Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK
SOCIALSTATISTIK
[o *.r, sO
OLYCKSFALL I ARBETE ÅREN 1918—1922
REVIDERAT FEMÅRSSAMMANDRAG
AV
RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTEN
^yAOTEk.
^•S13A>
Allmänna Sektionen
Statist.
Sv.
Tidskr.
------------
SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK
SOCIALSTATISTIK
OLYCKSFALL I ARBETE ÅREN 1918—1922
REVIDERAT FEMÂRSSAMMANDRAG
AV
RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTEN
STOCKHOLM 1938
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT Sc SÖNER
HiTfciTATfc ajjhi.'■ tio eaoiHj r(
ITHHHA I JJAHfcM ■ ■ : <>
ssGi—8ter v3 h A
o/ HO’/ : ;m/ / ■ i ■ u.A i ■ ■ '
I de årliga redogörelser för inträffade olycksfall i arbete, som riksförsäk- ringsanstalten i enlighet med bestämmelserna i Kungl. brevet den 21 de
cember 1917 har att utarbeta, har det icke ansetts motiverat att meddela de statistiska resultaten för var och en av de 600 specialgrupper, som äro upptagna i den vid klassificeringen använda yrkesgruppsförteckningen. För flertalet specialgrupper har nämligen det statistiska materialet icke varit av sådan omfattning, att resultaten för ett år kunnat vara vägledande vid sta
tistikens utnyttjande för premiebestämningar för dessa specialgrupper. Re
sultaten hava därför i de årliga redogörelserna meddelats, förutom för huvud
grupperna och undergrupperna, i regel endast för sådana specialgrupper, för vilka antalet årsarbetare uppgått till 1 000 eller mera. Antalet dylika spe
cialgrupper har varit omkring 100.
Det har vidare visat sig, att av de under ett visst år inträffade olycks
fallen ett icke obetydligt antal anmälas först sedan redogörelsen för olycks
fall i arbete under året publicerats. På grund härav har det framstått som ett berättigat önskemål att genom ett reviderat sammandrag av de årliga redogörelserna för ett flertal år erhålla en komplettering av statistikens re
sultat med hänsyn till sådana senare anmälda olycksfall. En dylik komplet
tering borde även omfatta senare tillkomna ersättningar på grund av redan förut medtagna olycksfall.
I avsikt att dels möjliggöra ett utnyttjande av olycksfallsstatistiken för ett större antal specialgrupper än det, för vilket resultaten årligen publi
cerats, och dels tillgodose nyssnämnda önskemål om statistikens komplet
tering har riksförsäkringsanstalten, såsom redan vid utgivandet av redogörel- sen för olycksfall i arbete år 1926 förutskickats, låtit utarbeta ett samman
drag lör åren 1918 1922, den första femårsperioden av olycksfallsförsäk
ringslagens giltighetstid.
I detta sammandrag, som härmed framlägges, hava särskilda uppgifter meddelats för alla de specialyrkesgrupper, för vilka årsarbetarantalet under femårsperioden stigit till 1000 eller mera. Till antalet äro dessa special
grupper 272 eller nära 3 gånger så många som de i de årliga redogörelserna särskilt redovisade specialgrupperna.
Vul femårssammandragets utarbetande hava medräknats alla under åren 1918—1922 inträffade olycksfall, som anmälts före den 1 juli 1926. Hänsyn
4
har även tagits till sådana före sistnämnda dag inkomna uppgifter om antal årsarbetare och lönesummor, som icke varit tillgängliga vid utarbe
tandet av de årliga redogörelserna.
I några fall hava samtidigt mindre rättelser av förut publicerade uppgifter verkställts.
Stockholm i april 1928.
KARL LEVINSON.
DAVJD ÖSTRAND.
JN NEHÅLL SFÖRTECKNING.
Olycksfall i arbete åren 1918—1922.
Text:
Inledning...
1. Vissa grundläggande frågor...
Olycksfallsstatistikens uppgift...
Materialet för olyeksfallsstatistiken...
Ersättningar enligt olyeksfallsförsäkringslagen...
Förekommande försäkringsformer...
Försäkringstekniska grunder...
Yrkesgruppsindelning...
Olycksfallsrisken och dess bestämmande...
2. Årsarbetare och lönesummor...
3. Anmälda olycksfall och därav föranledda ersättningar...
4. Olycksfallsrisken och dess utveckling...
5. De skadades fördelning efter ålder...
6. Olycksfallens fördelning efter skadans påföljd...
7. Olycksfallens orsaker...
8. Riskförhållandena bland arbetare hos mindre arbetsgivare åren 1922 och 1923 9. Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället...
Sammanfattning på franska...
Sida 11 11 11 12 14 15 16 16 17 17 23 31 36 37 42 49 52 54
Tab. 1.
Tabeller:
Uppgifter om årsarbetare och olycksfall i arbete åren 1918—1922. Större arbetsgivare (exkl. staten)
a. Specialgrupper. Män. Kvinnor... ö3 b. Sammandrag av tab. Ia... ’ ’ ’ 14g c. Riksförsäkringsanstalten. Män och kvinnor... 146 d. Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag. Män och kvinnor .... 147 c, f. 1 femårssammandraget tillkomna årsarbetare, olycksfall och er
sättningar.
e- Riksförsäkringsanstalten. Män och kvinnor...148 f- Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag. Män och kvinnor 149 Tab. 1 (forts.) Ersättning för läkarvård m. m. från försäkringsinrättningarna på
grund av olycksfall i arbete åren 1918—1922.
g. Män. Kvinnor...
h. Riksförsäkringsanstalten. Män och kvinnor...172 i ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag. Män och kvinnor 173 k, 1. I femarssammandraget tillkomna årsarbetare, olycksfall och er
sättningar.
k. Riksförsäkringsanstalten. Män och kvinnor...174 l. ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag. Män och kvinnor .... 175
6
Sida Tab. 2. Frivillig försäkring för olycksfall utom arbete åren 191S—1922. Större
arbetsgivare (exkl. staten)...170
Tab. 3. Uppgifter om årsarbetare och olycksfall i arbete åren 1918—1922. Mindre arbetsgivare. Obligatorisk försäkring. a. Riksförsäkringsanstalten...180
b. ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag... 181
Tab. 4. Antal invaliditetsfall på grund av olycksfall i arbete åren 1918—1922, fördelade efter yrkesgrupp och invaliditetsgrad... 182
Tab. 5. Antal invaliditetsfall på grund av olycksfall i arbete åren 1918—1922, fördelade efter invaliditetsgrad och ålder...183
Tab. 6. Antal invaliditetsfall på grund av olycksfall i arbete åren 1918—1922, fördelade efter invaliditetsgrad och sjuktidens längd...184
Tab. 7. Antal invaliditetsfall på grund av olycksfall i arbete åren 1918—1922, fördelade efter invaliditetsgrad och olycksfallsorsak...,185
Tab. 8. Antal invaliditetsfall på grund av olycksfall i arbete åren 1918—1922, fördelade efter yrkesgrupp och skadad kroppsdel ...186
Tab. 9. På grund av olycksfall i arbete åren 1918—1922 förolyckade, förde lade efter ålder vid dödsfallet och de ersättningsberättigade efter- levandes antal. a. Förolyckade män... 187
b. Förolyckade kvinnor ... 188
c. Ersättningsberättigade efterlevande till genom olycksfall i arbete åren 1918—1922 förolyckade män och kvinnor, fördelade efter ålder vid den förolyckades död ... 189
Tab. 10. Antal förlorade arbetsdagar per årsarbetare på grund av olycksfall i ar bete åren 1918—1922, fördelade efter yrkesgrupp och olycksfalls orsak ... 190
Tab. 11. Antal dödsfall på grund av olycksfall i arbete åren 1918—1922, för delade efter yrkesgrupp och olycksfallsorsak... 198
Tab. 12- Uppgifter om årsarbetare och olycksfall i arbete hos mindre arbets givare. Obligatorisk försäkring. a. Är 1922 ... 199
b. År 1923 ... 200
Tab. 12 (forts.). Ersättning för läkarvård m. m. från försäkringsinrättningarna på grund av olycksfall i arbete hos mindre arbetsgivare. Obli gatorisk försäkring. c. År 1922 ... 201
d. Är 1923 ... 202
Beteckningar för yrkesgrupper och olycksfallsorsuker... 203
TABLE DES MATIÈRES. Accidents du travail en 1918—1922. Texte: Pages Introduction...11
1. Questions d’origine ... 11
Le but de la statistique des accidents...11
L’outillage de la statistique des accidents...12
Indemnités ... 14
Modes différentes d’assurances...15
7
Pages
Bases mathématiques des assurances...16
Classifications des industries ...16
Le risque d’accident et sa détermination... 17
2. Ouvriers à l’année et salaires assurés...17
8. Déclarations d’accidents et montants des indemnités accordés...23
4. Le risque d’accident et ses fluctuations... 3l 5. Répartition des victimes d’après l’âge... 36
6. Répartition des accidents d’après la suite de la lésion...37
7. Les causes des accidents... 42
8. Le risque d’accident des ouvriers des petits patrons 1922 et 1923 .... 49
9. Les accidents en route...52
Résumé en français... 54
Tableaux: Tabl. 1. Données sur les ouvriers à l'année et les accidents du travail en 1918— 1922. Grands patrons, sauf l’Etat. a. Groupes spéciaux. Hommes. Femmes... 62
b. Chiffres d’ensemble... 142
Col. 1: Industries. Col. 2: Sexe et période, ml = hommes 1918 et 1919, kv 1 = femmes 1918 et 1919, m2= hommes 1920— 1922, kv 2 = femmes 1920—1922. Col. 3—5: Nombre des acci dents, des cas d’invalidité, des cas de décès. Col. 6—12: Indem nités selon les §§ 6 et 7 de la loi sur l’assurance contre les acci dents du travail; col. 6: Nombre des ouvriers à l’année; col. 7: Montants des salaires assurés (en 1000 cour.); col. 8: Nombre des jours de maladie à partir du 36e jour; col. 9: Montants des indem nités do maladie en argent (en cour): col. 10: Valeurs des rentes viagères en cas d’invalidité (en cour.); col. 11: Valeur des rentes viagères en cas de décès, y compris les montants des secours d’en terrement (en cour.); col. 12: Totaux des col. 9—11. Col. 13—17: Indemnités selon le § 37 de cette même loi; col. 13: Nombre des ouvriers à l’année; col. 14: Montants des salaires assurés (en 1000 cour.); col. 15: Nombre des accidents; col. 16: Nombre des jours de maladie; col. 17: Montants des indemnités en argent (en cour.). c. Assurances auprès de l’Office de l’Etat. Hommes et femmes . . 146
d. Assurances auprès des sociétés mutuelles. Hommes et femmes . . 147
Col. 1—2: Industries. Col. 3—17: voir TabL la, b, col. 3—17. e. f. Nombres des ouvriers à l’année, des accidents et montants des indemnités ajoutés dans le résumé quinquennal. e. Assurances auprès de l’Office de l’Etat. Hommes et femmes . .148 f. Assurances auprès des sociétés mutuelles. Hommes et femmes . .149 Col. 1: Industries. Col. 2: Année. Col. 3—17: voir Tabl. la, b, col. 3—17. Tabl. 1. (suite). Frais médicaux, etc. des établissements d'assurance. Grands patrons, sauf l’Etat. g. Hommes. Femmes... 150
h. Assurances auprès de l’Office de l’Etat. Hommes et femmes . . 172 i. Assurances auprès des sociétés mutuelles. Hommes et femmes . 173 Col. 1: Industries. Col. 2: Sexe et période, ml = hommes 1918
et 1919, kv 1 = femmes 1918 et 1919, m2 = hommes 1920
—1922, kv 2 = femmes 1920—1922 Col. 3—11: Assurance obli
gatoire (§ 6): col. 3: Nombre des ouvriers à l’année; col. 4: Mon-
Pages tants des salaires assurés (en 1000 cour.); col. 5: Nombre des acci
dents; col. 6: Nombre des jours de maladie à partir du 36e jour;
col. 7—10: Frais (en cour.) pour traitement hospitalier (col. 7), autres frais médicaux (col. 8), prothèses (col. 9), certificats de médecin (col. 10); col. 11: Totaux des col. 7—10. Col. 12—20:
Assurance facultative (§ 37): col. 12: Nombre des ouvriers à l’année;
col. 13: Montants des salaires assurés (en 1000 cour.); col. 14:
Nombre des accidents; col. 15: Nombre des jours de maladie;
col. 16—19: Frais (en cour.) pour traitement hospitalier (col. 16), autres frais médicaux (col. 17), prothèses (col. 18), certificats de médecin (col. 19); col. 20: Totaux des col. 16—19.
k, 1. Nombre des ouvriers à l’année, dès accidents et montants des indemnités ajoutés dans le résumé quinquennal.
k. Assurances auprès de l’Office de l’Etat. Hommes et femmes . . 174 l. Assurances auprès des sociétés mutuelles. Hommes et femmes . .175 Col. 1, 2: Année. Col. 3—20: voir Tabl. 1 g—1 i, col. 3—20.
Tabl. 2- Assurance facultative contre les accidents hors du travail. Grands patrons, sauf l’Etat...176 Col. 1—17, voir Tabl. 1 a, b, col. 1—17.
Tabl. 3. Données sur les ouvriers à Vannée et les accidents du travail en 1918—
—1922- Petits patrons. Assurance obligatoire.
a. Assurances auprès de l’Office de l’Etat. Hommes. Femmes . .180 b. Assurances auprès des sociétés mutuelles. Hommes. Femmes . .181 Col. 1: Année. Col. 2: Sexe. Col. 3: Nombre des ouvriers à l’année.
Col. 4—6: Nombre des accidents, des cas d’invalidité, des cas de décès. Col. 7 : Montants des indemnités de maladie en argent et frais médicaux (en cour.). Col. 8: Valeurs des rentes viagères en cas d’invalidité (en cour.). Col. 9: Valeurs des rentes viagères en cas de décès, y compris les montants des secours d’enterrement (en cour.).
Col. 10: Totaux des col. 7—9.
Tabl. 4. Nombre des cas d’invalidité par suite d’accidents du travail en 1918
—1922, répartis d’après les industries et le degré d'invalidité. Tous patrons. Hommes et femmes... 182 Col. 1: Industries. Col. 2: Nombre des ouvriers à l’année. Col. 3—12:
Degré d’invalidité. Col. 13—14. Totaux des invalides, des pour
cents d’invalidité. Col. 15—16: Nombre des pourcents d’invalidité par invalide, par 100 ouvriers à l’année.
Tabl. 5. Nombre des cas d’invalidité par suite d'accidents du travail en 1918
—1922, répartis d’après le degré d’invalidité et l’âge. Tous patrons.
Hommes et femmes...183 Col. 1: Degré d’invalidité. Col. 2—14: Age; col. 2: au-dessous de
15 ans; col. 3: de 15 à 19 ans; et ainsi de suite; col. 14: 70 ans et au-dessus. Col. 15: Totaux.
Tabl. 6. Nombre des cas d’invalidité par suite d’accidents du travail en 1918
—1922, répartis d’après le degré d’invalidité et la durée de la maladie.
Tovis patrons. Hommes et femmes... 184 Col. 1: Durée de la maladie (en semaines). Col. 2—11: Degré d’in
validité. Col. 12—14: Totaux des invalides, des pourcents d’invali
dité, des jours de maladie. Col. 15: Nombre des pourcents d’inva
lidité par invalide.
Tabl. 7. Nombre des cas d’invalidité par suite d’accidents du travail en 1918
—1922, répartis d'après le degré d'invalidité et les causes des acci
dents. Tous patrons. Hommes et femmes 185
9
TabL
TabL
Tab],
Tab!.
Pages CoL 1 : Degré d’invalidité. Col. 2—25 : Causes des accidents (voir p. 202).
Col. 26: Totaux.
8. Nombre des cas d’invalidité par suite d’accidents du travail en 1918
—1922, répartis d'après les industries et la partie du corps lésée. Tous patrons. Hommes et femmes...•... 186 Col. 1: Industries. CoL 2: Lésions de la tête autres que celles de
l’œil. Col. 3: Lésions de l’œil. Col. 4: Lésions de l’épaule ou du bras. Col. 5: Lésions de la main. Col. 6: Lésions des doigts. Col. 7:
Lésions de la hanche ou de la jambe- Cdl: 8: Lésions du pied.
Col. 9: Lésions du cou, de la poitrine ou du dos. Col. 10: Lésions du ventre, des lombes ou du bassin. Col. 11: Lésions des organes intérieurs de la poitrine et du ventre. Col. 12: Hernies. Col. 13:
Lésions du système nerveux. Col. 14—15: Lésions de plusieurs parties du corps; col. 14: des extrémités seules; col. 15: Autres lésions. Col. 16: Lésions se rapportant au corps dans son ensemble.
Col. 17: Lésions diverses. Col. 18: Totaux.
9. Décédés par suite d’accidents du travail en 1918 — 1922, d’après l’âge à l occasion du décès de la victime et le nombre de leurs survivants ayant droit ci une rente viagère. Tous patrons
a. Hommes décédés... 187 Col. 1: Age à l’occasion du décès de la victime. Ans. Col. 2—22:
Nombre des décédés: col. 2: Ne laissant pas de survivants; col. 3—21:
Laissant des survivants: col. 3: femme, non enfants; col. 4—11:
femme et enfants (l, 2, et ainsi de suite); col. 12—17: enfants non femme; col. 18: père; col. 19: mère, col. 20: père et mère;
col. 21: Totaux des col. 3—20; col. 22: Totaux des col. 2—20.
b. Femmes décédées...
Col. 1: Age à l’occasion du décès de la victime. Ans. Col. 2_12:
Nombre des décédées: col. 2: Ne laissant pas de survivants; col. 3—11 : Laissant des survivants: col. 3: mari, non enfants; col. 4—5: mari et enfants (l, 4); col. 6—8: enfants (l, 2, 4), non mari; col. 9:
mère; col. 10: père et mère; col. 11: Totaux des col. 3—10;
col. 12: Totaux des col. 2—10.
9 c. Survivants des décédés par suite d’accidents du travail en 1918—1922, ayant droit à une rente viagère, répartis d'après l’âge à l’occasion du décès de la victime. Tous patrons...
Col. 1: Age à l’occasion du décès de la victime. Ans. Col. 2 9:
Nombre des survivants: col. 2—3: Veuves: col. 2: sans enfants- col. 3: avec enfants; col. 4—5: Veufs: col. 4: sans enfants; col. 5:
avec enfants; col. 6—7: Enfants. La victime est le père (col. 6), la mère (col. 7) des enfants; col. 8: Pères; col. 9: Mères.
10. Nombre des jours de travail perdus par suite d'accidents du travail en 1918 1922 par ouvrier à l année, avec répartition d'après les in
dustries et les causes des accidents. Grands patrons, sauf l’Etat. Hommes et femmes... ... ...
Col. 1, 34: Industries. Col. 2: Nombre des ouvriers à l’année!
Col. 3—26: Causes d’accidents. Col. 27—30: Nombre des jours de travail perdus par ouvrier à l’année par suite de maladie (col. 27), d’invalidité (col. 28), de décès (col. 29), totaux (col. 30). Col. 31:
Nombre des, accidents. Col. 32: Nombre des accidents par 100 ouvriers à 1 annee. Col. 33: Nombre des jours de travail perdus par accident.
10
Pages Tabl. 11. Nombre des décédés par suite d’accidents du travail en 1918—1922,
répartis d’après les industries et les causes des accidents. Tous patrons.
Hommes et femmes...198 Col. 1: Industries. Col. 2—25: Causes d’accidents. Col. 26—31:
Totaux pour les années 1918—1922 (col. 26); 1918 (col. 27); 1919 (col. 28); 1920 (col. 29); 1921 (col. 30) et 1922 (col. 31).
Tabl. 12. Données sur les ouvriers à Vannée et les accidents du travail. Petits patrons. Assurance obligatoire.
a. 1922 . . ...199 b. 1923 ... 200 Col. 1: Industries. Col. 2—10: Hommes; Col. 11—19: Femmes;
col. 2, 11: Nombre des ouvriers à l’année; col. 3, 12: Nombre des accidents; col. 4, 13: Nombre des cas d’invaliditc; col. 5, 14:
Nombre des cas de décès; col. 6, 15: Nombre des jours de maladie à partir du 36e jour; col. 7, 16: Montants des indemnités de ma
ladie en argent (en cour.); col. 8, 17: Valeurs des rentes viagères en cas d’invalidité (en cour.); col. 9, 18: Valeurs des rentes viagères en cas de décès, y compris les montants des secours d’enterrement (en cour.); col. 10: Totaux des col. 7—9; col. 19: Totaux des col. 16—18.
Tabl. 12 (suite). Frais médicaux, etc. des établissements d’assurance. Petits patrons. Assurance obligatoire.
c. 1922 ... 201 d. 1923 . ... 202 Col. 1: Industries. Col. 2—9: Hommes; Col. 10—17: Femmes:
col. 2, 10: Nombre des ouvriers à l’année: col. 3, 11: Nombredes accidents; col. 4, 12: Nombre des jours de maladie à partir du 36e jour; col. 5—8, 13—16: Frais (en cour.) pour traitement hos
pitalier (col. 5, 13), autres frais médicaux (col. 6, 14), prothèses (col. 7, 15), certificats de médecin (col. 8, 16); col. 9: Totaux des col. 5—8; col. 17: Totaux des col. 13—16.
Désignations des industries et des causes d’accidents . 204
INLEDNING.
Genom lauen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete infördes från och med. 1918 års ingång obligatorisk olycksfallsförsäkring i vårt land. En
ligt lagen är med några få undantag varje arbetare, som mot avlöning användes till arbete för annans räkning, försäkrad för skada till följd av olycksfall i arbe:
tet. Kostnaden för försäkringen bestrides, med bidrag av statsmedel till omkost
naderna, genom försäkringsavgifter, som erläggas av arbetsgivaren.
Försäkringen äger, jämlikt lagens 4 §, rum i riksförsäkringsamtalten; dock att, där för ändamålet bildats sådant ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag, vars delägare äro arbetsgivare och för vars förbindelser delägarne svara med obegränsad personlig ansvarighet, försäkringen av delägarnes arbetare i stället må äga rum i detta bolag. Försäkring i sådant bolag skulle, enligt lagens under åren 1918—1922 gällande lydelse, omfatta samtliga delägarens arbetare i rörelse, företag eller annan verksamhet, som med försäkringen avsågs.
De bolag, som under femårsperioden 1918—1922 eller någon del därav bedri
vit verksamhet enligt olycksfallsförsäkringslagen, äro till antalet 13, nämligen:
Östergötlands ömsesidiga olycksfalls försäkringsbolag Egi d, Svenska Lantbru- karnes olycksfallsförsäkringsbolag, ömsesidigt, Enskilda järnvägars ömsesidiga försäkringsförening för olycksfall i arbete, Sveriges målarmästareförenings öm
sesidiga olycksfallsförsäkringskassa, Stockholms byggmästares ömsesidiga olycksfall sförsäkringskassa, Arbetsgivarnes ömsesidiga olycksfallsförsäkrings
bolag, ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Land och Sjö, Köpmännens olycksfallsförsäkringsbolag, ömsesidigt (numera Olycksfallsförsäkringsbolaget Mercur, ömsesidigt), ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolaget Textil, Sveriges bokindustris och grafiska yrkens ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolag (nu
mera Sveriges bokindustriers försäkringsbolag, ömsesidigt), Industriföreningen i Norrköping för ömsesidig försäkring, Åkeriägarnas i Stockholm ömsesidiga olycksfallsförsäknngsförening (numera Olycksfallsförsäkringsbolaget Sleipner, ömsesidigt) samt Ömsesidiga olycksfallsförsäkringsföreningen Välfärd. Det sistnämnda bolaget bedrev verksamheten fran och med ar 1919, de övriga från och med år 1918. Bolagen hava här angivits i den ordning, som betingas av tidpunkterna för bolagsordningarnas fastställande.
Omfattningen av de olika bolagens försäkringsverksamhet framgår av tab F (sid. 22).
1. Tissa grundläggande frågor.
Olycksfallsstatistikens uppgift.- Enligt 15 § i lagen om försäkring för olycks
fall i arbete skall avgift för försäkring enligt lagen bestämmas till belopp, som med hansyn till arbetets farlighet i allmänhet och till de särskilda förhållanden, under vilka det bedrives, efter försäkringstekniska grunder prövas vara erfor
derligt för betäckande av den risk. som försäkringen avser. Eiksförsäkringsan-
12
stalten, som jämlikt kungl. brev av den 21 december 1917 liar att utarbeta för den sociala olycksfallsförsäkringen erforderlig statistik, har vid tabellmateria
lets anordnande i första hand tagit hänsyn till att statistikens resultat skola kunna direkt utnyttjas för fastställande av de mot olycksfallsrisken inom olika yrkesgrupper svarande försäkringsavgifterna, beräknade på sätt som angives i nämnda paragraf.
Ett studium av olycksfallsriskens storlek inom olika yrkesgrupper är emeller
tid intimt förknippat med frågan om olycksfallens orsaker. Ett klarläggande av de olika olycksfallsorsakernas andel i olycksfallsrisken skulle icke blott vara av betydelse för ett rättvist fastställande av försäkringsavgifterna, utan även kun
na lämna anvisningar för vidtagande av sådana åtgärder, som äro bäst ägnade att minska olycksfallsrisken. Därför har även denna uppgift för olycksfalls- statistiken beaktats vid resultatens sammanställande.
Materialet för olycksfallsstatistiken. Om arbetare skadats till följd av olycks
fall i arbete, åligger det enligt kungörelsen den 21 december 1917 angående an
mälan om olycksfall i arbete m. m. arbetsgivaren eller arbetsföreståndaren att, därest olycksfallet medfört eller skäligen kan antagas medföra påföljd, som en
ligt 6, 7 eller 37 § av olycksfallsförsäkringslagen kan föranleda ersättning, oför- dröjligen göra skriftlig anmälan om olycksfallet till riksförsäkringsanstalten ävensom, där den skadade är försäkrad i ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag,.
till bolaget. Anmälan skall avfattas enligt formulär, som fastställes av riksför
säkringsanstalten. Samtidigt skall till den försäkringsinrättning, där den ska
dade är försäkrad, insändas läkarintyg angående skadans beskaffenhet och den skadades tillstånd eller, där olycksfallet medfört döden, angående dödsorsaken.
Läkarintyget skall avfattas enligt formulär, som fastställes av medicinalstyrel
sen. Då sådant olycksfall i arbete som ovan omförmäles inträffat, åligger det ar
betsgivaren eller arbetsföreståndaren att samtidigt med den anmälan om olycks
fallet, som skall ingivas till riksförsäkringsanstalten, insända anmälan om olycks
fallet jämväl till polismyndigheten i orten. Sistnämnda anmälan är avsedd för yrkesinspektionen.
Är den skadade försäkrad i riksförsäkringsanstalten eller ömsesidigt olycks
fallsförsäkringsbolag utan rätt till ersättning från försäkringsinrättningen för sjukdom under de 35 första dagarna efter dagen för olycksfallet (se »Förekom
mande försäkringsformer» sid. 15) åligger det vidare arbetsgivaren eller arbets
föreståndaren att senast å trettiosjätte dagen efter dagen för olycksfallet till försäkringsinrättningen insända efteranmälan rörande den skadades tillstånd samt den vård och ersättning, han av arbetsgivaren erhållit.
Förefintligheten av en obligatorisk olycksfallsförsäkring, som medför rätt till ersättning för den skadade, torde icke endast hava till följd, att den anmälnings
skyldighet, som redan tidigare förelegat, fullgöres i större utsträckning, utan medför även en fullständigare kännedom om olycksfallens följder i avseende på sjuktidens längd, invaliditetsgrad m. m.
Ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag åligger att för varje år, inom åtta må
nader efter årets utgång, enligt formulär, som av riksförsäkringsanstalten fast- ställes, lämna uppgifter till anstalten angående de arbetsgivare, som under året varit delägare i bolaget, och de av dem använda arbetare, som under året varit i bolaget försäkrade, samt angående inträffade olycksfall i arbete.
Det material, som under den femårsperiod, detta sammandrag omfattar, legat till grund för olycksfallsstatistiken, utgöres å ena sidan av uppgifter från arbets
givare rörande antalet arbetare inom olika företag och verksamheter och storle
ken av till dem utbetalda löner, å andra sidan av de uppgifter rörande olycks
fallen och deras följder, som lämnats i olycksfallsanmälningarna eller erhållits i samband med skaderegleringen. Förefintliga uppgifter rörande arbetare och löner äro emellertid av väsentligt olika karaktär, i den mån de avse s. k. större
..
13 arbetsgivare eller s. k. mindre arbetsgivare. Till större arbetsgivare räknas ak
tiebolag, arbetsgivare vid sågverk och sjöfart samt i övrigt arbetsgivare med i regel fem eller flera anställda arbetare. Övriga arbetsgivare hänföras till mindre arbetsgivare. För dessa grupper av arbetsgivare tillämpar riksförsäkrings- anstalten olika förfaringssätt såväl för fastställande som för uppbörd av för
säkringsavgifterna. Medan fastställandet av de »större» arbetsgivarnas årliga försäkringsavgifter sker på grundval av de uppgifter rörande antalet dags
verken mom olika företag och sysselsättningar och härför utbetalda löner, som vid utgången av varje år infordras från dessa arbetsgivare, fastställas de
»mindre» arbetsgivarnas försäkringsavgifter på grundval av de mera summa
riska uppgifter rörande antalet anställda personer, som i samband med mantals
skrivningen införskaffas rörande sistnämnda arbetsgivare.
. Antalet försäkringspliktiga arbetsgivare, som kommit till riksförsäkringsan- staltens kännedom, framgår ur tab. A.
Tab. A. Antal försäkringspliktiga arbetsgivare.
Antal försäkringspliktiga arbetsgivare år inrättning '
1918 1919 1920 1921 1922
Rilcsförsäkringsanstalten... 236126 259 529 284 794 312214 296144 Större arbetsgivare ... 33 728 33 465 35 406 34 055 32177 Mindre » ... 202 398 226 064 249 388 278 159 263 967 Ömsesidiga bolag... 26169 30494 31238 32396 34892 Större arbetsgivare... 10776 13165 12 715 12 866 13 883
Mindre » 15 693 17 329 18 523 19 530 21009
Samtliga försäkring sinrättning ar . 262595 290023 316 032 344 610 331 036 Större arbetsgivare .... 44 504 46 630 48 121 46 921 46 060
Mindre > 218 091 243 393 267 911 297 689 284 976
Pa grund av ovan berörda förhållanden har det varit naturligt, att den mera ingående statistiska bearbetningen av materialet i de årliga redogörelserna in
skränkts till den del darav, som avser större arbetsgivare. Så har också skett i det nu föreliggande femårssammandraget. Emellertid har det synts vara av intresse att i detta sammanhang även meddela resultaten av en särskild un
der sökning rörande riskförhållandena inom olika yrkesgrupper för hos mindre arbetsgivare anstallda arbetare, vilken undersökning utförts åren 1924 och 192 5 och avser förhållandena under åren 1922 och 1923. En kortfattad redogörelse tor denna undersöknings resultat meddelas å sid. 49 och följande
Eetraffande i statens tjänst anställda arbetare föreligga uppgifter endast om
antalet årsarbetare varjämte uppgifterna om olycksfallens följder kunna anses fu Istandiga endast i Iraga om invaliditets- och dödsfall. I fråga om dessa ar- Imtare och olycksfall har darfor motsvarande begränsning i bearbetningen vid-
. Vid statistikens publicerande har det ej ansetts PrfnrrWIinU „o i»n
Ä1""11 ft f^;rr SMÖtt ffÄnSntagits en tabell innehallande vissa uppgifter rörande de olika försäkrino-s ÎÎ3TJ TiiYfT1Tst4ndV IIrianJle1 ,1elS 1 **» IexItabelier1 S i TbJ
Ersättningar enligt olycksfallsförsäkring slagen. De i 6 och 7 §§ av olycks
fallsförsäkringslagen intagna bestämmelserna om de ersättningar, som utgå på grund av den obligatoriska försäkringen, voro enligt lagens år 1918 gällande lydelse av följande innehåll.
1) Ersättningar på grund av sjukdom. Har olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust eller nedsättning av arbetsförmågan under mera än trettiofem dagar efter dagen för olycksfallet, utgår från och med den trettio
sjätte dagen och så länge sjukdomen varar:
a) erforderlig läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans höjande nödiga hjälpmedel, såsom kryckor, enklare konstgjorda lem
mar, glasögon och dylikt;
b) sjukpenning för varje dag, utgörande vid förlust av arbetsförmågan ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den skadades dagliga arbetsför
tjänst, och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som sva
rar mot nedsättningen. Sjukpenning utgår dock ej, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en fjärdedel.
2) Ersättningar på grund av invaliditet. Har olycksfallet, efter sjukdomens upphörande, medfört under längre eller kortare tid bestående förlust eller ned
sättning av arbetsförmågan, utgår livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av arbetsförmågan två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen. .Livränta utgår dock ej, där ej arbetsförmågan blivit nedsatt med minst en tiondel.
3) Ersättningar på grund av dödsfall. Har olycksfallet medfört arbetarens död, utgår
a) begravningshjälp med en tiondel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, dock ej med mindre än sextio kronor;
b) livräntor till efterlevande, nämligen
till änka eller änkling en livränta från dödsfallet, så länge livränte- tagaren lever ogift, å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av den avlidnes årliga arbetsförtjänst;
till varje den avlidnes minderåriga barn en livränta från dödsfallet, till dess barnet uppnått femton års ålder, å ett årligt belopp, motsva
rande en sjättedel av arbetsförtjänsten, samt
till den avlidnes fader eller moder, eller, om båda leva, till dem gemen
samt, därest de för sitt uppehälle varit av den avlidnes arbete huvud
sakligen beroende och annan till livränta berättigad ej finnes, en livränta å ett årligt belopp, motsvarande en fjärdedel av arbetsförtjänsten.
Där enligt förevarande bestämmelser livräntor till efterlevande skulle för år räknat överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst, skola de, i förhållande till vad på envar livräntetagare belöper, nedsättas till detta belopp, så länge anledningen till dylik nedsättning fortfar.
Till änka eller änkling, som uppbär livränta och före fyllda sextio år ingår nytt äktenskap, utgives ett kapital för en gång, motsvarande tre fjärdedelar av den avlidnes årliga arbetsförtjänst.
Överstiger den årliga arbetsförtjänsten ettusenåttahundra kronor, tages det överskjutande beloppet icke i beräkning. Understiger den trehundra kronor, skall den beräknas till detta belopp.
Med den dagliga arbetsförtjänsten förstås en trehundrasextiofemtedel av den årliga arbetsförtjänsten.
Under den femårsperiod, detta sammandrag avser, bar i dessa bestämmelser icke vidtagits annan ändring än den, att om den årliga arbetsförtjänsten över-
15 stiger tvåtusenfyrahundra kronor, det överskjutande beloppet icke skall tagas i beräkning, samt att om den understiger fyrahundrafemtio kronor, den skall be
räknas 'till detta belopp. Ifrågavarande ändring trädde i kraft den 1 januari 1920 och gäller för alla olycksfall, som inträffat efter ingången av år 1920.
Den 1 juli 1922 trädde en ändring av bestämmelserna i 9 § angående arbets
förtjänstens beräknande i kraft. Genom denna lagändring infördes vissa änd
rade grunder för arbetsförtjänstens beräknande för sådana arbetare, som icke under hela året före olycksfallet varit med full sysselsättning anställda hos en och samma arbetsgivare, varjämte närmare angåvos grunderna för beräk
nandet av arbetsförtjänsten för skadade, som icke uppnått 18 års ålder.
Utom de ändringar, som under femårsperioden vidtagits i de ovan återgivna bestämmelserna, hava ändringar genomförts även i lagens 1 och 2 §§.
Från och med den 1 januari 1920 infördes sålunda den bestämmelsen, att såsom olycksfall i arbetet anses ock olycksfall vid färd till eller från arbets
stället, där färden föranledes av och står i omedelbart samband med arbets- anställ ningen.
Enligt den ursprungliga lydelsen av lagen skulle såsom arbetare enligt lagen icke anses bl. a. den, vilkens avlöning hos arbetsgivaren, för år räknat, över
steg femtusen kronor. Från och med 1920 ändrades sistnämnda belopp till niotusen kronor. Från och med år 1921 har den förut gällande bestämmelsen, att arbetsgivares barn eller adoptivbarn och föräldrar eller adoptivföräldrar icke anses som arbetare enligt lagen i förhållande till honom, begränsats till att avse allenast arbetsgivares hemmavarande barn eller adoptivbarn och för
äldrar eller adoptivföräldrar.
De under femårsperioden genomförda lagändringarna äro delvis av sådan art, att förutsättningen för jämförbarhet mellan vissa i statistiken ingående summor icke föreligger för perioden i dess helhet. Det har på den grund be
funnits nödvändigt att i vissa tabeller meddela resultaten särskilt för åren 1918—1919 och särskilt.för åren 1920—1922. Den förra av dessa perioder har därvid angivits med index 1, den senare med index 2.
Förekommande försäkringsformer. Enligt 35 § av lagen om försäkring för olycksfall i arbete är arbetsgivare berättigad att i riksförsäkringsanstalten eller ömsesidigt olycksfallsförsäkringsbolag försäkra dels annan arbetare än i lagen avses för olycksfall i arbete, dels i anstalten eller bolaget försäk
rad arbetare för olycksfall i arbete för de trettiofem första dagarna efter da
gen för olycksfallet, dels ock dylik arbetare för olycksfall utom arbete. Er
sättningarna under de trettiofem första dagarna utgöras enligt den ursprung
liga lydelsen av bestämmelserna i 37 § av
a) läkarvard och läkemedel enligt de i G § angivna grunder, jämväl från och med dagen för olycksfallet samt
b) daglig sjukpenning, utgörande ettdera av följande belopp: 1:_, J : 25, 1: 75 eller 2:50 kronor, beroende på om den skadade varit påförd pensionsavgift med 3, 5, 8 eller 13 kronor resp. Har pensionsavgift ej Påförts, utgår sjukpenning med 1 krona per dag. Sjukpenning utgår icke, med mindre sjukdomen varat under mer än tre dagar efter dagen för olycksfallet.
Från och med år 1920. d. v. s. under den senare av de två förut omnämnda perioderna, har den högsta dagliga sjukpenningen under karenstiden utgjort 3: 50 kronor. Detta belopp har utgått, om den skadades pensionsavgift utgjort 13 kronor samt den inkomst, på grund varav pensionsavgiften påförts uppnått
till 1 800 kronor eller mera. ’
Såsom härav framgår medgiver lagen följande åtta olika försäkringsformer, av vilka den första är obligatorisk.
16
Beteckning 1) Arbetare enligt lagen, olycksfall i arbete, ersättning enligt 6 och 7 §§... 1
1 » ’ * » » 37 § . . ...k o) > > j » utom » > » 6 och 7 §§...u 4) » > » » j » » > 37 §...uk 5) Anuan arbetare än i lagen avses, olycksfall i arbete, ersättning enligt 6 och 7 §§ ... a 6) » » » » » » » » » , » 37 §... ak 7) » » > > » > » utom > > >6 och 7 §§ ... au 8) » » » * > » » » » > » 37 §... auk Den i 11 och 15 §§ av lagen om försäkring för olycksfall i arbete medgivna rätten för arbetsgivare att erhålla nedsättning av försäkringsavgiften mot skyldighet att själv utgiva visst eller vissa slag av ersättning, har företrädes
vis begagnats beträffande ersättning för läkarvård. Kostnad för dylik vård, som av arbetsgivare direkt utgivits, har i saknad av erforderliga uppgifter icke kunnat medtagas i statistiken.
För säkring stekniska grunder. Yid beräkning av livräntornas kapitalvärden hava tillämpats de genom nådigt brev den 26 oktober 1917 fastställda grunder för beräkning av försäkringsavgifter och premiereserv för försäkringar i riks- försäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Dessa grunder finnas återgivna i »Olycksfall i arbete år 1918», sid. 61—63 och de med ledning av desamma uträknade kapitalvärdestabellerna på sid. 64—70 i samma publikation.
Yrkcsgruppsindelning. Den indelning i yrkesgrupper, som för försäkrings- verksamhetens bedrivande utarbetats inom riksförsäkringsanstalten, och som även lagts till grund för olycksfallsstatistiken, är en indelning efter arbetsföre
tagens art. Mot en dylik yrkesgruppsindelning kan från statistisk synpunkl den invändningen göras, att de sålunda erhållna grupperna ofta icke äro homogena med hänsyn till olycksfallsrisken. Â andra sidan torde en indelning i yrkesgrupper efter arbetarnas huvudsakliga sysselsättning medföra ökad upp- giftsskyldighet för arbetsgivarna och vissa svårigheter vid klassificeringen av de inträffade olycksfallen. Härtill kommer, att denna senare indelningsgrund även skulle medföra ökning i arbetet att med tillhjälp av statistikens resultat fastställa den försäkringsavgift, som svarar mot de olika arbetsföretagens sam
mansättning.
I vissa avseenden har likväl den huvudsakliga sysselsättningen varit be
stämmande för yrkesgruppsindelningen. Sålunda har all kontorspersonal sam
manförts till en undergrupp, betecknad 14 c, Kontorsarbete. Undantag här
ifrån bildar den inom undergruppen 17 a, Bank- och försäkringsrörelse, sys
selsatta kontorspersonalen, som hänförts till sistnämnda undergrupp. Likaså har all hushållspersonal sammanförts till undergruppen 19 b, Hushåll. Be
träffande gruppen 14 a, Handelsrörelse (ej varulager och transport), har trans
port- och lagerpersonalen sammanförts och överflyttats till gruppen 14 b. Han
delsrörelse (varulager och transport). Tnom grupp 19, Hushåll, hotell-, re
staurant- och kaférörelse samt hälsovårdsinrättningar, har transport- och lager
personalen redovisats särskilt inom de olika undergrupperna. Orsaken till den särskilda behandlingen av transport- och lagerpersonalen inom nyssnämn
da grupper är att söka i denna personals relativa talrikhet inom dessa grupper samtidigt som skillnaden i olycksfallsrisk mellan densamma och den övriga personalen merendels är betydande.
Yrkesgruppsförteckningen innehåller 20 huvudgrupper, 99 undergrupper och 600 specialgrupper. Förteckningen över huvud- och undergrupper åter
finnes pa .sid. 203, där även den i tabellerna använda beteckningen för dessa grupper finnes angiven.
17 I de årliga sammandragen hava statistikens resultat, med hänsyn till det relativt ringa material specialgrupperna i allmänhet representera, publicerats blott för huvud- och undergrupper, beträffande läkarvårdskostnaderna blott för huvudgrupper. Från och med år 1920 hava dock vissa uppgifter meddelats för de specialgrupper, för vilka årliga antalet årsarbetare uppgått till 1 000 eller därutöver.
I föreliggande femårssammandrag meddelas beträffande kontantersätt- ningarna särskilda uppgifter för alla specialgrupper, till antalet 272, för vilka antalet årsarbetare, män och kvinnor tillsammantagna, under femårsperioden stigit till 1 000 eller mera. För övriga till en och samma undergrupp hö
rande specialgrupper hava resultaten sammanförts på sätt som framgår av tab. 1. Beträffande läkarvårdsersätlningarna hava uppgifterna i femårssam- mandraget meddelats för varje undergrupp.
Olycktifallsriskcn och dess bestämmande. I denna fråga torde hänvisning få ske till framställningen i »Olycksfall i arbete år 1918», sid. 7 -10. Av de där omnämnda riskmåtten kunna antalet olycksfall i procent av antalet årsarbetare (olycksfallsfrekvensen) och olycksfallskostnaden per 1000 kro
nors avlöningssumma direkt bestämmas ur uppgifterna i tab. 1. Det tredje riskmåttet, antalet förlorade arbetsdagar per årsarbetare, vilket kommit till an
vändning vid undersökning av olycksfallens orsaker, har beräknats ur for
meln
7 1 1900 -r r,m
IC = I ;■■■; - Vls “b ( 5 -j" t 500 Vld J\ [Öbo
där k betecknar antalet förlorade arbetsdagar per årsarbetare, antalet sjuk
dagar, m antalet invaliditetsprocent och nd antalet dödsfall, som förorsakats av de olycksfall i arbete, vilka inträffat inom en viss yrkesgrupp, omfattande N årsarbetare. Antalet förlorade arbetsdagar per årsarbetare är för varje undergrupp angivet i tab 10.
2. Årsarbetare och lönesummor.
hör härledande av vid olika tider och för olika yrkesgrupper med var
andra, fullt jämförliga uttryck för olyeksfallsrisken erfordras, att de till grund_ härför liggande jämförelsetalen äro av samma art vid olika tider och för olika yrkesgrupper. Ett bland de mera betydelsefulla jämförelsetal, som härvid komma till användning, är antalet årsarbetare, som i förevarande sta
tistik definieras såsom 300 dagsverken. Såsom dagsverke har därvid i re
gel räknats varje dag, som försäkrad arbetare varit i arbete hos arbetsgivaren, oberoende av huru stor del av dagen lian arbetat. I en del fall har emellertid uppgift erhållits om antalet arbetstimmar och en årsarbetare har i sådana fall definierats såsom ett visst antal arbetstimmar, för de flesta yrken 2 400.
Begreppet årsarbetare, definierat såsom 300 dagsverken, lider av den bristen, att längden av den dagliga arbetstiden icke kommer till uttryck däri. Bättre hade givetvis varit, om ifrågavarande begrepp genomgående kunnat definieras såsom ett visst antal arbetstimmar, exempelvis 2 400. För kännedom om an
talet arbetstimmar skulle emellertid i ett stort antal fall krävas fullständigare uppgifter i detta avseende än som för närvarande äro för riksförsäkrings- anstälten tillgängliga. Den omnämnda bristen är emellertid av ringa bety
delse vid utnyttjande av statistikens resultat i den mån det gäller att fast
ställa de mot försäkringen för olika yrkesgrupper svarande försäkringsavgif-
2—27242«.
18
tema, alldenstuncl de ersättningar, som föranledas av inträffade olycksfall, närmast äro att hänföra till den sammanlagda lönesumman och icke till antalet årsarbetare.
Antalet årsarbetare, som under vart och ett av åren 1918—22 omfattats av den obligatoriska försäkringen, framgår ur tab. B.
Tab. 13. Antal årsarbetare.
Å r Större ar
betsgivare
Mindre ar
betsgivare Staten Snmma 1918 Män... 682 357 105 642 100 180 888179
Kvinnor... 195177 195 612 19 285 410 074
Summa 877534 301254 119465 1298253
1919 Män... 693 676 117 591 93 790 905 057 Kvinnor... 202 271 207 976 20 588 430835 Summa 895947 325 567 114 378 1335892 1920 Män... 714 870 128149 94 368 937 387 Kvinnor... 223 605 225 330 20163 469 098 Summa 938 475 353 479 114 531 1406 485 1921 Män... 603382 129 146 102 747 835 275 Kvinnor... 209532 217 425 21550 448 507 Summa 812914 346571 124 297 1283 782 1922 Män... 594 174 125 195 107 324 826 693 Kvinnor... 207 938 209 317 21 320 438575
Summa 802112 334 512 128644 1265268
I genomsnitt förj Män... 657 691 121145 99 682 878 518 åren 1918—1922f Kvinnor... 207 705 211 132 20 581 439 418
Summa 865 396 332277 120263 1317936
I tab. C har antalet årsarbetare under varje år fördelats dels på olika ka
tegorier av arbetsgivare, varvid arbetare hos större arbetsgivare uppdelats på yrkesgrupper, dels på riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga bolagen.
För varje år och yrkesgrupp angives dessutom antalet i riksförsäkrings
anstalten försäkrade årsarbetare i procent av hela antalet försäkrade årsarbe
tare inom gruppen.
Orsaken till att de i tab. B och C angivna siffrorna för antalet årsarbetare hos mindre arbetsgivare understiga motsvarande uppgifter i »Olycksfall i arbete» för ifrågavarande år är att en avvikande metod använts för beräk
ningen av årsarbetarantalet hos de mindre arbetsgivarna med försäkring i riks
försäkringsanstalten. I de arbetsgivarförteckningar, som uppgöras kommun
vis och årligen insändas till riksförsäkringsanstalten, redovisas för varje i för
teckningen såsom mindre upptagen arbetsgivare dels antalet under hela året an
ställda arbetare, dels antalet under del av året anställda (delarbetare). I de särskilda publikationerna för åren 1918—22 har årsarbetarantalet hos mindre arbetsgivare, som haft försäkring i anstalten, beräknats under antagande att en delarbetare motsvarade en halv årsarbetare. Av den förut omnämnda under
sökningen av riskförhållandena bland de mindre arbetsgivarnas arbetare under åren 1922 och 1923 framgick emellertid bland annat, att en delarbetare i genom
snitt kunde anses motsvara en sjättedels årsarbetare. Vid utarbetandet av tab.