• No results found

Överklagande av beslut enligt miljöbalken rörande beslut gällande egenkontrollprogram för dagvattenanläggningar i Hörby kommun

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Överklagande av beslut enligt miljöbalken rörande beslut gällande egenkontrollprogram för dagvattenanläggningar i Hörby kommun"

Copied!
8
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Kontakt

Rättsenheten

010-224 16 60 (exp.)

VA-Räddningstjänstnämnden (Mittskåne Vatten) Höörs kommun

Box 53 243 21 Höör

Postadress Besöksadress Telefon / Fax Bankgiro E-post och webb Sociala medier

205 15 Malmö Södergatan 5 010-224 10 00 vx 102-2847 skane@lansstyrelsen.se Facebook: lansstyrelsenskane 291 86 Kristianstad Ö Boulevarden 62 A 010-224 11 10 www.lansstyrelsen.se/skane Twitter: @lstskane

Överklagande av beslut enligt miljöbalken rörande beslut gällande egenkontrollprogram för dagvattenanläggningar i Hörby kommun Beslut

Länsstyrelsen upphäver det överklagade beslutet och återförvisar ärendet till Bygg- och miljönämnden i Hörby kommun för förnyad handläggning.

Beskrivning av ärendet

Bygg- och miljönämnden i Hörby kommun (nämnden) förelade i delegationsbeslut den 4 mars 2021 (dnr M-2017-572) Mittskåne Vatten, Höörs kommun (org. nr.

212000-1116) att, senast 30 dagar efter det att beslutet emottagits, inkomma med en tidsplan för när respektive punkt nedan kan vara uppfylld.

Beslutet förenades med ett vite om 2 000 kronor per punkt. Det betyder att adressaten, om denne inte inkommer med en tidsplan för när respektive punkt kan vara uppfylld senast 30 dagar efter beslutets emottagande, måste betala 2 000 kronor i vite per beslutspunkt.

1. Flöden dagvattendammarna är beräknade att kunna ta emot per dygn.

2. Komplettera uppgifterna för varje dagvattendamm med även tilloppspunkter, bräddavlopp, utsläppspunkter både i programmet Geosecma och med en kartskiss i egenkontrollprogrammet.

3. Under punkt 11.1 i utkastet är kartorna bra, men vi vill också kunna se dammarnas placering på respektive bild.

4. I programmet Geosecma bör det finnas ett skikt med respektive damms

avrinningsområde.

(2)

5. Rutiner för skötsel och tillsyn för varje anläggning.

6. Rutiner för beredskap för att förhindra att eventuella incidenter eller olyckor sker till dammarna.

7. Rutiner för beredskap vid eventuella driftstörningar/bräddningar/ utsläpp av föroreningar till dammarna.

8. Redovisning av utförd modellering i exempelvis programmet Stormtac, för att både ni och vi ska få en uppfattning om vilka dammar som kan behöva provtas med tanke på föroreningsbelastningen. I den redovisningen ska även provtagningsintervall och vilka parametrar som ska provtas finnas med.

Nämnden för VA och Räddningstjänst (VR-nämnden) via Mittskåne Vatten har överklagat beslutet och yrkar, som det får förstås, att det ska upphävas.

Nämnden har yttrat sig över överklagandet och vidhåller dess beslut.

Skäl för beslutet

Några relevanta tillämpliga bestämmelser

Av 2 kap. 1 § miljöbalken (1998:808, MB) framgår att när frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt miljöbalken är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de

förpliktelser som följer av 2 kap. MB iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljö.

Av 2 kap. 2 § MB framgår att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till

verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.

Av 2 kap. 3 § MB framgår att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.

Dessa försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.

Av 2 kap. 7 § MB framgår att kraven i 2–5 §§ och 6 § första stycket i

nämnda kapitel i miljöbalken gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedömning ska särskild hänsyn tas till nyttan av

skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana

(3)

åtgärder.

Av 9 kap. 2 § MB framgår att med avloppsvatten avses 1. spillvatten eller annan flytande orenlighet, 2. vatten som använts för kylning,

3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning, eller

4. vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats

Av 26 kap. 9 § MB framgår att en tillsynsmyndighet i det enskilda fallet får besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. Mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet får inte tillgripas.

Av 26 kap. 14 § MB framgår att beslut om förelägganden eller förbud får förenas med vite.

Av 3 § lag (1985:206) om viten (viteslagen) framgår att när vite föreläggs, skall det fastställas till ett belopp som med hänsyn till vad som är känt om adressatens ekonomiska förhållanden och till omständigheterna i övrigt kan antas förmå honom att följa det föreläggande som är förenat med vitet. Vitet skall fastställas till ett bestämt belopp, om annat inte följer av 4 § viteslagen.

Av 26 kap. 19 § MB framgår att den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön fortlöpande ska planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar.

Den som bedriver sådan verksamhet eller vidtar sådan åtgärd ska också genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.

Den som bedriver sådan verksamhet skall lämna förslag till kontrollprogram eller förbättrande åtgärder till tillsynsmyndigheten, om tillsynsmyndigheten begär det.

Av 26 kap. 21 § MB framgår att tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om miljöbalken eller i föreskrifter som meddelats med stöd av balken, att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen.

Av 5 § förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll (1998:901, FVE)

framgår att verksamhetsutövaren ska ha rutiner för att fortlöpande kontrollera att

(4)

utrustning m.m. för drift och kontroll hålls i gott skick, för att förebygga olägenheter för människors hälsa och miljön.

Det som föreskrivs i första stycket ska dokumenteras.

Av 6 § samma förordning framgår att verksamhetsutövaren fortlöpande och

systematiskt ska undersöka och bedöma riskerna med verksamheten från hälso- och miljösynpunkt. Resultatet av undersökningar och bedömningar skall dokumenteras.

Inträffar i verksamheten en driftsstörning eller liknande händelse som kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön, skall verksamhetsutövaren omgående underrätta tillsynsmyndigheten om detta.

Av 23 § förvaltningslagen (2017:900, FL) framgår att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.

En enskild part som inleder ett ärende ska medverka genom att så långt som möjligt ge in den utredning som parten vill åberopa till stöd för sin framställning.

Om det behövs ska myndigheten genom frågor och påpekanden verka för att parten förtydligar eller kompletterar framställningen.

Länsstyrelsen gör följande bedömning.

Beträffande det för förelägganden gällande tydlighetskravet

Enligt nämnden har klaganden och nämnden ”kommit överens om att klaganden initialt enbart behöver komma in med en tidsplan för när respektive punkt i det överklagade beslutet kan vara uppfyllda”. Då nämnden enligt egen uppgift

”ytterligare har förlängt tidsfristen för att inkomma med den i det överklagade beslutet aktuella tidsplanen”, gör nämnden i det överklagade beslutet bedömningen att ett beslut med vite för att få in dessa uppgifter är att betrakta såsom rimligt.

Klaganden har dock genom överklagandet inte vidgått att en dylik överenskommelse har träffats.

Allmänt gäller att ett föreläggande ska vara så tydligt och preciserat att det inte kan råda några oklarheter om vad adressaten ska göra. Detta är särskilt viktigt när beslutet har förenats med vite, även om kraven på tydlighet i ett av en

tillsynsmyndighet utfärdat föreläggande väsentligen är desamma oavsett om påbudet har förenats med vite eller inte (se Högsta Förvaltningsdomstolens dom den 6 februari 2017 i mål 4268-15). Det utsatta vitet måste således vara knutet till en klart definierad prestation eller underlåtenhet (se t.ex. RÅ 1994 ref. 29), dvs.

föreläggandet måste vara så tydligt, konkret och preciserat att det inte kan uppstå

någon tvekan om vilka åtgärder som adressaten ska vidta. De krav som ställs på

(5)

adressaten måste i första hand förmedlas genom själva föreläggandet och utrymmet för tolkning mot bakgrund av vad som tidigare förekommit i ett ärende är begränsat, med hänsyn till att föreläggandets innebörd måste vara klar (RÅ 1990 ref. 39, RÅ 1993 ref. 41 och RÅ 1994 ref. 29).

Länsstyrelsen noterar att i det överklagade beslutet används växelvis termerna

”dagvattendammarna”, ”dammarna” och ”anläggningarna”. utan att det uttryckligen anges vilka ”dagvattendammar” respektive ”anläggningar” som härmed avses. Enligt länsstyrelsens bedömning kan en utformning av ett vitesföreläggande varigenom det i allt väsentligt överlämnas till adressaten själv att – genom en tolkning av

föreläggandet – exakt avgöra vilka åtgärder som ska vidtas för att uppfylla föreläggandet inte anses uppfylla det för vitesförelägganden gällande kravet på tydlighet och precision. Detta gäller även om det mot bakgrund av utredningen i det föreliggande tillsynsärendet i och för sig torde vara möjligt att dra slutsatser

beträffande vilka åtgärder som avses i föreläggandet, då de krav som ställs på adressaten i första hand ska förmedlas genom själva föreläggandet. Länsstyrelsen finner härmed att det kan ifrågasättas huruvida det för förelägganden gällande tydlighetskravet – i synnerhet då det överklagade beslutets samtliga beslutspunkter har förenats med ett vite om 2 000 kr – kan anses uppfyllt. Redan på nämnda grund föreligger därmed skäl för att upphäva det överklagade beslutet. Det finns dock skäl att även beröra det överklagade beslutets innehåll och utformning i vissa övriga delar enligt nedan.

Beträffande utredningskravet

En allmän målsättning med förvaltningsförfarandet är att den enskilde inte annat än undantagsvis ska behöva föra sin sak vidare till domstol. Ett sätt att åstadkomma detta är att se till att utredningen i första instans blir så fullständig som möjligt. Man bör i fråga om utredningsskyldighet ställa minst samma krav på den myndighet som ursprungligen har hanterat ett ärende som de krav som gäller för domstolarna när de efter ett överklagande ska se till att ett ärende blir tillräckligt utrett. Att

förvaltningsmyndigheternas ärenden blir tillräckligt utredda är i grunden en fråga om att förverkliga avsikten med den materiella reglering som ska tillämpas i det enskilda ärendet (prop. 2016/17:180 s. 148). Av 23 § första stycket FL, som gäller för handläggning av ärenden hos förvaltningsmyndigheterna (1 § FL), följer att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Bestämmelsen saknade motsvarighet i den tidigare förvaltningslagen från 1986 (1986:223), men innehållet i bestämmelsen utgjorde praxis som inte var reglerad i lag. Bestämmelsen utgör således en kodifiering av praxis på området som ger uttryck för den s.k. officialprincipen, vilken innebär att det i första hand är myndigheten ifråga som ansvarar för att ett ärende blir tillräckligt utrett (a. prop. s.

308).

(6)

Klagandens invändning såvitt avser de påstått outredda ansvarsförhållandena vad gäller vissa av dagvattendammarna kan tolkas som ett indirekt bestridande av att klaganden har ett verksamhetsutövaransvar såvitt beträffar dessa dammar. Även om upprinnelsen till tillsynsärendet synes vara en per den 9 juni 2017 till klaganden ställd begäran om att denne ska ”skicka en lista över de befintliga dagvattendammar som Mittskåne Vatten är huvudman för” bör det enligt länsstyrelsen – i den händelse tillsynsmyndigheten vid äventyr av vite genom ett föreläggande ställer krav på åtgärder – finnas såväl utredning som motivering till varför föreläggandets adressat är att betrakta såsom verksamhetsutövare och därmed utgör rätt adressat. Något uttryckligt ställningstagande och motivering till varför klaganden är att betrakta såsom verksamhetsutövare för var en och av de nu aktuella dagvattendammarna – annat än att klaganden till synes har vidtagit vissa inventeringsåtgärder på begäran av nämnden – har inte framkommit. Således kan frågan beträffande vem som är

verksamhetsutövare för var och en av de aktuella dagvattendammarna inte, enligt vad länsstyrelsen erfar, anses vara så pass utredd som dess beskaffenhet kräver (jfr 23 FL). Även på denna grund föreligger därför skäl att upphäva det överklagade

beslutet.

Beträffande egenkontrollansvarets (skäliga) omfattning

Klaganden har i överklagandet bland annat anfört att det överklagade föreläggandet till dess omfattning är sådant att det överskrider vad som kan anses miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt. Klaganden har i samband härmed uppgett att begärd komplettering kan genomföras till en kostnad om cirka 453 000 kr.

Det överklagade beslutet grundar sig i allt väsentligt på det så kallade

egenkontrollansvaret. Bestämmelsen i 26 kap. 19 § MB är av central betydelse för hur ansvarsfrågor ska bedömas enligt miljöbalken. Genom denna bestämmelse läggs ansvaret för att se till att miljölagstiftningen efterlevs i samband med att

verksamheter bedrivs eller åtgärder vidtas primärt på verksamhetsutövaren (s.k.

egenkontroll). Egenkontrollansvaret gäller för alla som bedriver verksamhet eller

vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller

påverka miljön. Därutöver framgår av förordningen om verksamhetsutövares

egenkontroll att förordningen ifråga gäller för den som yrkesmässigt bedriver

verksamhet eller vidtar åtgärder som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt

enligt 9 eller 11-14 kap. miljöbalken (1 § FVE). Dagvatten som avleds inom

detaljplanelagt område likställs som utgångspunkt med avloppsvatten, om det

avvattnar mer än någon eller några specifika fastigheter (9 kap. 2 § MB). Vid

anläggande av en ny eller ändring av en befintlig dagvattenanläggning ska detta

anmälas till den kommunala nämnd som skall fullgöra kommunens uppgifter inom

miljö- och hälsoskyddsområdet (3, 13 och 14 §§ i förordningen om miljöfarlig

verksamhet och hälsoskydd [1998:899, FMH]).

(7)

Av 5-6 §§ FVE framgår bl.a. att verksamhetsutövaren har en skyldighet att ta fram rutiner, kontrollera utrustning, samt fortlöpande undersöka risker med

verksamheten, under iakttagande av dokumentationsplikt. Det åligger

verksamhetsutövaren att visa hur egenkontrollen fungerar och hur ställda krav åtföljs (jfr 2 kap. 1 § MB). Kravet på egenkontroll måste anpassas till varje verksamhet så att det inte får orimliga konsekvenser. Vad som kan fordras av den som utövar en hobby skiljer sig väsentligt från vad som bör ankomma på den som driver en industriell

verksamhet. Samtidigt måste naturligtvis hälso- och miljöeffekterna av verksamheten vara avgörande (prop. 1997/98:45 s. 279).

Det framgår varken av det överklagade beslutet eller nämndens yttrande i överprövningsärendet av den 13 april 2021 om nämnden har gjort överväganden beträffande huruvida egenkontrollansvarets omfattning bör vara differentierat med hänsyn till om det rör sig om en anmälningspliktig dagvattendamm (jfr 9 kap. 2 § MB) eller en icke anmälningspliktig sådan. Då FVE endast är tillämplig när det gäller de anmälningspliktiga dammarna torde som utgångspunkt en uttrycklig bedömning av huruvida egenkontrollansvaret till dess omfattning kan anses vara identiskt för de anmälningspliktiga respektive icke anmälningspliktiga dammarna inte kunna undvaras – detta då för de sistnämnda dammarna egenkontrollansvaret endast kan grundas på 26 kap. 19 § MB. Att någon sådan bedömning inte har företagits av nämnden utgör ytterligare ett hinder för att bedöma huruvida det överklagade beslutet i dess föreliggande utformning kan anses miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt.

Härutöver noterar länsstyrelsen att det i det överklagade beslutet saknas en uttrycklig avvägning av nyttan med att vidta de förelagda åtgärderna jämfört med kostnaderna för dessa (jfr 2 kap. 7 § MB). Det framgår inte heller av det överklagade beslutet hur nämnden har kommit fram till att det överklagade beslutet inte

innefattar mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet (jfr 26 kap. 9 § MB).

Sammanfattning

Länsstyrelsen gör bedömningen, mot bakgrund av vad som ovan anförts, att det överklagade föreläggande inte uppfyller det för förelägganden gällande

tydlighetskravet – i synnerhet då det förenats med vite – samt att ärendet inte är så

pass utrett som dess beskaffenhet kräver. Därutöver saknas i det överklagade

beslutet rimlighetsavvägning och proportionalitetsbedömning i det överklagade

beslutet (jfr 2 kap. 7 § MB och 26 kap. 9 § MB). Sammantaget finner länsstyrelsen

därför att det överklagade beslutet ska upphävas och återförvisas till nämnden för

förnyad handläggning.

(8)

Beslutet kan överklagas hos Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt, se nedan.

Marcus Norlin

Detta beslut har fattats av länsassessorn Marcus Norlin, rättsenheten.

Beslutet har bekräftats digitalt och saknar därför namnunderskrift.

Exp. till:

Hörby kommun, Bygg- och miljönämnden HUR MAN ÖVERKLAGAR

Om ni vill överklaga Länsstyrelsens beslut ska ni skriva till Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt. Överklagandet ska dock skickas till

skane@lansstyrelsen.se eller till Länsstyrelsen Skåne, Rättsenheten, 205 15 Malmö.

Av överklagandet ska framgå vilket beslut ni överklagar (ange diarienummer) och hur ni vill att beslutet ska ändras. Ni bör också tala om varför ni anser att beslutet ska ändras. Uppge namn, adress, telefonnummer och eventuell e-postadress. Om ni har handlingar eller annat som ni anser stöder er uppfattning bör ni skicka med detta.

Länsstyrelsen måste ha fått ert överklagande inom tre veckor från den dag ni fick del av beslutet. Överklagande från part som företräder det allmänna ska ha kommit in inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades. Annars kan överklagandet inte tas upp till prövning. Om förenklad delgivning tillämpas gäller istället de regler som informerats om i samband med bekräftelsen på överklagandet.

Behöver ni veta mer om hur ni ska göra kan ni kontakta länsstyrelsen, tfn 010-224 16 60 (exp.).

För information om hur Länsstyrelsen Skåne behandlar personuppgifter, se

www.lansstyrelsen.se/dataskydd

References

Related documents

2 kap, 3 § ”Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått

Enligt 2 kap 3 § miljöbalken (1998:808) ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och

3 § miljöbalken gäller att ”alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta

3 § miljöbalken ska alla som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs

3 § Miljöbalken - Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta

3 § MB ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i

Enligt 3 § samma kapitel ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta

3 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i