• No results found

Högbyportalen i Statens historiska museum Källström, Olle Fornvännen 355-358 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_355 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Högbyportalen i Statens historiska museum Källström, Olle Fornvännen 355-358 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_355 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
5
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Högbyportalen i Statens historiska museum Källström, Olle

Fornvännen 355-358

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1944_355

Ingår i: samla.raa.se

(2)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 3 5 5

G a l l e r i e t s rekonstruktion erbjuder inga svårigheter. Don enda osäkra punkten är huruvida, de mittersta stolparna i varje yttersida haft tvenne konsolknän under den ovala gluggen eller ej. Spår finnas emellertid, de utgöras av spikhål samt en svag planbilning av stolparna.

Någon tidigare anordning för u p p h ä n g n i n g a v k l o c k o r n a än den som nu finns kan ej spåras.

De tvenne sydligaste klockstolsvirkena äro enligt vad do utstickande, profilerade och tjärade ändarna visa kvar åtminstone från don tid stapeln stod öppen.

Att rekonstruera eller bestämma den nuvarande h u v e n s ålder i förhål- lande till stapeln i övrigt torde bjuda stora svårigheter. Huven sådan den nu visar sig har en detaljerad och fint proportionerad formgivning. Den ser främmande tit ovan panelhöljets enkla och konstlösa volym.

På grund av detta förhållande samt med stöd av vissa konstruklions- detaljer i stapelns övre delar bar författaren kommit till den slutsatsen, att huven antingen är den ursprungliga eller att den direkt efterbildar en äldre huv.

Iwar Anderson

HÖGHYPORTALEN I STATENS HISTORISKA MUSEUM Den första inmonteringen av ett museitöremål i Statens historiska mu- seums nybyggnad började den 9 juni 1938. Det var portalen från Högby kyrka i Östergötland (inv. 20674) som då placerades i det romanska gal- leriet.

Ilögbyportalen är visserligen inte på något sätt något förstarangsmonu- ment, men den är ju ott par gånger behandlad i den konsthistoriska litte- raturen.

1

Dessutom är det så, att under det att museet äger en myckenhet av konsthistoriskt betydande f r a g m e n t av romansk stonkonst, lider det brist på k o m p l e t t a arkitekturdelar såsom portaler o. dyl., varför allt som finnos måste utnyttjas. Som en god exponent för kyrkokonst i göta- landskapen från decennierna närmast efter 1150 under inverkan av den skånska konsten, kunde Ilögbyportalen alltså anses väl försvara en god plats. Därtill kom att don med avseende på proportionerna utmärkt vackert skrev in sig i den utvalda väggen. Slutligen kan nämnas att eftersom museet sedan länge varit ägare till en magnifik järnsmidd dörr

2

från samma kyrka

— men från en annan portal — så var dot desto önskvärdare att into bara dörren utan även vår portal skulle beredas hedersplatser, var och cn i sitt speciella sammanhang.

1

L u n d b e r g , Sigtunakyrkorna och Norge, Fornvännen 1935, s. 226. — D e n s a m m e , Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden, Sthlm 1940, s. 361.

1

Sist anf. arb. s. 361 och pl. 49 (s. 329).

(3)

35G .S M A It K E 1/ E /) I) E L A N D E N

Fig. 1. Högby-portalen utifrån. Statens Historiska Museum.

The Högby portal from outside. The State Historical Museum.

H ö g b y p o r l a l e n är ett sent förvärv till museet; den inköptes i december 1933 från församlingen. D e n ä r av vitgul, av j ä r n o x i d e r i n g a r delvis b r u n - fläckad s a n d s t e n ; r u n d b å g i g , (våsprängig, höjden i yttre s p r å n g e t ä r 265 cm och bredden 120 cm; i inre s p r å n g e t är siffrorna 250 resp. 87 cm. E r i k L u n d b e r g h a r påvisat dess samband med den s k å n s k e C a r l s t e n m ä s t a r e .

Det är emellertid inga n y a s p e k u l a t i o n e r a n g å e n d e p o r t a l e n s konsthisto- r i s k a roll, som föranlett dessa rader, u t a n de m u s e i t o k n i s k a s p ö r s m å l , som alltid t r ä n g e r sig p å då det gäller p r i n c i p e r n a för i n m o n t e r i n g i en museisal av s å s t o r a föremål som s a m m a n h ä n g a n d e a r k i t c k t u r p a r l i e r .

E n g r u n d s a t s vid modernt m u s e i b y g g a n d e är, att man s å vitt möjligt inte

s k a l å s a fast det utställda materialet. Såväl vi själva som den följande

m u s e i m a n n a g e n e r a t i o n e n måste ba möjlighet alt u t a n s t ö r r e k o s t n a d e r ä n d r a

(4)

S .11 A R R E M E D D E L A N D E N

357

Fig. 2. Högby-portalcn inifrån. Statens Historiska Museum.

The Högby portal tram Inside. The State Historical Museum.

en museiuppställning. Ändringar kan vara betingade inte bara av samlin- garnas normala tillväxt ulan lika mycket — kanske mer — av att den veten- skapliga forskningen framtvingar nya grupperingar eller av att pedagogiska eller museitekniska uppslag föder önskemål om bättre och mor tilltalande demonstration av materialet.

Ilögbyportalen har murats in i en vägg. Utan varje tvekan iir delta både estetiskt och pedagogiskt sefl bättre än nm den monterats i cn stor, fri- stående träplint vars yta fått Imitera en murytas utseende. Men ur musei- teknisk synpunkt vill kanske någon invända, att detta väl ändå är att ganska kraftigt >låsa fast» en sak.

Därför kan det vara av intresse all la del av de båda bilderna här (fig.

1—2), vilka visar, hur det tack vare museibygguadens konstruktion blivit

(5)

3 5 8 L I T T E R A T U R O C H K R I T I K

möjligt att ändock anordna cn tämligen >lös> montering t. o. m. av en kyrko- portal.

I tegelmuren har från början utsparats en större öppning täckt av rakt valv och med sidorna försedda med öppna förtagningar. Här har portal- blocken uppställts och kringmurats mod tegel. Skulle en omplacering visa sig önskvärd torde det med fotografiernas hjälp into ta mer än några tim- mar för ett par arbetare att hugga loss fyllnadsmurningen och befria por- talblocken.

O. Källström

LITTERATUR OCH KRITIK

S T E N K A R L I N G : Holzschnitzerei und T i schlerkiinst der Renaissance und des Barocks in Estland, ö p e t a t u d E e s t i Seltsi T o i m e t u s e d X X X I V , T a r t u 1943. 451 sid, 253 fig., 28 planscher och en k a r t a . Do sista tio årens konsthistoriska forskning i Estland är intimt för- knippad med professor Sten Karlings namn. Den undersökning av de estländskt-gotländska konstförbindelserna, som påbörjades av Helgo Kjel- lin, har han fortsatt och utbyggt, och därjämte har han genom sitt stu- dium av den Tyska ordens konst öppnat helt nya perspektiv i medel- tidens baltiskt-nordiska konsthistoria. Hans forskningar ha inte varit snävt begränsade i tid och rum. De ha omspänt århundraden och dragit in det estländska konstområdot i ott större sammanhang.

Sina mest omfattande arbeten har Karling emellertid hittills ägnat renäs- sansens och barockens konst. Hans 1936 utgivna Narvamonografi var det första vetenskapliga arbetet av detta slag i den estländska konstlitteraturen.

I saraband med inventeringen av Estlands konstminncsmärkcn har därefter hans här ovan angivna arbete vuxit fram. Det förelåg i manuskript redan 1941, men på grund av de politiska händelsernas utveckling och förfat- tarens därav förorsakade avresa frän Estland kunde verket först två år senare komma ut i tryck. Om man tar hänsyn till att författaren vid sidan av sin Narvabok och det senast utgivna arbetet publicerat en rad betydande undersökningar av mindre omfång samt att han förutom en omfattande undervisning (vilken de sista aren ägdo rum på estniska språket) även hade att taga befattning mod fornvårdsfrågor och andra kulturella pro- blem i Estland, måste man skänka hans ovanliga arbetsförmåga sin livliga beundran.

Karlings sista arbete behandlar ett material, som huvudsakligen utgöres

av estländska kyrkoinventarier från 1500-talets mitt fram till 1700-talets

senare hälft. Framställningen berör även lettländskt område i den mån,

som de i Estland bosatta mästarna även voro verksamma där. Genom att

författaren låtit sin skildring bli en del av ett större sammanhang och

References

Related documents

Eljest är det betecknande, att den systematiska konfiskationen här- leder sig frän do förteckningar vilka Finlands reformator Michael Agricola som nytillsatt biskop år 1554

Men även om man, med tanke på alt det upmarkska nytrycket före- trädesvis torde finna sin kundkrets bland lekmannasumlare, söker bortse från de efter år 1925 framkomna resultaten

För städerna Danzig, Elbing och Thorn gällde sedan 1395 en stadga enligt vilken en var guldsmed först skulle slå sin stämpel på sitt arbete, sedan skulle stadens stämpel slås

Vaksalafunten är visserligen, tagen i sällskap och jämförd med de stora figurskulpturerna och arkitekturarbetena, konsthistoriskt sett av underordnad betydelse. Men då läsaren av

Den yngre gruppen i museets ringbestånd (fig. 4—5 samt 10) utgöres av tre ringar, en mycket vacker och väl bibehållen från Tjällmo prästgård i Östergötland (inv.nr 2802),

Individen Hans Snapphane var alltså med all sanno- likhet en duktig klensmed, som under en tidrymd av mer än tjugo år synes upprepade gånger ha använts i kungens tjänst, och när han

Liibecker- eller även danzigerfoten såsom enhet för tegelformarna torde vara ganska vanlig i de gammaldanska provinserna, och i ett fall som detta, då det rörde sig om ett

Förutom Anna-koret torde till »invigningsperioden» ha hört följande större och mindre altaren: ett helgat Kristus, ett Treenigheten, två för Helga lekamen (ett »in claustro»,