• No results found

"Tend the light"

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share ""Tend the light""

Copied!
30
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

"Tend the light"

En autistisk läsning av Jeanette Wintersons Lighthousekeeping

"Tend the light"

Jeanette Winterson's Lighthousekeeping with an autistic perspective

Sanna Thörnvall Ryberg

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Litteraturvetenskap

C-uppsats 15hp

(2)

Abstract [se]

Uppsatsens syfte är att visa hur litteratur kan läsas och skrivas autistiskt. Att läsa en text innebär att vi avkodar och tolkar diskursen med hjälp av våra personliga referensramar. Med hjälp av olika litteraturteoretikers begrepp belyser denna uppsats att det finns skillnader i avkodningen baserat på kognitiva färdigheter och här främst svårigheter påverkade av autismspektrumsstörningar.

Genom en kvalitativ textanalys av Jeanette Wintersons verk Lighthousekeeping visar uppsatsen hur dessa autistiska perspektiv kan upptäckas och även användas i språket. Julia Kristevas begreppsdefinition gällande semiotisk tolkning är en stöttepelare i analysen vilket även Victor Sklovskijs begrepp främmandegöring och Roman Jakobsons teorier kring litterär afasi är.

Analysens slutsats är att det autistiska kan nyttjas för att berika tolkningsvariationerna och estetiskt förändra språket från prosaiskt till mer poetiskt. De autistiska språkgreppen som kan utläsas i Jeanette Wintersons roman Lighthousekeeping gör att språket utmanar läsarens automatiska avkodning och agerar därmed förfrämligande.

Abstract [en]

The aim of this essay is to highlight how literature can be read and written from an autistic perspective. When reading a text we decode it and interpret the discourse with help from a personal frame of reference. With help from concepts created by a wide range of literature theoretics, this essay highlights differences evident in the deciphering process based on cognitive skills and specifically difficulties affected by autistic spectrum disruptions.

Through a qualitative text analysis by Jeanette Winterson’s novel Lighthousekeeping, the paper aims to highlight how these autistic perspectives can be discovered and even utilized in language. Julia Kristeva's concept definition regarding semiotic interpretation is a pillar in the analysis as well as Victor Sklovskij’s concept of alienation and Roman Jakobson’s theories regarding literary aphasia.

(3)
(4)

Innehåll  

1. Inledning  ...  1  

1.1 Syfte och metod  ...  2  

1.2 Bokens handling  ...  3  

2. Poetik i teorin  ...  3  

2.1 Metaforer, metonymier och liknelser  ...  4  

2.2 Autistisk avkodning  ...  5  

2.3 Semiotik och symbolik  ...  7  

3. Poetik i Lighthousekeeping  ...  9  

3.1 Metaforer, metonymier och liknelser  ...  11  

3.2 Karaktärernas namn  ...  13  

3.3 Ljus och mörker  ...  16  

4 Avslutning  ...  22  

(5)

1. Inledning

När jag läste Lighthousekeeping första gången fängslades jag av Jeanette Wintersons språk och det sätt hon lekte med ord och läsarens ordförståelse. Det var en känsla av förståelse, igenkänning och förundran som hos mig hängde kvar långt efter att jag läst ut sista sidan. Det dröjde inte länge innan jag återigen tog upp boken och känslan höll sig kvar även denna gång. Det är nu många år sedan och boken blev en följeslagare som jag ofta återkom till under sena litteraturdiskussioner med likasinnade vänner.

När uppsatstiden närmade sig visste jag omedelbart vilken text jag ville fokusera på men hur jag skulle närma mig den var inte lika självklart. Flera gånger i beslutsprocessen läste jag hela eller delar av boken och funderade på varför just denna bok gjort ett så stort intryck och även bestående avtryck hos mig. Jag valde inledningsvis att fokusera på bildspråket som präglar texten men upptäckte att jag ofta gled in på hur man avkodar snarare än vad som avkodas. Jag insåg då att Wintersons språk var snarlikt mitt eget, autistiskt präglade, tankesätt och plötsligt började jag se en röd tråd. Varje dag avkodar vi vår omgivning på olika sätt beroende på vilka vi är och vad vi har för förförståelse. Allt från att läsa en text, hälsa på en vän eller titta på en film innebär att vi tar till oss information och tolkar den utifrån våra intuitiva och av samhället normerade referensramar. För att kunna analysera dessa tolkningar behöver vi i viss mån särskilja det intuitiva från det inlärda vilket jag personligen har relativt lätt för att göra. Jag vet vad som är inlärda beteenden för de sätten att reagera är inte automatiska utan en medveten tankeprocess för mig vilket det för normfungerande personer generellt inte är.

(6)

i kombination med varandra hjälpt mig lyfta fram det autistiska i Wintersons poetik. Även Roman Jakobsons terorier om litterär afasi har hjälpt mig att förstå och strukturera mina egna erfarenheter och utskilja det autistiska gällande svårigheter i att avkoda bildliga uttryck korrekt i text.

Jag har personligen en autismspektrumsstörningsdiagnos vilket påverkar stora delar av mitt liv och så även mitt sätt att avkoda texter. Det är något som varit min tillgång i flera avseenden eftersom det gjort att jag sett nivåer i litteratur som gått andra förbi samtidigt som det även varit min svaghet då vissa underliggande meningar varit för kamouflerade för mig att upptäcka. Min förförståelse inom autismspektrumet är något jag inte kan bortse från eftersom det påverkar hela mitt sätt att tänka och resonera, allt jag läser får således ett autistiskt perspektiv och det är, med uppmuntran av min handledare, ett medvetet val att anamma det och utnyttja det till någonting positivt istället för att negligera det eftersom det i detta fall är en styrka.

1.1 Syfte och metod

Syftet med uppsatsen är att med Victor Sklovskijs formalistiska begrepp främmandegöring och Julia Kristevas psykoanalytiska litteraturteorier kring symbolisk och semiotisk tolkning visa hur Jeanette Wintersons verk Lighthousekeeping kan läsas med ett autistiskt perspektiv. Roman Jakobsons teorier kring litterär afasi har använts primärt för att peka ut problematiken som finns kring avkodning. Ett bisyfte med uppsatsen är att belysa hur ett autistiskt språk kan inverka på diskursen samt påverka poetiken estetiskt.

För att belysa det autistiska i poetiken kommer en textanalys genomföras med fokus på metaforer, metonymier, liknelser samt huvudkaraktären Silvers sätt att avkoda omgivningen. Ett större kapitel kommer ägnas åt boken tema: ljus och mörker. Genom att sätta texten i perspektiv till Sklovskijs och Kristevas teorier samt med Roman Jakobsons litterära afasi-begrepp visa hur litterariteten kan påverkas och förändras med ett autistiskt språk.

(7)

torgföring av egna åsikter kommer mina iakttagelser analyseras genom de begrepp och teorier som tidigare nämnts.

• Kan Lighthousekeeping läsas med ett autistiskt perspektiv? • Har Wintersons språk i Lighthousekeeping en autistisk poetik?

Under uppsatsen kommer en grov generalisering gällande autism och icke-autister göras och det kommer vara ytterligheter samt min egna förutsättningar i egenskap av autistisk som sätter ramarna. Likaså kommer uttrycket "en autist" användas och jag vill poängtera att ingen är sin diagnos men att det i denna uppsats är det autistiska i personligheten som är väsentligt.

1.2 Bokens handling

Lighthousekeeping är uppbyggd genom en ramberättelse som handlar om Silver och ett fortlöpande återberättande av händelser som berör staden och fyren hon bor i. Silver blir vid ung ålder föräldralös och placeras då hos fyrväktaren Pew. Med Silver som berättarröst följer vi först hennes liv i fyren och sedan hennes jakt på ett annat sammanhang efter att fyrens ljus automatiserats och fyrväktaryrket blivit överflödigt. Parallellt med att vi följer Silver berättar Pew historien om fyrens grundare Babel Dark och hans alternativa liv som Lux för Silver. Hon lär sig genom Pew berättarkonsten och förvaltar den sedan genom att i senare delen av boken fortsätta berätta historier för sin kärlek.

2. Poetik i teorin

Eftersom tidigare forskning inom ämnet är bristfällig finns det anledning att betona begreppdefiniering och med dessa begrepp sedan utreda frågeställningarna.

(8)

intrycket av meddelandet.1 Det poetiska språket går att finna i all litteratur och är inte förbehållet poesi. Prosa och poesi har båda mer eller mindre poetiskt språk beroende på textens syfte. En facktext är inte skapad för att väcka känslor utan för att förmedla kunskap medan en litterär text skrivs för känslan, upplevelsen, och det är den litterära textens poetik i Lighthousekeeping som är i fokus i uppsatsens analys. I uppsatsen kommer ordet poetik användas som ett samlingsnamn för diskursens text, språk och stil.

2.1 Metaforer, metonymier och liknelser

Det finns några begrepp som är lätta att blanda ihop som kommer att användas och det är främst liknelse, metafor och metonym. Liknelse är "en kort och enkel berättelse eller ett uttryck som jämför något med sådant man känner igen i vardagslivet"2 enligt Nationalencyklopedin medan metafor enligt samma källa är "ett sätt att uttrycka sig som innebär att man använder ett bildligt uttryck för att säga något".3 Exempel på liknelse är "kärlek är som en resa" medan en metafor istället utrycker att "kärlek är en resa". Båda meningarna förtäljer oss i grunden samma sak men uttrycksättet skiljer sig. Metaforen kräver en förförståelse kring relationer samt resande medan liknelsen ger oss svaret i och med det lilla, men betydande, ordet som. Per Lagerholm skriver att liknelser kännetecknas av ett "jämförande uttryck" exempelvis som, likt och såsom medan metaforen faktiskt säger att kärlek är en resa och inte bara likt en resa.4

Metaforer kan förklaras med att de har två olika domäner, måldomänen förklaras genom en källdomän. Om vi använder oss av samma uttryck som ovan är kärlek måldomänen; det vi vill förklara eller berätta om. Resa benämns istället som källdomän; det ord vi utgår från för att beskriva måldomänen. Dessa domäner kan användas i olika former men vidmakthåller fortfarande sin status som mål- eller källdomän då den konceptuella metaforen "kärlek är en resa" består.5 Metaforer är ofta svåra att förstå för personer med autismspektrumstörning eftersom en bokstavlig tolkning ligger närmare till hands än en bildlig tolkning.

                                                                                                                         

1 Victor Sklovskij, "Konsten som grepp", Bengt A Lundberg (övers.), Entzenberg, Claes & 2 Nationalencyklopedin, "Liknelse",

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/liknelse (hämtad 2017.01.05) 3 Nationalencyklopedin, "Metafor",

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/metafor (hämtad 2017.01.05) 4 Per Lagerholm, Stilistik, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2008, s.158

5 Jan Svanlund, Metaforen som konvention: graden av bildlighet i svenskans vikt- och

(9)

Metonym är en stilistisk figur där ett ord byts ut mot ett annat, relaterat, ord. En del får axla innebörden av helheten och tar sig precis som metaforen ett bildligt uttryck. Exempelvis är "att ta till flaskan" en metonym på att "ta till alkohol" och "hela biosalongen applåderade" är en metonym på "hela publiken (i biosalongen) applåderade". För en autistisk person är en metonymi ofta lättare att förstå eftersom det generellt inte är lika abstrakt bildligt som en metafor.

2.2 Autistisk avkodning

För att förstå hur en autistisk läsning skall genomföras behöver diagnosbilden redas ut. Om en person skall diagnosticeras med autismspektrumstörning krävs omfattande problematik inom två huvudområden. Det första området är att personen skall ha begränsad förmåga i social kommunikation samt i socialt samspel. Svårigheterna kan visa sig i att personen har svårt att använda sig av och tolka kroppspråk, begränsad inlevelseförmåga samt i mer eller mindre omfattning är oförmögen att förstå underliggande meningar i kommunikation, exempelvis ironi eller metaforiska uttryck. Ett vanligt begrepp för att förklara detta är Theory of Mind (ToM). ToM har inte ett etablerat begrepp på svenska och en direktöversättning likt "teorin om medvetande" gör det inte helt rättvisa. ToM som begrepp används ofta inom autismforskning som en förklaringsmodell och innebär förmågan att sätta sig in i en annan persons tankar och upplevelser, att kunna förstå en annan persons perspektiv och känslor.

Det andra huvudområdet för att kunna fastställa diagnos är att personen måste ha begränsande mönster kring aktiviteter och intressen samt sensoriska svårigheter. Under detta område räknas även anpassningsförmåga och specialintressen in. I uppsatsen kommer det vara problematik inom det första området som belyses eftersom det är kommunikation och dess avkodning som tydligast kommer fram i texten och eftersom det är poetiken som skall analyseras är karaktärernas aktiviteter och intressen av sekundär natur.6

Huvudkaraktären Silver är berättarösten som vägleder oss genom ramberättelsen. Hennes sätt att se sin omgivning och sättet hon återberättar det för oss antyder en annorlunda perception och ett annorlunda sätt att avkoda omgivningen som är karakteristiskt för personer inom autismspektrumet. Generaliserat kan det förklaras

                                                                                                                         

6 Katarina Kindwall, "Diagnoskriterier för autism", Stockholms läns landsting,

(10)

som att en autistisk person har begränsade förmågor till att se gråskalor i en text.7 Retoriska frågor tolkas som reella frågor och vaga formuleringar som exempelvis "kan du öppna fönstret?" uppfattas bokstavligt som en upplysningsfråga och inte som en uppmaning till att öppna fönstret.

Roman Jakobson var en rysk-amerikansk litteratur- och språkforskare som hävdar att det finns två aspekter av språkliga svårigheter, detta benämner han som afasi. Hans användning av termen afasi har för honom en vidare innebörd än vi idag använder begreppet. Han menar att det finns två olika språkrelationer som påverkar vår förmåga att tolka text korrekt och det är selektion samt kombination. Selektion menar han innebär vår kapacitet att välja, byta ut och förstå enskilda ord, att kunna förstå metaforer och se orden som lösa begrepp konstituerade av konceptuellt tänkande. Kombination å andra sidan innebär att kunna sätta in orden i kontext endast baserade på ordet. Det prövar vår förmåga att koppla samman delar till en helhet. En metonym fungerar kontextbildande och är ett bra exempel på Jakobsons teorier om kombination. Kortfattat kan selektion sägas handla om likhet mellan orden och kombination om närheten mellan orden.8

Jakobson talar även om språkets funktion inom poesi och prosa, han talar om språkets litteraritet. Varje text har emotiv funktion (avsändare), poetisk funktion (meddelande) och konativ funktion (mottagare) samtidigt som meddelandet är omgivet av olika faktorer som påverkar formen av meddelandet. Dessa faktorer är referentiell (kontext), fatisk (kontakt) och metaspråklig (kod) och det är dessa faktorer som avgör om poetiken kommer fram till konativet som emotivet avsett.9

Även om en autist inte har afasi i sig kan paralleller mellan Jakobsons teorier och en autistisk läsning dras. Språkanvändningen i Lighthousekeeping kombinerat med Jakobsons afasiteorier illustrerar tydligt hur språkliga feltolkningar som i vardaglig kommunikation kan vara ett problem istället blir ett tecken på kreativitet och nyskapande i litterära sammanhang. Som tidigare berörts så är

bokstavliga tolkningar vanligt förekommande hos personer med

autismspektrumstörning som då kan sägas ha problem främst med att förstå selektion – metaforiska omskrivningar. En neurotypisk person har generellt lättare att läsa                                                                                                                          

7 Med autistisk person menas här en person med autismspektrumstörning; autism, asperger syndrom samt atypisk autism.

8 Roman Jakobson, Poetik och lingvistik: litteraturvetenskapliga bidrag, Thore Pettersson (övers.), PAN/Norstedt, Stockholm, 1974, s.129f

(11)

mellan raderna och det metaforiska tänkandet går vanligen automatiskt.10 Kombination i formen av metonym innebär uttryck som "jag läser Strindberg". Personen menar att hen läser verk skrivna av författaren August Strindberg men närheten mellan "Strindberg" och "verk författade av August Strindberg" är så uppenbar att det inte behöver uttryckas. Meningen blir begriplig även vid en mer autistisk läsning eftersom meningen även vid en bokstavlig tolkning blir lättfattlig. En metaforisk omskrivning baserat på Jakobsons selektion skulle istället kunna uttryckas "jag slukar Strindbergs böcker" vilket vid en autistisk läsning, där läsningen begränsas av bokstavlighet, blir besvärligare att intuitivt avkoda.

2.3 Semiotik och symbolik

Semiotik är ett samlingsnamn för det systematiska studiet av tecken, inklusive icke-språkliga. För Julia Kristeva, vars begreppsdefinition kommer ligga till grund för analysen i denna uppsats, innehar semiotik en mer begränsad betydelse som ställs i kontrast till det Kristeva kallar det symboliska. För Kristeva innebär semiotik den medfödda förmågan till tolkning. Det är spädbarnets, fasen som Kristeva kallar chorans, tolkning av att värme betyder trygghet, mat betyder överlevnad och att smärta betyder fara. Dessa tolkningar är inte beroende av något egentligt språksystem i sig, den har ingen given syntax utan kommer snarare från undermedvetna instinkter.11

Vid sidan av det semiotiska har vi enligt Kristeva det symboliska. Med det symboliska menas exempelvis tecken, ord, diskurs och grammatik. Det är de inlärda verktygen samt de samhälleligt normerade referensramarna för tolkning. I de mer symboliska analysdelarna kommer Victor Sklovskijs teorier kring poetiskt språk, konstgrepp och då främst främmandegöring ligga till grund då hans begreppsdefinition är ett bra verktyg för att påvisa det autistiska i den aktuella diskursen.

Bildens uppgift är inte att bringa dess innebörd närmare vår förståelse, utan att skapa en särskild varseblivning av föremålet så att det blir "sett" och inte bara "igenkänt".12

                                                                                                                         

10 En neurotypisk person är en person utan en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som till exempel autismspektrumstörning.

11 Julia Kristeva, "Det semiotiska och det symboliska", Ann Runnqvist-Vinde (övers.), Entzenberg, Claes & Hansson, Cecilia (red.), Modern litteraturteori: från rysk formalism till dekonstruktion. D. 2, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 1993, s. 287ff

(12)

Sklovskij konstaterar att för att få läsaren till varseblivning istället för igenkänning måste författaren hejda den automatiska läsningen. Genom att använda sig av olika konstgrepp får författaren läsaren att bromsa läsningen och reflektera över diskursen istället för att skynda sig genom texten i jakt på information. Den poetiska textens huvudsyfte är inte att förmedla information utan snarare en känsla och eftertanke. För att åstadkomma eftertanke används dels ett poetiskt språk som är konstruerat för att försvåra igenkänningen och dels det som Sklovskij kallar för främmandegörande. Genom att förändra reglerna för det språk vi vardagligt använder och byta ut ord mot stilfigurer såsom metaforer och metonymier alieneras meddelandets innebörd och vi drivs till att koncentrera oss för att förstå och kunna tolka diskursen – läsningen desautomatiseras.13

Med ett autistiskt perspektiv sker desautomatiseringen och förfrämligandet på ett något annorlunda sätt eftersom de sociala normer som vi fostras in i inte sitter i ryggmärgen på samma vis hos en person med autismspektrumstörning som hos en normfungerande person. Att säga tack, skaka hand eller säga hej då när man går är artighetsnormer som lärts in från ung ålder. Autister har generellt svårt att ta till sig sedvanor som inte baseras på ett grundbehov. Det är den semiotiska tolkningen av världen som kommer sig naturligt och att tolka det symboliska på annat sätt än bokstavligt är ofta svårt att anamma. För att förstå hur man ska reagera i en viss situation krävs en avkodning av kontext och handling, avkodningen sker för de allra flesta automatiskt och utan ansträngning men för autister är avkodningen medveten och desautomatiserande. På samma sätt måste en text avkodas och även där skiljer det sig för autister och neurotyper. Oavsett om det är en fysisk handling i verkligheten eller en handling i texten vi läser så påverkar den personliga och emotionella förförståelsen avkodningen och således tolkningen.

Inom poststrukturalismen, psykoanalysen och den feministiska litteraturteorin är synsättet med två tolkningsreferenser, semiotiskt och symboliskt, återkommande. De menar att man som läsare har svårt att särskilja den semiotiska från den symboliska upplevelsen och Kristeva försöker, med avstamp i freudiansk och lacansk psykoanalys, utskilja dessa två upplevelser från varandra. Hon menar att människans utveckling går från att vara en del av sin moders subjekt till att frigöra

(13)

sig, bli medveten om sin egen identitet och så vis bli ett eget subjekt. Den fas där brytpunkten sker kallar hon för den tetiska fasen. Hon "tillskriver den tetiska fasen rollen som gräns mellan dessa båda heterogena områden" och menar att det är när självidentifikationen skett som den semiotiska och den symboliska tolkningen blandas och vi inte längre är kapabla till att skilja tolkningarna åt.14 Med andra ord är det teoretiskt möjligt att skilja dessa två upplevelser åt medan det i praktiken är svårt eftersom vi som läsare inte är medvetna om hur och varför vi tolkar som vi gör. Att vi förstår metaforer, metonymier och ordlekar beror därmed främst på vår inlärda och kontextbundna symboliska förförståelse. Förmågan till det abstrakta tänkande som krävs för detta är något en person med autismspektrumstörning ofta är begränsad i.

Julia Kristeva är även inne på intertextualitet i sina betraktelser och hon ser intertexter som en logisk följd av förförståelse. Med det menar hon att ingen text står för sig själv utan allt har intertexter som är mer eller mindre medvetna, både hos författaren och hos läsaren. Hon använder sig av ordet transposition istället för intertext och skriver att:

Om man medger att varje betecknande verksamhet bildar ett fält för transposition av olika teckensystem (en inter-textualitet), så förstår man att dess 'plats' för utsägelse och dess denoterade 'objekt' aldrig är unika, hela eller självidentiska, utan alltid mångfaldiga, splittrade, möjliga att ställa upp i tabeller. Polysemin framstår alltså även som resultatet av en semiotisk mångtydighet – en tillhörighet till olika semiotiska system.15

En text utan intertexter existerar inte eftersom vår och författarens förförståelse sammanfogar den symboliska texten till något vi semiotiskt kan förankra. Återigen kan vi se svårigheterna i att hålla det symboliska och det semiotiska separerade från varandra. Detta är viktigt att komma ihåg då förförståelsen som påverkar vår tolkning kan se annorlunda ut vid en autistisk läsning.

3. Poetik i Lighthousekeeping

Språket i boken är tydligt färgat av Silvers personlighet då det är hon som är vår berättarröst. Berättarrösten vi vägleds av är pragmatisk till sättet och har ofta svårt att förstå abstrakta uttryck. Detta öppnar för möjligheten att läsa texten autistiskt eftersom en person med dessa svårigheter skulle kunna förklaras med en                                                                                                                          

(14)

autismspektrumstörning. En psykolog Silver talar med efter att hon stulit en talande papegoja definierar psykos med orden "out of touch with reality" och Silvers intuitiva respons är "Since then, I have been trying to find out what reality is, so that I can touch it".16 Karaktären tolkar här psykologen bokstavligt och avkodningen av meddelandet felar. För en neurotypisk person är tolkningen oväntad och blir desautomatiserande medan en autist snarare reagerar på andra metaforiska uttryck och beskrivna tolkningar.

Att Silver i många situationer reagerar och tolkar lika direkt som ett barn kan härledas till karaktärens brist på konceptuellt tänkande och brist på inlevelseförmåga – vanligen refererat till som Theory of Mind (ToM). Winterson har begränsat Silvers förmåga att leva sig in andras personers känslor, något som är typiskt för en autist. En människa utvecklar sitt konceptuella tänkande i olika utvecklingsstadier och exempelvis ett spädbarn har inte förmågan till inlevelseförmåga. ToM och bristen på densamma påminner mycket om Kristevas teorier om semiotik och symbolik. Barnet måste frigöra sig och bli ett egenuppfattat subjekt innan ett konceptuellt tänkande samt ToM kan utvecklas. Bristen på ett ToM är symptomatiskt för en person med autismspektrumstörning och Silvers tillkortakommanden möjliggör att Winterson får stort utrymme för sina lekfulla ordlekar och annorlunda språkbruk.17

Att Winterson författat Silver som en karaktär med svårigheter gällande avkodning och kognition visar sig på flera sätt. Karaktären har exempelvis svårt att se fler nivåer än den symboliska tolkningen i orden och det gör läsningen desautomatiserad och tankeväckande för läsaren. Silvers tillskrivna autistiska drag ger som tidigare nämnt Winterson stort spelrum för sin säregna poetik och gör det prosaiska språket närmast poetiskt sett till Sklovskijs definition av det poetiska språkets syfte. Det faller även väl in under Kristevas semiotiska teorier då Silvers tankegång är lika omedelbar som ett barns. Karaktären tolkar orden semiotiskt intuitivt men i detta fall även symboliskt då hon inte särskiljer dem. Den metaspråkliga meningen går henne förbi och på grund av att den symboliska och den semiotiska betydelsen i fallet med psykologen likställs får meningen en ytterligare                                                                                                                          

16 Jeanette Winterson, Lighthousekeeping, Fourth Estate, London, 2004, s.196

17 Kirsten Callesen, Elisa la Cour & Elisabeth Christensen, "Theory of Mind – vad är det egentligen för något?", Autismebladet (nr 1, 2010), Helene Tranquist (övers.),

(15)

tolkning som är individuell för varje läsare. En läsare läser in autism i det bokstavliga tänkandet medan en annan tar det för ett humoristiskt sätt att bearbeta vad psykologen sagt. Båda tolkningarna är baserade på läsarens kognitiva förmåga och personliga referensramar.

Genom att göra en autistisk läsning av verket kan vi se hur Wintersons språk leker med perception och att de autistiska dragen gör språket förfrämligat i sin enkelhet. Lighthousekeeping är full av ordlekar som kräver en förståelse för det Jakobson benämner som selektion och kombination men det finns även sektioner i texten där dessa går Silver förbi och humoristiska situationer likt den med psykologen uppstår. Blandningen av dessa skeenden gör att språket förfrämligas och

desautomatiseras oberoende läsarens referensramar. En person med

autismspektrumstörning bromsas av ett uttryck och en neurotypisk av ett annat. Vi kan dock se ett mönster i de uttryck och metaforer som Silver förstår och de som hon inte förstår. En autistisk person har begränsat ToM och är därmed beroende av sina egna referensramar och en autistisk läsning av Silver som karaktär gör gällande att även hon har svårt att se utanför sitt eget perspektiv. De metaforer hon förstår, och själv nyttjar, är starkt sammankopplade med hennes referensramar och då främst med hennes uppväxt i en kuststad.

3.1 Metaforer, metonymier och liknelser

Majoriteten av alla metaforer, metonymier samt liknelser i boken rör sig kring vatten på ett eller annat sätt. Det handlar om hav, skepp, pirater, havsdoft och sjömän. En sexualakt mellan Dark/Lux och Molly benämns som "the sea cave and the seahorse",18 historielyssnandet med Pew beskrivs genom följande liknelse: "collected stories like driftwood"19 och när Silver berättar om den som är hennes pappa säger hon "His splintered hull shored him for long enough to drop anchor inside my mother".20

Att vatten på ett eller annat sätt används som liknelse eller metafor är mycket vanligt både inom svenskan och engelskan. Exempel på olika vattenliknelser och metaforer och hur de används i Lighthousekeeping är:

                                                                                                                          18 Winterson, 2004, s.80

(16)

Storlek "Dodging lorries the size of battleships"21

Händelse "past, present and future in the brake of a wave"22

Känsla "I am splintered by great waves"23

Det första exemplet är en liknelse som ter sig ganska logisk med tanke på att Silvers vokabulär och livserfarenhet har dominerats av hav och kust. Att då likna stora lastbilar vid slagskepp blir ett sätt att förankra denna, för henne, nya företeelse i något välkänd och bekant. Hon sätter in sina egna källdomäner (battleships) för att bättre förstå måldomänen (lorries) och går på så sätt runt den kognitiva svårigheten i metaforiska liknelser en autistisk avkodning kan innebära. Det blir en närmast semiotisk tolkning av lastbilarnas storlek eftersom hon intuitivt förbinder det med något hon känner till och vuxit upp med – slagskepp.

I det andra exemplet används en vågbrytning för att illustrera att dåtid, nutid och framtid är nära sammankopplade och att ingenting står för sig självt. Flera gånger i verket återkommer ett problematiserande av tid och historieberättande.

A beginning, a middle and an end is the proper way to tell a story. But I have difficulty with that method.24

På samma sätt som dåtid, nutid och framtid är beroende av varandra förklarar karaktären Pew för Silver att historier är samverkande. Ingen berättelse har enligt diskursen en enskilt tydlig handling eller några tydliga tidslinjer utan allt beror på "how I tell it".25 Detta märks även när man läser boken där dåtid och nutid blandas friskt utan att analepserna26 i vissa fall ens kommer i linjär tidsordning. Istället för att få dåtiden berättad genom analepserna ABC och D i ordning får vi först veta C och sen AB och D. Diskursen gör gällande att historia har flera infallsvinklar och samverkande faktorer och att en linjär tidsordning inte alltid är optimal. Att se på historia och berättelser på detta sätt liknar i mångt och mycket sättet Kristeva ser på intertextualitet. Allt hör samman och en historia utan sidospår existerar lika lite som en helt autonom berättelse fri från utomstående influenser.

                                                                                                                          21 Winterson, 2004, s.135 22 Winterson, 2004, s.134 23 Winterson, 2004, s.166 24 Winterson, 2004, s.23 25 Winterson, 2004, s.129

(17)

Det tredje exemplet är en lite mer ovanlig version av en mycket vanlig måldomän, en känsla. Källdomänen används för att beskriva en känsla vilket vattenmetaforer ofta används till. Man kan koka av ilska, bubbla av lycka eller så kan det sjuda av liv. Vattnets mångsidiga egenskaper gör det till en tacksam källdomän och det är inte ens alltid vi ser det som en metafor då de är så etablerade i vårt vardagsspråk, det har blivit en katakres. Genom att titta på vedertagna ord i svenskan finner vi flera metaforer som gått över från att vara metaforer till att bli egna ord; eldhav, bollhav och folkhav. I dessa ord symboliserar rotmorfemet hav en abstrakt mängd som mer eller mindre fyller synfältet. Hav har därmed gått från att vara ett hav till att bli en symbol för kvantitet. Metaforen har omvandlats till en katakres och, som Jan Svanlund utrycker det i sin avhandling Metaforen som konvention, dött och är därmed endast en metafor i etymologisk bemärkelse.27

När en metafor blivit en del av ens vokabulär och läses lika automatiskt som resterande text förloras den förfrämligande effekt som Sklovskij menar är ett av syftemålen med metaforiskt språk – att varseblivningen fördröjs och frigörs.28 Det innebär även att den autistiska avkodningen underlättas eftersom den etymologiska metaforen har ett givet facit, en inlärd tolkning. Det som på svenska heter eldhav skulle på engelska snarare uttryckas som "sea of fire" och därmed är den engelska metaforen i högsta grad levande till skillnad från dess svenska motsvarighet. Skillnaden mellan svenska och engelska här är främst att svenskan, i likhet med andra skandinaviska språk, tillåter sammansättningar av ord. Dessa sammansättningar blir autonoma ord som inte behöver en kontext för att förstås – de får en egen betydelse och slutar ha en bromsande effekt på läsningen. Ordets betydelse har transformerats från bildlig till bokstavlig och blir därmed även lättare att förstå för en person vars bildliga förståelse är begränsad eftersom ordet har en bestämd betydelse.

3.2 Karaktärernas namn

Det är förhållandevis få karaktärer som blir namngivna i Jeanette Wintersons Lighthousekeeping. Vi får veta huvudkaraktärens namn, Silver, i första meningen i första kapitlet. Det gör att vi direkt får fokus på karaktären och dess betydelse för narrativet befästs. I samma mening nämns även modern men moderns namn är däremot inte utskrivet vilket inte heller Silvers partners namn är i senare delen av

                                                                                                                          27 Svanlund, 2001, s.7

(18)

boken. Anledningen till att dessa namn utlämnats kan bero på att de inte har en betydelse i berättelsens dramaturgi eller att de inte är tillräckligt återkommande i berättelsen.

Om vi ser på moderns avsaknad av personnamn genom Kristevas feministiska och semiotiska teorier skulle en förklaring vara att Silvers mamma de facto inte är något annat än Silvers mamma enligt narrativet. Hennes funktion är att ge liv åt Silver och sedan omkomma och genom sin död tvinga Silver till att lösgöra sig från moderns identifikation av sin egen personlighet. Silver måste i och med moderns död skapa sig en egen bild av vem hon är – bli ett eget subjekt med en egen identitet. Denna teori stöds även av det stycke i boken där mamman beskriver hur Silver är och som Silver sedan i sin eftertanke konstaterar att "The eccentricities she described as mine were really her own".29 Det visar på att den framtvingade självidentifikationen gjort Silver till sitt eget subjekt skilt från mammans projiceringar. Faktum är dock att de personnamn som är utskrivna tydligt har valts med omsorg och det är därmed inte troligt att mammans brist på egennamn är en tillfällighet.

My mother called me Silver. I was born part precious metal part pirate.30

Dessa ord är de första som möter oss i bokens första kapitel. Vi märker redan här att namnet i sig har en stor betydelse då karaktären inte bara namnges utan dens personlighet även definieras av namnet. Det ger oss en första hint om att namnen har en stor betydelse för Wintersons karaktärsbeskrivningar. Även om Kristevas teori att intertexter är för omfattande och brett för att rättvist analysera är grundläggande i denna uppsats måste en tankegång ändå nämnas. Intertexter till Robert Stevensons verk Treasure Island återkommer flera gånger och allra tydligast i huvudkaraktären Silvers namn. Namnet Silver har en påtaglig koppling till piraten Long John Silver, inte bara på grund av namnets uppenbara likhet utan även genom Silvers egna ord om

                                                                                                                          29 Winterson, 2004, s.5

(19)

att vara hälften pirat, episoden med papegojan31 samt att Silver, precis som sin namne Long John, är en entusiastisk historieberättare.32

Efter att modern dör skall Silver fosterhemsplaceras och hamnar, efter en kort visit hos lärarinnan Ms Pinch, som lärling hos den blinde fyrvaktaren Pew. Om Ms Pinch behövs inte mycket sägas då hennes närvaro i boken är sporadisk och perifer. Det kan dock finnas en poäng i att poängtera att ordet pinch betyder nypa med tanke på Wintersons fallenhet för att välja namn som förklarar personligheten och Ms Pinch är en stram lärarinna som Silver förklarar med orden "She hated saying yes. [...] No was power".33

Hos Pew återkommer den uppenbara intertexten till Treasure Island då det där finns en karaktär som kallas Blind Pew. I Treasure Island är Blind Pew en pirat som förmedlar det som kallas för "den svarta fläcken". Den svarta fläcken är ett runt papper med ena sidan svartmålad som personer som dömts skyldig får. Domen betyder att hen är avsatt som ledare, något som ofta resulterade i döden vilket gjorde den svarta fläcken mycket fruktad. Kontrasterna med Pew i Lighthousekeeping blir tydliga då Blind Pew förmedlar fasa och i många fall död medan Pew istället förmedlar fyrens ljus som istället räddar liv. Återigen drar Winterson fördel av läsarens eventuella förförståelse och ger på så vis texten en ytterligare dimension. Detta genom att dels använda sig av en intertext som redan är etablerad i Silver och dels genom att nämnda intertext med Pew ger en första föraning om det som senare kommer att tematisera verket – motsattsförhållandet mellan ljus och mörker, liv och död.

He was just Pew; an old man with a bag of stories under his arm, and a way of cooking sausages so that the skin turned as thick as a bullet casing, and he was, too, a bright bridge that you could walk across, and look back and find it vanished.

He was and he wasn't – that was Pew34

                                                                                                                         

31 Silver stjäl i kapitlet "Talking bird", Winterson, 2004, s.155-171 en papegoja från en dam eftersom den upprepar hennes namn. Silver nämner i samband med det att hon alltid älskat berättelser med talande fåglar. Long John Silver hade en talande papegoja som brukade sitta på hans axel.

32 Robert Stevenson, Treasure Island, Bernhard Tauchnitz, Leipzig, 1884, publicerad som e-bok 1994, http://www.gutenberg.org/ebooks/120 (hämtad 2017-01-22), s.121f

(20)

Hos Pew får Silver lära sig inte bara en fyrvaktares uppgifter utan framförallt lyssna till historier om staden hon bor i och fyrens grundare. Hon blir introducerad i historieberättandets konster och Pew blir en fadersfigur för henne.

Pew framställs på flera sätt som en imaginär figur. Hans historier berättas som om det var han som var med även när det utspelar sig tvåhundra år tidigare. När Silver ifrågasätter hans ålder och sanningshalten i att han själv upplevde sina berättelser svarar han "There's always been a Pew in the lighthouse at Cape Wrath".35 Han varken bekräftar eller dementerar utan utmanar istället Silvers förmåga

att tänka abstrakt vilket hon har stora svårigheter med.

3.3 Ljus och mörker

Förutom metaforerna kring hav och kust så är ljus och mörker ett tydligt tema genom hela boken.

The light called me out – I remember it as a cry, though you will say that was mine, and perhaps it was, because a baby knows no seperation between itself and life. The light was life.36

Winterson betonar här att ljus är liv för ett spädbarn. Barnet har inte orden till att beskriva det och inte heller förförståelsen till att inse skillnaden mellan ljus och liv. Julia Kristeva talar om detta som ett tillskrivande – metaforiskt eller metonymiskt. Det är fortfarande samma sorts semiotiska kommunikation som används hos ett spädbarns tolkning av upplevelsen som hos den vuxna individens tolkning av det symboliska med skillnaden i att den vuxna har ett utvecklat språk för att särskilja dem.37 Det märks exempelvis i vuxna personers fobier för mörker. Den mörkrädda

vuxna personen har kunskapen och språket för att inse den bristande logiken i att vara rädd för en skog under mörker men inte under den ljusa dagen. Dock så är den känslomässiga instinkten starkare än den logiska slutsatsen och rädslan kan inte botas med hjälp av fakta-argument. Den semiotiska tolkningen dominerar således även när individen är medveten om att rädslan är ologisk. Den språkliga kunskapen som gör att hen kan skilja ut den semiotiska rädslan från symbolisk fakta har ingen inverkan på den känslomässiga reaktionen, den förblir instiktiv och semiotisk.

                                                                                                                          35 Winterson, 2004, s.46

(21)

I en autistisk läsning märks motsatsförhållandet mellan semiotisk och symbolisk tolkning än mer tydligt eftersom problematiken kring avkodning gör att tolkningen tenderar bli antingen eller. Den semiotiska tolkningen sker intuitivt och den symboliska kräver eftertanke. En autistisk läsning gör det därmed lättare att separera semiotisk tolkning från den symboliska eftersom gråskalorna i mångt och mycket inte existerar. Tolkningen sker bokstavligt eller intuitivt och eventuella underliggande meningar förbises.

Victor Sklovskij pratar om språk utifrån ett formalistiskt synsätt där det poetiska språket anses konstlat och medvetet försvårat för att på så vis få läsaren att reflektera över orden. Han menar att konstgrepp likt metaforer väcker läsaren från det automatiserade läsandet och tvingar fram en eftertanke som i sin tur förhöjer läsningen.38 Det kan tyckas som att Sklovskij och Kristeva har fundamentalt olika uppfattningar eftersom ett spädbarn, som i mitt exempel med Kristeva tidigare, inte har kapaciteten till eftertanke men faktum är att de vilar på samma grund. Det som skiljer dem åt, med en förenklad och hårdragen förklaring, är att Sklovskij fokuserar på det symboliska medan Kristeva fokuserar på det semiotiska. Spädbarnets känsla av att ljus är liv är berättigad i och med att barnet inte kan skilja dessa företeelser åt. När vi växer upp lär vi oss sedan av med denna omedelbara koppling eftersom vår värld ökat i storlek och greppbarhet vilket medför att vi vid första anblick av metaforen stannar upp. Det gör inte meningen mindre sann semiotiskt men symboliskt vet vi att det är en metafor, ett konstgrepp, och inte en absolut sanning.

Det är även intressant att titta på Wintersons beskrivning av mörkret med ett autistiskt perspektiv, Sklovskijs konstgrepp och Kristevas symboliska teorier i åtanke. Ljus står för liv, hälsa och lycka medan mörker står för död, sjukdom och olycka, med ett undantag; fyren. Fyren som Pew och Silver bor i är mörk och mörkret beskrivs bland annat med orden:

The darkness had to be brushed away or parted before we could sit down. [...] Darkness was a presence. I learned to see in it, I learned to see through it, and I learned to see the darkness of my own.39

Silver förklarar mörkret som mer än en brist på ljus. Hon beskriver det som en konkret massa som hon och Pew delar utrymmet med; en närvaro som inte är god                                                                                                                          

(22)

men inte heller ond utan en del av vardagen. Genom att förkroppsliga mörkret får innebörden en till dimension och mörkret blir en bundsförvant, en startpunkt för ljuset som sedan letar sig utåt. Att förkroppsliga mörkret är ett sätt att främmandegöra mörkret som vi känner till det. Det blir en konkret substans som vi inte behärskar och som får oss att se på mörkret som en ny företeelse. Genom att konkretisera det får Winterson även bort det abstrakta i begreppet vilket underlättar en autistisk läsning där abstrakta företeelser är svåra att förklara på ett tillfredsställande sätt. Mörkrets intensiva närvaro blir på så sätt begripligt även för personer med kognitiva svårigheter genom att Winterson avlägsnar det metaforiskt bildliga ur texten och istället visar det semiotiska symboliskt. Tolkningsmöjligheterna smalnar och mörkrets beskrivning blir tämligen svår att missförstå i en bokstavlig, autistisk, läsning.

Det kan låta motsägelsefullt eftersom karaktärerna inte bokstavligt behöver borsta undan mörkret innan de sätter sig men en autistisk läsning fungerar lite annorlunda. Exempelvis är "svart som natten" en vanlig, i svenskan väl etablerad, liknelse som berör mörker. En autistisk läsning av liknelsen säger oss egentligen inte mycket eftersom det inte är specificerat vilken natt det är som åsyftas. En midvinternatt är mörkare än en sommarnatt högt upp i landet där midnattssol råder. Liknelsen kräver därmed en referensram som förutsätter att det läsaren förknippar med ordet natt snarare är en midvinternatt än en sommarnatt och om läsarens referensram har en annan innebörd haltar liknelsen. När Winterson istället beskriver mörkret som en konkret massa, en närvaro, som behöver åtgärdas innan de kan sätta sig gör hon mörkret till en karaktär i sig. En förkroppsligad karaktär som inte går att bortse från eller misstolka för en ljus sommarnatt. Hon konkretiserar det abstrakta och gör bildligheten bokstavlig.

Winterson poängterar flera gånger i diskursen att Pew inte bara praktiskt ansvarar för fyrens ljus utan att han tar hand om det och ser på ljuset som om det vore ett eget väsen.

Pew always said 'tend the light', as though it were his child he was setting for the night.40

Genom att tala om ljuset som en levande organism får hon läsaren att begrunda ljuset som fenomen. Hon främmandegör något vi har en klar föreställning om och får oss att

(23)

ifrågasätta vår uppfattning – precis som hon gör med mörkret. Återigen lyckas Winterson förklara abstrakta begrepp med konkreta jämförelser och därmed får ljus och mörker en annan betydelse och nästintill ett eget liv. Den semiotiska tolkningen skrivs ut i diskursen och det autistiska i texten blir synligt. Winterson tolkar symboliken åt läsaren och skriver ut den, enligt Winterson, korrekta tolkningen i klartext.

Det absolut tydligaste motsatsförhållandet mellan ljus och mörker hittar vi hos fyrens grundare Babel Dark. Det är om honom som bokens analepser, återberättade historier, främst handlar om och det är hos honom som det metaforiska sambandet mellan liv och ljus, död och mörker, blir uppenbart.

Babel Dark levde ett dubbelliv där Dark var en välsituerad, men olycklig, präst som bodde i Salt med sin icke namngivna hustru och son. Hans andra liv var som Lux, en lycklig sjöhandlare som bodde i Bristol två månader om året med sin fru Molly och deras dotter. Dark var högmodig och såg sig själv som mer förmer än andra, men lika olycklig som Dark var med sitt liv, lika lycklig var Lux med sitt. Att Dark är karaktären som är olycklig är knappast en tillfällighet med tanke på att Dark betyder mörker samt att Lux betydelse är ljus.

Precis som att figuren upp är positivt och ner är negativt är väl etablerad så är även ljus och mörker en väletablerad metafor. Lakoff och Johnson kallar dessa stilfigurer för konceptuella metaforer som ofta utgår från rent kroppsliga funktioner.41 Vi behöver ljus för att kunna se, när man ligger ner är kroppen mer utsatt och våra mungipor vänder sig uppåt när vi är glada. I ett annat verk av Johnson hävdar han att vi använder konkreta begrepp för att förstå det abstrakta. Människor tar begrepp såsom upp/ner, in/ut och ljus/mörker och använder dessa begrepp som ett föreställningsschema för att kunna strukturera världen.42 Upp betyder glad för att ner betyder ledsen och ljus betyder lycka för att mörker betyder olycka, exempel på detta är "jag är lite nere" och "du är ljuset i mitt liv".

Med dessa konceptuella metaforer i åtanke blir dubbellivet hos Dark/Lux än mer tydligt. Namnen i sig är en metafor och karaktärerna blir tack vare, eller på grund av, vårt konceptuella tänkande och semiotiska tolkning givna. Deras

                                                                                                                         

41 George Lakoff och Mark Johnson, Metaphors we live by, Univ. of Chicago Press, Chicago, 1980, s.57

(24)

öde är i vårt medvetande redan bestämt och vi förväntar oss en fortsättning i diskursen som följer vår mall, vilket Winterson även bistår med. Dark är olycklig samtidigt som Lux är lycklig. Den tydliga kopplingen mellan ljus och lycka och mörker och olycka underlättar vid en autistisk läsning eftersom metaforerna är väl använda i det vardagliga språket samt att de ligger nära den intuitiva tolkningen. De metaforiska namnen blir begripliga och fungerar snarare som en förklaring på metaforer än en desautomatisering av språket.

Samtidigt som vi tydligt kan se främmandegörandet Winterson skapar dels med Sklovskijs teorier samt dels som ett autistiskt konstgrepp rent estetiskt är det även intressant att titta på det med Kristevas semiotiska tankesätt. Som flera gånger poängterats måste barnet lösgöra sig från moderns subjekt för att kunna bilda sig en egen världsuppfattning. Innan barnet har förmågan att avskilja sig själv från övriga subjekt och objekt har det inte en egen (självuppfattad) identitet och barnet som läggs i en egen säng, frigjord från moderns omedelbara närhet, under den mörka natten ser inte mörkret som ett abstrakt och tillfälligt tillstånd eftersom barnet inte har den förförståelse samt det konceptuella tänkande som krävs.43 Wintersons beskrivning av mörkret som en konkret närvaro ligger därmed nära det som vi kan ana oss till att ett barn ser och känner. Ett spädbarn ser inte mörker som en otrygghet i sig med tanke på att det levt i den mörka livmodern, på samma sätt ser inte Silver mörkret som någonting ont utan som en naturlig, men konkret, del av livet.

Winterson beskriver Silvers tolkningar i mångt och mycket autistisk med ett pragmatiskt sätt att avkoda världen samtidigt som karaktären står väldigt nära sitt känsomässiga liv. Hon beskriver ofta den känslomässiga tankevärlden med lika sakliga ord som konkreta händelser. Ett exempel på det är när Silver träffat sin kärlek och reflekterar över det liv som är över och det liv som påbörjats. Monologen "I looked back, half sorry to leave my world of shadows, as real as the real world" visar det metaforiska tankesättet Winterson förmedlar som innebär att se kärlek som en resa.44 Det är enligt den autistiskt präglade diskursen ett faktiskt avstamp från det ena

livet till det andra, den ena berättelsen till den andra. Den metaforiskt metaspråkliga meningen konkretiseras och skrivs ut på ett autistiskt sätt med Kristevas semiotik och autismspektrumstörningars karakteristiska tolkningsprocess i åtanke. Silvers karaktär gör ingen skillnad på det verkliga livet och hennes emotionella värld, båda är för                                                                                                                          

(25)

henne lika substantiella. Den semiotiska tolkningen ligger för autisten lika nära ytan som den symboliska trots autistens benägenhet att tolka bokstavligt. Skillnaden gentemot en neurotypisk person är att i autistens avkodningsprocess sker ett medvetet val av vilken tolkning som skall nyttjas.

Sättet Winterson förklarar dessa olika liv som historier som går in varandra och egentligen är brottstycken ur en större historia är även helt i enlighet med Kristevas intertextuella teorier som utgår från att ingen historia är autonom.

Tell me a story, Pew. What kind of story, child? A story with a happy ending.

There's no such thing in all the world. As a happy ending?

As an ending.45

Det finns även fog för förmodandet att Winterson medvetet eller omedvetet relaterar till Kristevas teorier kring semiotisk tolkning. Det finns flera språkliga grepp i diskursen som vittnar om detta varav ett exempel är hur Winterson använder sig av metoforer. De metaforer som används är inte slumpvist utvalda baserade på den normerade individen utan istället noga anpassade för Silvers personlighet och uppmålade tankemönster. Karaktären är uppvuxen i mörker vid vatten och metaforerna Silver använder är även relaterade till den världen vilket det tidigare exemplet med slagskepp tydligt belyser.

Det finns även situationer i texten där Silvers resonemang visar på en semiotisk avkodning som blir logisk först med ett autistiskt perspektiv. Efter att Silver lämnat fyren reser hon runt i jakt på ett sammanhang att slå rot i och befinner sig en tid kring ett bibliotek läsande en bok. Eftersom hon inte har en fast adress beviljas hon inget lånekort och förpassas till att läsa boken på plats. Hon återkommer dag efter dag och läser men boken blir utlånad. Silver upptäcker att bibliotikarien har en egen kopia och bestämmer sig för att olovligt låna boken av henne istället. När Silver, efter att ha suttit gömd bakom en buske ett tag, rusat fram och tagit boken ur dennes trädgård utspelar sig följande:

Suddenly I heard her screaming into the phone, 'There's an intruder – yes, it's the same one – get the police!'

(26)

I rushed to help her, but she wouldn't stop screaming, so I searched all over the house, and I couldn't find anybody, which is what I told the police when they arrived. They took no notice, just arrested me, because she said I was the intruder – when all I had wanted was to borrow her book.46

Winterson skapar på så vis en humor i Silvers diskrepans när karaktären i och med sitt agerande vet att hon gör något som inte är lovligt samtidigt som hon inte sätter det i samband med inkräktaren. Istället agerar hon intuitivt och försöker hjälpa genom att söka igenom huset. Wintersons sätt att utmana läsarens avkodning är präglat av den litterära afasi som utmärker personer med autismspektrumsstörning. Den semiotiska tolkningen för en person med autismspektrumstörning är inte alltid likvärdig den en neurotypisk person gör men principen i att tolka med känslor är den samma.

4 Avslutning

Jeanette Wintersons gör det abstrakta konkret med sin kreativa poetik. Hon gör en noggrann avvägning bland orden och lyckas med relativt små medel manipulera språket till att bli både intressant, förfrämligande och igenkännande.

I början av uppsatsen togs Roman Jakobsons teorier kring afasi samt meddelande-modell upp. Ett meddelande behöver en avsändare och en mottagare och meddelandet omges av olika faktorer för att kunna tolkas korrekt (kontext, kontakt och kod). Vi kan se i analysen att vid afasi kan delar av denna modell falla bort och risken att meddelandet inte tolkas korrekt av mottagaren ökar. Vid en autistisk afasi är det främst det metaspråkliga meddelandet som missas eller misstolkas vilket gör att läsningen inte blir som avsändaren avsett. I Wintersons poetik tycks detta ha tagits med i beräkningen och hon använder sig istället av den autistiska afasin som ett konstgrepp. Hon utnyttjar poesins poetik till att förfrämliga meddelandet och utmanar mottagarens förmåga att tolka. Genom att förvanska koden får hon läsaren att stanna upp och reflektera över meddelandet. Hennes huvudkaraktär Silver avkodar inte världen på samma sätt som vi är vana att se och det metaspråkliga i diskursens dialoger får ännu en meta-nivå. I exemplet med psykologen som förklarade psykos med att man är "out of touch with reality" visas detta mycket tydligt.47 Den första                                                                                                                          

(27)

metaspråkliga nivån, som Silver inte avkodar korrekt, är att det är ett abstrakt uttryck för att inte se verkligheten för vad den är. I och med Silvers avkodning, att hon ska hitta verkligheten för att vidröra den, får dock meddelandet en andra metaspråklig funktion för oss – en konkret tolkning av ett abstrakt uttryck. Händelsen blir humoristisk samtidigt som den är igenkännande för autister vid en autistisk läsning. Episoder som den avslöjar Wintersons mycket medvetna samt lekfulla poetik och att hon utnyttjar den autistiska afasin för att höja den litterära upplevelsen.

Karaktärernas namnval är ett annat särdrag som visar på Wintersons originella poetik. Genom att närmast övertydligt använda sig av namn med dubbelmeningar såsom Dark och Lux underlättar hon den autistiska läsningen som brottas med en avkodningsproblematik som påverkar förståelsen av metaforiska uttryck. Samtidigt som hon underlättar avkodningen ger hennes poetik en känsla av poetiskt språk. Sklovskij menade att poesins språk skulle få läsaren att reflektera och desautomatisera läsningen och det lyckas Winterson med även utan poesins, i många fall, svåra språk. Rytmen är flödande och orden är välkända men hon använder ett autistiskt språk vilket gör händelserna och språket förfrämligat. Det autistiskt präglade språket blir här en estetisk konstform som når samma resultat som det hämmade språket som vanligtvis förknippas med poesi.

Metaforiska uttryck är, som till viss del visats, i analysen mycket vanliga i verket. Med tanke på autismens signifikativa svårigheter med bildliga uttryck skulle det vid första anblick skulle kunna tala emot min teori att Winterson använder sig av en autistisk poetik. Det som gör att den autistiska poetiken snarare bekräftas än dementeras är på vilket sätt uttrycken används och vilka ord som agerar domäner. Det autistiska perspektivet gör att för att få metaforiska uttryck att fungera i kontexten måste de ligga nära karaktärens egna referensramar. Det måste även vara uppenbara metaforer, helst metonymier, för att det i den autistiska läsningen inte skall missförstås. För en författare kan dessa premisser göra skrivandet mer begränsat eftersom en autistisk läsare kräver tydligare språk med närbesläktade metaforer men Wintersons verk Lighthousekeeping visar inga tecken på begränsning utan istället utgör dessa nära besläktade uttrycken en röd tråd genom hela diskursen och snarare förhöjer texten då språket känns genomtänkt och medveten.

(28)

att språket blir krystat eller hämmat i rytmen. Autistisk avkodning används istället som ett språkligt konstgrepp i verket och samtidigt som Silvers kognitiva svårigheter blir humoristiska lämnar de även en inbjudan till eftertanke hos läsaren. Många gånger blir skillnaden mellan den semiotiska och den symboliska tolkningen uppenbar eftersom huvudkaraktären väljer en tolkning som inte är den förväntade. Läsningen blir i och med det desautomatiserad och utmanar läsarens invanda tolkningsprocess.

(29)

Litteraturlista:

Björck, Staffan, Romanens formvärld: studier i prosaberättarens teknik, 6., [revid.] uppl., Natur o. kultur, Stockholm, 1970

Jakobson, Roman, Poetik och lingvistik: litteraturvetenskapliga bidrag, Thore Pettersson (övers.), PAN/Norstedt, Stockholm, 1974

Johnson, Mark, The body in the mind: the bodily basis of meaning, imagination, and reason, Univ. of Chicago Press, Chicago, 1987

Kristeva, Julia, "Det semiotiska och det symboliska", Ann Runnqvist-Vinde (övers.), Entzenberg, Claes & Hansson, Cecilia (red.), Modern litteraturteori: från rysk formalism till dekonstruktion. D. 2, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 1993, s.287-321 Lagerholm, Per, Stilistik, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2008

Lakoff, George & Johnson, Mark, Metaphors we live by, Univ. of Chicago Press, Chicago, 1980

Sklovskij, Victor, "Konsten som grepp", Bengt A Lundberg (övers.), Entzenberg, Claes & Hansson, Cecilia (red.), Modern litteraturteori: från rysk formalism till dekonstruktion. D. 1, Studentlitteratur, Lund, 1993, s.15-32

Stevenson, Robert, Treasure Island, Bernhard Tauchnitz, Leipzig, 1884, publicerad som e-bok 1994, http://www.gutenberg.org/ebooks/120 (hämtad 2017-01-22)

Svanlund, Jan, Metaforen som konvention: graden av bildlighet i svenskans vikt- och tyngdmetaforer, Almqvist & Wiksell International, Diss. Stockholm : Univ., 2001, Stockholm, 2001

Winterson, Jeanette, Lighthousekeeping, Fourth Estate, London, 2004

Internetkällor:

Callesen, Kirsten, la Cour, Elisa & Christensen, Elisabeth, "Theory of Mind – vad är det egentligen för något?", Autismebladet (nr 1, 2010), Helene Tranquist (övers.), http://media.pedagogisktperspektiv.se/2012/12/artikel_15__theory_of_mind_vad-ar_det_egentligen_for_nagot.pdf (hämtad 2016-12-10)

Kindwall, Katarina, "Diagnoskriterier för autism", Stockholms läns landsting, http://habilitering.se/om-autismspektrumdiagnos/diagnoskriterier/diagnosmanualen-dsm-5/diagnoskriterier-autism, (hämtad 2016-12-23)

Nationalencyklopedin, "Liknelse",

(30)

Nationalencyklopedin, "Metafor",

References

Related documents

Syftet med det här examensarbetet är att, med utgångspunkt i två olika grundskolor, undersöka vilka attityder ett antal mellan- och högstadieelever med svenska som

Detta skulle kunna ske genom att underlätta möjligheter- na för patienter att köpa bättre vård genom att endast betala merkostnaden för denna.. Alternativt kan man låta de

Resultatet vi kommit fram till avspeglar en del av Sverige geografiskt, men skulle kunna vara relevant för Sverige som helhet.. Vi beskriver även Svenska ESF

Förslag till metod för bedömning av upplevelsevärden med fokus på det funktionellt prioriterade vägnätet för långväga persontransporter... Dokumenttitel: Att göra resan mer

Förutsättningen till akivitetsdeltagande visade sig vara beroende av personens engagemang och avgörande för att engagemang skulle uppstå, var möjligheten för personen att kunna

Detta för att få en ökad förståelse för betydelsen av föräldrars skönlitterära läsning tillsammans med sina barn och hur den gemensamma läsningen kan

Linnélärjungen Peter Forsskål hann för sin mycket för tidiga död, med något som än idag är giltigt för den svenska offentligheten – och tryckfrihet och yttrandefriheten i.. I

Dessa är feedback about task (FT), feedback about processing of task (FP), feedback about self-regulation (FR) och feedback about self (FS). De fyra nivåerna står kvar i