Ett knivigt källmaterial och bilden av smålänningen

(1)

Ett knivigt källmaterial och bilden av smålänningen : en genomgång av knivar från yngre romersk järnålder och folkvandringstid i norra Småland Nicklasson, Påvel

Fornvännen 1998(93), s. 153-165 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_153 Ingår i: samla.raa.se

(2)

Ett knivigt källmaterial och bilden av smålänningen

En genomgång av knivar från yngre romersk järnålder och folkvandringstid i norra Småland

Av Pavel Nicklasson

Nicklasson, P. 1998. Ett knivigt källmaterial och bilden av smålänningen. (An in- tricate source-material and the picture of the Smålänning.) Fornvännen 93. Stock- holm.

This paper deals with knives found in graves in the n o r t h e r n part of the province of Småland in southern Sweden. T h e graves are from altogether seven cemeteries, which can be dated to the last phase of the late Roman Iron Age and the Early Migration period. T h e cemeteries are located on what could be called the u p p e r reaches of the River Lagan, T h r e e of the cemeteries have been totally excavated by archaeologists from the provincial museum in J ö n k ö p i n g and the find material is extensive. Almost all the graves contained cremation burials.

In the paper lhe author divides the knives into four different groups, based on the shape of the tång. T h e plainest tångs are not u n i q u e to the period but can be found on knives from different periods a n d areas. T h e knives with the most elab- orate tång are further differentiated from the o t h e r knives in that they are decorated on the back of the blade. It is suggested that lhe o r n a m e n t depicts a hu- man face. T h e knives with o r n a m e n t a t i o n are most often found in the richest burials in the cemeteries. Many knives, however, came to light not in the graves but outside the stonesettings, or on top of or beside the graves. This may be at- tributed to superstition. T h e r e are many parallels in e t h n o g r a p h i e sources from recent centuries in Sweden. In this context the faces on the knives may be seen as an extra power given to the knife to prevent the dead from walking.

Pavel Nicktasson, Hallands Uinsmuseer, Tollsgatan, SE-302 31 Halmstad, Sweden.

Knivar är en vanligt förekommande fyndkate- tera knivar utifrån kronologiska och sociala gori i järnåldersgravar. De är även en av de perspektiv h ö r dock inte till vanligheterna, minst analyserade. Ofta återser man i fyndlistor Enligt detta synsätt är kniven ett allround- i rapporter bara uppgiften om att en kniv skall verktyg som fått sin idealform i tidernas be- ha hittats i graven. Betydligt m e r energi ägnas g y n n d s e . En h a n d s m i d d kniv som tillverkas åt a n d r a typer av föremålskategorier som fibu- idag ser likadan ut som en kniv från äldre j ä r n - lor, vapen och keramik. Dessa anses ge en ålder. Detta förstärks dessutom i den arkeolo- större mängd information om graven. De an- giska fyndkontexten eftersom sådana delar av vänds för att ge graven en datering, vilket är en kniven som kan ha varit typologiskt signifikanta standardmålsättning då man som arkeolog ar- som h a n d t a g och slida oftast är av organiskt betar m e d gravmaterial. Föremål i gravar har material och därför bara i undantagsfall är be- givetvis använts även för att k u n n a göra utsa- varade för studium. Kvar för arkeologen att ar- gor om det förhistoriska samhället. Att disku- beta m e d är ett m e r eller m i n d r e bevarat kniv-

(3)

1 /i\-nAN*s

O*'

ANEBV

A. „ , / I I

A E K S J O

f GMOSJÖ W - , 4

^ » " ^ A f \ SÄVSJÖ / VETLANDA

/ G ISLAVED

' V*'

HVLTEBRUK

M

^{6 »}

v

1 r - L -

c

6 A ~ * J

VÄRNAMO * Ä

A LJUNG BY \ ,

i " l

r Fig. 1. Karta över norra

Småland som visar de i artikeln diskuterade gravfåltens läge. — Map showing the northern part of the province of Småland and the location of the cemeteries discussed in the essay.

blad oftast m e d mycket få typologiskt signifikanta drag. Kniven är dock ett redskap som m e d sina diversifierade användningsområden har alstrat en oändlig mängd variationer på ka- tegorin kniv. I d e n n a artikel k o m m e r j a g att försöka se på knivar från äldre j ä r n å l d e r m e d nya ögon och försöka urskilja skillnader och särdrag som skiljer ut dem från allmänbegrep- pet kniv. Jag k o m m e r även att skissartat disku- tera några sociala implikationer och mönster som går att utläsa av knivar i de gravar j a g här valt att arbeta med.

U n d e r arbetet m e d min avhandling om vapenfynd och vapengravar från äldre j ä r n å l d e r (Nicklasson 1997) försökte jag på olika sätt analysera de fyndkategorier som finns i vapengravar, däribland knivar. J a g k o p p l a d e s a m m a n kniven m e d a n d r a redskap och drog in den i diskussioner kring h u r arkeologer velat syssel- sätta forntidens människor med olika typer av hantverk. Förutom d e n n a m e r teoretiskt inrik- tade diskussion gjorde jag två empiriska iaktta-

gelser. Den första visade att det i några vapengravar finns mer än en kniv. Dessa var i vissa fall av olika storlek och modell. De kan därför haft olika a n v ä n d n i n g s o m r å d e n . Detta över- ensstämmer delvis med Ilkjaers analyser av materialet från Illerup Ädal som visar att krigarna u n d e r yngre romersk j ä r n å l d e r oftast bar två bälten m e d en kniv i varje bälte (Ilkjaer 1993 s.

257 f f ) .

Den a n d r a iakttagelsen var att knivar i vapengravar är ett östsvenskt fenomen. Inget sä- kert knivfynd i vapengravar är gjort i Väster- götland eller Halland, landskap där vapengravar f ö r e k o m m e r i samma utsträckning som i Ostsverige.

Jag såg detta som en del av regionala skill- n a d e r i vapengravsskicket och lade fram hypotesen att vardagliga föremål kan vara bättre äg- nade till studier av regionalitet än till exempel vapen, som kan vara internationella former, spridda bland en överklass över stora geografiska o m r å d e n . Dessa stickspår i avhandlingen Fornvännnen 93(1998)

(4)

Ett knivigt källmaterial och bilden av smålänningen 155 gjorde att jag insåg att det skulle gå att arbeta vi-

d a r e m e d knivar som källmaterial. Givetvis skulle man k u n n a gå vidare på flera sätt. Man skulle k u n n a täcka in stora geografiska områ- d e n över tid och r u m för stora materialge- nomgångar. Detta skulle vara en strävan att få den kompletta bilden. I den här artikeln har j a g valt att analysera ett begränsat antal knivar från sju gravfält i en m i n d r e geografisk region.

Gravfälten ligger alla i n o r r a delen av J ö n k ö - pings län, från J ö n k ö p i n g i n o r r till Skillinga- ryd i söder, det vill säga längs Lagans övre vat- tensystem, se figur 1. I detta o m r å d e finns ett stort antal äldre järnålders-gravar och gravfält.

Det förefaller som om det stora flertalet av dessa gravfält h ä r r ö r från yngre romersk j ä r n - ålder och tidig folkvandringstid. D e n n a datering för ett så omfattande gravmaterial är ovan- lig för svenska förhållanden.

I min avhandling spekulerade j a g i om det plötsliga u p p t r ä d a n d e t av de omfattande grav- fälten i o m r å d e t kan vara tecken på en invand- ring, eventuellt från Ostsverige. I området finns mycket få fynd från p e r i o d e r n a innan och efter yngre romersk j ä r n å l d e r och folkvandringstid.

Det har företagits ett ganska stort antal arkeologiska undersökningar i området, framförallt som en följd av byggandet av motorväg E 4.

Gravfälten uppvisar sinsemellan stora likheter.

De skiljer sig även åt inbördes på flera viktiga p u n k t e r av vilka några k o m m e r att diskuteras längre fram. De yttre gravformerna utgörs som regel av domarringar, resta stenar och ofyllda stensättningar i olika former. Brandgravar do- minerar nästan helt. De e n d a skelettgravarna i o m r å d e t är gravar m e d vapen i. Gravgöm- m o r n a m e d b r ä n d a ben är ofta svåra att skilja från varandra och spridda b r ä n d a ben före- k o m m e r över stora ytor. Gravgåvorna ligger ofta spridda på gravfälten och inte som regel- rätta gravgåvor k n u t n a till en bestämd grav.

I min materialstudie har j a g valt att endast ta m e d knivar som varit hela eller där d e n ur- sprungliga formen kunnat rekonstrueras m e d säkerhet. Detta i n n e b ä r att det från flera av gravfälten finns ytterligare fragment av knivar som j a g valt att inte ta med. Antalet knivar j a g bearbetat anges n e d a n efter gravfältet och eventuell källhänvisning. Allt fyndmaterial och

arkivrapporter förvaras vid J ö n k ö p i n g s läns museum. (Se karta fig. 1.)

Torarp i Svenarums socken (Bergils 1968):

12 knivar.

H e d e n s t o r p i Sandseryds socken: 4 knivar.

Byarums socken RAA 160 (Nordman 1997):

21 knivar.

Sagaholm i Ljungarums socken (Wihlborg 1972): 4 knivar.

Axamo RAA 20 och 205 i Ljungarums socken (Arkivrapport av Varenius, B); 5 knivar.

Åker socken RAA 101: 1 kniv.

Madagravfältet i Säby socken: 1 kniv.

Tre av gravfälten, Torarp, H e d e n s t o r p och By- a r u m , är totalundersökta större gravfält. Mate- rialet från dessa d o m i n e r a r stort i undersök- n i n g e n . De övriga gravfälten är i varierande grad d e l u n d e r s ö k t a och knivmaterialet från dessa varierar från en till fem knivar. Innan den egentliga analysen av knivarna görs samman- fattas fyndmaterial och undersökningsresultat från de enskilda grävningarna kortfattat.

Torarp 1:16 i Svenarums socken. Gravfältet un- dersöktes 1967 av Lena Bergils. Det var upp- byggt kring en fullt utrustad vapengrav. D e n n a var d e n e n d a skelettgraven på gravfältet. Va- pengraven är d e n äldsta graven på gravfältet och dateras till period C3 (Nicklasson 1997).

Sammanlagt u n d e r s ö k t e s ett 20-tal anlägg- ningar. Alla dessa var dock inte gravar, och spridda brända ben och föremål utan klar grav- kontext förekom över hela d e n u n d e r s ö k t a ytan. Gravformerna bestod av en d o m a r r i n g , en nedgrävd »kista» för vapengraven, en r u n d , en oval och två fyrkantiga ofyllda stensätt- ningar. Gravformerna går igen på de andra un- dersökta gravfälten. F ö r u t o m d e n rikt utrustade vapengraven framkom bland annat en fibula och ett hänge. Föremålen från gravfältct visar att det anlagts r u n t mitten av 300-talet och slutat användas r u n t 500 efter Kristus.

Hedenstorp, Sandseryds socken RAÅ 8. Detta gravfält undersöktes 1991 u n d e r l e d n i n g av Ann-Marie N o r d m a n . Även här hade gravfältet anlagts r u n t en vapengrav, även i detta fall en skelettgrav. På gravfältet undersöktes ett 20-tal anläggningar och även här var det delvis svårt att definiera g r a v g ö m m o r och gravgåvor

(5)

k n u t n a till speciella gravar. F ö r u t o m de fyra knivar som tagits med i analysen finns fragment från ytterligare tre. I d e t övriga materialet märks en vacker korsformad fibula, en stor glassmälla och tre fingerringar av brons. Även detta gravfält torde vara anlagt u n d e r sent 300- tal och har u p p h ö r t att användas r u n t år 500.

By arumgrav fältet, RAÅ 160 Byarums socken.

Detta gravfält undersöktes 1992 u n d e r ledning av Ann-Marie N o r d m a n ( N o r d m a n 1997).

Även författaren deltog i fältarbetet. Detta är det största av de totalundersökta gravfälten.

Sammanlagt påträffades ett 60-tal gravar. Även här framkom spridda b r ä n d a ben och föremål mellan gravar och utanför egentliga gravgöm- mor. Samtliga gravar var brandgravar. Gravfor- m e r n a bestod av d o m a r r i n g a r och ofyllda sten- sättningar i varierande former. Sammanlagt framkom 26 knivar. Fem av dessa är alltför frag- m e n t e r a d e för att k u n n a användas i analysen.

Det övriga fyndmaterialet är omfattande och består av agraffer, pärlor, fibulor, beslag av sil- ver och brons, kammar, nycklar och skrindelar.

Dessa föremål daterar gravfältet till senare delen av yngre romersk j ä r n å l d e r och första delen av folkvandringstid. Detta är det e n d a av grav- fälten i undersökningen som blivit osteologiskt analyserat. Analysen gav dock endast ytterst be- gränsad information om ålders- och könsför- delning.

Sagaholm, RAÅ 20 Ljungarums socken. Saga- holm är mest känd för bronsåldershögen m e d hällristningar på kantkedjestenarna. Intill hö- gen påträffades dock även fyra gravar från folkvandringstid. Det är knivarna från dessa som diskuteras i artikeln. U n d e r s ö k n i n g e n ägde r u m 1971 u n d e r ledning av Anders Wihlborg.

De folkvandringstida gravarna skilde sig från de ovan beskrivna gravarna g e n o m att de bestod av vällagda fyllda stensättningar eller låga rosen. Samtliga gravar var brandgravar och in- nehöll ett rikt fyndmaterial bestående av korsformade fibulor, saxar, yxor, pärlor och keramik. Sammanlagt påträffades fyra knivar. Grav- fältet är sannolikt det yngsta som tagits med i analysen och gravarna på det h ä r r ö r endast från folkvandringstid.

Axamo, Ljungarums socken RAÅ 20 och 205.

U n d e r s ö k n i n g e n ägde r u m 1986 u n d e r led-

ning av Björn Varenius. RAA 20 var registrerat som två resta stenar och RAA 205 registrerades u n d e r grävningen som spår av j ä r n u t v i n n i n g och j ä r n h a n t e r i n g . Vid u n d e r s ö k n i n g e n på- träffades resta stenar samt sju eller åtta stenkretsar. Bland dessa framkom gravar och föremål. Dateringen av gravfältet är något osä- ker. Inga säkert daterbara metallföremål utom knivarna framkom. Dessa är emellertid av samma typer som från de bättre daterade grav- fälten och bör därför dateras till intervallet senare delen av yngre romersk j ä r n å l d e r - t i d i g folkvandringstid.

Åkers socken RAA 101. H ä r undersöktes under 1992 och 1993 en d o m a r r i n g , en rest sten och en ofylld stensättning u n d e r ledning av Mi- kael Nordström. Runt dessa påträffades flera ben- och brandgropar. I och r u n t dessa framkom kammar, beslag till lås, en sölja, och keramik. Man påträffade även tre knivar. Endast en av dessa är medtagen i analysen. Fynden daterar även detta gravfält till senare delen av yngre romersk j ä r n å l d e r och tidig folkvandringstid.

Den korta g e n o m g å n g e n av grävningarna på- visar att knivar är e n vanligt f ö r e k o m m a n d e föremålsform på gravfälten. Att enbart betrakta d e m som gravgåvor är emellertid ett alltför snävt synsätt på de r å d a n d e begravningsritua- lerna. Visserligen har i flera fall knivar konstaterats i gravgömmor som regelrätta gravgåvor.

Flera knivar har dock påträffats utan nära an- knytning till gravgömmor eller b r ä n d a ben. I flera fall har konstaterats att knivar har stuckits ned i gravar uppifrån eller lagts intill gravarnas stenramar efter det att de b r ä n d a b e n e n och övriga gravgåvor d e p o n e r a t s i en g r o p . Detta kan kanske bäst förklaras som yttringar av över- tro och vidskepelse, ofta o m n ä m n d i uppteck- ningar av allmogens gravskick u n d e r senare ti- der (Hagberg 1937; Nicklasson 1997 s.126 ff.

f ö r e n diskussion kring järnåldersgravar).

En intressant parallell är senvikingatida ske- lettgravar. Utifrån ett gravfält i Karda socken i Finnveden har Ulf Bodin kartlagt knivarnas placering i gravar från olika delar av N o r d e n från d e n n a tid (Bodin 1994 särskilt 146 fig.

101). G e n o m g å n g e n visar att knivar visserligen ofta påträffas i gravar i midjehöjd, vilket kan

Fornvännnen 93(1998)

(6)

Etl knivigt källmaterial och bihien av smålänningen 157 tolkas som om de suttit i ett bälte och därför var

regelrätta redskap och gravgåvor. I minst lika många fall har emellertid knivar påträffats i hu- vudhöjd, vid den gravlagdes fötter eller i andra lägen som torde utesluta att de suttit i ett bälte eller rem. I och med detta bör närvaron av kniv tolkas i rituella t e r m e r eller som ett utslag av vidskepelse, liknande d e vidskepliga traditio- n e r k n u t n a till knivar som Louise H a g b e r g (1937) skildrar hos sentida allmogegravlägg- ningar. D e n n a artikel utgår inte i första hand från kniven som gravgåva eller redskap ingå- e n d e i en gravlagd persons tillhörigheter. Istäl- let vill jag g e n o m materialstudier och typologi fästa u p p m ä r k s a m h e t på vissa aspekter av kniven som föremål u n d e r sen yngre j ä r n å l d e r och folkvandringstid.

Kniv som kniv?

Vad gör då dessa knivar så märkvärdiga? Går det att skilja ut d e m från knivar från andra perioder, eller är det så att det är omöjligt att ge- nomföra en meningsfull klassifikation av knivar i arkeologiska material? För att börja jäm- förelsen m e d knivar från äldre romersk j ä r n å l d e r i J ö n k ö p i n g s län h a r j a g tittat när-

mare på dessa u n d e r arbetet med min avhandling.

J a g tror att en sådan i n d e l n i n g är möjlig, även om man säkert skulle k u n n a träffa på snarlika knivar även från a n d r a o m r å d e n från a n d r a perioder. Det förekommer även stora variationer i utformningen av knivar vid en viss t i d p u n k t Det kan vara rimligt att anta att j u enklare modell kniven har desto större likheter kan den ha m e d knivar från a n d r a perioder. J u m e r detaljarbete som utförts på kniven, desto n ä r m a r e går det att knyta den i tid och r u m . J a g k o m m e r att peka på exempel på detta längre fram. För att summariskt beskriva så- d a n a från andra delar av j ä r n å l d e r n börjar jag med knivar från äldre romersk järnålder. Dessa knivar är oftast korta med relativt kort tånge och kort, kraftigt blad. Exempel på sådana har påträffats i gravar i Östra H ö r e d a i Lekeryds socken och Sandvik i Skärstad socken i J ö n k ö - pings län (Nicklasson 1997 s.127, 233, 235).

Dessa uppvisar likheter m e d knivarna från den här aktuella perioden, särskilt de enklare kni-

Fig. 2. En typ av vikingatida kniv som inte förekom- mer på de här undersökta gravfalten. Ritad efter Bo- din 1994 fig, 27 s. 46. Teckning av Anna Lihammer.

— A type of Viking Age knife which does not occur in the cemeteries discussed here.

varna m e d tångetyp 1, se n e d a n . Dock saknas de andra tångemodellerna i de tidiga fynden.

Från yngre j ä r n å l d e r har Tomas Areslätt un- dersökt ett gravfält vid N e n n e s m o i Reftele socken. Där påträffades 12 knivar (Areslätt 1993 s. 23). Från sen vikingatid har Bodin un- dersökt ett gravfält i Karda, även det i Reftele socken. Vid d e n n a u n d e r s ö k n i n g och vid tidi- gare grävningar på samma gravfält h a r sammanlagt 14 knivar påträffats (Bodin 1994 s. 45).

Dessa är av en a n n a n typ än de som diskuteras i den här artikeln. I flertalet fall smalnar både tånge och blad av m o t t å n g e ä n d e , respektive knivsspets. Kniven får s a m m a n t a g e t d ä r m e d från sidan snarast en form som två i sida något förskjutna trianglar, se fig. 2. Särskilt på Nen- nesmogravfältet förekommer dock även knivar av andra modeller, vilket kan antyda att den beskrivna typen kronologiskt h ö r h e m m a i vi- kingatidens senare del. Dessa a n d r a knivar lik- nar även de knivar som j a g för till tångemodell 1. D e n n a summariska g e n o m g å n g visar att enkla modeller av knivar sannolikt är svåra att typdefmiera och att snarlika knivar förekom- m e r från äldre j ä r n å l d e r och framåt. Det före- k o m m e r parallellt m e d d e enkla knivarna typer som är mera särpräglade och periodspeci- fika. Det blir framförallt dessa som kominer att diskuteras m e r utförligt.

H u r bör knivarna från yngre romersk j ä r n - ålder och folkvandringstid klassificeras? Gene- rellt sett har de en lång och smal tånge ocb ett långsmalt triangulärt blad. D e n n a beskrivning är mycket allmän och passar in på de flesta knivar. Därför måste några specifika p u n k t e r an- vändas som bas för en vidare typindelning. Den första är tångens avslutning och den d ä r m e d f ö r b u n d n a skaftningen av kniven. Knivarna i materialet kan ha tången utformad på fyra

(7)

D R a k tånge typ 1 B Krok typ 2

• Knopp typ 3

• Bricka typ 4

Fig. 3. Antal knivar med olika tångemodell. — Knives with different types of tång.

olika sätt. Dessa förekommer på samtliga grav- fält i större eller m i n d r e utsträckning. I svensk arkeologi har ett utförligt typologiskt system utarbetats av Birgit Arrhenius för knivar från H d g ö och Birka (Arrhenius 1970). H o n tar i detta u p p en stor mängd typologiska detaljele- ment.

I princip har j a g arbetat m e d en liknande detaljerad typologi för de småländska knivarna.

Bladets utformning kan variera starkt och för- modligen kan en typologi baserad på bladets u t f o r m n i n g k o m m a åt olika knivars använd- ningsområden. Minst två specialiserade under- typer går att direkt urskilja g e n o m avvikande utformning av bladet. Den ena typen visas på figur 6 och har ett långt slankt blad. En a n n a n typ har ett kort, brett blad med en relativt kort tånge. Dessa båda modeller avviker så myckel från det övriga materialet att de bör ha haft ett specialiserat a n v ä n d n i n g s o m r å d e . Det finns även andra detaljer som närvaro av parerplåt som noterats. J a g har inte gjort några metal- lurgiska u n d e r s ö k n i n g a r eller r ö n t g e n u n d e r - sökningar av de småländska knivarna. Sådana undersökningar kan ge insikter i smidets kvalitet, som sannolikt är en väl så viktig indel- ningsgrund för d e n n a typ av föremål som for- m e n själv.

Nu vill jag fästa u p p m ä r k s a m h e t e n på tång- e n s u t f o r m n i n g . I vissa avseenden visar sig d e n n a detalj vara betydelsebärande. Jag skiljer ut fyra huvudtyper av tångemodeller;

1. Rak tånge. T å n g e n slutar tvärt. Detta är den vanligaste utformningen av tången och fö- r e k o m m e r på 24 knivar, se fig. 3 och 4. För- modligen är d e n n a tångetyp överrepresente- rad eftersom yttersta delen av tången på flera knivar kan vara avbruten och en a n n o r l u n d a avslutning därför inte är iakttagbar. D e n n a typ av kniv är den som är svårast att särskilja från knivar från a n d r a delar av j ä r n å l d e r n . Det enkla utförandet medför att färre typdefinie- rande element kan särskiljas. Detta är vad inan som ovan skulle k u n n a kalla »kniv som kniv».

Givetvis finns det variation i d e n n a stora kate- gori av knivar.

2. T å n g e som slutar i en liten böj eller krok.

Tångevarianten är den näst vanligaste och fö- r e k o m m e r på nio knivar. D e n n a g r u p p kan vara u n d e r r e p r e s e n t e r a d g e n o m att d e n yttersta tångespetsen på kniven kan vara avbruten. D ä r m e d klassificeras kniven som försedd med tånge av typ 1. Se fig. 5.

3. T å n g e n slutar i en k n o p p . Detta är den ovanligaste varianten av tånge och förekommer endast på en kniv. Varianten är svår att särskilja

Fig 1. Kniv med rak tånge typ 1. Exemplet är från Toi ai-psgravfältet, F 65.

ample is from the cemetery at Torarp.

Knife with läng type 1. The ex-

Fomvännnen 93(1998)

(8)

Ett knivigt källmaterial och bilden av smålänningen 159

Fig, 5. Kniv på vilken tången avslutas som en krok, tånge typ 2. Denna kniv är även försedd med ornamentik pä knivryggens ovansida och streck längs bladet. Byarumgravfältet F 84. — Knife with a hooked tång, läng type 2. This knife is ornate. In addition to the ornament on the back, this knife is decorated with small lines along the sides of the blade. The cemetery at Byarum.

från knivar m e d tångetyp 1, särskilt på svårt k o r r o d e r a d e exemplar. Se fig. 6.

4. T å n g e n avslutas i en k n a p p eller bricka.

D e n n a utgör ingen u t h a m r a d del av tången som sådan. D e n n a variant av kniv förekommer i sju fall. Brickan är i sex fall formad som en romb. En kniv från Byarumgravfältcl har istäl- let en r u n d bricka som dessutom är något m i n d r e än de rombiska brickorna. Knivar m e d rombisk bricka f ö r e k o m m e r på gravfälten Torarp, H e d e n s t o r p och Axamo. Ett markant undantag är det största materialet från Byarum, där som ovan beskrivits det endast finns en kniv med r u n d bricka. Se fig. 7.

Skaftningen är b e r o e n d e av tångens utformning. Den simplaste utformningen är den med den första typen av tånge, där inga speciella hänsyn tas till en mer hållbar skaftning. Nå- got m e r avancerad är tångetyp 2 d ä r skaftet torde ha suttit bättre på plats med hjälp av den tillbakaböjda yttersta delen av tången. T å n g e av typ 3 kanske inte ger några fördelar mer än visuellt m e d en m a r k e r a d k n o p p i knivens ände. Den fjärde typen av långe är den som sä- kerligen kräver störst arbete från smedens sida.

I två fall finns det även ett iinderhjalt i form av en bricka på en sådan kniv. Den ena av dessa

k o m m e r från Torarp och den a n d r a från He- d e n s t o r p . D e n n a g r u p p av knivar avviker på flera sätt från det övriga knivmaterialet, skill- n a d e r delas u p p i smidets kvalitet, o r n e r i n g samt fyndkontext.

Smidels kvalitet

Kanske är det endast en tillfällighet, m e n knivarna m e d bricka är de bäst bevarade knivarna från respektive gravfält. Särskilt tydligt är detta i materialet från Torarpsgravfältet som är det ti- digast utgrävda. Nästan alla knivarna uppvisar idag större eller m i n d r e rostangrepp utom två av knivarna m e d bricka. Dessa är i skick som nya. De förefaller endast behöva slipas och skaf- tas för att k u n n a användas. Detta kan givetvis b e r o på att knivar kan ha d e p o n e r a t s olika inom ett gravfält. En d d kan ha h a m n a t u n d e r en sten eller i hårt packad j o r d o d i d ä r m e d be- varats bättre än andra. Mot detta talar att om en viss modell av kniv var bäst bevarad på samtliga gravfält relativt övriga kniv-modeller kan delta näppeligen bero på en slump. Istället kan det bättre skicket bero på att knivarna från bör- j a n är tillverkade a v e n bättre järnkvalitet Man

kan hypotetiskt tänka sig att om smeden skulle göra en kniv med en m e r avancerad skaftning

Fig. 6. Kniv på vilken tången slutar i cn läll förtjockning eller knopp, långe typ 3. Denna kniv skiljer sit; Ii an andra knivar genom bladets slanka utformning. Torarpsgravfältet F25. — Knife on which the end of Ihe läng thickensor ends in aknob, tång type 3. This knife differs from other knives through the slender shape of the blade. The cemetery at Torarp.

(9)

Fig. 7 a - b . Kniv på vilken tången avslutas med en ditsatt bricka. Denna typ av kniv är regelmässigt o r n e r a d på kniv-ryggens ovansida. Torarpsgravfältet F 109. — Knife on which the tång ends with a cap. This type of knife is generally decorated on the back. Notice the extremely good state of preservation. T h e cemetery at Torarp.

så l a d e h a n ä v e n n e r a r b e t e p å a t t välja u t j ä r n av högre kvalitet och arbetade även detta bättre än vad som var fallet med de enklare knivarna.

Givetvis skulle en metallurgisk analys behövas för att testa hypotesen.

Det är dock inte e n b a r t g e n o m bevarings- förhållanden som det speciella i smidet syns.

De båda knivarna från Byarumgravfåltet m e d bricka är de största från gravfältet och skiljer d ä r m e d ut sig från det övriga knivmaterialet.

Ornering

Alla knivarna med tångetyp 4, m e d u n d a n t a g av en svårt k o r r o d e r a d från Torarp, är o r n e - rade. Även d e n n a kniv kan mycket väl ha varit o r n e r a d , men på g r u n d av k o r r o s i o n e n är detta omöjligt att avgöra idag. Av de sammanlagt nio knivarna som nu uppvisar o r n a m e n t i k finns det sex med tångemodell 4, och två har tångemodell 2, där tången avslutas i en krok.

En o r n e r a d kniv har tångemodell 1, rak tånge.

Fig. 8 a - b . Den mest o r n e r a d e kniven i materialet. Knivryggen är i hela sin längd o r n e r a d . O r n a m e n t i k e n är av samma typ som pä de övriga o r n e r a d e knivarna. Ett typologiskt särdrag är att kniven är försedd med en parerbricka. Hedenstorpsgravfället F 33. — T h e most o r n a t e knife in the material. T h e whole of the back is covered with o r n a m e n t a t i o n . T h e o r n a m e n t is of lhe same type as on the o t h e r decorated knives. A special trait is that the knife has a shoulder plate. T h e cemetery at H e d e n s t o r p .

(10)

Ett knivigt källmaterial och bilden av smålänningen 161

Fig. 9. Exempel på ornerade föremål på vilka ornamentiken tolkats som ansikten i en artikel av Henrik Jarl Hansen. Ornamentiken är snarlik den på de små- ländska knivarna. Efter Hansen 1990. — Artefacts on which the ornamenta- tion has been interpreted as faces, in an essay by Hansen

(1990). The decoration is very similar to that found on the knives from Små- land.

D e n n a uppvisar dock spår av atl tången kan varit b r u t e n och eventuellt skall därför kniven klassificeras a n n o r l u n d a . En av knivarna m e d ornamentik, där tången slutar i en krok avviker g e n o m att d e n är försedd m e d streck längs knivbladets sidor, förutom den g e m e n s a m m a o r n a m e n t i k e n på knivryggen.

I samtliga fall består ornamentiken av streck och små r u n d a u r g r ö p n i n g a r på knivryggen närmast tången. I ett fall på en kniv från He- d e n s t o r p är knivryggen o r n e r a d längs i stort sett hela sin längd, se fig. 8. Antalet streck kan variera mellan ett och lyra. Att samma o r n a - mentik u p p t r ä d e r på knivar från m e r än ett gravfält, som har skaftats på ett speciellt sätt, ty- d e r på att o r n a m e n t i k e n inte kan vara slump- artat utförd eller p å k o m m e n av smeden i stun- dens ingivelse. Den måste ha någon form av in- n e b ö r d .

Ett märkligt faktum är att samma o r n a m e n - tik även u p p t r ä d e r på andra förcmålsformer i materialet. Den återfinns å t m i n s t o n e på en korsformad fibula från H e d e n s t o r p och två li- kaledes korsformade fibulor från Sagaholm.

Även detta faktum talar mot att o r n a m e n t i k e n skulle vara slumpmässigt p å k o m m e n .

Vad skulle då ornamentiken kunna föreställa och ha för i n n e b ö r d för j ä r n å l d e r n s männi- skor? Givetvis glider man m e d sådana frågor in på det icke verifierbara. Trots detta går det nog att göra en del träffande spekulationer. Henrik Jarl Hansen (1991) diskuterar i en artikel an-

siktsavbilriningar på järnåldersföremål från Jyl- land, bland annat fibulor och rakknivar, se fig 9.

Det han m e n a r vara ansiktsavbildningar är i flera fall samma typ av o r n a m e n t i k som åter- finns på knivarna i n o r r a Småland! De r u n d a u r g r ö p n i n g a r n a är ögon och strecken är m u n eller hår. Det som kan saknas på de småländska knivarna jämfört m e d de fibulor och rakknivar som Hansen anför är att de senare är utrustade med en liten k n o p p i mitten av ansiktet. Detta tolkas som näsa. Kanske är det så att brons, som de flesta av dessa föremål är gjorda i, är bättre lämpad för att utföra d e n n a detalj än järnet i knivarna. Likheterna mellan o r n a m e n t e n är i alla fall så stora att någon form av gemensam begreppsvärld borde ligga bakom d e m .

(11)

Fig. 10. Fibula från Byarums- gravfältet som är försedd med samma ornamentik som pä knivryggarna. Ornamenti- ken sitter dels på ryggen all- deles ovanför plattan och dels på ryggens avslutning och fibulans fot. — Brooch from the cemetery at Byarum with the same kind of ornament as the knives. The or- namentation is placed on the bow at the front plate of the brooch and on the foot

Det kan alltså h a varit så att m a n gick o m k r i n g m e d små, k n a p p t synliga ansiktsavbildningar på knivryggarna u n d e r yngre romersk j ä r n å l d e r och folkvandringstid. Är de små märkena på knivryggarna i själva verket sti- liserade porträtt eller ansiktsavbildningar? De skulle då på sätt och viss k u n n a ses som por- trätt av j ä r n å l d e r n s smålänningar. Att samma typ av o r n a m e n t i k återfinns även i D a n m a r k stärker hypotesen om att o r n a m e n t i k e n har en verklig i n n e b ö r d . O m fler material gicks ige- n o m även i Sverige skulle kanske antalet ansikten stiga betydligt

O m o r n a m e n t i k e n är ett ansikte, vad skulle detta k u n n a innebära för bäraren? För arkeologen ligger det naturligtvis nära till hands att förklara något som m a n kan iaktta men inte riktigt begriper som kultiskt. Del vill säga att man ersätter en obegriplig företeelse m e d ett oförklarbart ord. Ansiktena skulle m e d d e n n a förklaring k u n n a vara gudabilder eller bilder av a n d r a högre eller lägre väsen vars närvaro välsignade kniven och dess användare. En an- nan tanke att ta fasta på är h u r knivarna på de småländska gravfälten är använda. Flera av d e m är påträffade i gravar. En stor andel av d e m är dock påträffade i lägen r u n t gravgöm- mor, nedstuckna i marken eller i stenkretsarna r u n t gravarna. Detta sätt atl använda knivar i gravläggningssammanhang kan fullt ut j ä m - föras m e d den svenska allmogens flera h u n d r a år yngre seder. O m knivarna ses som en garant för att de gravlagda inte skall spöka, kan ett or- n a m e n t på knivryggen med ett ansikte som mo-

tiv ge kniven en egen själ. D ä r m e d skulle knivens magiska förmåga och kraft att stoppa spö- ken växa.

Fyndkontext

Är de finaste knivarna påträffade i de rikaste gravarna? Skall de d ä r m e d betraktas som nå- gon form av statusföremål? Dessa frågor är med det befintliga materialet relevanta att ställa om d e tre största och totalundersökta gravfälten Byarum, Torarp och H e d e n s t o r p , där det finns tillräckligt många gravar för att de med ornerade knivar skall k u n n a relateras till det övriga materialet. Eftersom endast Torarp är slutgil- tigt avrapporterat finns det vissa svårigheter atl överblicka de övriga gravfälten.

På Byarumgravfältet påträffades o r n e r a d e knivar i anläggning 33:4 och 49. Dessa är för gravältet välutrustade gravar. Anläggning 33:4 innehöll förutom kniv en stor fibula a v j ä r n , kam, rembeslag samt keramik. Fibulan är av sen yngre romersk järnålderstyp. Anläggning 49 innehöll några av de finaste föremålen från hela gravfältet. Även d e n n a grav innehöll en fibula. I detta fall en stor korsformad, på vilken foten avslutas i ett djurhuvud. Fibulan år för- sedd med samma ansiktsornamentik som kniven i anläggningen. I graven påträffades även en kam, två bronsnålar, bronsbleck, en glätt- sten och keramik. Det är vanligt att korsfor- m a d e fibulor, inte bara från Småland, är för- sedda med d e n n a typ av ornamentik. Man skall kanske se det j u s t som o r n a m e n t och inte längre som medvetet avbildande ansikten.

(12)

Ett knivigt källmaterial och biUien av smålänningen 163

Fig. 11. En av de rikast utrustade gravarna från He- denstorpsgravfältet, A7. I eller i anslutning till an- läggningen påträffades två korsformade fibulor, tvä pärlor, en nål avjärn, en nål av brons, en fingerring av brons, minst två keramikkärl samt den ornerade kniven på figur 8. Renritning av tältritning av Anna Lihammer. — One of the richest burials from the cemetery at Hedenstorp, feature 7. In or in connection with the grave were found two cruciform brooches, two beads, an iron needle, a bronze needle, a fingerring of bronze, at least two pottery vessels and the ornate knife in Fig. 8.

Gravarna från Torarp innehöll generellt sett betydligt färre gravgåvor än de från Byarum.

O r n e r a d e knivar framkom i anläggning 12, 15 a och 17. I anläggning 12 framkom även ett h ä n g e och keramik. Enligt r a p p o r t e n är det tveksamt om d e n n a anläggning var en regelrätt grav eftersom koncentration av brända ben sak- nades. I anläggning 17 framkom en liten fibula och keramik. I anläggning 15 a påträffades inga a n d r a föremål utöver kniven. Föremålsupp- sättningarna är mycket små. H ä n g e t och fibulan är de e n d a bronsföremålen förutom dem i vapengraven som framkom på gravfältet.

Även på Hedenstorpsgravfältet har de or- n e r a d e knivarna en stark knytning till de rikaste gravarna. Den ena av de båda o r n e r a d e knivarna framkom i en grav m e d en stor glassmälta, en bronssölja m e d fint arbetad or- n a m e n t i k samt a n d r a bronsbeslag till bältet.

Den a n d r a o r n e r a d e kniven låg i en grav med en stor och rikt o r n e r a d korsformad fibula, två glaspärlor, nål, fingerring och kam. Precis utan- för graven låg en fot till ytterligare en korsformad fibula samt ä n n u en nål. Kniven i den här graven är den rikast o r n e r a d e i hela undersök- ningen och är försedd med o r n a m e n t i k längs hela ryggens översida. Dessa båda gravar är de i särklass rikaste på gravfältet.

S a m m a n t a g e t antyder fyndkombinatio- n e r n a att o r n e r a d e knivar har en knytning till rikare utrustade gravar. Rikedomen är relativ för respektive gravfält.

Gravarnas könstillhörighet går inte m e d sä- kerhet att uttala sig om. Möjligen kan de båda gravarna från Byarum klassas som tänkbara kvinnogravar. Särskilt gäller detta för graven, anläggning 49 med bronsnålar, kam och fibula.

Likaså kan graven från H e d e n s t o r p m e d glassmälta och sölja tolkas som mansgrav och graven m e d fibula, fingerring och pärlor som kvinnograv.

Sammanfattning

G e n o m olika typologiska indelningar har det gått att urskilja flera varianter av knivar från senare delen av yngre romersk j ä r n å l d e r och folkvandringstid i n o r r a delen av J ö n k ö p i n g s län. G e n o m jämförelser med knivar från andra p e r i o d e r har även dessa gått att isolera i tid.

Knivar b o r d e alltså gå att använda som date- r a n d e föremål i större omfattning än hittills har gjorts. Nio knivar från fyra olika gravfält var o r n e r a d e . Dessa var de knivar som h a d e mest arbetad skaftning. Iakttagelser av deras beva- ringstillstånd kan tyda på att de även är smidda av bättre j ä r n än övriga knivar. O r n a m e n t i k e n består i samtliga fall av urnypningar och streck pa övre delen av knivryggen. O r n a m e n t i k e n kan möjligen tolkas som ansiktsframställningar.

Samma o r n a m e n t i k har påträffats på flera fibulor från gravfälten. O m iakttagelsen är rik- tig kan man på sätt och vis säga att ornamentiken är bilder av j ä r n å l d e r n s smålänningar. Pa- ralleller finns i danskt material, dock hittills bara iakttagen på »finare» föremål som fibulor och rakknivar. Den spridda förekomsten gör att en vidare materialgenomgång av både knivar och a n d r a typer av föremål förmodligen skulle resultera i flera ansiktsmasker.

I materialet från Illerup Ädal i D a n m a r k finns det etl tjugotal o r n e r a d e knivar. Av dessa är det dock endast en som till fullo överens- stämmer m e d de här analyserade småländska knivarna (Ilkjaer 1993 Tafel 183, kniv KOJ. O m det rör sig om en smålänning i förskingringen vars utrustning och kniv kastats n e r i mossen eller om knivornamentiken är en allmännor- disk företeelse är för tidigt att avgöra. På de un- dersökta gravfalten har de o r n e r a d e knivarna g e n o m g å e n d e en stark knytning till gravar med i övrigt rikast gravgåvor. Detta bör tolkas som

(13)

att de o r n e r a d e knivarna var knutna till den sociala överklassen i järnålderssamhället. Ingen osteologisk analys av någon grav med o r n e r a d kniv har hittills utförts. Gravgåvorna i d e m ger ingen säker arkeologisk könsbedömning. Det förefaller emellertid som om o r n e r a d e knivar f ö r e k o m m e r i gravar b å d e m e d manliga och kvinnliga föremålsuppsättningar. Detta kan styrkas av att de o r n e r a d e knivarna varierar kraftigt i storlek.

j a g vill rikta ett varmt tack till Ann-Marie N o r d m a n och Mikael Nordström vid J ö n k ö p i n g s läns museum för att de ställt opublicerat material till mitt förfo- g a n d e och på alla sätt stött och underlättat arbetet m e d fyndmaterialct J a g vill också tacka Anna I.ihammer för d e tecknade illustrationerna.

Referenser

Areslätt, T, 1993. Arkeologisk undersökning överplöjt vikingatida gravfält Nennesmo, Reftele sn, Gislaveds kn. Jönköpings läns m u s e u m . Arkeologisk rap- p o r t 1992:20.

Arrhenius, B. 1970. Knivar från Helgo och Birka.

Fornvännen 65.

Bergils, L. 1968. Gravfältet vid Torarp i Svenarum.

Småländska Kulturbilder. Meddelanden från Jönkö- pings Uins Hemtrygdsförbund och Stiftelsen Jönköpings

Uins museum 41.

Bodin, U. 1994. Ell vikingalida skekltgravfålt i Finnve- den. J ö n k ö p i n g s läns museum Arkeologisk Rap- portserie nr 2. J ö n k ö p i n g .

Hagberg, L. 1937. När döden gästar. Stockholm.

Hansen, H.J. 1991. Oldtidens mange ansigter. Et par nye ekscmpler fra urnegravpladsen Drengsted i Sönderjylland. Aarb0gerjör Nordisk Oldkyndighed og Historie.

Ilkjaer, J. 1993. Illerup Ådal 3-4. Die Giirtel. Bestandleik und '/.ubehör. Arhus.

Nicklasson, P. 1997. Svärdet ljuger inte. Vapenfynd från äUlre järnåkier på Sveriges fastUmå. Acta Archaeo- logica Lundensia in 4 N 22.

N o r d m a n , A.-M. 1997 Ett järnäldersgravfält i Bya- r u m . Del nära förflutna - om arkeobgi i Jönköpings Uin. Småländska KullurbiUler. MeddeUmden från Jön- köpings läns Hembygdsförbund och stiftelsen Jönkö- pings Uins museum 67.

Wihlborg, A. 1972. Hällristningar och järnåldersgra- var En preliminär beskrivning av en arkeologisk u n d e r s ö k n i n g vid Sagaholm i J ö n k ö p i n g . Små- ländska Kulturbilder. Meddelanden frän Jönköpings Uins Hembygdsförbund och Stiftelsen Jönköpings Uins museum 45.

Summary

This essay deals with knives found in seven cemeteries from the late Roman Iron Age and Early Migration Period in the n o r t h e r n part of the province of Småland. T h r e e of the cemeteries have been totally excavated in m o d e r n times and have very good documentation. All t h e graves in the cemeteries are cremation graves, except for a couple of weapon-graves, in which the deceased was interred. T h e a u t h o r establishes a typology based u p o n tång types.

T h e r e are four main types of tång. O n the sim- plest knives the tång is a continuation of the blade and has no special decoration. This is the most usual form of tång and m o r e than half of the knives are of this type. It is possible to dis- cern different types of knife in the material, based on the shape of the blade, but this is not discussed in the essay.

T h e r e are m i n o r differences between this type of knife and knives from other periods of the Iron Age. This is the simple knife, which may look t h e same t h r o u g h the centuries, at least at first glance. O n the second type of tång the e n d is shaped into a hook. O n the third type of tång the e n d of the tång takes the form of a knob. This is an unusual tång and only two specimens have been found in the cemeteries.

T h e fourth type of tång is by far the most elab- orate. T h e tång e n d s with a r h o m b o i d , or in o n e case, a small plate. These knives differ in o t h e r ways from the rest. They are generally better preserved, which suggests that they were made of a better quality iron. In several of the cemeteries these knives were found in the graves with the richest grave goods. They are also d e c o r a t e d with small lines and incisions Fornvännnen 93(1998)

(14)

Etl knivigt källmaterial och bilden av småUinningen 165 along the u p p e r part of the back of the blade.

This o r n a m e n t a t i o n is tentativdy interpreted as faces.

T h e r e are some parallels in the Danish material, but these artefacts are not knives and the o r n a m e n t a t i o n is slightly different. T h e same kind of o r n a m e n t which is found on the knives also occurs on brooches from the cemeteries.

Several knives did not c o m e to light in p u r e grave context. Knives had been stuck in the g r o u n d outside stone settings or laid on top of the cremation graves. In older burial traditions

in Sweden, the knife was often seen as a means to prevent the dead from walking. T h e small face-masks on the knives could in this context be seen as a way of e n h a n c i n g the power of the knife. T h e author also tries to determine which knives were used by men and which by women, based u p o n their weight and the length of the haft. T h e results in this respect are i n c o n d u - sive. Instead of being m a d e for a specific indi- vidual the knives seem to have been manufac- tured along standardised lines.

(15)