”Det är dem som är för oss” Stöd till föräldrar vid omhändertagande av barn, för barnets bästa

”Det är dem som är för oss”

Stöd till föräldrar vid omhändertagande av barn,

för barnets bästa

Författare: Jennie Torstensson, Therese Syrén Handledare: Nina Modell

Abstrakt

Syftet med studien är att få en större förståelse för hur socialsekreterare och fristående professionella i Sverige upplever sitt arbete med att stödja föräldrar vid omhändertagandet av dennes barn. Vi vill undersöka hur professionellas stöd till föräldrar skiljer sig åt beroende på hur stödet är organiserat och hur de

professionellas förförståelse eller avsaknad av förförståelse kring föräldern påverkar det stödjande arbetet. Studien har sin metodologiska utgångspunkt i en kvalitativ metod med en hermeneutisk ansats, där semistrukturerade intervjuer med

professionella som arbetar med stöd till föräldrar som fått sina barn omhändertagna av sociala myndigheter i Sverige har tillämpats. Resultatet har analyserats med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori kombinerat med symbolisk

interaktionism vilket är studiens teoretiska utgångspunkter. De professionella inom myndighetens kontext beskriver att det är upp till den professionelle att själv skapa sig en rutin kring arbetet med stöd till föräldrar som fått sina barn omhändertagna, vilket bidrar till att formen och omfattningen av stödet samt hur stödet upplevs av föräldrar varierar stort. De professionella som arbetar med stöd i en av de fristående kontexterna anser att en koppling till socialtjänsten möjliggör att lämpliga insatser kan tillsättas fortare. De professionella inom de olika kontexterna har delade meningar om hur en förförståelse för föräldern påverkar arbetet. Professionella i de mer fristående kontexterna förespråkar främst att kunna möta föräldern utan några tidigare kunskaper, medan myndighetsutövare behöver ha vissa kunskaper om föräldern i sitt arbete men betonar att det har betydelse varifrån man hämtar informationen. De professionellas upplevelse är att föräldrars förtroende för

myndigheten kan påverkas negativt av den maktposition den professionelle besitter. Fördelar som lyfts med att vara fristående från socialtjänsten är att arbetet får en större flexibilitet och ökade möjligheter att möta föräldrar och deras behov i denna svåra situation. Bemötande och tydlighet från professionella uppges öka tryggheten och delaktigheten för föräldrar. De slutsatser som dras är att stöd till föräldrar behöver stärkas och vidareutvecklas genomgående. Föräldrar kan enligt de

professionellas erfarenheter känna en oro över att delge sina tankar och känslor med den som har en maktposition, därav kan det vara en fördel att en neutral part

erbjuder föräldern stöd. För att tillvarata olika professioners kompetens föreslås ett tvärprofessionellt jourteam som en stödjande part.

Nyckelord

Tack!

Innehållsförteckning

1 Inledning 1

2 Syfte och frågeställningar 2

3 Bakgrund 3

3.1 Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen med särskilda bestämmelser om vård

av unga (LVU) 3

3.2 Statens offentliga Utredning- förslag om ökad delaktighet för föräldrar

vid omhändertagande av barn 4

3.3 Kunskapsbaserade, rättssäkra bedömningar och utformningen av

umgänget mellan barn och föräldrar 4

3.4 Begreppsdefinitioner 4 3.4.1 Socialsekreterare 4 3.4.2 Fristående professionella 4 3.4.3 Kontext 5 3.4.4 Makt 5 3.4.5 Förförståelse 6 4 Tidigare forskning 6

4.1 Föräldrars upplevelser och behov 6

4.2 Socialtjänstens arbete, instrument och metoder 9

4.3 Kontextens betydelse 10

4.4 Sammanfattning av tidigare forskning 11

5 Teoretiska utgångspunkter 11

5.1 Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori 12

5.2 Symbolisk interaktionism 13

5.3 Teoriernas analytiska värde 14

6 Metodologiska utgångspunkter 14

6.1 Hermeneutisk ansats 14

6.2 Kvalitativ metod 15

6.3 Urval 15

6.4 Förberedelser och genomförande 15

6.5 Databearbetning och analys 16

6.6 Forskningskvalitet 16

6.7 Forskningsetiska ställningstaganden 17

7 Resultat 18

7.1 Presentation av studiens deltagare 18

7.2 Stöd från myndighetsutövare 19

7.3 Stöd från fristående professionell 23

7.4 Professionella egenskaper i det stödjande arbetet 27

7.5 Sammanfattning av resultat 28

8 Analys 29

8.1 Analys genom Bronfenbrenners teori och symbolisk interaktionism 29

9 Diskussion 32

9.1.1 Kontextens betydelse – Socialkontor kontra enskild enhet 32 9.1.2 Maktens betydelse 33 9.1.3 Förförståelsens betydelse 33 9.1.4 Professionellas förutsättningar 34 9.1.5 Delaktighet 35 9.1.6 Paradigmskifte 36

9.1.7 Stöd till föräldrar ur ett socialpedagogiskt perspektiv 36

9.2 Metoddiskussion 37

10 Slutsatser och implikationer 38

10.1 Förslag till vidare forskning 39

11 Referenser 39

Bilagor

Bilaga 1 Missivbrev

1 Inledning

Att tvångsomhänderta ett barn är ett av de största ingreppen en stat kan göra i en familj. Ett beslut om omhändertagande kan ha flera olika orsaker.

Missbruksproblematik, psykisk ohälsa eller bristande föräldraförmåga är bara några exempel som kan ligga till grund för ett sådant beslut. Att en förälder blir fråntagen sitt barn av de sociala myndigheterna kan ge upphov till en variation av reaktioner och känslor hos föräldern, allt från svek och misstro till en känsla av lättnad och befrielse samtidigt som det kan upplevas som en stor sorg och ett misslyckande. Vissa beskriver det rent av som en identitetsförlust (Schofield, Moldestad, Höjer, Ward, Skilbred, Young, Havik, 2011).

Höjer (2011) skriver att föräldrars krisreaktioner och känsloyttringar vid

omhändertagandet ibland misstolkas av socialsekreteraren, som ser agerandet som en indikation på bristande föräldraförmåga som sedan riskerar att användas som ytterligare argument för ett omhändertagande av barnet. Vidare beskrivs att föräldrarnas syn på sig själva och sin identitet som ’dålig förälder’ i vissa fall har bidragit till att föräldrarna undanhållit viktig information om sitt barn och i några fall har förtroendet för myndigheter blivit så skadat att föräldrarna helt enkelt inte vågat delge information eller be om hjälp.

Den treåriga lilla flicka känd som ”lilla hjärtat” återförenades efter ett längre omhändertagande med sina biologiska föräldrar. När hon hittades hade hon legat död i tre dagar. Obduktionen visade fysiska skador och narkotikaklassade preparat i flickans kropp. Samtidigt uppger föräldrarna att de inte vågat kontakta

myndigheterna av rädsla att förlora sina barn (Expressen 2020).

Socialtjänsten i Sverige ska i samband med omhändertagandet av varje barn ”lämna vårdnadshavarna och föräldrarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver” (6 kap §7, Socialtjänstlagen 2001:453).Att socialtjänsten är både den som försätter föräldrarna i en krissituation och samtidigt förväntas vara deras stöd är

problematiskt. Detta ytterst komplexa uppdrag är svårt att hantera för den enskilda socialsekreteraren, som också för många föräldrar blir ”den onda”, samtidigt som förtroendet för socialtjänsten äventyras och relationen mellan socialsekreterare och förälder påverkas. Då tilliten undergrävs riskerar föräldern att stå ensam kvar, utan stöd mitt i en fruktansvärd kris och med en enorm känslostorm att hantera.

strukturerat skulle således kunna ha betydelse för möjligheten att nå fram till dessa föräldrar och möjligheten att hjälpa dem att komma vidare.

Ur ett socialpedagogiskt perspektiv är detta intressant då relationer,

förtroendeskapande, ökad delaktighet för klienter samt motivation till förändring står i fokus vilket är något av den professionella socialpedagogens främsta

kvaliteter. Cederlund och Berglund (2017) menar att socialpedagogik handlar om att gynna och stärka långsiktiga förändringsprocesser, att bygga upp människors styrka och skapa förutsättningar för människan att kunna utveckla sina egna resurser att hantera sina specifika problem och svårigheter. Detta sker genom mänskliga möten mellan professionell och klient, där den professionella har förmågan att lyssna och skapa ökade möjligheter för delaktighet. Ett gott samarbete ger goda skäl till förändring hävdar Cederlund och Berglund (2017). Vad gäller stöd till föräldrar kan dessa faktorer till och med framstå som avgörande för förändringsarbetet hos föräldrarna som fått sitt/sina barn omhändertagna och deras arbete för att återförenas med sitt barn. Det kan ha en stor betydelse för hela den berörda familjen under en lång tid framåt och påverka deras möjligheter till ett bättre liv (Andersson, Höjer, Sallnäs & Sjöblom, 2019).

Stöd till föräldrar som fått sina barn omhändertagna i Sverige kan se ut på olika sätt. Stödet kan erbjudas av en socialsekreterare med beslutsmakt som följt föräldern under flera år och därav innehar en gedigen förförståelse för den uppkomna situationen. Andra använder sig av en fristående part via en enhet som specialiserat sig på klientgruppen, en fristående professionell. Denna part saknar helt

bakgrundsfakta samt beslutsmakt och kan i vissa fall befinna sig på en annan fysisk plats och därför inte bli helt synonym med ’socialtjänsten’ för föräldern även om arbetet utförs på uppdrag av denna (Shanks & Spånberger Weitz, 2020). En

jämförelse av dessa olika sätt att arbeta kan bidra med kunskaper som kan användas för att utforma det optimala stödet.

2 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att få en större förståelse för hur socialsekreterare och fristående professionella i Sverige upplever sitt arbete med att stödja föräldrar vid omhändertagandet av dennes barn. Vi vill undersöka hur professionellas stöd till föräldrar skiljer sig åt beroende på hur stödet är organiserat och hur de

professionellas förförståelse eller avsaknad av förförståelse kring föräldern påverkar det stödjande arbetet.För att besvara syftet används följande frågeställningar:

1. Vilka hindrande och främjande faktorer beskriver professionella gällande socialtjänstens organisatoriska och praktiska arbete med föräldrar som fått sitt barn omhändertaget av sociala myndigheter?

3 Bakgrund

Följande avsnitt innehåller en förklaring om hur svenskt lagrum ser ut och kan tolkas gällande stöd till föräldrar vid omhändertagandet av dennes barn. Här ges också en kort redovisning av det kunskapsstöd som ligger till grund för arbetet med föräldrar vid omhändertaganden i Sverige samt definition av för studien centrala begrepp.

3.1 Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen med särskilda bestämmelser

om vård av unga (LVU)

Vid ett omhändertagande av ett barn har socialtjänsten enligt socialtjänstlagen (2001:453) troligen använt sig av en rad olika insatser i samförstånd med den unge och dennes föräldrar innan det fattats beslut om ett omhändertagande. Professionella ska enligt Socialtjänstlagen (2001:453 1 kap 2§) beakta vad som är bäst för barnet vid en placering. I första hand ska socialtjänsten överväga om barnet kan tas om hand av någon närstående eller anhörig till barnet enligt Socialtjänstlagen (2001:453 6 kap 5§). Utifrån svensk lag ser man vikten av att bibehålla goda relationer med föräldrarna under hela processen. Andersson m fl. (2019) beskriver att i Sverige ser man social barnavård ur ett familjeorienterat perspektiv. Ett familjeorienterat perspektiv kan förklaras med att föräldrarnas situation ska möjliggöras en förbättring efter omhändertagandet av barnet, exempelvis genom att tillsätta adekvata insatser för missbruksproblematik, psykiska problem eller förälderns boendesituation. Vid en placering av ett barn är grundtanken att barnet ska återförenas med sina föräldrar efter avslutad insats.

Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52) är enligt

Socialstyrelsen (2020) ett komplement till Socialtjänstlagen (2001:453) för barn och ungdomar upp till 20 år när socialtjänstens frivilliga insatser inte längre är

tillräckliga för familjens behov eller då insatserna inte kan ske genom samtycke. Beslut om Lagen om vård av unga (LVU) fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden och tillämpas:

• Då den unge befinner sig i missförhållanden i anknytning till hemmiljön och det finns en påtaglig risk för den unges hälsa och utveckling. Lagen upphör då den unge fyller 18 år (2§ Lagen om vård av unga 1990:52). • Utifrån den unges beteende. Dvs om den unge utsätter sin hälsa eller

utveckling för risker genom brottslighet, substanser som anses beroendeframkallande eller något annat socialt nedbrytande beteende. Lagen upphör när den unge fyller 21 år (3§ Lagen om vård av unga 1990:52).

• Då vård/insatser som anses lämpade för den unge inte kan tillgodoses på frivillig väg.

3.2 Statens offentliga Utredning- förslag om ökad delaktighet för

föräldrar vid omhändertagande av barn

I dagens lagstiftning har socialnämnden ansvar för föräldrarna och det stöd och råd de behöver under barnets placering. I en av statens offentliga utredningar (SoU, 2015:71) föreslås att nämnden på ett aktivt sätt ska erbjuda föräldrar med barn som omhändertagits enligt LVU stöd i exempelvis hemmiljön och stöd i utvecklingen i föräldraskapet men också en delaktighet i barnets vård. Utredningen visar att stödet bör vara fristående från handläggaren och att det inte behöver ges i form av ett bistånd. Utifrån ovanstående förslag om stöd tydliggörs ett behov av föräldrars delaktighet i barnets liv och att stödet kan förbättra stabiliteten och tryggheten för barnet. Socialstyrelsen föreslogs stödja implementeringen av de nya

bestämmelserna om stöd till föräldrar.

3.3 Kunskapsbaserade, rättssäkra bedömningar och utformningen av

umgänget mellan barn och föräldrar

2017 fick Socialstyrelsen i uppdrag att arbeta fram ett tydligare, mer

kunskapsbaserat och rättssäkert bedömningsmaterial gällande umgänget mellan barn som omhändertagits enligt LVU (1990:52) eller Socialtjänstlagen (2001:453) och barnets föräldrar. Socialstyrelsens kunskapsstöd har i första hand framtagits för att underlätta socialtjänstens arbete för de professionella som arbetar med stöd till föräldrar vid ett omhändertagande. Det primära syftet med kunskapsstödet är att bidra till rättssäkra bedömningar samtplanera och följa upp umgänge för att främja barnets utveckling. Socialstyrelsens kunskapsstöd beskriver vikten av stöd till föräldrar vid ett omhändertagande av barn. Att inkludera föräldrarna i insatsen anses bidra till en lyckad förändringsprocess för både barnet och föräldrarna

(Socialstyrelsen, 2020).

3.4 Begreppsdefinitioner

Under följande avsnitt beskrivs hur professionella skiljs åt utifrån arbetsplats och vilken maktposition respektive profession besitter. Då vissa begrepp kan vara okända eller uppfattas på olika sätt följer en beskrivning av studiens centrala begrepp och hur de är ämnade att tolkas för att förstå studien i sin helhet.

3.4.1 Socialsekreterare

En socialsekreterare har oftast sin arbetsplats på ett socialkontor eller motsvarande och arbetar myndighetsutövande. Således besitter socialsekreterare en stark beslutsmakt som kan påverka människor i hög grad och på många sätt. En

socialsekreterare kan ha flera olika målgrupper i sitt arbete och har ofta en gedigen förförståelse för sin klient och dennes situation genom dokumentation eller tidigare utredningar (Røkenes & Hanssen, 2016).

3.4.2 Fristående professionella

professionella har föräldrar som fått sina barn omhändertagna som specifik målgrupp i denna studie.

3.4.3 Kontext

Begreppet kontext innefattar flera olika delar som har gemensamt att de kan ses som sammanhang eller ramar för det vi vill förstå. Vi behöver förstå kontexten för att förstå hur den påverkar samspelet inom den. En företeelse kan ha olika innebörder beroende på kontext, ett beteende kan vara lämpligt i vissa sammanhang men inte i andra. En förälder kan anpassa sitt beteende utefter den professionella han eller hon möter. Därav kan föräldern agera annorlunda om han eller hon möter en

myndighetsutövande socialsekreterare på socialkontoret eller en fristående professionell i en enskild enhet. Denna studie fokuserar dels på den fysiska

kontexten som handlar om fysisk plats och miljö, hur exempelvis mottagningar eller kontor är belägna, men också om det som Røkenes och Hanssen (2016) kallar kontrakt. Kontrakt innebär konstellationen och dess upplägg. Detta innefattar överenskommelser som reglerar arbetet. I studiens berörda område har den

professionelle ansvaret för och kan styra vad som ska behandlas eller samtalas om, hur arbetet ska utvärderas och när avslut kan ske. Samspelet mellan klient och professionell kan till exempel regleras genom att parterna kommer överens om hur ofta de behöver träffas, hur och var. Røkenes och Hanssen (2016) menar att kontexten är avgörande för relationen, meningsskapandet och samspelet och att det kan antingen begränsa eller frigöra båda parter. Det som i denna studie benämns som kontext innebär de olika aktörernas specifika arbetsplats/organisation och respektive struktur och utformning av stödet till föräldrar som fått sina barn omhändertagna. Studiens benämning fristående kontext syftar till organisationer som inte har kontinuerlig kontakt eller systematisk informationsöverföring till socialtjänsten, som befinner sig på mer neutral fysisk plats och som ur förälderns perspektiv inte förknippas lika stark med ’socialtjänsten’, även om det finns en medvetenhet om att myndigheten är huvudman för samtliga berörda arbetsplatser.

3.4.4 Makt

Relationen mellan klient och professionell består av en som behöver hjälp och en som ska hjälpa. När en klient överlåter kontrollen åt en professionell får denne makt. En makt som kan påverka klientens liv och som i värsta fall kan missbrukas eftersom klienten många gånger är beroende av sin hjälpare. Vissa professioner har mer makt att påverka människors liv än andra. Hur klienter förhåller sig till

professionella kan påverkas av maktfrågan. I hjälpsammanhang är det bara den som behöver hjälp som blottar sitt inre, medan den professionella ofta har makt att tolka och använda informationen. Røkenes och Hanssen (2016) beskriver att

anklagelser eller hot från klienten. De hävdar också att det krävs ett fullt förtroende för den professionelle för att klienten ska kunna berätta saker utan att känna rädsla för konsekvenser som dennes makt kan leda till. I studien fokuseras begreppet makt till de juridiska befogenheter de professionella inom respektive kontext besitter och hur denna kan påverka relationen mellan förälder och professionell.

3.4.5 Förförståelse

För att förstå något utgår människan alltid från något i sin egen förståelse. Vi förstår andra utifrån våra egna tankar, känslor och erfarenheter. Förförståelse är allt vi har med oss som påverkar mötet med andra människor. Røkenes och Hanssen (2016) menar att vi aldrig ser en människa som hen är, utan sådan som vi upplever att hen är utifrån den egna förförståelsen. Denna förförståelse kan också beskrivas som fördomar. Vi möter människor utifrån de förutsättningar vi har. En socialsekreterare har ofta tillgång till information om sin klient i olika databaser och kan ta reda på mycket på det sättet och måste också göra det för att kunna utföra sitt arbete. Socialt utsatta människor och samhälleliga problem finns överallt. Att ett barn blir

omhändertaget kan ske i vilken stad eller kommun som helst, liten som stor. En socialsekreterare i en mindre kommun kan ha kännedom om klienten även utan att leta i någon databas. Det kan vara så att även klientens föräldrar eller syskon haft kontakt med socialtjänsten sedan tidigare, kanske rent av samma socialsekreterare. Det kan finnas kännedom hos socialsekreteraren om klientens nätverk, var och med vem hen bor eller umgås med osv. Den kännedom och de tankar och attityder den professionella har om klienten påverkar relationen mellan dem och hur de uppfattar och förstår varandra. Förförståelse är ett begrepp som inrymmer många aspekter. Begreppet förförståelse i denna studie syftar till den kunskap som den professionelle har om föräldern, dvs vad den professionelle vet om sin klient när de möts.

4 Tidigare forskning

I följande kapitel ges en beskrivning av det aktuella forskningsläget gällande föräldrars behov och professionellas förutsättningar kring stödjande insatser till föräldrar vid omhändertagande av barn.

4.1 Föräldrars upplevelser och behov

Malet, McSherry, Larkin, Kelly, Robinson och Schubotz (2010) har bland annat undersökt hur biologiska föräldrar ser på sin roll i processen kring

ensamma mot myndigheten. Förälderns förmåga att söka hjälp kan sättas i relation till förtroendet för socialtjänsten. I många fall där föräldrar är medvetna om att de har problem, kan bristande förtroende för socialtjänsten undergräva möjligheten för myndigheten att bistå med hjälp i tid, då föräldrar inte vågar be om hjälp av rädsla för att förlora sitt barn. Förtroendefrågan lyfts i studien som ett markant problem. Ett fall beskrivs där en mamma kontaktat sociala myndigheter för att få hjälp, men att det då i stället resulterat i ett omhändertagande av barnet, en upplevelse som Malet m.fl. (2010) menar delas av andra föräldrar och som uppges ha bidragit till ett skadat förtroende för sociala myndigheter. Andra föräldrar beskrivs ha väldigt positiva erfarenheter av stöd från myndigheter och att stödet de erhållit har varit till stor nytta. Det som beskrivs som avgörande i kontakten med myndigheter är relationen till, och bemötandet av socialsekreteraren samt att det sociala arbetet präglas av en viss flexibilitet, men också att socialsekreteraren känns genuint hjälpsam och har förmågan att lyssna på föräldrarna.

Schofield m.fl. (2011) har gjort en kvalitativ litteraturstudie, där empirin har bestått av intervjuer med föräldrar till omhändertagna barn och socialsekreterare från England, Norge och Sverige. Studiens syfte har varit att belysa föräldrars känslor och upplevelser vid ett omhändertagande, hur det påverkat deras identitet som förälder samt synpunkter om vad de upplevt som hjälpsamt eller icke-hjälpsamt i relationen med socialsekreterare. Även socialsekreterarnas perspektiv på arbetet med denna klientgrupp lyfts fram. Det Schofield m.fl. (2011) belyser ur föräldrars perspektiv är att det förekommer många olika sätt att hantera känslostormen som ett omhändertagande resulterar i. Graden av känslor, dess karaktär och strategierna att hantera dem kan hos en och samma individ variera över tid. Schofield m.fl. (2011) skriver att några föräldrar försökt att bättra sig genom att t.ex. sluta ta droger, medan andra reagerat tvärtom och istället ökat sitt drogintag som en reaktion på det

inträffade, då de inte längre sett någon mening med sitt liv. Hur väl föräldrarna hanterar sina känslor kan sättas i relation till deras roll och identitet. Studien beskriver föräldrarnas motstridiga tankar och känslor gällande sig själva, sitt beteende och sin identitet. Vidare beskrivs en kognitiv dissonans som anses bidra till psykologisk stress, orsaka ångest och försämra självkänslan. Den

identitetsförlust som omhändertagandet ger upphov till, att inte anses vara en duglig förälder, uppges vara svår att hantera och bidra till såväl isolering som

stigmatisering. Den mest dominerande känslan hos föräldrarna uppges vara ilska, en ilska som ofta riktas mot socialtjänsten och dess företrädare, som ett sätt för

förälder och barn. En komplex arbetsuppgift som riskerar att leda till motstridiga känslor och en upplevelse av att det är omöjligt att göra ”det rätta”. Det beskrivs som en komplicerad uppgift för en socialsekreterare att omhänderta ett barn och sedan bilda allians med föräldern och att det dessutom saknas riktlinjer för hur arbetet kan eller bör utföras. I studien beskrivs olikheter i de professionellas sätt att hantera dessa svårigheter och att det varierar stort mellan olika arbetslag då vissa beskriver stora svårigheter, medan andra arbetslag inte ser några sådana problem. Studien visar att socialsekreterares syn på sin roll och attityden gentemot föräldrarna och deras situation hänger ihop med hur de prioriterar sin tid. Relationsbyggandet och i vilken omfattning föräldern involveras i processen, ser också olika ut från olika arbetslag enligt denna studie. Det som socialsekreterare ansåg att föräldrar hade behov av matchade i stort sett det föräldrarna själva uppgivit att de var i behov av; kontinuitet, tillgänglighet och en god relation byggd på ärlighet, öppenhet och tillit.

Höjer (2011) skriver en artikel som grundar sig på fokusgrupper från en tredagars konferens år 2006 med 13 föräldrar som fått sina barn omhändertagna av sociala myndigheter i Sverige, med målet att samla kunskap om föräldrars upplevelser vid omhändertagandet av deras barn. Det som Höjer (2011) beskriver är att föräldrar som känner att de blir tagna på allvar och lyssnade på känner sig mer delaktiga i processen. Studien belyser socialtjänstens kategorisering av människor och hur det kan vara svårt för någon som är vältalig och begåvad att få socialtjänsten att förstå att de verkligen behöver hjälp då det inte förefaller några direkt synliga tecken på bristande föräldraförmåga. Ett exempel beskrivs där en mamma fått kämpa för att få sina barn omhändertagna då hon levt i en destruktiv relation som gjorde att hon inte upplevde sig kunna tillgodose sina barns behov men där socialtjänsten inte såg några brister hos henne och det därför dröjde länge innan ett beslut om

omhändertagande utfärdades. Studien visar att de flesta fått en god relation till sin socialsekreterare under utredningens gång, men att när barnet väl placerats minskar eller upphör kontakten. Tiden efter placeringen var den tid som föräldrarna

upplevde störst behov av stöd och hjälp med att hantera och acceptera

omhändertagandet, sin förlust och sorg. Föräldrar beskriver starka känslor av skuld, sorg, uppgivenhet, och brist på kontroll. Dessa känslor uppmärksammades inte alltid av socialsekreterare och krisreaktioner tolkades istället som indikationer på

Shanks och Spånberger Weitz (2020) har undersökt biologiska föräldrars behov och upplevelse av stöd vid omhändertagandet av deras barn. Stödet har givits av

fristående professionella utan direkt koppling till socialtjänsten och har bestått av rådgivning, hjälp med dokumentation, information om skyldigheter och rättigheter kopplade till deras situation, hjälp med att förbereda och följa upp möten med socialtjänsten angående barnet och vara ett stöd under fysiska möten med

myndigheten. Insatsen syftade också till att vara en trygg plats att uttrycka och dela sina känslor av sorg och maktlöshet. Studien är en tematisk analys av åtta kvalitativa intervjuer med föräldrar som fått individuellt stöd av en professionell som specifikt ägnar sig åt stöd till föräldern, med motivet att stödja föräldern för barnets bästa. Shanks och Spånberger (2020) menar att de som fick detta individuella stöd ställde sig väldigt positiva till det och menade att det stärkt deras delaktighet och

inflytandet i kontakten med socialtjänsten och att de försetts med kontinuerligt känslomässigt stöd. De upplevde också att de fått hjälp att förstå hur myndigheterna arbetar och hur processen går till. De värdesatte också att ha någon på sin och vid sin sida, som en trygghet i möten med socialtjänsten och beskriver att de fristående professionella lyckats minska stigmat och infriat hopp i en till synes hopplös situation. Att ha en professionell stödperson med sig på möten med sociala myndigheter upplevdes neutralisera maktassymetrin och förälderns

maktlöshetskänsla. Föräldrar är ofta osäkra på om allt går rätt till från

socialtjänstens sida, därav upplevde de det som tryggt att ha ett “vittne” vid sin sida vid möten med sociala myndigheter. Undersökningen visar också att föräldrar kunnat få hjälp att förstå saker de har haft svårt att ta till sig av socialtjänsten på grund av sin krisreaktion, vilket givit dem möjlighet att vara mer delaktiga i processen.

4.2 Socialtjänstens arbete, instrument och metoder

vilket försvagat det förebyggande arbetet med tidiga insatser till föräldrar med problem av olika slag.

Vidare beskriver Andersson m.fl. (2019) Signs of safety som utvecklades under 1990-talet. Detta beskrivs som en metod som har inslag av olika

riskbedömningsinslag och som idag används i flertalet svenska kommuner genom hela ärendeprocessen, t.ex. vid ett omhändertagande. Professionella som arbetar utifrån Signs of safety-modellen kan på så sätt arbeta mer lösningsfokuserat med familjer och göra bedömningar om lämpliga insatser. Modellen utgår från tre kolumner där man sorterar information och faktorer utifrån; vad finns det en oro kring, vad fungerar och vad behöver hända, för att tydliggöra risk- och

skyddsfaktorer samt vilka förväntningar som finns på den enskilde föräldern. Socialsekreteraren har en viktig och betydelsefull roll i familjers liv. Det är väl belagt hur bemötande och relationer kan gynna eller undergräva en process. Kontinuitet och stabilitet är andra viktiga faktorer för att skapa kvalitet i

samhällsvården och öka alliansen mellan socialsekreterare och familj. Andersson m.fl. (2019) skriver att de motsättningar och intressekonflikter som präglar socialt arbete troligtvis alltid kommer att existera, men menar samtidigt att detta inte utesluter det handlingsutrymme en socialsekreterare faktiskt har och på vilket sätt det kan hanteras. Andersson m.fl. (2019) menar att när handlingsutrymmet används på rätt sätt kan en god och kvalificerad verksamhet åstadkommas som kan lyfta föräldrars och barns rättigheter och intressen i vårt samhälle.

4.3 Kontextens betydelse

Stanley, Larkins, Austerberry, Farrelly, Manthorpe och Ridley (2016) presenterar en studie som grundats på en nationell utvärdering av socialt arbete som utförts på mottagningar som blivit särskilt utformade för sitt syfte i England mellan 2009– 2012. Studien handlar om betydelsen av vart det sociala arbetet äger rum, dvs den kontextuella betydelsen, då det kan anses som stigmatiserande för många att stå i relation till socialtjänsten. Mottagningarna som utvärderats har konstruerats på ett sådant sätt att de inte lika väl ska förknippas med socialtjänsten, just för att kringgå detta. De har också antagit en mer hemtrevlig och varmare karaktär. Studien är av mixed method-karaktär och har utgått från en större mängd intervjuer med placerade barn och unga, biologiska föräldrar och personal på de olika mottagningarna samt svar från en enkätundersökning. Stanley m.fl. (2016) beskriver att institutioner och myndighetslokaler kan förstärka individers känslor av att tillhöra en stigmatiserad och marginaliserad grupp. Individer som är i behov av exempelvis myndigheters insatser kan på ett negativt sätt förknippa myndighetskontexten med negativa känslor och tidigare upplevelser av negativ karaktär. En pojke i studien medger att ”Det är ju inte normalt att gå till ett socialtjänstkontor” vilket förknippas med en myndighetsrelation som känslomässigt upplevs negativ. Känslorna som beskrivs av respondenterna som introducerats till de nya lokalerna var direkt relaterade till vart lokalen var placerad och hur välkomnande kontexten upplevdes. Personalen beskrev att placeringen av lokalerna och arbetets utformning gav upphov till ett mer

stigmatiserande som socialtjänstens kontor. Många förknippar kontexten med en individs värde och att det är lättare att skapa ett nytt värde i en ny kontext som inte förknippas med en myndighetsmiljö. Studien visar att barn och ungdomar som får vara med att påverka sin miljö exempelvis på en institution känner en större motivation, således är delaktigheten av en individ viktig i förändringsprocessen. Studien belyser också att maktbalansen jämnas ut mellan klienter och professionella om man befinner sig i kontexter som inte förknippas starkt med myndighet.

4.4 Sammanfattning av tidigare forskning

Ett omhändertagande framkallar många känslor, föräldrars ilska riktas inte sällan mot socialsekreteraren personligen. Omhändertagandet påverkar också förälderns identitet, synen på sig själv och självkänslan. Stigmat som omhändertagandet innebär leder till isolering och möjligtvis djupare problematik än den som redan fanns. Föräldrar vittnar om krisreaktioner som misstolkats och kommit att användas mot dem, att framsteg hos dem inte uppmärksammas samt brister i bemötandet och tillhandahållandet av information från socialtjänstens sida (Höjer, 2011., Schofield, m.fl., 2011).

Socialsekreterare i sin tur belyser den höga personalomsättningen, arbetslagets olikheter, den komplexa problembilden och ansvaret som kommer med den. Några talar om brister i utredningar och otillräckliga verktyg eller metoder i arbetet med familjer samt avsaknaden av riktlinjer och socialtjänstens brister gentemot

familjeperspektivet och dess syfte. Forskningen pekar på att motsättningar i arbetet alltid kommer finnas men att när handlingsutrymmet används på rätt sätt kan en god vård bidra till att lyfta de socialt utsatta i samhället (Andersson, m.fl., 2019.,

Schofield, 2011).

Studier har framhållit att bemötande och tidsprioritering hänger ihop med

socialsekreterares attityd och synen på sin egen roll. Det går samtidigt att se att man också från socialtjänstens sida ser på föräldrarnas behov på samma sätt som

föräldrarna själva då det kretsade kring; kontinuitet, tillgänglighet, inflytande, respekt och en god relation. Förtroendet för myndigheten är viktig för att föräldrar ska våga be om hjälp (Andersson, m.fl., 2019., Höjer, 2011., Malet, m.fl., 2010., Schofield, m.fl., 2011).

Studierna visar att rätt stöd ger stärkt delaktighet och större inflytande, lindrar känslor av maktlöshet och minskar stigmat. Relationen mellan socialsekreterare och förälder behöver byggas på öppenhet, ärlighet och en känsla av tillit, vilket blir en bidragande faktor till en lyckad förändringsprocess. Studier påvisar också

kontextens betydelse i det sociala arbetet (Andersson, m.fl., 2019., Höjer, 2011., Shanks & Spånberger Weitz, 2020., Stanley, m.fl., 2016).

5 Teoretiska utgångspunkter

I detta avsnitt beskrivs uppsatsens teoretiska utgångspunkter med fokus på

Bronfenbrenners olika system och belysa de personliga relationerna och

interaktionerna i varje enskilt system och hur det påverkar individerna. Hur dessa två klassiska teorier av oss har slagits samman och hur vi prövat dem i studien tydliggörs genom Figur 1 nedan.

Figur 1.

5.1 Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori

Bronfenbrenners teori handlar om att utvecklingen sker i interaktion med andra och i relation till olika system som i sin tur interagerar med varandra dynamiskt och således påverkar individen genom hela livet. Enligt denna teori sker utvecklingen i relation till omgivningen och det samhälleliga systemet. De olika områdena benämns som mikro-, meso-, exo-, och makrosystem eller -nivå (Johansson, 2012). På mikronivån läggs fokus på individens interaktion med närmiljöer t. ex arbete, familj och signifikanta personer. Interaktionen mellan olika mikronivåer som integrerar med varandra som t. ex familjens interaktion och relation till vänner eller interaktionen mellan socialtjänsten och skolan kallas mesosystem. Det som

innefattar påverkande faktorer för individen på en mer samhällelig, kommunal och politisk nivå finns på det som kallas exonivå. Hit räknas sådant som lokal

bostadsbrist, kommunens ekonomiska förutsättningar att hjälpa individen,

möjligheten att hitta sysselsättning osv. Makronivån inbegriper sådant som påverkar individen ur ett större perspektiv, samhällsnormer och värderingar på nationell nivå såsom kultur, demokrati och lagar (Johansson, 2012., Meeuwisse & Swärd, 2017). Urie Bronfenbrenner har under utvecklandet av det ekologiska

utvecklingsperspektivet intresserat sig för kopplingen mellan strukturella

förhållanden och uppkomsten av problem gällande barnavård, hit sällar sig sådant som myndigheters omhändertagande av barn. Han menar att det faktum att problem uppstår har förklaringar på flera olika nivåer då människor existerar i flera

dynamiska system samtidigt (Bergmark, Lundström, Minas, Wiklund, 2008). Det utvecklingsekologiska perspektivet belyser problem/fenomen ur de olika

deras möjlighet att utveckla motivation till att förändra sina liv försätts också i ett nytt ljus och kan förstås på ett djupare sätt.

Bronfenbrenner ska ha förordat jämförelser av grupper i olika miljöer som ett sätt att forska utan att arrangera experiment (Meeuwisse & Swärd, 2017). Gruppen i vår undersökning utgör den part som arbetar stödjande gentemot föräldrarna och miljön avser den strukturen inom vilken denna verkar. Då Bronfenbrenner menaratt förklaringar till uppkomsten av problem kan finnas i de olikanivåerna/systemen som människor står i relation till har vårt material granskats med hänsyn till dessa system för att möjliggöra upptäckten av tidigare dolda faktorer. Bronfenbrenner poängterar att hans analysmodell bidrar till att hitta andra faktorer som påverkar människan än de som av oss kanske uppfattas som självklara (Meeuwisse & Swärd, 2017). Med hjälp av teorin riktas ljus mot faktorer eller förutsättningar som tidigare kan ha förbisetts eller av olika anledningar inte uppmärksammats och kan därav möjliggöra att arbetet med stöd till föräldrar i kris utvecklas inom olika

organisationer.

5.2 Symbolisk interaktionism

Symbolisk interaktionism kan enligt George Herbert Mead förklaras genom hur en individs ’jag’ och ’identitet’ uppstår genom en tolkning av hur andra individer uppfattar oss. Det var Herbert Blumer som införde uttrycket symbolisk

interaktionism (Bryman, 2018). Blumer förkastade naturvetenskapliga metoder som användes på området och menade att faktorer som präglar mellanmänskliga

relationer såsom symboler och mönster bör studeras ur egna specifika perspektiv och metoder (Meeuwisse & Swärd, 2017). Symbolisk interaktionism kan beskrivas som ett sätt att studera samhället utifrån dess medlemmars perspektiv. Begreppet innebär att människor hela tiden tolkar sin omgivning, andras handlingar och hur hen tror att hen uppfattas både språkligt och genom symboler för att sedan agera utefter sina tolkningar och den mening som hen tillskriver situationer, språk och andras handlingar (Meeuwisse & Swärd, 2017). Den professionella ska vara den som finns där för föräldern och kan hjälpa denne att förstå och hantera sin livssituation, hålla ihop sig själv och sin identitet som förälder, vägleda och finna mening i att fortsätta kämpa samt förmedla en känsla av att inte vara ensam. Enligt den symboliska interaktionismen konstrueras vår personliga identitet genom hela livet via sociala möten och situationer av olika slag. Det sociala samspelet speglar hur vår identitet utvecklas (Cederlund & Berglund, 2017). Då bemötande från professionella inom det sociala arbetet är så betydelsefullt, både för relationen mellan klient och professionell men också då den professionelle är en representant för en hel myndighet är det viktigt att ta hänsyn till hur man som professionell uppfattas och hur man som professionell uppfattar sin klient. Hur den professionelle uppfattar och bemöter föräldern utifrån sin organisatoriska kontext och den makt hen besitter samt vilken förförståelse för föräldern hen har ingår i ett

5.3 Teoriernas analytiska värde

Genom att analysera vårt forskningsmaterial med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori integrerat med symbolisk interaktionism tillåts vi få en större förståelse för relationens betydelse mellan klient och professionell. Detta genom att uppmärksamma hur relationen påverkas av makten den professionella besitter. Teorierna ger således en förståelse för de processer som äger rum och vad som kan påverka dessa. Att kombinera Bronfenbrenners teori med symbolisk interaktionism för ljuset till interaktionen mellan den stödjande parten och föräldern och riktar fokus på relationsbyggandet och dess förutsättningar relaterat till de olika systemen. Författarna till Socialtjänsten i blickfånget (2008) menar att de som arbetar i människobehandlande organisationer ofta utmärks som

“gräsrotsbyråkrater” och att arbetets konkreta utfall till stor del beror på dessa nyckelpersoners inverkan på klienterna eftersom deras arbete består av mänsklig interaktion.

6 Metodologiska utgångspunkter

Nedan följer de metodologiska utgångspunkterna för studien, val av metod, studiens urval, hur materialet bearbetats och analyserats samt motivering till dessa val. Vidare beskrivs forskningsförberedelser, genomförande, forskningskvalitet samt etiska aspekter av arbetet.

6.1 Hermeneutisk ansats

Syftet med studien är att få en större förståelse för hur socialsekreterare och fristående professionella i Sverige upplever sitt arbete med att stödja föräldrar vid omhändertagandet av dennes barn. Vi vill undersöka hur professionellas stöd till föräldrar skiljer sig åt beroende på hur stödet är organiserat och hur de

professionellas förförståelse eller avsaknad av förförståelse kring föräldern påverkar det stödjande arbetet. I studien har en hermeneutisk forskningsansats använts. Med hjälp av denna metodologiska utgångspunkt har vi studerat och tolkat de

professionellas egna upplevelser av den organisatoriska kontextens- maktens- och förförståelsens betydelse i det stödjande arbetet samt vad som upplevs som hindrande och främjande i deras arbete (Bryman, 2018). Den kontextuella betydelsen är något Kvale och Brinkmann (2014) beskriver som viktig då vissa observationer enbart kan förstås i ett visst sammanhang. Vidare beskriver Kvale och Brinkmann (2014) i enlighet med Bryman (2018) hermeneutiken och det tolkande perspektivet som ett centralt begrepp. Den hermeneutiska traditionen tolkar utifrån enskilda delar. Genom dessa tolkningar kan en större förståelse för helheten uppnås. Genom att använda sig av en hermeneutisk forskningsansats i studien har individer studerats i dess olika kontexter, dvs socialsekreterare med beslutsmakt på

6.2 Kvalitativ metod

I studien har en kvalitativ forskningsansats använts. Syftet med studien är att få en större förståelse för hur socialsekreterare och fristående professionella i Sverige upplever sitt arbete med att stödja föräldrar vid omhändertagandet av dennes barn. Vi vill undersöka hur professionellas stöd till föräldrar skiljer sig åt beroende på hur stödet är organiserat och hur de professionellas förförståelse eller avsaknad av förförståelse kring föräldern påverkar det stödjande arbetet. Utifrån studiens syfte och frågeställningar har den kvalitativa metoden valts då Vetenskapsrådet (2017) menar att den anses kunna ge en djupare förståelse, i detta fall för hur professionella arbetar med stöd till föräldrar samt hur kontext och förförståelse påverkar deras arbete.

6.3 Urval

För att få bästa förståelsen för stödinsatsen samt kontexten och förförståelsens betydelse i arbetet har intervjuer hållits med professionella som arbetar med stöd till föräldrar i specifik situation;

• Socialsekreterare från olika sektioner som arbetar i socialtjänstens kontext med en förförståelse kring föräldrar som aktualiseras i frågan samt

möjligheter att påverka beslut.

• Socialarbetare som arbetar i mer fristående organisatoriska kontexter utan någon förförståelse om föräldrarnas tidigare liv eller bakomliggande orsaker till aktuell situation och utan makt att påverka beslut. I studien benämnda som fristående professionella.

6.4 Förberedelser och genomförande

En semistrukturerad intervjuguide (bilaga 2) innehållandes öppna frågor som är tydligt kopplade till studiens syfte och frågeställningar har på ett noggrant sätt arbetats fram. Hermeneutiken används i studien för att tydliggöra de professionellas upplevelser kring att stödja föräldrar, hur de ser på sina respektive förutsättningar att stödja föräldrarna samt de professionellas beskrivningar av vad som kan vara hindrande och främjande i arbetet. Genom att hålla sig till den väl utarbetade intervjuguiden med en hermeneutisk ansats och fokus på vissa teman skapas en förståelse för respondenternas beskrivningar och tolkningar av de olika

upplevelserna kring det stödjande arbetet gentemot föräldrar som fått sina barn omhändertagna (Bryman, 2018., Kvale & Brinkmann, 2014). En semistrukturerad intervju innebär att ett antal väl förberedda och utarbetade frågor ställs till

området skickades ett missiv (bilaga 1) ut via e-post innehållande en motivering och beskrivning av studien. Respondenterna informerades också om de forskningsetiska principerna såsom; deltagandets frivilliga grunder och samtyckeskrav, information om deltagarnas rätt att avbryta under hela studiens gång, anonymiserings-processen som görs för att inget i studien ska kunna härledas till respondenten och medföra risk för negativa konsekvenser samt vem som är ansvarig för studien och vilka som kommer ha tillgång till intervjumaterialet (Kvale & Brinkmann, 2014). Före intervjutillfället fick respondenterna även ta del av vår utarbetade intervjuguide för att kunna förbereda sina svar. Den första intervjun var planerad att utföras via Skype, men då tekniken inte fungerade optimalt resulterade det i att ett fysiskt möte arrangerades samma dag. Gruppintervjuerna genomfördes via en digital

kommunikationstjänst. En av intervjuerna genomfördes genom ett inplanerat fysiskt möte på respondentens arbetsplats. Samtliga intervjuer har efter uttalat samtycke spelats in för att sedan transkriberas. Intervjuguiden innehåller öppna

frågeställningar med en hermeneutisk ansats som givit möjlighet till respondenterna att ge oss en bild av sina upplevelser och tolkningar av konkreta händelser.

Användandet av intervju som metod ger möjligheten för båda parter att resonera kring svaren vilket gör att frågetecken kan rätas ut och eventuella missförstånd kan undvikas. En intervju ger också möjligheten att tolka situationer och reaktioner, något som inte kan fångas under exempelvis en enkätundersökning (Eriksson, 2018).

6.5 Databearbetning och analys

Intervjuerna har ordagrant transkriberats för att sedan bearbetas genom

kategorisering i förhållande till studiens syfte och frågeställningar, vilket Bryman (2018) kallar tematisk analys. Detta moment tillsammans med den egna tolkningen av studiens empiri i hermeneutisk anda samt kunskapen kring tidigare forskning bidrog till att tre underliggande teman uppstod; kontext, makt och förförståelse. Respondenternas utsagor färgkodades och kategoriserades utefter dessa teman. Detta gjordes genom så kallad meningskoncentrering (Kvale & Brinkmann, 2014). Utvalda citat har sedan sorterats i en ordningsföljd där materialet ska vara lätt att förstå och på ett sätt som ger ett flyt i texten. Detta resulterade i de underrubriker resultatdelen tilldelats. Resultatet har sedan analyserats utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska perspektiv kombinerat med symbolisk interaktionism, vilket vidare beskrivs under avsnittet Analys.

6.6 Forskningskvalitet

Bryman (2018) beskriver vikten av tydlighet och sammanhang genom forskningsprocessen. I studien har forskningsprocessen dokumenterats på ett utförligt sätt. Valet av vetenskaplig utgångspunkt, metod och tillvägagångssätt motiveras och beskrivs på ett tydligt sätt. Genom att systematiskt och kontinuerligt återkoppla till studiens syfte och frågeställningar säkerställs en tydlig röd tråd genom hela arbetet. Andra kvalitetskriterier som är relevanta är studiens tillförlitlighet och äkthet. Tillförlitlighet berör flera underkriterier som behöver uppfyllas. Bryman (2018) talar om styrkt trovärdighet i studier genom

framkommer i studien kan överföras till andra kontexter ställer krav på forskaren att förmedla så omfattande och detaljrika beskrivningar som möjligt för att läsaren ska kunna avgöra hur pass överförbara resultaten är. Pålitligheten innebär att forskaren kritiskt behöver granska sitt eget arbete och de val som gjorts under arbetet. Genom att redogöra stegen tydligt och låta en kollega granska och se på arbetet med kritiska ögon kan man öka graden av pålitlighet. Möjlighet att styrka och konfirmera syftar till att det ska förefalla tydligt att forskaren i sitt arbete inte låtit sig styras av egna värderingar som påverkat resultatet samt att resultaten ska kunna styrkas. Begreppet äkthet handlar främst om att kunna återge en rättvis bild av respondenternas olika upplevelser och åsikter (Bryman, 2018). För att uppnå dessa kriterier i studien har respondenterna fått ta del av studiens skriftliga resultat för att säkerställa att bilden av deras verklighet har tolkats på ett korrekt sätt, och därmed givits möjlighet att korrigera eventuella missuppfattningar eller oklarheter och vilket också Kvale och Brinkmann (2014) beskriver som ett sätt att säkerställa forskningens kvalitet. Eftersom överförbarheten kräver utförliga beskrivningar av kontext och situation har det varit viktigt att anteckningar förts under intervjuerna. Av samma anledning har de olika kontexterna, de professionella inom dessa och deras eventuella juridiska befogenheter beskrivits så utförligt som möjligt utan att det ska kunna härledas till respondenterna. Efter varje avslutad intervju har tid avsatts till att arbeta med intervjumaterialet för att inte riskera att detaljer som kan ha stor betydelse faller bort. Att se på forskningsprocessen med kritiska ögon kan låta som självklart men det kan vara lätt att förbise viktiga faktorer som bör vägas in i de val som görs, därav har hela processen noga redogjorts. Det skriftliga arbetets innehåll och upplägg har diskuterats skribenterna sinsemellan men också vid olika tidpunkter med tilldelad handledare för vägledning. Handledarens- och skribenternas egna tolkning och granskning av arbetet samt bedömning av rimligheten i de slutsatser som dragits har genomförts för att stärka pålitligheten av studien. Då användningen av den hermeneutiska ansatsen bygger på tolkningar är det viktigt att förhålla sig objektiv och vara öppen för det som framkommer under arbetet samt att inte låta egna åsikter och värderingar styra. Därför har ett reflekterande förhållningssätt intagits och kritisk granskning av de egna och varandras tolkningar kontinuerligt ägt rum, vilket Dysthe, Hertzberg, Løkensgard Hoel (2011) förordar.

6.7 Forskningsetiska ställningstaganden

Genom missivet informerades respondenterna om de föreliggande etiska riktlinjerna och vad dessa innebär enligt Vetenskapsrådet (2017).

Informationskravet handlar om att forskare ska ge deltagarna information om undersökningens syfte, det ska även bli informerade om de moment som de kommer delta i samt att medverkan är frivillig och kan avbrytas. Samtyckeskravet syftar till att respondenterna har rätt att bestämma om deras deltagande.

Konfidentialitetskravet innebär att namn, verksamhet och stad hanteras

konfidentiellt för att skydda dem (Vetenskapsrådet, 2017). Nyttjandekravet handlar om att materialet enbart får användas till den tilltänkta undersökningen

2018). Detta kan uppfattas som kränkande och riskerar att påverka deras mående på ett negativt sätt. Det skulle också kunna leda till att respondenten väljer att avbryta sin medverkan i studien (Vetenskapsrådet, 2017). För att undvika ett sådant utfall behöver intervjuguiden vara genomtänkt och utformad på ett sätt som minimerar risken för att uppfattas alltför ifrågasättande gentemot respondenten. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver intervjuer som ett hantverk där intervjuaren är det främsta verktyget för att skapa en gynnsam atmosfär under intervjun och som behöver ha förmågan att känna in när ett ämne blir för känsloladdat och således styra intervjun åt ett annat håll innan respondenten upplever sig kränkt. Som Vetenskapsrådet (2017) beskriver är det nödvändigt att skydda de individer som deltar i studien. Därav har hänsyn tagits till konfidentialitetskravet vid val av citat för att dessa inte ska kunna härledas till respondenten. Om denne exempelvis delgivit känslig information på ett sådant sätt som gör att det vid citering riskerar att kunna härledas till respondenten och därför skulle kunna få negativa konsekvenser för denne, har citat valts med omsorg och respekt för respondentens integritet, alternativt arbetats om eller på annat sätt framställts i studien.

Konfidentialitetskravet har beaktats i ett tidigt stadium genom att respondenterna informerats om förvaring av inspelade intervjuer och att dessa, samt eventuella transkriberingar, säkrats från åtkomst av obehöriga och är ämnade att raderas när de inte längre behövs (Kvale & Brinkmann, 2014., Vetenskapsrådet, 2017).

7 Resultat

Nedan lyder en presentation av de professionella som intervjuats i denna studie. Därefter presenteras myndighetsutövares följt av fristående professionellas upplevelser av arbetet med stöd till föräldrar som fått sina barn omhändertagna. Kapitlet avslutas med ett avsnitt om professionellas egenskaper i det stödjande arbetet som lyfts under intervjuerna som betydelsefulla.

7.1 Presentation av studiens deltagare

Socialtjänsten i Sverige ska i samband med omhändertagandet av varje barn ”lämna vårdnadshavarna och föräldrarna råd, stöd och annan hjälp som de behöver” (6 kap §7, Socialtjänstlagen 2001:453).Samtliga personer vi intervjuat förhåller sig till denna lag, men på lite olika sätt. Nedan följer en presentation av respondenterna och deras respektive organisatoriska kontext. Intervjuperson 1,2 och 3 arbetar som socialsekreterare med myndighetsutövning. Intervjuperson 4,5 och 6 är fristående professionella som arbetar utan myndighetsutövning, utan förförståelse för sin klient.

Intervjuperson 1 arbetar som socialsekreterare inom socialtjänstens

Intervjuperson 2 och 3 arbetar som socialsekreterare inom socialtjänstens myndighetskontext. Socialsekreteraren utövar myndighetsutövning och besitter makten att fatta eller påverka beslut gällande förälder och barn. All kontakt som sker med socialsekreteraren dokumenteras och journalförs. Denne har även tillgång till all dokumentation både från andra socialsekreterare och andra insatser inom socialtjänsten exempelvis öppenvårdens insatser för föräldrarna.

Intervjuperson 4 arbetar som familjebehandlare och under en försöksperiod även med krisstöd till föräldrar vid omhändertagande av barn. Denna fristående

professionella får information från en socialsekreterare att ett omhändertagande har aktualiserats, kontaktar föräldrarna och kan även vara med vid själva

omhändertagandet. Arbetsplatsen är belägen inom socialtjänstens öppenvård. Denna fristående professionella arbetar inte med myndighetsutövning och kan inte

påverka några beslut. Denna form av stöd varken dokumenteras eller journalförs vilket medför att den professionella inte har några tidigare kunskaper om föräldrarna de möter.

Intervjuperson 5 och 6 arbetar specifikt med stöd till föräldrar som fått sina barn omhändertagna. Arbetet sker inom socialtjänsten men i en enskild kontext där arbetsplatsens fysiska placering inte har någon uppenbar koppling till socialtjänsten. Professionen får ingen information av socialsekreterare angående

omhändertaganden. Föräldern tar själv initiativet till att söka stödet och tar således själv första kontakten. Stödet dokumenteras eller journalförs inte och

socialsekreterare har ingen insikt i vem som får stöd. De professionella inom denna stödform arbetar inte med myndighetsutövning och kan inte heller påverka några beslut.

7.2 Stöd från myndighetsutövare

Socialsekreterarna i denna studie betonar att det inte finns någon som har ansvaret specifikt för föräldern och att det saknas formella riktlinjer eller rutiner för hur arbetet med stöd till föräldrar ska gå till när ett barn omhändertas. Respondenterna menar att det ligger på den enskilda socialsekreteraren att avgöra hur man ska stötta föräldrar i denna situation, vilket resulterar i att stödet som föräldrar erhåller kan se olika ut beroende på vem de tilldelats som socialsekreterare. En av respondenterna lyfter vikten av att ha ett bra stöd hos arbetsledaren för att kunna göra ett bra arbete och känna sig trygg. Samtidigt beskriver respondenterna att Socialtjänstlagen är en ramlag som innefattar ett stort handlingsutrymme där endast socialsekreterarens fantasi och kreativitet sätter gränserna för hur man kan arbeta.

[…] det finns inget systematiskt system eller rutin hur man arbetar med stöd till föräldrar när man ha ett omhändertagande av barn […] alltså generellt fanns det ju inte, det var ju lite upp till var och

en. (Intervjuperson 1)

Det har inte funnits någon faktisk, person eller profession som faktiskt har tagit det ansvaret för föräldern i det läget. (Intervjuperson 2)

Socialsekreterare kan erbjuda stöd i form av insatser av olika slag. Respondenterna beskriver att de ibland erbjuder föräldern att komma på samtal eller att föräldern erbjuds samtal via telefon. Det viktiga är enligt respondenten att man på ett tydligt sätt visar att man bryr sig och att man respekterar föräldern. Andra sätt att erbjuda stöd som respondenterna uttrycker är att man kan förmedla kontakt till någon professionell inom socialtjänsten som föräldern har eller tidigare har haft en etablerad kontakt med som föräldern anser är betydelsefull och som han eller hon har ett förtroende för, exempelvis en familjebehandlare. Det respondenterna beskriver att de kan uppleva som en utmaning är att avsätta den tid som behövs då det kan vara ett tidskrävande arbete. Det största stödet som socialsekreteraren kan erbjuda uppges av en respondent vara att hela familjen får en plats i ett

utredningshem där föräldrarna får individuellt anpassat stöd 24h om dygnet. Socialsekreterare upplever dock att det kan vara svårt för föräldrar att ta till sig stöd från en myndighetsutövare eftersom det är myndigheten som anses stå bakom beslutet att omhänderta barnet, vilket kan påverka förälderns förtroende för myndigheten och dess företrädare. Respondenterna betonar att ett gott stöd till föräldern bidrar till att också barnen mår bättre i sin placering. Socialsekreteraren har till uppgift att skapa en allians även i svåra situationer, vilket samtliga

respondenter från myndighetssidan vittnar om. Socialsekreterare som arbetare med myndighetsutövning har ett komplext uppdrag genom det familjeorienterade perspektivet att tillgodose både föräldrarnas och barnets behov vid ett

omhändertagande. Dessa dubbla roller beskrivs som både en för- och nackdel i arbetet då socialsekreteraren får möjlighet att visa att även förälderns mående är av betydelse. En socialsekreterare menar att föräldern behöver förstå att man vill föräldern väl, vilket ses som en nödvändig grund för att det fortsatta arbetet ska fungera så bra som möjligt. Detta beskrivs som svårt för föräldern att ta till sig då det blir en otydlighet i vem som finns till för föräldern, då mycket fokus ligger på barnet och dennes behov. Respondenterna menar att det kan vara negativt att vara den som försätter föräldern i en svår situation och samtidigt ska ge stöd.

Socialsekreteraren besitter en stor makt att påverka förälderns liv, vilket enligt respondenterna har betydelse för vad föräldern vågar dela med sig av då det kan finnas en oro för vad det kan få för konsekvenser.

jag prata med? Vem hjälper mig?” Ja, jag försöker ju att göra det men hon tyckte ju att jag hade för mycket fokus på hennes barn på något vis, så jag tänker att det är svårigheten liksom att sitta på dubbla stolar […] (Intervjuperson 2)

Sen den negativa delen kan ju vara att det är för kaosartat att prata med den personen som har gjort det som man är så uppgiven över, man kanske inte, man kanske inte vågar ställa de frågor eller funderingar man har för att man är rädd att det blir ännu värre […]

(Intervjuperson 3)

En av myndighetsutövarna i studien beskriver att även om det inte är

socialsekreteraren som fattat beslutet om omhändertagandet så är det denna som förmedlar beslutet till föräldern. Detta leder ofta till att föräldrarnas starka känslor riktas mot socialsekreteraren som kan få ta emot allvarliga hot på grund av ärendets karaktär. Detta ställer stora krav även på socialsekreteraren. Enligt en av

respondenterna gäller det att kunna hantera det och att samtidigt ha respekt för föräldern och dennes reaktion, att ha en förståelse för hur föräldern reagerar och menar att det är naturligt att reagera starkt på ett så stort ingripande som ett omhändertagande är.

[…] i stunden är det för mycket känslor, och det blir ju vi som är ”hin” själv, alltså så är det ju och det måste man förstå och respektera och inte gå igång på det man kan få höra att man både är det ena och det andra och man kan hotas alltså, men man måste förstå att det är en sådan…alltså man måste förstå att det är ett sånt enormt ingripande, man måste ha respekt, jag kan tycka det är värre när föräldrar inte har reagerat, då blir jag bra mycket mer orolig […] alltså man får ha respekt för att det för att det är tufft alltså, det är tufft. [...] det är ju jag som är där fysiskt, givetvis blir det ju jag som får ta det [...] de vänder sin ilska mot mig eller ledsna, det är klart klienten ser mig, till att börja med [...] det är ju därför man har hotats och så också, mer allvarliga hot alltså. (Intervjuperson 1)

Socialsekreterarna beskriver att de saknas rutiner och riktlinjer gällande stöd till föräldrar vid omhändertagande, men nämner att de använder sig av Signs of safety i sitt arbete med dessa föräldrar. Metoden används för att kartlägga föräldrarnas situation men också för att tydliggöra för föräldrarna vad han eller hon behöver göra för att förändra sin situation. Vissa föräldrar uppges ha olika kognitiva svårigheter och respondenterna beskriver att användandet av Signs of safety är behjälpligt även här då det blir mer pedagogiskt för de föräldrar som har svårt att ta till sig långa beskrivningar.

inte av det men nu ritar man på tavlan: oro, funkar, vad behöver hända, alltså tydlighet (Intervjuperson 2)

Vid ett omhändertagande är det ovanligt att föräldrarna är helt okända för

socialtjänsten. Oftast har de funnits med i socialtjänstens system en tid då de varit aktuella i socialtjänstens frivilliga insatser som dokumenterats samt journalförts. Därav kan informationen användas som underlag i utredningar. Respondenterna menar att innan ett omhändertagande blir aktuellt har alla andra möjligheter uteslutits. Respondenterna menar att det är viktigt att ha en förförståelse kring föräldern och hur det har blivit som det blivit samtidigt som man behöver förhålla sig objektiv och inte döma en människa utefter sin historia i socialtjänstens databas. Respondenterna menar också att det är viktigt att uppmärksamma förälderns framsteg utifrån den dokumentation som finns.

[…] de är ju så att, är de kända, då går vi till, så har vi ju vår dator och läser tidigare utredningar och tidigare material och så, och tar reda på vad vet vi? […] vi kan ha ganska mycket kunskap, dels har man kunskap i burken, och sen när man är gammal som jag så har man kunskap i huvudet också. […] Det är jätteviktigt att vara noga med, vad vet vi innan? för det kan man också dra nytta av. Man kan ju också se att det blivit bättre, ja man ser ju olika saker [...] man kan inte ta bort historien utan den ger en förståelse som man behöver, sen får det ju inte väga över så att man förstår föräldrarna så mycket att man tappar barnet, det är inte det jag menar, det är ju ändå barnet, men så att man förstår och har respekt för att de haft det trasigt och taskigt [...] sen får man ju ändå försöka va objektiv [...] man vet att det varit dåligt, men man måste se till nu ändå, så att man inte bedömer på det gamla, utan man måste se på det nya [...] så man liksom inte blir dömd för gammalt, det är ju ändå det som händer här och nu, som är avgörande. (Intervjuperson 1)

Då föräldrar kan ha en bristande kognitiv förmåga anser respondenterna att en förförståelse i dessa fall kan vara positivt då man vet hur föräldern agerar och reagerar i olika situationer. En förförståelse kan enligt respondenten göra det lättare för socialsekreteraren att förbereda sig och planera möten, vilket ger bättre

förutsättningar för socialsekreteraren att bemöta föräldern på ett bra och tydligt sätt. Det enda som respondenterna kan se som en fördel med att inte ha några tidigare kunskaper om föräldern, är möjligheten till en nystart. Däremot beskriver respondenterna vikten av vart man hämtar sin kunskap om föräldern, då man riskerar att färgas av insatta kollegors upplevelser och därmed inte bildar sig en egen bild av föräldern. Det kan vara problematiskt att förlita sig på kollegors

tidigare upplevelser menar respondenterna, då interaktionen kan vara personbunden.

[…] ibland är det ju bra att vara liksom helt blank och ändå få börja från början, men jag ser ändå mer fördelar med en förkunskap än att inte ha det (Intervjuperson 3)

mycket ” ja men han är si och hon är så” och då bildar jag mig ingen egen uppfattning och då blir det lätt att jag går på någon annans premisser eller åsikter och det kan ju, alltså oftast är det ju ganska bra att ha någon form av koll i det men, ja det gör ju någonting med en när man får veta saker innan (Intervjuperson 2)

7.3 Stöd från fristående professionell

De vi benämner som fristående professionella i denna studie arbetar specifikt med stöd till föräldrar. De har ingen förförståelse för föräldrarnas situation, de journalför och dokumenterar inte det som framkommer i samtal. De besitter inte en stor beslutsmakt och har ingen informationsöverföring till socialsekreteraren. Stödet från fristående professionella går ut på att möta föräldern i den kris ett omhändertagande innebär samt att hjälpa föräldern att hjälpa sig själv genom att motivera till

förändring. De fristående professionella beskriver det som en fördel att inte ha samma tunga ansvar som myndighetsutövare och att man som fristående

professionell får en annan roll där fokus ligger på vad man kan göra, snarare än vad som ska göras. Respondenten menar att detta ger bättre förutsättningar för en god allians. Respondenter beskriver hur föräldrar inte alltid förstår grunderna för omhändertagandet, eller socialsekreterarnas agerande men också andra formella delar i processen och att detta behöver förklaras på ett sätt som föräldern kan förstå för att hen ska kunna gå vidare. Att de fristående professionella bara har föräldrarna som målgrupp gör att de har lättare att fokusera på just deras behov och får på så sätt större möjligheter att vara behjälpliga med att reda ut det föräldern inte kunnat ta till sig.

[...] att vi inte har något myndighetsutövande ansvar [...] vi behöver inte gå vilse i de här maktstrukturerna som finns, oavsett om de är formella eller informella eller ah, men så står vi lite rena i det, [...] vi kan vara “the good guys” och så är det. […] Det är väl det som är den stora skillnaden ifrån just handläggarsidan, att där tvingas man ju vara ganska lösningsfokuserad och ibland handlar ju det om, [...] att tala om vad du ska göra, och i den här rollen så handlar det om vad du kan göra. Det är liksom en distinktionsskillnad där. […] Vi möter ju ofta föräldrar som fått grunderna för ett omhändertagande förklarade för sig, men de förstår inte, och då kommer de heller inte vidare, och då blir det främjande [...] att vi faktiskt har möjlighet att bena och reda i det och hjälpa föräldrarna förstå varför socialtjänsten har gjort som de gör. (Intervjuperson 6)

Samtidigt är de fristående professionella tydliga med att det är föräldern som ska göra arbetet, att det är de som har det yttersta ansvaret, det ligger inte på den fristående professionella. Arbetet handlar om att motivera föräldern att utefter sin egen förmåga utföra det som krävs. Till exempel att överklaga ett beslut, skriva en anmälan till Inspektionen för Vård och Omsorg eller liknande. Att göra det åt föräldern menar respondenten skulle bli kontraproduktivt.