Information och tjänster för din hälsa och vård. Besök 1177.se eller ring 1177 för sjukvårdsrådgivning.
Öppet dygnet runt.
Pälsdjursallergi
Sammanfattning
Allmänt
Om man utvecklar en allergi mot pälsdjur gör man det oftast redan som barn eller tonåring. Man reagerar på allergiframkallande ämnen som fastnar i slemhinnorna i ögonen, näsan eller lungorna.
Ämnena kommer oftast från djurens saliv, urin eller talgkörtlar.
De allergiska besvären minskar ofta ju äldre man blir. Det är inte helt klarlagt varför man får pälsdjursallergi, men det kan delvis vara ärftligt. Även miljön man lever i kan påverka.
Symtom
Om man har pälsdjursallergi är det vanligt att man får rinnande näsa
kliande och röda ögon nysningar
nästäppa.
Ibland får man även astma. Då kan man bland annat få hosta, svårare att andas, ett pipande ljud från bröstet och mindre ork.
Se film om allergisk reaktion
Behandling
Man ska undvika kontakt med de djur man är allergisk mot. Den som är allergisk bör inte ha pälsdjur hemma.
Om man enbart har lätta besvär från ögonen eller näsan kan man prova receptfria antihistamintabletter som man kan köpa på apotek. Där finns även receptfria ögondroppar med antihistamin.
Blir man främst täppt i nästan kan det vara bra att använda receptfri nässprej med kortison. Vanliga förkylningssprejer mot täppt näsa hjälper däremot inte mot allergi.
När ska man söka vård?
Om receptfria allergimediciner inte hjälper mot besvären bör man
kontakta en vårdcentral.
Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.
Vad händer i kroppen?
Bilder i kapitlet
Pälsdjursallergi börjar ofta tidigt
De flesta som blir allergiska mot pälsdjur får besvär redan som barn eller tonåringar. De små allergiframkallande ämnena som pälsdjur avger kan virvla omkring i luften och fastna i ögonens, näsans och lungornas slemhinnor. Om man är allergisk leder detta till en allergisk reaktion som gör att man får besvär med till exempel nysningar, klåda i ögonen eller astma.
Vad är allergi?
Allergi innebär att man är överkänslig mot något ämne. Ämnet kallas allergen. Det är ett äggviteämne som är helt ofarligt för de flesta, men som gör att en del får allergiska besvär.
Hos den som har benägenhet för allergi kan kroppen börja
1. De ämnen som orsakar allergi kallas allergener. Första gången man kommer i kontakt med ett allergen får man ingen allergisk reaktion, men immunsystemet bildar allergiantikroppar, man sensibiliseras. Blymfocyter bildar plasmaceller och börjar producera antikroppar mot det främmande ämnet, antigenet.
2. När man nästa gång kommer i kontakt med allergenet känner antikropparna igen allergenet och då får man en allergisk reaktion.
Antikroppar finns bundna vid så kallade mastceller i slemhinnorna. Vid den allergiska reaktionen binder sig allergenet, exempelvis pollenkornet, till antikropparna vilket gör att mastcellerna "spricker". Då frisätts olika retande ämnen, till exempel histamin. En inflammation i nässlemhinnan och ögonen uppstår vilket ger de typiska allergiska besvären med rinnsnuva, klåda, nysningar, nästäppa. Ofta får man också röda kliande ögon som rinner.
producera allergiantikroppar, så kallat IgE. IgE-antikroppar kan bildas mot många olika ämnen, till exempel mot kattallergen som finns överallt i vår miljö, både i hem och skolor.
Antikropparna sätter sig fast på ytan hos celler i kroppen som innehåller histamin och andra retande ämnen. När det
allergiframkallande ämnet kommer in i kroppen fastnar det på antikropparna och får cellerna att släppa ut de retande ämnena.
Dessa ämnen leder till den allergiska reaktionen: rinnsnuva, nysningar, klåda i näsa och ögon, astma.
Varför blir man allergisk?
Det är inte helt klarlagt varför vissa personer blir allergiska, men risken är större om någon i släkten är allergisk. Dessutom kan den miljö man lever i påverka risken för allergi.
Pälsdjursallergi är vanligt
Man kan bli allergisk mot vilket pälsdjur som helst. Katt, hund och häst är de djur som vi i Sverige oftast blir allergiska mot. Näst efter björkpollen är katt den vanligaste orsaken till allergi med besvär från luftvägarna. Drygt var tionde svensk är allergisk mot katter. Allergi mot gnagare som marsvin, mus, råtta, kanin, hamster kan både den som själv har sådana husdjur få, och den som arbetar med djuren i sitt yrke, till exempel laboratoriepersonal.
Det händer att lantbrukare blir allergiska mot kor.
De flesta reagerar framför allt när de träffar pälsdjur inomhus, men man kan även reagera när man träffar djur utomhus. En katt kan till exempel ge besvär från några meters håll. Hästen är det enda utomhusdjur som kan ge besvär på flera hundra meters håll, beroende på hur vinden blåser.
Om man har blivit allergisk mot ett pälsdjur, ökar risken att man ska utveckla allergi även mot andra päsldjur.
Vid den allergiska reaktionen frisätts olika retande ämnen, till exempel histamin, och ger de typiska allergiska besvären med rinnsnuva, klåda, nysningar, nästäppa. Ofta får man också röda kliande ögon som rinner.
Vissa ämnen orsakar allergibesvär
Det är inte pälsen i sig som framkallar allergibesvär, utan
allergiframkallande ämnen som finns i djurens urin, saliv eller som bildas i deras talgkörtlar. Många pälsdjurallergiker får mer besvär när de kommer i kontakt med hundar och katter med lång och tjock päls, jämfört med när de kommer i kontakt med korthåriga djur. Det beror på att större mängd allergen kan samlas i den täta pälsen än i en kort päls. Tyvärr finns det inga allergisäkra pälsdjur.
Djurägare kan sprida pälsdjursallergen
Trots att man inte har något pälsdjur i sin egen bostad kan man ändå komma i kontakt med pälsdjursallergen. Det finns ibland
ganska höga nivåer av allergiframkallande ämnen från både katter och hundar i skolor, på bussar, på hotell och offentliga platser trots att inga katter eller hundar har varit där. Förklaringen är att de allergiframkallande ämnena lätt fastnar i djurägarnas kläder och följer med till de djurfria lokalerna.
Går pälsdjursallergi att förebygga?
Personer med stark ärftlighet för pälsdjursallergi eller personer som redan har utvecklat pälsdjursallergi bör inte ha pälsdjur hemma.
På senare år har det kommit vetenskapliga studier som tyder på att pälsdjursallergi i vissa fall kan motverkas om man växer upp med pälsdjur. Studierna är dock motsägelsefulla och det finns
fortfarande inte tillräckliga kunskaper för att förstå hur detta skulle kunna förklaras. Vissa studier visar till exempel att barn som växer upp på lantgård löper minskad risk att få allergier senare i livet.
Förklaringen är nog inte att kontakten med pälsdjur skyddar mot allergi. I stället är det förmodligen så att när man växer upp på landet stimuleras immunförsvaret av andra ämnen, på ett sätt som skyddar mot allergi. Dessa kan till exempel vara ämnen som kommer från bakterier, så kallade endotoxiner.
Symtom och diagnos
Bilder i kapitlet
Pricktest innebär att en droppe med det allergiframkallande ämnet placeras på underarmens insida. Sedan trycks
försiktigt en trubbig nål genom droppen så att allergenet förs in i huden.
Man kan mäta lungornas funktion med en så kallad PEF- mätare. Det finns även digitala PEF-mätare (se den infällda bilden).
Vilka besvär får man vid pälsdjursallergi
De vanligaste besvären om man har pälsdjursallergi är att näsan och ögonen kliar och rinner
ögonen blir röda
man blir täppt i näsan och nyser
Ibland får man även astma och då kan det bli svårare att andas, man hostar, det piper i bröstet och man orkar mindre.
Vissa personer kan få nässelutslag vid direkt kontakt med djuret, till exempel om de klappar det eller blir slickade. Utslagen kliar och liknar myggbett. Kraftig pälsdjursallergi kan orsaka svår ständig astma, men också besvärande ständig nästäppa.
Eftersom pälsdjursallergen är vitt spridda i samhället blir många barn i förskolan och skolan utsatta för dessa allergen. Detta gör att barn som är allergiska ofta blir sämre under skolterminerna. De har en ständig inflammation i slemhinnorna som kan göra att de blir trötta och att deras förkylningar blir mer långdragna. Ständig nästäppa kan göra att de andas in mer allergen direkt till luftrören och får astma i samband med förkylningar eller när de anstränger sig.
I princip kan man utveckla allergi när som helst under livet, men ofta minskar de allergiska besvären ju äldre man blir.
Hur pälsdjursallergi utreds
Det är viktigt att man berättar om sina allergibesvär så utförligt som möjligt så att läkaren kan bilda sig en uppfattning om hur stora besvär man har. Det gäller att tillsammans komma fram till om besvären hänger ihop med att man har varit i kontakt med pälsdjur. Man bör även berätta för läkaren om man får besvär vid några speciella tillfällen, till exempel vissa tider på dygnet eller om man vistas i någon särskild miljö. Dessutom får man göra något eller några av de här testerna:
pricktest RAST-test
lungfunktionstest.
Pricktest
Pricktest innebär att en droppe med det allergiframkallande ämnet placeras på underarmens insida. Sedan trycker den som gör
undersökningen försiktigt en trubbig nål genom droppen så att allergenet förs in i huden. Om man är allergisk mot ämnet uppstår en rodnad och liten svullnad, ungefär som ett myggbett. Efter 15 minuter mäts rodnaden och ritas av. Trots att undersökningen innebär ett litet stick i huden är det få som tycker att pricktestet är obehagligt.
Fördelen med pricktest är att man får ett snabbt besked. En
nackdel att man måste göra ett uppehåll med vissa allergimediciner flera dygn innan testet. Annars finns en risk att resultatet blir felaktigt. Testet ger inte besked om att man har en allergi som ger symtom, utan visar bara att man har allergiantikroppar mot ett visst ämne.
RAST-test
RAST-test är ett blodprov för att undersöka om man har
allergiantikroppar mot ett visst ämne. Man kan bli testad för allergi mot betydligt fler ämnen med hjälp av RAST-test än med pricktest och testresultaten påverkas inte av att man använder
allergimediciner. Däremot tar det omkring en vecka efter provtagningen innan läkaren får undersökningsresultatet från laboratoriet. Inte heller RAST-testet säger något om vilka besvär man har av det allergiframkallande ämnet. Testsvaret visar enbart att man har allergiantikroppar för ett visst ämne. Läkaren
utvärderar resultatet tillsammans med det man har berättat om sina besvär.
Phadiatop är ett RAST-test som innehåller cirka tio av de vanligaste luftvägsallergenen och som kan visa om man har allergiantikroppar eller inte. Om man har allergiantikroppar i blodet kan laboratoriet gå vidare och ta reda på exakt vilket av de allergiframkallande ämnena i Phadiatop man har antikroppar mot.
Lungfunktionstest
Om de besvär man har kan tyda på astma får man göra ett lungfunktionstest. Den enklaste mätningen görs med en så kallad PEF-mätare. PEF är en förkortning för Peak Expiratory Flow, vilket betyder maximalt luftflöde under utandning. När man mäter sitt PEF-värde, blåser man så kraftigt som möjligt i ett rör som leder in i en mätare. Mätaren registrerar luftflödet. Eftersom
luftrören är trånga vid astma blir luftflödet mindre och PEF-värdet lägre vid obehandlad eller otillräckligt behandlad astma.
På specialistmottagningar och på de flesta vårdcentraler finns också mer avancerad utrustning, till exempel spirometer, för att
kontrollera hur lungorna fungerar. Vid undersökningen, som kallas spirometri, får man blåsa på olika sätt i en mätare som är kopplad till ett datorprogram. Undersökningen ger mer information jämfört med PEF-mätningar.
Efter en första spirometri får man ofta andas in ett läkemedel som vidgar luftrören. Sedan upprepar man testet efter en kvart. Om man får betydligt bättre resultat efter att ha tagit läkemedlet kan det tyda på att man har astma.
Lungfunktionen varierar ibland från dag till dag när man har
astma. Därför kan det vara bra att man under en period mäter sina lungfunktionsvärden hemma med hjälp av en PEF-mätare.
Samtidigt kan man föra dagbok över medicinering, kontakt med pälsdjur och andra omständigheter som kan inverka på symtomen.
Vård och behandling
Vad kan man göra själv?
Man ska undvika de djur man är allergisk mot. Har man husdjur hemma som gör att man blir allergisk bör man göra sig av med dem. Det kan vara en ganska uppslitande process, men risken är stor att besvären på sikt blir svårare ju längre tid man utsätter sig för det man är allergisk mot. En lindrig hösnuva kan i värsta fall utvecklas till svår astma. En del som får pälsdjursallergi tvingas att byta utbildning eller yrke.
Receptfria läkemedel
Om man har lätta besvär från ögonen eller näsan kan man börja med att köpa receptfria antihistamintabletter på apotek och vid behov komplettera med receptfria ögondroppar. Vissa
konserveringsmedel som kan finnas i ögondroppar kan missfärga mjuka kontaktlinser. Därför ska man ta ut linserna innan man tar sådana ögondroppar, och inte sätta in dem igen förrän efter 10-30 minuter. Eftersom det kan variera mellan olika läkemedel bör man fråga på ett apotek hur länge man bör vänta med att sätta in linserna. För vissa ögondroppar ska man inte använda
kontaktlinser alls under hela behandlingstiden.
Om man framför allt är täppt i näsan kan det vara bra att använda nässprej med kortison, som förutom att den tar bort nästäppan också hjälper mot snuvan. Kortisonsprej hjälper bra först efter omkring en veckas regelbunden användning. Så kallade
förkylningssprejer, som till exempel Nezeril, hjälper inte mot allergiska näsbesvär och kan om de används längre tid än rekommenderat i stället förvärra symtomen. Man kan behöva använda antihistamintabletter, ögondroppar och kortisonnässprej samtidigt för att bli av med besvären.
När bör man söka vård?
Ibland hjälper inte receptfria allergimediciner mot de besvär man har, och då bör man kontakta sin vårdcentral. Man bör också söka
läkare om
man är osäker på vad det är som gör att man får besvär man tror att det är något annat än allergi som orsakar symtomen
man misstänker att man har astmatiska besvär
små barn har besvär som kan misstänkas bero på allergi eller astma.
Läkaren kan skriva ut receptbelagda antihistamintabletter eller rekommendera att man ändrar doseringen av den allergimedicin man brukar ta. Dessutom kan läkaren om det behövs skriva ut astmamedicin, till exempel luftrörsvidgande och kortison som man andas in.
Extra medicin innan kontakt med pälsdjur
Många pälsdjursallergiker mår bättre av att ta antihistamin några timmar innan de till exempel ska hem till någon som har pälsdjur.
Om man har astma på grund av pälsdjursallergi kan man också behöva andas in extra kortison både före pälsdjursexponeringen och några dagar efter. Det är bättre än att enbart ta
luftrörsvidgande medicin som hjälper tillfälligt men som kanske gör att man utsätter sig för mer än man tål. Det kan vara viktigt att diskutera just denna del av behandlingen med sin läkare.
Behandling med allergivaccination
Ibland kan man få stora besvär av sin allergi trots förebyggande åtgärder och medicin. Då kan man få allergivaccination, som tidigare kallades hyposensibilisering men som nu heter
immunterapi. Det får man på specialistmottagningar och innebär att man får sprutor med ökande mängd av det ämne som man är allergisk mot.
Först får man en spruta en gång i veckan under cirka sju veckor och därefter allt mer sällan till en spruta var åttonde vecka.
Behandlingen pågår under omkring fyra år och gör vanligtvis att man vänjer sig vid och blir mindre känslig mot det
allergiframkallande ämnet. Allergivaccination hjälper bäst vid allvarlig allergi mot katt, kvalster eller pollen.
Kan symtomen bero på något annat än allergi?
Nästäppa och rinnsnuva kan ibland bero på att man är överkänslig i näsans slemhinnor. Då får man besvär av starka dofter som till exempel målarfärg, parfym och avgaser och får liknande symtom som vid allergi. Men allergitest visar inga antikroppar. Både denna typ av näsbesvär och allergisk snuva kan man behandla med nässprej som innehåller kortison. Ibland kan näspolyper göra att man får besvär som liknar allergi. Oftast blir man då täppt i näsan.
Man kan ha astma utan att vara allergisk. Då får man astmabesvär till exempel om man anstränger sig, om man får
Stockholms Län
luftvägsinfektioner eller utsätts för starka dofter eller tobaksrök.
En del som har astma får besvär av vissa läkemedel. Det kan vara hjärt- och blodtrycksmediciner från gruppen betablockerare,
värktabletter som innehåller acetylsalicylsyra, eller
inflammationsdämpande värktabletter inom gruppen cox-hämmare, som även kallas NSAID.
Graviditet och amning
Om man är gravid eller ammar kan man använda vissa antihistamintabletter, ögondroppar och kortisonnässprej.
Apotekspersonalen kan ge råd, men om man är tveksam bör man kontakta sin läkare. Har man astmabesvär och är gravid eller ammar är det viktigt att man inte slutar med sin astmabehandling.
Man bör då ta kontakt med sin läkare för att diskutera medicineringen.
Söka vård och stöd i Stockholms län
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du under Hitta vård. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via e-tjänsten Mina vårdkontakter.
Hitta din vårdcentral (http://www.1177.se/Stockholm/Hitta- vard/Stockholm/?q=V%c3%a5rdcentral)
Skribent:
Granskare:
Illustratör:
Gunilla Finnberg, läkare, specialist i allmänmedicin, Örkelljunga vårdcentral Lennart Nordvall, läkare, professor i pediatrik, Akademiska Barnsjukhuset, Uppsala
Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge
Lotta Persson, illustratör, Göteborg
STOCKHOLMS LÄN
