Uttryckligen autentiskt 2.0
Besökares uppfattning och museers redovisning
av museiföremåls vårdåtgärder och materiella
autenticitet
Uppsala universitet
Campus Gotland
2018
Examensarbete i kulturvård
Organisationsnr: 202100-2932
Författare Author (Förnamn Efternamn)
Yvonne Watson Svensson
Titel och undertitel (på svenska)
Uttryckligen autentiskt 2.0 - Besökares uppfattning och museers redovisning av museiföremåls vårdåtgärder och materiella autenticitet
Title and subtitle (in English)
Expressly authentic - Visitors’ perception and museums’ presentation of maintenance and material authenticity of museum objects
Handledare Tutor (Förnamn Efternamn)
Maria Brunskog
Examensarbete i kulturvård (Kandidatexamen) 180hp
Thesis in Integrated Conservation (Bachelor Degree) 180ECTS
Ventilerad
Defended
Hösttermin (år) 20åå
Fall term (year) 20yy
Vårtermin (år) 2018
Spring term (year) 2018
Sammanfattning (på svenska)
Denna kandidatuppsats utreder om eller till vilken grad museibesökare kan avgöra om eller när utställningsföremål utsatts för ingrepp eller vårdåtgärder. Sådana åtgärder kan vara stora, så som renovering eller försiktiga, t. ex. konservering. Valet av undersökningsområde kommer sig av egna undringar kring sådana frågor om vårdåtgärder av föremål i utställningar, och en saknad av upplysningar i samband med utställningar som kan svara på sådana frågor. Uppsatsen grundar sig i frågorna kan, eller hur väl, museibesökare avgöra eller utröna vårdåtgärder och
materiell autenticitet av museiföremål? och finns intresse hos museibesökare för redovisning av vårdåtgärder och materiell autenticitet, i utställningar eller annorstädes? Frågorna undersöks med en enkätundersökning bestående
av en skriftlig enkät med tillhörande bilder på museiföremål. Enkäten rör museibesökares uppfattning av museiföremålens skick och orsaker till dessa, skickens autenticitet, vikten av att påtala när ändringar till skick gjorts samt besökares intresse av att lära sig om ovanstående företeelser. Analys av enkätsvaren visade att hälften av informanterna hade ensidig föreställning av föremålsvård som bestående antingen bara av aktiva vårdåtgärder så som ingrepp av olika slag eller bara av passiva vårdåtgärder så som begränsad användning och god förvaring. Dessa föreställningar skulle kunna balanseras och nyanseras genom redovisning av museiföremåls vårdåtgärder och utlärning av föremålsvård, något som en majoritet av informanterna också uttryckte intresse för. En drivande faktor i denna kandidatuppsats har varit förhoppningen att en diskussion kring redovisning av
vårdåtgärder ska främja en diskussion kring museers uppfattade position som absolut kunskapsauktoritet, historiens många tolkningsmöjligheter till trots.
Abstract (in English)
This thesis investigates if or to which degree museum visitors can determine if or when exhibition objects have been subjected to intervention or maintenance measures. Such measures could be vaste, for example a
renovation, or careful, such as preventive conservation. The choice for area of investigation is a result of my own musings to such questions about maintenance measures of objects in exhibitions, and a percieved lack of information in conjunction with exhibits which can answer such questions. The thesis is based in the questions
can, or how well can, museum visitors determine or deduce maintenance measures and material authenticity of museum objects? and do museum visitors have any interest in presentation of maintenance measures and material authenticity, in exhibits or elsewhere? The questions are investigated by way of survey, comprised of a
written questionnaire with accompanying pictures of museums objects. The questionnaire regards museum visitors estimation of the conditions of the museums objects and the causes for these, the authenticity of the objects conditions, the importance of calling attention to deliberate changes to said conditions as well as the visitors Institutionen för Konstvetenskap
Kulturvård
Organisations/VATnr: 202100-2932
interest in learning about all aforementioned occurences. Analysis of the questionnaire showed that half of the informants had a biased, unbalanced conception of objects care comprised of either only active maintenance measures such as different kinds of intervention, or of only passive maintenance measures such as limited use or preventive storage. These conceptions could be balanced out and nuanced by presentation of maintenance measures of museum objects and by education in objects care, something a majority of the informants also expressed an interest for. A driving force whitin this thesis has been the hope that a discussion about presentation of maintenance measures will further a discussion about the percieved absolute authority of knowledge of
Förord
Innehållsförteckning
Inledning
Bakgrund s. 3
Syfte s. 3
Problemformulering s. 4
Frågeställningar s. 6
Begrepp s. 7
Teoretiskt perspektiv s. 10
Metod och material s. 12
Avgränsning och kritik s. 16
Tidigare forskning s. 20
Resultat och analys s. 24
Diskussion s. 44
Slutsatser s. 60
Vidare forskning s. 60
Referenser s. 63
Inledning
Bakgrund
Tanken är att mitt examensarbete ska vara en utveckling av problematiken i mitt projektarbete i kulturvård Uttryckligen autentiskt – Om redovisning i utställningar av
föremåls vårdåtgärder och materiella autenticitet. Syftet med det projektarbetet var att
genom en muntlig enkät försöka avgöra huruvida museibesökare kan utröna om ett museiföremål utsatts för vårdåtgärder så som restaurering, renovering, konservering m.fl.1 Mina funderingar började kring hur vårdåtgärder bäst kan redovisas i utställningar då jag ansåg och anser det vara ett problem inom kulturvården att museibesökare inte får kunskap om just vården av museiföremål. Men för att rättfärdiga inkludering av sådan information i utställningar var jag först tvungen att undersöka huruvida detta ens var ett genuint problem för någon annan än mig. Ifall museibesökare varken har svårigheter att avgöra materiell autenticitet eller ett begär att ta del av sådan kunskap skulle jag strida för luftslott. Därav min enkätundersökning, för att utreda huruvida detta är något som museibesökare har färdigheter eller kunskaper i, eller bryr sig om att kunna.
Syfte
I och med ovan nämnda anledningar har jag för avsikt att i examensarbetet utföra en liknande enkät, i större skala och under något annorlunda förhållanden, i ett försök att få svar på samma problematik som drev projektarbetet. Precis som i Uttryckligen autentiskt vill jag undersöka om svårigheter att skilja mellan välbevarat och åtgärdat är ett faktiskt
problem i interaktionen föremål-besökare. Samt huruvida museibesökare är intresserade av sådan kunskap eller färdigheter, om det är en dimension av besökares tolkning av
museiföremål och deras historia som bör adresseras av museer. Eventuellt även hur detta bör hanteras, om det visar sig att detta de facto är något som bör adresseras.
Syftet med examensarbetet är att lyfta en problematik jag anser blir förbisedd av museer, få en bild av museibesökares ev. missuppfattningar av föremålsvård samt tillföra mitt bidrag eller min röst i en diskussion kring museers kunskapsauktoritet. Min förhoppning är att resultaten från min undersökning kan påvisa en indikering till ett problem museer kan jobba vidare med, samt att examensarbetet kan bistå med förslag eller verktyg till hur museer kan jobba vidare med och/eller avhjälpa problematiken. Även om parametrarna för detta
1 Watson Svensson, Yvonne, Uttryckligen autentiskt - Om redovisning i utställningar av föremåls vårdåtgärder
examensarbete är redovisning av vårdåtgärder och materiell autenticitet i museers utställningar när jag en förhoppning att resultaten här kan bidra till eftertanke även hos kulturvårdare och andra yrkesverksamma på slott, herrgårdar och liknande
kulturarvsmiljöer.
Problemformulering
Det sätt på vilket utställningar utformas idag skapar, enligt mig, dels en något skev sanning av historien, dels leder det till att museibesökare förhåller sig okritiskt till museers
förmedling och kunskapen de förmedlar. Det kan också vidmakthålla och reproducera ett okritiskt förhållningssätt till vår egen samtid, gällande trender som Shabby Chic2 och reproduktioner av tidigare stiluttryck.3 Denna skevhet av historien gäller här specifikt olika föremåls skick och besökares förståelse av och förhållning till dessa.
Erfarenhet, medgivet begränsad, säger mig att information om vårdåtgärder, särskilt passiv vård, avsaknad av vård eller åtgärder före accession, ofta är allvarligt bristfällig i t. ex. museers kataloger eller arkiv.4 Ta som exempel digitalisering av samlingar, något jag jobbade med under min praktik på Gustavianum HT17. En stor del av
digitaliseringsprocessen består av att överföra information om aktuellt föremål till databasen från nyare eller äldre kataloger. Många gånger är denna information mycket kortfattad och består endast av en beskrivning av föremålet och uppgifter om accession. I och med rådande konserveringsideologier är mycket information kring vård t.o.m. obefintlig eftersom museer avhåller sig från ingrepp och aktiv vård för att försäkra så lite förändring som möjligt. Om inga ingrepp görs finns heller inget att dokumentera. Utöver att sådan information eller kunskap om museiföremål, inklusive vårdåtgärder, ofta är bristfällig är den inte heller nödvändigtvis något som skulle falla besökare till proportionerlig eller relevant gagn. I och med hur utställningar och miljöer ofta är uppbyggda runt ett tema skulle det vara förvirrande för besökarna att läsa om den större berättelsen inom utställningens tema, t. ex. svenska kvinnors roll i industrialiseringen, samtidigt som det konsekvent beskrivs hur
enskilda föremål omhändertas. Särskilt som det inte hos besökarna verkar förekomma något
2 HarperCollins Publishers, “Shabby Chic in British”, Collins English Dictionary,
https://www.collinsdictionary.com/dictionary/english/shabby-chic, hämtad 2018-05-09.
3 Clifford, Helen, “The problem of patina: thoughts on changingattitudes to old and new things” i Conservation:
principles, dilemmas and uncomfortable truths, Alison Bracker & Alison Richmond (red.), Oxfordshire, Routledge, 2009, s. 127.
4 Sandström, Sven, Dolda källor, Nora, (Nya) Doxa, 1986, s. 52.
större intresse för sådan kunskap. Detta kan dock vara ett typiskt hönan-ägget-problem där besökare inte har intresse av sådan kunskap eftersom de inte är medvetna om att sådan kunskap existerar. Det finns indikationer i Uttryckligen autentiskt om att så är fallet.5 Till detta dilemma ansluts även museers och utställningsansvarigas tendens att, i enlighet med rådande museologi, hellre säga för lite än att spekulera, exempel på detta kan ses t. ex. gällande Gotlands museums bildstenar (självfallet måste det i spekulativa fall framhållas att dessa är just det).6 Detta är förvisso en sund policy, men när museerna avhåller sig från att spekulera (eller att göra s.k. kvalificerade gissningar) då lär sig inte heller besökarna att spekulera, reflektera, analysera eller ifrågasätta. All förmedlad kunskap tas då som absolut sanning, trots att vi inom kulturvårdsfältet vet att så sällan är fallet. Eftersom museer är kunskapsförmedlare, ska de då inte förmedla så komplett kunskap som möjligt? Särskilt då de uppfattas som sådana auktoriteter vad gäller kunskapsförmedling och museer formar samhällets bild av (historiska) företeelser från tidig ålder. Museer borde därmed ge perspektivering på föremåls historia samt utställnings- och förmedlingspraxis.7
En stor anledning till att jag finner denna problematik viktig, och vill uppmana museer att behandla den trots att den kanske inte alltid är så relevant för dem utifrån rådande
museologi,8 är p.g.a. deras syfte som utlärande institution.9 Det som museer lär ut till sina besökare kan dessa sedan applicera på mindre pedagogiska instanser, som hemmuseer, slott och andra kulturarvsmiljöer. Miljöer och tillfällen där skriftlig redovisning av metafakta inte är möjlig. Ta Stockholms slott som exempel, hur många vet att slottet har sin egen
konserveringsateljé? Förstår besökare att slottet i egenskap av representation för Sverige och Kungahuset hålls i en viss standard, eller tror alla bara att interiörerna hållit god
kondition i nästan 300 år? När det rör sig om kungliga miljöer och andra högreståndsmiljöer, tillkommer också problemet med vilka förväntningar besökare har på interiörer och föremål. Förväntar sig besökare möbler och föremål som är i toppskick eller som är autentiska? Om svaret är det senare, vilket tillstånd anses som mest autentiskt? Är det mest autentiska föremålet det som har spår av sina användare? Eller är det föremålet vars tillstånd mest efterliknar originalet, när föremålet var nytt, som anses mest autentiskt? Om besökares
5 Watson Svensson, s. 14.
6 Gotlands museum, Bildstenshallen, http://www.gotlandsmuseum.se/fornsalen/bildstenshallen/, hämtad
2018-04-16.
7 Perspektivering används som ett paraplybegrepp för att problematisera, kritiskt granska, ge djupare förståelse,
relativisera, ge bakgrund m.m. för att se ett visst ämne från nya perspektiv. (Palmqvist & S. Bohman, Museer och kulturarv - en museivetenskaplig antologi, Stockholm, Carlssons, 1997, s. 31)
8 Stam, Deirdre C., ”The informed muse” i Heritage, museums and galleries: an introductory reader, Gerard
Corsane (red.), London, Routledge, 2005, s. 54-70.
förväntningar är att föremål ska se nya och mäkta imponerande ut, förstår de själva att många av dessa föremål kan ha blivit restaurerade eller konserverade m.fl.? Spelar det roll? Spelar det roll för deras syn på autenticitet att möbler och föremål i toppskick eller
ursprungligt skick ofta utsatts för vårdåtgärder av olika slag? Som sedan inte redovisas?
Ett delproblem som jag ständigt återkom till i projektarbetet var hur sådan kunskap eller information skulle kunna läras ut eller redovisas för museibesökare på ett relevant sätt. Eftersom utställningar idag tenderar att utformas utifrån ett tema eller en historia, i vilken föremål används för att illustrera, så kan det vara svårt att inkludera information om vårdåtgärder i utställningar så att de förhåller sig sömlöst eller på ett relevant vis till dess större berättelse. Absolut är det en nödvändig aspekt att ta i beaktande huruvida denna problematik är något som kan få en arena på gemene historiska museum. Exempelvis skulle denna problematik kanske få bättre arena på t. ex. Vasamuseet, där mycket av syftet och fokusen ligger på just konserverings-, och rekonstruktionsåtgärder. Skillnaden är att Vasaskeppet är ett så extremt fall jämfört med mycket av de vårdåtgärder som görs i de flesta museer. Utöver det är situationerna inte riktigt jämförbara, Vasaskeppet är så uppenbart inte i originalskick, det finns ingen möjlighet att missuppfatta dess materiella autenticitet - den är ju gång på gång tydligt påtalad.10 Annat är det med ett konsolbord i 1700-talsrummet på Skarhults slott, en altarduk i Visby domkyrka eller en allmogelykta i Nordiska museets utställning Nordiskt ljus. Gemene historiskt museum må inte vara den bäst anpassade arenan för denna problematik, men om Livrustkammaren kan hålla symbios mellan större berättelse och vårdåtgärder, så kan nog andra hitta en metod också.
Frågeställning
I Uttryckligen autentiskt centrerade mina frågeställningar kring huruvida museibesökare på egen hand kan utröna utställningsföremåls vårdåtgärder och materiella autenticitet, hur rådande redovisning i utställningar av sådana åtgärder ser ut samt om sådan redovisning behövs. Frågeställningarna för denna studie är mycket snarlika. För att kunna påvisa en generaliserad bild av museibesökares förmåga att utröna vårdåtgärder och avgöra materiell autenticitet av museiföremål och av deras intresse för sådan kunskap eller information arbetar jag utifrån frågeställningarna:
10 Vasamuseet, Om Vasas färger och forskningen kring hur hon varit bemålad,
Kan, eller hur väl kan, museibesökare avgöra eller utröna vårdåtgärder och materiell autenticitet av museiföremål?
Finns intresse hos museibesökare för redovisning av vårdåtgärder och materiell autenticitet, i utställningar eller annorstädes?
Begrepp
Det finns mycket föremåls- och föremålshanteringsrelaterad information, som kunde vara besökare till gagn, som inte lyfts fram. Informationen i museers arkiv och
konserveringsrapporter, men även mycket annan kunskap utgör den “bakom kulisserna“-kunskap som museibesökare inte får ta del av. Kunskap som kanske kan benämnas metafakta om museiföremålen, om museers hantering av dem, som sällan eller aldrig tas upp av museerna. Såvida inte en utställning har det temat specifikt som syfte, som vissa utställningar på Vasamuseet. Då menar jag inte bara faktiska renoveringar,
restaureringar eller konserveringar utfärdade av museerna, sådana aktiva vårdåtgärder av museers kulturhistoriska föremål är trots allt inte allt för förekommande i och med rådande konserveringsideologier. Jag menar även passiv vård, som prevention och god förvaring, eller rent av avsaknad av vård. Jag menar även åtgärder som vidtagits innan accession, eller avsaknad av vård eller god förvaring innan accession. Helt enkelt föremålens
tillståndshistoria.
Aktiva vårdåtgärder
Med detta begrepp åsyftas alla medvetna handlingar som utgörs av någon form av föremålsingrepp i olika grad av invasivitet, vilket ger en avsedd ändring i ett föremåls tillstånd, komposition eller utseende. Dessa ingreppstyper presenteras i stigande grad av invasivitet.
Konservera - Bevara något i oförändrat skick.11 Att behandla eller preparera något på särskilt sätt för att bibehålla det tillstånd vari det befinner sig, vidmakthålla dess rådande skick, motarbeta dess förgänglighet, försöka stävja dess förfall för att förlänga dess livslängd.12 Exempel på konserveringsåtgärder kan vara att i ett plagg som är ömtåligt
11 Svensk ordbok, 2009, “konservera”, https://svenska.se/so/?id=26621&pz=7, hämtad 2018-05-21. 12 Svenska akademins ordbok, 1937, “konservera”, https://svenska.se/saob/?id=K_1987-0353.KP71&pz=7,
och/eller i sämre skick försiktigt sy in ett stödtyg eller fästa slitskydd under stols-, bords- eller möbelben eller fötter för att undvika att förflyttning sliter på dessa.
Restaurera - Återställa i mer eller mindre ursprungligt skick.13 Genom reparation eller lagning och dylikt återställa något som är förfallet, söndrigt eller på annat sätt bristfälligt, i samma skick som det haft, så som nytt eller i fullgott skick, åter iståndsätta något.14 Handlar ofta om att fylla i eller igen ett föremåls slitningar eller skador, så som att fylla i en intarsia, fylla i en möbels skadade färg, eller måla om den, då med färg och kulör så absolut nära den rådande som möjligt. Det ska påpekas att gränsen mellan konservering och restaurering kan vara flytande. Att putsa en förgyllning eller avlägsna en gulnad fernissa kan enligt vissa ses som en konserveringsåtgärd då dessa kan anses vara mindre invasiva än många
restaureringar. Däremot har dessa åtgärder inte för avsikt att bevara föremålets rådande tillstånd då de bokstavligen ändrar det rådande tillståndet, samtidigt som de för tillbaka föremålet till ett tillstånd närmare sitt ursprungliga. Restaurering kan också handla om att återställa ett utseende och/eller en konstruktion som föremålet haft tidigare. Ett utseende som ändrats, ofta som resultat av en renovering.
Renovera - Låta något återuppstå, särskilt i ny och/eller förändrad gestalt eller form; ge något ny och/eller förändrad gestalt eller form; nyskapa, omskapa, omgestalta.15 Det finns en viktig skillnad att lägga märket till här. Medan en restaurerings syfte är att återställa föremålet till ett tidigare eller ursprungligt skick, är syftet med en renovering att ge ett för föremålet nytt utseende eller konstruktion, ett som föremålet inte tidigare haft. Detta kan vara att klä om en soffa i ett nytt tyg, elektrifiera en ljuskrona eller avluta och/eller ommåla en möbel.
Passiva vårdåtgärder
Medvetna handlingar eller beslut gällande föremålet eller dess omgivning vilka syftar till att orsaka så lite förändring i föremålets rådande tillstånd som möjligt. Karaktäriseras av en avsaknad av ingrepp hos själva föremålet men kan ändå utgöra aktiva handlingar eller förändringar av föremålets omgivning.
13 Svensk ordbok, 2009, “restaurera”, https://svenska.se/so/?id=42904&pz=7, hämtad 2018-05-21. 14 Svenska akademins ordbok, 1957, “restaurera”, https://svenska.se/saob/?id=R_1497-0017.2I3K&pz=7,
hämtad 2018-05-21.
15 Svenska akademins ordbok, 1957, “renovera”, https://svenska.se/saob/?id=R_1023-0195.831q&pz=5, hämtad
God förvaring - både gynnsam temperatur och relativ fuktighet men också att undvika eller minska blekning och förfall från UV-strålning och ljus, både naturligt och artificiellt sådant. Även att undvika överdriven användning, eller felhantering.
Prevention - Nära knutet till och ibland svårt att skilja från god förvaring. Kan vara sådant som insektsfällor eller att informera besökare att inte fotografera med blixt. Kan också vara att sy upp och använda ett skyddsöverdrag till t. ex. en mässhake eller stolsklädsel.
Avsaknad av eller avhållelse från vård - t. ex. att avhålla sig från att åtgärda en tidigare erhållen fuktskada, eftersom detta då skulle radera en del av föremålets historia.
Utöver dessa begrepp finns även termer som inte helt faller under något av paraplybegreppen men som används av undersökningens informanter.
Rekonstruera/rekonstruktion - Att av bevarade delar och dylikt återuppbygga eller återställa något i dess ursprungliga form. Ofta med avseende på något som förstörts eller gått förlorat eller under tidernas lopp starkt förändrats etc. Ett försök att återskapa, återställa eller bilda sig en uppfattning om det ursprungliga utseendet, sammansättningen eller liknande av, i denna kontext, en möbel, ett föremål eller annan inredningsdetalj, genom studie av, i varierande intakthet, bevarade förlagor.16
Kopia - En efterbildning av ett original. Ett föremål som är tillverkat för att vara en trogen avbild av något, oftast ett objekt eller artefakt. En företeelse som så exakt som möjligt söker efterlikna eller återge ett original, ofta främst i fråga om formgivning, komposition och färg, och i den mån det är möjligt, material. Till skillnad från en reproduktion eller replik(a) karaktäriseras kopian av att vara utförd av någon annan än originalets skapare.17
16 Svenska akademins ordbok, 1957, “rekonstruera”, https://svenska.se/saob/?id=R_0745-0241.SXUQ&pz=7,
hämtad 2018-05-21.
17 Svenska akademins ordbok, 1937, “kopia”, https://svenska.se/saob/?id=K_2219-0178.88V1&pz=7, hämtad
Materiell autenticitet
De finns många sätt att förhålla sig till begreppet autenticitet (se Avgränsning och kritik), nedan följer den definition av autenticitet som är relevant för förståelse av detta
examensarbete, nämligen när ett föremåls äkthetskänsla ligger i dess material och materiella egenskaper. Viktigt för denna syn på autenticitet är dess fokus på ursprunglighet, original och tradition. Att det autentiska i ett kulturarvsföremål- eller artefakt ligger i gärna orört eller originalmaterial, att ju mindre medvetna ändringar som gjorts till föremålets skick och materiella sammansättning, desto mer autentiskt är det. Alternativt att ev. tillägg, lagningar, ändringar eller återställningar i så stor mån som möjligt göras genom användning av samma typ av material och teknik som använts tidigare, och då kan detta gälla både när föremålet producerades eller vid föregående ingrepp. Vad som först och främst åsyftas här är en väldig västerländsk syn på material hos kulturarv och materiell autenticitet, där t. ex en artefakt vilken fått närmast allt sitt ursprungliga material utbytt lätt kan anses mindre autentisk än ett föremål vars originalmaterial består.18 Detta kan ställas i kontrast till vissa österländska nationer eller områden som Laos och Tibet och andra länder eller regioner där buddhismen är stark. Där kan en kulturarvsföreteelses autenticitet ligga i dess spirituella värden och ursprungligheten i företeelsens material har underordnad betydelse mot att företeelsen genomsyras eller besjälas med spirituella värden eller andlighet.19
Teoretiskt perspektiv
För ett sådant snävt område som frågeställningarna utarbetade ovan täcker och det faktum att de behandlar en problematik vilken jag var osäker på om den de facto anses som ett problem fann jag det svårt att välja en teori med vilken jag kan analysera mina resultat. Beslutet föll till sist på delar av den mycket breda New Museology, invävd med delar av Museilagen.
The New Museology säger å ena sidan att en viktig aspekt av utställningar är eget tolkningsutrymme och att de som ska ha sista ordet angående en utställning ska vara besökarna.20 Den menar också att prominenta delar av ett museums uppdrag är att tillåta befolkningar utöva kontroll över hur de representeras i museer, bredda förståelsen för inhemska icke-västerländska och minoritetsbefolkningar samt integrera multipla perspektiv i
18 Althin, Torsten, “Restaurering av mekaniska modeller” i Fataburen 1928, Stockholm, 1928, s. 1-11, http://runeberg.org/fataburen/1928/0005.html, hämtad 2018-05-10.
19 Karlström, Anna, “Authenticity - Rhetorics of Preservation and the Experience of the Original”, Heritage
Keywords - Rhetoric and Redescription in Cultural Heritage, Kathryn Lafrenz Samuels & Trinidad Rico (red.), Boulder, University of Colorado Press, 2015, s. 32 f.
sina utställningar. Å andra sidan betonar The New Museology museers roll som utbildare och att utan riktlinjer kring vilken kunskap man i en utställning försöker förmedla blir den utarmad och dekontextualiserad. Ett sätt att tillfredsställa båda dessa sidor kan vara att istället för att jobba utifrån frågan ”Vilken historia vill vi berätta?” så styrs arbetet av frågan ”Vilka frågor vill vi väcka?”. Då den frågan ger mer delad auktoritet mellan museer och besökare över informationsflödet. Dessa mål - utbilda, utgå från besökares intresse, ge perspektiv (lyfta fram sådant besökarna inte visste att de ville veta/stimulera reflektioner de tidigare inte haft) kan återfinnas i detta examensarbete och dess frågeställningar också. Ifall det visar sig att besökare har svårigheter utröna vårdåtgärder och materiell autenticitet kan de behöva utbildas. Beroende på om besökare tycker redovisning av vårdåtgärder etc. behövs eller är något de skulle föredra, bör museer utgå från besökares intresse. Att redovisa vårdåtgärder och materiell autenticitet skulle ge besökare perspektiv på föremål och historien.
En stor del av museers uppgift idag är att använda sina samlingar som läromedel i olika former. Detta uttrycks i Museilagen (2 §, 4 § och 8 §) som att museer ska “bidra till samhället och dess utveckling genom att främja kunskap [...] och fri åsiktsbildning”, att förmedla materiella vittnesbörd om människan och hennes omvärld samt bidra till (forskning och) annan kunskapsuppbyggnad. När museers uppgift är att lära ut, varför lämnas då delar av kunskapen utanför, återhålls? Som nämnt är det en ständigt debatterad och problematisk uppgift museer har att återge historien med så hög riktighet som möjligt. Trots detta ges besökare sällan de verktyg eller den kunskap som behövs för att själva kunna granska eller analysera den historia som framställs, utan denna framstår ofta som absolut sanning. Denna problematik tolkar jag som kunna avhjälpas bl. a. genom 6 §, att “[u]tställningar och annan publik verksamhet vid ett museum ska vara kunskapsbaserad och präglas av allsidighet och öppenhet.”. Detta då allsidighet i utställningar kan inkludera den kunskap som återhålls, föremålsvården, medan ökad fokus på kunskapsförmedlings baksidor ger museernas utställningar och publika verksamhet mer öppenhet, upplyser besökare om de
Metod och material
Eftersom min enkätundersökning hade vissa brister, bl. a. var den mycket begränsad till antal informanter samt för ledande för att få rättvisande svar, ville jag göra en liknande i större omfattning, och under något skilda förhållanden. Förra gången utförde jag 10 muntliga enkäter, i Gotlands museums foajé där informanterna fick titta på bilder av
liknande stolar för att utröna ålder. Först var tanken att jag denna gång skulle utföra enkäten på Nordiska museet, med fysiska stolar i annan dynamik än förra gången. Detta eftersom jag ville inkorporera del av den kritik jag fick på den förra enkäten, nämligen att det var svårt att avgöra ålder från bilder och att informanterna inte kunde undersöka stolarna närmare. Visserligen har museibesökare vanligen inte särskilt god möjlighet att närma sig eller undersöka föremål när de går i utställningar heller. Därmed skulle inkorporering av ovanstående kritik istället tjäna som avvikande från faktiska förhållanden och därmed påverka validitet. Dock står tvådimensionella representationer inför samma utmaning. Men eftersom Nordiska museet avslog min förfrågan att göra min enkät hos dem består enkäten nu av skriftliga frågor och bilder av stolar för informanterna att svara på frågor om. Jag gjorde en provenkät, för att utvärdera och revidera enkäten innan den besvarades i full skala. Detta för att i åtminstone någon mån undvika både för öppna resp. alltför ledande frågor, något jag lärde mig efter enkäten i Uttryckligen autentiskt. Eftersom jag vill att
undersökningen ska ha mer generaliseringsvaliditet än tidigare så behövde jag många fler enkätsvar. Detta gör att muntlig enkät inte är den mest lämpliga metoden då utförande, transkribering och analys blir mycket mer tidsödande än nödvändigt. Problemet med en traditionell, skriftlig enkät är dock att det är mycket mer utmanande att utforma en sådan då risken för missförstånd, “fel” eller för ledande frågor, “fel” svar eller avsaknad av svar är mycket större. Samt att tolkning av svaren kan bli något partisk då möjlighet för
förtydligande från aktuell informant inte finns. Den bästa kompromissen tror jag skulle vara om jag kunde få använda stolar ur Nordiska museets samlingar, ställa upp dem i entrén med tillhörande skriftlig enkät, utan att själv behövt övervaka under hela enkätperioden. Men eftersom Nordiska museet inte tillät att jag gjorde min enkät hos dem har enkäten stöd i bilder av stolar istället fysiska stolar och gjordes på Gotlands museum med mig på plats. Enkätbilderna består av:
A. En orörd (alltså icke restaurerad eller dylikt) stol i god eller relativt god kondition B. En stol av samma stil fast målad i en kulör otypisk för den stilen
Samt två kriterier som var del av första provenkäten
E. En stol med samma kulör som två av de andra stolarna fast i annan stil F. En stol med annan kulör än E och annan stil än resterande 4 stolar
För att hitta bilder som stämde överens med ovanstående kriterier, letade jag bland gustavianska stolar i Digitalt Museum (DM). Till dessa formulerade jag första omgången frågor, 15 stycken: fem bakgrundsfrågor, tre frågor (fråga 8-10) vilka relaterar till de sex enkätbilderna medan återstående frågor gäller åsikter kring information i utställningar samt kring autenticitet. Frågorna presenteras successivt under Resultat och analys, tillsammans med enkätbilderna.
Lördag 7/4 utförde jag en provenkät i Gotlands museums entré med dessa frågor och bilder. Efter analys av dessa sex insamlade svarade enkäter, samt i beaktningstagande av respons och kritik från informanterna förtydligade jag en av bakgrundsfrågorna genom att inom parentes lägga till exempel. Jag tillämpade även ändringar på frågorna som relaterar till enkätbilderna, de omformulerades samt att E och F togs bort och B och D bytes ut. Andra ändringar gjorda var omformulering av en av frågorna gällande information i utställningar samt flytt av två av dessa frågor till före enkätbildsfrågorna. Dessa ändringar gjordes då särskilt svaren på enkätbildsfrågorna hade en tendens att inte vara applicerbara för den problematik enkäten ska utreda. Svaren hade en tendens att relatera till stolarnas utseende snarare än skick eller tillstånd, så även då en ska undvika för ledande frågor i en enkät, var dessa frågor tydligen för öppna. Gällande de sex bilder jag först valde till enkäten, i kombination med första formuleringen av enkätbildsfrågorna, uppstod upprepade
missförstånd om att frågorna hade ett rätt och ett fel svar, snarare än baserade på personlig uppfattning. Eller som en informant anmärkte, att de kändes som kuggfrågor. Efter dessa ändringar utförde jag under söndagen 8/4 en andra provenkät i Gotlands museums entré. Den respons jag fick på denna version av enkäten föranledde en underrubrik i enkäten för att utmärka enkätbildsfrågorna, samt en förtydligande instruktion till en av dessa. Till en av frågorna gällande uppfattningar kring autenticitet lade jag även till ett svarsalternativ. Därefter bestämde jag att två provenkäter var tillräckligt och denna enkätversion skulle vara den slutgiltiga. I samband med provenkäterna och under den därpå följande veckan
korresponderade jag med Nordiska museet om huruvida de tillät att jag utförde min enkät hos dem. Detta fick jag avslag för, med hänvisning till att de inför den antågande
undantag för måndag 16/4 då endast reception och restaurang är öppet, inte Fornsalen eller Konstmuseet) var jag på plats mellan kl. 11-16 i Gotlands museums entré och bad
museibesökare besvara min enkät. Efter denna period fick jag insamlat 43 enkätsvar, av vilka jag sållade ut 3 svar vilka var alltför ofullständiga för att vara behjälpliga.
Efter insamling läste jag igenom alla enkätsvar och började sammanställa dem i ett Excel Online-dokument (se separat bilaga). Dokumentet har 15 blad, ett för varje fråga. De flesta frågorna har enbart ikryssningsbara svarsalternativ, även om fråga 2, 5, 6 och 11 har
möjlighet till fritextsvar ifall informanten kryssade i “Annat” eller “Nej, men” (se enkätfrågor presenterade i Resultat och analys). Fråga 9 och 10 har både ikryssningsalternativ och fritextsvar, med skillnaden mot 2, 5, 6 och 11 att de ikryssade svaren på fråga 9 och 10 måste ha motiverats av informanten i fritextsvaret för att vara användbart. Fråga 3 och 4 gäller vilket yrke eller sysselsättning informanten har samt vilka hobbyer och/eller intressen och är därmed utformade endast med fritextsvar. För fråga 1, 2, 5-7 och 11-15 innebar sammanställningen i Excel en kopiering av frågetitel samt svarsalternativ för att sedan räkna ihop och i Exceldokumentet registrera hur många informanter som valde ett visst
svarsalternativ på en viss fråga. På fråga 2, 6, 7 och 11 kunde informanter välja mer än ett svarsalternativ. Fråga 3 och 4 sammanställdes genom att dela upp svaren i fyra kategorier, “jobb inom eller i anknytning till kulturvård”, “ ‘neutralt’ jobb”, “jobb i stark kontrast till kulturvård” och “Annat”. Det ska påpekas att denna uppdelning grundar sig i en subjektiv uppfattning av vilka yrken som är i anknytning eller kontrast till kulturvård och därför inte utgör den användbara data jag hoppats få ut av fråga 3 och 4 för att göra en tillförlitlig jämförelse mellan yrke eller hobby/intresse och ev. attityd till eller insikt i föremålsvård. En sådan jämförelse gjordes förvisso och diskuteras å det kortaste i Diskussion men endast för att fastställa att jämförelsen inte är tillförlitlig.
Fråga 8 har fritextsvar medan fråga 9 och 10 har både ikryssningsalternativ och fritextsvar för att motivera val av ikryssningsalternativ. Sammanställningen av fritextsvaren krävde ett visst mått av tolkning och för syftet att avgöra attityder eller uppfattningar fick svaren kategoriseras innan redovisning. Sammanställning av fråga 9 och 10 bestod delvis av att registrera antalet informantsvar i förhållande till de fyra enkätbilderna (se Resultat och
analys) eller kryssade i Ingen av dem/Vet ej/Kan inte svara. Andra delen av
sammanställningen var att tolka och kategorisera de fritextsvar vilka motiverade informantens val av ikryssningsalternativ (vissa informanter valde mer än ett
“Vårdåtgärd” för de informanter som gav svar vilket uttryckte eller indikerade att de trodde ett visst skick berodde på aktiva vårdåtgärder.
“Välbehållen” för svar om förvaring, användning, ålder, beständighet m.m. och hur skillnader i dessa ger upphov till olika skick.
“Både och” för svar där de resonerade anledningarna till ett visst skick låg hos både “Vårdåtgärd” och “Välbehållen”.
“Ingen kunskap/Blank” för de informanter som inte motiverade sina valda
ikryssningsalternativ i fritextsvaret eller kryssade i Ingen av dem/Vet ej/Kan inte svara. “Annat” för informanter som gav motiveringar vilka föll utanför ramen av de ovanstående resonemangen.
Kategoriseringen för fråga 8 utformades något annorlunda. Här ingår den extra kategorin “Replika” för de informanter som ansåg en viss stols skick bero på att stolen var
nyproducerad eller en kopia. Kategorin “Välbehållen” heter här “Välbehållen/Olika användning”. Kategorin har samma innehåll/åsyftning dock med tydligare benämning i egenskap av den fritextfråga som presenteras först. Kategorin “Både och” skiljer sig hos fråga 8 då både kan ses utifrån sin enhetliga kategori och utifrån sina tre delkategorier. Helhetskategorin och delkategori 1 heter samma, “Både och”, men helhetskategorin innefattar alla tre delkategorier. Delkategori 1 “Både och” gäller informanter som haft en jämn balans mellan “Vårdåtgärd” och “Välbehållen”, delkategori 2 “Tyngd välbehållen” där svaren innehåll resonemang kring både “Vårdåtgärd” och “Välbehållen” men med
tyngdpunkt på förvarings- och användningsförhållanden. Delkategori 3 heter “Tyngd vårdåtgärd” och innehåller svar med resonemang kring både aktiva vårdåtgärder och förvaring/användning men med tyngdpunkt på aktiva vårdåtgärder. Dessa delkategorier presenteras under Resultat och analys, fråga 8, i Figur 1, där
Helhetskategorin “Både och” motsvarar ljusgrå/mellangrå stapel i diagrammet, delkategori 2 “Tyngd välbehållen” motsvarar grön stapel,
delkategori 3 “Tyngd vårdåtgärd” motsvarar mörkgrå/mörkbrun/svart stapel medan
Avgränsning och kritik
Problematiken som här presenteras knyter an till en rad andra diskussioner eller områden. En ingång är kulturvårdsdiskursen kring stilrena miljöer, och deras historiska inkorrekthet.21 Likt hur en stilren miljö inte korrekt speglar det hemmets eller rummets liv och utveckling genom historien, så går museibesökare miste om en viktig del av föremåls historia, både individuella föremål och föremål som typ, när eventuella vårdåtgärder inte omtalas.
En annan ingång till problematiken hos vårdåtgärdsredovisning är diskussionerna kring autenticitet. Dessa diskussioner cirkulerar bl. a. kring autenticitet utifrån materiella aspekter. De tar upp frågor som: vilket är mest autentiskt, ett föremål som visar spår av användning eller ett som restaurerats för att återges sitt ursprungliga tillstånd? Om ett föremål restaureras, hur mycket kan bytas ut innan det blir ett nytt föremål? Vid restaurering, ska denna redovisas tydligt eller ska ett enhetligt resultat eftersträvas, så nära ursprunget som möjligt?22 Autenticitet kan också immateriella aspekter, det autentiska i t. ex. en
kulturarvsbyggnad- eller artefakt ligger inte alltid i orört eller originalmaterial.23 Inte heller behöver ett objekts autenticitet anses som bäst uppnått genom att hålla dess materiella tillstånd så intakt som möjligt. Amerikanska urinvånare m.fl. anser att t. ex. vissa religösa eller spirituella föremåls autenticitet kommer bäst till uttryck om de tillåts följa sin naturliga förgänglighet eller begravas med deras förfäder eller andra mänskliga kvarlevor av deras folk.24
Ett tredje anknytande fält, apropå autenticitet och restaurering, är restaurerings- och konserveringsideologi. Under de senaste seklerna har dessa skiftat fram och tillbaka, ofta mellan principerna att påvisa tillägg eller ändring och att uppvisa en så enhetlig helhet som möjligt.25 Nu står vi till stor del och väger i någon form av mellanting där vi å ena sidan vill ge en så riktig återgivning av historien som möjligt i hela sin komplexitet och förlopp, å andra sidan ofta hamnar i relativ stilrenhet för att bibehålla en röd tråd.26
21 Edman, Victor, Sjuttonhundratalet som svenskt ideal - moderna rekonstruktioner av historiska miljöer,
Stockholm, Nordiska museets förlag, 2008, s. 9 ff., 14, 25 f., 31 ff., 74 ff., 80, 209, 214 ff.
22 Althin, s. 1 ff.
23 Karlström, s. 29 ff.
24 Hubert, Jane & Fforde, Cressida, “The reburial issue in the twenty-first century” i Heritage, museums and
galleries: an introductory reader, Gerard Corsane (red.), London, Routledge, 2005, s.107-212.
25 Bedoire, Fredrik, Restaureringskonstens historia, Stockholm, Nordstedt, 2013.
Vi är idag noggranna med att dokumentera vårdåtgärder när större sådana insatser görs (t. ex. i konserveringsrapporter), men denna dokumentation är i praktiken oftast för
professionellas ögon endast och redovisas inte för besökare. Såvida det inte gäller besökare av digitaliserade samlingar, då förekommer det, inkonsekvent, informering angående vårdåtgärder, å det kortaste eller rörigaste. Naturligtvis är det mycket opraktiskt att i utställningar muntligt eller skriftligt redovisa hela konserveringsrapporter, men som det är nu kommer ingen sådan informationen besökare till gagn.
Eftersom denna undersökning söker utreda huruvida museibesökare har förmåga att utröna eller avgöra vårdåtgärder och materiell autenticitet behandlar den inte redovisning av vårdåtgärder i utställningar utifrån museernas perspektiv. Varken hur museer förhåller sig till eventuell redovisning av vårdåtgärder och inte heller hur de förhåller sig museibesökares eventuella intresse eller efterfrågan av detta. Eftersom undersökningsparametern är
redovisning i utställningar kommer arbetet inte heller utforska redovisning av vårdåtgärder i digitaliserade samlingar, på digitala plattformar, så som Digitalt Museum, även om jag anser diskussion av denna problematik vara relevant där också. I Diskussion förekommer vissa exempel på hur vårdåtgärder redovisats, på just DM, av Nordiska museet, men detta
behandlas inte som en väsentlig, återkommande del av undersökningen, utan som en digital informationskälla. Det ska också påtalas att DM här varken avses eller används som en online-utställning eller ett substitut för fysiska utställningar. DM används här endast som en referenspunkt och kunskapskälla för redovisning av faktiska vårdåtgärder av föremål i en faktisk utställning.
Eftersom Nordiska museet inte tillät att jag gjorde min enkät hos dem fick jag göra den på Gotlands museum. Fördelen är att detta är mycket mer praktiskt för mig och geografiskt tillgängligt. Nackdelen är att antalet besökare är ganska drastiskt färre överlag. Detta gjorde att jag fick välja mellan att nöja mig med de 40 enkäter (+ 3 ofullständiga) jag fick in under enkätperioden, eller förlänga perioden tills jag fick de 50 enkäter jag först satt som mål. Eftersom jag bedömde att tidsförskjutningen som förlängning av enkätperioden skulle skapa hade större negativ påverkan än den fördel tio fler enkätsvar skulle ge, valde jag att avsluta insamlande av enkätsvar vid den bestämda enkätperiodens slut, med 40 enkätsvar.
Informanter som svarat på denna enkätundersökning har inte på något vis full
på enkäten och därmed dess representativitet, och genom dess begränsade
representativitet, dess validitet. Det låga antalet på 40 enkätsvar har sin uppenbara begränsning av representativitet i att det är ett mycket litet stickprov av människor som besöker svenska museer. Språket är en variabel som påverkar vilka typer av informanter undersökningen har, hade jag haft några enkäter skrivna på engelska skulle jag kunna få någon form av representation av utländska turister och ev. internationella studenter från Campus Gotland. Säsongen påverkar informantutbud på flera sätt. För det första var vädret mycket fint under många av dagarna under enkätperioden, vilket minskade totala antalet besökare. Enkätperioden inföll även precis efter grundskole- och gymnasieskolas påsklov.27 Hade enkäten t. ex. utförts tidigare hade besökarutbudet påverkats av detta lov. Under min enkätperiod hade museet fortfarande lågsäsong, då Fornsalen har öppet tisdag-söndag kl. 11-16. En vecka senare, med start i maj, börjar deras högsäsong, öppet alla dagar i veckan och tre timmar längre var dag än under lågsäsong.28 Längre öppettider ökar antalet totala besökare vilket kunde ha avspeglats i antal eller sammansättning av informanter. Var i museet jag utförde enkäten spelar också in. Jag och min enkätstation stod upprättade i museets entré, vid ingången till Fornsalen. Jag avgjorde detta vara den mest strategiska positionen. Hade enkäten utförts i t. ex. Konstmuseets entré istället hade utbudet informanter varit sämre då jag lade märke till att färre besökare köpte biljett till Konstmuseet än till Fornsalen. Museets lokalisering, i Visby på Gotland, påverkar också informanternas och undersökningens representativitet. Gotlands museum, lokaliserat på en relativt avlägsen ö, har säkerligen mycket lägre antal besökare än t. ex. det omfattande Nordiska museet, beläget i vår huvudstad. Troligen skiljer sig demografin på besökarna också. Visby, i egenskap av världsarv, har möjligen besök av fler utländska turister, i proportion till inhemska sådana, än t. ex. Nordiska museet. Denna faktor är av mindre vikt i just min enkätundersökning dock då få eller inga utländska turister svarade på enkäten eftersom jag inte hade några enkäter på engelska. Att utföra enkäten på Nordiska museet hade troligen givit undersökningen något bättre representativitet dock då chanserna är goda att
besöksutbudet där är mer varierat än på Gotlands museum. Detta då Nordiska museet är mer tillgängligt för fler i och med sitt läge i huvudstaden, relativt centrerat i landet, men också det mycket högre invånarantalet i staden, med omnejd, i jämförelse med Visby resp. Gotland. Något annat som påverkar enkätens representativitet är huruvida dess informanter redan hade ett intresse för autenticitetsproblematik, föremålsvård och föremåls
tillståndshistoria. Enligt enkätsvaren på fråga 7 (se Resultat och analys) var en majoritet redan intresserade av detta, därmed är det möjligt att undersökningen inte fångar de
27 Engström, Barbro, Region Gotland, “Läsårstider för Gotland 17-18”, 2018-05-18, https://www.gotland.se/85328, hämtad 2018-06-07.
Monzón Preis, My, Region Gotland, “Läsårstider för gymnasieskolan”, 2018-04-20,
https://www.gotland.se/55333, hämtad 2018-06-07.
besökare som inte har ett uttryck intresse i dessa ämnen. Enkäten förlorar då en del av sin förmåga att korrekt representera museibesökares uppfattning av föremåls skick och attityder till föremålsvård. I rannsakningens ljus får framhållas att möjligheten är trolig att jag omedvetet, och ibland medvetet styrt vilka informanter som svarade på enkäten. Efter
Uttryckligen autentiskt lärde jag mig att barnfamiljer eller besökare som har barn med sig
sällan svarar på en enkät. Bland de grupper av besökare som bestod av endast en vuxen men mer än ett barn, fick jag oftast inte ens möjligheten att fråga om de ville besvara min enkät eftersom Gotlands museum var strikta med att jag inte skulle vara för påstridig gentemot besökarna. Att fånga och behålla uppmärksamheten hos en vuxen som ska hålla koll på två eller fler barn utan att vara påstridig är inte det lättaste och därför valde jag ofta det säkra före det osäkra. Detta även för enkätens kvalités skull då risken fanns att besökare
tillhörande ovan beskrivna kategori inte skulle ge enkäten sin fulla uppmärksamhet. Jag gjorde även ett aktivt val att inte fråga några av besökarna som jag hörde tala endast andra språk än svenska, t. ex. till personalen i receptionen. Eftersom jag bara hade enkäter på svenska fann jag ingen anledning att fråga de besökare vilka till min vetskap inte talade svenska om de ville besvara enkäten.
Jag hade svårigheter när jag utformade fråga 2 (se Resultat och analys) i enkäten då jag kände mig något begränsad i utbudet som gavs gällande typer av utställningar att besöka. Två informanter svarade på denna fråga, under “Annan” att de brukar gå på naturhistoriska utställningar, en ämnestyp som helt föll mig ur minnet under utformningen av frågan. En ämnestyp jag önskar att jag hade haft med bland svarsalternativen med som inte gavs som exempel förrän den slutliga enkäten fastställts, efter två provenkäter med påföljande revideringar.
Som nämnt under Metod och material krävde sammanställningen av fritextsvaren till fråga 8-10 kategorisering och ett visst mått av tolkning. Utan kategorisering och tolkning av dessa svar skulle redovisningen av dessa bara bestå av en långrandig uppräkning av 3x40
fritextsvar. Eftersom enkäten besvarades analogt, alltså med handskrivna svar, var det tid jag inte ansåg mig ha till mitt förfogande att manuellt skriva av alla de svaren för att presentera i en eventuell bilaga. Därför har jag så objektivt jag kunde försökt återge svaren genom sammanfattningar och citat för att göra dem för läsaren mer hanterbara och läsbara än flera sidor kopierade fritextsvar.
och i samklang med vad Harrison skildrar i föregående kapitel i antologin.29 Därmed bedömde jag “The informed muse” en tillförlitlig källa att basera den delen av min teori på, med stöd av de delar eller paragrafer av Museilagen vilka behandlar museers roll som lärande institution, transparens och tillgänglighet till kunskap.30 Det kan dock anses något vanskligt att ta stöd för sitt teoretiska perspektiv i en lag, då dessa tenderar att vara vagt utformade med stort utrymme för tolkning.
Tidigare forskning
Syftet med mitt projektarbete Uttryckligen autentiskt var att försöka avgöra huruvida museibesökare på egen hand kan utröna vårdåtgärder. I syftet ingick även att avgöra om föremålsvård var kunskap som besökarna var intresserade av att lära sig, samt att studera en föredömlig utställning i ett försök att ta fram råd eller riktlinjer för att i utställningar
inkludera redovisning av vårdåtgärder. Dock skulle sådana råd vara beroende på enkäten och huruvida besökare kunde utröna vårdåtgärder och om de brydde sig om sådan kunskap. Resultatet jag kom fram till i Uttryckligen autentiskt gav indikationer på att vårdåtgärder kan behöva redovisas i utställningar, eller att detta åtminstone är att föredra. Detta då ca hälften av informanterna i min muntliga enkät hade svårigheter att avgöra vad jag kallar materiell autenticitet. Alltså att avgöra vilka eller skilja mellan möbler som blivit restaurerade eller dylikt gentemot möbler vilka "endast" var välbevarade tack vare begränsad användning.31 Enkätundersökningen i projektarbetet var begränsad, både till antal enkäter (10 stycken) och geografiskt (Gotlands museum). Undersökningen var även något bristfällig i utförande.
Autenticitet
Massor med forskning har gjorts inom området autenticitet. Bl.a. kring representation – vems kulturarv väljer museer att visa, hur och varför, samt kring autenticitet ur ett mer kontextuellt än materiellt perspektiv. T.ex. ursprungsbefolkningars och minoriteters immateriella kulturarv i förhållande till turismen och hur man håller kulturarvet autentiskt när det kommersialiseras. Ett exempel på sådan forskning är “Heritage and tourism” av Mattew Kurtz i Understanding heritage in practie och “A people story: heritage, identity and authenticity” av Sharon Macdonald i Heritage, Museums and Galleries - An introductory
reader.
29 Harrison, Julia D., “Ideas of museums in the 1990s” i Heritage, museums and galleries: an introductory reader,
Gerard Corsane (red.), London, Routledge, 2005, s. 43 ff.
30 Museilag 2017:563, 2 §, 4 §, 6-7 §, 11 §.
En bok i vilken aspekter som rekonstruktion, reproduktion, autenticitet och restaurering behandlas är Victor Edmans Sjuttonhundratalet som svenskt ideal - moderna
rekonstruktioner av historiska miljöer. Där presenterar Edman tre historiska miljöer vilka på
1930-talet rekonstruerades med nya vetenskapliga metoder som lade grunden för dagens hantering av restaureringar. I boken framläggs även bakgrunden och orsakerna den nya inställningen, samt att dessa rekonstruktioner och den ideologi dem tillhör problematiseras.
Gestaltningsproblematik
Ett område som är nära knutet till autenticitet är gestaltning, främst av historien, och problematiken som uppstår då. Här innefattas både kontextuell problematik likt den kring autenticitet där svårigheter återfinns som vems historia som ska gestaltas, vilken typ av kunskap redovisas, vem gestaltas den för och vem gör gestaltandet - vem har
tolkningsföreträde? Innefattat är även praktisk problematik som hur vi gestaltar. Med vilka medier och hur mycket interaktion som ska finnas dels mellan besökare och föremål, företeelser, utställningar etc. och dels mellan besökare och guider eller museipedagoger. Aspekter av interaktion behandlas på olika sätt både i Museipedagogik - konsten att visa en
utställning av Monica Cassel och “Heritage authenticities - a case study of authenticity
perceptions at a Danish heritage site” av Johanne Dueholm och Karina M. Smed i Journal of
Heritage Tourism. Cassel talar bl. a. om att hur en guide hanterar ett föremål och dennes
attityd gentemot föremålet färgar besökares bild av det och liknande föremål. Hon talar även om vilken typ av kunskap besökare tenderar att efterfråga och hur en bäst besvarar olika typer av frågor. Heritage authenticities har en mer teknisk ingång till ämnet och behandlar nya visualiseringstekniker och hur dessa förhåller sig till besökares idéer om och krav på autenticitet samt till kulturvårdares relativa konservatism.
I “The informed muse” berättas om den växande kritik som under 1980–90-talen ledde till stora förändringar inom museibranschen, inte bara inom administrationen utan attityder gentemot utställningsmetodik och besökarna. Information och representation blev
nyckelbegrepp, man började se museer som en plattform för lärande, för alla, inte bara för de professionella och andra invigda i kulturvården. Utställningar utformades för at tillgodose den nya större målgruppen och framsteg gjordes inom utställningsmetodik-, teknik- och pedagogik.
Watson tar upp tolkningsfrågor – förhållandet mellan den idag något förlegade Estetiska modellen, antagandet att (främst) estetiska värden är synliga och inneboende i själva objekten och den Kontextuella modellen, där fokus inte ligger på estetik eller inneboende värden utan hur objekten kan användas för att berätta och illustrera olika historier. Andra ämnen de berör är problematik kring värdebedömning, t.ex. tillskrivningen av värden. Vem som har, eller som ofta var fallet förr gällande bl.a. kuratorer, tar sig auktoriteten att tillskriva värden. Benton och Watson redogör även för museers förändrande förhållande till sin omgivning, hur de breddat sin målgrupp och blivit mer öppna och interaktiva med sina besökare och samhället. Texten innehåller även en demografisk undersökning över brittiska museibesökare och deras intressen och åsikter angående museer.
I ”Interpretation of heritage” av Susie West och Elizabeth McKellar diskuteras och
problematiserar Enamestadgan. Denna är ett internationellt ramverk av tolkningsstandarder för kulturarv vilken behandlar tillgång, förståelse, informationskällor, miljö och kontext, bevarande av autenticitet, planer för hållbarhet, inkluderingsangelägenheter och vikten av forskning, utbildning och utvärdering. Författarinnorna utforskar även kulturarvstolkningens ursprung samt problematiken hos den traditionella tolkningen av kulturarv, vilken
centrerade mycket kring sakuppgifter som ägare eller stilistiska inflytanden. Kapitlet innehåller även en fallstudie av Blenheim Palace i Oxfordshire och hur detta förhåller sig till utställningsideologier- och praxis i egenskap av privatägt kulturarv och museum öppet för allmänheten. Hur det museet tidigare hållit sig till en tämligen gammalmodig
utställningsmodell både vad gäller teknik och den information man valt att lyfta fram (slotts militärhistoria och Winston Churcills släktskap med familjen Marlborough som ägt slottet sedan det byggdes), men som 2006 tog ett stort språng in i den nya ideologin med sin utställning Blenheim Palace: The Untold Story. Denna utställning berättade om familjen och betjänterna, med fokus på kvinnorna, deras liv och förhållande till varandra. Detta
presenterades med innovativa utställningstekniker så som skiktad information, där besökaren själv kan avgöra hur mycket eller lite de vill fördjupa sig, och interaktiva medier som en projektion av en av slotts tidigare kammarjungfrur som agerar guide.
teatervetenskaplig föreställningsanalys. Analysen appliceras på hennes deltagande observationer, inklusive anteckningar och minnesbilder samt museets styrdokument.
Eftersom de flesta av dessa observationer gjordes under hennes praktik på Livrustkammaren har arbetet ett “inifrånperspektiv” vilket Nyberg själv ser som fördelaktigt. Stora delar av arbetet stödjer sig på Erik Mattsons avhandling Rättens iscensättning: rum, framträdanden,
gränser, både vad gäller utformning och teori. Maktspel är ett brett arbete vilket undersöker
Resultat och analys
Här presenteras enkätundersökningen, med frågorna och bilderna från enkäten,
sammanställningar av svaren samt diagram över frågor med många svarsalternativ eller med mer komplicerad sammanställning, för att öka överskådligheten.
Fråga 1.
1. Hur ofta brukar du gå på museum?
□ Mer sällan än en gång om året
□ 1 gång om året
□ 1 gång i halvåret
□ Var 3:e månad
□ Varannan månad
□ 1 gång i månaden
□ 2 eller flera gånger i månaden
52,5 % av informanterna går på museum en gång i halvåret, 22,5 % går en gång om året och 22,5 % var tredje månad. Nästan alla resterande (27,5 %) går på museum varannan månad, en gång i månaden eller två eller fler gånger i månaden, medan endast en av informanterna går på museum mer sällan än en gång i månaden.
Figur 1. Diagram över sammanställda svar på fråga 1.
1 9 21 9 4 4 3 0 5 10 15 20 25 Mer sällan än en gång om året 1 gång om året 1 gång i halvåret Var 3:e månad Varannan månad 1 gång i månaden 2 eller fler gånger i månaden
Fråga 2.
2. Vilken typ av utställningar brukar du se då? (Kryssa i ett eller flera alternativ)
□ Kulturhistoriska
□ Modern konst
□ Traditionell konst
□ Teknik/teknikhistoriska
□ Militär/militärhistoriska
□ Sjöfart/sjöfartshistoriska
□ Samhällsdebatterande
□ Musikhistoriska
□ Personhistoriska
□ Arbetslivshistoriska
□ Samtidsdokumenterande
□ Annan
_____________________________________________________________________
Som du kan notera ovan kunde informanterna välja mer än ett svarsalternativ.
Figur 2. Diagram över sammanställda svar på fråga 2.
Fråga 3
.3. Vad jobbar du med?
_____________________________________________________________________
En majoritet, nästan 63 %, av informanterna har “neutrala” jobb. Alltså inte ett jobb inom kulturvård eller som gör att de är insatta i den branschen, men inte heller ett jobb som är i stark opposition till kulturvårdbranschen, så som elektriker eller jobb inom naturvetenskap. 12,5 % faller inom den sistnämnda kategorin, jobb i stark kontrast till kulturvård, medan de som har jobb i anknytning till kulturvård utgörs av 17,5 %. Kom ihåg att dessa värderingar kring “neutrala” jobb och jobb som är i anknytning till eller i opposition till kulturvård är mina subjektiva definitioner. Så även gällande uppdelningen av hobbyer/intressen nedan.
Fråga 4
.4. Vad är dina hobbyer eller intressen?
_____________________________________________________________________
Fördelningen av hobbyer eller intressen under samma tre subjektivt definierade kategorier som ovan är något mer jämnt fördelad, där 55 % av informanterna har “neutrala” intressen medan 27,5 % har intressen i kontrast till kulturvård, så som idrott, segling eller genealogi. Endast 15 % har intressen inom eller i anknytning till kulturvård, så som båt- eller husbygge eller konsthantverk. 36 20 16 14 10 15 5 34 9 12 7 3 0 5 10 15 20 25 30 35 40
Fråga 5.
5. Är du på något vis insatt i museibranschen eller antikvitets/auktionsbranschen?
□ Ja
□ Nej
□ Nej, men (t. ex. amatörintresse eller har familj/vänner som jobbar inom någon
av dem)
_________________________________________________________________
Endast 4 stycken informanter (10 %) angav att de på något sätt är insatta i museibranschen eller antikvitets- eller auktionsbranschen. 25 % angav att medan de själva inte är insatta har de exempelvis ett amatörintresse inom ett liknande område eller en vän eller familjemedlem som är insatt. Dock svarade en majoritet av 65 % att de inte alls är insatta. Denna fråga är beroende av väldigt individuell tolkning från informanternas sida. På vilket sätt eller till vilken grad som informanterna är insatta i dessa branscher eller inte är något bara de vet själva.
Fråga 6.
6. Vilken typ av information brukar du vilja ha i en utställning? (Kryssa i en eller flera)
□ Bara historisk fakta i förhållande till utställningens tema
□ Bara specifik fakta om föremålen i utställningen
□ Både och
□ Ingetdera
□ Annat
_____________________________________________________________________
Som du kan notera ovan kunde informanterna välja mer än ett svarsalternativ.
metodologisk praxis), samt specifik fakta om föremålen i utställningen. Detta svarade genom att kryssa i alternativet “Både och”, snarare än att kryssa i de första två separata alternativen. De andra två informanterna svarade att de bara var intresserade historisk fakta i förhållande till utställningens tema. Två av de 95 % som svarade att de var intresserade av båda typer av fakta svarade också “Annat”, med fritextsvaren “interaktiv utställning” och “saklighet, kontextrelaterat”.
Fråga 7.
7. Är du intresserad av sådan information som nedanstående? (Kryssa i en eller flera)
□ Föremålets historia innan det kom till museet (så som ägare, var föremålet
kommer från, hur det kom till museet)
□ Föremålets användning
□ Fakta om föremålet tillstånd eller utseende (så som specifik skada, förklaring till
varför ett föremål ser välbehållet ut eller skiljer sig från liknande föremål)
□ Nej
Även på denna fråga kunde informanterna välja mer än ett svarsalternativ.
Gällande frågan om vilken typ av information kring museiföremål som informanterna är intresserade av är föremålets användning det svarsalternativ som har en klar majoritet, på 87,5 %. Tio procentenheter färre (77,5 %) är intresserade av föremålets historia innan det kom till museet, exempelvis tidigare ägare och var föremålet kommer ifrån. Fakta om ett föremåls tillstånd eller utseende (så som information om en skada eller en förklaring till varför ett föremål skiljer sig från liknande föremål) är den typ av information som i
enkätsvaren har lägst antal intressenter. Dock, på en svarsfrekvens på 62,5 %, är detta ändå något som intresserade majoriteten av informanterna.
Fråga 8.
8. Vad är anledningen tror du till att dessa stolar är i olika skick? (Ifall ditt svar
relaterar till någon av bilderna specifikt, benämn dem A, B, C, D , hellre än "någon"
eller "en")
_____________________________________________________________________
_____________________________________________________________________
Vad gäller fråga 8 “Vad är anledningen tror du till att dessa stolar [de fyra enkätbilderna] är i olika skick?” har svaren en relativt jämn fördelning, dock är resonemangen givna som fritextsvar så ett visst mått av tolkning var nödvändigt vid analys av svaren. Dessa fritextsvar redovisas här antingen som direkta citat eller som parafraser.
Kategorierna “Replika” och “Annat” (se Metod och material) håller vars 10 % av svaren medan “Ingen kunskap/Blank” står för 7,5 %. Sammanlagt håller de tre kategorierna 27,5 % av svaren. Drygt 36 % (exakt procent är 36,25 %) härrörde anledningen stolarnas olika skick till förvaringsförhållanden och användning, den kategori för sammanställning jag för fråga 8 kallar “Välbehållen/Olika användning”. Här framlades argument och förklaringar med varandra liknande andemening, men med skiftande ordval. Resonemang och orsaker som skrevs i de motiverande fritextsvaren var användandet av stolarna, och karaktären av det användandet. Även varierad användning, på olika sätt, i skiftande grad eller utsträckning, vid olika tillfällen eller med olikartat syfte. Nära anslutet till dessa ordval och motiveringar är sådana som relaterar till vilka som ägt stolarna, vad för typ av hem eller miljö respektive stol tillhört och/eller när eller hur en stol använts där. T. ex. att Stol A skulle ha tillhört en lägre klass, att Stol A och D var “mer använda i vanliga hem” eller att en stol använts som
“vardagsstol” eller till vardag medan en annan använts som “gäststol” eller “fint”. Svaren om typ av hem stolarna kunnat stå i eller för vilket syfte de användes knyter även an till
för varierande skick medan två (5 %), även här i samband med andra svar, framförde stolarnas hållbarhet eller slitstyrka vara en avgörande faktor. Detta uttrycktes som “olika material” och “byggkvalité”.
22,5 % angav anledningen till stolarnas olika skick att vara någon form av vårdåtgärd (sammanställningskategori därmed namngiven “Vårdåtgärd”), uttryckt i termer som restaurerad/restaurering, konservering, renoverad/renovering, “fixad”, omklädsel eller “underhållits”.
Lika många (22,5 %) uppgav svar vars resonemang inkluderade både vårdåtgärd och förvaringsförhållanden/användning (sammanställningskategori döpt till “Både och”). Av dessa lade en majoritet på 66 % tyngden av sitt svar på att anledningen till de olika skicken är att vissa av stolarna är mer välbehållna än andra, hellre än vårdåtgärder, även om båda anledningar nämndes. Om en drar en hård linje mellan svarskategorierna “Välbehållen/Olika användning”, “Vårdåtgärd” och “Både och” är de någorlunda jämnt fördelade. Kategorin “Välbehållen/Olika användning” håller 36 % av svaren medan “Vårdåtgärd” och “Både och” håller vars 22,5 %. Som nämnt ovan angående helhetskategorin “Både och” ligger
majoriteten av svaren inom delkategori 2 “Tyngd välbehållen”, alltså fler eller starkare resonemang kring förvaringsförhållanden och användning. Delkategori 2 utgör 15 % av alla svar (se grön stapel i diagram nedan). Med detta i åtanke höljs procenten av informanter som tänker i banor av att ett föremåls skick beror på hur eller med vilken frekvens det använts eller hur eller var det förvarats, hellre än eventuella vårdåtgärder, till dryga 51 % (alltså 36,25 % “Välbehållen/Olika användning” + 15 % delkategori 2 “Både och” med “Tyngd välbehållen”).
