• No results found

Osäkerheten kring immateriella tillgångar vid kreditgivning

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Osäkerheten kring immateriella tillgångar vid kreditgivning"

Copied!
53
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Oskar Forsberg Andreas Svensson

Osäkerheten kring immateriella tillgångar vid kreditgivning

Företagsekonomi C-uppsats

Termin: VT 2013 Handledare: Dan Nordin

(2)
(3)
(4)

Sammanfattning

Skillnaden på de materiella och immateriella tillgångarna är som mest tydliga när det gäller osäkerhetsfaktorn som råder kring de immateriella. Företag tar ofta hjälp av banker när de skall finansiera sin verksamhet. Där går företagen igenom en kreditbedömningsprocess som resulterar i beviljad eller avslagen kredit. Vår studie syftar till att undersöka hur den osäkerhetsfaktor som råder hos de immateriella tillgångarna hanteras hos bankerna och hur de påverkar företagens möjligheter till beviljad kredit. Detta blir framförallt påtagligt hos företag vars tillgångar består av en hög andel immateriella.

Genom att studera teori har fem hypoteser utformats för att hjälpa oss att nå våra slutsatser. Vi har genom en kvalitativ undersökning med öppna intervjufrågor talat med tre banker i Karlstad. Resultatet visar att bankerna hanterar osäkerhetsnivån med stor försiktighet. Ofta räknas tillgången bort från balansräkningen. Vid en eventuell beviljad kredit kompenserar bankerna osäkerhetsnivån med striktare lånevillkor. Vi kom fram till att en tidigare relation med banken och kvalitativ information är en viktig del i bankens kreditbedömningsprocess och för att få beviljad kredit. Banken använder sig inte av speciella mallar eller verktyg för bedömning av tillgångar av den immateriella typen. I kombination med att vi fann teori som styrkte att redovisningen av dessa tillgångar tenderar att redovisas konservativt anser vi att banksystemet har en stor utmaning framför sig att hantera denna typ av situation.

(5)

Abstract

The difference between tangible and intangible assets is most specific when it comes to the uncertainty that exists around intangibles. When companies need to finance their business they often search for credit in banks. To be granted the credit, the bank investigates the company’s financial situation. Our study aims to investigate how the uncertainty that exists in the intangible assets are managed by the banks and how they affect the ability of companies to approved credit. This becomes particularly obvious in enterprises whose assets consist of a high proportion of intangibles.

Our thoughts and theory results in five hypotheses design to help us reach our conclusions. We have used a qualitative study with open interview questions and spoken with three banks in Karlstad. The results show that banks manage the level of uncertainty with great caution. The intangible assets often derecognized from the balance sheet. In the event of an approved credit the banks compensate the level of uncertainty with tighter lending conditions. We concluded that a prior relationship with the bank and qualitative information is an important part of the bank’s credit decision making to get a credit. The bank´s does not use certain tools for evaluating the assets of intellectual type.

We found out that the banking system has a big challenge ahead of them to handle this type of situation.

(6)

Förord

Vi har under våren 2013 arbetat fram vår kandidatuppsats vid Karlstads universitet. Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Dan Nordin som hjälpt oss i vårt arbete. Sedan vill vi även tacka våra respondenter för deras deltagande vid intervjuerna, Nils Magnusson vid Danske Bank Karlstad, Helena Strid vid Handelsbanken Karlstad samt Veronica Oldne vid Swedbank Karlstad.

Oskar Forsberg Andreas Svensson

(7)

1. Inledning ... 7

1.1. Problemdiskussion ... 7

1.2. Problemformulering ... 8

1.3. Syfte ... 8

1.4. Avgränsningar ... 8

2. Metod ... 9

2.1. Tillvägagångssätt ... 9

2.2. Forskningsansats ... 10

2.3. Val av studiemetod ... 11

2.4. Validitet och reliabilitet ... 11

2.5. Val av respondenter ... 12

2.6. Intervju ... 13

2.7. Datainsamling ... 14

2.8. Metod och källkritik ... 14

2.9. Bakgrund för hypoteser ... 15

2.10. Hypoteser ... 16

3. Teoretisk referensram... 18

3.1. Allmänt om tillgångar ... 18

3.1.1. Immateriella tillgångar ... 18

3.2. Allmänt om redovisning ... 21

3.2.1. Bristfällig redovisning ... 21

3.3. Kreditgivning ... 23

3.3.1. Kvalitativ och kvantitativ information ... 24

3.4. Osäkerhetens påverkan ... 25

3.5. Relation mellan bank och låntagare ... 26

4. Empiri ... 27

4.1. Presentation av respondenten och allmänna frågor kring immateriella tillgångar vid kreditgivning ... 27

4.2. Frågor kring skillnader i osäkerhet och risknivå hos tillgångarna ... 29

4.3. Frågor kring osäkerhetsfaktorn och dess konsekvenser ... 31

4.4. Frågor kring bankernas tillvägagångssätt vid kreditbedömning ... 32

4.5. Frågor kring den kvalitativa informationen ... 33

4.6. Frågor kring relationen mellan kredittagare och kreditgivare ... 36

4.7. Övriga tankar från respondenterna ... 38

5. Analys ... 40

6. Slutsats ... 47

6.1. Slutsats och diskussion ... 47

(8)

6.2. Förslag på vidare forskning ... 48 7. Referenser ... 49 Bilaga 1 ... 51

(9)

7

1. Inledning

Det här kapitlets syfte är att introducera och presentera problemet för läsaren. Kapitlet avslutas med att uppsatsens syfte, problemformulering och avgränsningar presenteras.

1.1. Problemdiskussion

Företag är med jämna mellanrum i behov av kapital till sin verksamhet och det finns många sätt för bolagen att införskaffa detta. För att banken skall bevilja lån gör de en kreditprövning på företaget, detta för att undersöka om företaget kan betala utsatta räntor och amortera tillbaka lånet. Ofta kräver banken också en säkerhet för krediten. En av grundpelarna vid denna bedömning är balansräkningen, där tillgångarna finns värderade. De materiella tillgångarna har många gånger ett subjektivt ekonomiskt värde varpå de är trygga för banker att ha som säkerhet då de är lätta att avyttra och omvandla till likvida medel vid eventuell företagskonkurs.

Dagens samhälle blir allt mer kunskapsintensivt och högteknologiskt och företagens tillgångar består till allt större del av den immateriella typen.

Utvecklingen från de typiska materialtäta bolagen till de immaterialtäta företagen har gjort att vissa företag har en stor del osäkra tillgångar i sin balansräkning. Dessa företags tillgångar kan till och med enbart bestå av immateriella, vilket leder till stora svårigheter vid kreditprocessen.

Svårigheterna handlar i första hand om de osäkerheter som råder och som skiljer de immateriella från de materiella tillgångarna. Tillgångarna som är materiella är lättare att värdera och bedöma, till skillnad mot de immateriella, där ovisshet ofta råder kring värde och livslängd. Detta ställer till stora problem för banker när de gör sin kreditbedömning på företag, likaså blir det svårigheter för bolag med immateriella tillgångar att finansiera sin verksamhet.

Med hänsyn till ovanstående diskussion kring tillgångar tycker vi det skulle vara intressant att studera hur osäkerhetsfaktorn som råder kring de immateriella tillgångarna hos många företag påverkar deras chanser till att få beviljad kredit hos banker.

(10)

8 Osäkerheten kring de immateriella tillgångarna grundar sig framförallt i de ekonomiska och tidsmässiga aspekterna. Vissa kan vara komplicerade att värdesätta rent ekonomiskt, vilket är ett problem för bankerna att tackla vid kreditgivningsprocessen. Ett annat problem är att även om det går att sätta ett ekonomiskt värde på tillgången kan det finnas osäkerheter kring tidslängden på själva värdet. En tillgång kan uppskattas ha ett visst värde en viss period, exempelvis har ett patent ofta en bestämd löptid innan innovationen släpps fri.

Varumärken är starkt relaterat till bakomliggande personer och kan minska i värde om dessa försvinner. Andra immateriella tillgångar är betydligt diffusare, exempel på detta är mönster som tappar mode eller programvaror som blir kopierade. Osäkerhetsmomentet som råder hos de immateriella tillgångarna är grunden till vår uppsats och hur bankerna ser på de immateriella tillgångarna, och vad får de för påverkan vid en kreditgivning?

1.2. Problemformulering

Bankernas bedömning av de immateriella tillgångarnas osäkerhet och dess påverkan vid en kreditgivning.

1.3. Syfte

Syftet med studien är att undersöka hur banker ser på den osäkerhetsfaktor som råder kring de immateriella tillgångarna och hur detta påverkar kreditgivningen.

1.4. Avgränsningar

Studien behandlar enbart juridiska personer, främst aktiebolag. Vi har valt att avgränsa oss geografiskt till Karlstadsregionen på grund av tids- och ekonomiska aspekter. Företagen vi har valt att inrikta oss på är små och medelstora då de stora bolagen ofta består av hög andel materiella tillgångar.

Vi har valt att rikta in oss på svenska banker på grund av att det är det vanligaste sättet för företag att söka krediter.

Den immateriella tillgången goodwill har vi valt att bortse ifrån då den uppkommer vid företagsförvärv.

(11)

9

2. Metod

Metodkapitlet syftar till att presentera det tillvägagångssätt vi har haft och hur vi gått tillväga vid arbetet med denna uppsats. Vi redogör för våra metodiska val och syftet är skapa förståelse för de fortsatta delarna i studien. Kapitlet avslutas med våra framtagna hypoteser.

2.1. Tillvägagångssätt

Intresset för immateriella tillgångar väcktes vid terminsstart när vi kom i kontakt med dessa tillgångar i vår C-kurs i externredovisning. Det finns mycket intressant om dessa tillgångar, både vad gäller värdering och redovisning. När vi valde uppsatsämne tyckte vi det var lämpligt att gå vidare med det intresse vi skapat på en djupare nivå. Vi satt och funderade på möjliga forskningsproblem och efter mycket läsande och diskussion kom vi fram till att undersöka hur bankernas syn på immateriella tillgångar är vid kreditgivning och hur de används av bankerna i denna situation.

Vi kom tidigt fram till att det lämpligaste var att använda oss utav en kvalitativ metod med en deduktiv forskningsansats. Vi övervägde att disponera teorikapitlet framför metoden i anslutning till forskningsfrågan. Detta för att skapa en grundläggande förståelse för teorin och underlätta förståelsen för metoden. Dock anser vi inte detta nödvändigt då läsaren får en tydlig introduktion av problemet genom det inledande kapitlet. Därför valde vi att behålla nuvarande struktur. Redan innan vi valde ämne hade vi kunskaper inom området som tillsammans med teorikapitlet lade grund till både hypoteser och intervjufrågor.

På grund av tids- och kostnadsaspekter har vi valt banker i Karlstad. Vid tidsbokning av intervjuerna tog vi personligen kontakt med respondenterna på respektive bankkontor. Där fick vi hjälp att komma i kontakt med lämplig person på banken som motsvarade våra önskemål. Sedan följde tre intervjuer som vi spelade in med våra mobiltelefoner. Vi förde även en del anteckningar vid sidan om. Intervjuerna transkriberades samma dag som de utfördes för att inte förlora förståelse kring resonemangen. Vårt mål var att få intervjuerna bokade så tätt som möjligt men då det inte var möjligt blev en av de tre intervjuerna något senarelagd. Direkt efter sammanställningen av intervjuerna slutfördes empirin och därefter påbörjades diskussionen som ledde fram till hypotesernas utfall och därmed slutsatserna.

(12)

10 2.2. Forskningsansats

Det finns olika teorier och sätt att tolka och kartlägga verkligheten på. De två vanligaste logikerna inom det vetenskapliga området är induktion och deduktion. Båda sätten resulterar i slutändan till att information som insamlats tolkas och analyseras (Jakobsen 2002). Genom att skaffa sig en förståelse kring de olika metoderna blir vi bättre på att förstå, förklara och förutsäga de konkreta händelserna som existerar i verkligheten (Holme 1997).

Den deduktiva ansatsen kan beskrivas genom att man går från teori till empiri.

Det går ut på att man först skaffar sig förväntningar och uppfattningar av verkligheten. Detta genom granskning av tidigare forskning och teori kring ämnet. Ofta sätts hypoteser eller antaganden upp. Efter det ger man sig ut i verkligheten för empirisk insamling som sedan ställs mot de uppsatta hypoteserna eller antagandena. Syftet med denna ansats är att se om förväntningarna stämmer överens med verkligheten (Jakobsen 2002). Tvärt emot den deduktiva, går den induktiva från empiri till teori. Visionen är att forskaren ger sig ut i verkligheten utan förväntningar och uppfattningar och samlar in empiri. Syftet här är att forskaren inte skall bli begränsad från tidigare uppfattningar och teorier. Den deduktiva metoden har fått viss kritik för att forskaren kan anses ”ledas” till de svar som denne anser är relevant för teorin och sina tidigare uppfattningar, vilket kan göra resultatet snedvridet. Detta anses vara mindre troligt vid en induktiv ansats då målet istället är att utan kunskap och förväntningar penetrera verkligheten för empiriinsamling (Jakobsen 2002).

Vi har i vår uppsats valt att gå från teori till empiri. Alltså har vi utgått från en deduktiv forskningsansats. Genom att studera och bygga upp en teoretisk referensram om ämnet formulerar vi sedan utifrån denna kunskap hypoteser som sedan kommer undergå vår empiri. Vi kommer alltså först skaffa oss en egen uppfattning om verkligheten. Sedan kommer respondenten på banken att ge sin tolkning av våra frågor. Dessa svar tolkas sedan av oss vilket blir vårt resultat. Genom fleråriga studier inom ekonomi och samhällsvetenskap anser vi att vi redan innan uppsatsens start besitter viss förkunskap inom ämnet.

Detta gör det svårt för oss att genomföra en induktiv ansats och detta talar för att studien bäst lämpar sig med en deduktiv inriktning. Vi anser också att vårt val av metod, med bland annat intervjuer hade varit svårt att genomföra utan förkunskaper. Det hade istället lett till bristande dialog och diskussion, vilket vi anser hade missgynnat resultatet.

(13)

11 2.3. Val av studiemetod

En metod är ett redskap för att lösa ett problem och komma fram till ny kunskap och det finns i grunden två olika typer av metodiska angreppssätt i de samhällsvetenskapliga synsätten kvalitativ och kvantitativ (Holme 1997). Den stora skillnaden på de olika tillvägagångssätten är att en kvantitativ metod bygger på data som omvandlas till tal och siffror, medan det kvalitativa synsättet använder sig av ord. Man kan inte säga att det ena sättet är bättre än det andra, utan måste hitta den metod som är bäst lämpad för respektive problem (Jakobsen 2002). Jacobsen (2002) skriver att ”Båda typerna av information har för och nackdelar. Båda ger riktig och viktig information, men av olika typer av innehåll”. Han skriver också att metoderna inte ska ses som konkurerande utan betraktas som komplementära.

Den kvantitativa metoden är mer formaliserad och strukturerad och kännetecknas av en hög kontroll från forskaren. Ofta finns förutbestämda och utarbetade svar för att underlätta analyser och ibland även statistiska uträkningar. Denna metod präglas också av distans, att på avstånd från informationskällan observera och skaffa sig underlag för analys (Holme 1997).

Vi väljer att använda oss utan en kvalitativ metod av flera anledningar. Vår problemformulering är av den arten att det lämpar sig bäst med öppna muntliga intervjuer av få respondenter. Där vi genom fria svar kan få en närhet till respondenten och verkligen fånga dennes egenart och uppfattning kring frågan (Holme 1997). Vi ser också fördelen med att kunna föra en diskussion med den tillfrågade och under samtalets gång kunna vara flexibla kring våra frågor (ibid). Detta för att kunna ta del av så mycket som möjligt av respondenten. Att under intervjuns gång ha möjligheten att vara flexibel med frågorna kan dock vara en nackdel vid sammanställandet och jämförelsen av svaren (ibid). Detta är vi dock medvetna om vilket borde minska risken för att det har allt för stor betydelse.

2.4. Validitet och reliabilitet

Vår empiri ska resultera i två krav. Det första är att empirin ska vara giltig och relevant det vill säga valid. Det andra är att empirin ska vara tillförlitlig och trovärdig vilket innebär reliabel. Oavsett vilken slags data vi väljer att samla in är det viktigt att vi faktiskt mäter det vi är intresserade av att mäta. Det är

(14)

12 också viktigt att vi kan lita på det vi mäter och att de få respondenter vi frågar går generalisera så att det gäller för många (Jakobsen 2002).

Vi måste vara noga med att fånga det vi vill mäta. Osäkerheten kring de immateriella tillgångarna är ett svårt komplext fenomen att mäta i vårt fall och bör därför inte enbart mätas med en fråga. Möjligen är det lättare att fånga hur osäkerheten påverkar just kreditgivningen. Det är viktigt att vi väljer och formulerar frågorna till respondenterna så att empirin vi får ut mäter det vi faktiskt vill mäta. Ett alternativ för att öka giltigheten i svaren är att ställa flera frågor och följdfrågor, för att komma till rätt med det svårfångade fenomenet.

Ett exempel är vår fråga: Hur hanterar ni osäkerhet? Denna fråga är bred för bankerna och ett svårt fenomen att mäta. Detta underlättar vi genom att ställa fler följdfrågor till exempel: Kompenserar ni osäkerheten med hög ränta eller kortare avbetalningstid?

Ytterligare ett sätt att kontrollera giltighet är att låta andra med kunskap inom området studera frågorna. Därför lät vi vår handledare granska våra frågor och hypoteser innan intervjuerna.

Målet med reliabilitet är att resultatet tagits fram på ett tillförlitligt sätt. Att ingenting under undersökningen har påverkat resultatet negativt (Jakobsen 2002).

Intervjuerna spelades in på våra mobiltelefoner och ljudinspelning höll en hög kvalitet. Vi är två uppsatsskribenter som utöver inspelningen förde kortare anteckningar. Inga ord eller meningar föll bort på grund av ljudupptagningens höga kvalitet, dessutom granskade vi båda materialet efteråt. Detta sammantaget gör att risken för missuppfattningar minimeras. Uppsatsen har skrivits oberoende av våra egna intressen och vi har ingen anledning att färga resultatet. Vi har sedan tidigare ingen relation till respondenterna.

2.5. Val av respondenter

Vår tanke var att respondenterna skulle vara tre banker med liknande storlek i Karlstad. Enligt Jakobsen (2002) är det mest centrala budskapet vid urval att det ska vara ändamålsorienterat. Vi skaffade oss en överblick över bankerna i Karlstad och tog sedan muntlig kontakt med de vi ansåg vara intressanta. Våra val föll tillslut på Swedbank, Handelsbanken och Danske Bank. En av anledningen till att vi valde dessa banker är att vi tror att de i större

(15)

13 utsträckning kommer i kontakt med företag som passar in i vårt syfte, det vill säga företag med hög andel immateriella tillgångar, till skillnad från mindre banker på mindre orter.

Vid första kontakten fick de valda bankerna en presentation av vår uppsats.

De valde sedan ut den personen med lämpligast kunskap inom området för vår intervju. Vi har valt att ställa samma frågor till samtliga banker och respondenterna har i vårt tycke varit kunniga och gett uttömmande svar.

På grund av tillgängligheten använde vi oss utav ett bekvämlighetsurval (Jakobsen 2002). Detta resulterade i att vi valde de av storbankerna som var lättast att få tag på. Vissa banker var tillmötesgående och bokade intervju omedelbart medan andra inte visade något intresse överhuvudtaget.

2.6. Intervju

Vi genomför en såkallad ”panelintervju”, vilket innebär att det är flera intervjuare och en respondent. Detta är naturligt eftersom vi är två forskare som samtalar med en utvald person från banken (Kylén 1994). Kylén (1994) menar att detta är positivt då den tillfrågades svar uppfattas utav två personer med olika kunskap som tillsammans kan belysa dennes åsikter. Respondenten kan dock känna sig besvärad och otrygg på grund av att denne är i numeriskt underläge (idib). Detta kan påverka frågorna negativt vilket vi är medvetna om och kommer försöka undvika.

Eftersom vi enbart har tre respondenter är det lämpligast att genomföra öppna intervjuer, ansikte mot ansikte. Närheten till respondenterna är en del i varför vi förespråkar detta. Vi tror också att det skapas en bättre personlig kontakt vid ett reellt möte. Detta kan leda till att personen blir mer öppen och kan lättare tala om känsliga ämnen, vi får även en möjlighet att analysera personens uppträdande (Jakobsen 2002). Uppsatsen grundar sig i vad själva banken står för i frågeställningen. Detta kan snedvridas då vi enbart talar med en person från varje bank, som skulle kunna väga in personliga synpunkter och åsikter under intervjun. Detta är vi medvetna om, men antar att banken har så pass klara riktlinjer kring ämnet vilket medför att påverkan inte blir avsevärd.

Vi planerar att spela in intervjun med en inspelningsfunktion på våra respektive mobiltelefoner. Ljudinspelningen utgör vårt primära underlag, men vi tar även sekundärt upp vissa anteckningar. Givetvis frågar vi respondenten om denne godkänner att intervjun bandas. Gör respondenten inte de, får vi

(16)

14 istället anteckna fullt ut. I det sistnämnda fallet underlättar det att vi är två, då en av oss kan ställa frågorna och en ta upp anteckningar. Skulle vi under intervjuns gång märka att inspelningen påverkar intervjun negativt, genom korta svar eller att respondenten känner sig obekväm, stänger vi av och går istället över till att enbart anteckna. Anledningen till att vi inte väljer att endast anteckna beror på att vi anser att risken att gå miste om information ökar på grund av långa svar och långsamma antecknare

2.7. Datainsamling

Det finns två kända tekniker för att samla in datamaterial, insamling av primärdata och sekundärdata. Primärdata samlas in för första gången av forskare till sitt specifika ändamål (Jakobsen 2002). Sekundärdata är material som tagits fram av andra med ett annat syfte, men som är lämplig att studera och använda även för oss (ibid).

Det är empirin som kommer utgöra vår primärdata. Vi använder utöver primärdata även vetenskapliga och icke vetenskapliga artiklar från databaser från Karlstads universitet. Skriven litteratur från i huvudsak universitetets bibliotek, tidigare uppsatser publicerade på internet, samt andra informationssidor.

2.8. Metod och källkritik

Om vi istället valt att genomföra vår undersökning i exempelvis Uppsala hade våra resultat förmodligen blivit annorlunda, då banker i storstäder oftare tenderar att komma i kontakt med företag som har en hög andel immateriella tillgångar. Där finns närheten till Uppsala universitet där forskning i större utsträckning bedrivs inom detta område. Tillgänglighet till Stockholm och andra större städer påverkar också. Bankerna som deltog i den här studien hade begränsad erfarenhet av bolag med en stor andel immateriella tillgångar.

För att undvika förhastade och felaktiga svar under intervjun kunde vi skickat frågorna till respondenterna via e-post innan intervjun och på så sätt gett dem en chans att förbereda sig. Några utav respondenterna tenderade att svara osäkert på vissa frågor, vilket sannolikt hade kunnat undvikas om de haft vetskap om frågorna.

(17)

15 Genom att använda oss utav fler respondenter hade vi kunnat få ett mer representerat resultat för verkligheten. För att uppnå detta hade vi kunnat intervjua alla banker i Karlstad. Detta hade varit mer tidskrävande men i slutändan hade det ökat trovärdigheten i studien.

En stor del av litteraturen vi använt oss av har varit äldre, cirka tio år gammal.

Detta kan medföra att nya teorier och fakta har presenterats. Vi har dock granskat området och försökt använda oss utav den mest relevanta litteraturen vi funnit. Även vad det gäller vetenskapliga artiklar anser vi oss ha granskat området och använt oss utav de mest betydelsefulla och relevanta artiklarna, även om vissa har varit av liknande ålder som litteraturen

I den nyare litteraturen och artiklarna vi använt oss utav märker vi inte av några större förändringar vad gäller grundläggande värderingar, lagar och synsätt. Utan vi anser att de artiklarna och litteratur vi använt oss utav håller modern klass.

2.9. Bakgrund för hypoteser

Vi har valt att resonera kring olika scenarion som senare, likt Gröjer och Catasús (2003) resulterar i olika hypoteser. De utformade sin studie utifrån ett fiktivt case där de skapade ett helt företag som utvecklar datorprogram.

Forskarna skapade alla finansiella rapporter som behövs vid kreditgivning och lägger även stort fokus på personen bakom företaget. Vår tanke från början var att skapa ett liknande case att använda i vår undersökning. Senare fann vi att arbetet hade blivit allt för omfattade, därför valde vi att överge den idén.

Vi har valt att dela upp kreditprocessen i två delar. En kvalitativ del som innefattar icke finansiell information. Här ingår bland annat kredittagarens bakgrund, personlighet, kunskap och drivkraft och även information om företaget såsom affärside. Den kvantitativa delen är finansiell information, bland annat från företagets bokslut, budget och de immateriella tillgångarna som finns i företagets balansräkning.

Vi utgår från företag med nästintill enbart immateriella tillgångar. Därefter tar vi, till skillnad från Gröjer och Catasús (2003) hänsyn till längden på relationen. Med långvarig relation till banken menar vi att den är flerårig och att företaget sedan tidigare är kund och har fått beviljade krediter. Banken känner till personerna i företaget och både deras kvalitativa och kvantitativa

(18)

16 information väl. Här behöver banken inte göra en helt ny grundlig kreditprövning, förmodligen uppdaterar man enbart den befintliga med relevant data.

Kort relation till banken menar vi att företaget i princip är nystartat och har funnits i ca 0-3år. Bolaget har inte varit kund hos banken tidigare och företaget känner inte grundaren och inte heller till företagets något korta med ändå existerande finansiella historik. Här krävs alltså en fullständig kreditbedömning från bankens sida.

Vi har i tidigare avsnitt resonerat kring osäkerheten med de immateriella tillgångarna. Med osäkra immateriella tillgångar menar vi exempelvis att varumärkets värde har påverkats negativt av någon specifik händelse. Det kan också vara ett nystartat företag som fått ett mönsterskydd där det verkligen förekommer osäkerhet kring framtida kassaflöden då mode varierar och verkligen är ett osäkerhetsmoment. Det skulle även kunna vara en licensierad programvara som trots licensen inte kan skyddas mot teknisk utveckling i branschen. Likaså ökar osäkerhetsfaktorn om exempelvis ett patent löper ut under en eventuell kredittid.

Generellt sett råder det osäkerhet kring alla immateriella tillgångar, men osäkerheten värderas olika och vissa av tillgångarna är mer säkra än andra. Det kriteriet som torde minska osäkerheten är när en tillgång löper i en bestämd tidsperiod, exempelvis patent eller vissa utgivningsrätter. Detta borde minska osäkerheten i jämförelsevis med immateriella tillgångar där ingen specifik tidsaspekt finns.

2.10. Hypoteser

Det råder ofta en osäkerhetsfaktor kring de immateriella tillgångarna, båda vad gäller ekonomiskt värde och livslängd. Till skillnad från de materiella tillgångarna är dessa diffusa, och en av anledningar är att de inte går att ta på. De materiella tillgångarna uppfattas ofta som säkrare då de anses ha ett säkert underliggande ekonomiskt värde.

Hypotes 1 - De immateriella tillgångarna uppfattas hos de undersökta bankerna som osäkra och mer riskfyllda, än de materiella tillgångarna.

Banken tar en stor risk när de godkänner en kredit till företag som till största delen består av immateriella tillgångar, på grund av att det framtida ekonomiska värdet är

(19)

17 så osäkert. Skulle något negativt oförutsett hända kring tillgången, eller i slutändan inte visa sig generera någon inkomst alls, riskerar banken att göra stor förlust.

Hypotes 2 – Osäkerhetsfaktorn hos de immateriella tillgångarna kompenserar banken genom högre ränta eller kortare avbetalningstid.

Banker använder sig i dag av standardiserade program för bedömning i

kreditprocessen. Detta fungerar bra vid materiella tillgångar som ofta är lätta att ta fram livslängd och ekonomiskt värde på. Men osäkerhetsfaktorerna kring de immateriella tillgångarna borde försvåra den standardiserade processen.

Hypotes 3 – De undersökta bankerna använder sig av standardiserad/maskinella mätinstrument vid bedömning av immateriella tillgångar.

Kvantitativ information är numerisk information som till exempel en balansräkning.

Den kvalitativa informationen består exempelvis av affärsidé och ledningens kompetens Man kan välja att se på kreditbedömningen utifrån dessa två perspektiv.

Båda spelar en viktig roll i kreditgivningsprocessen men i slutändan är det den kvalitativa informationen som väger tyngst.

Hypotes 4 – Den kvalitativa informationen värdesätts högre än de immateriella tillgångarna vid kreditgivning.

Bankrelationer är ofta långa och bygger på förtroende. Företagets ekonomiska situation kan variera med tiden och har man sen tidigare en god relation kan detta vara till nytta för företaget i krisande tider. I den här hypotesen utgår vi ifrån att de immateriella tillgångarnas värde är likartade men att relationen har så stor betydelse att de immateriella tillgångarna försummas.

Hypotes 5 – Företag med en lång och god relation till banken har lättare att få beviljad kredit än företag med kort relation till banken. Där osäkerheten kring de immateriella tillgångarna är likartade hos båda företagen.

(20)

18

3. Teoretisk referensram

Referensramen syftar till att presentera relevant teori och information för läsaren. Det som presenteras i referensramen kommer sedan utgöra en av grundpelarna i diskussionen.

3.1. Allmänt om tillgångar

På senare tid har det pratats om omvandlingen från produktions- till kunskapsorienterade företag och hur denna förändring har påverkat redovisningen. De materiella tillgångar har ett regelverk som gör att de är relativt lätta att värdera och redovisa i balansräkningen. De immateriella tillgångar däremot är svårare att avspegla i balansräkningen vilket har medfört att det diskuterats om redovisningen blivit mindre användbar (Marton et al.

2008).

3.1.1.Immateriella tillgångar

Definitionen av en immateriell tillgång är enligt Bokföringsnämnden (2000) ”är en identifierbar, icke-monetär tillgång utan fysisk substans som innehas för att användas i produktionen eller för att tillhandahålla varor eller tjänster, för uthyrning till andra eller i administrativt syfte”.

Exempel på olika slag av immateriella tillgångar är (BFN 2000):

 Varumärkesnamn

 Utgivningsrätter för tidningar och publikationer

 Programvaror

 Licenser och franchiseavtal

 Copyrights, patent och liknande rättigheter samt hyresrätter och koncessioner

 Recept, formler, modeller, mönster och prototyper

 Immateriella tillgångar under utveckling

Till skillnad från de materiella tillgångarna saknar de immateriella tillgångarna fysisk form vilket medför svårigheter kring värdering och till vilket värde de ska aktiveras i balansräkningen. Detta har orsakat vissa svårigheter vid redovisning av patent, licenser, forskning och utveckling. Givetvis har dessa immateriella tillgångar ett värde för företaget och för att något ska betraktas som en tillgång krävs att företaget har kontroll över tillgången och att den förväntas ge ekonomiska fördelar i framtiden (Sundgren et al. 2009). Materiella och finansiella tillgångar är vanligtvis juridiskt reglerat genom någon form av

(21)

19 ägande eller avtal. För de immateriella tillgångarna gäller inte alltid samma juridiska regleringar men kundrelationerna kan ända ha ett stort värde utan att vara juridiskt skyddade (Marton et al. 2008).

Enligt Artsberg (2003) var tanken när IASB började ta fram en rekommendation för redovisning av immateriella tillgångar att behandlingen av immateriella och materiella tillgångar skulle behandlas i princip lika, så blev inte utfallet. En investering i immateriella tillgångar är relativt osäker och det går inte förutspå om investeringen i framtiden kommer att generera intäkter, vilket kan medföra svårigheter att få rätt värde på tillgången. Gröjer och Catasús (2003) anser att de materiella tillgångarna är mindre osäkra än de immateriella. Osäkerheten kring de immateriella tillgångarna gör det mer riskfyllt för banken att bevilja kredit hos ett företag. Investerar ett företag i läkemedelsforskning är processen lång innan ett läkemedel finns ute på marknaden och satsningen genererar intäkter. Forskningen kan generellt sägas vara sökande efter ny kunskap och det finns inga garantier på att sökandet i framtiden kommer leda till framtida intäkter (Marton et al. 2008). För att en redovisning ska anses som relevant krävs att kostnader matchas mot intäkter (Sundgren et al. 2009).

Med tiden kan värdet på en immateriell tillgång förändras. Det finns tre olika typer av värdeförändring. Den första är systematiska värdenedgångar som visar sig i form av avskrivningar. Sedan kan det även inträffa oförutsedda och oväntade händelser som leder till osystematiska nedgångar i värde. För att då justera värdet krävs att det görs gör en nedskrivning. Den tredje typen av värdeförändring är att tillgången ökar i värde (Marton et al. 2008).

Materiella tillgångar har en fysisk begränsning i hur länge de kan användas i och med slitage. Samma sak gäller inte för immateriella tillgångar som patent, upphovsrätt och licenser. Det nämns flera olika faktorer som påverkar, såsom teknisk inkurans, marknadens och branschens stabilitet, rättsliga eller avtalsenliga begränsningar. En viss osäkerhet kan komma att uppstå när ett patentavtal löpt ut. Andra bolag i branschen kan då kopiera det som tidigare var patentskyddat. Värdet på patentet försvinner även då ur balansräkningen, vilket medför att tillgångarna minskar (Marton et al. 2008).

Storbritannien var det första landet i världen att införa en varumärkeslag år 1875. Ölmärket Bass har registreringsnummer ett och är idag internationellt känt som det första registrerade varumärket (Urde, 2002). Ett varumärke är enkelt förklarat det som kännetecknar ett företag. Det kan exempelvis vara

(22)

20 namn, ord, figurer, siffror och slogans. Hos patent- och registreringsverket kan varumärken registreras för att skyddas. Det måste då ha särskiljeförmåga och inte kunna kopplas ihop med något annat varumärke. Varumärkesskyddet gäller i tio år åt gången (PRV 2013d). Ur ett företagsekonomiskt perspektiv ses ett varumärke antingen som en tillgång som man ska förvalta eller byggas kring, eller en skuld som belastar verksamheten och med tiden successivt kommer att avvecklas. Ett varumärke som belastar ett företag ekonomiskt syftar till både monetära och psykologiska termer (Uggla 2001).

Patent är en rätt till en uppfinning som i lag är skyddad från andra aktörers utnyttjande (Dahlin et al. 2004). Med ett patent har man ensamrätt att kommersiellt utnyttja en uppfinning. Genom ett patent kan uppfinningen skyddas i upp till 20 år och det medför att ingen annan får tillverka, sälja eller importera innovationen utan patentägarens tillstånd. För att få ett patent måste uppfinningen uppfylla tre krav enligt patent- och registreringsverket (PRV 2013b):

 Uppfinningen måste vara ny. Det betyder att den inte får ha offentliggjorts tidigare någonstans i världen.

 Uppfinningen måste ha uppfinningshöjd. Det betyder att den måste skilja sig väsentligt från det som redan är känt, lösningen får inte ligga nära till hands för den som är kunnig inom uppfinningens teknikområde.

 Uppfinningen måste vara industriellt tillämpbar. Det betyder bland annat att uppfinningen ska kunna tillverkas eller utföras inom "industri" i ordet vidaste bemärkelse. Det innebär också att en uppfinning som påstås fungera på ett sätt som strider mot naturlagarna, till exempel en evighetsmaskin, inte är patenterbar.

Mönsterskydd kallas också designskydd och innebär skydd för nyskapande design. Det är patent- och registreringsverket som är ansvariga för registreringen och skyddet gäller fem år åt gången i max 25 år. Man kan skydda utseendet och formen men inte produktens funktion. För att kunna mönsterskydda en produkt krävs enligt patent- och registreringsverket (PRV 2013a):

 Ny. Med det menas att denna design skiljer sig från all tidigare offentliggjord design, det räcker till exempel inte att byta färg på ett redan existerande mönster.

Formgivaren har ett år på sig att registrera mönsterskyddet från offentliggörandet.

 Designen måste ha särprägel. Det betyder att den inte får vara så enkel att den räknas som en form alla ska kunna använda, som en cirkel eller triangel.

(23)

21 Upphovsrätt skyddar skapande inom musik, film och byggkonst och gäller 70 år från och med upphovsmannens död. Ett datorprograms källkod skyddas även av upphovsrätten. Upphovsrätten är uppdelad i ekonomiska och ideella rättigheter. Det är enbart de ekonomiska rättigheterna som är intressanta i det här fallet och de reglerar hur ett verk får användas och spridas. De ekonomiska rättigheterna finns alltid hos de personerna som skapar verket (PRV 2013c).

3.2. Allmänt om redovisning

Svensk lagstiftning hänvisar att företag vid sin redovisning ska använda sig av god redovisningssed. Detta är norm som bokföringsskyldiga ska följa(Lönnqvist 2006). God redovisningssed bygger på allmänna råd och rekommendationer från normgivande organ. Vad som menas med god redovisningssed kan skiljas mellan olika branscher och företagskategorier (Bokföringsnämnden).

Ett företag har vanligtvis inte en bestämd livslängd utan tanken är oftast att verksamheten ska drivas under obestämd tid. Det är utifrån dessa antagande regler och principer för företag har grundats, ett antagande om fortlevnad.

Tanken med antagandet är att vid ett inköp kunna skriva av kostnaden för tillgången under dess livslängd. Vet man å andra sidan om att ett företag ska avvecklas vid ett specifikt datum skulle företaget inte kunna anammade det vanliga sättet för avskrivningar (Lönnqvist 2006).

Enligt Lönnqvist (2006) är den redovisning som ger relevant information för beslutsfattare ett huvudkriterie. Relevans kan sedan delas upp i två former.

Prognosrelevans innebär att investerare och andra intressenter kan utnyttja redovisningens uppgifter för att prognostisera företags framtida ekonomiska utveckling. Återkopplingsrelevans används för att utvärdera tidigare prognoser som gjorts av intressenterna.

3.2.1.Bristfällig redovisning

Gröjer och Catasús (2003) ställer sig frågan om dagens redovisning är tillräckligt relevant vid kreditbedömningar. Ur bankens synvinkel handlar det om att ge kredit till rätt företag och därmed undvika vad Gröjer och Catasús (2003) kallar typ A och B fel. Det första felet beskrivs som att banken

(24)

22 godkänner ett lån till företag där lånet egentligen inte borde beviljats. Typ B-fel innebär att ett företag som borde blivit beviljad kredit, inte får någon.

Förekommer typ A och B fel i låg procentsats innebär det att relevansen på redovisningen är god. Har de immateriella tillgångarna värde för ledningen borde de även vara av relevans för kapitalmarknaden (Gröjer & Catasús 2003).

Tidigare experiment har gjorts av (ibid) där man undersökte hur kreditgivare tog till sig information och skapade preferenser och därefter fattade beslut om kreditprövningen godkändes eller inte.

Enligt Knivsflå och Höegh-Krohn (2000) ges intrycket att de immateriella tillgångarna redovisas alldeles för konservativt. Detta leder till hinder när man ser på värderelevansen i redovisningen, enligt forskarnas empiriska studier.

Eckstein (2004) menar att den globala finansiella rapporteringen behöver förbättras avsevärt, vilket kommer leda till att redovisningens relevans och tillförlitlighet ökar samt att kvaliteten blir högre. För att uppnå detta menar hon att redovisningen internationellt sett bör bli mer likartad. Knivsflå och Höegh-Krohn (2000) menar inte att företag ska aktivera tveksamma immateriella tillgångar direkt men däremot vid ett senare tillfälle när kriterierna för en tillgång eventuellt är uppfyllda.

Svensson (2003) studerar i sin doktorsavhandling hur viktig redovisningsinformationen är vid en kreditbedömning hos institutionella och icke-institutionella kreditgivare. Olika redovisningsinformation används för att bedöma kredittagarens förmåga att uppfylla kontraktuella förpliktelser.

Slutsatserna i avhandlingen visar att redovisningsinformationen utgör en viktig bas vid kreditvärdighetsbedömningen hos banker och andra institutionella kreditgivare.

Bernstein (2006) skriver att på grund av ett företags starka varumärken fick banken tillbaka sina pengar när bolaget misslyckats att betala sina lån och gått i konkurs. Varumärkena hade ett högre värde än vad banken förväntade sig och detta underliggande värde ska inte underskattas vid en kreditbedömning.

(25)

23 3.3. Kreditgivning

Det finns en juridisk infallsvinkel som bankerna måste ta hänsyn till vid kreditgivning. Enligt Lag om bank- och finansieringsrörelse 8 kapitlet (SFS 2004:297):

Kreditprövning

1 § Innan ett kreditinstitut beslutar att bevilja en kredit ska det pröva risken för att de förpliktelser som följer av kreditavtalet inte kan fullgöras. Institutet får bevilja en kredit bara om förpliktelserna på goda grunder kan förväntas bli fullgjorda. Lag (2010:1853).

Beslutsunderlag

2 § Ett kreditinstituts kreditprövning skall vara organiserad så att den som fattar beslut i ett ärende har tillräckligt beslutsunderlag för att bedöma risken med att bevilja krediten.

Bankerna måste alltså pröva om låntagaren kan fullgöra sina åtaganden gentemot banken. I huvudsak amortera och betala utsatt ränta och detta inom överenskommen tid. Kan inte detta uppfyllas får banken inte bevilja kredit.

Banken får inte heller ta beslut om en kredit skall beviljas om inte tillräckligt underlag finns för att bedöma risken med krediten.

När företag behöver kapital för att finansiera sin verksamhet finns olika möjligheter. En av dessa är finansiering hos banker. Bankerna spelar en viktig roll i den moderna marknadsekonomin och skall fungera som en lots av penningmedel från enheter med överskott till de som är i behov av kapital (Green 1997). För att företag skall få en beviljad kredit gör banken en kreditbedömning, i första hand för att se om bolaget kan betala ränta och amortera på sitt lån. Denna kreditbedömning har två mål, dels att undvika kreditförluster för banken och dels att maximera avkastningen på bankens riskkapital (Green 1997). De vill även minimera typ A och B fel. Bankerna använder sig av standardiserade mallar och rutiner vid själva kreditbedömningen och dessa modeller lämpar sig bäst för kvantitativ information för att beslutsprocessen skall bli effektiv, enkel och säker. Detta leder till att processen blir statisk när alla företag bedöms på liknande vis.

Dock är varje situation av kreditansökan unik och många faktorer i företagen kan försvåra de standardiserade kreditgivningsprocessen vilket leder till typ A och B fel (Svensson 2003).

Svensson (2003) nämner i sin litteratur att det finns flera olika modeller bankerna använder vid kreditvärdighetsbedömning. 3C-modellen, som står för engelskans tillgångar, betalningsförmåga och personlig karaktär. Denna modell

(26)

24 har senare utvecklats till 5C-modellen. En tredje modell som vissa banker använder sig av heter CAMPARI. Det nämns i teorin ingen skillnad på bankens mätinstrument och mallar vad gäller immateriella och materiella tillgångar. Genom en hypotes väljer vi att undersöka detta närmare.

Kreditgivaren gör fortlöpande kreditkontroller för att övervaka och följa upp låntagaren. Detta ställer banken inför en rad olika val beroende på kredittagarens situation. ”De beslut kreditgivaren står inför är alltså att bevilja/avslå ny kreditansökan samt förlänga (prolongera), utöka, reducera eller avsluta befintliga kreditavtal” (Svensson 2003).

Banken bedömer alltså projektets företagsekonomiska förutsättningar och kontrollerar även ställda säkerheter. Resultatet utav kreditförhandlingen mellan kreditgivare och kredittagare präglas av deras respektive argument och förmåga att förhandla. I slutändan är det de båda parternas personliga egenskaper, kunnande och erfarenheter som avgör. Oftast handlar det om långvariga relationer som gynnar båda parter (Broomé 1995).

3.3.1.Kvalitativ och kvantitativ information

Banken tar vid kreditgivningsprocessen hänsyn till en rad olika aspekter vid sin analys av företaget. Green (1997) delar upp informationen i en kvalitativ och kvantitativ del, där kvantitativ är finansiell data och kvalitativ icke numerisk information. Ofta sker möte med den potentiella kredittagaren. Detta är viktigt i den kvalitativa bedömningsprocessen. Här har låntagaren också chansen att visa sin drivkraft och personlighet. I den kvalitativa informationen ingår exempelvis affärside, risker, marknadsposition och varumärke. Banken behandlar dessutom den kvantitativa informationen genom en finansiell analys utifrån balansräkning, resultaträkning, och kassaflödesanalys. Man tar även hjälp av låntagarens budget och lämpliga nyckeltal för att dra riktiga slutsatser kring företagets ekonomiska ställning och återbetalningsförmåga (Green 1997).

Amir och Lev (1996) undersöker relevansen av finansiell information kontra icke-finansiell information för investerare. Enbart finansiell information anses vara mindre relevant vid värdering av företagen. Det är först när den kombineras med den icke-finansiella informationen det blir relevant för investerare. Även en nyare studie bekräftar att det är en kombination av finansiell och icke-finansiell data som ger banken en mer exakt och rättvisande

(27)

25 bild av företagets situation i kreditbedömningsprocessen än om bara en av aspekterna skulle användas (Grunert et al. 2004).

3.4. Osäkerhetens påverkan

Kreditbedömningens mål är som tidigare nämnt att bevilja och neka kredit till rätt företag. Banken vill minimera sina risker och vill att låntagaren skall kunna betala tillbaka sitt lån och den utsatta räntan. Olika risknivå och osäkerhetsnivå kan härledas till olika tillgångar. Materiella tillgångar anses mindre osäkra än de immateriella. Osäkerheten kring de immateriella tillgångarna gör det mer riskfyllt för banken att bevilja kredit hos ett företag (Gröjer & Catasús 2003).

Tidigare forskning av (ibid) visar att om man kan garantera tillförlitligheten i de immateriella tillgångarna är de meningsfulla vid kreditbeslutet. Machauer och Weber (1998) undersöker i sin artikel hur relationen mellan låntagarens risk är kopplad till den framtida räntan han kommer att betala för lånet.

Resultatet från hans studier visar att det finns en sammankoppling mellan låntagares risknivå och senare dennes lånevillkor. Låntagare som anses mer riskfyllda betalar en högre ränta gentemot låntagare som anses medföra mindre risk. Studien är gjord i Tyskland och fokuserar på små och medelstora företag.

Resultatet i denna artikel är relevant för vår hypotes om att banken kompenserar en högre osäkerhetsnivå med exempelvis högre ränta. Att den osäkerhet som råder hos de immateriella tillgångarna leder till att bankerna vill minska sin risk genom att säkra upp med hårdare lånevillkor för företaget.

Koiranen (2011) har skrivit en artikel om immateriella tillgångar i små familjeföretag. Han studerar en liten musikstudio med hög andel immateriella tillgångar. Vid kreditgivning värderade grundaren sina immateriella tillgångar högre än banken som knappt värdesatte dessa alls. Denna osäkerhet kring värdet har gjort att företaget inte fick beviljad kredit och hans tidigare lån försattes med försämrade lånevillkor i form av kortare avbetalningstid. Detta bekräftar att banken kompenserar osäkerheten kring de immateriella tillgångarna med tuffare lånevillkor (Koiranen 2011). Svensson ( 2003) skriver i sin doktorsavhandling att osäkerhetsrelaterade problem kan leda till höjd ränta.

Det visar sig även att högre osäkerhet kring bedömning av fullföljande av kontraktuella förpliktelser medför mer manuella, mindre standardiserade och automatiserade rutiner för kreditbedömningen.

(28)

26 3.5. Relation mellan bank och låntagare

Kreditgivning är oftast en långsiktig process där relationen mellan långivare och låntagare är viktig. Relationsmässigt är skillnaden stor mellan nya kunder och kunder som under en längre tid haft en relation till banken. Bolag som har haft en lång relation till banken har högre chans att få en beviljad kredit till skillnad mot nya låntagare där det inte existerar någon tidigare relation överhuvudtaget. Längden på relationen anses oviktig utan det angelägna är att det finns en tidigare relation (A. Cole 1998). En långsiktig relation mellan banker och kunder innebär ett större förtroende mellan parterna. Detta påverkar även informationsläget (Svensson 2003). Tidigare studier har gjorts som visat att relationen är en viktig del i att få krediten beviljad (A. Cole 1998).

(29)

27

4. Empiri

Här presenteras resultatet av våra intervjuer med de tre respondenterna från Swedbank, Handelsbanken och Danske Bank.

4.1. Presentation av respondenten och allmänna frågor kring immateriella tillgångar vid kreditgivning

Presentation av respondenten, utbildning, erfarenheter och bakgrund?

Nils Magnusson är bankchef på Danske Bank och har varit det sedan ett år tillbaka. Han startade sin karriär på Wermlandsbanken i Charlottenberg och samtidigt som han jobbade studerande Magnusson på halvfart till ekonom.

Det senaste tjugo år har han arbetat med kreditgivning till företag.

Helena Strid är verksam som företagsrådgivare på Handelsbanken i Karlstad där hon arbetat sedan 1989. Dessförinnan har hon en ekonomiutbildning på dåvarande 120hp. Hon har arbetat både på privat och företagssidan genom åren och utöver Karlstad även jobbat i Stockholm och tre år i Singapore.

Veronica Oldne jobbar som företagsrådgivare på Swedbank Karlstad sedan ett år tillbaka, där hon hjälper små och medelstora företag med rådgivning. Hon har under sju år varit bankchef på olika kontor runt om i Värmland. Oldne har ekonomiexamen från Karlstad universitet.

Har ni många företag som söker kredit med en stor andel immateriella tillgångar?

Enligt Magnusson är det inte många företag som söker kredit med hög andel immateriella tillgångar. Han menar att precis som andra tillgångar går de immateriella tillgångarna genom någon typ av livscykel. Danske Bank är aldrig med och finansierar i ett tidigt skede där osäkerheten är för stor, men om det visar sig att den immateriella tillgången under utvecklingen visar påtaglig tillväxt och generar kassaflöde och där med också eget kapital, då händer det att Danske Bank är med och finansierar. Men då måste kredittagaren visa goda resultat i andra kassaflöden. Magnusson säger att de vill ha någon säkerhet i form av varulager eller kundfordringar i fall balansräkningen består av en hög andel immateriella tillgångar. Han har dock varit med och finansierat bolag

(30)

28 med bara immateriella tillgångar men då har de varit i en koncern med andra delar i.

Oldne säger att hon inte kommer i kontakt med immateriella tillgångar ofta.

Hon medger dock att det finns större bolag där det finns immateriella tillgångar men där är också de materiella tillgångarna påtagliga.

Har ni sett en ökning av andelen immateriella tillgångar i företags balansräkningar?

Magnusson ger ett kort svar där han bekräftar att han sett en ökning under sina år på Danske Bank.

Nej säger Oldne, en av anledningar till detta tror hon kan vara de strikta regler och riktlinjer som ska uppfyllas för att en immateriell tillgång ska kunna aktiveras i balansräkningen.

Även Strid säger att hon inte sett någon ökning under sin tid på Handelsbanken.

Vilken är den vanligaste immateriella tillgången ni stöter på vid kreditgivning?

Strid säger att de flesta företagen har materiella tillgångar i balansräkningen, att det inte särskilt ofta kommer in företag med stor andel immateriella tillgångar.

Hon säger att det kan förekomma tillgångar som patent, exempelvis företag som utvecklar affärssystem eller företag med ett starkt varumärke. Annars är det inte så mycket immateriella tillgångar förutom goodwill.

Magnusson säger att det är svårt att säga vilken som är den vanligaste immateriella tillgången då det finns flertalet immateriella tillgångar som vi inte vid något tillfälle kan förstå oss på.

Oldne anser att den vanligaste immateriella tillgången de stöter på är goodwill, men att hon även kommer i kontakt med patent och varumärken. Hon säger även att det ofta är företagare som pratar om hur duktiga de är på att exempelvis knyta kontakter eller har detaljkunskap inom ett specifikt område och vill ta upp det i balansräkningen.

(31)

29 4.2. Frågor kring skillnader i osäkerhet och risknivå hos tillgångarna Hur ser ni på/bedömer immateriella tillgångar?

På Handelsbanken tittar de på om det finns en post upptagen i balansräkningen. Denna försöker de sedan undersöka om det finns ett marknadsvärde som motsvarar den upptagna posten. Detta säger Strid är relativ lätt på materiella tillgångar som exempelvis en byggnad, men mycket osäkrare vad gäller immateriella tillgångar. Oavsett om tillgången är materiell eller immateriell försöker de ändå hitta ett realt marknadsvärde. Detta är viktigt vid en konkurs eller om man är tvungen att avyttra tillgången fort, för att se om det går att omvandla tillgången till pengar. Strid säger att det oftast är svårt att få ut någonting av den immateriella tillgången, att det där är osäkerhetsfaktorn som spelar in.

Finns det inget värde på en tillgång bortser vi från den, eller justerar ner den till ”rätt” värde i balansräkningen. Detta får då en negativ påverkan på nyckeltal och andra mallar vi använder oss av vid kreditbeslut. Hon säger även att det förkommit att hon justerat upp värdet på tillgångar, oftast på byggnader. Hon har dock aldrig ökat värdet på en immateriell tillgång. Detta menar hon beror på att banken saknar den kunskap som behövs för att hantera den osäkerhet som finns kring de immateriella tillgångarna. Det skulle vara om det skedde någon teknisk nyhet och att man vet att det här kommer att slå, då justerar vi upp. Men detta kräver en oerhörd kunskap och analyser från bolaget som bekräftar detta. Frågor som Strid tar upp vid bedömning av immateriella tillgångar är: Finns det något värde om den immateriella tillgången skulle säljas på den öppna marknaden? Vad kan detta värde vara?

Och hur lätt är det att avyttra tillgången?

Magnusson tror att man kan skapa sig en uppfattning av de immateriella tillgångarna. Stöter han till exempel på ett bolag som utvecklar ett datorspel och tidigare gjort det med framgång och dessa utvecklingskostnader förs upp som utvecklingskostnader, då är detta en immateriell tillgång. Vid dessa tillfällen där vi kan få en uppfattning om den immateriella tillgången, då kan vi ibland hjälpa till med finansiering. Syns det tydligt att tillgången kommer att generera pengar kan det snabbt bli en belåningsbar tillgång men handlar det däremot om utveckling av läkemedel, kan det dröja lång tid innan forskningen är klar och läkemedlet är ute på marknaden. Han berättar också att det inte är helt ovanligt att de eliminerar de immateriella tillgångarna mot eget kapital.

Finns det till exempel en post på en miljon i de immateriella tillgångarna

(32)

30 plockas den bort och för att få balans plockar de också ur en miljon från det egna kapitalet. Är ett bolag i en tung investeringsfas eller lägger stora pengar på forskning och utveckling kan detta innebära ett tungt bakslag menar Magnusson.

Swedbank menar att man måste se om tillgången har ett ekonomiskt värde, om den genererar kassaflöde och omsättning. Visst kan patent ha ett ekonomiskt värde men man måste ta reda på marknadsvärdet, annars är inte tillgången belåningsbar. Man måste se om patentet kan generera framtida vinster. Patent är tidsbestämt och då är det svårt att sätta värde på tillgången och skulle vi godkänna en kredit blir det oftast blancolån.

Vad anser ni vara problematiskt och osäkert med immateriella tillgångar?

Värdet helt klart, om det finns något ekonomiskt värde på den immateriella tillgången, säger Strid

Även Magnusson svarar värdet men även osäkerheten. Ofta är den immateriella tillgången starkt förknippad med en person och dennes kunskap till skillnad mot en byggnad som står på sin plats. Magnusson berättar att när det kommer till tjänsteföretag finns det en speciell balanspost som de är lite tryggare med än alla andra. Handlar det om ett skickligt IT-företag så är det deras kundfordringar vi belånar och troligtvis inte deras utveckling av ett nytt datorsystem.

Det är svårt att sätta ett värde på tillgången, ett annat problem är att den immateriella tillgången är starkt knuten till personen bakom. Kan till exempel tillgången säljas vidare till en person som kan hantera den på samma framgångsrika sätt? Speciellt viktigt tycker Oldne det är vid varumärken, där är det verkligen personanknutet.

Anser ni att tillförlitligheten mellan immateriella och materiella tillgångar skiljer sig åt?

Magnusson berättar om man som kreditgivare har en byggnad innanför stadsgränsen i Karlstad som kan anpassas till olika verksamheter är det en fördel. Alltså att ha en attraktiv anpassningsbar byggnad. Den går att koppla till ett realt värde. Handlar det istället om en fabriksbyggnad ute på landsbygden i Värmland som det inte bedrivs någon verksamhet i, finns det

(33)

31 inget värde i byggnaden, enligt Magnusson. Han anser att det då inte finns någon andrahandsmarknad och då innebär det en falsk trygghet med en byggnad som det inte finns någon användning för. Därför kan immateriella tillgångar vara bättre ur ett bankperspektiv men vi måste veta vad den immateriella tillgången består av och där finns ett bekymmer menar Magnusson.

Det är helt klart svårare att bedöma de immateriella tillgångarna anser Strid.

Hon säger att en materiell tillgång ofta har ett konkret realt värde, som en byggnad, varulager eller kundfordringar. Medan exempelvis företag som utvecklar affärssystem är tidsmässigt och ekonomiskt osäkra, kommer företaget lyckas?

Som de andra respondenterna håller Oldne med om att materiella tillgångar är mycket lättare att ha att göra med. De är bokförda och har en avskrivningsplan, de går att ta på konkret till skillnad mot de immateriella tillgångarna.

Hur anser du denna osäkerhet skiljer sig från de materiella tillgångarna?

Magnusson säger att om man till exempel har ett entreprenörsdrivet bolag där bolagets grundare har drivit omsättningen från 5 till 105 miljoner blir det livsfarligt för en kreditgivare. Händer det något med den här personen kommer det synas på tillgångarna i form av att de blir mindre värda.

4.3. Frågor kring osäkerhetsfaktorn och dess konsekvenser

Hanteras osäkerheterna kring immateriella tillgångarna på ett särskilt sätt? Högre räntor?

Kortare avbetalningstid?

Här menar Strid att banken från början försöker hitta ett finansieringsupplägg för att eliminera osäkerheten. Hon säger att i vissa fall kan ägaren få gå in med privata säkerheter, exempelvis om ägaren har en obelånad villa. Banken försöker säkra upp så att så liten post som möjligt, helst ingen alls står utan säkerhet, det vill säga blanco. Är denna blancopost för stor går det inte, då måste vi säga nej helt enkelt anser Strid. Hon menar också att när det handlar om osäkerhet, som vid immateriella tillgångar blir räntan alltid högre. Hon säger dock att Handelsbanken inte jobbar likt några av deras konkurrenter, att

(34)

32 när det förekommer en osäkerhetsfaktor låna ut pengar till skyhöga räntor som kan riskera kredittagarens överlevnad. Banken är mycket mån om en långsiktigt god relation till sina kunder.

Den ekonomiska livslängden är väldigt svår att bedöma på alla tillgångar.

Magnusson vet inte när det sker ett tekniksprång eller när andra ersättningsprodukter dyker upp. Detta kan komma att medföra att amorteringstiden blir kortare eller att vi i framtiden till exempel inte tillhandahåller längre krediter än tolv månader. Magnusson menar att det är något som kan komma att ske i större utsträckning. Han anser att banksystemet är bra på att föra ut osäkerheten ur banken och istället lägga det på den som lånar. Han raljerar om att man på grund av osäkerheten skulle kunna ha en stående punkt där man ringer till bolaget som är i utvecklingsskede och försäkrar sig om att personalen kommer tillbaka dagen efter. Osäkerheten blir mer påtaglig när det handlar om kunskapsdrivna företag.

De hanterar osäkerheten med stor risk, säger Oldne. Avbetalningstiden på immateriella tillgångar är kortare gentemot avbetalningstiden för materiella tillgångar. På frågan om hur osäkerheten påverkar räntan blir det rent blancolån. När den här osäkerheten råder vill vi dela på risken med till exempelvis Almi, som också får analysera osäkerheten. I den här typen av situation går sällan Swedbank in själva.

4.4. Frågor kring bankernas tillvägagångssätt vid kreditbedömning Använder ni standardiserade mallar/verktyg vid kreditbedömning?

Enligt Strid har Handelsbanken standardiserade verktyg och mallar vid kreditbedömning. Hon går inte in djupare på hur de fungerar, men hon menar dock att det mest handlar om de traditionella nyckeltalen, exempelvis soliditet, och räntetäckningsgrad.

Magnusson berättar att de samlar in alla de officiella uppgifter som finns tillgängliga och för in de i ett beslutsdokument. Denna information görs det sedan en maskinell analys på. Sen ska den informationen kläs, det går inte bara ställa in den där julgranen, det blir inte så vackert då. Det ska läggas på lite tingeltangel och det kan gå dagar att få det här begripligt så att vi kan ha som beslutsunderlag, säger Magnusson skämtsamt.

References

Related documents

Studien visar inte något mönster mellan företag med större andel goodwill, 20 till 50 procent, i förhållande till totala tillgångar som genomfört en nedskrivning av goodwill..

En av dessa är att räkna fram konfidensintervall både för den andel som aktiverar sina egenupparbetade immateriella tillgångar samt de företag som aktiverar

Spel företagen har en högre risk eftersom det inte går att veta om dessa spel är relevanta om tre år och har dem då endast ett spel så tar banken en stor risk eftersom om

Intentionen med armlängdsprincipen är att hindra dessa företag från att ta ut ett pris på gränsöverskridande trans- aktioner, som inte hade företagits av sinsemellan

De skillnader som D kan se på företag när det gäller aktivering eller kostnadsföring av immateriella tillgångar är att företag hellre vill dra av kostnaden direkt

[r]

Av studien framgick, att omedelbar kostnadsföring av utgifter i den period de uppkommer var den metod som dominerade i praxis, men trots detta ansågs den mest uttänkta och

Vidare kommer vi endast att undersöka aktiebolag som tillhör kategorin Utgivning av annan programvara (ej för dataspel), SNI-kod 58290. Metod: Angreppssättet i studien är