Sara Bärneman & Patrik Sundgren
Groupthink – Rätt, men på fel sätt?
Vikten av ett fungerande mätinstrument för att
upptäcka och förhindra gruppdynamiska problem
och dåligt beslutsfattande
Groupthink - Right, but wrong?
The value of a functional measuring device to detect and prevent group
dynamic problems and poor decision making
Arbetsvetenskap
C-uppsats
Termin: VT-13
Handledare: Helena Lundberg
Förord
Till att börja med vill vi tacka alla som hjälpt och stöttat oss under uppsatsarbetet, det vill säga de organisationer som ställt upp på enkätundersökningen, olika lärare som tagit sig tid när vi haft problem, samt nära och kära som fått agera klagomur när motgångarna varit framme. Vi vill också rikta ett extra stort tack till Birgitta Torin och till vår handledare Helena Lundberg vid Karlstads universitet, som bidragit med konstruktiv kritik genom hela arbetsprocessen.
Vi har under hela uppsatsskrivandets gång arbetat tillsammans. Det gäller hela processen, då vi tillsammans sökt information, gemensamt diskuterat fram vad som är viktigt att lyfta i uppsatsen samt tillsammans skrivit och korrekturläst uppsatsen. Som uppsatspartners är vi båda nöjda med varandras insatser och samarbetet mellan oss, och anser att vi båda haft en lika stor roll.
Sammanfattning
Undersökningen som gjorts är en kvantitativ enkätundersökning, med syftet att testa ett mätinstrument avsett för att undersöka fenomenet groupthink. Det på grund av att det saknas ett väletablerat kvantitativt mätinstrument som mäter fenomenet. Tidigare forskning som skett på området är genom experiment eller observationer, alternativt fallstudier som analyserat fiaskon i efterhand. Som grund ligger Janis ursprungliga groupthink-modell och Rosanders utveckling av modellen. Mätinstrumentet som testats i undersökningen grundades i Rosanders modell av groupthink.
Urvalet i undersökningen var ett tillgänglighetsurval som skedde på lednings- och beslutsfattande grupper i olika branscher i Sverige. Stickprovet bestod av 81 personer. En översatt version av Groupthink Questionnaire delades ut via Survey and Report, ett webbaserat verktyg för enkäter. Data analyserades i statistikprogrammet SPSS, där Cronbach’s Alpha testades samt en explorativ faktoranalys utfördes.
Resultatet visar att den översatta versionen av Groupthink Questionnaire inte kan användas för att mäta groupthink på ett tillförlitligt sätt. Det ledde till en diskussion kring vad som kan ha påverkat resultatet, om det var mätinstrumentets tillkortakommanden eller groupthinks existens som helhet som var problemet.
Slutsatser som kan dras är att mätinstrumentet inte är tillförlitligt och att det finns flera brister i frågorna. En annan slutsats är att det är osäkert om groupthink existerar som en helhet, eller om det endast är sammansatt av lättapplicerade fragment. En sista slutsats är att självförtroende är en grundläggande faktor till groupthink, vilket tyngden istället bör läggas vid.
Nyckelord: Groupthink, Groupthink Questionnaire, Bipolärt groupthink (allsmäktigt och depressivt)
Innehållsförteckning
INLEDNING ... 1
SYFTE ... 3
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3
DISPOSITION ... 3
TEORETISK GRUND ... 4
GRUPPER ... 4
Olika typer av grupper ... 5
Heterogena gruppen ... 5
Homogena gruppen ... 6
Gruppers beslutsfattande ... 6
LEDARSKAP ... 7
Karismatisk ledarstil ... 8
Etiskt ledarskap ... 8
Oetiskt ledarskap ... 8
GROUPTHINK ... 8
Janis groupthink-modell ... 9
Tre underkategorier av groupthink... 11
Att överskatta gruppen... 11
Trångsynthet ... 11
Påtryckningar ... 11
Bra beslutsfattning enligt groupthink ... 11
Kritik mot groupthink-fenomenet ... 12
BIPOLÄRT GROUPTHINK ... 13
Allsmäktigt groupthink ... 13
Depressivt groupthink ... 14
Faktorer som påverkar vilken form av groupthink som uppstår ... 14
Ytterligheter ... 15
GROUPTHINK QUESTIONNAIRE ... 15
Analys av enkäten ... 16
METOD ... 18
DATAINSAMLINGSMETOD ... 18
URVAL ... 18
DESIGN ... 18
ENKÄTENS UTFORMNING ... 19
Översättning av mätinstrumentet ... 19
GENOMFÖRANDE ... 20
DATABEARBETNING ... 21
BORTFALL ... 22
RELIABILITET ... 22
VALIDITET ... 22
ETISKA ASPEKTER ... 24
RESULTAT ... 25
RELIABILITET ... 25
EXPLORATIV FAKTORSANALYS ... 25
Hopplöshet (faktor 1) ... 26
Ignorans/Självsäkerhet (faktor 2) ... 26
ANALYS ... 27
METODANALYS ... 27
Problematik kring utveckling av ett mätinstrument ... 27
Reliabilitet och validitet ... 29
Analys av Rosanders faktorer ... 30
Egen explorativ faktoranalys ... 32
Översättning ... 33
Skala ... 34
TEORETISK ANALYS ... 34
Analys av faktorer ... 34
Groupthinks existens ... 35
Alternativa lösningar vid gruppdynamiska problem ... 39
SAMMANFATTANDE DISKUSSION ... 40
SLUTSATSER ... 40
AVSLUTANDE DISKUSSION ... 40
Vidare forskning... 41
REFERENSLISTA ... 42
BILAGA 1 ... 46
BILAGA 2 ... 47
1
Inledning
The Perilous seat, den tomma platsen mittemot Kung Arthur i legenden om riddarna kring det runda bordet. En plats som var avsedd för den utvalde, men satte sig fel person på platsen, var han tvungen att dö (Pyle, 1964). Det runda bordet i legenden symboliserar gruppens styrka gentemot individen, där alla har samma status oberoende av plats och där möjligheten att uttrycka sin åsikt, ger ett bättre beslutsfattande (Cadman, Misbach, & Brown 1954, s. 2f). The Perilous seat motsäger den tesen, då bara rätt förslag och värdering kan leda gruppen till framgång. Fel åsikt däremot leder till nederlag och gruppens undergång. Innebär det klimatet verkligen ett bättre beslutsfattande? Enligt Bonnerup och Hasselgren (2010) leder the Perilous seat istället till ett moment 22, ingen människa vill dö, men för att nå den perfekta lösningen måste man vara beredd att dö. Det innebär att tron på sin förmåga i en handvändning kan leda till sitt eget fördärv och vem vågar ta den risken? Vem vågar lägga fram en avvikande åsikt, en åsikt som kan leda till sin egen död? Vem vågar stå upp och visa sig större än gruppen, när det finns ett ofarligt alternativ, att bara flyta med strömmen?
Problematiken som beskrivs ovan är hämtad från en legend som skapades för över 1000 år sedan, men problematiken är kanske mer aktuell idag än tidigare och återfinns i många ledningsgrupper, på alla nivåer, i alla typer av organisationer (Dalsvall & Lindström 2012).
Som grund till det ligger diskussionen och den allmänna uppfattningen att gruppen är starkare än den enskilda individen. Det eftersom att den har förmågan, statistiskt sett, att processa mer odelad information, det vill säga information som bara den enskilda individen tillhandahåller (Brodbeck, Kerschreiter, Mojzisch, Frey, & Schulz-Hardt 2002, s. 35). Studier av exempelvis Hill (1982) och Hinsz (1990) ger bevis på gruppens överlägsenhet gentemot individen.
Samtidigt skriver Strasser och Stewart (1992, s. 426) att området inte är svart eller vitt. I studien lyfts att grupper tenderar att bara diskutera delad information, eftersom den informationen, statistiskt sett, troligtvis först förs på tal. Gruppmedlemmarna ger sedan sin åsikt till den informationen istället för att lyfta något nytt. Gruppens överlägsenhet kan därför inte tas för given och det är det som Irving L. Janis (1972) tagit fasta på när han myntade begreppet groupthink på 1970-talet. Ett begrepp som sedan dess, i över 40 år, legat som grund för gruppers felaktiga beslutsfattande och som idag nästan anses vara en synonym till fenomenet (Fuller & Aldag 1998, s. 166f). Ett fenomen där problematiken kring the Perilous seat blir av största vikt.
För att styrka groupthink-fenomenet och dess existens brukar exempel på viktiga beslut genom historien som lett till fiaskon lyftas. Janis (1982, s. 188f) beskriver exempelvis britternas handlande innan andra världskrigets utbrott, 1938-1939. Premiärminister Chamberlain och hans ”inre krets” ansåg att britterna var överlägset Tyskland i krig och därför inte behövde gå i förbund med andra anti-nazistiska nationer, som exempelvis Ryssland och Tjeckoslovakien. Ett exempel på en övertro på den egna gruppen vilket är ett tydligt groupthink-syndrom. I det här fallet ledde det till att Tyskland blev en övermäktig motståndare och andra världskriget utbröt.
Ett annat exempel som lyfts av McCauley (1989, s. 253) är ”the Bay of pigs”. Ett exempel som belyser beslutsfattandet innan och kring president Kennedys beslut att invadera Kuba.
När förslaget lades fram fanns ingen opposition inom gruppen, trots att den ansågs bestå av en mångfald av USA:s främsta politiker. För att förstå menar McCauley att bakgrunden måste vägas in, eftersom Kennedy i presidentvalet lovade att stödja anti-Castro sympatisörer i kampen mot kommunismen. När ett beslut om invasion skulle tas, kunde han inte vika i sin ståndpunkt och personerna inom gruppen hade han själv handplockat, vilka i och med det
2
hade samma åsikt. Det gjorde att bara detaljer om utförandet om en invasion diskuterades och inte grundläggande anledningar. Ett grupptänkande som inte var öppet och analyserande och som ledde till fiasko. En riskfri strategi att invadera Kuba, enligt Kennedy-administrationen, och få slut på kommunismen. Efter bara tre dagar hade Castro-regimen tillfångatagit alla angripare och dödat minst 200 av dem.
Ett nyare exempel, vilket Ben-Hur, Kinley och Jonsen (2012, s. 711) belyser, är den ekonomiska krisen som lamslog världen hösten 2008. Krisen var både komplex och mångsidig, men en av de mest citerade orsakerna var de amerikanska bankernas risktagande.
Fel beslut fattades, fel risker togs, men ingen vågade gå emot strömmen och ifrågasätta. Det eftersom handlandet och tankegångarna var djupt rotade inom både politiken och den finansiella världen, vilka då inte ansågs behöva ifrågasättas. Ett exempel på en tydlig negativ grupprocess utan ifrågasättande som leder till dåliga beslut.
Det sista exemplet handlar om Telia Sonera och debatten som uppstod när nya styrelseledamöter skulle rekryteras (SvD 2013). Carolina Neurath (SvD 2013) skriver att vanligt folk, men även experter, skrek efter att de nya ledamöterna behövde CSR-expertis (Corporate Social Responibility). Det vill säga expertis om företagens ansvarstagande i samhället med hänsyn till sociala, etiska och miljömässiga aspekter, efter Telia Soneras mutskandaler och affärer med Uzbekistan. Men var det bristen på CSR som var problemet?
Visste inte personerna i ledningen att det är fel att muta sig till affärer? Det verkar snarare som att det saknades någon som vågade ställa sig upp och säga ifrån, vilket styrks av att VD:n Lars Nyberg beskrivits som en hårdför ledare som såg till att omge sig med ja-sägare. I och med det undveks kritiska frågor och ledarskapet styrde gruppen till dåliga och felaktiga beslut.
Ovan har fyra exempel på Janis (1972) groupthink, en övertro på gruppens tankar, en stark gruppsammanhållning som utesluter externa tankegångar, avsaknad av ifrågasättande och opartiskt ledarskap, vilka alla har lett till dåligt beslutsfattande. Dalsvall och Lindström (2012, s. 49f) lyfter också groupthink och hur många av dagens ledande organisationer som agerar med ett kortsiktigt synsätt och planerande, vilket troligtvis leder till organisationens undergång. De menar att dagens organisationer vill minimera osäkerheten och eliminera riskerna, då det korttidstänkande synsättet inte har tid med en avvikande åsikt. Det leder till att personer som liknar varandra och tänker lika kommer att rekryteras, vilket gör verksamheten homogen. Det innebär att organisationerna slipper avvikare, groupthink kan lättare bildas och alternativa synpunkter och uppfattningar osynliggörs. Lindmark och Önnevik (2006, s. 86) belyser samma sak, de talar om balans och att organisationer borde rekrytera efter parollen ”våga rekrytera den kreativa olikheten, istället för den bekväma likheten”. Lindmark och Önnevik (2006, s. 87) menar att organisationer hamnar i den så kallade ryska dockans effekt, där varje person nedåt i hierarkin har samma värderingar och egenskaper som ledaren, men med mindre inflytande och makt. Även här skapas en homogen grupp med ett enkelspårigt synsätt, istället för en heterogen grupp där organisationen kan dra nytta av mångfalden.
Om nu groupthink är ett problem som kan leda till katastrofala konsekvenser, som i de fyra historiska exemplen ovan, varför görs inget åt det? Kent (2011, s. 552) lyfter den ekonomiska vikten, att företag idag tänker i nuet eller alternativt fram till nästa kvartalsrapport. Det finns även andra förklaringar, Rosander, Stiwne och Granström (1998, s. 81f) lyfter problematiken kring den aktuella forskningen som genomförs kring fenomenet. Forskningen är främst av kvalitativ karaktär, eller av typen experiment som utförs på tillfälligt sammansatta grupper,
3
vilket nödvändigtvis inte blir representativt gentemot verkligheten. Schulz-Hardt, Frey, Lüthgens och Moscovici (2000, s. 656) belyser samma problematik, att inga kvantitativa studier har gjorts, vilket gör det svårt att se på en grupp i realtid. Rosander et al. (1998, s. 81f) lyfter även att tidigare forskning inte riktat in sig på vanliga organisationer, utan på militära eller högt uppsatta politiska grupper och att forskningen varit fallstudier där olika fiaskon har undersökts i efterhand.
Rosander (2003, s. 86) lyfter därför vikten av att ta fram ett fungerande mätinstrument så att kvantitativa studier på groupthink-fenomenet blir möjliga. Finns det ett tillförlitligt mätinstrument kan groupthink upptäckas i ledningsgrupper innan ett problem eller fiasko uppstår. Rosander har tagit fram ett mätinstrument på engelska som skulle kunna appliceras på vanliga organisationer, för att spåra groupthink. Det finns dock inget väletablerat svenskt instrument, som mäter groupthink på det sättet.
Syfte
Syftet med undersökningen är att undersöka möjligheten att på ett kvantitativt tillvägagångssätt fånga fenomenet groupthink. Det på grund av att det saknas ett väletablerat kvantitativt mätinstrument som mäter fenomenet. Tidigare forskning som skett på området är genom experiment eller observationer, alternativt fallstudier som analyserat fiaskon i efterhand. Idag kan problemen bara hanteras och analyseras i efterhand, när skadan redan är skedd. För arbetsvetenskap blir det därför av stor vikt att hitta ett mätinstrument som kan fånga groupthink-tendenser och på så sätt medvetandegöra att problem finns. Det i sin tur kan leda till att problem förhindras. Ett kvantitativt mätinstrument kan snabbt och enkelt distribueras till arbetsgrupper i deras naturliga miljö. Alla får chans att uttrycka sin åsikt, till skillnad från om endast ett fåtal personer intervjuas om gruppdynamiken. En enkät som tydliggör gruppmedlemmarnas åsikter kan även vara ett bra underlag för vidare diskussioner inom gruppen, vilket kan vara både problemlösande och utvecklande. Ett kvantitativt mätinstrument kan vara både tids- och resurssparande i arbetet om att förhindra framtida problem, vilket är av stor vikt för dagens organisationer.
Frågeställningar
Fungerar en översatt version av Groupthink Questionnaire för att mäta groupthink?
- Varför/varför inte?
Hur skulle mätinstrumentet kunna utvecklas?
Disposition
Uppsatsen inleds med en genomgång av den teoretiska grund som undersökningen är uppbyggd kring. Grupper, ledarskap, groupthink, bipolärt groupthink och groupthink questionnaire bildar huvudrubriker och är de grundstolpar kapitlet vilar på. Efter den teoretiska grunden kommer ett metodkapitel, där allt gällande själva undersökningen redogörs för, allt från datainsamlingsmetod till etiska överväganden. Efterföljande kapitel är resultatkapitlet, där det resultat som undersökningen visar kommer att redovisas. Därefter följer ett analyskapitel, där en metodanalys och en teoretisk analys förs. Det sista och avslutande kapitlet är sammanfattande diskussion där undersökningens slutsatser tas upp och en avslutande diskussion förs.
4
Teoretisk grund
Inledningsvis kommer en grupp definieras och beskrivas. Gruppens uppbyggnad, avgränsningar och dynamik är grunden för att förstå och ta till sig groupthink-konceptet. Två typer av grupper beskrivs vilka är direkt kopplade till groupthink, den heterogena och den homogena gruppen, samt hur beslutsfattandet inom dem kan gå till.
Under ledarskap kommer det karismatiska ledarskapet att lyftas, som beskriver hur ledarens personlighet påverkar gruppen och inte hans idéer. Det karismatiska ledarskapet är uppdelat i etiskt och oetiskt ledarskap, vilket tydligt speglar de ledarroller som Janis (1972) menar är av vikt för att groupthink ska uppstå eller ej.
Därefter presenteras groupthink, genom Janis (1972) ursprungsmodell. En modell som visar hur en grupp når ett sjukligt tillstånd med dåligt beslutsfattande som resultat. Därefter kommer bipolärt groupthink att lyftas, som är Granström och Stiwnes (1998) utveckling av Janis ursprungsmodell. Det är det bipolära groupthinket som ligger till grund för mätinstrumentet som Rosander (2003) utvecklat.
Avslutningsvis i teorikapitlet, kommer mätinstrumentet Groupthink Questionnaire lyftas och beskrivas. Här ges en bild av hur Rosander använt sig av instrumentet i sina undersökningar och hur han analyserat de data som samlats in.
Grupper
För att förstå fenomenet groupthink behövs en förståelse för vad en grupp innebär. I dagligt tal innebär begreppet grupp ”individer som har något gemensamt” (NE 2013). Homans och Merton (1974, s. 1) menar att en grupp är ett antal personer som kommunicerar med varandra under så pass lång tid att alla har möjlighet att få sin röst hörd, samtidigt som varje person ska ges möjlighet att prata med alla i gruppen, ansikte mot ansikte. Ytterligare djup i begreppet fås genom Rosanders (2003, s. 17) definition av vad en grupp är;
En grupp definieras som en bestående sammansättning av individer som har; någon form av historia samt framtid tillsammans, ett kontinuerligt samarbete, gemensamt arbete under en specifik uppgift, tydligt definierbara gränser i förhållande till andra grupper, samt att medlemmarna upplever sig själva som en del av gruppen (egen översättning).
Den allmänna åsikten är att det tas bättre beslut av en grupp, än av en enskild individ. Det resonemanget bygger på att en grupp har större möjligheter att bearbeta en större mängd information och analysera den ur olika synvinklar, eftersom medlemmarna i gruppen kan identifiera och påpeka olika fel och brister (Schulz-Hardt, Frey, Lüthgens, & Moscovici 2000, s. 656). McCauley (1998, s. 144) resonerar på liknande sätt, att de bästa bedömningarna är ett resultat av de bästa data som bearbetats av den bästa algoritmen. Det vill säga att en grupp kan tillhandahålla mer och bättre data än en enskild individ, samtidigt som den kan förutse de brister som varje individ besitter. För att ett gruppbeslut därför ska bli sämre än en enskild individs beslut, måste det vara något fel på algoritmen, i det här fallet gruppen.
Huvudfaktorerna till bra beslutsfattning är enligt (McCauley 1998; Schulz-Hardt et al. 2000) att maximera sökandet av information samt utvärdera och överväga tillvägagångssätten.
Gruppen måste vara bättre än den enskilda individen, för att försäkra sig om att beslut och idéer är de rätta. Det är de tankarna som ursprungligen ligger till grund för det Janis (1972, 1982) kallar groupthink, som leder till dåligt beslutsfattande.
5 Olika typer av grupper
Idag tas de flesta beslut inom organisationer av beslutande grupper och inte av individer. Det beror till stor del på vad som skrevs ovan, att det råder en allmän tro på gruppens överlägsenhet i att bearbeta större volymer av information, vilket leder till en bättre och bredare beslutsgrund (Schulz-Hardt et al. 2000, s. 655f). Svedberg (2007, s. 220) lyfter vikten av att en grupp behöver flera kloka huvuden, för att ta sig an ett problem på ett effektivt sätt.
Det som menas är att gruppen får mer kvalité i arbetet, på grund av att fler perspektiv och alternativ lyfts och diskuteras. Jans, Postmes och Van der Zee (2012, s. 1145f) beskriver de två vanligaste gruppsammansättningarna. Den första är den heterogena gruppen, vilken brukar bestå av en mångfald av människor som inte underbygger gruppsammanhållning, men som granskar och lyfter olika alternativ. Den andra är den homogena gruppen, vilken består av personer med likartade egenskaper och bakgrund, vilket leder till en social kategorisering och en tydlig gruppidentifikation, som försvarar gruppens egen ståndpunkt. Schulz-Hardt et al.
(2000, s. 666) menar att de två gruppsammansättningarna styrs av gruppnormer och särpräglas av två olika faser, skiljaktighets- och konvergensfasen. Skiljaktighetsfasen är den typiska för heterogena gruppen och innebär att olika beslutsproblem och alternativ granskas och övervägs noggrant. Konvergensfasen är den typiska för homogena gruppen och innebär att en ståndpunkt nås och gruppen försvarar det valda alternativet mot utomstående påtryckningar.
Heterogena gruppen
Den heterogena gruppen är uppbyggd av en mångfald av människor (Jans et al. 2012, s.
1145f). Miljön skapas av individer med olika bakgrund, där åsikterna går vida isär (Schulz- Hardt et al. 2000, s. 656). Enligt Jans et al. (2012, s. 1145f) är det olikheterna inom gruppen som blir dess styrka. Det på grund av att ett problem kan belysas från olika vinklar, eftersom gruppens medlemmar uppfattar problemet på olika sätt (Schulz-Hardt et al. 2000, s. 656).
Schulz-Hardt et al. lyfter även fördelarna med det öppna klimatet som ger möjlighet till diskussion där fördelar, men även brister, lyfts och förs fram i ljuset. Svedberg (2007, s. 223) styrker det resonemanget och menar att en miljö där alla kan ta för sig och få sin röst hörd, samt tillåts ha en egen tanke, är en miljö som förhindrar grupptryck. Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 349f) menar att om en uppgift är ostrukturerad och behöver justeras är en heterogen grupp, med dess mångfald, en positiv faktor. En heterogen grupp får enligt Roberge, Jane Xu och Rousseau (2012, s. 416) särdragen; en miljö där medlemmarna har olika åsikter, en miljö där medlemmarna har olika attityder, ett klimat med mycket konflikter (sak-/intressekonflikter), en öppenhet bland medlemmarna, ett klimat där olika idéer lyfts, samt att gruppen producerar bättre beslut vid problemlösning. Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 350) förtydligar resonemanget kring vikten av ett konfliktbaserat klimat. De hävdar att om konflikter och oenigheter kan hållas på ett rationellt stadium, stödjer det en miljö som skapar kreativa lösningar. Det eftersom en konflikt tvingar gruppen att söka alternativ. Om en konflikt istället är av en emotionell karaktär, leder den till missnöje och skapar negativa utfall.
Roberge et al. (2012, s. 434) menar att den heterogena gruppen är effektivare än den homogena gruppen. Svedberg (2007, s. 229) styrker det och menar att bra relationer som blir framgångsrika över tid, behöver ett öppet klimat med produktiva konflikter. Samtidigt menar Jans et al. (2012, s. 1149) att social identifikation och gruppsammanhållning inte bara är något som är typiskt för den homogena gruppen. Det eftersom de individuella skillnaderna/kvalitéerna inom en grupp också är en faktor som kan skapa gruppsammanhållning. Den bidragande orsaken är att varje person känner sig delaktig och bidragande till gruppens utveckling. Schulz-Hardt et al. (2000, s. 667) belyser även att
6
heterogena grupper tittar på det förgångna för att se vilka fel som har gjorts, istället för att sträva framåt och vara nyskapande. Om det är positivt eller negativt tvistas det om.
Det finns även argument för att mångfald inom en grupp inte alltid är positivt. Roberge et al.
(2012, s. 414) menar till exempel att en positiv mångfald är av typen olika utbildning, tidigare sysselsättning och en fungerande bakgrund. Samtidigt menar de att en grupp där mångfalden skiljer sig i typ av personlighet istället är direkt skadlig för gruppen. Barrick, Stewart, Neubert och Mount (1998, s. 388) lyfter den problematiken och menar att en grupp som innefattar personer med olika personlighet, ofta hamnar i konflikter där fokus inte ligger på arbetsuppgiften. Det leder till att ett dåligt klimat skapas, gruppen blir mindre öppen och information delas inte mellan gruppmedlemmarna, som i sin tur leder till att gruppen presterar sämre. Roberge et al. (2012, s. 414) argumenterar även för att effektiviteten beror på uppgiftens karaktär och komplexitet. Det innebär att om en heterogen grupp, en grupp med mångfald, ska bli effektiv beror det på två faktorer; mångfaldens karaktär och uppgifternas komplexitet i sin kontext. De faktorerna kan antingen hjälpa eller stjälpa en grupps utveckling och effektivitet i beslutsfattandet.
Homogena gruppen
Det som tydligast speglar en homogen grupp är att den tänker mer på relationerna inom gruppen, än på effekten av besluten som tas (Roberge et al. 2012, s. 417). Schulz-Hardt et al.
(2000, s. 665) understryker det och hävdar att personer i homogena grupper har ett starkt bekräftelsebehov och tar beslut på redan förutbestämda alternativ för att inte skapa konflikter.
Schulz-Hardt et al. (2000, s. 656) menar att alla i den homogena gruppen har samma attityd, vilket leder till att de lättare når en samstämmighet i beslutsfattande. Samtidigt klargörs att eftersom personerna i första hand tänker på relationerna inom gruppen, kan egna motstridande åsikter hållas tillbaka och aldrig lyftas. Det i sin tur leder till att inga kontroversiella diskussioner uppstår och det verkar då som om alla i gruppen tycker lika även om så inte är fallet. Svedberg (2007, s. 223) menar att i en homogen miljö är det en röststark person, ofta ledaren, som på ett tidigt stadium uttrycker sin personliga åsikt. Det styr sedan gruppens sätt att tänka och resonera. En sådan tankegång menar Schulz-Hardt et al. (2000, s. 666) är skadlig för en organisation som strävar efter effektiv beslutsfattning. Det eftersom personerna i den homogena gruppen bara söker stödjande information för det förslag de redan bestämt sig för och inte överväger andra alternativ, eftersom de tas förgivet vara av sämre kvalité. I den homogena gruppen blir tydliga särdrag därför: en övertro på gruppens förmåga, att gruppen underskattar utomstående risker, att gruppen gör mindre noggranna bedömningar vid beslutsfattande, att gruppen inte diskuterar olika alternativ vid problemlösning, samt att gruppen producerar sämre beslut vid problemlösningar.
Särdragen ovan genomsyras av en negativ bild av beslutsfattandet och det är oftast den bilden som ges av en homogen grupp (Jans et al. 2012, s. 1145f). Det finns emellertid några som vänder på förfarandet och lyfter vikten av självförtroende och fokuseringen på möjligheterna istället för att överväga riskerna, som det effektivaste tillvägagångssättet vid beslutsfattning.
Homogena grupper är framtidsfokuserade och vill skapa något, istället för att rätta till fel som uppstått i det förgångna. En tankegång som också av vissa forskare anses mer effektiv än den tillbakablickande, heterogena tankegången (Schulz-Hardt 2000, s. 667).
Gruppers beslutsfattande
Schulz-Hardt et al. (2000, s. 666) menar att det behövs en beslutande grupp som innefattar båda de faserna, konvergens- och skiljaktighetsfasen, som beskrevs ovan för att nå bra beslut.
Jans et al. (2012, s. 1145f) lyfter samma problematik och menar att det krävs både inre och
7
yttre faktorer för att skapa en bra miljö där gruppen kan utvecklas. Det trots att tidigare forskning anser att den heterogena gruppen är den mest effektiva vad gäller informationssökning och bättre beslut. Schulz-Hardt et al. (2000, s. 666) motsätter sig det och menar att en grupp som fokuserar på ett på förhand utvalt alternativ, ofta når bättre resultat än de grupper som överväger alla nackdelar. Det ska därför inte tas för givet att den heterogena gruppen alltid är bäst. Aronsson et al. (2011, s. 242) lyfter istället att det är gruppnormen som är det avgörande för om det tas bra beslut. Det eftersom gruppnormer handlar om hur en situation bör hanteras och vad som uppfattas som lämpligt, rätt och normalt. Det är de influenserna som påverkar hur vi som människor får oss att känna, tänka och agera inom gruppen, vilket i sin tur avgör hur en grupp arbetar mest effektivt.
Postmes, Spears och Cihangir (2001, s. 928) styrker åsikterna om att en kritisk eller heterogen grupp når bättre beslut, samtidigt som de menar att gruppsammanhållning i sig självt inte leder till samstämmighet och sämre beslut. Det resonemanget går emot Janis (1972, s. 9) resonemang om att gruppsammanhållning är den största faktorn till groupthink som sedermera leder till dåliga beslut. Postmes et al. (2001, s. 918-928) menar istället att det finns många olika sätt att nå samstämmighet, exempelvis genom sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten. Sannolikhetsaspekten innebär att det är större chans att delad information tas upp för diskussion inom en grupp än information som den enskilda individen ensam besitter. Beslut tas sedan på den information som finns tillgänglig och samstämmighet nås utan gruppsammanhållning. Den motiverande aspekten innebär att det förslag som lyfts först blir det förslag som diskuteras, och den enskilda individen lyfter sin åsikt om det förslaget. Det leder till att samstämmighet slutligen nås till ett felaktigt alternativ, även om det inte berodde på gruppsammanhållning. Postmes et al. (2001, s. 918f) menar att dåliga beslut inte bara kan sägas bygga på gruppens sammansättning, eftersom sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten till och med kan innebära att individuella beslut är bättre än gruppbeslut. Det eftersom information som inte är delad av alla har svårt att få utrymme inom gruppdiskussioner.
Genom beskrivningarna av den heterogena och den homogena gruppen ges en grundläggande bas för att förstå fenomenet groupthink. Sannolikhetsaspekten och den motiverande aspekten blir samtidigt av vikt att belysa, för att visa att groupthink-resonemanget inte är det enda som kan användas för att förklara varför inte tillräckligt med information bearbetas inom grupper.
Ledarskap
Janis (1972) menar att fel ledarskap är en av de faktorer som är avgörande för om groupthink uppstår eller ej. Ledarskap är ett forskningsområde som är mycket brett och det finns hyllmeter med artiklar och böcker med olika teorier och stilar. På grund av det görs en avgränsning till att belysa det karismatiska ledarskapet i denna kandidatuppsats.
Inom ledningsgrupper och olika beslutande grupper har ledaren en viktig roll. Ledarens syfte är att integrera delarna till en helhet, genom att utifrån en helhetsbild bistå gruppen med information så den kan uppnå och vidmakthålla en identitet (Svedberg 2007, s. 232). Janis (1982, s. 176f) menar att en orsak till att groupthink uppstår i en grupp är på grund av avsaknaden av ett opartiskt ledarskap. När ledarskapet inte är opartiskt, kan ledaren enkelt använda sin makt och sin prestige för att påverka gruppmedlemmarna, för att få dem att godkänna förslag och beslut, som de annars inte skulle godkänt. När ledarskapet ser ut på ett sådant sätt, tar det bort det kritiska tänkandet i gruppen och dess förmåga att ta rationella beslut. Janis teorier styrks av det Leanas (1985, s. 15) studie visar, att det är ledaren inom gruppen som ligger bakom det negativa agerandet från gruppen.
8 Karismatisk ledarstil
Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 468) menar att ledarskapsforskning fått en ny inriktning där relations- och uppgiftsorienterat ledarskap inte längre står i fokus. Conger och Kanungo (1987, s. 637) menar istället att det är det karismatiska ledarskapet som styr och utmärker sig genom ledarens starka påverkningsförmåga och inspirerande kvalitéer, vilket leder till effektivare beslutsfattning. Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 469f) lyfter fyra element som är karaktäristiska för det karismatiska ledarskapet; prestationsnivån ligger över den vanliga hos alla inblandade parter, ledaren har stor tillit bland medarbetarna, ledarens idéer möts med entusiasm och förtjusning och slutligen är både medarbetarna och ledaren beredda att göra stora personliga uppoffringar för att nå de mål som sätts upp. Samtidigt diskuterar Kaufmann och Kaufmann att effekten av karismatiskt ledarskap kan bli ödesdigert, genom historien är både Hitlers och Stalins ledarskap sådana exempel. På grund av det måste frågan om ledarens mål ställas, om det är engagemanget för företaget som står i centrum eller om det är personliga angelägenheter som styr.
Inom forskningen kring den karismatiska ledarstilen har Howell och Avalio (1992, s. 11) kunnat identifiera två typer av ledarskap, den konstruktiva och den destruktiva, vilka kallas etiskt och oetiskt ledarskap.
Etiskt ledarskap
Det etiska ledarskapet innebär att ledaren är intresserad av att främja det kollektiva intresset och karaktärsdragen blir därför att lyfta medarbetarnas intressen, värderingar och behov.
Ledaren lägger vikt vid att utveckla kreativiteten hos medarbetarna och deras kritiska tänkande, samtidigt som ledaren själv är öppen för både positiv och negativ kritik.
Medarbetarnas förmåga att leda sig själva och möjligheten att få ta del av information anses också som viktiga faktorer. Slutligen står den etiska, karismatiska ledaren inte främmande för att erkänna andras bidrag (Howell & Avalio 1992, s. 24ff).
Oetiskt ledarskap
Den oetiska, karismatiska ledaren menar Howell och Avalio (1992, s. 24ff) är en ledare som intresserar sig för att främja sina egna intressen. Karaktärsdragen är att ledaren är auktoritär, inte bryr sig om medarbetarnas behov, kommunicerar endast i en riktning, samt kritiserar och censurerar andras åsikter. En ledarstil där manipulation, kontroll och order är viktiga hörnstenar, vilket leder till att medarbetarnas möjlighet till självständigt arbete försvinner.
Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 472) menar samtidigt att inom både etiskt och oetiskt ledarskap är medlen för att nå framgång samma. Det handlar om att formulera kraftfulla visioner, skapa ett starkt engagemang och kommunicera väl. Janis (1982, s. 176f) menar att en partisk ledare enkelt kan använda sin makt och sin prestige för att få gruppmedlemmar att godkänna olika beslut. Det blir därför extra viktigt att kritiskt granska ledarskapet inom olika grupper. Det karismatiska ledarskapet lyfter tydligt problematiken kring ledarskapets roll inom groupthink och blir därför av vikt att belysa i denna kandidatuppsats.
Groupthink
Individer som arbetar i grupp hamnar ibland i situationer där felaktiga eller undermåliga beslut fattas. Beslut som gruppmedlemmarna själva tycker är bra, men som utomstående står chockade och ifrågasättande inför (Rosander 2003, s 18). McCauley (1998, s. 142) belyser samma sak, att gruppdynamik kan vara en bidragande orsak till att dåliga beslut fattas och att ett effektivt beslutsfattande inte sker. Svedberg (2007, s. 146) använder ett gammalt ordspråk
9
”kungens olycka är att han aldrig får veta sanningen”, vilket Morgan och Nilsson (1999) förklarar med hjälp av att en grupp med en stark ledare ofta blir homogent sammansatt och isolerar sig från omvärlden för att klara de krävande uppgifterna gruppen har. Kaufmann och Kaufmann (2010, s. 355f) menar att det är avsaknaden av två faktorer, mångfald och konflikt, som leder till att sämre beslut tas.
Fenomenet som beskrivs ovan, är vad Janis kallar groupthink, ett begrepp han myntade på 1970-talet. Janis (1972, s. 9) beskriver fenomenet som ett sjukdomstillstånd, där en överdriven ansträngning efter enighet inom gruppen eftersträvas, där gruppmedlemmen alltid avser att vara lojal och följa den linje gruppen satt upp, även om den visar sig olämplig.
Postmes et al. (2001, s. 918) beskriver det på ett mer sammanfattande sätt, att källan till groupthink är gruppsammanhållning och avsaknad av kritik. Leana (1985, s. 5) formulerar groupthink som en extrem vad det gäller att söka samstämmighet i beslutsfattande grupper.
Janis (1972, s. 9) definierar groupthink på följande vis; ”Ett sätt att tänka och resonera som grupper anammar, när medlemmarna är djupt involverade och gruppen har en hög grad sammanhållning, där strävan efter enhetlighet och samstämmighet dominerar över gruppens motivation för realistiska bedömningar än av alternativa förslag eller beslut” (egen översättning). Ett citat som Bakka, Fivelstad & Lindkvist (2006, s. 115) understryker genom att gruppsammanhållning ibland kan bli så stark att den blir den dominerande faktorn och påverkar gruppens verklighetsuppfattning på ett negativt sätt.
Janis groupthink-modell
Fig. 1 Janis groupthink modell (Rosander, Stiwne & Granström 1998, s. 82)
McCauley (1998, s. 143) är en av flera forskare som lyfter den groupthink-modell som Janis arbetat fram, vilket är en linjär modell där sju bakomliggande faktorer leder till att gruppen i ett så tidigt läge som möjligt vill nå samstämmighet. De sju faktorerna leder till åtta symptom av groupthink, som i sin tur leder till symptom av felaktigt beslutsfattande och dåliga resultat.
10
Janis (1982, s. 243ff) beskriver modellen och visar att den är indelad i sex olika kolumner; en sammanhållen grupp (A), strukturella brister i organisationen (B-1), provocerande situationsbaserade sammanhang (B-2), symptom av groupthink (C), symptom av felaktigt beslutsfattande (D) och en låg sannolikhet till framgångsrika resultat (E) (se fig. 1). I kolumn A finns gruppsammanhållning, som enligt McCauley (1998, s. 143) ses som den viktigaste faktorn för groupthink, men som i sig självt inte är tillräcklig för att skapa fenomenet. Janis (1982, s. 245) lyfter kolumnerna B-1 och B-2 som de avgörande för om groupthink ska uppstå eller inte inom en grupp. B-1 innefattar strukturella fel där saknad av en opartisk ledare, avsaknad av hjälp från utomstående experter och medlemmar som delar samma homogena bakgrund är framstående faktorer. B-2 innefattar stressen över utomstående hot och låg självkänsla från tidigare beslut. McCauley (1998, s. 143) menar att B-1 är de primära faktorerna som påverkar gruppsammanhållningen och som gör att groupthink uppstår, samt att faktorerna i B-2 är sekundära faktorer som genom sin existens eller frånvaro påverkar graden av groupthink.
I kolumn C lyfts de olika symptomen av sjukdomsbilden av groupthink (Janis 1972, s. 197f).
De åtta symptomen beskrivs på följande sätt; den första är en känsla av osårbarhet, vilket leder till att medlemmarna blir överoptimistiska och då bortser från varningssignaler som uppstår längs vägen. Den andra innebär att gruppens upplevda moral är så pass hög att etiska konsekvenser ej övervägs vid beslutstagande. Det tredje symptomet beskriver gruppens förmåga att ignorera negativ information genom att komma på olika bortförklaringar. I den fjärde punkten beskrivs gruppens stereotypa uppfattningar om motparten, att de är exempelvis svaga, onda eller dumma, vilket leder till en okritisk bild av omvärlden. I det femte symptomet lyfts pressen mot den gruppmedlem som avviker från gruppens valda politik, då groupthink ej tillåter ifrågasättande. Det sjätte symptomet är självcensur, vilket innebär att trots att en medlem är oenig förblir hon tyst för att inte gå emot gruppen. Till följd av det konstrueras den sjunde punkten som säger att om någon är tyst, innebär det att hon är enig med gruppen. Det avslutande symptomet, symptom åtta, är det som kallas ”meningsväktare”
vilket syftar till att medlemmarna sörjer för att kritisk information ska förstöra tillfredställelsen i gruppen.
Janis (1982, s. 175f) menar att om symptomen finns i en grupp, är det enligt groupthink- modellen stor risk för konsekvenser i form av felaktigt beslutsfattande. I kolumn D lyfts de sju symptom av felaktigt beslutsfattande, som enligt Janis ska vara en direkt orsak av de olika groupthink-symptomen. De är: ofullständig research av alternativa lösningar, ofullständig research av avvikande åsikter, misslyckande att utforska riskerna med det valda alternativet, misslyckande att ompröva tidigare avvisade förslag, dåligt informationssökande, partisk hantering av den information som finns tillgänglig och misslyckande att utforma en plan för oförutsedda händelser. Symptomen i kolumn D leder till E, som är mindre lyckade beslut.
Symptomen som uppstår i en groupthink-miljö är exempelvis att informationssökningen blir undermålig och att bakgrundforskningen kring problemet är ofullständigt. Andra symptom kan vara att gruppen redan har förutfattade meningar om olika alternativ och i tron om gruppens överlägsenhet gentemot andra omvärderas inte förslag, risker förbises och beredskapsplaner blir bristfälliga.
Rosander et al. (1998, s. 82) höjer dock ett varningens finger och menar att kolumn C bör ses som den sista anhalten vad det gäller groupthink, eftersom dåliga beslut kan tas både med och utan groupthink-symptom. Det går emot Janis (1972) åsikter, då Rosander vidhåller att det är många olika faktorer som påverkar beslutsprocessen, vilket kommer diskuteras senare.
11 Tre underkategorier av groupthink
De åtta symptom som redovisats ovan i kolumn C, delas i modellen in i tre underkategorier som är framträdande egenskaper hos grupper med stark sammanhållning. De är; att överskatta gruppen (symptom ett & två), trångsynthet (symptom tre & fyra) och påtryckningar mot enighet (symptom fem, sex, sju & åtta) (Janis 1982, s. 174f).
Att överskatta gruppen
Inom kategorin att överskatta gruppen beskriver Rosander (2003, s. 23f) en illusion, som alla gruppmedlemmar delar om att de är osårbara. Det gör gruppen överdrivet optimistisk och leder till att de tar extrema risker. Det finns också en tro om en inneboende moral hos gruppen som inte ifrågasätts, vilket gör att de inte tar hänsyn till moraliska, samt etiska principer och konsekvenser vid beslutsfattande.
Trångsynthet
Rosander (2003, s. 24) beskriver den andra kategorin trångsynthet, vilket syftar till gemensamma ansträngningar för att kunna bortse från varningar eller annan information, som kan tvinga gruppmedlemmarna att tänka över sina antaganden och tillvägagångssätt.
Motståndare eller personer utanför gruppen som försöker störa gruppens enighet, avfärdas.
Istället för att försöka förhandla, ses motståndaren som antingen för elak eller för svag för att ha en givande relation med. Information som kommer utomstående hanteras på ett liknade sätt, på grund av att gruppen tror att dolda motiv ligger bakom informationen som ges.
Påtryckningar
Till sist beskriver Rosander (2003, s. 24) den tredje kategorin som är påtryckningar mot enighet. Den involverar självcensur av allt som skiljer sig från den uppenbara enighet som finns inom gruppen. På grund av det har varje gruppmedlem en tendens att dölja sina egna tvivel och motargument. I gruppen finns en delad illusion om att tystnad innebär samtycke.
Om en medlem uttrycker starka motargument, är det de andra gruppmedlemmarnas uppgift att göra det tydligt att ett sådant beteende inte är önskvärt eller accepterat av gruppen.
Medlemmarna skyddar gruppen från negativ information som annars skulle hota gruppen och dess sätt att arbeta.
Bra beslutsfattning enligt groupthink
Bakka et al. (2006 s. 116) beskriver groupthink som ett sjukdomstillstånd och menar att om ett sådant tillstånd finns, finns det också ett botemedel. McCauley (1998, s. 143f) resonerar på liknande sätt, att om det finns en teori där det beskrivs hur beslutsfattande kan gå fel, måste det finnas en teori om hur den bör gå till för att fungera. McCauley menar att om bilden av en sjuk organisation innebär bristande informationssökning, bristande övervägning av alternativ och andra former av misslyckanden, skulle botemedlet vara att skaffa bättre sökningsförfaranden. Det skulle exempelvis kunna vara att scanna av området och omvärlden på ett mer objektivt sätt, där chefen, gruppmedlemmarna och utomstående ska ha samma möjlighet att få sin röst hörd och sin åsikt framförd. Genom det resonemanget belyser McCauley det som enligt honom är det ideala beslutfattningsscenariot.
Enligt Aronsson et al. (2011, s. 252) kan åtgärderna för att förebygga bra beslutsfattning, delas upp i två övergripande teman, där det första temat rör ledarens roll och det andra temat rör gruppmedlemmarnas roll. Ledaren bör vara en neutral aktör när det kommer till situationer där olika förslag och ståndpunkter ska utvärderas, istället för att försöka driva igenom den linje ledaren själv stödjer. Gruppmedlemmarna däremot, bör istället vid varje steg i beslutsprocessen kritiskt granska alla olika förslag som lagts fram. Bakka et al. (2006, s. 117)
12
ger en mer specificerad beskrivning av åtgärderna; att öppet redovisa invändningar, tvivel och kritik samt att nyckelpersoner bör vara opartiska och inte ange vad som förväntas av gruppen.
Samtidigt bör flera grupper arbeta med samma frågor för att få olika perspektiv på problemet.
Varje enskild person inom gruppen bör även diskutera frågan med utomstående kollegor som inte tillhör gruppen. En organisation kan ta in extern expertis, som både är objektiv och ser problemet ur en annan synvinkel. Organisationen kan även utse en så kallad ”djävulens advokat”, som provokativt går emot det gruppen tycker. Slutligen bör en grupp ta god tid på sig att analysera varningssignaler från konkurrenter och omvärlden.
För att få en förståelse för groupthink som helhet är det av vikt att lyfta de ursprungliga tankar som ligger till grund för begreppet. Ytterligare motivering till att lyfta Janis grundtankar kring begreppet är att det fortfarande är hans definition av groupthink som åsyftas då groupthink nämns i vardagliga sammanhang. Det finns dock även de som är kritiska mot begreppet, vilket blir av vikt att lyfta för att bidra till en djupare förståelse för fenomenet.
Kritik mot groupthink-fenomenet
Aldag och Fuller (1993, s. 540) är kritiska till fenomenet groupthink och Janis resonemang om att det viktigaste är att nå de bästa besluten med högst kvalité. De menar att groupthink- diskussionen är enkelspårig och begränsad och att det finns fler mål inom beslutsfattningsprocessen än att bara nå det bästa beslutet. I processen ingår exempelvis även att skapa ett engagemang bland gruppmedlemmarna, så de vågar ta fler egna initiativ i framtiden. Vikten av det individuella engagemanget och tillfredställelsen inom gruppen kan vara minst lika viktig eller till och med viktigare än att nå det bästa beslutet.
Leana (1985, s. 12ff) visar i en studie att Janis tankar om att en grupp som har god gruppsammanhållning gör en sämre informationssökning, inte stämmer. Resultatet visar istället att en grupp med bra sammanhållning lyfter fler alternativa förslag än en grupp som är sammansatt av oliktänkande personer. Det resultatet speglar inte bara informationssökningsstadiet utan belyser hela beslutsprocessen. Leana antyder att gruppsammanhållning inte påverkar beslut negativt utan snarare tvärtom, vilket talar emot det Janis hävdar inom groupthink-fenomenet. Langley och Pruitt (1980, refererad i Leana 1985) styrker det resonemanget genom att personer som arbetat ihop tidigare, känner en säkerhet att uttrycka egna och motsättande åsikter.
Granström och Stiwne (1998, s. 54f) kritiserar Janis form av groupthink, eftersom Janis endast beskriver en specifik del av ett mycket mer generellt fenomen och att modellen för groupthink därför behöver expanderas. De symptom som groupthink har kan variera beroende på gruppens specifika tendenser och kan yttra sig på olika sätt. Granström och Stiwne förtydligar det genom att beskriva grupper med groupthink som antingen allsmäktiga eller depressiva. En grupp kan antingen bete sig allsmäktigt och ha en bild av dem själva som överlägsna, eller bete sig depressivt och försvaga sina styrkor. Båda varianterna ger samma eller liknande resultat, en grupp som verkar i en egen värld, trots att gruppen är beroende av världen utanför. En grupp som agerar utefter sina illusioner på grund av groupthink kommer förr eller senare resultera i en krasch med verkligheten.
McCauley (1998, s. 158) lyfter tre icke vetenskapliga teorier om varför groupthink fått fäste och blivit populärt, samt blivit lätt att skylla på när dåliga beslut tas. Han menar att fenomenet groupthink är en typ av forskning som direkt går att applicera på praktiska problem. Det gör att studenter och företagsledare lättare tar till sig fenomenet, eftersom de upplever att de gör en märkbar skillnad. Den andra orsaken är att det aldrig pekas ut en individuell syndabock,
13
utan att det är gruppen tillsammans som har begått ett misstag, vilket innebär att det är gruppsammansättningen som är problemet. Den tredje orsaken är att groupthink glorifierar den demokratiska ideologin, där alla personer ska få sin röst hörd och att gruppens beslut är bättre än den enskilda individens. Rosander (2003, s. 76) beskriver också groupthink som ett väldigt bekvämt koncept, lätt att applicera när någonting verkar fel i en grupp. För att inte begreppet ska luckras upp och förlora sin betydelse, är det viktigt att inte alltid ta till groupthink som en förklaring, så fort en grupp upplever problem.
Janis myntade begreppet groupthink på 1970-talet och sedan dess har det skett mycket forskning på grupper. Den forskningen som nämnts ovan är exempel på att det finns anledningar till att vara kritisk till groupthink-fenomenet och att det inte bör ses som en synonym till gruppdynamiska problem.
Bipolärt groupthink
Granström och Stiwne (1998, s. 41) har tagit fram en modell, som beskriver bipolärt groupthink. Där tar de avstånd från Janis relativt uppenbara och statiska version av fenomenet groupthink och beskriver det istället som en omedveten och dynamisk grupprocess. Rosander (2003, s. 71) menar att ett av problemen med Janis modell är att den baseras på tankesättet att desto mer du sätter in, desto mer kommer ut. Den bipolära modellen tar avstånd från det och fokuserar istället på de dynamiska processer som uppstår i alla grupper. Det på grund av att det behövs en mer generell och dynamisk modell för att kunna applicera groupthink på arbetsgrupper i naturliga sammanhang. Granström och Stiwne (1998, s. 41) menar att om det finns en allsmäktig version av groupthink, det vill säga det groupthink som ligger närmast Janis version av groupthink, borde det även finnas ett motsatt tillstånd, en depressiv version.
Om groupthink är ett existerande fenomen, menar Granström och Stiwne att det borde finnas två sidor av det, vilka utgör motsatser till varandra.
Rosander (2003, s. 113) förtydligar fenomenet bipolärt groupthink, genom att hävda att det är ett mer generellt sätt att beskriva destruktiva och bakåtsträvande grupper. Det bipolära groupthinket beskriver två olika typer av försvarsmönster, som grupper använder för att hantera svåra situationer. Granström och Stiwne (1998, s. 40) menar att sättet som grupper med allsmäktigt groupthink agerar på, kan på ytan skilja sig mot det sättet som grupper med depressivt groupthink agerar på. På lång sikt leder det dock till samma konsekvenser, dåligt beslutsfattande på grund av att de inte lyssnar på information som kommer utifrån gruppen.
Att gruppen inte lyssnar, kan antingen bero på att de överskattar den egna förmågan, allsmäktigt groupthink, eller att de underskattar den egna förmågan, depressivt groupthink.
Allsmäktigt groupthink
Rosander (2003, s. 91) beskriver de två aspekterna av groupthink närmare, där allsmäktigt groupthink är det som ligger närmast Janis version av groupthink. Det som är typiskt för den versionen är känslan av osårbarhet, samt känslan av att gruppen är överlägsen i jämförelse med andra grupper. Optimism är den känsla som fyller atmosfären hos grupper med allsmäktigt groupthink. Granström och Stiwne (1998, s. 42) lyfter att gruppmedlemmarna föraktar negativ information gällande gruppen. Det på grund av att gruppen anser att personer utifrån är fiender vars information endast hotar att förstöra gruppen, alternativt att informationen inte är värdig att ägna någon uppmärksamhet åt. Samtidigt övervärderar gruppen, framförallt ledaren, positiv information. Rosander (2003, s. 91) menar att gruppen upplever att de själva är väldigt starka, men även att andra är svaga. Inom allsmäktigt groupthink är ledaren viktig för gruppen och gruppmedlemmarna ger hela tiden sitt stöd samt
14
feedback till ledaren. Ett exempel på det är det McCauley (1989, s. 253) lyfter om ”the Bay of pigs” fiaskot, som nämns i inledningen.
Depressivt groupthink
Vidare beskriver Rosander (2003, s. 92) depressivt groupthink som är motsatsen till det allsmäktiga, det vill säga motsatsen till Janis (1972) groupthink. Sättet som en grupp med depressivt groupthink agerar på skiljer sig mot det allsmäktiga, men leder till samma konsekvenser. Gruppens karaktärsdrag består av känslor av oduglighet, inkompetens och utmattning. De negativa känslorna som finns i gruppen gör att de behandlar negativ information om gruppen som ett bevis på den egna upplevda inkompetensen. Det vill säga att gruppen inte tror att något kan förändras, och ignorerar därför information som skulle kunna hjälpa dem. Granström och Stiwne (1998, s. 42f) lyfter även att gruppen bortser från positiv feedback då de inte anser den vara trovärdig. Nya förslag ignoreras av gruppen och uppfattas som hopplösa, på grund av en känsla av att de redan provat allt utan att få några resultat.
Vidare menar Rosander (2003, s. 92) att gruppmedlemmarna är mycket sårbara, samt att de är passiva och tycker att ledaren ska lösa de problem som uppstår. En grupp som har den mentaliteten väntar på en ny ledare eller en ny idé, som ska frälsa dem från depressiva tankar, utan att själva göra något aktivt för att förändra situationen.
Faktorer som påverkar vilken form av groupthink som uppstår
Huruvida ett allsmäktigt eller depressivt groupthink uppstår, menar Granström och Stiwne (1998, s. 39f) beror på vad gruppen har för uppgift, vilka strukturella förutsättningar gruppen har, vilken typ av ledarskap som finns inom gruppen, samt vilken komposition av individer gruppen är sammansatt av. Genom att åtskilja allsmäktigt och depressivt groupthink, tydliggörs två olika bakåtsträvande tankesätt, som kan uppstå i vilka grupper som helst. Det avgörande för dem båda är dock att rationella och realistiska bedömningar av gruppens kvalitéer och förmågor utesluts på grund av defensiva sätt att handla. Om någon form av groupthink uppstår i en grupp, ofta eller i hög utsträckning, kommer det förstöra chanserna till rationellt arbete och gruppens arbetssätt kommer istället alltmer likna ett sjukligt sektbeteende.
Även Rosander (2003, s. 71) menar att det finns faktorer som påverkar vilken form av groupthink som uppstår, där han lyfter den organisatoriska strukturen som gruppen verkar i som en viktig faktor. Grupper i en hierarkisk organisation löper en större risk att hamna i ett depressivt tillstånd medan grupper i teamwork-orienterade organisationer löper en större risk för att hamna i ett allsmäktigt groupthink. Rosander (2003, s. 147) fortsätter och menar att fenomenet kan förstås genom de antaganden och tankesätt som finns etablerade inom olika typer av organisationer. Karaktärsdrag inom en grupp med depressivt groupthink är bristen på kontroll och auktoritet, samt att gruppen förminskar vikten av att deras egen kapacitet och förmåga. I en hierarkisk organisation är det tankesättet redan en inbyggd faktor, eftersom en organisation som har en hierarkisk struktur har någon form av beroende inbyggt i organisationsformen, samt att kontroll och auktoritet är lokaliserat utanför enskilda grupper.
Motsatsen till en hierarkisk strukturerad organisation är en teamwork-orienterad organisation, där kontroll och auktoritet finns lokaliserat inom enskilda grupper, samt att det finns en tro på gruppers egen kompetens och förmåga. De dragen är grundläggande inom en sådan organisationsform, för att den ens ska kunna existera. Det är även karaktärsdragen inom ett allsmäktigt groupthink och genom det förstås varför ett sådant lättare skapas i en teamwork- orienterad organisation medan ett hierarkiskt klimat lättare föder ett depressivt groupthink (Rosander 2003, s. 147).
15 Ytterligheter
I Rosanders (1999) studie hittades en ytterlighet till allsmäktigt groupthink, i form av sekter, däremot till den depressiva formen hittades ingen grupp som var lika extrem. Den gruppen som ändå placerade sig längst åt det depressiva hållet var gruppen lärare.
Enligt Rosander (2003, s. 131ff) präglas sekter mer än någon annan grupp av gruppinteraktion, grupptryck och gruppdynamik. I de grupperna finns det olika ritualer som gruppmedlemmarna ska genomföra för att visa att de är villiga att överlämna sig själva till gruppen. Liknande handlingar hittas även i andra ”vanliga” grupper, som en form av invigningsritual för nya gruppmedlemmar. Ett sådant exempel kan vara universitets nollningsritualer. Skillnaden är att inom sekter fortsätter ritualerna kontinuerligt under medlemstiden, som en försäkran om medlemmarnas engagemang till gruppen. Vidare menar Rosander (2003, s. 135) att en sekt är beroende av att det finns en gemensam, delad tro inom gruppen och konversationer inom gruppen syftar till att få medlemmarna att känna sig speciella, värdefulla samt moraliskt överlägsna gentemot icke-medlemmar.
Svedberg (2007, s. 214) menar att i en grupp med stark samhörighet, exempelvis sekter, finns det ett revirtänkande och en stark känsla av misstänksamhet mot allt och alla som är oliktänkande. För att samhörigheten i gruppen ska bevaras, är både den inre och den yttre kontrollen stark. Individer med en svag självkänsla lockas till de grupperna och på grund av att de inte har en känsla av självständighet, är det inte heller en lika stor uppoffring för dem att överlämna sig till gruppen.
Som tidigare nämnts studerande Janis politiska maktgrupper, vilket gör det svårt att applicera den modellen på vanliga arbetsgrupper. Bipolärt groupthink utvecklar Janis modell, från att vara statisk till att vara dynamisk. Den bipolära modellen blir därmed lättare att applicera på vanliga arbetsgrupper och därför mer användbar på dagens organisationer. Det är utifrån bipolärt groupthink som Rosander utvecklat ett mätinstrument för att mäta groupthink- fenomenet.
Groupthink Questionnaire
Rosander (2003, s. 51) har utvecklat ett mätinstrument för att mäta bipolärt groupthink;
Groupthink Questionnaire (GTQ). Syftet med mätinstrumentet är dels att få insikt i fenomenet groupthink applicerat på arbetsgrupper i naturliga miljöer, vilket skiljer sig från Janis som endast undersökte politiska maktgrupper. Mer specifikt vill Rosander utveckla ett mätinstrument som avser att fånga både depressiva och allsmäktiga groupthink-tendenser i verkliga arbetsgrupper. Det till skillnad från tidigare forskning som skett på grupper som är tillfälligt sammansatta för ett experiment eller politiska maktgrupper. Rosander vill även bidra till en bättre förståelse och operationalisering av det expanderade begreppet groupthink.
Mätinstrumentet syftar till att fånga två varianter av groupthink och Rosanders (2003) grundidé är att ha frågor vinklade mot både allsmäktigt och depressivt groupthink. Det finns även fyra frågor för att mäta graden av gruppens isolation och tillhörande motiv. GTQ baseras på sex centrala aspekter av en arbetsgrupps groupthink-tendenser, som används för att beskriva och åtskilja allsmäktigt och depressivt groupthink i verkliga arbetsgrupper. De tendenserna är; hur gruppen använder information, hur gruppen hanterar förslag för utveckling, hur gruppen värderar sin egen styrka, kvaliteten på gruppens ledarskap, gruppens sårbarhet samt gruppens grad av isolation. För varje aspekt finns fyra frågor, två riktas mot depressivt groupthink och två riktas mot allsmäktigt groupthink. Totalt består
16
mätinstrumentet av 24 frågor, formulerade som påståenden, som besvaras genom en niogradig Likert-skala där ytterpunkterna är ”tar helt avstånd från” och ”instämmer helt”. Deltagarna uppmanas att ta ställning till i hur stor grad varje påstående stämmer överens med deras grupp.
Rosander (2003) har använt GTQ i fyra olika studier (Rosander, Stiwne & Granström 1998;
Rosander 1999; Rosander, Granström & Stiwne 2002; Rosander 2002) och mätinstrumentet har enligt Rosander (2003, s. 96f) visat på god reliabilitet (α=0.73), det vill säga god tillförlitlighet. I de olika studierna har antalet deltagare varierat, från 64 till 409 deltagare, totalt har 983 personer deltagit.
Analys av enkäten
För att analysera data använder Rosander (2003, s. 54) explorativ faktoranalys, som är en av de mest använda metoderna för att hitta underliggande strukturer i stora datamaterial.
Metoden involverar beräkning av korrelationen, sambandet, av alla frågor valda för analysen.
Nästa steg är att de underliggande strukturerna som bäst fångar olika egenskaper bland frågorna väljs ut. Därefter identifieras faktorerna och ges lämpliga etiketter. Resultatet presenteras sedan genom en matristabell där frågorna är på ena sidan och faktorerna på andra sidan. Däremellan finns faktorladdningen, som visar hur stark korrelationen är mellan varje fråga och varje faktor (Rosander 2003, s. 54f).
Rosander (2003, s. 60) beskriver de faktorer som framkom efter att explorativa faktoranalysen utförts på mätinstrumentet. Tre faktorer togs fram och döptes till moral kontra demoralisering, känsla av självständighet kontra brist på kontroll samt självförsörjning kontra sårbarhet. Höga poäng på alla tre faktorer indikerar på tendenser till allsmäktigt groupthink, medan låga poäng indikerar på tendenser till depressivt groupthink. Rosander (2003, s. 61) förtydligar det genom en tredimensionell modell (se fig. 2) där moral, känsla av självständighet samt självförsörjning möts i ett hörn, där det mest extrema allsmäktiga groupthinket finns. Som kontrast till det möts demoralisering, brist på kontroll samt sårbarhet i motsatt hörn, som indikerar på det mest extrema depressiva groupthinket. Med hjälp av mätinstrumentet kan grupper placeras in i modellen, och därmed visas både vilken form av groupthink som existerar, samt hur starkt det är.
Fig. 2 Three factors of bipolar groupthink (Rosander 2003, s. 62).
17
Rosander (2003, s. 60) beskriver de tre faktorerna mer ingående, där faktorn moral kontra demoralisering förtydligas genom att moral yttrar sig som en överdriven tro på gruppen och ett högt självförtroende gällande gruppens förmågor, kapacitet och effektivitet. Moral i det här fallet innebär inte rätt och fel, utan om gruppmedlemmarna står upp för och försvarar den egna gruppen. Demoralisering innebär motsatsen och representerar grupper där det saknas tro på gruppens egna förmågor, något som visar sig genom missnöje, obetydlighet, förtvivlan och hopplöshet. Faktorn självständighet kontra brist på kontroll förtydligas genom att självständighet beskrivs som en gemensam tro på gruppens förmåga att alltid göra rätt samt att gruppen upplever att de har kontroll över sitt eget öde. Brist på kontroll yttrar sig genom att gruppen har en delad tro på att de inte kan lyckas med något på egen hand. Kritik från utomstående ifrågasätts inte, utan accepteras som en sanning. Slutligen beskriver Rosander (2003, s. 60) faktorn självförsörjning kontra sårbarhet, där självförsörjning syftar till gruppens delade tro på dess överlägsenhet i jämförelse med andra grupper. Det syftar även till att när utomstående söker kontakt med gruppen ignoreras de, på grund av att gruppen redan anser sig ha alla nödvändiga resurser för att lyckas. Sårbarhet innebär ett antagande från gruppen att de behöver något eller någon utifrån, för att gruppen ska utvecklas eller överhuvudtaget överleva, eftersom de anser sig inte ha resurserna som krävs.
Demoralisering, brist på kontroll och sårbarhet är faktorer som representerar ett depressivt groupthink, medan moral, självständighet och självförsörjning är faktorer som representerar ett allsmäktigt groupthink. I dagligt tal är det Janis (1972) definition av groupthink som åsyftas. Det allsmäktiga groupthink Rosander beskriver ligger närmast den definitionen, medan det depressiva yttrar sig på ett motsatt sätt, men fortfarande leder till samma konsekvenser.
Rosander (2003, s. 122) finner senare att den tredje faktorn, självförsörjning kontra sårbarhet, inte kan användas för att åtskilja allsmäktigt groupthink från depressivt. Det grundas i tanken kring att isolation inte behöver vara exklusivt för allsmäktigt groupthink utan yttras även i depressivt. Rosander (2003, s. 71) menar att faktorn i sig innehåller viktiga aspekter för fenomenet i helhet, men att de två andra faktorerna är tillräckliga för att skilja på de två olika aspekterna av groupthink. Det gör att mätinstrumentet kan användas både för att upptäcka om fenomenet groupthink som helhet existerar, samt för att åtskilja det depressiva från det allsmäktiga. Det gör att alla frågor fortfarande är relevanta att ha med i mätinstrumentet.
Ovan ges en grundlig bild av Rosanders tankar kring mätinstrumentet och hur han gått tillväga för att analysera dess resultat. Det är viktigt att lyfta de tankarna, på grund av att det är en översatt version av Groupthink Questionnaire som används i denna kandidatuppsats. I och med att det är Rosander som utvecklat mätinstrumentet från början, är det viktigt att få en förståelse för hans tankar kring det. I nästa kapitel lyfts vad som gjorts i denna undersökning, dels vilka metodval som gjorts i samband med undersökningen och dels hur mätinstrumentet översatts.
