Öppna landskap – Det agrara landskapet i efterkrigstidens riksdagsdebatt

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Iréne A. Flygare

Title

Öppna landskap – Det agrara landskapet i efterkrigstidens riksdagsdebatt

Issue 47

Year of Publication 2004

Pages 30–48

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

. 'iifiifiiÉiiwjnniij

FIGUR I.Betesmark vidJumkilsåns dalgång. Uppland, foto:BengtBacklund, Upplandsmuseet.

••

Oppna landskap

-

Det _agrara landskapet i efterkrigstidens riksdagsdebatt

av IreneA.

Flygare

Ibörjanavår2004presenterade den svenskareger¬

ingen sittförslag till hurmanönskadesedenfram¬

tida jordbrukspolitiken utformad inom ramarna förEu:sgemensammajordbrukspolitik, cap.'Efter

överenskommelse med miljöpartiet överlämnades

sedan förslaget till riksdagen för beslut. Under punkten jordbrukets kollektiva nyttigheter beskrev regeringsdokumentet hur jordbruket, förutom livs¬

medel, ocksåproduceradepositivaexternaeffekter

iformavöppetlandskap och biologiskmångfald.

Produktionen av dessa nyttigheter kunde dock, enligt regeringen, tänkas bli för liten varvid ^sam¬

hället måste ingripa. Man konstaterade även att

biologisk mångfald, kulturbärande landskapsele-

mentoch rikaodlingslandskap sammanföll med de

nationella miljömålen och att den eftersträvans¬

värda produktionen huvudsakligen ägde rum i betesmarker. Regeringen föreslog därför att jord¬

bruksstödet skulle utformassåatthävdenavnatur¬

betesmarkergaranterades. Arealstöden till naturbe¬

tesmarkerna borde därför uppgå till samma nivå

som detlägsta stödet till åkermark."

En ledarartikel i Lantbrukarnas Riksförbunds

medlemstidning Land Lantbruk beskrevregering-

ensförslag ^som ”guldregnet överbetesmarkerna”.

Med olika räkneexempel visades hur brukaren,

genom bidragsmaximering, kunde uppnå ersätt¬

ning för naturbetesmarker med dryga fyratusen

kronor_perhektar och år. Ledarskribenten konsta¬

teradesamtidigtensmula uppgivetattdensvenska jordbrukspolitiken misslyckats med att formulera

ett produktionsmål för lantbruket, istället skulle framtidens jordbruk komma att styras enbart uti¬

frånmiljömålen.’

Landskap

jordbrukspolitik

Hur kunde det öppna landskapet med naturbe¬

ten, kulturlandskapselement och biologisk mång¬

fald utvecklas till en jordbrukspolitisk fråga ^av så

central karaktär?'*Idenna artikelgörsettförsökatt

följa hur detagraralandskapet etablerades^somett

politiskt sakområdeiden svenska riksdagen under perioden 1944-1995.*

Efterkrigstidens jordbrukspolitiska diskussion

har framförallt handlat^omproduktion ochrationa¬

lisering.Idesvenskariksdagsmännens utläggning¬

ari tal och skrift om prisregleringar, gränsskydd, förmalningsavgifter och mjölkpension finner man emellertid samtidigt en rad antaganden och utta¬

landen omvad jordbruk och jordbrukare är,eller borde vara. Ofta visarsigdessautsagorvara upp¬

byggdaavbegrepp och metaforer^somkultur, folk, miljö, landskap, mångfald. Hur dessautsagorfor¬

mulerades och vilken betydelse man under olika

decennier tillskrev dessabegreppståricentrumför

mitt forskningsprojekt. Nedan vill jag visahur ett

avdessabegrepp, nämligen landskapet, lanserades,

etablerades ochförsågs med politisk slagkraftnär den svenskariksdagen diskuterade jordbrukspoli¬

tik.^

Undersökningens källmaterial utgörs av den

svenska riksdagsprocessens trycktamaterial, huvud¬

sakligeniform av propositioner,motioner, inter- pellationer, frågor, svar och protokoll under den studerade perioden. Varje politisk formulering

refererar dock _ytterst till utsagor gjorda i andra sammanhang.Densom önskarföljaenfråga eller

ettbegrepp riskerar därförattföras^utiallt vidare kretsar i fåfäng jakt efter upprinnelsen till olika

tankar och idéer.Det är orsaken tillattjagvaltatt bortse från de implementerande och förvaltande institutionerna,liksom intresseorganisationer och

andra opinionsbildare, såvida dessa inte kommit till talsiremissarbetet.'’Det ärgivetattbåde byrå¬

krater ochföreningsfolkformulerat enrad texter ochinläggsompåolikanivåerpåverkatdenförda politiken. Valet ^av källor är dock medvetet. Jag

anser att riksdagsmaterialet ofta är uttrycksfullt

och välspeglar en diskursiv ordning. De utsagor,

föreställningar och förhållningssättsom därkom¬

mertilluttryck, uppfattarjag^somsärskiltnoggrant

organiserade, gallrade och systematiserade innan de tillåts närvara i den översta parlamentariska

nivån.*

Undersökningenssyfteoch källmaterialets karak¬

tärgörattdet sättpåvilket politikerna skrivit och

talat omlandskapetblir betydelsefullt iundersök¬

ningen. Utgångspunkten är här språkets centrala

roll för att producera, kommunicera och struktu¬

rerasåväl maktsom mening.^ Retorik och politik

har diskuterats sedan antiken, men under senare decennier har forskningen uppmärksammat även andraaspekteravspråkets roll iden politiska pro- cessen.*° Genom att följa hur begrepp introduce¬

ras, definieras,förskjuts ochförändrasär detmöj¬

ligtatturskilja framväxtenav nyapolitiskafält och ordningar.” Lika viktigt i denna forskning är att

påvisahur användningen^avbegrepp och metaforer röjerunderliggande tankefigurer.'^

Folkliga och duktiga män

Att hålla fast och följa ett begrepp ^genom raden

av motioner och inlägg innebär att en fråga kan

kommaattframstå som merdominerandeänvad den i samtidenvar. Låt oss därför börja med att konstatera att landskapsfrågan var föga represen¬

terad i riksdagen under 1940- och 50-talen, men

attdenna lillauppstickare utvecklades efterhand.

Mer närvarande i debatten under dessa årtion¬

den var dock jordbrukets utövare, representerade

i begrepp som bondeklassen, landsbygdens folk¬

skaror och bondemassor.*’Förattförstå hur land¬

skapsfrågan togsig in i debatten tvingasvi därför göra enkortomväg överdessagrupper.

Jordbruketvarvid denna tid under rationalise¬

ring i enlighet med 1947 års jordbrukspolitiska

beslut.”* Ett av målen med denna politik var att föra ^en del ^av jordbrukets utövare över till indu¬

strin,frånlandsbygd till stad.Frånhöger tillvänster fanns emellertid olika åsikteromivilkengrad och

BHT47/2004 TioÅRMED AGRARHISTORIA3I

ivilkentaktrationalisering och omvandlingskulle

ske.’’

Närde olika partiernatalade omjordbrukaren röjde de samtidigtenvissambivalens. Mångautta¬

landen byggdes upp av begrepp som folk och

klass.'®Parallellt med dessamertraditionella kate¬

gorierönskademanemellertid samtidigtförmedla

visionen omden framtidamoderna, yrkesutbilda-

dejordbruksföretagaren. Närmankonfronterades

med frågan huruvida jordbruketvar ettyrke som

vem som helst kunde utbilda sig till, eller om

rekryteringen varknuten till klass, hotades fyrtio-

och femtiotalets relativa konsensus. Lika mycket sprängkraft återfanns även i diskussionerna ^om

vilkasomskulle_gesmöjlighetattförvärvaettjord¬

bruk.Fråganför sextiotalet började därmedattfor¬

muleras.'^ Hotade denmodernapolitiken småbru¬

karen och familjejordbrukaren som social grupp, eller frigjorde den jordbruksnäringen ur gammal klasspolitik? Skulle jordbrukspolitiken haett soci¬

alt mål ellervara neutral inför vilka driftsformer jordbruket bedrevs i? Den frågeställningen blev

av betydelse för hur landskapet introducerades i debatten liksom för de åtföljande diskussionerna

om till vilkalandskapetsvård skulle anförtros.'*

”Ett offer

på välfärdens altare”

År i960 tillsattes en jordbrukspolitisk utredning

somarbetadeisexår.'^Underpågående utredning

fattades dessutomlöpande beslutom tillexempel förändringar i jordförvärvslagstiftningen liksom i driftsrationaliseringen.Utredningen blottlädeflera viktiga politiskamotsättningar och diskussionens vågorgick högabåde i mediaoch ipolitiska sam¬

manhang. Debattenide båda kamrarnavarstund¬

tals hätsk och man beskyllde varandra för både

efterblivenhet ocharrogans.“

Den socialdemokratiska regeringens utgångs¬

punktvaratthela samhället ochnäringslivetgenom¬

gick vad statsminister Tage Erlander betecknade

som”en våldsamomdaningsprocess”."'Jordbruket

hade därför ett enormt rationaliseringsuppdrag

och socialdemokratin välkomnade vilka företags¬

formersomhelst bara de främjade ”specialisering

och drift i större skala”."" Redan vid sextiotalets börjanpåpekade jordbruksminister EricHolmqvist

det otillfredsställande i att jordbruken trots alla rationaliseringsinsatser fortfarande till sextio pro¬

cent bestodavenheter mellan två ochtio hektar.

Enligt hans åsikt fanns det därförintelängre någon anledningattbehålla ^ensocial inriktning."’ Reger¬

ingen föreslog mot denna bakgrund ^att avskaffa

det särskilda småbrukarstödet. Förslaget ledde

dock till ^en sådan intensiv ordväxling, att kontu¬

rerna avlandskapsfråganbörjadeformas.

Deborgerligapartierna, med högern ispetsen,

opponerade sig mot att den föreslagna politiken

riktadeinsigmotenvissgruppsåattdennakände

”olust och otrivsel?”"’ Den modernajordbrukspo¬

litiken,menademan,hotade såvälenvärdefull livs¬

formsomglesbygden. I högerns ögonvarrationa¬

liseringen påvägattoffra småbrukaren, som man

uttryckte det, på”välfärdens altare”."®Förattund¬

kommaettsådantoffer borde därförstatenskynd¬

samtlåta utreda hur det mindrejordbruket kunde

länkas in som en ”harmonisk del av det svenska samhället”."^

Landskapets frontmän

Frånkonservativt håll uppfattades småbruken tra¬

ditionellt som stabiliserande faktorer i samhället.

Undertidigt sextiotal fördemanemellertidinytter¬

ligare ettbegrepp i argumentationenför småbru¬

kens fortbestånd, nämligen landskapet. Någraav demertongivande talarnaifråganvarhögerpartis¬

tenBirger Isacson ^samtdebåda centerpartisterna

IvanSvanströmoch Erik Grebäck.I sinainläggåter¬

komIsacsongärnatill småbrukarenslivsform och

småbrukets särskilda värden."*Ienmotion iförsta kammaren år 1964 vidgade han högerns småbru- karperspektiv till att också inkludera landskapet.

Rationaliseringen hotade småbrukaren, sommed

sina djurbesättningar hölllandskapet öppet. Små¬

brukaren^vari detta avseende både en skapare av och engarant för vad Isacsonbenämnde det vår¬

dadelandskapet.^^

Centerpartietförespråkade vidsammatidland- skapsfrågansinordnandeijordbrukspolitiken.Erik Grebäck, partietsledamotiandra kammaren,ställ¬

de fråganomhurman genom dennyajordbruks¬

politiken skulle kunna bibehållaettkulturlandskap

som gjorde skäl för beteckningen. Att införa ett

statligt stöd till jordbruket vore, enligt hans åsikt, mer ekonomiskt änatt avlöna”kommunala buskröjare”.’°Nyasynsätt i jordbrukspolitikenvar

nödvändiga, deklarerade Grebäck, eftersomsynen

pånaturresurservar annorlundajämfört med hur

mantänktepåfyrtiotalet.Detfanns, enligt honom,

numera enberedvillighetattbetala för”landskaps¬

vård och luftvård”.’’

Centerpartisten Ivan Svanströmredogjorde för

hur han under debattens gång blivit beskylld av både socialdemokrater och media för”stugroman-

tik”. Svanström ansåg dock att romantiken var

befogad, eftersom jordbruket, enligt honom, ska¬

pade en ”harmonisk livsföring i en trivsam land¬

skaps- och miljövård”. Den medicinska experti¬

sen, framhöll han, betraktade sådana värden som

direkt avstressande.EnligtSvanström kunde därför romantiken omvandlas tillmaterialism och värdet

uttryckas ireda pengar.Till liknande talomvär¬

den återkom högern också i samband med jord- förvärvspropositionen. Enavpartietsriksdagsleda¬

möterdeklarerade atthan försin del accepterade

enregleringavjordbruketendast för attdet intog

en särställning, det^gavenligt honom:

enlång radavvärden^somviallmänt betraktarsomönsk¬

värda ellerrentavomistliga.”

Försvararnaavdenföreslagna politiken,med jord¬

bruksminister Eric Holmqvisti spetsen, undvek i görligaste mån landskapsfrågan. De gånger man blevsvaretskyldig, hänvisade mankraftfullttillatt

landskapet inte hade med jordbrukspolitiken att

göra,utanmåstelösasinomramenförnaturvårds- politiken. ”Korten fick inte blandas bort” utan

någon som helst gränsdragning. Detta område, fastslogman, vardet nyinrättade Naturvårdsverkets gebit.’'’Eftersomlandskapet genom de borgerliga partiernasförsorg,så intimtkommitattförknippas

med småbrukaren och småbrukens livsform, sköt

manfrämstinsigpåattargumentera motalltsom kunde misstänkas konservera detta. Redanår1965 påpekade jordbruksdepartementetisamband med förslaget till nyjordförvärvslagatt vem somhelst

FIGUR z. Hållensby, HållnäsiUppland, foto:SörenHallgren, Upplandsmuseet.

BHT47/2004 TIOÅRMED AGRARHISTORIA 33

borde harättattförvärvas. k._svagajordbruksfas¬

tigheter. Detta motiverades bl. a. av att de flesta sommarstugeägareansågsägnabåde hus ochtomt

storomvårdnad vilket ”direkt_gagnarlandskapsvår¬

den”.^^Landskapet kunde enligtett sådantsynsätt lika gärna skötas på ett godtagbart sätt utanför jordbruket.

Inom fackföreningsrörelsen och konsumentko¬

operationenvändemansigmottankenpålandska¬

petsom enjordbrukspolitisk fråga.Manfastslogatt det som odlades idagvar resultatet av i8oo-talets nyodling och endast dennu levande befolkningen

fäste någonvikt vid detta. Om en generation, när

naturen tagit tillbaka vad människan erövrat och skogen brett^utsig,skulleingenbrysigomhur det

engångvarit.’*’

Reservation

för landskapet

Jordbruksutredningenlade framsittbetänkandeår 1966, men tillskillnad från ¹⁹⁴² årsutredningvar ledamöternainte eniga.Strävandena inom soci¬

aldemokratinatthållalandskapet på platsi^natur¬

vården lyckadesinteheller fullt^ut. Landskapetvar tvärtom på vägatt bli en jordbrukspolitisk fråga,

vilket visadesintebaraireservationernautanockså i flera ^av remissvaren.’* Ett antal instanser öns¬

kadeåtgärder för ^attförhindra att nedläggningen

av åkerjord åstadkom alltför stor skada på land¬

skapsbilden. Länsstyrelserna befarade attden ^nya jordbrukspolitiken kunde komma att hota kul¬

turlandskapet. Lantbrukshögskolan hävdade att

”omvårdnaden avlandskapsmiljön tilldrar sig sti¬

gandeintresse ivälståndssamhället.”

Domänstyrelsen framhölli sittremissvaratt stat ochkommun måste_engagerasig ikulturlandska¬

petsutformning ochbidratillkostnaderna. En väg

vore att sluta avtal med brukarnaom betesdrift.

Även de borgerliga partierna framhöll jordbruka¬

ren, och då främst småbrukaren, som den själv¬

klara landskapsvårdaren. I ett varnande exempel påhur detannarskunde gå, beskrevs hurettantal

Ams-anställdaröjtslyruntsjöarna iDalarna tillen kostnadav3 000kronor^perhektar. Eör^attarbetet

FIGUR3.Kronotorparhustrun RagnaJohansson

skördarförsistagången.

FOTO:SuneJonsson, Västerbottensmuseum.

inte skullevaraförgäves tvingades ^man sedan att sprutamed hormonderivat.

Så stårde döda buskarna där^somkala skelett och talarsitt eget språkomden övergivna bygden. Ar det vackert? Nej Gudsigförbarme.'*°

Högerpartiet ansåg därför att bevarandet av de öppna odlingslandskapen, den vackra landskaps¬

bilden, liksom landskapets skönhetsvärden blev

för dyrbart och kortsiktigt ^om det skedde enbart

inom ramen för naturvård. En sammankoppling

medjordbruksproduktionen iform avlångsiktiga

avtal medjordbrukare ombetesstöd borde därför

ske."*' Partiet motionerade också om att den _nya

jordbrukspolitikenborde anvisavägarför hur skyd¬

det av kulturlandskapet skulle organiseras. Lant-

bruksnämnderna, föreslog ^man, kunde kanske peka^utvissavärdefulla bygder där jordbruket^mot ersättningkunde bedrivas merextensivtd^

Landskapet

form

Sextiotalets introduktionav landskapet försåg det

med prefix och preciseringar ^som vårdat, öppet, harmoniskt,kulturoch odling. Idessaprecisering¬

arkan mananaolikaföreställningaromhur såväl landskapet^somverkligheten uppfattades.

Påsammasätt_som,denitidenparallella, frågan

om kemijordbruket utmanade introduktionen av

landskapet egentligen hela tankenomjordbrukets modernisering. Förde borgerliga, med högerpar¬

tiet i spetsen, uttrycktes landskapet ^som format i

ensociokulturell_process.Genomattsamtidigt tala

omsmåbrukaren och detvårdade, leende och har¬

moniska landskapet, skapades ett orsakssamman¬

hang där livsformen kontinuerligt skapade denna

skönhet. Landskapet blev på så sätt ett levande

kulturarv där de materiellaobjekten egentligen^var

underordnade. Kulturarvet ifråga hade dessutom

även ettövergripande värdeavlycka och harmoni

för detomgivande samhället. Småbrukets landskap utgjorde en reservoar för andlig odling och fung¬

erade som ett medel att reducera det moderna samhällets ^oro.

Attlandskapet lanserades^som såstarkt avhäng- igt av envisssocial formationvarknappastentill¬

talande tankevaresigför socialdemokraterna eller

för andra rationaliseringsförespråkare. Om land¬

skapet förutsatte småbruken ledde omsorgen om

landskapet närmasttillattkonservera den sociala

situationen ijordbruket. Mantvekade också inför

resonemangen omlandskapets kulturella ocheste¬

tiska värden. Landskapetvar snarare ett exempel på människans onödiga närvaro i naturen. Om bara människan övergav det, framträdde landska¬

petsrättanaturgenomattdetväxte igen.

”Tag

på jorden”

Är ₁₉₇₂ tillsattes nästa jordbrukspolitiska utred¬

ning. Den inleddesittarbetejustsom sextiotalets kritikmotindustrisamhälletsutvecklingsoptimism

och materialism på allvar fick sitt genombrott.'*’

fn: s konferens omden mänskliga miljöni Stock¬

holm _{år 1972,} liksom Romkonferensen ^om värl¬

denslivsmedelsförsörjningår1974, betonadeväst¬

världensansvarför rådande ekonomiskaorättvisor liksom för miljöbelastning och svältkatastrofer i u-länderna. Utvecklingen måste ^styras mot uthål¬

lighet och insiktomde ekologiska sammanhangen,

helstinomramenför lokalsamhället.'*'*

Densvenskajordbrukspolitiken framställdes följ¬

aktligen allt oftare i termer avinternationell soli¬

daritet. Ienvärld därmångasvalt borde även den

svenska jordbruksproduktionen hållas på ^en hög

nivå. Naturresurserna måsteförvaltas ochingamar¬

ker borde tillåtastasurproduktion.'*’Encenterpar¬

tistformulerade därföruppmaningen”tagvarapå jorden”'*'*, medanhögerpartiet framhöll jordbruks¬

politikensomvarande den kanske viktigaste politi-

ken.‘*7

Tankenattjordbruket både historisktochisam¬

tiden till stora delar befolkades av bönder ledde tillattden under sextiotaletsåifrågasatte småbru¬

karen åter blev aktuell. Småbonden, liksom del- tidsjordbrukaren, hördelokalsamhället till.Genom honom kunde det framtida kretsloppssamhället förverkligas. Stöd därför småjordbruken manade folkpartiet.'***

Natureller

jordbruk?

Idirektiven till dennyautredningen betonade jord¬

bruksministerSvante Lundkvist att manredan år

1967fastställtattlandskapsvården hörde hemmai naturvårdspolitiken och^attmandärförinteheller

nu skulle behandla den ^{som en} särskild fråga.'***

Naturvårdsverket _gavs däremoti uppgift att följa

vad ^som hände med landskapet i bygder med

vikandejordbruk.’°Depraktiska försökenrappor¬

terades_gebästresultat med betande djur.’*Reger¬

ingenföreslogattstatsbidragävenfortsättningsvis

skulle utbetalas till landskapsvårdande åtgärder,

men att medlen skulle begränsas till naturvårds-

områden ochreservat.’**Fråganvarår1975föremål

förremissochvissaremissinstanser,däriblandlrf,

ansåg att verksamheten blev för begränsad om

landskapsvården enbart skulle bedrivas ireservat.

Flera länsstyrelser betonade vikten av landskaps¬

vård. Någragavexempelpåhurman med arbets¬

marknadsmedel kunde finansiera röjning och stängsling inom naturskyddsområdena.” Jord¬

bruksministern framhöllatthanvisserligen delade

remissinstansernasinställningattbevarandetav en

öppen landskapstyp medängs- och hagmarker i odlingslandskapetvar en angelägen uppgift, ^men

BHT47/2004 TIOÄRMEDAGRARHISTORIA 35

underströk viktenavattdeniettstatligt perspektiv

måstehandhas av naturvårdend"*

De borgerliga partierna fortsatte att utmana denna boskillnad och menade att landskapsfrå-

gornaliksom jordbrukets övrigamiljöfrågormåste

samordnas med jordbrukspolitiken.’^ Från mode¬

raternamotionerademan omattde tillstoradelar borde betraktas som sammapolitik.’^ Partiledaren

Gösta Bohman framhöll odlingslandskapet som

en oskattbar tillgång både från natur- och kul¬

turhistorisksynpunkt.Jordbrukspolitiken tjänade, enligt honom, direkt naturvårdspolitikens intres¬

sen.’’’ Man gick nu så långt att man framhöll att

kulturlandskapets bevarandemåste erkännassom

en samhällsuppgiftför jordbruket.’*

Med det borgerliga maktövertagandet år 1976 gjordes landskapet uttryckligentill en del avjord- brukspolitiken.’^ Underpågående arbete hadejord- bruksutredningen fått som en särskild fråga att beakta sambandetjordbruk- landskapsvård. När jordbruksutredningenöverlämnades år1977anför¬

desattden omfattandenedläggningen avåkerjord på femtio- och sextiotalet aktualiserat behovetav

landskapsvård. Enligtutredningenförutsatte detta

ettmeromfattandejordbrukänvadsommotivera¬

des avekonomiska och beredskapsmässigaskäl.^°

Regeringenföreslog attman irimlig utsträckning

borde bevara denomväxlandelandskapsbild,som

odlingslandskapet sedan lång tid tillbakagav.Land¬

skapsvårdandeåtgärder skedde, som mansågdet, billigastinomjordbruket ochborde därförses som

enproduktionsgren och få stöd.'^'

Landskapskamp

Hurskamandå förstå denordväxling somutspe¬

lades om varlandskapet egentligen platsade? Fun¬

damentaltiallmaktutövningärprivilegietattklas¬

sificeraenfråga,attbestämmaivilka sammanhang

den hör hemmaliksomattavgöravid vilka tillfällen

det_passarsigattdiskutera deneller närden helst

bör ignoreras.Varförvardet såviktigtatt få land¬

skapetklassificerat antingen som jordbrukspolitik

eller^som naturvårdspolitik?

Demotsatta åsikternaomlandskapets politiska

hemvist menar jag går tillbaka på två grundläg¬

gande skillnader i antagandet om verkligheten.

Om landskapet i tanken antogs vara uppbyggt

av element i form av landskapstyper eller hagar,

växterellerdjur,vardet ocksåmöjligtattdelaupp

landskapet i bitar, vilka kunde göras till föremål

för bevarandepolitik. Genom inventeringar och undersökningarkunde de mestintressanta avsnit¬

ten identifieras. Omsorgen om objekten gick då

ävenattbegränsa till administrativthanterliga och

utvaldaområden.*^Självaorganiserandet^avsådana

områdenhadeingen koppling tilljordbrukspoliti¬

ken, utan löstes bästavNaturvårdsverket ochams i samverkan.

Om däremot det bevarandevärda landskapet

antogsvaraisymbios meddet rådande jordbruket,

ja närmastenkonsekvensavdess livsform,vardet poänglöstattavgränsalandskapetisärskildareser¬

vat. Såfort desocialasammanhangenseparerades

från de materiella fölllandskapetsamman. Resul¬

tatet blev endast ett antal kontextlösa artefakter

utaninbördessammanhang.

Förenklatvågar man kanske påstå att den sist¬

nämndauppfattningensvarar moten merkonser¬

vativbild avverklighetensomorganiskt beskaffad,

medan denförstnämndaknyterantill utopisk idé¬

tradition med bilden avsamhället som enmaskin ellerbyggnad.

”Smålands bönder orkar inte

längre

upprätthålla

kulturlandskapet”

Fleraområdensom avtraditionvaritpolitisktstyr¬

daavreglerades under 1980-talet.Framförallt gällde

detta delar av det sociala och ekonomiska fältet, medan miljön alltmerkomatt ses som ettcentralt politiskt sakområde. Medstigande tilltrotilldefria

marknadskrafterna framstod det genomreglerade jordbruketsomdyrtoch ineffektivt ochjordbruks¬

politiken somkrånglig. Sjuttiotalets jordbruksvän- liga politik hade också visat sig leda till besvär¬

ande överskott. Ar 1982 beslöt regeringen att inleda en samlad översyn av livsmedelspohöken.

Genom namnet ”1983 års Livsmedelskommitté”,

LMK, ville man därigenom markera en övergång från jordbrukspolitik till livsmedelspolitik.'’’ lmk

följdes år 1988 av lag, ”Livsmedelspolitisk arbets¬

grupp”. Den socialdemokratiskaregeringendekla¬

rerade inför de båda kommittéerna, att man nu önskade”riva de hinder” förutvecklingensom reg¬

leringarnautgjort. Närregleringarna väl varborta

kunde jordbruket utvecklas ^mot mer företagseko-

nomiskaprinciper.Jordbrukarenvar,i regeringens ögon, inte heller längre att betrakta som lönta¬

gare utan jämförbar med andra egenföretagare.^'*

Tillsättningenav lmkliksom dess efterföljare lag

gjorde åttiotalet till ettårtionde medjordbrukspo-

litiskdebattavnästanlikahögttonlägesomunder

sextiotalet.

Landskapet

kulturminne

Trots denna anda ^av avregleringar och konkur¬

rensutsättning växtetalet omlandskapet. Redan i samband med dendebatt,som följde avförslaget

år 1983 om ändringar i skötsellagen preciserade jordbruksminister Lundkvist vad landskapet stod

för. Rationaliseringen hade avlägsnat odlingshin-

der och gamla hägnadsindelningar. Landskapets

karaktär riskerade, enligt honom, att förändras

ochensärskildhänsynsregel borde därför införas.^^

Socialdemokraternas preciserande av landskapet

somuppbyggtavolika odlingselement ellerrentav

odlingshinder gjorde emellertid de borgerliga

företrädarna mer avvaktande. Även lrf uttryckte skepsis och anförde det tveksamma värdet avatt bevaraenåkerholme ienbrukad åker.Visserligen

vardet angeläget att brukarna ficken positiv ^syn påbevarandetavolika objekt^meninformation^var

bättreänentvingande lag.“ Moderaterna befarade

attennyhänsynsregel riskerade attgöra”vardags¬

rationaliseringar”tillståndspliktiga.'’^Centerpartiet

anförde att naturvård och kulturminnesvård _nog

var angelägna frågor men ansåg, liksom modera¬

terna, attnaturvårdslagen räckte för att garantera den ”landskapsbildsomvialla värdesätter”.'’*Lag¬

stiftningvarinte rätt vägutanlösningen såg^mani

enbättre samordning mellan jordbruk, naturvård

och kulturminnesvård.^^

Landskapet uttrycktsomåkerholmar, hägnader, odlingshinder gjordes därmed tillettkulturarv^upp¬

byggtavhandfasta, materiella objekt.Dessakultur¬

minnenvarmöjligaattskyddagenomolika statliga

föreskrifter.Landskapet blev därigenomenangelä¬

genhetatthandlägga ävenför kulturminnesvården pånationell och regional nivå.

Av remissvaroch motionerattdöma blevemel¬

lertidensådan ökad kulturellt inriktadprecisering oroande för de borgerliga partierna liksom för jordbrukets företrädare. För att bevara det mer allmänt hållna landskapet, formulerat ^som öppet

FIGUR4. ÖdegärdiSimtuna, Uppland, foto: Olle Norling/Upplandsmuseet.

BHT47/2004 TIOÅRMEDAGRARHISTORIA 37

FIGUR5. UtsiktfrånBårby borg, Öland.Foro:Pål Nils Nilsson, RAA.

landskap eller värdefull landskapsbild, förutsattes pågående markanvändning inomramen för tradi¬

tionelltfamiljejordbruk.Omlandskapsbevarandet

emellertid bröts loss till ett hänsynstagande till gamla lämningar efter tidigare brukargenerationer

så fördes en ny faktor in i det dagliga arbetet.

Särskilda hänsynsregler ledde dessutom till att

äganderätten påverkades.

Landskapet

genetisk

Samtidigt som riksdagsdebatten under 1980-talet lyfte fram åkerholmar, odlingsrösen och andra kul¬

turminnen transformerades talet om landskapet

ännuengång.Jordbruket borde också, enligt den

socialdemokratiskaregeringen, ”i rimlig utsträck¬

ningbedrivas såatt det bidrar till attbevaragene¬

tisk variation och värdefulla delar av flora och faunaiodlingslandskapet”.^° Hävdade miljöersom

diken, vägrenar, åkerholmar och dammar hade betydelse inte bara som landskapselement utan

sommiljöer förväxt-och djurliv.Deträckte därför

inteattenbartbevara,utankanskemåstemanrent

avrestaureravadsomgåttförlorat.En avcenterns

riksdagsmän föreslogettåterskapandeavåkerhol¬

maroch vattenhålislättbygderna, vilket skulle för¬

bättra balansen i detekologiska systemetJ'Även folkpartiet påpekade slättbygdernas behovavvad

man benämnde biotoprestaureringJ^ Samma parti återkom i ytterligare en motion till kravet

att avreglering och frihet måste kombineras med

ettsamhälleligtansvarochenekologisk grundsyn.

Jordbruket fick enligt folkpartiet inte utarmas till

att bara producera föda, ^utan hade också ^som uppgiftattvidmakthålla ekosystem liksomattföra

vårkulturtradition vidare.^

1mångasögonrubbade det konventionella jord¬

bruket ekosystemen bådegenom attanvända bio¬

cider och _{genom att} röja bort odlingshinder. De historiskalandskapselementen borde bevaras,min¬

dre därför att de var ålderdomliga, utan mer för

sin funktion i detekologiskasystemet. De identi¬

fierade kulmrminnena blev tillsmåbiotoper dären

fysisk produktion^avgenetiskt kapital och värdefull

biomassaförsiggick.

Jagserdetta som enviktig diskursiv förändring

genom att först nu, under andra halvan av 1980- talet, gjordes de egentliga ansatserna attintegrera landskapsfrågan med den debattsom länge förts parallellt i den folkvalda församlingen. Debatten

omettgiftfritt eller biodynamiskt jordbruk, vilket

inte hotade växt- och djurlivJ'* Landskapsfrågan

blev därmed påallvar möjligatt förankra vid den betydligtstörre miljödiskursen.

Visstska vi betala

för landskapet

I den proposition som den socialdemokratiska regeringen ställde efterlag:sförslag^var måletatt

avreglera den inhemska marknadensamt attskär¬

painsatserna inom miljö- och landskapsvårdsamt

regionalpolitik.^’ Detta föranledde folkpartiet att entusiastiskt utbrista:

... nuharviäntligenanträtt vägenurregleringsekonomin ochmotenmarknadsekonomi där statsmaktens huvudsak¬

liga uppgift blirattange ramarna urmiljö-, djurskydds- och regionalpolitiska aspekter.

Sjuttiotalets debatt, medsina detaljerade deklara¬

tioner om jordbrukspolitiken som en ödesfråga

förmänskligheten, föreföll stundtals mycket avläg-

sen.^^

I lag:sförslag tonades prisstödets roll somlivs- medelspolitiskt medel ned, medan målsommiljö, landskapsvård och regionalpolitik förstärktes.Pris¬

stödet, påpekade ^man, hade indirekt stimulerat

tillatt tabortspårenfrån äldre markanvändning

och gjort landskapet fattigare på kulturvärden.

Miljöeffekterna av den hittills förda rationalise- ringspolitiken framställdes som negativa. Riksan¬

tikvarieämbetet uppdrogs att tillsammans med

Naturvårdsverket och Jordbruksverket följa och

utvärdera effekterna av den _nya livsmedelspoli-

tiken. Enskilda jordbruk måste dock få avgöra hur marken skulle användas och brukningsplikten upphävdes därför. Eftersom miljömålet emeller¬

tid innebar ett rikt och varierat odlingslandskap,

måste staten agera för atthålla landskapet öppet och ävenvidta särskildaåtgärder förattökavaria¬

tionen i odlingslandskapet.^®

Att avreglera jordbruket var ett drastiskt steg

varskonsekvenser kritikerna menade attregering¬

en försummat att ta ställning till.^^ Riksdagsmän

från olika delar av landet, oavsett partifärg lyfte

dessutom fram hotet^motdet_egnalandskapets kul¬

turlandskap. En representant för Småland anför¬

de exempelvis attlandskapets bönder inte längre

ensamma orkade upprätthålla kulturlandskapet.

Jordbruksministern försvarade sig med att even¬

tuella negativa effekter av avregleringen skulle

kommaatt kompenseras bl. a. avlandskapsvårds-

stöd.Hanpåpekadeattdetinte^varproduktionen

man därigenom tänkte stimulera, utan de land¬

skapsvårdande insatserna.®'

Alla partier föreföll nu ense om att brukarna

måste ersättas ekonomiskt för sitt landskapsvår-

dande.®^Ienfolkpartistiskpartimotionförklarade BengtWesterberg^attjordbruket också producera¬

de kollektivanyttigheter. Folkpartiet värnade enligt

honom^omfriföretagsamhet och fri handel. Jord¬

bruket, åsin sida, måste emellertid samtidigtvär¬

nasför attdet producerade livsmedel ^men också

förattdet tillförde samhället, miljö- och regional- utveckling, beredskap och landskap. ^Partiet föror¬

dade därföratt arealersättning borde utgå direkt

till lantbrukarna.®’

Mitt i denuppslitande debatten om trädespro-

gram, omställningsstöd och avreglering lyckades

mannågorlunda enas om attuppfatta landskapet

som av storvikt för miljön och en central del av

jordbrukspolitiken.Närmaretredecenniers diskus¬

sion ^om huruvida landskapet överhuvudtaget var

en jordbrukspolitisk fråga tonades därmed ned.

När nu den traditionella livsmedelsproduktionen

bordebegränsassåkunde kanske landskapettvärt¬

om utvecklas till ^en produktionsgren, möjlig att

stödja ekonomiskt.

”Gynna biologisk mångfald!”

Under den första halvan av 1990-talet präglades

denjordbrukspolitiska diskussionenavett eventu¬

ellt EU-inträde.®'* Bland allautspelomkvoter,natio¬

nella_programoch stödnivåer fanns även landska¬

petmed.

Denborgerligaregeringenfortsatteattfördjupa

åttiotaletsresonemang omlandskapetsomhuvud¬

sakligenenbiologiskresursförlagd till jordbruket.

Ienpropositionår1993noterademanunder punk¬

ten jordbruk, attJordbruksverket, Riksantikvarie¬

ämbetet och Naturvårdsverket i sin _gemensamma

utvärdering påvisat fortsatt behov av system för

aktivt brukande förattbevaraodlingslandskapets

natur- och kulturmiljövärden.Detstörsta hotet

motdetöppnalandskapet bedömdes föreligganär förutsättningar saknades för drift i områden med

rika natur-och kulturmiljövärden. Denbiologiska mångfalden och landskapets kulturvärden var i huvudsak knutna tillanimalieproduktionen. Samt¬

liga värdefulla slåtter- och betesmarker borde där-

BHT47/2004 TIOÅRMEDAGRARHISTORIA 39

FIGUR6.Backsippa.

foto:OlleNorling, Upplandsmuseet.

för bevaras.*^ I de naturliga betesmarkerna åter¬

fannsenligtregeringenenomfattande artrikedom

samt stora biologiska ocb kulturella värden, vilka

nustodpåspel. Både landskapsbevarandet och den ekologiska odlingen måste stödjas parallellt. Man föreslog också upprättandet ^{av en} plan för beva¬

randet av svenska lantsorter och husdjursraser.

Ett organiserat bevarande av genetiska resurser beskrevs som en förutsättning för framtida för¬

ädling. *7

Socialdemokraterna, i opposition, anklagade

emellertid denborgerligaregeringenföratthaavvi¬

kit från₁₉₉₀ års livsmedelspolitiska beslut till för¬

månför rådande förhållandeninomeu.Margareta Winberg framhöll hur regeringen styrdes av kort¬

siktiga producentintressen, vilket gynnade spann¬

målsproducenterna i södra Sverige på bekostnad

av småbönder och animaliebönder.** Socialdemo¬

kraterna önskade därföratt landskapsvårdsstödet

omvandlades till attgynnabiologiskmångfald och ekologisk odling, ochattersättningenutgickirela¬

tiontillgradenavkollektiva nyttigheteriformav

landskapsvård?'^Genomavgifter på handelsgödsel

kunde medel föras från slätt- tillmellanbygd samt till ”småmarkägare”, eftersom partietuppfattade

attdemestvärdefulla markernaåterfannsisådana

sammanhang.s°

Partiernas uttalande tenderade att i allt högre grad betona hur både det ekologiska jordbruket

liksom landskapsbevarandet utövades av de små markägarna, djurbönderna eller bönderna i mel¬

lanbygd.'^' Samtidigt ökade också talet om de

kollektiva nyttigheterna. När Gudrun Schyman preciseradevänsterpartietslivsmedelspolitik tillatt handlaombilliga livsmedelavhög kvalitet ochett öppet och varierande landskap med rik biologisk mångfald, definierade hon samtidigt de kollektiva nyttigheterna tillatt”vara allt frånöppnalandskap

till_{synen av}dansandetranor”.'’"Dettamåsteemel¬

lertid prissättas så att skattebetalarna kunde ^ta ställning till vadde betalade för:

Jordbruketärbasen förattupprätthålla de kollektivanyt¬

tighetersomdet svenska folketärbereddaatt gemensamt betala./.../ Att sättaprispåkollektiva nyttigheter är svårt liksombetalningsviljanmenkunskapenärnödvändig.^’

Ekologiskt och biologiskt

Med begreppet ekologiskt jordbruk förlöstes mycket av den tidigare mer trevande debatten

förd i termerav giftfritt jordbruk, alternativ eller biodynamisk odling. Taletomdetekologiska jord¬

bruket blev alltvanligare och allapartierbekände sig till detta jordbruk med ökande entusiasm.

Den borgerliga regeringen framhöll att den eko-

logiska odlingen var av strategisk betydelse inför

EU.Samtidigt börjademanocksåbeskriva det eko¬

logiska jordbruket som en garant för landskapet.

Ettsådantsynsättpreciserades tillexempelavkrist¬

demokraterna, vilka menade, att den ekologiska odlingen omgående måste stödjas ekonomiskt

eftersom dess målsättning just var att skapa ett

kulturlandskap med^storartrikedom och genetisk mångfald.^'*

Efter riksdagsvalet1994kom socialdemokrater¬

naåter i regeringsställning och redovisadeettlivs- medelspolitisktförslagilinje med 1990-års beslut.

Detnygamla förslaget fickdeborgerligaattanklaga

socialdemokraterna och vänsterpartiet för att ha

förkastat den förraregeringensambitiösa miljöpro- gram.55Socialdemokraternas okunnighet fick dys¬

trakonsekvenserfördet svenskaöppnalandskapet

konstaterade centern.’^ BCristdemokraternas Dan Ericsonframhöllattbevarandearbetetmåste ersät¬

tasekonomiskt, liktvilket arbete somhelst. Efter¬

somdet här rördesigomattupprätthålla kollektiva nyttigheter måste betalningen också ske kollek¬

tivt.’^Miljöpartiet, å sin sida, anklagade regering¬

en för att på mycket marginella ytor skapa ett musealt lantbruk. Sverige måste få ett långsiktigt

hållbart jordbruk byggt på ekologiskt kretslopp.

Regeringensförslag ledde endasttill skapandetav ett antal ”refuger’ för arter hotade av kemijord¬

bruket.’*Enligtsammapartiborde politiken också

söka skydda gamla, genetiskt värdefulla, kultur¬

växterochogräsP

Landskapet

nyttighet

1990-talets landskap definieradessomvarierat, rikt och öppet^men också som en plats för biologisk mångfald och en resurs av kollektiva nyttigheter.

Detekologiska, det biologiska, mångfalden, artri¬

kedomen och de genetiska resurserna fungerade uppenbarligensom metaforer, vilka samladeparti¬

ernaochöppnadenyaproduktiva fältdärlandska¬

petfrodades.’°° Landskapet inordnades alltlängre

in i naturen och debiologiska värdena betonades

ihögre gradände kulturhistoriskavärdena. Ordet

kulturlandskap användes, men framställdes mer i

termer av biologiska värden. Snarast visade man,

somvisettovan, enviss misstromotvadsomkunde uppfattassom musealt eller konserverat landskap.

Däremot lanserades en rad andra skyddsvärda objektilandskapet.Lantsorter,lantraserochogräs

varvärdaattbevara, inteförattdevarkulturhisto¬

risktintressanta,utansom”banker” för kommande genetiska behov. Dekollektivavärdena transforme¬

rades saktatill kollektivabiologiska nyttigheter.

Manmanadeockså framensocial ochsamtidigt rumslig uppdelning i fråga om vilka jordbrukare

somåterfannspåde^mestvärdefulla markerna och följaktligen ^varattbetraktasom mestaktivaipro¬

duktionen ^av kollektiva nyttigheter. Småbönder¬

na, mjölkbönderna, deekologiska odlarna liksom jordbrukare i skogs- och mellanbygden framställ¬

des därvidsomsjälvklaralandskapsvårdare,medan

slättbönderna föreföll mindrelämpadevaresigdet gälldeattskapa eller bevara landskap.

Med talet om småbönder samt i vilka sociala ochregionala sammanhang demestvärdefullamar¬

kerna var belägna, började också socialdemokra¬

terna anspela på landskapet som avhängigt av vissa bestämda sociala formationer. Asikter ^som deborgerliga hade framförtända sedansextiotalet.

Att en sådan åsiktsförändring var möjlig tror jag

i vissmån kan förklaras avdet intresse ^som rikta¬

desmot detekologiskajordbruket. Kanske kunde detta i tanken fungera som en brygga mellan å

enasidan_naturen,iformavlandskapets biologiska värden, och å andra sidan det sociala, nämligen

somettsättattorganiseraproduktionenavde kol¬

lektivanyttigheterna.

Riksdagens landskap

en

sammanfattning

Riksdagens landskap ärsjälvklarten språklig kon¬

struktion och därmed på ett plan abstrakt. Politi¬

kerna har emellertid låtit beskriva och förtydliga landskapet som kultur, öppet,varierat, rikt, gene¬

tiskt och biologiskt. Genom det språkliga bruket

harmangivitossolikamenmycket konkretabilder

av samma landskap.

Jordbrukets landskap började närvara i riksda¬

gen under 1960-talet och framställdes, dels som

skapat ^genom en särskild livsform, dels ^som ett

givet namrtillstånd. Under sjuttio- och åttiotalet framträddelandskapetmersomettobjektdär kul¬

turspår och naturminnen borde skyddas. Under

åttiotalet sköts ävenlandskapets genetiska värden

iförgrundenmedan nittiotaletslandskapframhölls

som en del avmångfaldens, ekologins och tillväx¬

tens samhälle.

BHT47/2004 TIOÄRMED AGRARHISTORIA41