Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitized at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. T h is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima-ges to determine what is correct.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
CMN:r 15 (954) TORSDAGEN DEN 13 APRIL 1905 18:de årg.
ILLCISTREPAD N TIDNING
FOR • KVINNAN OCH • HEnriET
Hufvudredaktör och ansv. utgifvare: FRITHIOF HELLBERG
Ȍi,:
H1ÉS
If ggw&gË
FRÅN FESTEN PÅ CIRKUS TILL FÖRMÅN FÖR SÄLLSKAPET »BARNAVÅRD*.
1. »VÅRENS ANKOMST». 2. »PAVANE» FRÅN 1600-TALET. TECKNING FÖR IDUN AF D LJUNGDAHL.
PRINSESSAN INGEBORGS CIRKUSFEST.
S
OM EN DEN mest lysande och till alla sina detaljer lyckade fest, hufvudstaden på mången god dag fått bevittna, tedde sig den af prinsessan Ingeborg till förmån för sällskapet Barnavårds verksamhet anordnade föreställning i cirkus, som afhölls därstädes i måndags afton.En hyperelegant publik fyllde den väldiga hippodromen från golf till tak. Det omväxlande programmet upptog en konsertafdelning, flere vackra ryttarnummer, en pikant florettfäktning mellan damer, sång af hr Knut Nyblom, en pavaue, som kom askadarne att längta bort från nutidens groteska dansparoxysmer. samt slutligen, som kronan på det hela, “Vårens ankomst“, en lysande kortège af alla vårens blommor med våren själf på en strålande triumfvagn i följe. — En af Iduns tecknare har här ofvan gifvit en bild af denna festens clou, som utgjorde en charmant afslutning på föreställningen.
t
F. D. REKTOR E. B. FERNQUIST. FYLLER DEN 14 DENNES 70 ÅR
ETT LITTERÄRT ÖREBROSÄLLSKAP OCH DESS “STÄNDIGE SEKRETE
RARE“.
D
et illustra stockholmssäll-SKAPET Idun, som i november 1902 firade sin 40 årsfest, har i Närikes minnesrika residensstad en systerförening med samma pro
gram, den där tillika är Iduns årsbarn. Det åsyftade Örebrosällskapet är t. o. m. något äldre och bär efter sin stiftelsedag officiellt benämningen “Sällskapet af den 18 februari 1862“. I dagligt tal kallas det emellertid Concordia och har undfått denna benämning af den tillfälliga anledningen att den 18 februari i vår äldre, oreviderade almanacka bar Concor
dias — endräktens — namn. Stiftarne funno i denna omständighet ett lyckligt förebud, och de bedrogo sig icke.
Det säger sig själft, att Concordia icke kan prestera en så lysande medlemslista som dess årsbarn i hufvudstaden förmår, ty Idun har ju inom sig samlat så godt som allt hvad vår litteratur, konst och vetenskap haft ypperst under de senaste fyra årtiondena. Men äfven om Concordias arbetsfält varit ett mindre och dess arbetskrafter färre, har detta sällskap dock varit brännpunkten för ett mångsidigt ideellt intresse och utgjort en förbindelselänk mellan aktningsvärda förmågor, af hvilka icke så få äro kända och uppskattade långt utom de pro
vinsiella gränserna. Jag tror mig därför kunna påräkna en allmännare uppmärksamhet för några drag ur Concordias historia, hvilka jag samman
fört såsom ett apropå för dagen. Den man, som f. n. och sedan länge är sällskapets ledande själ, fyller nämligen i morgon fredag sjuttio år.
Den första tanken på Concordias stiftande framkastades vid ett enskildt samkväm i början af febr. 1862 hos lektor Johan Ivar Brodén, den på sin tid högt skattade skolmannen och läroboksförfattaren. En fullt bestämd form tog den vid en sammankomst, som den 18 i samma månad, Concordiadagen, hölls hos boktryckaren Abraham Bohlin, vida bekant genom en om
fattande litterär förläggareverksamhet, hvars framstående art bäst betygas däraf att hans förlagskatalog upptog så representativa vittra namn som Atterbom, Runeberg, B. E. Malm
ström m. fl. och dessutom så gedigna verk som exempelvis “Svenskt biografiskt lexikon“. Den hos Bohlin församlade kretsen enade sig om att utfärda en inbjudan till bildandet af ett sällskap för främjande af intressen, som läge utom och öfver de dagliga hvardagsvärfven.
Detta upprop formulerades genast och bildar sålunda Concordias stiftelseurkund. Den till- ämnade sammanslutningen skulle få den fria associationens form, och att frihetens luft var en för dess utveckling gynnsam atmosfär har sällskapets nu 43-åriga tillvaro alltigenom be
kräftat. Sina intentioner gåfvo stiftarne till känna med följande ord: “Vi anse det ej lämp
ligt att genom statuter och reglementerande påtrycka de tillämnade sammankomsterna en prägel, som troligen skulle, om ej alldeles till
intetgöra deras fortvarande, dock göra dem till något annat än de böra vara: ett gladt lag, där man, utom nödtorftig näring för kroppen, äfven kan upphämta några smulor för sitt intellek
tuella lifsuppehälle.“
Undertecknarne af det ofvannämnda uppropet voro — utom Bohlin och Brodén — d. v.
läraren vid Tekniska elementarskolan i Örebro E. B. Fernquist, provinsialläkaren A. Hammar
ström, lektorn vid Karolinska läroverket K. F.
Karlson (den kände latinaren och kulturhistori
kern, sedan prost i Nyköping), litteratören Elis Vilhelm Lindblad (den 1878 bortgångne skal
den), läroverksadjunkten Magnus Roth (för hela det studerande unga Sverige välbekant genom sina geografiska läroböcker och kartor) och bruksägaren fil. doktor J. G. Wahlström (på sin tid en högt skattad historiker och publicist).
Af alla dessa finnes nu endast en i lifvet, näm
ligen n. v. rektor emeritus Fernquist,- Concor
dias uppburne “doyen“, till hvilken jag i det följande får tillfälle återkomma.
Åt det syfte, som besjälade sällskapets stif
tare, gaf Elis Vilh. Lindblad uttryck i en vid det förstnämnda samkvämet den 18 febr. 1862 föredragen dikt. Detta kväde utgör ännu Con
cordias högtidssång, och i begynnelsestrofen tolkas brödrarundens ändamål och ristas dess sköldmärke:
Det är skönt att draga anden, då man dricker hafvets fläkt, det är skönt att lossa banden af hvarddglighetens dräkt och i tankens haf det klara för sin själ en tvagning ta. — Dagens strid och kif låt fara!
Lefvc idealer na!
Den af stiftarne utfärdade inbjudningen hör
sammades af de flesta, till hvilka den sändes, och då Concordia den 27 febr. i862 samman
trädde för första gången efter det mera privata stiftelsekonvemet, hade en krets med den aka
demiskt klingande medlemssiffran 18 tillstädes- kommit. Bland de närvarande märktes frih.
Nils Gabriel Djurklou, den frejdade, i fjol bort
gångne sagosamlaren och kulturhistorikern, som sedan ofta delgaf sina forskningsrön i första hand åt Concordia, och den som skriftställare i teaterfrågor (i kompaniskap med Birger Schöld- ström) kände journalisten Carl Henrik Atter- ling (f 1885 som medarbetare i Dagens Nyhe
ter). Ännu leivande deltagare i nyssnämnda sammankomst äro — utom rektor Fernquist — f. d. landssekreteraren Aug. Helling, direktör Marcus Agrelius och f. d. rektor Lars Phrag- mén, af hvilka hr Agrelius fortfarande flitigt besöker Concordias möten. Dessa hållas efter häfdvunnen piaxis hvarannan fredag under febr.
—april och sept. — december.
Det visade sig snart, att Concordia var en utvecklingsmöjlig sammanslutning och stöddes af intresserade och dugande förmågor. Bland mera kända personligheter, som invaldes under sextio- och sjuttiotalen och tillhörde dess aktiva ledamöter, må utom de här ofvan uppräknade nämnas den i fjol aflidne Milton-öfversättaren, språkforskaren och publicisten d:r V. E. Öman, den biografiske och kulturhistoriske författaren Herman Hotberg, d. v. kaptenen, numera f. d.
landshöfdingen Ax. G. Svedelius, landskaps
målaren frih. Olof Hermelin, den poetiskt be- gåfvade läroverksadjunkten A. Sandahl, den nyligen bortgångne, som utmärkt regementschef kände öfversten frih. Axel Leijonhufvud, konst
nären och husarofficeren John Arsenius, den nylatinske skalden komministern i Säter C. E.
A. Söderström, landskapsmålaren Axel Borg, d. v. öfversten, n. v. generalmajoren John Lillie- höök, kapten Sam Lidman (Djäknebergets vid Västerås kände “förskönare“), den framstående kyrkoarkitekten lektor A. V. Kjellström m. fl.
Förteckningen på de föredrag, som höllos i Concordia under den nyssnämnda tidrymden, visar, att “intet mänskligt varit främmande“
för sällskapet, ty där afhandlaces både vitter
het och filosofi, naturvetenskap och matematik, historiska och juridiska spörsmål, hälsovård,bank-, bergs- och kommunikationsväsen etc. Dess
utom idkades flitigt musik och sång, och säll
skapets poeter, företrädesvis Lindblad och San
dahl, strängade ofta sina lyror. (I en senare tid hä Carl Strandberg, Rob. Montgomery- Cederhielm och Chr. Lindman varit de mest produktive “koragerna“.) På de invalde konst
närernas initiativ arrangerades ock några gån
ger tafleexpositioner, bland hvilka en, anordnad 1867 af frih. Hermelin, omfattade närmare 90 nummer och var tillgänglig äfven för allmän
heten. Frih. Hermelin förärade ock sällskapet en af honom och Vilhelmina Lagerholm målad allegorisk tafla, framställande “Dea Concordia“, omramad af en hel serie konstverk, som repre
sentera olika kulturstadier inom historien.
Att Concordia i öfverensstämmelse med stif- tarnes afsikt blef “ett gladt lag“, därom vittna nogsamt protokollen, som till 1874 fördes af Lindblad och därefter af lektor Karlson, tills denne lämnade uppdraget i rektor Fernquists hand. De tre sekreterarne ha tillika varit fli
tiga föredragshållare och talare. Lindblads ora- torsstämma hördes i kretsen ännu blott en vecka före hans bortgång ur tiden. Den 12 april 1878 höll han nämligen ett tal till den då fungerande bestyrelsen, och åtta dagar senare fanns han ej mer bland de lefvandes antal.
När skaldens stoft i slutet af månaden gömdes å Örebro södra kyrkogård, där nu en med sångarlyran smyckad bauta utvisar hans hvilo
stad, besjöng hans apollobroder Sandahl hans minne i ett kväde,- som ställde den dödes både svagheter och förtjänster i en förstående vän
skaps och sympatis milda belysning.
Till de mest nitiske medlemmarna hörde den originelle lektor K. F. Karlson, och af hans personlighet och insatser i sällskapets arbete lämnade Sandahl i några 1871 föredragna “sil
huetter“ följande karaktäristik:
Än lefver gamla Roma uti sin trogne son.
Väl mången storhet fallit med buller och med dån, men tyst går forskarn efter och ädla stenar samlar till minnets höga tempel, det enda som ej ramlar.
I Rom och i Pompeji, i gamla Örebro, i språk och i historia, i » vetande och tro»,
hvad helst vid flitens lampa hans ande hade spanat han fram för våra ögon i nya »bilder» manat.
Du föredrag skall hålla om fredag klockan sju, men du har fått förhinder, och nu är klockan tu;
då hviskar minnet: »Karlson!» och du: »jag är sau- verad ».
Och när han så får ordet, hvem är ej intresserad?
Till Karlsons förtjänster hörde, att han med offrande och stödjande vänskap tog sig an den fattige och anspråkslöse, men lärde och geni
aliske komministern i Säter C. E. A. Söder
ström (f 1892), hvars sällsynt formfulländade latinska kväden som bekant samlats och ut- gifvits af K. Det var ock på Karlsons förslag som Söderström invaldes i Concordia, och trots
“MUM“ ärnutldens
bästa näringsmedel för barn och sjuka. Förordadt af Herrar Läkare.Prof sändes gratis och franco från Axel Lennstrand, Gette.
183 — IDUN 1905 det ansenliga afståndet och de då ännu icke
bekväma kommunikationerna gjorde den gamle dalakomministern emellanåt den långa resan från Säter till Örebro för att vara med vid sällskapets högtidsfester och där föredraga sin lyras alster. Vid färden till en af dessa fester, den 18 febr. 187 7, hvartill han telegrafiskt inviterats, blef han uppehållen af snöstorm och hann ej fram i tid. Concordias ledamöter voro emellertid nog älskvärda att den 24 febr. an
ordna ett särskildt sammanträde för den sen
komne, som därvid hyllades med ett af John Arsenius författadt humoristiskt kväde, där det först erinrades om huru Karlson “lät kalla med elektricitetens ström Carl Emil August Söder
ström“ och sedan förmäles:
Tyst satt den omnämda personen och poesiens blomdoft sög och.skref uppå den milda tonen en psalmvers, gripande och hög.
Men -när från telegrafstationen vårt budskap in i rummet flög, då vaknade utur sin dröm Carl Emil August Söderström.
Upp for han ur sin arbetsvrå,
r tog telegrammet upp och sàg’et;
nu kragen fram och kappan på, och hästen för, och se’n på tåget!
Men Bore var ej nådig då, han skämtade med skalden någet och röt: »Uti en snöstorm göm Carl Emil August Söderström!»
Men kulan, en gång satt i fart, har icke lätt att vända åter:
när järnvägschefen ropar »klart»
och konduktörens pipa låter, fortsättes vägen hit, och snart af glädje Karlson nästan gråter, när i sin famn han slöt så öm Carl Emil August Söderström.
Hyllningskvädet slöts med en entusiastiskt mottagen skål för föremålet. Söderström var ock en hängifven ledamot af Concordia, där han debuterade med den vackra originaldikten
“Arachne och Penelope“, en grekisk mytologisk saga, som han lyckligt omtolkat från en högre världsåskådnings ståndpunkt. Kunde han ej personligen närvara i sällskapet, lät han höra af sig skriftligen, och ännu under sina sista svåra lidandesår, då han ständigt var fjättrad vid sjukbädden, sände han bröderna i Concordia en vacker hälsning på romarspråket: “Ad ami- cos“.
Författaren af det ofvannämda hyllnings
kvädet till Söderström, öfverstelöjtnant Arse
nius, den högt begåfvade konstnären och den som enskild person sällsynt vinnande ridders- mannen, bevarade Concordia i trofast hågkomst, äfven sedan han afflyttat till sitt ålderdoms- refugium i Uppsala, och han lät ingen af säll
skapets högtidsdagar gå förbi, utan att han genom en hälsning gjorde sig påmint. När Concordia den 18 febr. 1902 firade sitt 40- årsjubileum, sände det ock den vördade vete
ranen i gengäld en telegrafisk hyllning af föl
jande lydelse:
Till dig, som än vid fyllda åttifyra din pensel för och klangfullt slår din lyra, en varm och tacksam hälsning går ifrån Concordia, som fyller fyrti år.
Året därpå — en vacker majkväll — ned
lade John Arsenius pensel och penna för all
tid .. .
Vid min flyktiga erinran om sällskapet Con
cordias öden har jag dröjt hufvudsakligen vid dess båda första årtionden, hvilka nu genom tidsafståndet torde kunna sägas “tillhöra histo
rien“. De båda sistförflutna decennierna och de tre år därutöfver, som lagts till rygga på sällskapets färd mot sitt halfsekeljubileum, ha
ytterligare betygat, att den föreningstanke, hvilken tog fast gestalt den 18 febr. 1862, fortfarande äger god resonans och goda be
tingelser att framgent hållas vid lif.
Förtjänsten af att Concordias verksamhet fortgår oaflåtligt och regelbundet får ock i vä
sentlig mån tillskrifvas den lyckliga omstän
digheten att sällskapet har förmånen äga en ledande och samlande vilja, nämligen den ende ännu kvarlefvande af dess stiftare, f. d. rektor E. B. Fernquist. I decennier har han nu fört dess krönikebok och har därigenom rangen af dess “sländige sekreterare“. Med praktisk förfarenhet har han ock dess förvaltning om hand, och sammankomsternas anordnande m. m.
styr han med en mild autokrati, hvars utöf- vande tillvunnit honom sällskapets odelade er
kännande.
Den 14 dennes fyller rektor Fernquist 70 år och blir därvid helt visst, efter hvad vi försport, för.emål för mycken hyllning. Mycket vore ock att säga om hans mångsidiga sam- hällsgagnande arbete: hans långa, hedrande läraregärning (han blef 1859 lärare vid Tek
niska elementarskolan och pensionerades 1904 som dess rektor), hans kommunala verksamhet (bl. a. stadsfullmäktig sedan 37 — säger trettio
sju — år), hans arbete som kemist (genom sin sakkunskap på detta område engagerades han som prisdomare vid utställningen i Stock
holm 1897) o. s. v. Men allt detta faller utom ramen för dessa anteckningar, som endast syftat att presentera Concordia för en större publik och att i samband därmed äfven ägna en offentiig gärd af erkänsla åt sällskapets le
dande kraft, sjuttiåringen med den snöhvita hjässan och det glada, vänsälla, ungdomliga sinnet.
E. N. SÖDERBERG.
K VINNO SPRÅK I UNIONS FRÅGAN.
I.
IL “PEN“.
En tankens trådlöse telegrafi må det kaldes, når vi har rakt ud en sösterhånd mod hinan- den, uden at den ene vidste, hvad den anden havde i sinde *. Alene i attrå efter at stifte fred, at uskadeliggjöre alle de bitre ord, som nu har så let for at flyve fra land til land.
Af det kan der ikke komme andet end godt.
Tak for dit åbne, djærve “kvinnospråk“ og dit håndslag! På denne trygge basis vil jeg, vis på at ikke blive misforstået, klargjöre for min svenske söster unionsspörgsmålet seet med norske kvindeöine. Det gjælder efter mit skjön först og fremst at forstå og respektere hinan- dens standpunkt, för der kan blive tale om noget resultat af et samarbeide mellem os. Det gjælder at fjerne den hindring, som ligger i et forskjelligt grundsyn på unionen. Og det har vi desværre, efter den opfatning at dömme, som i det hele præger dit “kvinnospråk“.
Du ser som så mangen svensk bror og söster, trods det varme hjertelag for os, norsk selv- stændighedskrav som en slags barnagtig opsæt- sighed, en ytring af nationalforfængelighed, vi må kureres for, ha lidt skjænd for, ja somme- tider ikke så lidet enda; men så vil det også nok give sig, striden vil være endt og alt være godt og vel mellem broderrigerne. Som du selv siger: offeret gjælder “endast en smula per
sonlig stolthet, några partihänsyn, så obetyd
liga i' det stora hela, att de falla i smulor för våra blickar“. Og hvorför skal vi ofre dette? Jo, fordi du frygter for, at vore krav vil lede til unionens oplösning, svækket for-
* Se “Idun“ n:r 10, 1905.
Sidentyger med Schweizerbroderi
till
Klädningar och blusar
sista nyhet i Japan Pongé à kr. 3.10 Sk 4.70 pr meter. Levereras tull- Sk portofritt till privatpersoner.
Profver omgående franko.
Schweizer & Go., Luzern S. G. (Schweiz.)
svarskraft og prisgivelse for den altid truende fare fra öst. Ja frygten for at vi en gang skulde komme til at dele Finlands eller Polens skjæbne, kan ganske vist påberåbes som en respektabel grund for svensk politik nu om dagen, og den kjendsgjerning, at Norge trådte ind i unionen som det i århundreder undertrykte land kan delvis forklare og undskylde den. For norsk kvinde står det imidlertid så — idet hun med dig harmes over al uværdig måde hvorpå poli
tisk strid kan föres — at hvis du holdt rigtig af os, så vilde du ikke sky möien med at gå dybere ind i vor tankegang, sætte dig i vort sted ; den eneste vei til at bedömme norsk handlemåde mere fördomsfri. 1 lys af stolt
heden over dit lands historiske minder, den ingen villigere respekterer end nordmaendene, vilde du behandle vor nationalværdighed som noget, der for os er al kjærlighed og kamp værd. Intet skulde ellers som eders egen ly- sende historié tale Norges sag for svenske hjer- ter. Hvad oplevede vel Sverig i sit forhold til Danmark för og under Gustav Vasa andet end vi har oplevet og oplever nu i forholdet til Sverig, naturligvis med fradrag af det bar
bariske praeg hin tid gav. Der var den gang en del overhöihedskrav fra Danmark, som Sve
rig ikke vilde finde sig i, men som fra dansk side påberåbtes som ubetydeligheder. Anven- delsen gjör sig selv. Sverig vilde dog ikke undvære sin Gustav Vasa? Den gang for- voldte striden Kalmarunionens sprængning, men derfra at slutte: det vil gå ligedan nu, det er dog trods alle diplomatiske forviklinger visselig at spå for sort. Jeg håber til Gud, at vore lande nu må eie de sindige og klartskuende mænd, som evner at styre vore statsskibe uskadt ud af stormen, side om side. I modsætning til dem, som siger, at hvad Norge er blevet, er det blevet trods unionen, vil jeg fremhæve at sammen med det mod og den iboende kraft, Norges reisning i 1814 bar frem, har visselig de ved unionen betryggede forhold udad været medvirkende til Norges vækst. Jeg er af gan
ske hjerte enig med dig. min svenske söster:
den bedste unionsven er den bedste fædre- landsven. Selv disse, som med koldt blod pri
ser unionsoplösning som eneste udvei, vil jo tilsyvende og sidst et slags förbund. Ligeså lidt som det er revolution, hvad Norge nu går til, ligeså lidt er det en partireisning. Opgi- velse af den nu foreliggende konsulatsag vilde altså ikke være at ofre “endast några partihän
syn så obetydliga o. s. v.“ Hele det norske folk står nemlig nu samlet om denne sag som det indre norske spörgsmål, den efter vor grundlov er og som kan bringes til lösning uden svensk medvirken.
Först når konsulatsagen tangerede udenrigs- ministerspörgsmålet, vilde den, kommet ind under rigsakten, kræve en fælles norsk-svensk behandling. Vi skal for en gangs skyld vende sagen om, tænke os at Sverig forexempel vilde oprette eget konsulatvæsen for bedre at kunne varetage sine handelsinteresser o. s. v. i ud-
STURES MJÖLK-CACAO
är numera obestridligen erkänd som angenämaste och hälsosammaste frukostdryck, som finnes. Förutom den bästa Cacaon’s fina arom och angenäma smak, har den mångdubbelt mera näringsvärde och är hälsosammare än någon annan i handeln förekommande Cacao. Se i öfrigt Professor Bergstrands och Handels- kemisten John Landins intyg. Priset är det billigaste, nämligen endast 8 kronor pr kg.
Garanterad ren, neutral, mild och öfverfet.
25 öre st.
Grumme & Son
Stockholm.
Jandet. Hvordan vilde norsk inblanding i dette indre svenske spörgsmål blive taget op? Neppe godt, er jeg bange for. Vi vilde forresten aldrig have blandet os deri, vi vilde have glæ- det os om vi, i tilfælde af at forhandling var nödvendig, kunde bidraget til at finde en pas
sende form for oprettelsen af en indre svensk myn
dighed, under hvilken konsulerne kunde hen- höre, som da kunde aflöse udenrigsministeren i forholdet til dem. Det var til en sådan ord
ning for vort vedkommende vi havde sat vort håb ved den forhandling mellem rigerne. som påbegyndtes under så günstige auspicier, men som ved excellensen Lagerheims dimission gik henimod sin skjæbnesvangre afbrydelse. Ja, hvorfor denne afbrydelse? hvorfor afslog norsk regjering det svenske tilbud om videre förhand
ling, hvad der jo kunde se höist dadelværdigt ud? Jo, fordi svensk regjering med Boström i spidsen gjorde en komplet frontförändring med på forhånd affattede betingelser om at vore eventuelle særkonsuler skulde stå under svensk diplomatis myndighed. Herfra skriver den hele konflikt sig og kan ikke lægges Norge tillåst.
Konsulerne står jo ikke nödvendig i politikkens men i handelens tjeneste. Lad os atter vende sagen om: Hvorledes vilde det smage svenske embedsmænd at stå under norsk administration med sæde i Kristiania? Neppe bedre end nor
ske sådanne under svensk myndighed. Kunde så norsk regjering andet end tilbagevise et til
bud om forhandling, hvor selve tilbudet var en krænkelse af alle premisser for fri forhandling?
Og kunde denne krænkelse andet end pege på håblösheden i at vente noget ad forhandlingens vei og derigjennem hen på sägens gjennem- förelse på egen hånd ad lovens vei?
Kunde du, min svenske söster, ikke forsöge at se på vort selvstandighedskrav med lidt andre öine end för? Det er ikke et barns egen- sindige påfund, det er et alvorligt, ærligt for- sög på at löse bånd, som hemmer. Lad ikke skriget få dominere os, der findes altid og alle- steds urolige hoveder, fantaster, som ynder at gå til yderligheder, deres ord og handlemåde tör vi lade ude af betragtning. Den sindige og store del af det norske folk vil ikke skabe sig nogen fiende i det svenske, den håber end- nu på det penneströg, hvormed en svensk regjering i förening med vort fælles kongehus uden betingelser sætter sin norske bror bare ret och slet ved siden af sig, det penneströg, som så langt fra vil löse unionen, eller svække den, at det meget mere vil skabe den indbyr- des ro og tillid, som gjör to enige och i mo- ralsk forstand jævnbyrdige brödre stærkere end to, hvoraf det skorter den ene på fuld handle- frihed. Der er nu gud ske lov mange tegn til at man i Sverig mer og mer får öinene op for dette.
Der hvor folkenes skjæbne afgjöres. har svensk og norsk kvinde endnu intet at sige, men vi kvinder kan fra vort upolitiske standpunkt alligevel
udrette noget, noget stort for vort land, for vore lande; vi kan bede et “Fader vor“ over vor ilde medfarne union. Har vi bedet den bön: “Forlad os vor skyld, som vi forlader vore skyldnere“, så tör vi se hinanden frit og glad i öinene, så tör vi se fremtiden tillidsfuld imöde.
Elisa Kielland.
II.
Till Elisa Kielland!
Genom redaktionens af Idun försorg har edert bref blifvit mig tillstäldt före dess införande i Idun. Det har gjort mig på en gång glad och bedröfvad! Glad därför att vi mötts “med tankens trådlösa telegrafi“, och glad därför att mitt lilla inlägg brutit tystnadens is mellan vår halfös kvinnor. Glad därför att edra ord säga mig, att det äfven på andra sidan om gränsen finnes kvinnor, som med blödande hjärtan se på de nu rådande förhållandena och tänka frid
samma tankar. Men bedröfvad därför att mitt
“kvinnospråk“, trots sin goda afsikt, tyckes ha sårat er. Jag skall dock icke inlåta mig på att bemöta ert bref. Att punkt för punkt göra det, därtill saknar jag, på resandefot som jag är för tillfället, nödig ro. Och dessutom — det var ej polemik jag ville framkalla. Det var ju fred jag önskade! Må edra ord få tala till svenska kvinnor i tusen hem. Vi kunna nog i allmänhet ha godt af att en gång se saken med en besinningsfull norsk kvinnas ögon.
Att vi måste se olika bör icke förundra. Ingen ser sig själf så som en annan ser honom. Den som befinner sig på afstånd har en bättrp öfver- blick af ett landskap än den, som står midt uti det.
E t ville jag dock ha sagdt. Det som i ert bref på det smärtsammaste berört mig är den parallel ni drager mellan Sveriges förhållande till Danmark på Gustaf Vasas tid och Norges till Sverige just nu. Står det verkligen så illa till i vårt broderland!
Men i en fråga som denna höfves det mig knappast anslå en skämtsam ton, därtill är den för allvarlig. Kunde jag tro som ni, att kon
sulatsaken icke tangerade utrikesministerfrågan, att den förra icke har den senare i släptåg, skulle jag se hela striden med andra ögon.
Så länge kan man nog gnaga och gnaga på ett band, tills endast en tråd håller, och när äfven denna brister, förmår intet i världen att göra det helt igen. Det var därför jag bad svenska och norska kvinnor göra allt hvad på dem ankommer för att tvinna och tvinna star
kare de trådar, som hålla oss samman och bilda det räddningståg, som bär oss uppe på det oroliga, trolösa världshafvet. Så som jag ser saken, har jag funnit att ert folks “kamp om rätten“, väl icke är alldeles obefogad — ty äfven vi svenskar äga stark rättskänsla — men att den, så som den föres, lätt kan leda till en kamp om er unga nations tillvaro. Ett penndrag blott från någon af de väldiga, som makten hafva, och tvänne själfständiga natio
ners rätt att vara till förefinnes icke längre.
Men nu var det ju icke politikens, ej heller polemikens språk vi skulle tala sinsemellan, det var — kvinnospråk!
Och här förstå vi hvarandra fullt. Vi ha sorg i hjärtat och bekymmer för våra land och för hvad framtiden månde bringa; här mötas vi helt. Ni har rätt, icke en, men många bö
ner skulle i dessa tider stiga som en rökelse mot höjden för enighet i norden.
“Pen“.
III.
En hilsen til “Pen“!
I norske Söstres Navn tak for dine velmente Ord! Men tro ikke, at der raader nogen gjaengs Ophidselse blandt norske Kvin
der, langt mindre “hat“. Kun Sorg over de store Vanskeligheder, som har optaarnet sig, Angstelse for de höie Böiger, der bruser og slaar stærke Slag over det — som os synes — lille Skjær, der vei ikke længere kunde om- gaaes, men som sagtens ikke behövede at bli den Tue, hvorover vor fredelige Tospænder skulde vælte. Meget mere skulde Skjæret faa sit Fyr, der i Ro og Orden tjente til den Vei- ledning, slige er besternt for. Og det er blevet et Krav — et Krav, hvis Retmæssighed man vil have anerkjendt. Derstaar norske Kvinder sammen med norske Mænd.
Men i Had og Hidsighed fölger vi ikke de faa, som lader slige Lidenskaber faa Rum. I den Mandjevning, som har været forsögt, heller ikke. Guttestreger kalder vi det, naar man begynder at kjævle om, hvem der er ældst t. Ex. Baade Sverige og Norge er gamle nok til at burde te sig som voksne Folk.
Nei, vi Kvinder önsker nok af Hjertet et fredeligt og venskabeligt Forhold. Och det gjör alle sindige og förståndige Mænd ogsaa.
Nylig var samlede en hel del Kvinder och Mænd for at tale sammen om Forholdet Bro- derfolkene imellem. De enedes om jevnlig at skrive til sine svenske Kjendinge og sammen med disse i Bön og Förbön at lægge frem for den Herre Gud at udjevne alle Tvistemaal til sandt Fremme af Brodersind og inbyrdes Kjær- lighed. — I en Dameklub i Christiania dröf- tedes Spörgsmaalet en Aften. Der blev omtalt.
at en svensk Dame foretog Udklip af norsk- fiendtlige Artikler i svenske Blade og sendte disse til en Veninde i Norge. Vi lyncher hende, om hun vil fremstille sig iblandt os!
Saadan er vor Stemning, hôistærede “Pen“.
“Et Hus, som blir splidagtigt med sig selv.
ligger snart öde“, det er en gammel Kjends- gjerning, men godt og vei, at du minder om Faren. I Svensker og vi Normænd bor saa at sige under et Tag, der maa ingen Splid herske mellem os. Lad os med et trofast Haandlag love hverandre at slaa til Jorden al ophidsende Taie og trække frem det, som Stem
mer Sindene forsonlige. Og altid huske paa, at fribaarne, ligeberettigede Brödre stötter hver
andre, saa ingen af dem skal ligge under for nogetsomhelst Tryk. — Kommer Fare udenfra, vil de da lige freidige og Sterke staa Ryg mod Ryg og forsvare de Hjem, som kanhænde först da ret vil kjendes at være de helt fælles.
Men lad os huske det för!
Norske Mari.
SANKTA BLON DISSIMA AF NORGA.
BERÄTTELSE AF MARI MIHI.
(Slut. fr. föreg. n:r.)
E
XCELLENSEN von Gilgersheimb underhöll föräldrarne och de honom, medan Beata och Günther-Karl lämnades i fred så mycket rimligt syntes. Gubben Brandling fick sätta den Blå Enhörningen bredvid sin Vasaorden, men började lida af dålig nattsömn och längtade i tysthet hem till Norga igen. Han hade aldrig haft så mycket i sitt gråa hufvud som under dessa veckor. —
Skulle då han, Bernhard Brandling, kornmu- nalnämndsordförande och landstingsman, blifva svärfader till en nuvarande och morfader till en blifvande regent. Skulle en Brandling från Norga skuggas af Lixen-Sachsenwalds tron
himmel. Nåja, för egen del hade han före.
SÂLÜë
Garanti
CACAO
AI plomberade pasar à 100 gr. f* & kg.
Pris 35 öre pr kg.
Obs. noga garantimärket
= ”Sälus” = och blåttt värstreck.
Hultmans Fabriker
Malmö.
Telefon661.
— 185 — IDUN 1905
dragit till måg någon af de sörmländska herr- gårdspojkarne, som traskat sig öfver det första trettiotalets marodörår med allt deras revers- skrifvande och skuldsättande och plottrande med förbindelser åt höger och vänster, mest åt vänster gunås! Det hade varit mindre bråk med Berndt Bergh eller Selim Waltinson eller t. o. m. Kristoffer Bunge. Fast alla ska då veta att den snälla Kristoffer snärjt in sig till den grad i papper och kjolar, att det var lät
tare sagdt än gjort att klara pojkstackarn.
Men Beatas mamma var bländad och sol- stungen. Hon såg uti de ungas böjelse ett oförtydbart bevis på vår herres alldeles per
sonliga ingripande uti Norgadynastiens öden.
Hon korresponderade flitigt med sina släktingar om saken, och där fanns inte en gård mellan Mälaren och Kolmården, där man inte visste, att Beata Brandling snart skulle intåga i Alma
nach de Gotha med åtta alnars långt släp på brudklädningen.
Nåväl, för att göra en lång historia kort, så erbjöd Gilgersheimb i tidernas fullbordan å sin herres vägnar fröken Beata gerom hennes för
äldrar ett äktenskap utan vigsel, ett slott vid Neckar med åtföljande titel jämte lifränta och andra icke specificerade förmåner. Desslikes lät han framskymta, att de erbjudna presta
tionerna icke voro att förakta samt anförde flere celebra fall till styrkande af sin uppgift.
Dessa preliminärer resulterade omedelbart i en peripeti, ett uttryck, som enligt Aristoteles innebär ett omslag i händelseutvecklingen.
Till att börja med fick excellensen von Gil
gersheimb ett i hög grad osökt tillfälle att ofördröjligen draga sig tillbaka, vidare tillsade brukspatron Brandling sin dotter, att hon inte fick sticka näsan utom dörren utan sina för
äldrars sällskap, slutligen hängaf sig fru Brand
ling åt ett tillstånd af sårad stolthet och kom
plett handfallenhet, hvilka båda känsloyttringar sammankittades af förargelsen öfver att hon någonsin skrifvit hem till det gamla skvall
rande Sverige om den nu itubrutna historien.
Beata böjde sig i tårar inför befallningen att aldrig, aldrig mera tänka på Günther-Karl. Och huru de kunde lista sig till ännu ett samman
träffande är en nästan historisk gåta. Men faktum är dock, att de så gjorde.
Günther-Karl hade gärna gift sig med henne efter vedertaget bruk. Men han hade en oer
hörd mängd grandonklar att räkna med. Dessa läto honom veta, att den europeiska jämnvikten fordrade hans äktenskap med en ärkehertiginna.
Och familjerådet var inte att leka med. Ty man var pinsamt medveten om två andra mesalli
anser inom huset Lixen och måste därför und
vika den tredje.
Han besvor henne att följa honom till lyckan och Schloss Frankenstein, hvilket sväfvade som ett ensamt örnbo på Odenwalds sluttning mot Neckar. Hvad hade lysning och vigsel med deras kärlek att skaffa! I forna tider hade rofriddare bott på Frankenstein med sina fagra prinsessor. Högt öfver människorna hade de sökt sig hän, hade skrifvit sina egna lagar, hade lefvat och dödt af egen nåde.
Hvar hade väl det landet legat, dit hon ej velat följa sin riddare, då hon först drömde om honom öfver sybågen i gafvelrummet på Norga gård! Men nu svek hon. — När skall här födas ett släkte, nog starkt och fritt och djärft och stolt att aldrig svika sig själf, utan med glädje stupa på den väg, som bär till våra öfvergifna drömslott!
Den kärlek, som brytes, som ej får följa sitt fria lopp, som leder ned i ödmjukare dalar, genom tillgifvenhetens och den ömsesidiga akt
ningens rännilar, som brännes upp eller som lämnas att sina i öknen, den kärleken dödar
icke — ty den ägde aldrig dödens styrka — den gör bara sin bärare till krympling.
Tant Beata blef ofärdig lifvet ut. Ingen märkte det dock på länge, inte ens hon själf.
Ja, säkerligen minst hon själf. Tant Beata Brandling var en stolt kvinna, och det hon hade bakom sig, hade snarare gjort henne hög- modig. Filantropien hade just blifvit på mo
det, och hon ägnade sig däråt med mycken nit. Många gjorde hon godt, men ingen glad.
Hennes frusna hand skänkte hårda penningar., men intet annat.
Ingen talade om hennes historia — det gick inte an —- men alla kände den. Hon hade offrat sin kärlekslycka på pliktens altare, det hade man reda på. De små brors- och syster
barnen fingo detta inpräntadt, innan de kunde göra sig reda för, hvaruti det fina egentligen låg. De visste bara, att tant Beata genomgått något mycket högt och tragiskt, att detta skett utrikes, i en värld, där man talade svåra och fina främmande språk flytande och åkte efter spann och aldrig någonsin behöfde äta välling med skinn på mjölken — Allt detta skapade ett afstånd omkring henne. Och inom denna svala afskildhet lefde hon på ett minne, för
nämt sluten och hade förmodligen rätt tråkigt.
Åren kommo och åren gingo. Det ena de
cenniet följde det andra. Hennes underbara hår grånade långsamt, liksom efter tvekan.
Günther-Karl hade gift sig tidigt, regerade och gick bort för en Karl-Günther. Han hade inte varit stort obetydligare än de andra tyska dus- sinfurstarne och hans dödstelegram var satt med ganska spärrad stil.
Den tilltagande åldern började göra tant Beata rätt meddelsam. Folk hade hunnit glöm
ma bort hennes historia —- det hade ju händt så mycket sedan dess. Men då det sålunda blef tyst omkring henne, var hon i stånd att tala själf. Hon satte sina vissnade rosor i vattnet till allmänt beskådande. Hon blef en liten smula tröttande med sin prince charmant, sitt Neckarslott och sitt värdiga afböjande.
Alla människor kände till den där gamla histo
rien och gäspade i smyg. Alla människor tjckte synd om henne, man funderade på att låta kanonisera henne som helgon. Sankta Blondissima af Norga skulle målas på ett fön
ster i Tuna kyrka i dok och fotsid klädning med händerna knäppta, nej, medeltidsaktigt till- hopalagda, hvilket tar sig frommare ut. Och i hörnet skulle Lixen-Sachsenwalds sköld stå till en åminnelse.
Gurli Brandling, den yngsta af brorsdöttrarna, var hennes favorit. De gamle påstodo, att Gurli var tant Beatas lefvande afbild, sådan hon sett ut som ung. Gurli hörde gärna på historien och varierade med sina frågor, alldeles utan ironi, ty hon fann tant Beata så stor-och en
sam.
Gurli var familjens goda hufvud. Man kostade på henne studentexamen samt lät henne sedan ligga i Uppsala och taga filosofie kan
didaten. Detta var emellertid bortkastade pängar, då flickan snart nog blef gift och följaktligen inte trängde till någon lärdom.
Tant Beata tyckte inte om Gurlis förlofning;
hon kände, att den, som hon hittills helt kunnat förtro sig åt, nu gled ifrån henne, bort mot andra intressen. —
Det var en kväll strax före jul. Hela huset var upp- och nedvändt af bak och slakt och stök. Tant Beata hade alltid hållits fjärran från köksbestyr. Hon hade vuxit upp under An
gelikaperioden, den tristaste af alla, den tid, då den unga kvinnan vändts från hushålls- göromålen, utan att dock ännu hafva släppts in i lärdomen. Kvinnans utveckling har gått från köket genom salongen till biblioteket.
Tant Beata tillhörde som sagdt salongåldern,
Angelikaåldern, alla pärlbroderade kuddars pe
riod. Därför föll det henne aldrig in att del
taga i julstöket, utan hon sökte helst upp de unga flickorna, där de sutto med sina julklapps- arbeten.
Gurli sydde på något åt sin fästman. Förr hade hon alltid uppvaktat tant Beata med ännu att par antimakasser. Men denna jul var den gamla lämnad ur räkningen. Detta förtröt henne till den grad, att hon började pika Gurli, för att denna ville gifta sig med en fattig skol
lärare, hvilken ju kunde dö, innan han blef ordinarie, och sålunda lämna änkan utan pen
sion. Hon kunde väl vänta ännu några år.
Hvarför skulle hon då prompt taga den där.
— Om jag vore som din pappa, skulle jag säga: stopp, min gumma lilla! — Och tant Beata skakade sin hvita mössa.
Gurli lade ihop sin sömnad och såg länge på tant Beata. Hon var inte alls ond; hon greps bara af ett innerligt medlidande med denna hvithufvade enfald.
— Ser tant, det är nu så, att det finnes vissa människor, som höra ihop. Detta är det enda säkra beviset på kärlek, att man kännei på sig att man hör ihop med tankar, ord och gärningar, att man är ett par människor, som Gud af evighet förenat och som världen i alla tider sökt åtskilja. Jag vill inte säga, att man bara förekommer två och två — ty antalet känner ju ingen — utan måhända finnes det samtidigt tio eller tiotusen här i lifvet. Men när två sådana mötas — och detta sker inte alltför ofta — då ana de genast, att här är någon af de rätte, kanske den ende rätte. Man träffas på en bal, en bjudning, en badort, en midsommardans eller något sådant där. Man talar inledningsvis om en massa obetydligheter, gladt nonsens — och på ömse sidor känner man, att man skall minnas allt detta så länge man lefver, små blommor vid vägkanten, som man gömmer från det första sammanträffandet.
Så vidgas vänskapen, själarna öppna sig, man möter en sympati utan gräns. Djupare och djupare öser man, utan fruktan! Ty det som finnes på det ena stället, finnes också på det andra. Detta är hvad folk kallar att finna hvarandra, fast få ha gjort sig reda för hvad ordet innebär, utan det har blifvit till en fras.
Under år och årtionden, in i ålderdomen, ger man hvarandra mer och mer af sig själf. Och ju längre man hinner fram, ju rikare man gett, desto oupplösligare blir man förenad. Huru ofta ser man inte, att gamla makar, hvilkas lif så förrunnit, få gå bort kort efter hvarandra.
Den enas själ drager den andras med sig bort till det nya hemmet — och emot detta upp
ställer du pappas: stopp, min gumma lilla. Fanns det inte hängifvenhet och trohet i din ungdom?
Fanns det bara: pappa har så bestämt och den första bästa? Tror du att man hejdar en frö
ken Brandling på Norga med en befallning.
Du säger att Adolf är fattig, och det är han.
Jag är glad åt det. Huru tror du att folk i förstone bli rika ? — Ack, hvad gör det väl huru det är, bara det är Adolf och jag! —
Tant Beatas ögon hade blifvit mycket stora.
Så sade hon lågt, tonlöst trött:
— Om det är sant hvad du säger, så är mitt lif ett förspildt lif.
Då utbrast länga Mari-Ann Brandling, som ständigt haft ett horn i sidan till sin faster :
— Huruvida det är eit förspildt lif, det törs vi inte yttra oss om. . Men så mycket är sä
kert, att nog är det ett förspildt slott. Och ett slott vid Neckar till på köpet! Tänk så rysligt trefligt det hade varit för släkten att få fara och hälsa på dig om somrarna !
Korus af alla flickorna:
— Ja, tänk så rysligt trefligt!
Sade Sankta Blondissima af Norga:
skö ' nhet ! Mölnlycke jVlöbelfabriks Utställning, 18 Birger Jarlsgatan 18. Aiim. Te>et
7014.
“ M ïL|or FÄvk] eleganta som **nk u; allt i solicit och förstklassigt utförande, II Ritningar och kostnadsberäkningar upprättas beredvilligt på begäran.
STYRKAI I lULMtCf sängar, Sängk äder, Mattor och Gardiner. || Egna Arkitester och Dekoratörer. Filialer: Göteborg, ålalmö.
m^02£-:
§lf|SJp
!" -wmm- i
jrf ^
\i
JsSL! i . ,T i.
...
ARKITEKTEN RAGNAR ÖSTBERG OCH HANS MED FÖRSTA PRIS BELÖNTA FÖRSLAG TILL RÅDHUS PÅ ELDKVARNSTOMTEN Å KUNGSHOLMEN.
A. BLOMBERG FOTO.
Y? ^1 !
— Gurli har rätt och äfven Mari-Ann och ni andra också. Men det är den unga, nya, starka tiden, friluftslifvet och kamratskapet, som gjort eder modiga och sanna. Min ungdom var ett fängelse, min vilja föräldrarnas. När mina bojor blifvit lösta och mina vaktare gått bort, blef jag bara en
UR DAGSKRONIKAN.
QEN NYA RÅDHUSTÄFLINGEN.
mig, ty det båtar föga eder själfva lyckliga!
Efter den betan tog till att gråta öfver lag, hafva vid högtidliga torkat sina ögon, kysste de hvarandra och drucko kaffe. Och se
dan blef där en glad julhälg på Norga, och tant Beata tog Gurlis fästman om halsen och såg honom i ögonen och hviskade :
— Gör henne lyck
lig, Adolf!
Hvarpå han svara
de :
— Ja, snälla tant!
Ett pris af
spillra. Beklagen inte
— numera, men prisen Beata och alla flickorna såsom kvinnfolk för sed tillfällen. Men då de
Sistlidne år med
delade vi i ett af Iduns höstnummer afbildningar af de sex täflingsforslag till ett nytt rådhus, afsedt att uppföras å kv. Eldkvarnen å Kungsholmen, som då af prisnämnden utvalts bland 25 inkomna täflingsritningar för att deltaga i en andra slutlig täflan. Denna har nu ägt rum och prisnämndens utlåtande har resulterat i att törsta priset 2,500 kr. tilldelats förslaget nr 2 med motto “Mälardrott“.
Pristagaren är arkitekten i kgl. öfverintendentsäm- betet, hr Ragnar Östberg, som är att varmt lyckönska till den vunna segern, på samma gång den ställer i utsikt för hufvudstaden en verkligt monumental och
är i Iduns nya litterära pristäfling utfäst för den bästa svenska original- romanen af ungefär 300 sidor vanlig bokoktav.
Täflingstiden utgår den 30 juni 1905. Närmare pro
gram och bestämmelser återfinnas i Idun n:r 41 för föregående år.
Alla våra författare och författarinnor in
bjudas att deltaga!
DALADEPUTATIONEN, SOM I DAGARNE UPPVAKTAT KONUNGEN KRONPRINSEN-REGENTEN OCH STATSMINISTERN, x DEPUTATIONENS ORDFÖRANDE RIKSDAGSMANNEN OLLAS ANDERS ERICSSON.
HOFFOTOGRAF L. LARSSON FOTO,
konstnärligt vacker offentlig byggnad — något som Stockholm ej blifvit bortskämdt med under den nu tilländalupna skandalösa riksbyggn ad sperioden.
Vi meddela här afbildningen af det prisbelönta för
slaget samt porträttet af den unge, talangfulle arki
tekten.
D
ALADEPUTATIONEN. Liksom fordomtima ha dal- karlarne nu dragit ned till Stockholm för att inför landets monark frambära sina klagomål öfver missförhållanden i deras urgamla bygder. Dock har det denna gång icke varit beväpnade härar, som trängt fram mot ett befästadt Stockholm, utan endast en 15 man stark deputation, som på 12 dalasocknars vägnar uppvaktat konungen, kronprinsen-regenten, statsministern m. fl.
för att framföra böndernas bekymmer öfver trävaru
bolagens fortgående fastig- hetsförvärf. Deputation- ens ordförande var riks
dagsmannen Ollas Anders Ericsson och dess medlem
mar voro E. Norman för Mora socken, verkmästaren And. Jonsson och Dyrsmed J. Andersson för Rättvik, Stor Anders Persson och Anders Linell för Vänjan, Hed A. Andersson för Våmhus, O. Stadig för Sollerön, Anders Kettisen och L. Hansback för Älf- dalen, Jöns H. Andersson och Ollas Anders Ericsson för Boda, Lissnils Nils Matsson för Järna, Bois Per Larsson och Lissola Martin Persson för Lima samt Johan Ström för Tran- strand, Äppelbo och Floda socknar.
Vi meddela i dagsnum- ret en gruppbild af den märkliga deputationen, hvilken bild är tagen af en af de deputerades lands
män, hoffotografen L. Lars
son, och af honom ecd- hetsfullt slälld till iduns förfogande.
H
ästutställningen som numera blifvit för Sveriges hästvänner en serie af hippologiska glansdagar och vårens förebud i vår goda hufvudstad, har äfven i år gått af stapeln med all den aplomb man
IDUN 1905
«il it]
... J
*1*1 I il if* M* iai
[ .-*r*
mmSSI J8 "a
■
. •
»Bp
’MWß
’‘^S i'i‘ 7
'? '■
-
-*k Jj$§
l|gggi§
FRÅN HÄSTUTSTÄLLNINGEN I STOCKHOLM 7—10 APRIL. FOTO FÖR IDUN AF A. BLOMBERG.
1. GREFVINNAN ELLA VON ROSEN, ÖRBYHUS, MOTTAGER SITT 1:A PRIS UR KRONPRINSENS HAND. 2. FRÅN LIFVET PÅ DJURGÅRDSSLÄT- TEN. TILL VÄNSTER FRU BOSTRÖM, F. SEATON,
OCH RIKSMARSKALKEN FRIH. VON ESSEN.
TILL HÖGER HOFKAMRER STÅL OCH ÖFVERSTE-
blifvit van att finna förknippad med dessa uppvisnin
gar. De båda första dagarna, fredagen och lördagen, gynnades af strålande solsken, hvilket naturligtvis den mondäna kvinnopublik, som plägar närvara vid upp- visningarne, hade begagnat sig af för att lysa i vackra vårtoaletter. Söndagen uppträdde med vinterliga åt- häfvor, yrsnö och blåst, tills fram på middagen solen sken fram och gaf vederbörlig glans åt utställningens afs’utnirg därute på Djurgården.
Vi meddela i dagsnumret såväl några i flykten uppfån
gade bilder från folklifvet på »slätten» under utställ- ningsdagarna som ock några afbildningar af pristagande hästar och ekipage.
O
’* F VERSTE CHARLES H. GRAVES, som blifvit utnämnd till amerikanskt sändebud för Sverige och Norge efter mr W. W. Thomas, och af hvilken vi här invid meddela ett nytaget, från Amerika oss tillsändt porträtt, är en veteran från senaste inbördes
kriget. Till 1870 tillhörde han den reguljära armén, som är stationerad i Staten Minnesota. Nämnda år tog han afsked från militärtjänsten och bosatte sig i Duluth. Här fick han snart en framstående
ställning som affärsman, ' och med ifver ägnade CHARLES H. GRAVES. FÖRENTA STATERNAS NYUTNÄMNDE MINISTER I STOCKHOLM.
KAMMARJUNKARE GREFVE VON ROSEN.
3. GREFVINNAN VON ROSENS MED 1:A PRIS BELÖNADE EKIPAGE. 4. FÖRSTE PRISTAGAREN
HOFSTALLMÄSTAREN G. TAMM, MALSTANÄS.
5. GROSSHANDLAR M. LEVISSON, GÖTEBORG, I SIN MED 1:A PRIS BELÖNADE DOG-CART.
6 OCH 8. FRÅN PRISHOPPNINGEN.
7. ENKELSPANN, 1:A PRIS.
han sig åt det politiska lifvet. Under två terminer var han borgmästare i Duluth, bief invald i Slaten Minne
sotas senat samt vald tili talman för Statens represen
tanthus. Under större delen af sin vistelse i Duluth har öfverste Graves ägnat sig åt fastighets- och assu- ransaffären och är president i flera af de större affärs
företagen i Duluth. Öfverste Graves är välkänd som
“sportsman“, tillhör flera af de mest framstående klub
barna i New-York och Washington och räknas bland favoriterna inom den högre societeten. Han är millio
när och skall utan tvifvel på ett värdigt sätt upprätt
hålla Förenta Staternas intressen och anseende i Sve
rige och Norge.
D
E FORNA KADETTERNA. Karlbergskadetter från 1872 hade en dag i förra veckan till ett antal af ej mindre än 153 personer samlats till en lysande middag pa Hasselbacken. Den stora matsalen hade med anledning af dagens betydelse festligt dekorerats. Så
lunda syntes i fonden konungens byst samt därbakom en på bekostnad af forna kadetter målad tafla, före
ställande Karlbergs slott. Piedestalen till konungens byst var prydd med svenska flaggor, likaså Karlbergs-
