Riksintressen i siffror
– statistik över kulturmiljövårdens riksintressen
Riksantikvarieämbetet Box 5405
114 84 Stockholm Tel 08-5191 80 00 www.raa.se registrator@raa.se
Riksantikvarieämbetet 2017
Riksintressen i siffror – statistik över kulturmiljövårdens riksintressen Omslag:
Badelunda gravfält. Foto: Bengt A Lundberg/Riksantikvarieämbetet.
Forsbacka bruk. Foto: Bengt A Lundberg/Riksantikvarieämbetet.
Rosta stadsdel. Foto: Pål-Nils Nilsson/Riksantikvarieämbetet.
Åsens by. Foto Leif Gren/Riksantikvarieämbetet.
Upphovsrätt, där inget annat anges, enligt Creative Commons licens CC BY.
Innehåll
1 Inledning ...4
2 Metod och avgränsningar ...5
2.1 Textanalyser ...5
2.2 Bearbetning och analyser av geografisk data ...6
3 Kulturmiljövårdens riksintressen – en bakgrund ...7
3.1 Områden av riksintresse ...7
3.2 Olika myndigheters ansvar ...7
3.3 Ett rikt och varierat urval av kulturmiljöer ...8
4 Antal riksintressen och arealer ...10
4.1 Riksintressebeskrivningar och geografiska avgränsningar ...10
4.2 Antal riksintressen – tillvägagångssätt ... 12
4.3 Riksintressearealer ...14
5 Reviderade beskrivningar och avgränsningar ...16
5.1 Länsstyrelsernas pågående revideringar ...16
5.2 Beskrivningar och avgränsningar som reviderats, tillkommit eller utgått... 17
5.3 Områden som inte längre pekas ut som riksintressanta ...18
6 En mångfald av kulturmiljöer ...19
6.1 Landskaps- och miljötyper i de utpekade riksintressena ...19
6.2 Riksintressenas variation och tidsdjup ...22
7 Markanvändning och skyddade kulturmiljöer ... 26
7.1 Markanvändning ... 26
7.2 Riksintressen inom tätort ... 26
7.3 Skyddade kulturmiljöer ... 28
8 Sammanfattande diskussion ... 31
Referenser ...33
Bilagor 1 Antal riksintressen för kulturmiljövården ...34
2 Riksintresseareal per län ...35
3 Redovisning av miljö- och landskapstyper ...36
4 Antal riksintressen för kulturmiljövården per län och per landskaps- och miljötyp 2017...37
5 Länsvis redovisning av markslag inom kulturmiljövårdens riksintressen ... 46
1 Inledning
Riksintressen är anspråk på mark- och vattenområden som har pekats ut av staten därför att de innehåller nationellt viktiga värden och kvaliteter.
De är därigenom ett sätt för staten att påverka och bevaka olika intressen inför en ny eller förändrad markanvändning för att på lång sikt nå en håll- bar samhällsutveckling. De utpekade områdena kan vara av riksintresse av olika skäl. Det kan vara områden med skyddsvärda natur- eller kultur- värden eller områden som är viktiga utifrån ett exploateringsperspektiv, exempelvis för energiproduktion eller kommunikation.1
Riksantikvarieämbetet är den centrala myndighet som ansvarar för att peka ut och lämna uppgifter om områden som bedöms vara av riksintresse för kulturmiljövården. Avsikten är att de tillsammans ska ge en bred bild av landets historia och kulturhistoriska utveckling samt att de genom sina kulturhistoriska värden ska vara miljöer som är av stor betydelse ur ett nationellt perspektiv. Riksantikvarieämbetet har också ett uppsiktsansvar över områden som är av riksintresse för kulturmiljövården. Mot bakgrund av detta har olika statistiska uppgifter om kulturmiljövårdens riksintres- sen ställts samman. Syftet är att ge en överblick över befintliga riksin- tressen för kulturmiljövården och relatera befintliga riksintresseunderlag till annan information, exempelvis om markanvändning och skyddade kulturmiljöer. All data som används och som presenteras i denna rapport förändras dock kontinuerligt. För aktuella uppgifter hänvisas därför till de källor som all data har hämtats ifrån.
1. Områden som är av riksintresse regleras genom 3 och 4 kap. miljöbalken (MB).
2 Metod och avgränsningar
I detta avsnitt redovisas de metoder som använts för att ta fram och sam- manställa olika uppgifter om kulturmiljövårdens riksintressen – en text- analys i form av en genomgång av olika riksintresseunderlag samt en bear- betning och analys av geografisk data såsom geografiska avgränsningar, administrativa gränser, markanvändning och skyddade kulturmiljöer.
Denna rapport har däremot inte haft för avsikt att redovisa olika ställ- ningstaganden och urvalsaspekter för kulturmiljövårdens riksintressen (såsom över- eller underrepresentation eller avsaknad av miljöer i riksin- tresseurvalet). Inte heller ingår någon analys av kulturmiljöernas förvalt- ningsbetingelser. För detta krävs en mer ingående granskning av de olika kulturmiljöerna, men också stöd och detaljkunskaper från framför allt länsstyrelser och länsmuseer.
2.1 Textanalyser
För att få fram uppgifter om antalet riksintressen som för närvarande finns i landet för kulturmiljövården har Riksantikvarieämbetets samtliga riks- intressebeskrivningar gåtts igenom. Dessa finns tillgängliga på Riksan- tikvarieämbetets webbplats och är sammanställda efter län och kommun.2 Utgångspunkter för beräkningen har varit att ett riksintresseområde inte ska räknas flera gånger om det sträcker sig över läns- eller kommun- gräns alternativt består av flera delområden med samma motivbeskrivning (se mer om detta i kapitel 4. Antal riksintressen och arealer). I de fall riks- intresseområden sträcker sig över en länsgräns och saknar hänvisning om detta i riksintressebeskrivningarna kan dock ett och samma riksintresse i denna sammanställning ha räknats som flera.
För att få fram uppgifter kring revideringar av riksintressebeskrivningar och avgränsningar har beskrivningar tillsammans med beslutade ären- den gåtts igenom. Sammanställningen av dessa uppgifter visar dock inte riksintresseanspråkets tillstånd eller relevans, då det kräver en helt annan genomgång och analys än vad som rymts inom detta arbete. Beskrivningar har även använts för att få fram uppgifter om vilka typer av miljöer som riksintressena innehåller och vilket tidsdjup som de kan återspegla. För att undersöka om och hur urvalet av riksintressen för kulturmiljövården har förändrats över tid har uppgifter även jämförts med de beskrivningar som togs fram i samband med 1970-talets fysiska riksplanering.3
2. https://www.raa.se/samhallsutveckling/samhallsplanering/riksintresse-for-kulturmiljovarden/riksintres- sebeskrivningar/ (Hämtad 2017-11-30).
3. Riksantikvarieämbetet 1972, Miljöer och större områden av betydelse för kulturminnesvården. Beskrivning till
2.2 Bearbetning och analyser av geografisk data
Antalet riksintressebeskrivningar är inte direkt kopplade till antalet geo- grafiskt avgränsade områden. För att få fram antalet geografiska avgräns- ningar och även riksintressearealer har data därför hämtats från Läns- styrelsernas GeodataKatalog.4 För att få fram länsvisa uppgifter har datan analyserats i det geografiska informationssystemet ArcGIS tillsammans med administrativ kartdata från Lantmäteriet5. En mindre genomgång av de geografiska riksintresseavgränsningarna har även gjorts med hjälp av kartdata levererad från SCB6 i syfte att få bort eventuella överlappningar av registrerade riksintresseytor.
För att få fram uppgifter om hur marken nyttjas inom kulturmiljövår- dens riksintresseområden har data om markanvändning7 bearbetats och analyserats i ArcGIS. Även tätorter8 med fler än 100 000 innevånare har analyserats tillsammans med den geografiska utsträckningen för riksin- tresseområdena. Analysen har gjorts för att se hur stor andel av tätorters landareal som består av kulturmiljövårdens riksintressen. Detta då beva- randeintressen riskerar att hamna i konflikt med andra riksintressen och allmänna intressen som innebär en förändrad eller ny markanvändning.
Slutligen har en analys i ArcGIS gjorts av i vilken omfattning som skyd- dade kulturmiljöer ligger inom kulturmiljövårdens riksintressen. De skyd- dade miljöer som har analyserats är statliga byggnadsminnen9, byggnads- minnen10, kyrkor11, fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar12. Data som använts har hämtats från Riksantikvarieämbetets Bebyggelse- register (BeBR)13 och Fornminnesinformationssystem (FMIS)14. Kultur- miljöer som skyddas genom planbestämmelser, områdesskydd enligt mil- jöbalken (MB)15, områdesbestämmelser och villkor enligt tillståndsbeslut ingår däremot inte i denna bearbetning och analys.
4. https://ext-geodatakatalog.lansstyrelsen.se/GeodataKatalogen/. (Hämtad 2017-06-22) 5. https://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/Kartor/oppna-data/hamta-
oppna-geodata/ (Hämtad 2017-06-22)
6. Kartdata med borttagna överlappningar 2017-06-09 av Jerker Moström, SCB.
7. https://www.naturvardsverket.se/Nyheter-och-pressmeddelanden/Pressarkiv/Nyheter-och-pressmedde- landen-2014/Naturvardsverket-tar-over-Svenska-Marktackedata/. (Hämtad 2017-08-24)
8. SCB, Tätorter referensår 2015. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/geodata/
oppna-geodata/tatorter/. (Hämtad 2017-08-24)
9. Enligt förordning (1998:1229) om statliga byggnadsminnen m.m.
10. Enligt 3 kap. 1 § kulturmiljölagen (KML).
11. Enligt 4 kap. 2–3 §§ KML.
12. Enligt 2 kap. 1 § KML.
13. http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/sok/search.raa. (Hämtad 2017-08-24) 14. http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html. (Hämtad 2017-08-24) 15. Skydd av områden såsom natur- och kulturreservat enligt 7 kap. MB.
3 Kulturmiljövårdens riksintressen – en bakgrund
Det finns för närvarande över 1 50016 miljöer i landet som har bedömts vara av riksintresse för kulturmiljövården. Här följer en redogörelse av vad riksintressen är för något, de roller och ansvar som finns för olika frågor kopplade till riksintressen samt vilken information som finns att tillgå.
3.1 Områden av riksintresse
Kulturmiljövårdens riksintresseområden ska tillsammans ge en bred bild av landets historia och kulturhistoriska utveckling, med de regionala variationer och särdrag som varit betydelsefulla för denna utveckling. De varierar såväl till storlek som till det kulturhistoriska innehållet och kan omfatta allt från små miljöer som speglar en speciell historisk epok till större landskapsavsnitt som präglats av en lång tids utveckling.17
De utpekade miljöerna är Riksantikvarieämbetets bedömning av vad som är av riksintresse för kulturmiljövården och är ett anspråk på den fysiska miljön. Inom de områden som har pekats ut som kulturhistoriskt värdefulla miljöer får inga ingrepp eller åtgärder utföras som påtagligt kan skada de värden som finns. Det är först i samband med en förändrad mark- och vattenanvändning som riksintresseanspråket kan prövas juridiskt.18 3.2 Olika myndigheters ansvar
Boverket är den myndighet som enligt hushållningsbestämmelserna19 samordnar de centrala verkens arbete med riksintressen och som ansvarar för en allmän uppsikt över hushållningen med mark- och vattenområden.
Riksantikvarieämbetet ansvarar för att beskriva de värden som riksin- tresseanspråken grundar sig på och ska, efter samråd med Boverket, andra berörda riksintressemyndigheter och länsstyrelser, lämna uppgifter om nya eller reviderade riksintressen för kulturmiljövården till länsstyrelsen.20 Myndigheten ansvarar även för uppsikten över hushållningen med kultur- miljöer i landet.21 Det innebär bland annat att Riksantikvarieämbetet ska granska och följa upp länsstyrelsernas, kommunernas och andra beslu-
16. Enligt Riksantikvarieämbetets sammanställning av riksintressebeskrivningar i april 2017 är det 1 526 stycken miljöer som är av riksintresse för kulturmiljövården.
17. Boverket 2014, PBL kunskapsbanken – Riksintressen för kulturmiljövården, http://www.boverket.se/sv/PBL- kunskapsbanken/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-miljobalken/hushallning-med-mark-och-vatten/
riksintressen-for-kulturmiljovarden/. (Hämtad 2017-04-18) 18. 3 kap. 6 §. MB.
19. Förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden, 1a §.
20. Förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden, 2 §.
21. Förordning (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden, 1a §.
tande aktörers tillämpning av riksintressena inom Riksantikvarieämbetets verksamhetsområde.22 Detta förutsätter en nationell överblick över riks- intresseanspråken genom att ha kännedom om urvalet av områden (antal, omfattning, landskapstyper, kulturhistoriska utvecklingsskeenden m.m.).
Länsstyrelsen har det regionala uppsiktsansvaret över utpekade riksin- tressen och ska verka för att riksintressen tillgodoses i planeringen och prövningen av en ny eller förändrad mark- och vattenanvändning. Läns- styrelsen ska förmedla de underlag som Riksantikvarieämbetet upprät- tar om riksintressena till kommuner och andra berörda. I många fall kan länsstyrelsen behöva ta fram förtydligande underlag exempelvis inför en planeringsprocess eller ett beslut som berör riksintresseanspråket. Läns- styrelsen kan även föreslå nya riksintressen eller ändringar av befintliga riksintresseanspråk, vilka kan tas fram i dialog med kommunen eller läns- styrelsens tillsyns- eller uppsiktsarbete.23
Kommunen ska i sin tur redovisa i översiktsplanen hur de avser att till- godose riksintressena. Översiktsplanen är kommunens verktyg för att pre- cisera och ta ställning till riksintressen och allmänna intressen genom att ge vägledning för hur mark- och vattenområden ska användas.
3.3 Ett rikt och varierat urval av kulturmiljöer
Riksintressena har sin bakgrund i den fysiska riksplaneringen på 1970- talet och behovet av en övergripande statlig långtidsplanering av mark- och naturresurser. Den ekonomiska utvecklingen hade tillsammans med specialisering, större driftsenheter inom industrin och växande service- näringar skapat en strukturomvandling inom näringslivet. Strukturom- vandlingen innebar att vissa bygder avfolkades i större utsträckning medan större och medelstora tätorter växte. Den statliga planeringen var tänkt att styra förloppet i denna urbaniseringsprocess samtidigt som förutsättningar skapades för en jämnare fördelning av ekonomisk tillväxt och välfärd över hela landet. Genom att peka ut och skydda värdefulla kulturmiljöer som riksintressen ville staten få möjlighet att företräda bevarande av kollektiva nyttigheter som inte kom till uttryck i pengar.24
Förarbetena till såväl den fysiska riksplaneringen som till naturresurs- lagen uttryckte en önskan om att de utvalda kulturmiljöerna skulle ge människor en möjlighet att följa landets odlings- och bebyggelsehistoria för att öka förståelsen av den utveckling som lett fram till det samhälle
22. Det innebär även att Riksantikvarieämbetet ska följa utvecklingen av de kulturmiljöer som omfattas av hushållningsbestämmelsen.
23. Bl.a. ska kommunerna enligt 3 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900) i översiksplanerna tala om hur riksintressena ska tillgodoses. Översiktsplanen ger vägledning för beslut om hur mark- och vattenområ- den ska användas och hur den byggda miljön ska användas, utvecklas och bevaras.
24. SOU 1971:75, Hushållning med mark och vatten – inventeringar, planöverväganden om vissa naturresurser, former för fortlöpande fysisk riksplanering, lagstiftning, s. 21 ff.
vi har idag. Genom de bevarade kulturmiljöerna skulle det vara möjligt att åskådliggöra spåren efter olika utvecklingsfaser i människors markut- nyttjande, näringsfång, sociala strukturer, bebyggelsehistoria och deras regionala särdrag.25 Även mer svårgripbara kulturhistoriska värden med betydelsefulla sociala aspekter efterfrågades, något som krävde en stor bredd och variation av kulturmiljöer.26 Redan i betänkandet från 1971 kon- staterades dock att urvalet av utpekade miljöer successivt behövde ses över och revideras kontinuerligt och i takt med att värderingar över vad som är skyddsvärt förändras över tid.27
Riksantikvarieämbetet gjorde det första urvalet av kulturmiljöer på 1970-talet.28 Några omfattande förändringar av urvalet har inte skett sedan 1987, men justeringar och kompletteringar har skett och sker löpande.
Bland nytillskotten kan nämnas exempelvis riksintressen som innehåller industrialismens anläggningar och samhällen samt miljonprogrammets bostadsområden.29 I kapitel 5 redovisas statistik med bäring på riksintres- senas kulturhistoriska innehåll.
25. SOU 1971:75, Hushållning med mark och vatten – inventeringar, planöverväganden om vissa naturresurser, former för fortlöpande fysisk riksplanering, lagstiftning, s. 21 ff.
26. Prop. 1985/86:3, Med förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m. s. 67.
27. SOU 1971:75, Hushållning med mark och vatten, s. 175.
28. Riksantikvarieämbetet 1972, Miljöer och större områden av betydelse för kulturminnesvården. Beskrivning till kartredovisning sammanställd av Riksantikvarieämbetet, s. 12 ff. Urvalet gjordes med hjälp av länsstyrelser, vetenskapliga institutioner och länsmuseer. Som ett stöd för urvalet fanns bl.a. det centrala register som fanns för fornlämningar. Däremot saknades något liknande register för monument och miljöer från historisk tid, vilket till viss del kom att påverka urvalet.
29. Boverket 2014, PBL kunskapsbanken – Riksintressen för kulturmiljövården, http://www.boverket.se/sv/
PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-miljobalken/hushallning-med-mark-och- vatten/riksintressen-for-kulturmiljovarden/. (Hämtad 2017-04-18)
4 Antal riksintressen och arealer
I detta kapitel presenteras statistik över antalet riksintressen för kulturmil- jövården och hur stora arealer som de sträcker sig över. Statistiken bygger på Riksantikvarieämbetets olika beslut om kulturmiljövårdens riksintres- sen och på länsstyrelsernas geografiska information om riksintressen.
4.1 Riksintressebeskrivningar och geografiska avgränsningar Riksantikvarieämbetet har ansvaret att beskriva de värden som ligger till grund för utpekandet av kulturmiljövårdens riksintressen. För varje riks- intresse finns därför en beskrivning som i korthet anger och motiverar dessa värden. De objekt, strukturer, egenskaper och samband som gör den riksintressanta historien läsbar i landskapet, det vill säga de uttryck för riksintresset som inte påtagligt får skadas, finns också kort beskrivna i riksintressebeskrivningen.30 Beskrivningarna syftar till att underlätta för olika aktörer att ta hand om riksintressenas värden i samband med plane- ring av olika åtgärder och vid prövning av ärenden som rör exempelvis en förändrad markanvändning. I många fall har länsstyrelsen tagit fram för- tydligande underlag till kulturmiljövårdens riksintressen. Dessa så kallade fördjupade riksintressebeskrivningar ingår dock inte denna genomgång.
Till varje riksintresse hör även en geografisk avgränsning som ska ses som en precisering av riksintresset. Avgränsningen ska omfatta de fysiska uttryck som gör den riksintressanta berättelsen läsbar i landskapet. Syftet är främst att signalera förekomsten av riksintressanta kulturmiljöer och vara vägledande för bedömningen av olika åtgärders lokalisering.31
I denna rapport utgår beräkning av antal riksintressen för kulturmiljö- vården primärt ifrån antalet riksintressebeskrivningar.32 Kompletterande uppgifter finns även om antalet geografiska avgränsningar.
30. Boverket 2014, PBL kunskapsbanken – Riksintressen för kulturmiljövården, http://www.boverket.se/sv/
PBL-kunskapsbanken/teman/kulturvarden/kulturvarden-i-miljobalken/hushallning-med-mark-och- vatten/riksintressen-for-kulturmiljovarden/. (Hämtad 2017-04-18)
31. Riksantikvarieämbetet 2014, Kulturmiljövårdens riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken, Handbok 2014-06-23, s. 79–80.
32. Antalet riksinintressebeskrivningar är inte direkt kopplade till antalet geografiskt avgränsade områden det vill säga det råder inte något 1:1 förhållande mellan beskrivning och geografiskt avgränsat område. Antalet riksintressen kan därför beräknas på två sätt – utifrån antalet riksintressebeskrivningar eller geografiska områden.
Figur 1. Områden som är av riksintresse för kulturmiljövården.
Källa: Länsstyrelsernas GeodataKatalog.
• ,
.
,1–50 51–100 101–150 151–200
Figur 2. Antalet riksintressen för kulturmiljövården per län Källa: Riksantikvarieämbetet.
4.2 Antal riksintressen – tillvägagångssätt
Sammanställningen av antalet riksintressen för kulturmiljövården utgår i denna rapport ifrån framtagna riksintressebeskrivningar och följande:
� Riksintressen som berör mer än ett län räknas endast en gång i ett av de berörda länen.
� Riksintressen som berör flera kommuner räknas endast en gång i en av de berörda kommunerna.
� Riksintressen som består av flera delområden och har samma beskrivning av vad som motiverar ett utpekande av ett riksintresse räknas som ett riksintresse.
� Riksintressen som består av flera delområden och har olika beskrivning av vad som motiverar ett utpekande av ett riksintresse räknas som flera riksintressen.
• •
• •
0 25 50 75 100 125 150 175 200 Norrbotten
Västerbotten Jämtland Västernorrland Gävleborg Dalarna Västmanland Örebro Värmland Västra Götaland Halland Skåne Blekinge Gotland Kalmar Kronoberg Jönköping Östergötland Södermanland Uppsala Stockholm
Figur 3. Detaljerad redovisning av antal riksintressen för kulturmiljövården per län.
Källa: Riksantikvarieämbetet.
En beräkning utifrån ovanstående utgångspunkter leder till att det för närvarande finns 1 526 stycken riksintressen för kulturmiljövården i landet (se figur 1). Beräkningen visar även att antalet riksintressen per län varierar mellan 19 och 197 stycken (se figur 2 och figur 3).
Figur 2 och 3 visar variationen av antalet riksintressen per län, varav figur 3 ger en mer detaljerad redovisning. Redovisning av exakta antalet riksin- tressen per län återfinns i bilaga 1. Västra Götalands län är det län som har flest riksintresse anspråk (197 stycken). Detta beror på 1998 års länssam- manslagning av Göteborgs- och Bohuslän, Älvsborgs län och Skaraborgs län. Det län som har minst antal områden som är av riksintresse för kul- turmiljövården är Blekinge län (19 stycken). Blekinge län är ytmässigt ett litet län vilket är en förklaring till att länet har färre riksintresseanspråk jämfört med län som ytmässigt är större. En annan förklaring till vad som kan ligga bakom variationen är olikheter i utformningen av riksintresse- underlag och om riksintressen beskrivs som ett sammanhängande område eller som flera olika delområden. Ett exempel här är Dalarnas län med
I
• 1 I
I I I
Figur 4. Andelen som kulturmiljö- vårdens riksintresseareal utgör av länens totala areal (land och vatten).
Källa: Länsstyrelsernas Geodata Katalog (geografiska avgränsningar för kultur- miljövårdens riksintressen) och SCB (länsareal).
0,5–2,5 % 2,6–5,0 % 5,1–7,5 % 7,6–10,0 % 10,1–12,5 %
riksintressen som består av byar med tillhörande fäbodmiljöer och med separata riksintresse beskrivningar. De har i denna sammanställning räk- nats som flera riksintressen, även om de kan ha en samhörighet, vilket påverkar totala antalet för länet (se även 4.3 Riksintressearealer).
4.3 Riksintressearealer
Av texten ovan framgår att det till kulturmiljövårdens riksintressebeskriv- ningar även hör geografiska avgränsningar. Via Länsstyrelsens Geodata- Katalog33 går det att få fram uppgifter om antalet geografiska avgräns- ningar (ytor) som finns registrerade i landet och hur stora arealer de
33. https://ext-geodatakatalog.lansstyrelsen.se/GeodataKatalogen/. (Hämtad 2017-06-22)
• •
• •
sträcker sig över. Totalt finns närmare 1 70034 geografiska områden regist- rerade (se figur 1).
Kulturmiljövårdens riksintressen omfattar cirka 2,1 miljoner hektar35 vilket motsvarar cirka fyra procent av rikets totalareal (land och vatten) på närmare 53 miljoner hektar. Denna siffra kan jämföras med andra riksin- tressearealer. För områden som enligt MB36 bedömts vara av riksintresse av olika ändamål varierar anspråken mellan 0,1 promille (riksintresse för kärnavfall) av rikets areal till 21 procent (riksintresse för friluftsliv).
Andelen som arealen för kulturmiljövårdens riksintressen utgör av den totala länsarealen (se figur 4) varierar från 0,6 procent (Värmlands län) till 11,6 procent (Stockholms län). Faktorer som påverkar denna variation mellan länen handlar om mängden riksintressen som har pekats ut inom länet och hur de geografiska avgränsningarna har gjorts för de olika riks- intressena.
Snittarealen per riksintresse, varierar från 316–6 412 hektar. För en mer detaljerad redovisning av riksintressearealer i de olika länen se bilaga 2.
34. 1 698 stycken geografiska ytor var registrerade i Länsstyrelsernas GeodataKatalog 2017-04-10.
35. Totalareal riksintresse för kulturmiljövården var 2 166 412 ha i april 2017.
36. Enligt 3 kap. 5–9 §§ MB gäller detta mark- och vattenområden som är av betydelse för rennäringen, yrkes- fiske eller vattenbruk, även områden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras natur- värden, kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet. Vidare också områden som innehåller värdefulla ämnen eller material, är särskilt lämpliga för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning, avfallshantering eller har betydelse för totalförsvaret.
5 Reviderade beskrivningar och avgränsningar
Detta kapitel presenterar uppgifter om i vilken omfattning som riksintresse- beskrivningar och geografiska avgränsningar har reviderats de senaste åren. Uppgifterna bygger på Riksantikvarieämbetets olika beslut om kul- turmiljövårdens riksintressen.37
5.1 Länsstyrelsernas pågående revideringar
Riksantikvarieämbetet tog 2014 fram en handbok38 som syftade till att utgöra ett stöd för länsstyrelserna i deras arbete med kulturmiljövårdens riksintressen.39 Sedan dess har länsstyrelsernas aktiviteter med att se över och revidera riksintressena ökat. Merparten40 av länsstyrelserna planerar för, arbetar eller har arbetat fram förslag till reviderade riksintressebe- skrivningar och geografiska avgränsingar.
Länsstyrelserna har kommit olika långt i arbetet. Ett par länsstyrelser41 har redan sett över stora delar av kulturmiljövårdens riksintressen i länet och de reviderade beskrivningar som tagits fram har även beretts med och beslutats av Riksantikvarieämbetet. Tre länsstyrelser42 har också sett över stora delar av länets riksintressebestånd, men inväntar ännu beslut från Riksantikvarieämbetet. Ett par län43 har fokuserat sitt arbete på att ta fram fördjupade kunskapsunderlag för kulturmiljövårdens riksintressen. Där- utöver redovisar flera länsstyrelser att de har påbörjat eller planerar för ett långsiktigt arbete med att se över riksintressena i länet.
Länsstyrelsernas översyner med efterföljande revideringar innebär att den statistik och de uppgifter som presenteras i innevarande rapport kom- mer att förändras allt eftersom Riksantikvarieämbetet fattar beslut om nya beskrivningar och avgränsningar.
37. Länsstyrelsernas egna mindre justeringar av den geografiska avgränsningen ingår därmed inte i denna sammanställning.
38. Riksantikvarieämbetet 2014, Kulturmiljövårdens riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Handbok 2014-06-23.
39. Enligt förordning (2010:1121) om bidrag till förvaltning av värdefulla kulturmiljöer, kan anslaget 7:2 Bidrag till kulturmiljövård användas till länsstyrelsernas arbete med att ta fram regionala och kommunala kun- skapsunderlag. Anslaget har bland annat använts för länsstyrelsernas revidering av kulturmiljövårdens riksintressen.
40. Riksantikarieämbetet har i en riktad fråga till länsstyrelserna bett om uppgifter om hur många riksintres- sen för kulturmiljövården som ses över. Av 19 svarande länsstyrelsen uppgav 17 att de i olika omfattning redan genomför eller planerar för en översyn av länets riksintressen. Länsstyrelserna i Västra Götalands och Östergötlands län svarade inte på Riksantikvarieämbetets fråga.
41. Länsstyrelserna i Kalmar och Gävleborgs län.
42. Länsstyrelserna i Blekinge, Södermanlands och Västernorrlands län.
43. Länsstyrelserna i Kronobergs och Örebro län uppger att de främst arbetat med att ta fram fördjupade riksintressebeskrivningar.
5.2 Beskrivningar och avgränsningar som reviderats, tillkommit eller utgått
Vid en beräkning av antalet förändrade riksintressebeskrivningar och geo- grafiska avgränsningar har befintliga uppgifter jämförts med åren 1996–
1997. Dessa år används som jämförelseår då det under denna tid gjordes en större översyn av landets riksintressebeskrivningar och även vissa juste- ringar av geografiska avgränsningar.
Tre olika graderingar har valts för denna sammanställning:
� Oförändrad – varken riksintressebeskrivning eller geografisk avgränsning har reviderats sedan 1996–1997.
� Reviderad – riksintressebeskrivning och/eller geografisk avgränsingen har reviderats efter åren 1996–1997.
� Tillkommit – ett nytt område som är av riksintresse för
kulturmiljövården har pekats ut efter åren 1996–1997. Merparten av kulturmiljövårdens riksintressen har kvar de riksintresse- beskrivningar som togs fram under åren 1996–1997.
Närmare åtta procent (121 stycken) av landets riksintressen har helt eller delvis reviderats genom att de fått nya beskrivningar eller geografiska avgränsningar (se tabell 1 nedan). Sedan 1997 har fem nya riksintressen för kulturmiljövården pekats ut.44 Ett av dessa riksintresseområden beslutades år 1999 och de övriga beslutades under åren 2011–2014.
Den här sammanställningen redovisar endast i vilken omfattning befintliga underlag har reviderats och inte i vilken omfattning anspråken som sådana är aktuella. Det är först vid planering eller beslut inför en ny eller förändrad markanvändning som anspråket prövas. Att ta fram en sådan statistik har inte inrymts i detta arbete.
Oförändrad Reviderad Tillkommit Utgått
Antal riksintressen 1 399 121 5 25
Tabell 1. Sammanställning av antal förändrade riksintressebeskrivningar och geografiska avgränsningar. Källa: Riksantikvarieämbetet.
44. De utpekade riksintressena är Tinnerö odlingslandskap i Östergötlands län, Sätra stadsdel i Gävleborgs län, Ängsfruktsodlingsområdet kring Södra Åsnen i Kronobergs län, Norrvikens trädgårdar i Skåne län, Hohults by i Kronobergs län.
5.3 Områden som inte längre pekas ut som riksintressanta
Av de områden som fanns med i sammanställningar från åren 1996–1997 pekas 25 områden inte längre ut som riksintressanta för kulturmiljövården.
Skälen till detta är exempelvis att värden saknas som motiverar ett riksin- tresse eller att flera riksintresseområden har slagits samman till ett större sammanhängande område.
Den största andelen av riksintressen som utgått står Kalmar län för.
Länet gör sedan 2013 och framåt en översyn av länets riksintressen för kulturmiljövården, vilket hittills har lett till att 15 riksintresseområden har utgått.
6 En mångfald av kulturmiljöer
I detta kapitel presenteras det kulturhistoriska innehållet inom de områ- den som pekats ut som riksintressanta för kulturmiljövården. Redovis- ningen bygger på de beskrivningar som finns för varje riksintresse och som beskriver de värden som riksintresseanspråken grundar sig på.
6.1 Landskaps- och miljötyper i de utpekade riksintressena
För att skydda värdefulla kulturmiljöer i samband med 1970-talets fysiska riksplanering pekade Riksantikvarieämbetet ut 1 866 kulturmiljöer. Av dessa bedömdes 831 områden vara riksintressanta medan övriga 1 035 bedömdes vara viktiga ur ett regionalt perspektiv. För samtliga miljöer som pekades ut gjordes en kortfattad beskrivning av områdets viktigaste egenskaper ur ett kulturmiljöperspektiv.45
Inför införandet av naturresurslagen 1987 sågs urvalet över. Nya områ- den tillkom, exempelvis institutionsmiljöer och villastäder, medan andra togs bort, däribland flertalet fornlämningsmiljöer.46 Dagens urval består till stora delar av urvalet som gjordes 1987 och det finns drygt 1 500 miljöer utpekade som riksintressanta för kulturmiljövården, se kapitel 3.
Kulturmiljöerna varierar till såväl kulturhistoriskt innehåll som storlek.
De kan omfatta allt från små bebyggelsemiljöer som speglar en kort tid och specifik del av landets historia till vidsträckta landskapsavsnitt som har formats av en lång tids utveckling. Flera av de utpekade miljöerna synliggör även sociala maktstrukturer som funnits genom historien. Här finns exempelvis landskap som genomgått säteribildning och som inne- håller såväl slott som torpbebyggelse. Ett annat exempel är gruvmiljöer där både bergsmansgården och arbetarbostäderna finns bevarade inom samma riksintresse.
I syfte att undersöka om urvalet av riksintressen har förändrats över åren har en jämförelse gjorts mellan de riksintressebeskrivningar (se kapitel 4.1) som låg till grund för de riksintressanta områdena 1971 och de beskriv- ningar som är aktuella för dagens riksintressen. För denna jämförelse har texter använts i riksintressebeskrivningen som anger och motiverar de vär- den som som legat till grund för utpekandet tillsammans med de texter
45. Riksantikvarieämbetet 1972, Miljöer och större områden av betydelse för kulturminnesvården. Beskrivning till kartredovisning sammanställd av Riksantikvarieämbetet.
46. Riksantikvarieämbetet 1985, Översyn av riksintresse för kulturmiljövården – Allmänna råd, s. 1–2.
som beskriver hur dessa värden fysiskt uttrycks i landskapet.47 Texterna har delats upp efter olika miljö- och landskapstyper för att möjliggöra statistisk bearbetning.48 Indelningen är förhållandevis grov, men är tänkt att ge en överblick kring spridning och frekvens av de kulturmiljöer riksin- tressena representerar. En mer fullständig redovisning av vilka landskaps- och miljötyper som riksintressena har delats upp i återfinns i bilaga 3.
Inom ett och samma riksintresse ryms ofta flera olika landskaps- och miljötyper. I genomsnitt innehåller varje riksintresse tre olika typer. Det kan exempelvis vara en miljö som brukats kontinuerligt sen järnåldern och som innehåller fornlämningar, odlingslandskap, byar, sockencentra och kyrkomiljöer. Landskaps- och miljötyper från hela riksintressebe- skrivningen visar alltså på en större variation än vad som framkommer via motivtexterna.49
Figur 5 nedan visar att andelen riksintressen som innehåller fornläm- ningsmiljöer har minskat något sedan 1971 (från 52 procent till 44 procent).
Andelen riksintressen med exempelvis kyrkomiljöer, slott och herrgårdar, fiske och stadsmiljö är ungefär samma idag som 1971. Däremot har ande- len riksintressen som innehåller bland annat tätort, odlingslandskap, torp och gårdar, industri och institutioner ökat i det aktuella urvalet.
Andelen riksintressen som innehåller skogsbygd eller skogsbruk är för- hållandevis liten. Detta trots att skog är det vanligaste markslaget inom riksintressena, se kapitel 7.1. Det beror på att få riksintressebeskrivningar innehåller explicita formuleringar om skogliga miljöer eller skogsbruk, som exempelvis flottningsleder eller kolmilor. Ofta ingår miljöer med skog inom andra landskaps- och miljötyper, exempelvis kan skogliga miljöer inrymmas inom odlingslandskap eller industrimiljöer. I dessa fall har inte skogen omnämts i riksintressebeskrivningarna trots att skogen ofta varit en förutsättning för dessa kulturmiljöers utveckling.
Sett ur ett regionalt perspektiv finns såväl skillnader som likheter mel- lan länen. I bilaga 4 presenteras en fullständig redovisning av riksintres- senas landskaps- och miljötyper uppdelat per län. Gotland är det län som har störst andel fornlämningsmiljöer inom sina riksintressen (78 procent eller 47 av sammanlagt 60 riksintressen i länet). Det är inte särskilt upp- seendeväckande eftersom Gotlands län är fornlämningstätt i förhållande till sin yta.50 Uppgiften kan jämföras med Gävleborgs län där en fjärdedel (eller 19 av länets 76 riksintressen) innehåller fornlämningar.
47. Riksantikvarieämbetet 2014, Kulturmiljövårdens riksintressen enligt 3 kap. 6 § miljöbalken.
Handbok 2014-06-23, s. 71.
48. Riksantikvarieämbetet 1996, Landskaps- och miljötyper, En ordlista till riksintresseöversynen.
49. Däremot ingår inte de miljöer som finns redovisade i riksintressebeskrivningarna som; ”I området ingår även”, då de inte har legat till grund för motiv och utpekande.
50. Myndigheten för kulturanalys, Kulturmiljöstatistik, Kulturfakta 2016:2, s. 18 f.
Fornlämningar Odlingslandskap Kyrkomiljöer, kloster, kapell Bymiljö Gårdar, torp, fäbodar Slott, herrgårdar Kommunikationer Industri, bruk Tätort, sockencentra Institutioner Kustmiljöer, fiske
0 % 10 % 20 % 30 % 40 % 50 % 60 %
Stadsmiljö Rekreation Försvar Skogsbygd, skogsbruk Övrigt
1971 2017
Figur 5. Fördelning av landskaps- och miljötyper inom landets samtliga riksintressen för kultur- miljövården enligt riksintressebeskrivningar från 1971 (N=831) respektive 2017 (N=1 526). Ett riks- intresse kan innehålla flera landskaps- och miljötyper. I genomsnitt innehåller varje riksintresse tre olika typer. Källa: Riksantikvarieämbetet.
Den ovan beskrivna datan har även jämförts med antal riksintressen per län. Kronobergs län har högst representation av odlingslandskap inom sina riksintressen (72 procent eller 26 av 36 riksintressen) medan andelen riks- intressen som innehåller försvarsmiljöer är störst i Blekinge län (33 procent eller sex riksintressen av 19 totalt). Störst andel industrier och bruk inom sina riksintressemiljöer har Västmanlands län (10 av 24 riksintressen51).
51. Två stycken riksintressen har i denna sammanställning inte räknats med i Västmanlands län, utan ingår i summan för Uppsala respektive Örebro län. Antalet riksintressen för kulturmiljövården är därmed 24 i stället för 26 stycken.
• •
6.2 Riksintressenas variation och tidsdjup
Områden av riksintresse för kulturmiljövården har på ett varierande sätt präglats av en eller flera verksamheter och under olika tidsperioder. Vissa riksintressebeskrivningar lyfter fram värden och fysiska uttryck som är knutna till en avgränsad tidsperiod och för en avgränsad verksamhet på platsen. Andra beskrivningar lyfter fram värden och fysiska uttryck från verksamheter med en lång kontinuitet på platsen och som präglat såväl landskap som bebyggelse.
För att åskådliggöra skillnader i kulturmiljöernas tidsdjup har samtliga riksintressen grupperats efter det tidigaste tidsskikt (eller historiska epok) som finns uttryckt i riksintressebeskrivningen. Det innebär även att den första verksamhet eller aktivitet som utvecklats inom riksintresset har varit styrande för grupperingen (se figur 6).
Två av fem riksintressebeskrivningar anger kulturmiljöer som utvecklats under förhistorisk tid (611 av totalt 1 526 riksintressen innehåller miljöer som i sin tidigaste form tillkom under denna period). Samtidigt är riksin- tressemiljöer som utvecklats under medeltid (14 procent) eller efter år 1800 (16 procent) mindre representerade sett till det totala antalet.
För att åskådliggöra den variation som finns mellan olika riksintressen avseende såväl innehåll, det vill säga olika typer av verksamheter eller landskaps- och miljötyper, som det tidsdjup kulturmiljöerna representerar, har en gruppering gjorts enligt följande (se figur 7):
� En tidsperiod/ En landskaps- och miljötyp – Miljöer som präglats under en avgränsad tidsperiod med en avgränsad verksamhet eller aktivitet.
� Flera tidsperioder/En landskaps- och miljötyp – Miljöer som präglats under en lång historisk kontinuitet men som enbart innehåller en avgränsad verksamhet eller aktivitet.
0 100 200 300 400 500 600 700
Efter 1950 1800–1950 1500–1700 Medeltid Förhistorisk tid
Figur 6. Sammanställning av tidsdjup inom kulturmiljövårdens riksintressen 2017 (N=1 526).
Källa: Riksantikvarieämbetet.
0 100 200 300 400 500 Efter 1950
1800–1950 1500–1700 Medeltid Förhistorisk tid
Figur 7. Sammanställning av tidsdjup inom kulturmiljövårdens riksintressen 2017 och om riksintresset innehåller en eller flera landskaps- och miljötyper (N=1 526).
Källa: Riksantikvarieämbetet.
En tidsperiod.
En landskaps- och miljötyp.
Flera tidsperioder.
En landskaps- och miljötyp.
En tidsperiod.
Flera landskaps- och miljötyper.
Flera tidsperioder.
Flera landskaps- och miljötyper.
� En tidsperiod/Flera landskaps- och miljötyper – Miljöer som präglats under en avgränsad tidsperiod med flera karaktärsskapande verksamheter eller aktiviteter.
� Flera tidsperioder/ Flera landskaps- och miljötyper – Miljöer som haft en lång historisk kontinuitet med flera karaktärsskapande verksamheter eller aktiviteter.
Nästan en tredjedel (452 av 1 526) av landets samtliga riksintressen inne- håller spår efter flera olika verksamheter (flera landskaps- och miljötyper finns redovisade i riksintressebeskrivningen) vilka sträcker sig från förhis- torisk tid och framåt. Exempelvis finns i denna grupp flertalet kontinuer- ligt brukade odlingslandskap eller bosättningsmiljöer från sten-, brons- och järnålder fram till våra dagar. Många av dessa miljöer är belägna i
• • • •
centralbygd och med tiden har andra verksamheter successivt tillkommit, som exempelvis skola, kyrka och prästgård.
Enligt riksintressebeskrivningarna har ett flertal kulturhistoriska mil- jöer tillkommit under 1500‒1700-talet. Nästan en femtedel av riksintres- sena (291 av 1 526 stycken) har utvecklas under denna period. Inom dessa riksintressen finns bland annat marker som koloniserats förhållandevis sent, exempelvis vissa torp- och fäbodsmiljöer. Betydligt färre riksintres- sen har i sina beskrivningar miljöer som tillkommit efter 1800. Här åter- finns bland annat industri- och rekreationsmiljöer.
För att visa på riksintressenas tidsdjup ur ett regionalt perspektiv har en länsvis sammanställning gjorts av de olika miljöernas tidigaste tidsskikt för respektive riksintresse (se figur 8). Sammanställningen utgår ifrån den kulturmiljö som legat till grund för utpekandet enligt riksintresse- beskrivningen och den verksamhet som utvecklades först inom respektive riksintresse. Exempelvis har närmare hälften av riksintressena i Västra Götalands län miljöer som utvecklades under förhistorisk tid (fornläm-
0 50 100 150 200
Norrbotten Västerbotten Jämtland Västernorrland Gävleborg Dalarna Västmanland Örebro Värmland Västra Götaland Halland Skåne Blekinge Gotland Kalmar Kronoberg Jönköping Östergötland Södermanland Uppsala Stockholm
Efter 1950-tal 1800–1950-tal 1500–1700-tal Medeltid Förhistorisk tid
Figur 8. Länsvis sammanställning av tidsdjup inom landets samtliga riksintressen för kulturmiljövården 2017 (N =1 526). Källa: Riksantikvarieämbetet.
• •
• •
•
ningsmiljöer) medan spår från denna tid i riksintressena är mindre vanligt förekommande i exempelvis Dalarnas, Gävleborgs och Norrbottens län.
Stockholms län är det län som valt ut flest miljöer vars värden utvecklats under senare tider. Drygt en fjärdedel av de tidigaste kulturhistoriska vär- den som beskrivs för länets riksintressen har utvecklats under 1800-talet eller senare (35 av 120). Här återfinns miljöer som exempelvis egnahems- miljöer, industrier och sommarnöjen.
7 Markanvändning och skyddade kulturmiljöer
I detta avsnitt redovisas uppgifter om markanvändning respektive omfatt- ning av skyddade kulturmiljöer inom riksintresseområdena. Uppgifterna om markanvändning är intressanta genom att en förändrad eller viss typ av markanvändning kan få en negativ påverkan på kulturmiljövårdens riksintressen. I vilken omfattning som skyddade kulturmiljöer (statliga byggnadsminnen, byggnadsminnen, kyrkor och fornlämningar) ligger inom dessa riksintresseytor är också av intresse. Dels för att de kan visa på en lång kontinuitet av områdets markanvändning, dels för att de visar på att området har utpekade skyddsvärda kulturmiljöer.
7.1 Markanvändning
Sveriges landyta uppgår totalt till omkring 41 miljoner hektar och skogs- marken dominerar med närmare 70 procent av ytan.52 En jämförelse mel- lan de ytor som pekats ut som riksintresse för kulturmiljövården och data över markanvändning visar att riksintressena innehåller mycket skogs- mark (se figur 9).
Jämtlands län är det län som i särklass har mest skog sett till antal hek- tar inom sina riksintressen (drygt 350 000 hektar eller nästan 80 procent).
Jämtlands län är även det län med störst antal hektar våtmark i sina riks- intressen. När det gäller ”betesmark och åker” är det Västra Götalands län som har störst antal hektar (94 000 hektar) inom sina riksintressen. Störst areal riksintressen belägna på ”bebyggd mark” eller ”övrig bebyggd mark”
har Stockholms län och Västra Götalands län (11 500 hektar respektive 9 300 hektar). Stockholms län är det län som har procentuellt störst yta bebyggd mark inom sina riksintressen (11 procent). I bilaga 5 redovisas en tabell med kompletta uppgifter för respektive län samt en beskrivning av markslagens indelning.
7.2 Riksintressen inom tätort
Kulturmiljövårdens riksintressen i tätorter riskerar att hamna i konflikt med andra allmänna intressen. Av det skälet har markanvändningen
”mark med bebyggelse” studerats närmare. Detta för att se hur stor andel
52. SCB 2013, Markanvändningen i Sverige, s. 32.
0 hektar 100 000 hektar 200 000 hektar 300 000 hektar 400 000 hektar Norrbotten
Västerbotten Jämtland Västernorrland Gävleborg Dalarna Västmanland Örebro Värmland Västra Götaland Halland Skåne Blekinge Gotland Kalmar Kronoberg Jönköping Östergötland Södermanland Uppsala Stockholm
Skog
Åker och betesmark Våtmark, myr
Mark med bebyggelse Övrig bebyggd mark Berg, hed, strand
Figur 9. Länsvis redovisning av markanvändningen inom kulturmiljövårdens riksintressen 2017 (N=1 526). Källor: Länsstyrelsernas GeodataKatalog (riksintresseareal) och Naturvårdsverket (markanvändning).
av tätorters53 totala landareal som kulturmiljövårdens riksintressen har anspråk på. Här har större tätorter med ett innevånarantal fler än 100 000 invånare studerats, vilket innebär totalt nio tätorter.
Uppsala är den tätort som har den största andelen riksintresse areal i förhållande till tätortsarealen (se tabell 2). Av tätortens totala areal omfat- tar 32 procent kulturmiljövårdens riksintresseanspråk. Efter Uppsala följer tätorterna Malmö (17 procent), Helsingborg (15 procent) och Stockholm
53. Tätorter är bebyggelsekoncentrationer med minst 200 invånare. Data som använts för denna rapport är de polygoner för landarealen som SCB avgränsar för tätorter och som de beräknar statistik för.
https://www.geodata.se/GeodataExplorer/GetMetaDataURL?url=http://www.geodata.se/geonetwork/
srv/eng/csw?request=GetRecordById!!!service=CSW!!!version=2.0.2!!!elementSetName=full!!!id=f0f6cef8- 41cd-4ebd-88e5-ea6c2ed7109e!!!outputSchema=csw:IsoRecord. (Hämtad 2017-06-22).
• •
• • • •
Tätort med över Antal Totalareal Riksintresseareal² Andel av
100 000 innevånare Län invånare¹ (ha) inom tätort (ha) tätort (%)
Uppsala Uppsala 149 245 4 374 1 420 32
Malmö Skåne 301 706 7 706 1 314 17
Helsingborg Skåne 104 250 3 957 579 15
Stockholm Stockholm 1 515 017 41 401 5 858 14
Örebro Örebro 115 765 5 064 293 6
Linköping Östergötland 106 502 3 777 187 5
Göteborg Västra Götaland 572 799 21 513 1 051 5
Västerås Västmanland 117 746 4 807 128 3
Sollentuna &
Upplands Väsby Stockholm 139 606 4 546 41 1
¹ 2015.
² Här avses arealen för de områden som är av riksintresse för kulturmiljövården.
Tabell 2. Andel riksintresseareal i förhållande till tätortsareal för tätorter med fler än 100 000 innevånare. Källa: Länsstyrelsernas GeodataKatalog (riksintresseareal) och SCB (antal innevånare och tätorters totalareal 2015).
(14 procent). För övriga tätorter med fler än 100 000 innevånare (Örebro, Linköping, Göteborg, Västerås samt Sollentuna och Upplands Väsby) har kulturmiljövårdens riksintressen anspråk på 1–6 procent av tätortsarealen (se tabell 2).
7.3 Skyddade kulturmiljöer
Inom ett riksintresseområde finns det ofta andra utpekade eller skyddade kulturmiljöer. Det kan röra sig om kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer som skyddas som byggnadsminnen54 eller statliga byggnads- minnen55. Andra kulturmiljöer som omfattas av ett lagskydd är kyrkobygg- nader56 och fornlämningar57. En analys har gjorts av i vilken omfattning dessa miljöer ligger inom de geografiska avgränsningarna för kulturmiljö- vårdens riksintressen (se tabell 3).
Drygt tre av fyra statliga byggnadsminnen58 (199 av 263 stycken) ligger inom områden som har pekats ut som riksintressanta för kulturmiljövår- den. Likaså ligger en stor andel av de byggnadsminnen som kan tillhöra
54. Enligt 3 kap. 1 § KML.
55. Enligt förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m. m.
56. Enligt 4 kap. 2–3 §§ KML.
57. Enligt 2 kap. 1 § KML.
58. Uppgifter om de miljöer som har byggnadsminnesförklarats av staten finns registrerade i Riksantikvarie- ämbetets bebyggelseregister (BeBR).
Antal Antal inom riksintresse Andel inom riksintresse (%)
Statliga byggnadsminnen 263 199 76
Byggnadsminnen 2 209 1 502 68
Kyrkor 3 088 1 115 36
Fornlämningar 286 664¹ 64 052 22
Övriga kulturhistoriska lämningar 355 272 49 396 14
¹ Enligt Riksantikvarieämbetets statistik från den 13 december 2016.
Tabell 3. Antalet lagskyddade byggnader, kyrkor, fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar som ligger inom områden som är utpekade som riksintressanta för kulturmiljövården.
Källa: Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsernas GeodataKatalog (geografiska avgränsningar kulturmiljövårdens riksintressen).
exempelvis privatpersoner, kommuner eller stiftelser (68 procent eller 1 504 av 2 209 stycken)59 inom dessa områden. Den höga andelen av skyddade byggnader inom riksintressena är inte förvånande. Byggnaderna har valts ut eftersom de, i likhet med riksintressena, har höga kulturhistoriska vär- den som ibland sammanfaller med kulturmiljövården riksintressen.60
För byggnadsminnena (som inte ägs av staten) är det bostadsbebyggelse som dominerar inom riksintresseområdena följt av offentlig bebyggelse samt handel, hantverk och industri (se figur 10). När det gäller de statliga bygg- nadsminnena är offentlig bebyggelse den mest dominerande gruppen bygg- nader belägna inom områden som är av riksintresse för kulturmiljövården.
Kyrkor och fornlämningar har ett lagstadgat skydd trots att de inte aktivt har pekats ut till skillnad från exempelvis byggnadsminnen. Det betyder att det kan finnas såväl fornlämningar som kyrkor inom de olika riksintressena som inte tas upp eller omnämns i riksintressebeskrivning- arna. Eftersom omfattningen av dessa miljöer förstärker bilden av den variation och det tidsdjup som finns inom de olika riksintresseytorna finns de redovisade i denna rapport.
Av de lagskyddade kyrkobyggnaderna61 ligger 36 procent (1 115 av 3 088 stycken) inom kulturmiljövårdens riksintressen (se tabell 3). Kyrkorna finns inom flera olika landskaps-och miljötyper, allt ifrån bruks- eller bymiljöer, fiskelägen, industrimiljöer till fornlämningsmiljöer och odlingslandskap.
59. Uppgifter om miljöer som länsstyrelserna enligt 3 kap.1 § KML har byggnadsminnesförklarat finns registrerade i BeBR.
60. Byggnadsminnen enligt 3 kap. 1 § KML.
61. Kyrkobyggnader enligt 4 kap. 2–3 §§ KML byggnader uppförda före år 1940 och som före den 1 januari 2000 invigts för Svenska kyrkans gudstjänst samt då även ägdes och förvaltades av Svenska kyrkan.
Uppgifter som redovisas här har hämtats från BeBR där dessa finns registrerade. Kyrkobyggnader finns även registrerade i Svenska kyrkans kyrkobyggnadsregister. Registren innehåller till viss del olika information, men skillnaderna är marginella.
