Handelshögskolan
Ida Lindahl & Emma Schlyter
Skapar naturkatastrofer ekonomisk tillväxt?
Are natural disasters creating economic growth?
Civilekonomprogrammet: nationalekonomi
Magisteruppsats
Termin: Vt-2020 Handledare: Niklas Jakobsson
Förord
Den framtagna studien är en magisteruppsats på 30 högskolepoäng där valet av ämne grundar sig i inspiration från pågående coronapandemi. Frågor om hur ett lands ekonomi och tillväxt kan påverkas av olika typer av katastrofer ledde oss in på jordbävningen i Japan 2011 och tsunamin i Indonesien 2004.
Vi vill rikta ett extra stort tack till vår handledare Niklas Jakobsson som under hela vår uppsatstid funnits som bollplank, stöd och vägledare. Ditt engagemang och dina synpunkter har betytt mycket för oss och utan dig hade vi aldrig lämnat Stata och datasalen. Vi vill även tacka vår medbedömare Henrik Jaldell och våra opponenter för era synvinklar och den respons som ni givit.
Karlstads universitet den 20-05-22
Ida Lindahl Emma Schlyter
idalindahl24@gmail.com schlyteremma@gmail.com
Sammanfattning
Antalet naturkatastrofer som inträffar i världen ökar på grund av de klimatförändringar som råder. Den ökande trenden kan komma att fortsätta i framtiden om inga större ageranden för att minska klimatförändringarna sker. Forskningen kring hur en naturkatastrof påverkar ett lands ekonomi och tillväxt är begränsad där forskare kommit fram till olika resultat vilket gör det är svårt att studera vilka faktiska konsekvenser en naturkatastrof innebär för ett land.
Denna studie syftar till att undersöka huruvida en naturkatastrof påverkar ett lands
ekonomiska tillväxt på både kort- och lång sikt. Studien fokuserar på jordbävningen i Japan 2011 och tsunamikatastrofen i Indonesien 2004. Vidare är studien uppdelad i två delar, där ena delen jämför jordbävningen i Japan 2011 med tsunamikatastrofen i Indonesien 2004.
Detta för att identifiera eventuella skillnader mellan ett rikt och ett fattigt land samt för att studera hur respektive katastrof påverkade ländernas finans- och real marknader. Resultatet visar att incidenten inte fick någon betydlig påverkan på ländernas långsiktiga ekonomiska tillväxt samt att Indonesien mottog ett betydligt större stöd från omvärlden än Japan vilket underlättade landets återhämtningsprocess.
Den andra delen i studien jämför Japans reala BNP per capita-tillväxt med en syntetisk kontrollgrupp. Detta är för att studera hur Japans eventuella BNP-tillväxt hade sett ut om katastrofen inte inträffat. Kontrollgruppen är skapad utifrån de 36 OECD-länderna. Resultatet liknar det tidigare studier kommit fram till, att naturkatastrofer inte har en särskild stor
påverkan på ett lands långsiktiga ekonomiska tillväxt. Resultaten visar att Japan, trots naturkatastrofen, har en stigande BNP per capita efter 2011 men som dock inte stiger lika kraftigt som den syntetiska kontrollgruppen.
Nyckelord: Ekonomisk tillväxt, Naturkatastrofer, BNP per capita, syntetisk kontrollgrupp
Abstract
The number of natural disasters occurring in the world today is increasing due to the prevailing climate change. If no drastic changes are done in order to reduce the climate change, the trend may continue to rise in the future. Research on how a natural disaster affects the economic growth of a country is limited and there exist a difficulty to study the actual consequences a natural disaster is causing a country.
This study aims to investigate whether a natural disaster affects the economic growth of a country in both the short and long-term and focus is particularly on the earthquake in Japan 2011 and the tsunami in Indonesia 2004. Furthermore, the study is divided into two parts, one comparing the earthquake in Japan 2011 with the tsunami in Indonesia 2004 in order to identify possible differences between a rich and a poor country. In addition, it examines how the financial markets in the countries are affected by the disasters. The results show that the incident did not have a significant impact on long-term economic growth of the countries and that Indonesia received significantly greater support from the rest of the world, which helped them further in the recovery process.
The second part of the study compares Japan's real per capita GDP with a synthetic control group. This aims to study how Japan's GDP growth would have been if the disaster had not occurred. The control group in the study consists of the 36 OECD countries. The results are found to be similar to what have been detected in previous studies, i.e. natural disasters do not have a large impact on the economic growth of a country in the long term. The results show that Japan, despite the natural disaster, has a rising per capita GDP after 2011, but when compared to the synthetic control group, GDP has been growing more slowly.
Keywords: Economic growth, Natural disasters, Per capita GDP, Synthetic control method
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
1.3 Metod och Avgränsning ... 4
2. Bakgrund och teori ... 6
2.1 Indonesien idag och tsunamin 2004 ... 6
2.2 Japan idag och jordbävningen 2011 ... 9
2.3 Ekonomisk tillväxt... 10
2.3.1 Neoklassisk tillväxtteori ... 11
2.3.2 Endogen tillväxtteori ... 12
2.4 Reaktioner på finans- och realmarknader ... 13
3. Tidigare forskning ... 16
3.1 Kortsiktiga effekter ... 16
3.2 Långsiktiga effekter ... 17
3.3 Omvänd effekt ... 18
4. Undersökningsmetodik ... 21
4.1 Data för ekonomisk tillväxt ... 21
4.2 Variabler ... 21
4.2.1 Real BNP per capita ... 21
4.2.2 Offentliga utgifter ... 22
4.2.3 Investering i industrier och infrastruktur ... 22
4.2.4 Energiförsörjning ... 22
4.2.5 Investering i icke finansiella tillgångar ... 23
4.2.6 Handelsvaror för import samt export ... 23
4.2.7 Arbetsproduktivitet ... 23
4.2.8 Konsumentprisindex ... 23
4.2.9 Arbetslöshet ... 24
4.3 Longitudinell design ... 24
4.4 Syntetisk kontrollgrupp ... 25
4.5 Reliabilitet och validitet ... 26
4.6 Metodkritik ... 27
4.7 Källkritik ... 28
5. Resultat och diskussion ... 29
5.1 En komparativ studie av naturkatastroferna i Japan och Indonesien ... 29
5.1.1 Effekter på Japans ekonomi 2011 ... 30
5.1.2 Reaktioner på finansmarknaden ... 31
5.1.3 Effekter på Indonesiens ekonomi 2004 ... 33
5.1.4 Reaktioner på finansmarknaden ... 34
5.1.5 Krishantering och vägen tillbaka ... 35
5.2 En jämförelse mellan Japan och den syntetiska kontrollgruppen ... 38
5.2.1 Värdering av resultat ... 41
6. Slutsats ... 44
7. Referenser ... 46
8. Bilagor ... 53
Figurförteckning Figur 1. Real BNP per capita i Indonesien mellan åren 1994-2018 7
Figur 2. Real BNP per capita i Japan mellan åren 2001-2018 9 Figur 3. Real BNP per capita i Japan 2001-2018 och Indonesien 1994-2018 29 Figur 4. Tokyobörsen Nikkei 225 stängningskurs 31
Figur 5. Utvecklingen av växelkurs yen och dollar 32
Figur 6. Indonesien börsen IDX composite stängningskurs 34
Figur 7. Utvecklingen av växelkurs rupiah och dollar 35
Figur 8. Netto utvecklingsbistånd per capita i nuvarande USD i Indonesien 1994-2019 36 Figur 9. Real BNP per capita i Japan och syntetiska Japan mellan åren 2001-2017 40 Figur 10. Distributionsfördelningen av placebo-testet från 2001–2018, alla länder i 42 kontrollgruppen inkluderade.
Figur 11. Visar distributionsfördelningen av placebo-testet från 2001–2018. 43
Tabellförteckning
Tabell 1. Visar uppdelningen av vikterna för de länder som skapat det syntetiska Japan 38 Tabell 2. Visar kontrollvariablernas medelvärden under perioden innan katastrofen 39 inträffade år 2011.
Tabell 3. Tabellen visar ett vägt medelvärde för variablerna avrundat till 3 decimaler. 53 Medelvärdet är beräknat från alla 36 OECD länderna mellan åren 2001–2018
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Skogsbränder, värmeböljor, översvämningar och orkaner är alla naturkatastrofer, som på grund av klimatförändringarna vi ser idag, blivit allt vanligare de senaste årtiondena. Antalet naturkatastrofer som inträffat i världen har mellan 1970 och 2019 ökat från 81 till 390 stycken årligen (Emdat 2020). Enligt Röda korset (2019), kommer 200 miljoner människor behöva humanitärt stöd år 2050 på grund av ökningen av antalet naturkatastrofer. Idag är 108 miljoner i behov av humanitärt stöd, vilket beräknas bli dubbelt så många om 30 år. Den ökande trenden av naturkatastrofer kan dessvärre fortsätta i framtiden om inget drastiskt sker för att minska klimatförändringarna. Naturkatastrofer som tsunamin i Indonesien 2004 och jordbävningen i Japan 2011, har fått stor uppmärksamhet i media på grund av dess stora humanitära och ekonomiska omfattning. Forskare undersöker i dagsläget olika sätt för att kunna förutspå naturkatastrofer och på så sätt minska skadan. Forskningen kring hur en naturkatastrof påverkar ett lands ekonomi och tillväxt är begränsad och det är svårt att studera vilka faktiska konsekvenser en naturkatastrof innebär för ett land.
Enligt tidigare forskning om ekonomisk tillväxt har forskare ännu inte hittat tydliga resultat på om naturkatastrofer påverkar ett lands ekonomiska tillväxt eller inte. Inom loppet av ett år efter en naturkatastrof sker enligt Rasmussen (2004) en direkt minskning av ett lands
ekonomiska produktion. Detta påverkar i sin tur BNP-tillväxten som under samma år riskerar att minska med allt från en till 20 procent. En naturkatastrof kan även påverka ett lands bytesbalans på kort sikt, där Rasmussen menar att tidigare forskning visat att importen vanligtvis ökar och exporten minskar. Detta eftersom det drabbade landet ofta måste
importera material vid återuppbyggnaden där även exporten kan minska på grund av förstört jordbruk etc. Ökade offentliga utgifter är också en bidragande faktor som kan minska den ekonomiska tillväxten på kort sikt. Det kan krävas högre utgifter från staten vid
återuppbyggnaden av landet, nödhjälp samt en eventuell minskad konsumtion i samhället som leder till ett skatteunderskott. Ökad fattigdom är även det en bidragande faktor på kort sikt som påverkar den ekonomiska tillväxten efter en naturkatastrof. Det är oftast de fattiga i samhället som drabbas värst av en naturkatastrof eftersom de bor i sämre konstruerade bostäder i utsatta områden.
Enligt den neoklassiska tillväxtteorin påverkar en naturkatastrof direkt fysiskt kapital och humankapital som förstörs. (Cavallo et al. 2010)(antar att källan kan sättas här?). Detta påverkar i sin tur inte den teknologiska utvecklingen i landet vilket betyder att en
naturkatastrof kan medföra konsekvenser för den ekonomiska tillväxten på kort sikt. Det kommer sedan att driva landet från dess steady state, vilket är när BNP är i jämviktsläge på lång sikt. Den endogena teorin tar hänsyn till det långsiktiga perspektivet, samt hur teknikens framsteg påverkar tillväxten och menar istället att en naturkatastrof uppmuntrar till
teknologisk utveckling eftersom nya investeringar i kapitalvaror är nödvändiga. Detta bidrar till fler jobb, ökad produktion och effektivisering, vilket främjar den ekonomiska tillväxten.
Det råder därför ovisshet kring frågan om hur naturkatastrofer faktiskt påverkar ett lands ekonomiska tillväxt och vilka konsekvenser den medför på både kort och lång sikt. De konstaterar dock att katastrofer generellt sett inte tycks ha någon väsentlig effekt på den ekonomiska tillväxten förutsatt att ingen radikal politisk revolution efterföljer incidenten. De utesluter dock inte att direkta kostnader såsom förlusten av liv samt rekonstruktionskostnader kan få en viss påverkan.
Asien och stillahavsområdet är den regionen som enligt statistik drabbas värst av
naturkatastrofer, där jordbävningen och den efterföljande tsunamin i Indiska Oceanen 2004 samt jordbävningen i Japan 2011 är två exempel på storskaliga katastrofer (Khalid et al.
2019). Åren 2014 till 2017 drabbades Asien av 217 stormar, 236 översvämningar och 55 jordbävningar enligt Wood (2018). Dessa naturkatastrofer påverkade 650 miljoner människor och kostade 33,000 människoliv. Det som många länder i Asien och stillahavsområdet har gemensamt är växande befolkning där en hög andel lever i fattigdom. Fattigdomsgraden i Indonesien 2019 uppskattades till 9,4% enligt The World Bank (2020). Detta gör det svårt för fattiga byar att skydda sig från framtida katastrofer eftersom de saknar resurser. Urbanisering är också en bidragande faktor till sämre skydd i dessa länder eftersom befolkningen tvingas bo trångt i sämre konstruerade boenden. Eftersom Indonesien och Japan är två länder med olika ekonomiska förutsättningar är det intressant att se hur länderna skiljer sig i
återhämtningen av naturkatastroferna 2004 och 2011.
I december 2004 utlöstes en jordbävning följat av en tsunami i Sumatra, Indonesien, med magnituden 9,1 på richterskalan vilket är en av historiens kraftigaste uppmätta jordbävning och orsakar stora skador över flera mils. Tsunamivågen beräknas haft en längd på 1200 km och en höjd på upp mot 30 m. Det är en av nutidens värsta tsunamis som inträffat och
orsakade dödsfall upp mot 230,000 personer i 14 länder. Utan någon som helst förvarning förstördes hela kommuner av tsunamin, människor förlorade sina hem och familjer som försörjde sig på fiske förlorade allt. De länder som drabbades värst av tsunamivågen var Indonesien, Indien, Thailand och Sri Lanka.
Den 11 mars 2011 skakades Japan utav en av de värsta jordbävningarna, med magnituden 9.1 (USGS 2011), som någonsin inträffat i landet och följdes av en ödeläggande tsunami som spolade bort över 500 kvadratkilometer land. Närmare 20,000 människor omkom eller försvann i samband med katastrofen och hundratusentals tvingades lämna sina hem. Den ekonomiska skadan beräknas vara upp mot 210 miljarder dollar och beräknas vara den mest kostsamma jordbävningen någonsin (Ranghieri & Ishiwatari 2014). Detta kan sättas i perspektiv mot den ekonomiska skadan i Indonesien vilket enligt The World Bank (2020) upskattades till 4,45 miljarder dollar. Katastrofen innebar inte endast en förlust på liv, det var även den första katastrofen som inkluderade en jordbävning, tsunami, kärnkraftverksolycka och enorma strömavbrott, allt under ett och samma förlopp.
1.2 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med studien är att jämföra de ekonomiska effekterna av jordbävningen i Japan 2011 med tsunamikatastrofen i Indonesien 2004, samt att identifiera eventuella skillnader mellan hur ett rikt och ett fattigt land påverkas. Hur påverkade katastrofen den ekonomiska tillväxten samt landets finans- och real marknader. Slutligen är syftet att studera hur Japans ekonomi drabbades efter katastrofen 2011 vilket görs med hjälp av en syntetisk kontrollgrupp.
Följande forskningsfrågor formuleras:
● Skillnader mellan ett rikt och fattigt land, vilka konsekvenser fick naturkatastroferna i Japan och Indonesien, hur påverkas länders ekonomiska tillväxt på kort- och lång sikt?
● Vilken inverkan har naturkatastroferna i Indonesien och Japan haft på landets finans- och realmarknader?
● Hur hade Japans BNP per capita-tillväxt sett ut om naturkatastrofen 2011 inte inträffat?
1.3 Metod och Avgränsning
Uppsatsen bygger på en kvantitativ studie, uppdelad i två analyser vilket dels studerar skillnader i ekonomisk tillväxt samt krishantering i ett rikt och fattigt land orsakade av naturkatastrofer. Vidare, med hänsyn till den storskaliga ekonomiska skadan i Japan 2011 orsakad av tsunamikatastrofen används paneldata för att jämföra de ekonomiska effekterna i Japan med syntetiska kontrollgrupper.
Analysen utgår från sekundärdata i reala termer hämtad från OECD, Our World in Data och The World Bank. För att mäta den ekonomiska tillväxten i landet på lång- samt kort sikt kommer analysen bygga på endogen och exogen tillväxtteori. För att studera eventuella skillnader i återhämtningen efter en naturkatastrof är studien avgränsad till katastrofen i Japan respektive Indonesien. Detta för att jämföra skillnaden mellan två helt olika ekonomier i återhämtningen och hur hårt det drabbade respektive land på lång sikt. För att kunna studera hur ländernas ekonomiska tillväxt förändras över tid kommer studien vara avgränsad under två bestämda tidsperioder. All data som samlats in för att analysera jordbävningen i Japan 2011 kommer utgå från åren 2001–2018. För att analysera Jordbävningen och efterföljande tsunami i Indonesien kommer data samlas in från åren 1994–2018. Detta är för att kunna studera olika variabler innan, under och efter det att katastroferna inträffat. För att mäta katastrofernas effekter i respektive land, både innan och efter händelserna, kommer studien utgå från en longitudinell design och vi kommer i den andra delen konstruera syntetiska kontrollgrupper för att endast fokusera på Japan och studera effekterna av naturkatastrofen.
Med hjälp av dessa metoder kan man studera lokala makroekonomiska effekter, före och efter katastroferna, för att sedan studera både direkta och indirekta effekter. Dessa metoder kan även användas för att analysera återhämtningen i ett land och hur lång tid återuppbyggnaden tagit.
1.4 Disposition
Nästa kapitel i studien innehåller beskrivningar om den teori som står till grunden för analysen. I kapitel tre redogörs för tidigare forskning om naturkatastrofer samt en
presentation av tidigare forskning kring direkta och indirekta effekter av en naturkatastrof. I uppsatsens fjärde kapitel redogörs för hur datainsamlingen samt hur studien utmynnar sig i en longitudinell design med paneldata. Vidare förklaras den statistiska metoden syntetisk
kontrollgrupp där urval och bortfall presenteras. Avslutningsvis redogörs för studiens metod-
och källkritik. Det femte kapitlet i studien är uppdelat i två delar. Första delen inleds med en komparativ jämförelse mellan naturkatastroferna i Japan och Indonesien. Avslutningsvis jämförs båda länderna och hur återuppbyggnaden av länderna sett ut. I den andra delen redovisas det statistiska resultatet från jämförelsen mellan Japan och den syntetiska
kontrollgruppen. Avslutningsvis redovisas studiens slutsats och huruvida frågeställningarna kring hur naturkatastrofer påverkar ett lands ekonomiska tillväxt besvaras.
2. Bakgrund och teori
Naturkatastrofer är plötsliga händelser utanför människans kontroll, orsakade av naturens krafter, som får förödande konsekvenser på det drabbade landet och dess omgivning. Vanliga naturkatastrofer är bland annat tsunamis, orkaner och jordbävningar vilket resulterar i stora ekonomiska skador i form av skadad infrastruktur samt bortfall av fysiskt kapital.
De indirekta effekter naturkatastrofer orsakar såsom affärsavbrott, arbetslöshet etc. medför att länders BNP kan påverkas på lång sikt. (Strömberg 2007). Åtgärder såsom återuppbyggnaden av hus och byggnader utgör en del av länders BNP, och det är därmed ett vanligt
förekommande med en högre BNP på kort sikt trots försämrad levnadsstandard och bortfall av fysiskt kapital. Däremot uppstår produktionsbortfall och minskad turism vilket kan få en negativ effekt på BNP. Effekten på ett lands BNP beror också på det stundande
konjunkturläget. (Konjunkturinstitutet 2005). Effekten på BNP blir exempelvis tämligen större om lediga resurser finns och tillåter en uppbyggnad utan att andra verksamheters resurser trängs undan.
Vanligtvis är det låginkomstländer som i störst grad drabbas av naturkatastrofer vilket innebär att resurser mot de uppkommande skadorna är begränsade. (Konjunkturinstitutet 2005). Många länder kan därmed vara beroende av utomstående hjälp för att återhämta sig från katastrofen. Nettoutbetalningarna för akut- och katastrofhjälp mellan åren 1995–2004 beräknades uppgå till 4,6 miljarder dollar per år enligt data från Development Assistance Committee. Bland dessa bidragsgivare står USA för en tredjedel av biståndet och blir därmed den största bidragsgivaren. 57 procent tillförs av de europeiska länderna där bland annat Sverige, Storbritannien och Norge är några av de största bidragsgivarna. Afrika och Asien tilldelas den största delen av biståndet vilket motsvarar 40 respektive 35 procent, 19 procent ges till Europa. Drivkraften till internationellt bistånd är i de flesta fall humanitära behov.
Svårt drabbade länder, präglat av fattigdom och många omkomna tilldelas större bistånd.
Geografiska avstånd och huruvida länder kan identifiera sig med det drabbade landet är också faktorer som spelar in på biståndets storlek.
2.1 Indonesien idag och tsunamin 2004
Indonesien är beläget i den asiatiska skärgården och är uppdelat i 18 108 småöar som täcker 5 kvadratkilometer i den Indiska Oceanen (Lucich et al. 2006). Indonesien drabbades hårt av
den finansiella krisen i Asien 1997 och även finanskrisen 2008, men har efter detta lyckats återhämta sig bra. Idag är Indonesien den största ekonomin i Sydostasien som haft en stigande BNP per capita sedan år 2000 och har valutan rupiah. Indonesien är ett
medelinkomstland och är fjärde mest befolkat i världen med över 220 miljoner invånare.
Indonesien har även minskat fattigdomen i landet som har halverats sedan 1999 till 9,4 procent år 2019 (Worldbank 2019). Trots detta lever 25,9 miljoner indoneser i fattigdom samtidigt som ungefär 20,19 procent av befolkningen riskerar att hamna i fattigdom. Enligt NE (2019) definieras fattigdom som brist av resurser och inkomst som gör att man får en lägre levnadsstandard än vad som anses accepterat i samhället.
Figur 1. Real BNP per capita i Indonesien mellan åren 1994–2018 uttryckt i dollar.
Den streckade vertikala linjen visar år 2004 då naturkatastrofen inträffade.
Indonesien är en marknadsekonomi där privata- och statliga företag dominerar den inhemska marknaden. Bland dessa har mindre och medelstora företag den viktigaste betydelsen
eftersom de står för ca 99 procent av totala antalet företag i landet. Dessa mindre företag håller 108 miljoner indoneser sysselsatta och står för cirka 60 procent av landets BNP (Indonesia Investments 2019). Som figur 1 visar har Indonesien sedan 2004 haft en stigande BNP per capita. Tillväxten i landet tog fart efter 2004 och har procentuellt stigit mer efter katastrofen jämfört med innan. Produktion av palmolja är Indonesien världsledande inom och
lantbruket, som står för 12,8 procent av totala BNP, är deras viktigaste BNP komponent.
Även turismen är en stor bidragande faktor till landets växande ekonomi. Den största delen av Indonesiens export går till Singapore, Japan, Kina och USA. Den positiva ekonomiska tillväxten i landet är främst på grund av huvudstaden Jakarta men även ön Java. I övriga Indonesien domineras dem flesta delarna av sämre infrastruktur och brist på transportvägar.
Den ekonomiska tillväxten har även gjort att skillnaden mellan fattiga och rika i landet är stor.
Indonesien är republik där man via allmänna val utser landets president. Presidenten har i sin tur stor makt och får själv välja sin regering (UI 2019). Arbetslösheten i landet har sjunkit de senaste åren och ligger idag runt 5 procent med en arbetskraft på ungefär 130 miljoner människor. Av dessa 130 miljoner arbetande är endast 9 procent högskoleutbildade, vilket är en låg siffra. Indonesien har även höga skulder till utlandet (Union to union 2019).
Tsunamin 2004, utlöstes i den nordvästra kusten i Sumatra, Indonesien, där staden Banda Aceh drabbades värst. I Indonesien dog upp mot 150 000 människor och förstörde 120 000 hem. Tsunamin förstörde cirka 3000 km väg, 3000 regeringsbyggnader och 14 hamnar. Efter katastrofen beräknades att 800 km av Indonesiens kust påverkades och en yta upp mot 413 kvadratkilometer förstördes. (Supparsi et al. 2015)
Tsunamin påverkade strömförsörjningen i Indonesien och orsakade elbrist i många delar av landet. Det var framförallt västkusten som påverkades värst, där hela 170 000 invånare blev av med elen. Trots detta klarade sig de flesta el- och industrianläggningar relativt bra eftersom de var välbyggda och tillräckligt stabila för att klara av jordbävningen och tsunamivågen. Det som framförallt hade förödande konsekvenser för Indonesien var de vägar, broar och hus som inte var tillräckligt bra förankrade för att klara av tsunamivågen.
(Cluff 2007). Tiden efter tsunamin speglade en period med återuppbyggnad av landet där Suharto regimen avgick, landet utvecklades mot en demokrati och där Asien var på väg in i en finanskris (Lucich et al. 2019).
2.2 Japan idag och jordbävningen 2011
Japan är en stat med drygt 126,5 miljoner invånare beläget i östra Asien. Landet är en ögrupp och omfattar över 6000 öar med en totalyta på 377 835 kvadratmeter. Landet styrs av en demokrati och en regering bestående av en styrande premiärminister där parlamentet är folkvalt. Japan är även välkänt för sin starka välutvecklade ekonomi som anses vara en av de största i världen med en kraftigt stigande BNP per capita de senaste åren. Med hjälp av högteknologi, en strikt arbetsetik samt samarbete mellan olika branscher och myndigheter har Japan länge haft en blomstrande ekonomi. (Central intelligence agency 2017)
Figur 2. Real BNP per capita i Japan mellan åren 2001–2018.
Den streckade vertikala linjen visar år 2011 då naturkatastrofen inträffade.
Landets ekonomi har under lång tid grundat sig i exporten av industriprodukter samt
importen av råvaror. (NE 2020) Statistik från International monetary fund placerar Japan på tredje plats för högsta nominella BNP samt på fjärde plats baserat på köpkraftsparitet. Som figur 2 visar har Japan haft en mer turbulent utveckling av BNP per capita under den undersökta perioden jämfört med Indonesien. Framförallt under finanskrisen 2008 sjönk landets BNP per capita markant och återhämtades inte förrän år 2012. Efter katastrofen 2011 har den ekonomisk tillväxten i Japan fortsatt öka och haft en alltmer jämn utveckling jämfört
med innan katastrofen. Japans BNP per capita uppmättes till 38 937 dollar 2016.
(International monetary fund 2017)
Japan har även blivit välkänt för sin höga statsskuld. Estimeringar gjorda 2016 resulterade i en av de största statsskulderna i världen, uppskattad till över 230 procent av landets årliga BNP. Landet präglas även av en låg arbetslöshet som uppmättes till cirka 2,9 procent 2017.
Landet besitter även en stor industrikapacitet där elektronik, motorfordon, maskinverktyg och textilier är några av de största tillverkarna. Samma år estimerades även landets export till 688,9 miljarder dollar med USA som främsta exportpartner. Importen uppgick något lägre till 644,7 miljarder dollar med Kina som största importpartner.
Jordbävningen och tsunamikatastrofen i Japan 2011 betraktas som en av de mest ekonomiskt skadliga katastrofer och orsakade en kärnkraftsolycka, vilket innebar stora strömavbrott i landet. Tre av reaktorerna i Fukushima Daiichi kärnkraftverk fick problem med kylningen efter att tsunamin dränkt kylsystemen, och härdsmältor såväl som radioaktiva ämnen började spridas vilket ledde till att folkhälsan i Japan sattes i stor fara (World nuclear association 2020). Olyckan rankades till nivå 7 på International nuclear event scale vilket är den högsta nivån och anses ha omfattade miljö-och hälsoeffekter samt en betydlig påverkan på landets omgivning och ekonomi. Dessa efterföljande skador försatte landet i en ny ekonomisk kris efter den svåra finanskrisen och Japan stod nu inför nya utmaningar.
2.3 Ekonomisk tillväxt
Naturkatastrofer kan ha både direkt och indirekt påverkan på ett lands ekonomiska tillväxt.
Direkta ekonomiska förluster är framförallt ett lands materiella tillgångar som på något vis förstörs antingen direkt eller precis efter en katastrof. Det är exempelvis ett lands
infrastruktur, bostäder, företag, landskap samt efterföljande hälsoeffekter. Detta kan såklart innebära stora ekonomiska kostnader för ett land i återuppbyggnaden, men kan även indirekt påverka andra aspekter av en ekonomi. Eftersom en naturkatastrof plötsligt kan sakta ner utvecklingen av ett land och förstöra produktionen inom industrisektorn, kan det leda till en minskning i efterfrågan. Om en sektor i ekonomin förstörs, som en annan sektor är beroende av, orsakar detta enorma ekonomiska förluster. Det kan exempelvis vara avsaknaden av insatsvaror efter en katastrof som i sin tur leder till att industrisektorn saknar material för att kunna producera. Det är alltså detta som kallas för indirekta effekter på ett lands ekonomi och är det som orsakar förändring i ekonomisk aktivitet. Förändringen av den ekonomiska
aktiviteten i ett land styrs av efterfrågan. En minskad efterfrågan kan på lång sikt bidra till en minskad ekonomisk tillväxt eftersom både produktion och konsumtion minskar. För att analysera denna förändringen i real marknad kan ekonomiska indikatorer studeras såsom BNP per capita, ekonomisk tillväxt, sysselsättningsgrad samt handelsflöden (Botzen et al.
2019).
För att mäta ekonomisk tillväxt i ett land är det vanligt att studera förändring av BNP, vilket är förändringen av den totala produktionen av varor och tjänster som produceras i ett land under en viss period. Denna förändring kan förklaras genom följande modell (Fregert &
Jonung 2018):
𝑌 = 𝑓(𝐴, 𝐾, 𝐿) (1)
Y = Total produktion, Real BNP A = Total faktorproduktivitet
L = Total arbetskraft i totala antalet arbetade timmar K = Realkapitalstock
Den totala faktorproduktiviteten är ett resultat av kapitalets produktivitet, vilket är Y/K, samt arbetsproduktivitet, vilket är Y/L. Förändringen i faktorproduktiviteten är det som kallas för den tekniska utvecklingen (Fregert & Jonung 2018). För att enklare mäta välstånd i ett land, dividerar man BNP med antalet invånare, för att få BNP per capita. Förändringen i BNP per capita beror på två saker, vilket är tillväxten i faktorproduktiviteten, A, samt kapital per capita (K/L) som även kallas kapitalintensitet (Fregert & Jonung 2018).
2.3.1 Neoklassisk tillväxtteori
Den neoklassiska tillväxtteorin bygger på tre faktorer: Produktionsfunktion för BNP per capita, faktiska investeringar och nödvändiga investeringar. Den neoklassiska modellen, även kallad Solowmodellen, utvecklades 1956 utav Robert Solow och Trevor Swan i syfte att kunna studera ekonomisk tillväxt på lång sikt. Arbetskraft och kapital är begränsat i en ekonomi, medan teknologins påverkan på tillväxt är gränslös. Därför är den teknologiska utvecklingen, eller ökningen av produktiviteten, nödvändig för att utveckla ekonomisk tillväxt på lång sikt (Fregert & Jonung 2018). Den tekniska utvecklingen är exogen i
Solowmodellen eftersom den inte förklarar hur teknisk utveckling uppkommer. För att mäta produktionsfunktionen för BNP per capita kan vi skriva enligt följande:
𝑦 = 𝐴𝑓(𝑘) (2)
Där 𝑦 = 𝐾/𝐿 samt 𝑘 = 𝐾/𝐿
Produktionsfunktionen för BNP per capita är alltså den tekniska utvecklingen multiplicerat med funktionen för kapitalintensiteten. Med detta menas att BNP per capita antingen ökar med den tekniska utvecklingen eller med kapitalintensiteten.
Den andra faktorn i den neoklassiska modellen är faktiska investeringar, I/L, som utgör en andel av produktionen av kapitalvaror i BNP per capita. Det är en konstant andel som är proportionell med BNP per capita:
𝐼/𝐿 = 𝑠𝑌 (3)
Där 𝑠 är sparande kvoten. Desto högre kapitalintensiteten är, ju högre kommer BNP per capita samt faktiska investeringar att vara (Fregert & Jonung 2018)
Den tredje faktorn i modellen är nödvändiga investeringar, I/L. Nödvändiga investeringar divideras med landets arbetskraft för att få ett mått på per capita. Det är de investeringar som krävs på grund av att det befintliga kapitalet förslits med takten 𝜎, samtidigt som
kapitalintensiteten hålls konstant med en ökad befolkningstillväxt, n. När befolkningen växer måste nyanställda tillföras med nytt kapital för att inte kapitalintensiteten ska minska (Fregert
& Jonung 2018). En ökning av nödvändiga investeringar minskar därför BNP per capita och skrivs enligt funktionen:
𝐼/𝐿 = (𝑛 + 𝜎)𝑘 (4)
2.3.2 Endogen tillväxtteori
Den neoklassiska modellen visar inget om hur teknikens framsteg påverkar tillväxten, utan endast att den är viktig för att upprätthålla ekonomisk tillväxt. Det var inte förrän
nationalekonomen Paul Romer under 1980-talet som teorin om endogen tillväxt
implementerades. Den tekniska utvecklingen, A, är enligt Paul en teori om hur idéer uppstår och sprids. Teknologin kan även beskrivas som kunskapskapitalet i ett samhälle och består av
två delar: Den första är uppkomsten av ny kunskap som uppstår via forskning samt FoU och
“Learning by doing”. Den andra är spridningen av befintlig samt ny kunskap genom utbildning (Fregert & Jonung 2018).
Uppkomsten av idéer är kostsamt och kräver investering. De faktorer som spelar roll vid utvecklingen av teknologin och kunskapskapitalet är huruvida samhället vill investera i forskning och utveckling samt samhällets sociala infrastruktur. Med det menas med hur samhällets regler och institutioner ser på investering, produktion, sparande och handel. Enligt den endogena tillväxtteorin prioriterar ett samhälle med stigande tillväxt, investeringar i human- samt realkapital (Fregert & Jonung 2018).
2.4 Reaktioner på finans- och realmarknader
Finansmarknad är samlingsbegreppet för de marknader där finansiella tillgångar köps och säljs av olika aktörer. Dessa aktörer utgörs av bland annat banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersbolag. (Svenska bankföreningen 2019). Finansmarknaden delas upp i flera olika delar och några av dessa är kreditmarknaden, kapitalmarknaden och valutamarknaden. Denna uppsats behandlar endast kapital- samt valutamarknaden. När det talas om kapitalmarknaden är det oftast aktiemarknaden som är i fokus. Aktiemarknaden är den marknadsplats där börsnoterade företagsaktier köps och säljs av investerare.
Valutamarknaden är den handelsplats där valutakursen på världens alla valutor fastställs och skiljer sig signifikant från kapitalmarknaden då detta är en over-the-counter (OTC) marknad, vilket innebär att handel sker direkt mellan två parter utan någon hjälp av mäklare eller börs.
Handlare kan välja att sälja, köpa, spekulera samt byta valutor. Banker, företag och valutahandlare är några utav deltagarna på marknaden. Sett till handelsvolymer anses valutamarknaden vara den överlägset största finansiella marknaden. Syftet med marknaden var ursprungligen att få struktur på den växande globala ekonomin vilket kunde åstadkommas genom en marknad där valutor handlas i par där värdet på en av valutorna beräknas relativt till den andra. (Ehrenberg & Ljunggren 2011)
Extrema plötsliga händelser tenderar att skaka om världens alla börser och skapa global oro på kapitalmarknaden. Detta kan t.ex. observeras från den pågående coronapandemin som gav särskilt utslag i mars 2020. OMXS30 vilket är ett index över de 30 mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen rasade -21,90 procent från 2 januari till 23 mars 2020. Ännu större
nedgång observerades på den amerikanska börsen där marknadsindexet Dow Jones US som representerar 95 procent av den amerikanske aktiemarknaden föll -31,41 procent från 2 januari till 23 mars 2020. (Avanza, 2020) Till skillnad från förlusten av liv och förstörelsen av infrastruktur är inte denna effekt geografiskt begränsad och får därmed en alltmer
omfattande effekt. Investeringar på kapitalmarknaden i form av placeringar i fonder eller köp av aktier är idag en populär sparform. Den för med sig en rad risker vilket bland annat
innefattar marknadsrisker i form av konjunkturnedgångar samt olika världshändelser såsom naturkatastrofer. Företag som presterar sämre resultat eller av olika skäl inte klarar av att leva upp till förväntningarna, kommer med stor sannolikhet se denna negativitet avspeglas i dess aktier. En förlust av ett företags produktion till följd av en jordbävning får i sin tur en negativ påverkan på resultatet och aktierna sjunker i värde. (Tavor & Teitler-Regev 2019) En annan faktor som styr kurser på aktiemarknaden på kort sikt är utbud och efterfrågan. Desto fler som vill köpa aktien, desto mer kommer priset att stiga. Tvärtom, desto fler som vill sälja, desto mer kommer priset att sjunka. Detta kan därför vara en av anledningarna till varför börser och aktiekurser sjunker drastiskt under plötsliga och oförutsedda händelser. En slags panik bildas och investerare vill abrupt sälja, vilket kan leda marknaden in i en krasch. På längre sikt är det företagets utveckling som blir den avgörande faktorn för aktiekursen.
Viktiga frågeställningar blir därmed vad det finns för förväntningar på företagets framtid och dess vinst. (Nasdaq 2019)
Det faktum att valutamarknaden är den överlägset största globala finansiella marknaden innebär en särskild känslighet av olika plötsliga händelser runt om i världen och en naturkatastrof kan därmed få en negativ effekt på ett lands valuta. Förstörelsen av infrastruktur, den ökade osäkerheten vilket uttrycker sig i en minskad konsumtion samt förlusten av liv är alla faktorer som påverkar ett lands valuta negativt. Till följd av detta sjunker efterfrågan på investeringar i det drabbade landet vilket resulterar i en försvagad valuta och en ökad oro på valutamarknaden. (Tavor & Teitler-Regev 2019)
En annan marknad som följaktligen kan stanna av efter inträffandet av en naturkatastrof är handelsmarknaden. Europeiska kommissionen belyser länders handel som en drivfaktor för tillväxt, utveckling samt en minskad fattigdom. (European Union law 2012) Den förödelse en naturkatastrof för med sig i form av förstörda byggnader, fabriker och infrastruktur får en negativ påverkan på ett lands produktion som markant begränsar utbudet av handelsvaror.
Förstörda väg- och järnvägsförbindelser, hamnar och containerterminaler begränsar landets
export och tvingar därmed landet in i en ökad import vilket i sin tur ytterligare skadar ekonomin med höjda handelskostnader. Trots detta logiska resonemang råder det en del tvetydighet kring hur handelsflöden egentligen blir påverkade, vilket bland annat grundar sig i katastrofens omfattning. Länders export tenderar att minska i de allra flesta fall och blir således negativt påverkad. Importen å andra sidan har visat sig både öka, minska eller förbli oförändrad. En minskning av importen grundar sig ofta i inkomsteffekter, d.v.s. om
naturkatastrofer resulterar i lägre inkomster blir följaktligen efterfrågan på importen lägre. En annan relevant orsak till minskad import är även de avbrott i transportnät naturkatastrofer medför. Ökad import kan vara en åtgärd för att öka inhemsk produktion utjämna det produktionsbortfall som uppstår. De drabbade länderna kan även importera katastrofhjälp i form av kapital och återuppbyggnadsvaror.
Undersökningar visar att effekterna på handeln till följd av naturkatastrofer i de mindre utvecklade länderna med begränsad politisk frihet är överlag större. Välutvecklade ekonomier tenderar att vara mer motståndskraftiga mot plötsliga händelser då de t.ex. inte är i lika stort behov av extern katastrofhjälp och effekterna på handelsflödena blir därmed avsevärt mindre.
(Osberghaus 2019)
3. Tidigare forskning
Tidigare forskning visar att en naturkatastrof kan ha ekologisk, humanitär och ekonomisk inverkan på ett land. Med ekologisk effekt menas hur naturkatastrofer kan förstöra ett helt ekosystem och eliminerar allt som är i dess väg så som skog, land, jordbruk. De humanitära efterföljderna som en naturkatastrof orsakar är förlusten av liv, de psykiska efterföljderna hos invånare samt alla människor som drabbas fysiskt. Den ekonomiska effekten delas in i tre olika delar: Den indirekta, direkta och makroekonomiska effekten (Otero & Martí 1995).
3.1 Kortsiktiga effekter
Förödelse är nära förknippat med inträffandet av naturkatastrofer. Jordskred, översvämningar och tsunamis är några av de effekter som följaktligen sker efter en katastrof. Uppskattningar i förluster efter inträffandet av en naturkatastrof är komplexa då det i många fall rör sig om immateriella förluster såsom psykologiska skador. Därmed fokuserar de flesta mätningar på direkta förluster då dessa är objektivt mätbara. Förstörda byggnader, infrastruktur och naturresurser är några av de skador en naturkatastrof lämnar efter sig. Andra konsekvenser som indirekta förluster omfattar tillfällig arbetslöshet, produktionsbortfall och affärsavbrott.
(National research council 1999)
Kajitani et al. (2013) lyfter fram production capacity loss rate (PCLR), eller graden av
produktionskapacitetsförluster som ett avgörande mått för att mäta den ekonomiska påverkan efter en naturkatastrof. I studien analyseras jordbävningen i Japan 2011 där PCLR, inom vissa sektorer såsom fiskeri och jordbruk, detaljhandel och turism, uppskattats uppgå till över 40 procent som följd av förstörda anläggningstillgångar samt störningar i olika
leveranskedjor och landets livlinor.
Noy & DuPont IV (2016) särskiljer de kortsiktiga från långsiktiga effekterna efter en naturkatastrof. De omedelbara skadorna på kapital, råvaror, anläggningstillgångar samt dödligheten är några av de kortsiktiga effekterna som ett katastrofdrabbat land direkt efter katastrofen skakas av. Studien visar även att ojämlikheten av effekter är relaterat till rikedom.
De värst drabbade tenderar att vara medel- och låginkomstländer i termer av dödssiffror då resurser för att hålla sig skyddade är en bristvara. Höginkomstländerna å andra sidan innehar ett större skydd men även betydligt större tillgångar samt dyrare byggnader och utrustning som skadas i större omfattning efter inträffandet av en katastrof. Sammanfattningsvis tenderar
de direkta effekterna vara störst i utvecklingsländerna där sårbarheten och exponering är större trots att skadorna i absoluta termer är störst i höginkomstländerna.
En annan studie utvecklad av Hochrainer (2009) är en kontrafaktisk prognos av BNP som jämförs med det verkliga värdet av BNP efter katastrofer. Mellan tidsspannet 1960–2005 gjordes ett urval på 225 av de största naturkatastroferna där man fann att den negativa effekten på BNP varar upp till 5 år efter katastrofens inträffande, med en minskning på 4 procent i medianen. Vidare studerade Albala-Bertrand (1993) 28 olika naturkatastrofer i 26 olika länder mellan tidsperioden 1960–1979 med hjälp av en före- och efter jämförelse av variabler upp till 3 år efter katastrofen. Han fann en ytterst liten påverkan på BNP-tillväxten där en positiv effekt kunde skymtas efter inträffandet av katastroferna.
3.2 Långsiktiga effekter
Enligt Noy & DuPont IV (2016), anses långsiktiga effekter av en naturkatastrof vara i minst 3–5 år men kan även mätas under decennier. Enligt tidigare forskning har naturkatastrofer visat sig ha en liten eller ingen påverkan på ett lands ekonomi på lång sikt. Det är framförallt rika länder som återhämtar sig relativt fort (Tang et al. 2019). Däremot har flertalet studier visat att fattiga länder samt små önationer är svagare vid återhämtningen på lång sikt enligt Noy & DuPont IV (2016).
Indirekt påverkan efter en naturkatastrof har visat sig ha negativa påföljder på lång sikt.
Långsiktiga nödkostnader, affärsavbrott, minskad efterfrågan, påverkan på den psykiska och fysiska hälsan, konsekvenser på ekonomisk tillväxt, fattigdom och makroekonomiska effekter är exempel på indirekta konsekvenser efter en naturkatastrof. Noy & DuPont IV (2016) fann dock att indirekta förluster även kan generera fördelar såsom ökad efterfrågan inom
byggindustrin, som upplever en boom efter en naturkatastrof (Enligt Noy & DuPont IV 2016).
En annan studie utförd av Skidmore & Toya (2012) visar att naturkatastrofer, med undantag för torka, påverkar ekonomisk tillväxt positivt på lång sikt. Studien visar även att geologiska katastrofer minskar den ekonomiska tillväxten på lång sikt. Skidmore & Toya (2012) menar att den ekonomiska tillväxten efter en katastrof beror på ökningen i realkapitalstocken samt investering i teknologi som ökar effektiviseringen i landet på lång sikt. När det gäller
geologiska katastrofer visar studien att förlusten av fysiskt kapital och humankapital bidrar till en minskad ekonomisk tillväxt.
Enligt Rasmussen (2004) minskar den ekonomiska tillväxten på lång sikt efter en naturkatastrof vilket i huvudsak beror på förstört jordbruk, fiske samt andra nödvändiga naturresurser. Samma studie visar även att återuppbyggnaden efter en naturkatastrof kan leda till minskade produktiva investeringar. Konsekvenserna av detta innebär en ökad ränta och minskade investeringar som på sikt bidrar till inflation och minskad ekonomisk tillväxt.
Auffert (2003) drar slutsatsen att de långsiktiga effekterna av en naturkatastrof helt beror på hur fort återuppbyggnadsarbetet av landet går. Om inte arbetet för att ersätta det fysiska kapitalet påbörjas omgående visar studien att det påverkar tillväxten negativt. Enligt de flesta studier där långsiktiga effekter av naturkatastrofer behandlas dras slutsatsen att katastroferna antingen skadar eller inte ekonomisk tillväxt men ingen finner väsentliga bevis på detta (Popp 2006).
3.3 Omvänd effekt
Som tidigare nämnts är de initiala effekterna efter plötsliga naturkatastrofer en ekonomisk förödelse i form av direkta samt indirekta förluster. Verkligheten tycks dock vara aningen paradoxal då tidigare studier uttrycker hur naturkatastrofer emellertid lett till en stimulering i ekonomin och ökad ekonomisk tillväxt vilket kan ses som en omvänd effekt. Enligt Skidmore och Toya (2002) och Crespo-Cuaresma et al. (2008) antas detta bero på den förbättrade produktiviteten i företagssektorn. Hur detta går till tycks vara oklart men försök till ett par förklarande teorier har gjorts.
En teori är kreativ förstörelse. Detta hänvisar till organisationer med nya teknologier samt uppdaterat aktiekapital och som tack vare detta har kapaciteten att överleva katastrofer, vilket i sin tur leder till förbättrad produktivitet. Katastrofer tvingar länder att byta ut det gamla och investera i mer effektiv infrastruktur, vilket i längden gynnar landets ekonomiska tillväxt. Det råder dock en del tvivel om huruvida denna hypotes stämmer. Efter översvämningarna i Europa 2000 fann Leiter et al. (2009) en högre tillgångs- och sysselsättningstillväxt i företag inom de drabbade områdena än de företag som inte blivit påverkade av katastrofen, något som stöttar kreativ förstörelse hypotesen. Vidare fann även Cole et al. (2013) effekter såsom kortsiktig ökad produktivitet hos de drabbade fabrikerna efter jordbävningen i Kobe 1995. En
minskad sysselsättningstillväxt i de drabbade fabrikerna efter jordbävningen kunde dock urskiljas vilket strider mot hypotesen om kreativ förstörelse.
En annan orsak till ökad produktivitet är processen “utrensningen” av företag som uppstår till följd av en katastrof. Många av de ineffektiva företagen läggs ner vilket resulterar i en ökning i det genomsnittliga företagets produktivitet. (Hirofumi et al. 2014)
Mätningar gjorda efter jordbävningen i Japan visar att BNP och inkomst initialt sjunkit.
Kajitani et al. (2013) Dessa förändringar är dock marginellt små då Japan är en utvecklad diversifierad ekonomi och är därmed relativt utrustad för att kunna tackla en plötslig chock.
Hur effekterna sedan utvecklas beror i stor grad på landets kapacitet att hantera katastrofen och vilka resurser som finns att tillgå för att klara återuppbyggnaden. I Japans fall kunde detta arbete påbörjas snabbt. Produktionen kunde snabbt återgå till normalt och de offentliga utgifterna för återuppbyggnaden av bostäder och infrastruktur fick därmed en positiv effekt på landets ekonomiska tillväxt.
Liknande resultat observerades i Kina efter jordbävningen som drabbade Sichuan-provinsen 2008 med stora skador på landets infrastruktur samt det stora antalet omkomna. Katastrofen tenderade även här att stimulera ekonomin i landet som följd av det enorma
återuppbyggnadsarbetet men också på grund av de många miljarder som tillfördes i ekonomin av landets regering. Enligt en artikel från The New York Times (2008) hävdar många
ekonomer att naturkatastrofer av olika karaktärer kan leda till ekonomisk tillväxt trots de enorma skadorna de efterlämnar. På kort sikt lockar incidenterna resurser till regionerna och på grund av förstörda vägar, fabriker, broar o.s.v. tvingas det drabbade landet att investera i ny, mer effektiv infrastruktur vilket resulterar till en mer produktiv långsiktig ekonomi.
Forskare belyser dock att detta omvända fenomen inte ska misstolkas. En naturkatastrof bör inte betraktas som något positivt som gynnar ett land i allmänhet.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att tidigare forskning kommit fram till olika
slutsatser kring frågan om i vilken omfattning naturkatastrofer påverkar ett lands ekonomiska tillväxt. Detta beror på faktorer såsom katastrofens karaktär samt det drabbade landets
kapacitet att tackla och återhämta sig efter inträffandet. Det kan dock med säkerhet
konstateras att den kortsiktiga effekten är mer påtaglig än den långsiktiga. Rikare länder med mer välutvecklade ekonomier tenderar att klara sig bättre genom naturkatastrofer kontra de
mer exponerade fattiga länderna. Istället för att endast försämra landets ekonomiska tillväxt har forskare även funnit att det motsatta sker då återuppbyggnadsfasen tenderar att öka landets nominella BNP. Länder tvingas uppdatera sig till mer effektiv infrastruktur och de ineffektiva företagen sållas bort.
4. Undersökningsmetodik
4.1 Data för ekonomisk tillväxt
Insamlingen av data för ekonomisk tillväxt gjordes via sekundärdata som hämtats från OECD, The World Bank, och Our World in Data. OECD:s statistiska databas uppdateras årligen och innehåller information inom olika områden om medlemsländerna (OECD u.å).
The World Bank är en fristående överstatlig organisation som bygger på 189 medlemsländer och grundades 1944 (The world bank u.å).
Data för real BNP är hämtad från Our World in Data som är öppen för allmänheten och består av data från stora publicerade vetenskapliga artiklar. Forskarna och vetenskapsmännen bakom organisationen kommer framförallt från University of Oxford och ideella
organisationen Global change data lab. Hemsidan grundar sig på insamlade data från den bästa tillgängliga forskningen och redovisas sedan på ett tillgängligt och begripligt sätt. Our World in Data är en ideell organisation och bygger på bidrag och donationer. (Our world in data u.å)
4.2 Variabler
Utifrån teorin om ekonomisk tillväxt, tidigare studier kring ämnet samt förekomsten av naturkatastroferna i Japan och Indonesien, kommer denna studie bygga på variablerna: Real BNP per capita, offentliga utgifter, investering i industrier och infrastruktur,
energiförsörjning, investering i icke finansiella tillgångar, handelsvaror för import samt export, arbetsproduktivitet, KPI samt arbetslöshet.
4.2.1 Real BNP per capita
Nominell BNP mäter värdet på det som produceras i ett land, oftast under ett års tid och är inte inflationsjusterat. För att räkna ut hur mycket som produceras i ett land studeras pris samt produktionsvolym. Vid en ökning av ett lands BNP har det antingen skett en ökning i pris, ökning av produktionsvolym eller båda samtidigt. Anledningen till varför den här studien studerar real BNP och inte nominell BNP är eftersom real BNP tar hänsyn till prisskillnader i bytesförhållandet. Med det menas vad ett land får betala för det som importeras och hur mycket betalt får för det som exporteras. När priserna för exportvaror är högre än det som importeras, finns det en ökad köpkraft och en stigande bytesbalans. Det kan därför vara en
fördel att studera real BNP eftersom det tar hänsyn till förändringen i bytesbalansen jämfört med nominellt BNP i fasta priser. BNP i fasta priser visar förändringen i de varor och tjänster som produceras i ett land men säger ingenting om prisförändringar. (Ekonomifakta 2020).
För att kunna jämföra länder, är real BNP per capita bättre lämpat eftersom befolkningen i olika länder inte växer i samma takt. BNP per capita är ett lands BNP dividerat med befolkningen. (Ekonomifakta 2020) Data för real BNP per capita i den aktuella studien är mätt i USD (Our World in Data 2019).
4.2.2 Offentliga utgifter
Offentliga utgifter är de kostnader som staten har för ett land för att tillgodose individer och samhällens behov. Det inkluderar investeringar i infrastruktur, säkerheten i landet samt varor och tjänster som skapar fördelar för landet. Den data som är hämtad i den aktuella studien är mätt i procentuell andel av BNP. (Our world in data u.å.) Den aktuella variabeln är intressant att studera eftersom offentliga utgifter med stor sannolikhet kommer öka efter en
naturkatastrof inträffat. Detta eftersom det är kostsamt att återuppbygga ett samhälle vars infrastruktur förstörts efter en naturkatastrof.
4.2.3 Investering i industrier och infrastruktur
Industrialisering är investeringar i ett lands industrier och infrastruktur. Investeringar i ett lands infrastruktur inkluderar gruvdrift, el, transport, gas, vatten, humankapital och
utbildning. Denna studie mäter industrialisering i procent av den årliga tillväxten. (The world bank u.å.). Efter en naturkatastrof inträffat kan denna variabel tendera att öka eftersom investering i industrier och infrastruktur oftast blir aktuellt vid återuppbyggnaden av ett land.
Därmed kommer denna variabeln att studeras för att se om investeringar i industrier och infrastruktur faktiskt ökar och i vilken utsträckning.
4.2.4 Energiförsörjning
Energiförsörjningen är beräknad genom den totala energiproduktionen plus energiimport minus energiexport minus internationella bunkrar och till sist plus/minus lagerförändringar.
All data är mätt i ton oljeekvivalenter och förkortas toe efter engelskan “Tonne of oil equivalent”. Toe grundar sig på förbrukning av ton råolja och används för att jämföra olika energikällor. (OECD u.å.). Efter att en naturkatastrof inträffat kan energiförsörjningen i ett land direkt påverkas. Detta kunde framförallt studeras i Japan efter jordbävningen 2011 där
energiförlusten blev ett stort problem i landet eftersom industrier, hushåll och energiberoende segment blev lidande.
4.2.5 Investering i icke finansiella tillgångar
Investering i icke finansiella tillgångar är ett lands investeringar i varulager,
anläggningstillgångar, värdesaker, fast kapital samt icke producerbara tillgångar. Den aktuella data i studien är mätt i en procentuell andel av BNP (OECD u.å.). När en naturkatastrof inträffat tenderar investeringar i icke finansiella tillgångar att öka vid
återuppbyggnaden av ett land. Därmed är denna variabel intressant att studera i den aktuella studien för att se i vilken utsträckning som investeringar i icke finansiella tillgångar
potentiellt ökar.
4.2.6 Handelsvaror för import samt export
Den aktuella studien har två variabler som visar handelsflödet av det som importeras samt exporteras i respektive land. Den ena variabeln redovisar de handelsvaror och tjänster som importeras. Den andra variabeln visar de handelsvaror och tjänster som exporteras i ett land.
Variablerna mäts i procent av BNP (OECD u.å.). Dessa två variabler är intressanta att studera för att se vad om importen eller exporten påverkades mest i respektive land från
naturkatastroferna.
4.2.7 Arbetsproduktivitet
Arbetsproduktiviteten beräknas genom att mäta BNP per arbetad timme. Det visar hur effektiv produktionen är och hur mycket arbetskraften kan producera per timme.
Produktiviteten är hög om arbetskraften producerar mycket på en timme och vice versa. Med en hög produktivitet kan företaget öka lönerna för sina anställda. För att produktiviteten generellt ska öka i ett företag på lång sikt krävs investeringar i bättre teknik och ökad kompetens genom utbildning (OECD u.å.). Denna variabeln är aktuell att studera eftersom den visar hur produktionen förändras i landet efter katastroferna. Ny teknik tillförs till länderna vid återuppbyggnaden vilket kan leda till ökad produktivitet.
4.2.8 Konsumentprisindex
Konsumentprisindex är ett mått för att beräkna privat konsumtion genom att studera utvecklingen i priser för vad konsumenter betalar. Prisförändringarna påverkas främst av
subventioner samt indirekta skatter. Konsumentprisindex används främst för att studera inflationsutvecklingen i ett land (OECD u.å.). Den aktuella studien syftar att studera konsumentprisindexet för att studera eventuell konsumtionsförändring efter katastroferna.
4.2.9 Arbetslöshet
Variabeln arbetslöshet i den aktuella studien är angiven i procent och beräknas genom antalet arbetslösa i relation till arbetskraften. För att klassas som arbetslös är man utan arbete men är fullt arbetsförbar och har försökt hitta ett jobb de senaste fyra veckorna (OECD u.å.).
Variabeln arbetslöshet kommer användas för att studera hur arbetsmarknaden sett ut i
Indonesien samt Japan efter katastroferna. Tanken är att studera huruvida nya arbeten skapats efter katastroferna och även om vissa sektorer på arbetsmarknaderna blev av med jobben.
4.3 Longitudinell design
Den aktuella studien är indelad i två olika huvuddelar som båda följer en longitudinell design.
Detta eftersom studien undersöker sambandet mellan variabler och ekonomisk tillväxt över en längre tid. En undersökning som har longitudinell design vill studera förändring över tid (Thrane 2018). För att gör detta används frekvent tvärsnittsdesign där data samlas in kontinuerligt vid flertalet tillfällen för att kunna studera variabler över tid. Vid upprepad tvärsnittsdesign kan man undersöka aggregerade förändringar där en population ställs mot en beroendevariabel över tid. Det finns tre olika typer av longitudinella studier (De Poy & Gitlin 1999): Trendstudier, kohortstudier och panelstudier. I en trendstudie undersöks en
forskningsfråga genom att göra upprepade undersökningar av oberoende utvalda individer från samma population. En kohortstudie syftar till att studera en grupp av individer som har en gemensam egenskap över en längre period. Det är därmed viktigt att forskare i en
kohortstudie har kontakt med gruppen av människor som studeras under denna period.
Skillnaden från en kohortstudie och en panelstudie är att en panelstudie studerar samma individer under hela studien vilket gör det lättare att studera precisa förändringar över tid.
Denna studie bygger därmed på en panelstudie eftersom det är samma population med olika variabler som studeras över tid. Genom att använda paneldata kommer orsak och verkan kunna studeras vid olika tidpunkter. Nackdelen att använda sig av panelstudier är att de är tidskrävande, kostsamt och observationer sorteras bort (Thrane 2018).
4.4 Syntetisk kontrollgrupp
Den andra delen i studiens analys kommer bygga på den statistiska metoden synthetic control method (SCM). Detta är en metod som syftar till att skapa en kontrollgrupp som haft likartad utveckling i BNP per capita som Japan, i det här fallet, under perioden innan naturkatastrofen inträffade. I utförandet av metoden kommer det statistiska programmet STATA användas.
Metoden med syntetisk kontrollgrupp bygger på att hitta länder som haft en likartad
utveckling som det landet som undersöks haft, under perioden innan den specifika händelsen inträffade. Eftersom studien består av paneldata, möjliggör det att en kontrafaktisk studie med kontrollgrupp och behandlingsgrupp kan utföras då det är samma individer som undersöks över tid. Behandlingsgruppen i den här studien är Japan som sedan ska jämföras med en kontrollgrupp som konstrueras med hjälp av STATA. Kontrollgruppen utgör ett vägt medelvärde från de länder som mest exakt liknar Japans utveckling perioden innan
naturkatastrofen inträffade. Perioden innan katastrofen inträffade är från år 2001–2011 som kallas för ”pre event-perioden”.
Enligt Abadie et al. (2010) bygger den syntetiska kontrollgruppen på en jämförelse mellan behandlingsgruppen och ett vägt medelvärde från kontrollgruppen. Metoden strävar efter att kontrollgruppen ska likna den behandlade gruppen i möjligaste mån under pre event-perioden för att kunna dra korrekta slutsatser. Syftet med denna metod är att se vad som hade kunnat hända med behandlingsgruppen om själva behandlingen aldrig hade inträffat. I detta fallet rör det sig inte om en behandling, utan snarare en specifik händelse där syftet är att studera hur Japans BNP per capitautveckling hade kunnat se ut om naturkatastrofen inte inträffat.
(Abadie et al. 2010)
Till skillnad från en regression kan en syntetisk kontrollgrupp ge transparens och skydd från extrapolering. Detta eftersom de vägda medelvärdena kan begränsas till att vara positiva och summeras till ett. Likt en difference-in-difference metod kan den syntetiska kontrollgruppen se effekter över tid. Länderna som ingår i kontrollgruppen kan inte haft en liknande katastrof som Japan haft under pre-event perioden eftersom utfallet då blir missvisande. Syftet med metoden är att länderna som ingår i kontrollgruppen ska ha så lik utveckling som Japan som möjligt under pre event-perioden för att utfallet ska bli trovärdigt. Länderna får inte heller ha påverkats själva av katastrofen i Japan då det kan påverka resultatet annorlunda. För att minska risken för interpolation bias måste länderna som ingår i kontrollgruppen vara
likvärdiga varandra och Japan. Avslutningsvis måste det finnas ett linjärt samband mellan den beroende variabeln Real BNP per capita och kontrollvariablerna. (McClelland & Gault 2017)
Det går därmed i denna studie att jämföra Japan som utsattes för naturkatastrofen 2011 med hjälp av en syntetisk kontrollgrupp som består av länder som haft liknande ekonomisk tillväxt som Japan perioden före 2011. Detta för att sedan kunna studera hur Japans ekonomiska tillväxt eventuellt hade sett ut om katastrofen inte inträffat. Studien använder de 36 OECD- länderna som kontrollgrupp då dessa anses som pålitliga med en liknande ekonomisk tillväxt som Japan hade innan katastrofen inträffade. De 36 OECD-länderna är: Australien, Belgien, Chile, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Israel, Island, Italien, Japan, Kanada, Lettland, Litauen, Luxemburg, Mexiko, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Sydkorea,
Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, USA och Österrike (OECD u.å). Sedan kommer STATA välja ut de länder, av de 36 OECD länderna, som liknar Japans utveckling mest och skapa ett vägt medelvärde av dessa utvalda länder.
För att kunna använda en kontrollgrupp i en studie, måste de länder som ingår uppfylla två kriterier enligt Abadie & Gardeazabal (2003). Det första kriteriet är att de variabler som undersöks mellan kontrollgruppen och undersökningslandet måste ha liknande trender i ekonomisk tillväxt innan naturkatastrofen inträffade. Det andra kriteriet är att länderna som ingår i kontrollgruppen bör ha en likartad tillväxt som undersöknings landet under pre event- perioden. Det är även viktigt att perioden innan katastrofen som undersöks är över en tillräckligt lång tid. Därför grundar sig den aktuella studien med data hämtad 10 år innan katastroferna inträffade.
4.5 Reliabilitet och validitet
Reliabilitet handlar enligt Forsberg & Wengström (2013) om tillförlitlighet, reproducerbarhet och precision. Med tillförlitlighet menas att mätinstrumentet vid en undersökning inte bör genererar några slumpmässiga fel som sedan kan påverka resultatet annorlunda. Hög reproducerbarhet är när en undersökning vid upprepade mättillfällen genererar samma resultat. När en undersökning har hög precision kan man mäta skillnad i storlek av en variabel. Den aktuella studien har hög reliabilitet då möjligheter ges att replikera studien genom tabell.3 i bilagor som är en sammansatt tabell av de variabler som används. Studiens
tillförlitlighet kretsar till stor del även kring förmågan att skapa en kontrollgrupp som efterliknar Japans utveckling väl innan naturkatastrofen. Detta är för att få en indikation om att utvecklingen även efter naturkatastrofen skulle haft en liknande utveckling.
Validitet är ett mätinstruments förmåga att undersöka det man avser att undersöka med frånvaro av systematiska fel (Forsberg & Wengström 2013). Intern validitet handlar om att i så stor utsträckning som möjligt undvika systematiska fel. Genom att använda slumpmässig allokering, objektiv värdering av effekter samt minimera systematiskt bortfall, kan man minska risken för systematiska mätfel. Extern validitet visar om det går att förlita sig på ett resultat efter att ha generaliserat ett urval till population. Urvalet måste därför vara
presentabelt för populationen samt bör ske slumpmässigt. Enligt metoden om syntetisk kontrollgrupp bygger signifikansen på ett permutationstest (Abadie et al. 2010). Senare i studien görs därför ett ”placebo-test” där varje kontroll-land separat jämförs, precis som Japan, för BNP per capita. Det som placebo-testet sen visar är hur BNP per capita för varje land skiljer sig från dess egna syntetiska kontroll. Resultatet visar om det finns länder i kontrollgruppen som haft en liknande effekt som Japan haft efter händelsen trots att det inte inträffat just en naturkatastrof i det specifika landet. Om det visar sig att Japan avviker extremt från permutations-distributionen kan naturkatastrofen i Japan förklaras som
signifikant. Det betyder i sin tur att effekten från den syntetiska kontrollgruppen berodde på slumpen. Därmed bör varje kontroll-land ha en syntetisk kontroll som ska återspegla dess egna BNP per capita för att den syntetiska variabeln ska anses vara representativ för utfallet.
4.6 Metodkritik
Att använda metoden syntetisk kontrollgrupp i en kontrafaktisk studie kan vara problematiskt eftersom det innebär att randomisering uteblir, det görs små urval av data samt att
sannolikhetsurval inte används. Den aktuella studien har ett stort urval av länder vilket varit en fördel vid studerandet av placebo-effekterna eftersom det genererade en bättre distribution.
Metoden syntetisk kontrollgrupp är en förhållandevis ny kvantitativ metod vilket innebär större ovisshet och svaghet kring metodens tillämplighet jämfört med andra kvantitativa metoder. Ytterligare ett problem i studien är tidsperioden eftersom naturkatastrofen i Japan inträffade cirka tre år efter finanskrisen 2008. Naturkatastrofen i Japan är jämfört med finanskrisen en liten påverkan på landets ekonomiska tillväxt till skillnad från finanskrisen, vilket gör det svårare att avskilja effekterna från naturkatastrofen.
4.7 Källkritik
De sekundärkällor som använts i studien har hög tillförlitlighet eftersom OECD, The World Bank och Our World in Data är globala organisationer med aktuell och exakt information som uppdateras årligen från internationella källor. Den data som använts i studien har även jämförts mellan OECD och The World Bank som har varit samma på båda sidor, vilket ökar tillförlitligheten att all sekundärdata är korrekt. Studien består även av sekundärdata från facklitteratur samt tidigare studier där information hämtats med ett kritiskt förhållningssätt.
Källorna har granskats objektivt och informationen som hämtats har varit aktuell.
5. Resultat och diskussion
5.1 En komparativ studie av naturkatastroferna i Japan och Indonesien
Den gemensamma faktorn hos tsunamikatastrofer kan uppfattas vara den enorma förödelse, chock och sorg som efterlämnas. Det bakslag som drabbar landets ekonomiska tillväxt kan ses som ett marginellt problem sett till den stora förlusten av människoliv samt andelen som får sina liv förstörda. Indonesien och Japan är två helt olika ekonomier med olika ekonomiska förutsättningar vid återhämtningen efter en naturkatastrof. Aldrig tidigare i modern tid har världen upplevt en tsunami av samma omfattning likt den i Indonesien 2004. Det var
framförallt brist på varningssystem som hade kunnat begränsa skadorna och lämnade efter sig stora avtryck som fick omvärlden att agera i form av finansiellt stöd från olika humanitära organisationer. (Oxfam 2014) För att få en indikation på hur ekonomin utvecklats i
förhållande till befolkningen illustreras nedan en jämförelse av BNP per capita i de drabbade länderna.
Figur 3. Real BNP per capita i Japan 2001–2018 och Indonesien 1994–2018.
Japan är den blåmarkerade linjen och Indonesien är den orangea linjen.
Vid studerande av BNP per capita syns det att båda länderna haft en tydlig ökning av variabeln efter det att katastroferna inträffat på lång sikt. Japan hade en större stigning på BNP per capita jämfört med Indonesien som också ökat men inte i samma utsträckning. Att
