggningen, sett utifrån grundvattnets rörelse, är bevuxen så sker ett visst upptag av näringsämnen av växternas rötter. Om marken är skogbevuxen kan det finnas ett väl utvecklat rotsystem som kan ta upp det mesta av näringen åtminstone under växtsäsongen. Även bakterier och svampar i marken bidrar till upptag.
Fastläggning
Fosfor som inte fastläggs i infiltrationsbädden kommer att följa med grundvattenströmmen och succesivt fastläggas. Om det är tillräckligt avstånd innan grundvattnet når en
ytvattenrecipient kan all fosfor fastläggas.
Utströmning i vattendrag/sjö/hav
Beroende på jordart, växtlighet, avstånd till recipient och lutning i terrängen kommer
grundvattnet och därmed eventuella föroreningar att ta längre eller kortare tid på sig att nå till en recipient. Ju längre tid det tar för grundvattnet att röra sig från en infiltrationsanläggning till recipient ju större blir retentionen av näringsämnen. Det innebär att det är stor skillnad om en infiltrationsanläggning ligger i ett skogsområde långt från vattendrag eller om den ligger på en skärgårdsö med tunt jordlager ovan berggrunden.
Vad kan bli fel med en anläggning?
Feldimensionering
Om trekammarbrunnen är för liten i förhållande till den mängd avloppsvatten som den ska ta emot så finns risk för slamflykt. Detta kan sätta igen spridarledningarna och försvåra eller helt hindra en effektiv infiltration. Om infiltrationsbäddens yta är för liten, kommer den höga belastningen att leda till en sämre rening av kväve, sjukdomsbakterier och fastläggning av fosfor.
Problem med trekammarbrunnen
Förutom problem med dimensionering så är det viktigt att skiljeväggarna i brunnen är täta, förutom den öppning där vattnet går från en kammare till nästa. Om det har kommit med en mindre mängd flytslam till tredje kammaren behöver det inte vara något problem om det finns ett fungerande T-rör som gör att det vatten som leds vidare tas från en punkt ett par decimeter under ytan där det är en vattenfas. Det kan även finnas läckor i brunnen som gör att det antingen läcker in grundvatten i trekammarbrunnen eller att det läcker ut orenat vatten från trekammarbrunnen.
Fel på infiltration (grundvattenytan, luftning, igensättning)
För att en infiltrationsanläggning ska fungera optimalt krävs ett tillräckligt skyddsavstånd till grundvatten. Infiltrationsytan ska ligga minst 1 meter över högsta grundvattenyta.
Infiltrationsbädden ska bestå av lämpligt naturligt jordmaterial eller tillförd markbäddssand.
Ovanpå bädden ska det finnas ett lager med 20 - 30 cm tvättad makadam som fungerar som spridarlager. Ovanpå spridarlagret ligger spridarrören. På den överytan av markbäddssanden, direkt under spridarlagret, bildas en biofilm med mikroorganismer som bryter ned bakterier och BOD. Spridarlagret bidrar till att vattnet fördelas över hela infiltrationsytan och att luftningen underlättas. Det rekommenderade avståndet om 100 cm gäller alltså från den ytan där biofilmen finns (botten av spridningslager) ned till grundvattnet. Avståndet från
spridarrören till grundvattenytan blir därmed 120 – 130 cm.
BILD
Det är viktigt att materialet i infiltrationsanläggningen är av rätt genomsläpplighet. Det finns speciell markbäddssand som är framtagen för att ha rätt kornstorleksfördelning. Även
naturligt markmaterial kan fungera om det har en lämplig genomsläpplighet. Det får inte vara
för tätt som t.ex. lera, inte heller för genomsläppligt som t.ex. grovt grus. Det finns tabeller och metoder för att beräkna genomsläppligheten.
Om det saknas luftningsrör finns risk att det inte kommer in tillräckligt med syre till biofilmen som är den yta där nedbrytningen av näringsämnen och sjukdomsbakterier sker. Det försvårar även möjligheten till inspektion av infiltrationsanläggningen.
Ålderns påverkan
En infiltrationsanläggning som är gammal kan vara behäftad med olika fel som kan ha att göra med hur man en gång i tiden utformade anläggningen. Därutöver finns det en ren åldersaspekt. Kan en anläggning bli dålig enbart på grund av att den varit i gång länge?
Det är inte ovanligt att man vid tillsyn hittar anläggningar som ligger för djupt, ibland under grundvattenytan. Dessa har sannolikt alltid legat för djupt. Att det står vatten i luftningsrören kan bero på att rören ligger under grundvattennivån eller att anläggningen är igensatt av andra skäl. Tidigare var det inte så vanligt att man satte dit luftningsrör, vilket gör det svårt att bedöma hur en äldre anläggning fungerar. Viss vägledning får man om man kan bedöma grundvattenytan utifrån vattenytan i närliggande brunn eller vattendrag eller om man vet om det är genomsläpplig jord eller inte.
En anläggning som är luftad och som är uppbyggd på ett riktigt sätt kommer att ha en biofilm på övre delen av infiltrationsbädden som inte åldras i den meningen att effekten blir sämre.
Nitrifikationen av ammonium till nitrat och nedbrytningen av sjukdomsframkallande bakterier kommer inte att försämras med tiden, inte heller denitrifikationen i den nedre delen av
infiltrationsbädden.
Fastläggningen av fosfor i infiltrationsbädden kommer med tiden att försämras i den takt som bädden blir mättad med fosfor. Om man inte tar hänsyn till att det även sker en fastläggning på väg till recipienten så har åldern betydelse för hur väl anläggningen fungerar. Vid
nyanläggning bör man inte tillåta en traditionell infiltration som ligger så nära en ytlig recipient av betydelse att anläggningen är beroende av att fosforfastläggningen fungerar fullt ut. Anläggningen kommer i så fall att ha en allt för begränsad livslängd och i ett sådant fall är det bättre med någon annan lösning. Dessutom kommer det att vara förhöjd skyddsnivå.
När ska man döma ut en anläggning/åtgärda enskilda fel?
Inledning/alla fel leder inte till att anläggningen döms ut Fel på trekammarbrunnen
En hel och tät trekammarbrun som är rätt dimensionerad bör inte dömas ut bara för att den är gammal. Om det saknas T-rör bör man förelägga att det sätts dit ett sådant. Vid läckage mellan kamrarna eller läckage beror det på om det går att laga eller inte. Om anläggningen är gammal kan det ofta vara bättre att byta ut brunnen. Det kräver inte tillstånd om brunnen placeras på samma plats och inga andra förändringar i infiltrationen genomförs.
Fel på infiltrationen
Tumregeln är att det alltid ska vara minst 100 cm mellan infiltrationsytan och grundvattnet.
Om avståndet mellan grundvattenytan och infiltrationsytan är mindre än 100 cm får man göra en bedömning i det enskilda fallet. Hänsyn får tas till hur lång tid av året som vattnet står högt i förhållande till när anläggningen belastas. Om anläggningen endast används sommartid när grundvattnet är lågt kan avståndet ändå vara tillräckligt.
Om spridarrören vid något tillfälle ligger helt under grundvattennivån bör anläggningen dömas ut.
En lösning på problemet med högt grundvatten, kan vara att antingen göra en upphöjd bädd eller att hitta en ny plats där grundvattnet står lägre. Att anlägga en upphöjd bädd innebär ofta att avloppsvattnet måste pumpas från trekammarbrunnen.
Om det saknas luftningsrör, men anläggningen i övrigt anses kunna fungera, så kan
anläggningen accepteras beroende på jordart, avstånd till dike, vatten, m.m. I vissa fall kan det finnas anledning att lokalisera infiltrationsbäddens utbredning och gräva upp så mycket att det går att installera luftningsrör.
Om det har varit slamflykt från trekammarbrunnen som satt igen spridarrören, kan det vara värt att först prova att spola rören med specialutrustning; därefter kan en ny inspektion få avgöra om anläggningen fungerar eller inte.
Är ålder ett skäl att döma ut en anläggning?
Ålder i sig är inte något skäl att döma ut en anläggning. Däremot så finns det många gamla anläggningar som har så allvarliga brister att de bör dömas ut.
Det diskuteras ibland att även en hydrauliskt välfungerande anläggning skulle kunna dömas ut, på grund av att den är mättad på fosfor. Emellertid så sker det fosforfastläggning även efter det att vattnet har gått igenom anläggningen. Anläggningar som ligger så nära en recipient att de bör dömas ut på grund av bristande fosforrening borde inte ha placerats där från början.
Med rätt placering i förhållande till grundvattenyta, vattenbrunnar och recipienter och utförd med rätt material, så kan en anläggning i princip hålla så länge den fungerar tekniskt och hydrauliskt. Ingen anläggning håller i evighet men det finns inget skäl att använda ålder i sig som ett kriterie. Att många gamla anläggningar har brister beror ofta på att de placerats fel i terrängen, ligger för djupt i förhållande till grundvattnet, att delar har slitits ut eller på dåligt underhåll som möjliggjort slamflykt. Eftersom äldre infiltrationsanläggningar från tiden innan 1987 har byggts efter andra regler, kan det ofta vara problem med dessa, men då är det främst konstruktionen, inte åldern, som är problemet.
Hur ska rekommendationer till tillsynen utformas?
Utifrån ett rent naturvetenskapligt perspektiv är det inte alldeles enkelt att ge enkla och
tydliga riktlinjer för när en anläggning bör dömas ut, om man med det menar när reningen inte längre är tillräcklig ur ett miljöperspektiv. Det är viktigt att som inspektör kunna leva med den osäkerhet som finns. Alltför schematiska rekommendationer kan leda antingen till att man påför fastighetsägare stora kostander till ingen eller mycket lite miljönytta, alternativt att man missar att vidta åtgärder där det hade varit befogat.
Det finns ett antal kriterier som kan vara vägledande för i vilken riktning ett beslut lutar:
Saknas trekammarbrunn ska man kräva en sådan om WC är påkopplat.
Saknas T-rör eller om det är mindre otätheter i mellanväggarna kan att detta rättas till utan att byta hela brunnen.
Om det läcker in eller ut ur trekammarbrunnen är det ofta tecken på att brunnen bör bytas. I enstaka fall kan det gå att laga om det t.ex. har blivit fel vid infästningen av in- eller utlopp.
Om fördelarrören ligger under vatten och det inte beror på igensatt infiltration, och det inte är helt tillfälligt efter ett ovanligt skyfall, ska anläggningen dömas ut. Eventuellt kan man bygga på en ny bädd ovanpå den gamla om det inte finns andra bra
placeringsalternativ.
Om infiltrationsytan ligger mindre än 100 cm över grundvattenytan, får man göra en bedömning där hänsyn tas till dels hur mycket och när anläggningen används, och dels till risken för påverkan på grundvatten- och ytvattenrecipienter.
Om fördelningsbrunn inte finns eller kan hittas är det svårt att avgöra spridarledningarnas läge och djup i marken.
Om det finns en fördelningsbrunn, men det saknas luftningsrör, kan man antingen godkänna anläggningen som den är eller i vissa fall ställa krav på att luftningsrör installeras.
Övriga kriterier
I en del fall, när fastigheten bebos av en eller två äldre personer eller används mycket lite, kan det finnas skäl att avvakta med att ställa krav till dess att ägarbyte sker. Om anläggningen ligger långt från en känslig recipient, t.ex. i skogsbygd, och om det kan bedömas att den inte innebär någon betydande påverkan, kan man avvakta med att ställa krav på fastighetsägaren.
Om fastighetsägaren är fattig kan viteslagen i princip inte användas.
Parametrar som avgör hur man bedömer en anläggning
Närhet till drickvattenbrunn
Närhet till ytvattenrecipient
Jordart
Växtlighet runt anläggningen
Grundvattenyta relativt spridarrör
Hur fungerar slambrunnen
Fördelningsbrunn
Luftningsrör
Diskussionsunderlag
Exempel på konkreta lösningar i känsliga fall
Hur gör man om man kommer till en fastighet där anläggningen är gammal och har betydande brister men samtidigt bedöms det att anläggningen inte innebär något reellt miljöproblem, t.ex. på grund av mycket låg belastning eller långt avstånd till ytvatten recipient.
På en fritidsfastighet finns en anläggning med en väl fungerande trekammarbrunn.
Infiltrationen sker i åkermark genom ett spridarrör som bedöms ligga 0,6 – 0,9 meter under markytan. Åkermarkens yta lutar på ett sådant sätt att det går att dra slutsatsen att grundvattennivån ligger klart under spridarrören. Jordarten är morän. Det saknas (kunde inte hittas) en fördelningsbrunn. Fritidshuset används endast sporadiskt, ett par veckor per år. Eftersom det är svårt att avgöra var exakt spridarrören ligger kan det vara skäl att döma ut anläggningen. Å andra sidan kan spridning i åkermarken fungera utmärkt. Det finns sannolikt spannmålsrötter som kan tillgodogöra sig en del av näringen. Bedömning: Om det hade varit permanentboende finns skäl att kräva en ny infiltration. Med tanke på det sporadiska nyttjandet av fritidshuset kan det finnas goda skäl att inte nu kräva en ny infiltration. Vi vet inte om det i framtiden kommer kommunalt vatten och avlopp i området. En lösning är att återkomma med en ny tillsyn om 5 år och i beslutet skriva att nuvarande lösning endast är godkänd så länge ändrade förhållanden inte inträder.
Slambrunn har tre kamrar > nej > Krav på trekammarbrunn ja
T-rör finns > nej > Krav på att det sätts dit ja
Täta mellanväggar > nej > Krav på att det åtgärdas. Om det inte går kan hela brunnen behöva bytas ja
Brunnen tät för övrigt > nej > Bedömning, oftast lämpligt att byta brunn om det inte är enkelt fel vid inlopp/utlopp Ja
Slam i tredje kammaren > ja > Om det är lite slam inget problem, om det är mycket slam krävs felsökning och åtgärd Nej
Det finns en infiltrationsanläggning > nej > Krav på infiltration alternativt annan lösning
ja
Infiltrations rätt placerad i terrängen > nej > Om den ligger nära dricksvattenbrunn men inget problem med dricksvattnet, ok, annars
åtgärd. Om den ligger för nära vattendrag, bedömning av risker och eventuell åtgärd ja
Fördelarbrunn finns och kan inspekteras
> nej > Om fördelarbrunnen inte kan hittas är sannolikt hela infiltrationsanläggningen
bristfällig ja
Det går att identifiera var infiltrationen ligger
> nej > Bedömning av riskerna med hänsyn till grundvattennivå, belastning, m.m.
ja
Det finns luftningsrör > nej > Bedöma om det är rimligt att kräva att man sätter dit luftningsrör. Ta hänsyn till grundvattennivå, jordart, belastning, m.m.
ja
Vatten i luftningsrören > ja > Om grundvatten över spridarrören och det inte är helt tillfälligt krävs ny anläggning.
Om det beror på igensättning eventuellt renspolning och sedan ny inspektion nej
Mindre än 100 cm mellan botten av spridningslagret och grundvattenytan
> ja > Bedömning med hänsyn till jordart, belastning, grundvattnets fluktuation, m.m.
nej Infiltration OK
