Mänskliga rättigheter och hållbart företagande

(1)

Teologiska institutionen

Vårterminen 2021

Examensarbete för masterexamen i mänskliga rättigheter

30 högskolepoäng

Mänskliga rättigheter och hållbart

företagande

En idéanalys om EU:s initiativ till en Human Rights Due

Diligence-lagstiftning och ansvarsutkrävande inom företags

värdekedjor vid brott mot mänskliga rättigheter

Författare: Jacob von Braun

Handledare: Per Sundman

(2)

2

Abstract

Globalization and increased growth in international value chains has brought great benefits to developing countries but have at the same time contributed to negative consequences related to human rights violations. Against this background and as a result of increased awareness, companies have been encouraged to take responsibility for their value chain and a framework for due diligence was adopted in 2011 with the United Nations Guiding Principles on Business and Human Rights. The UNGP introduced the first global standard of due diligence and created a non-binding framework for companies to take responsibility and to respect human rights. However, the voluntary aspect of the due diligence process has not had the desired effect as the voluntary approach has had a limited impact on preventing business-related human rights violations. This has been a factor in increasing legislative initiatives around the world, with the aim of establishing clear and binding rules to ensure responsible and sustainable business conduct. The purpose of the study is to examine the EU's legislative initiative on mandatory human rights due diligence through an ideational analysis. The further purpose is to investigate how and what the introduction of a new legislation can imply for the prevention of human rights violations in the value chain and how the accountability can be expressed. The thesis finds that the legislative initiative can be considered to have an overall positive impact to prevent and demand accountability for human rights violations in global value chains.

(3)

3

Innehållsförteckning

Abstract ... 2 Innehållsförteckning ... 3 Förkortningar ... 4 1 Inledning... 5 1.1 Bakgrund ... 5

1.2 Frågeställning och syfte... 7

1.3 Avgränsningar ... 7

1.4 Disposition... 8

2 Teori ... 10

2.1 Introduktion till forskningsområdet... 10

2.2 Fördjupad bakgrund och tidigare forskning ... 11

2.2.1 FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter ... 11

2.2.2 Företags sociala ansvar inklusive mänskliga rättigheter ... 15

2.3 Teoretiska utgångspunkter ... 16

2.3.1 Human rights due diligence ... 16

2.3.2 Ansvarsutkrävande ... 19

2.3.3 Frivillighet kontra tvång ... 22

3 Metod ... 26

3.1 Val av metod ... 26

3.2 Material och källkritik ... 27

3.2.1 Material ... 27 3.2.2 Källkritik ... 28 4 Analys ... 29 4.1 Initiativet ... 31 4.2 Ansvarsfrågan ... 38 4.3 Miniminivå ... 44

4.4 Positiva och negativa effekter ... 45

5 Avslutande diskussion ... 48

(4)

4

Förkortningar

BHR Business and Human Rights

BIICL British Institute of International and Comparative Law CSR Corporate Social Responsibility

HRDD Human Rights Due Diligence

ICCPR International Covenant on Civil and Political Rights

ICESCR International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights ICJ International Court of Justice

ILO International Labour Organization NGO Non-governmental Organization

OECD Organisation for Economic Co-operation and Development UDHR United Declaration of Human Rights

(5)

5

1 Inledning

1.1 Bakgrund

I takt med en ökad globalisering av världen och världsekonomin har förändringar i balansen mellan marknaden och de statliga och icke-statliga aktörerna fått en stor betydelse för den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen på ett nationellt såväl som ett internationellt plan. Icke-statliga aktörer, företrädesvis företag, har fått en allt större roll och inflytande i länder och på marknader, där verksamheter etablerats utomlands till följd av exempelvis ekonomiska skäl. Trots de många positiva ordalagen om globaliseringen har frågan om vilka konsekvenser den kan ha för mänskliga rättigheter kommit att bli en omdebatterad fråga. Tillväxten i den internationella försörjningskedjan kan till stor del ha setts gagna utvecklingsländer ur flera perspektiv, men där negativa konsekvenser relaterade till mänskliga rättighetskränkningar har setts få en ökad spridning genom exempelvis tvångsarbete och barnarbete.1 Detta kan ha skapat en asymmetri vilket åskådliggörs i förhållandet mellan företags makt och lagstiftning och regleringar. 2011 presenterade FN nya vägledande principer för hållbart företagande och mänskliga rättigheter (UNGP), i ett sätt att skapa ett globalt ramverk för stater och företag, där det redogörs för staters folkrättsliga förpliktelser att skydda befolkningen mot företagsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna, likväl som att det vilar ett ansvar på företaget att respektera mänskliga rättigheter.2

Företagens oberoende ansvar att respektera mänskliga rättigheter och förväntan på att utöva Human rights due diligence (HRDD), som avser processer som alla företag bör genomföra för att identifiera, förebygga, begränsa och redogöra för potentiella och

1_{Europeiska Kommissionen, “Meddelande från kommissionen till europaparlamentet, rådet,}

europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén - En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar”, /COM/2011/0681/. Bryssel, 25 Oktober 2011, s.1.

2_{Ruggie, John, “Protect, Respect and Remedy: A Framework for Business and Human Rights”,}

Report of the Special Representative of the Secretary-General on the Issue of Human Rights and Transnational Corporations and Other Business Enterprises, U.N. Doc A/HRC/8/5 (7 April 2008),

(6)

6 faktiska effekter på mänskliga rättigheter orsakade av den egna verksamheten eller med kopplingar till verksamheten, utgör en fundamental del av ramverket.3_{Även om det}

finns en uppmuntran gentemot företagen att ta ansvar för sina försörjnings- och värdekedjor så är det frivilligt och upp till företagen själva att göra detta, vilket kan ses ha skapat ett tomrum i effektivitet, utvecklingen och det faktiska förebyggandet av hållbart företagande.

FN har tillsammans med andra icke-statliga organisationer riktat ett större fokus mot värdekedjor/försörjningskedjor inom ramen för det hållbara företagandet. I ett sätt att åskådliggöra en potentiell kravställning inom företags värdekedjor aktualiseras frågan om ansvar (accountability) och ansvarsutkrävande.

Mot bakgrund av det ökade fokuset på hållbart företagande och mänskliga rättigheter offentliggjordes i april 2020, genom EU-kommissionären Didier Reynders, att kommissionen initierat att offentligt lägga fram ett lagstiftningsförslag om hållbar företagsstyrning och mandatory human rights due diligence inom EU. Det frivilliga tillvägagångssättet för att förebygga överträdelser i värdekedjan har föregåtts av ett tydligt försummande och har till stor del varit bristfälligt. Initieringen av lagstiftningen bygger på att den skulle kunna ha inneboende positiva effekter, men även att den kan vara fördelaktig i och med att den kan ge rättslig klarhet och införa effektiva verkställighets- och sanktionsmekanismer. Detta med anledning, för att företag ska kunna ta hänsyn till frågor rörande mänskliga rättigheter, kan en lagstiftning ses som en central del för att förändra beteendet samt tvinga till ett mer aktivt hänsynstagande.

3_{United Nations Human Rights Office of the High Commissioner, ”Guiding principles on business}

and human rights: implementing the United Nations "Protect, Respect and Remedy”: framework”, , New York and Geneva, 2011.

(7)

7

1.2 Frågeställning och syfte

Uppsatsen syftar till att undersöka hur och vad införandet av en ny lagstiftning om

obligatorisk human rights due diligence kan innebära för förebyggandet av brott mot

mänskliga rättigheter i värdekedjan, samt hur ansvarsutkrävandet kan ta sig i uttryck. Således inbegriper lagstiftningsinitiativet distinktionen mellan frivillighet och tvång, vilket sätter ljus på en omformulering från en tidigare soft law-inriktning till en mer tydlig och definierande tvingande lagstiftning (hard law-inriktning) inom området. Sett till att det är ett nytt initiativ, där avsikten är att det ska läggas och tillämpas på EU-nivå, så utgör det en ny och mer explicit inriktning inom området för hållbart företagande och mänskliga rättigheter. Intentionen är att företag ska få en större och tydligare ansvarsroll. Den tidigare forskningen inom området erbjuder ett fokus som ofta utgår från UNGP och dess innehåll, nationella due diligence-lagstiftningar eller CSR-perspektiv i förhållande till hållbart företagande och mänskliga rättigheter. Genom tidigare forskning och underlag för initiativet så ämnar uppsatsen att, inom ramen för syftet, sätta ljus på det nya initiativet och bidra till nya perspektiv samt sätta fokus på det nya forskningsområdet. Därmed ligger det inom ramen för uppsatsen syfte att undersöka hur en ny lagstiftning skulle kunna bidra till att förebygga och utkräva ansvar samt effektivitet av den, i fråga om positiv effekt kontra negativ effekt.

Hur kan det nya lagstiftningsinitiativet förebygga samt utkräva ansvar i brott mot mänskliga rättigheter inom företags värdekedjor?

1.3 Avgränsningar

(8)

8 tydligt och systematiskt sätt inkluderas och redogöras för, sett ur dess relevans till uppsatsens genomförande och huvudsakliga syfte. I och med att det vid tidpunkt för denna uppsats inte finns ett formellt lagförslag på bordet så kommer det inte kunna redogöras för exakta artiklar eller lagskrivningar. Underlaget utgår därför ifrån utkast till direktivet, betänkande och andra dokument som berör lagförslaget och dess potentiella delar. Detta är ett medvetet val, samtidigt finns det en förståelse i att om eller när ett konkret och formellt lagförslag läggs fram, att utvalda delar kan ha fördjupats eller fått en annan skepnad och innebörd. Något som i sig kan tydliggöra grunderna och ramarna för utformning av lagen. Detta i sig bör inte utgöra ett hinder för uppsatsens relevans eller påverka dess innehåll och analys nämnvärt, sett till uppsatsens syfte och idéanalytiska prägel.

Ser man till användning av termen kränkningar så används den i allmänna termer, men där betydelsen inte är att företag kränker mänskliga rättigheter i strikt juridisk mening i och med att det formellt inte är direkt bundna av internationella mänskliga rättigheter. Användningen är i enlighet med UNGP vid redogörelse om kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller negativa konsekvenser för de mänskliga rättigheterna, något som även kan ses ligga i linje med den begreppsliga användningen inom forskningsområdet.

1.4 Disposition

(9)

(10)

10

2 Teori

2.1 Introduktion till forskningsområdet

Sett till att mänskliga rättigheter är ett tvärvetenskapligt område så innefattar de olika akademiska inriktningarna olika aspekter av mänskliga rättighetsforskningen, vilket gör den mångfacetterad som öppnar för analys och tolkning ur flera olika ingångsvärden och perspektiv. Med utgångspunkt i denna uppsats finns det flera aspekter som skulle kunna vara relevanta såsom filosofiska, politiska och juridiska aspekter av mänskliga rättighetsforskningen. Den internationella rätten har kommit att utgöra en viktig del inom forskning och praxis för mänskliga rättigheter genom exempelvis Internationella arbetsorganisationen (ILO) och den kanske mest självklara, allmänna deklarationen för mänskliga rättigheter (UDHR), som definierar de fundamentala bitarna inom mänskliga rättigheter och definierar prioriteringarna för FN:s arbete.4_{I och med att UNGP}

uttryckligen redogör för att företag har ett ansvar att respektera mänskliga rättigheter som avser de internationellt erkända mänskliga rättigheterna, varav de erkända mänskliga rättigheter i UDHR och ILO kan ses utgöra ett minimum, så vilar ett ansvar på att respektera mänskliga rättigheter över hela skalan som kan innefatta företag och verksamheter.5 Dock finns det en skiljelinje i företags ansvar att respektera mänskliga rättigheter gentemot frågor om rättsligt ansvar och verkställighet som har en beröringspunkt och definiering i nationella lagbestämmelser inom relevanta jurisdiktioner. Det vill säga att det rättsliga ansvaret är bundet till en särskild jurisdiktion inom de nationella lagbestämmelserna där företags rättsliga ansvar kan uttydas olika utifrån särskilda betydelser.6

Därtill har den globala medvetenheten om företags inverkan på mänskliga rättigheter fått en ökad betydelse vilket har kommit att påverka och utmana det traditionella

4_{Buhmann, Karin, Björn Fasterling, and Aurora Voiculescu. ”Business & Human Rights Research}

Methods”, Nordic Journal of Human Rights, vol. 36/no. 4, (2018), s. 324.

(11)

11 statscentristiska synsättet inom nationell och internationell rätt. Det åskådliggörs i att det sedan något årtionde tillbaka har lagts ett stort fokus på att utveckla nya tillvägagångssätt inom soft law, legala normer samt mänskliga rättighetslagstiftningar som på ett tydligt sätt adresserar till företags roll och ansvar. Exempel på detta är dels Storbritanniens UK Modern Slavery Act och den franska due diligence-lagstiftningen

Loi de Vigilance.7

2.2 Fördjupad bakgrund och tidigare forskning

2.2.1 FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter

FN:s särskilda representant för transnationella företag och mänskliga rättigheter, John Ruggie, presenterade 2008 sin rapport Protect, Respect and Remedy: A Framework for

Business and Human Rights som avsåg att skapa ett nytt policyramverk för att

åskådliggöra och säkerställa principer i fråga om företagande och mänskliga rättigheter, som ett sätt att utveckla ett övergripande förhållningssätt inom området. Tidigare försök till rättslig reglering på den nationella, regionala och globala nivån för att förebygga konsekvenser mot mänskliga rättigheter hade i mångt och mycket varit resultatlösa, till följd av en bristande politisk vilja på statlig nivå liksom ett starkt motstånd från företagssfären.8

2011 tillkännagavs ramverket UN Guiding Principles on Business and Human Rights (UNGP), vilket bygger på tre grundpelare: (1) Statens skyldighet att skydda de mänskliga rättigheterna, (2) Företags ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna, som innebär att deras verksamhet inte ska bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter och att företagen ska agera för att förhindra sådana, (3) Möjlighet att få sin sak prövad

Methods”, Nordic Journal of Human Rights, vol. 36/no. 4, (2018), s. 324f.

8_{McCorquodale, Robert. “Corporate Social Responsibility and International Human Rights Law.”}

(12)

12 om rättigheterna inte respekteras.9_{Tillsammans utgör det en grund genom att var och en}

stödjer de andra i syftet att uppnå hållbara framsteg.

Policy-ramverkets uppbyggnad understryker främst skyldigheten för stater att skydda de mänskliga rättigheterna, där skyldigheten har en innebörd om att stater ska skydda individer från kränkande behandling av företag. I detta innefattas ett krav på att stater ska vidta lämpliga åtgärder för att motverka och hantera människorättskränkningar.10 Ramverket och dess innehåll innebar inte några nya förpliktelser för vare sig stater eller företag, utan bidrog istället till att förklara och uttrycka nya och tidigare etablerade standarder inom området som i vissa fall har en juridisk bundenhet för stater. Således utgör det inte en konkret lagstiftning, utan istället är det att betrakta som ett norminstrument, d.v.s. en form av rättsakt som betecknas som soft law vars innehåll bygger på principer, normer och standarder, som ses vara en minimum-förväntning för alla företag som bör vara eftersträvansvärda.11

Skyldigheten som faller på företags ansvar att respektera mänskliga rättigheter är att beteckna som relativt svag i och med att det egentligen inte finns någon skyldighet, utan att det istället handlar om ett respekterande av rättigheter och att inte bidra till kränkningar. Det läggs en viss betoning på att möjliggöra för att kunna få offers sak prövad, där det åligger stater att möjliggöra så att individer har tillgång och rätt till effektiva rättsmedel vid händelser där företag har gjort sig skyldiga till människorättskränkningar.12

9_{Regeringskansliet, Handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter, Stockholm, 2015}

Tillgänglig på:

https://www.regeringen.se/4a84f6/contentassets/1012abb0e5a84defa089a77eb6a5ee21/handlingspl an-for-foretagande-och-manskliga-rattigheter.pdf, s.6. [Hämtad: 2020-12-14], s.6

10_{UNGP, Art. 1.}

11_{Nolan, Justine. “The Corporate Responsibility to Respect Human Rights: Soft Law or Not Law?”}

in S Deva and D Bilchitz (eds) Human Rights Obligations of Business: Beyond the Corporate Responsibility to Respect? Cambridge University Press, (Nov. 2013), s.3

(13)

13 Det argumenteras för att det finns begränsningar i dess utformning och dess koncept mot bakgrund av att det är företags ansvar och inte skyldighet, att respektera utan ett tvingande att behöva skydda rättigheterna.13 Detta kan ses utgöra lättnader för att företagen faktiskt ska kunna uppnå dessa. Tidigare försök till reglering av de negativa effekterna från företagsverksamheter tillsammans med en ökad medvetenhet anses utgöra grunden till upprättandet av policyramverket, där försöken nått varierad framgång och oftast utgjorts med prägel av soft law-mekanismer för att försöka förebygga och övervaka brott mot mänskliga rättigheter.14

Nolan riktar kritik mot bristen av rättslig skyldighet och att den tydligt präglade inriktningen av soft law medfört att företagens ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna vilar på sociala förväntningar och ett pragmatiskt förhållningssätt till uppmuntran snarare än tydlig kravställning för företag att faktiskt följa och efterleva de mänskliga rättigheterna.15_{Avsaknaden av en tydlig koppling till en rättslig norm och}

sanktionsbestämmelser försvagar att UNGP efterlevs samt begränsar dess normativa värde som en faktisk och betydande inriktning i förebyggandet av de mänskliga rättigheterna.16

Stéphanie Lagoutte menar att UNGP som normsystem och dess förhållande till internationell rätt om mänskliga rättigheter i förhållande till soft law inte innebär några nya rättsliga skyldigheter för företag, utan att det snarare kan betraktas som ett misslyckande i och med att det saknas en tydlighet i det normativa tvingandet.17

Samtidigt kan UNGP ses integrera med både internationell hard och soft law

13_{Nolan, Justine. “The Corporate Responsibility to Respect Human Rights: Soft Law or Not Law?”,}

s.1.

14_{Ibid. s.3.} 15_{Ibid. s.3f.} 16_{Ibid. s.4f.}

17_{Lagoutte Stéphanie, “The UN Guiding Principles on Business and Human Rights - A Confusing}

(14)

14 människorättslagstiftning, där frivilliga standarder för företags sociala ansvar vilar på det egna valet.18

I Ruggie-rapporten19 finns det ansvarsteoretiska drag som belyser en form av ansvarsfördelning, men som enbart bygger på det vertikala förhållandet mellan individ och stat. Det nya initiativet kompletterar på ett tydligare och mer definitivt sätt detta vertikala förhållande med att inkludera en tredje part, d.v.s. företag, som kan ses skapa ett nytt asymmetriskt förhållande vilket kan förändra dynamiken inom den annars djupt rotade inriktning av den internationella rätten.

Mot bakgrund av internationella riktlinjer och standarder så har länder som Frankrike och Storbritannien inrättat lagstiftning på detta område. Den franska lagstiftningen Loi

de Vigilance tydliggör ansvaret om verksamhetsåtgärder för att förebygga och

möjliggöra riskidentifiering och förhindrandet av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som är en direkt eller indirekt följd av företagets verksamhet eller ligger inom ramen för företagets kontroll.20_{Den brittiska Modern Slavery Act}

redogör för kraven om att rapportera om due diligence i fråga om modernt slaveri och människohandel, vilket ger ett något annorlunda ingångsvärde men där omfånget av arbetstagares rättigheter och de mänskliga rättigheterna omfattas av skyldigheterna.21

Dessa två initiativ kan ses ha banat vägen för mer inriktade åtgärder som är övergripande in EU, där en EU-omfattande lagstiftning skulle gälla inom alla länder som är baserade inom EU eller verkar på EU-marknaden.

“Smart Mix” of Soft and Hard International Human Rights Law”. s.235.

19_{Ruggie, John, “Protect, Respect and Remedy: A Framework for Business and Human Rights”,}

Report of the Special Representative of the Secretary-General on the Issue of Human Rights and Transnational Corporations and Other Business Enterprises, U.N. Doc A/HRC/8/5 (7 April 2008),

2008.

20_{French Duty of Vigilance Law - Translation, Business and Human Rights Resource Centre,}

Tillgänglig på: https://www.business-humanrights.org/en/latest-news/french-duty-of-vigilance-law-english-translation/ [Hämtad 2021-04-23]

21_{Lise Smit, Claire Bright, Robert McCorquodale m.fl. ”Study on due diligence requirements}

(15)

15 2.2.2 Företags sociala ansvar inklusive mänskliga rättigheter

Corporate Social Responsibility (CSR) utgör en vanlig formulering för företags sociala ansvar. Teorin om CSR är dock flitigt diskuterad, där diskussionen åskådliggör svårigheterna och problematiken för att kunna definiera och bestämma sakinnehållet inom området för CSR. EU definierar CSR som det ansvar företagen har för den egna verksamhetens påverkan och konsekvenser för samhället där man verkar.22 Även termer om hållbart företagande och ansvarsfullt företagande kan inbegripas i konceptet.

Inom forskningsområdet har begreppet Business and Human Rights (BHR) fått en ökad utveckling i och med antagandet och godkännandet av UNGPs ramverk, där företag har definierats att ha ansvar för mänskliga rättigheter, inte enbart i enlighet med nationell lagstiftning, utan även för att självreglera för standarden för internationell mänskliga rättighetslagstiftning.23_{Det frivilliga åtagandet med målet om att ta ansvar}

påverkar samhället och intressenter, något som kan ses gynna social, ekonomiska och miljömässiga perspektiv. En inneboende problematik i begreppet är att det kan anta olika betydelser beroende på vem som talar om det. Ibland antas hela spektrumet av ett företags ansvarområde medan det i andra fall enbart berör de sociala och samhällsmässiga perspektivet och således exkluderar miljömässiga och ekonomiska ansvarstagandet eller vice versa.24 Detta gör att det inte alltid är självklart vad det adresserar och att innehållet av begreppet kan fokusera på olika indikatorer. Därför har det i forskningen i forskningen hävdats att det finns en tvetydighet i begreppet och att det därför kan ifrågasättas, men med kärnan att det handlar om socialt ansvarstagande bland företag.25

22_{/COM/2011/0681/, s.7.}

Methods”, Nordic Journal of Human Rights, vol. 36/no. 4, (2018), pp. 323-332, s.323.

24_{Blom, Carin, Arnberg, Jonas, och Gustafsson Niklas, “Det ansvarsfulla företagandet”, Svensk}

Handel, Tillgänglig på: https://www.svenskhandel.se/globalassets/_gammalt-innehall/miljo-och-csr/det-ansvarsfulla-foretaget.pdf [Hämtad 2021-05-10]

25_{Person Österman, Roger & Svernlöv, Carl, CSR i företagsbeskattning, Svenskt Näringsliv, April}

2016, Tillgänlig på:

https://www.svensktnaringsliv.se/obsolete_multimedia/mjffmj_csrpdf_1108411.html/BINARY/CS R.pdf [Hämtad 2021-05-10], s.7. ur Ulfvebrand, N, och Dovers, P, Företags sociala ansvar: CSR

(16)

16 Lagoutte menar att samspelet mellan CSR och mänskliga rättigheter är att betrakta som dubbelt, där UNGP riktar sig direkt till företag och beskriver företagets ansvar att respektera mänskliga rättigheter i deras verksamhet genom en implementering av specifika procedurer, såsom due diligence, men där förväntningarna på aktörerna fortfarande är oförändrat när det kommer till det faktiska rättsliga skyddet.26_Dessutom

finns det en frånvaro i instrumentet att skilja obligatoriska element från frivilliga inom området för mänskliga rättigheter och företag.27

Således kan CSR anses bygga på en uppfattning om att företag är föremål för ett antal olika och ibland motsägelsefulla intressen, då företag både påverkas av och påverkar sådana intressen så blir CSR-aspekten att företaget för sin egen skull ska kunna förstå och hantera dessa relationer.28

2.3 Teoretiska utgångspunkter

2.3.1 Human rights due diligence

Human rights due diligence ses som ett riskhanteringsverktyg skapat för företag och organisationer och utgörs av en process som bör genomföras för att identifiera, förebygga, mildra och redogöra för hur företag/organisationer skall hantera sina faktiska och potentiella negativa påverkan av mänskliga rättigheter och miljö i den egna verksamheten, försörjningskedjan eller andra affärsrelationer.29_{Begreppet due diligence}

inom ramen för mänskliga rättigheter bör förstås som en symmetrisk linje med UNGP, med syftet att skapa en process som operationaliserar företags ansvar att respektera

“Smart Mix” of Soft and Hard International Human Rights Law”, s.235f.

27_{Ibid. s.236.}

28_{Person Österman, Roger & Svernlöv, Carl, CSR i företagsbeskattning, Svenskt Näringsliv, April}

2016, s.7. ur Ulfvebrand, N, och Dovers, P, Företags sociala ansvar: CSR som täckmantel för en

kapitalistisk exploatering i Hasselblad, H, och Holmqvist, M, (red.), Företagsekonomin och samhället, Studentlitteratur, 2013, s. 234.

(17)

17 mänskliga rättigheter.30 Således baseras det på en definition av företagsansvar som gör att varje företag är ansvarigt för dess egen påverkan.31 Vidare så utvidgas ansvaret till de konsekvenser som företaget kan orsaka eller bidra till genom sin egen verksamhet, produkter eller tjänster genom sina affärsförhållanden.32 Ansvaret gäller oavsett storlek, bransch eller var företaget verkar.33_{Således vilar ansvar för mänskliga rättigheter inte}

enbart på vad som kan ses som det uppenbara behovet/tvånget att följa nationella lagar, utan att det därtill ska kunna fungera som ett självreglerande verktyg för att täcka luckor som inte kan anses inrymmas sett till tillämpningen av nationell lag eller annan internationell standard för mänskliga rättigheter.34_{I detta led vilar en förväntning på}

företagen att anta adekvata hanteringsprocesser.

I rapporten Study on due diligence requirements through the supply chain - Final report redogörs för att de främsta incitamenten för att genomföra due diligence, enligt svar från företag och organisationer, är ryktesanseende, investerare som kräver hög standard, samt konsumenter som kräver hög standard.35 Emellertid menade representanter från civilsamhället att de främsta incitamenten för att genomföra due diligence är regleringsincitament.36 Således kan det synas vara en tydlig skiljelinje mellan incitamenten för due diligence, som kan grunda sig i att det finns en brist på reglering och rättsliga krav för att genomföra due diligence. Det mest använda due diligence-åtgärderna omfattar avtalsbestämmelser, uppförandekoder och revisioner.37

30_{UNGP, Art.15 och Art 17 med kommentarer} 31_{UNGP, Art. 14 och Art. 23}

32_{UNGP, Art. 17}

33 _{Lise Smit, Claire Bright, Robert McCorquodale m.fl. ”Study on due diligence requirements}

through the supply chain - Final report”, European Commission, Brussels, January 2020. s.18.

Methods”, Nordic Journal of Human Rights, vol. 36/no. 4, (2018), s.323.

through the supply chain - Final report”, European Commission, Brussels, January 2020. s.16

(18)

18 I exempelvis svensk rätt är företag som juridiska personer inte ett straffrättsligt subjekt38_{, där en stor problematik ligger i att fysiska personer som är verksamma inom}

ett företag ofta undkommer ansvar i och med att det är svårt att fastställa och bevisa att en fysisk person i en ledande position eller styrelse individuellt kan ha begått brottet.39 Emellertid finns det idag ingen särreglering inom området för företag och mänskliga rättigheter, utan det är regler och allmänna principer inom det berörda rättsområdet som exempelvis skadeståndsrätt och straffrätt som aktualiseras.40 Avsaknaden av extraterritoriell jurisdiktion för (exempelvis svenska domstolar) att pröva alla företagsrelaterade mänskliga rättighetskränkningar (av företag med nationell/svensk anknytning) som sker utomlands medför att mängder av dessa rättighetskränkningar inte får någon uppföljning41_{, dvs att utsatta personer inte får någon upprättelse och}

företag/juridiska personen undkommer ansvar genom att gömma sig bakom juridiska konstruktioner.42

Som ett sätt för företag att kunna vidta åtgärder proaktivt för att förebygga och förhindra bidragandet eller orsakandet av kränkningar av mänskliga rättigheter, redogör FN:s vägledande principer för mänskliga rättigheter och hållbart företagande i artikel 17–21 om human rights due diligence. Genom strukturerade och systematiska konsekvensbedömningar av verksamheten möjliggörs för att identifiera, förhindra, begränsa och redogöra för hur företag kan åtgärda den negativa påverkan av de mänskliga rättigheterna.

Betraktar man befintliga och föreslagna HRDD-lagstiftningar så finns det en åtskillnad sett till omfattningen och inriktningen av mänskliga rättigheter där det går att urskilja tre

38_{Enact, Företag och mänskliga rättigheter: Påtagliga brister och luckor i svensk lag - rapport till}

Statskontoret, Tillgänglig på: https://www.statskontoret.se/globalassets/publikationer/2018/201808_bilaga-3.pdf [Hämtad: 2021- 02-24] s.5. 39_{Ibid, s.5.} 40_{Ibid, s.5.} 41_{Ibid. s.5.}

42_{Holding Companies to Account: Momentum Build for Corporate Human Rights Duties, Human}

Rights Watch, Tillgänglig på: https://www.hrw.org/world-report/2020/country-chapters/global-2#

(19)

19 olika modeller. Den första utgörs av en modell som endast täcket en smal uppsättning mänskliga rättigheter, vilket åskådliggörs i Modern Slavery Act och Dutch Child Labour

Due Diligence. Den smala uppsättningen mänskliga rättigheter ses här vara specifika

och riktade mot dem som kan anses vara mest drabbade, men där det fortfarande ryms en begränsning sett till UNGP och andra relevanta resolutioner från EU.43 Modell två är istället heltäckande, d.v.s. att den täcker alla mänskliga rättigheter, där instrumentet inte är begränsat i omfattningen för de mänskliga rättigheterna, som exempelvis den franska lagstiftningen Loi de Vigilance. Detta koncept utgör det vanligaste tillvägagångssättet i fråga om HRDD-skyldigheter.44_{Den tredje modellen är också heltäckande och omfattar}

alla mänskliga rättigheter men där det även finns hänvisning till specifika fördrag. Exempelvis är det norska lagstiftningsförslaget som är uppbyggt på att det omfattar internationellt erkända mänskliga rättigheter som uttrycks i ICESCR, ICCPR och ILO:s fundamentala konventioner45_{, men innehåller även särskilda skyldigheter om}

tvångsarbete, barnarbete och andra kollektiva rättigheter.46

2.3.2 Ansvarsutkrävande

I fråga om företags ansvarsskyldighet så ses det som en motrörelse från frivillighet och självreglering som är ett kännetecken inom CSR-rörelsen. Peter Newell redogör i sin artikel, From Responsibility to Citizenship? Corporate accountability for development som rör företagens rättigheter och skyldigheter gentemot de fattiga inom en förståelse för skiftande diskurser om ansvarsskyldighet, att termen ansvarsskyldighet “...implies

43_{European Parliament,”Human Rights Due Diligence Legislation – Options for the EU, Policy}

Department for External Relations, EP/EXPO/DROI/FWC/2019-01/LOT6/1/C/05-1, s.5.

45_{Conventions and Recommendations, International Labour Organization, Tillgänglig på:}

https://www.ilo.org/global/standards/introduction-to-international-labour-standards/conventions-and-recommendations/lang--en/index.htm [Hämtad: 2021-05-11].

(20)

20 both a measure of answerability (providing an account for actions undertaken) and enforceability (punishment or sanctions for poor performance or illegal conduct).”.47

Det ökade samhällstrycket och den ökade medvetenheten om mänskliga rättighetskränkningar inom företagssektorer är en bidragande faktor till de försök om att vidta åtgärder för att förhindra brott och förändra globala värdekedjor. Ansvarsfrågan har aktualiserats, men bristande förmåga och handlingar för den faktiska innebörden och mekanismer för att kunna verkställa ansvaret har i mångt och mycket uteblivit. Istället har ansträngningar och försök koncentrerats på att öka öppenheten i moderföretagen.48 Lagstiftningar med krav på att företag offentliggör uppgifter som innehåller information om deras mänskliga rättigheter har antagits, som ett sätt för att verka för öppenhet och komplettera redan befintliga funktioner som syftar till förebyggande och ansvar.49 Även om det i vissa fall finns tydliga ansvarsnormer för att utradera och minska negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter så kan det endast ske om det utformas på ett korrekt och hållbart sätt som innefattar ett solitt genomförande som fungerar.

Ansvarsskyldighet är beroende av att det finns en förmåga eller möjlighet att kunna vidta åtgärder, som behöver en viss nivå av samförstånd om vilka åtgärder som måste vidtas som följd av ett misslyckande. Detta kräver att det finns ett system eller tillsynskontroll som kan besluta om vad eller vilka påföljder ska vara.50_{Behovet av att}

det finns ett fungerande koncept vid bedömning om ansvarsskyldigheten medför att det ställer krav på att det finns ett tydligt regelverk utifrån hur ansvaret ska bedömas och i vilket ett tydliggörande om vad det faktiska ansvaret vilar på. Inom ramen för vad som ska vara mål för bedömning så krävs en definiering av kriterier som ska avgöra för vad som måste redovisas i samband med öppenhet och due diligence-processen för brott

47_{Newell, Peter. 'From Responsibility to Citizenship? Corporate Accountability for Development',}

IDS Bulletin (Brighton. 1984), vol. 33/no. 2, (2002), pp. 1-12, s.2 ur Goetz and Jenkins 2001.

48_{Chambers, Rachel and Vastardis, Anil Yilmaz (2021) "Human Rights Disclosure and Due}

Diligence Laws: The Role of Regulatory Oversight in Ensuring Corporate Accountability,"

Chicago Journal of International Law: Vol. 21: No. 2, Article 4. Available at:

https://chicagounbound.uchicago.edu/cjil/vol21/iss2/4, s.325.

49_{Ibid. s.325}

(21)

21 mot mänskliga rättigheter i försörjningskedjan. Vidare krävs det att avgöra vad konsekvenserna och påföljderna blir vid överträdelser, vilka skyldigheter som faller under den förväntade och nödvändiga standarden samt vilka processer som behövs eller krävs för att bedöma efterlevnad.51

Vid affärsmässiga konsekvenser för mänskliga rättigheter kan ansvarsskyldigheten ses som ett bredare koncept än enbart ansvar då idén kan breddas till att företag ska och bör hållas ansvariga för konsekvenser av deras handlingar, antingen genom icke-juridisk ansvarsskyldighet eller genom en juridisk ansvarsskyldighet. Den icke-juridiska ansvarsskyldighet kan spegla sig i förlust av anseende och förnekande av tillgång till utländska marknader medan den juridiska ansvarsskyldigheten är mer konkret och sker genom tillsynsmyndigheter eller domstolar.52

I dagsläget har utformningen av befintliga regler för insyn möjliggjort för ineffektiva rapporteringsmetoder som medför ett utelämnande av nödvändig information och i vissa fall ett utelämnande av information överhuvudtaget.53 Således är upplysningar om mänskliga rättigheter, sett till befintlig lagstiftning, i bästa fall minimala vid rapportering av risker men där det i värsta fall kan vara vilseledande om företags mänskliga rättighetseffekter i globala försörjningskedjor.54 Chambers och Vastardis menar att staten dragit sig tillbaka från ansvaret om tillsyns- och verkställighetsroller och istället lagt över dessa ansvarsfunktioner på investerare, konsumenter och civilsamhället. Civilsamhället fungerar som den främsta drivkraften för att tillsynen fortfarande existerar.55_{Ser man till statsbaserad verkställighet och tillsyn så utgör det}

fundamentala delar för offentliggörande och HRDD, i försöket att verka för och bidra

Diligence Laws: The Role of Regulatory Oversight in Ensuring Corporate Accountability,", s.329.

(22)

22 till förbättring av mänskliga rättighetsvillkor i försörjningskedjor samt för att uppnå ansvar för negativa effekter på mänskliga rättigheter åsamkade av företag.56

2.3.3 Frivillighet kontra tvång

För att företag ska kunna ta hänsyn till frågor rörande mänskliga rättigheter kan lagstiftning och författningar ses som en del för detta hänsynstagande. Klyftorna i styrningen som skapats till följd av globaliseringen kan synas ha försvårat arbetet med att säkerställa mänskliga rättigheter genom att enbart förlita sig till lokala aktörer och myndigheters kapacitet i dessa frågor. Således aktualiseras frågan om frivillighet kontra tvång och dess funktion. Två centrala förhållningssätt till frågan om frivillighet kontra tvång utgörs av det som benämns som Soft law och Hard law. Soft law och hard law särskiljs ofta genom hänvisning till tre dimensioner - rättslig skyldighet, delegering och precision.57 Soft law som term används för att beteckna principer och förklaringar som inte är juridiskt bindande. Då soft law i grunden kan ses innehålla principer, regler och standarder som styr internationella relationer, men som inte kan anses härröra från någon av källorna till internationell rätt som anges i artikel 38(1) i International Court of Justice (ICJ).58_{Instrumenten för soft law återfinns i en övervägande del inom den}

internationella sfären, d.v.s. inom exempelvis FN, som genom resolutioner och guidelines-ramverk utgör ett tydligt exempel på soft law. Således skiljer den sig från hard law, som istället hänvisar till rättsliga förpliktelser och skyldigheter, som är bindande för de inblandade parterna och som lagligen kan verkställas inför domstol.

Soft law-instrument likt UNGP kan ses utmana gränserna för skyddet av mänskliga rättigheter i allmänhet samt den internationella mänskliga rättighetslagstiftningen i synnerhet, i och med att det sätter ljuset på och skapar en diskussion om mänskliga rättigheter som i sin tur kan utöka normgivande aspekter i diskursen om soft law och

Diligence Laws: The Role of Regulatory Oversight in Ensuring Corporate Accountability,", s.327.

57_{Parella, Kishanthi. ”Hard and Soft Law Preferences in Business and Human Rights”, AJIL}

Unbound, vol. 114/(2020), s.168 ur Kenneth W. Abbot & Duncan Snidal, Hard and Soft Law in International Governance, 54 INT’L ORG. 421 (2000)), s.168.

58 _{Nußberger, Angelika. , 'Hard Law Or Soft Law—Does it Matter?', in Anonymous (, Oxford,}

(23)

23 mänskliga rättigheter.59 Emellertid berörs frågor om huruvida soft law specificerar utmaningarna inom mänskliga rättigheter och lagstiftning i sig, där inkluderandet av företag - i det annars tydliga vertikala förhållandet mellan mänskliga rättigheter och stat - öppnar upp för att konkretisera specifika egenskaper i den internationella rätten i förhållandet till mänskliga rättigheter.

Internationell offentlig rätt (hädanefter: internationell rätt) utgörs av en kombination av regler och seder som styr förhållanden mellan stater inom olika områden, som exempelvis väpnad konflikt och mänskliga rättigheter. Detta skapas av stater, som det sedan förbinder sig till genom vissa skyldigheter. Mänsklig rättighetslagstiftning faller under den internationella rätten och kan traditionellt ses utgöras av två specifika huvudfunktioner. Den ena är att vid antagandet av instrument för mänskliga rättigheter, förbinder sig stater att skydda tredjeparts rättigheter till fördraget, vilket i detta fall är individer.60

En hard law-reglering medför, som tidigare nämnts ett rättsligt bindande förpliktelser och skyldigheter, vilket skapar ett tydligt definierade av vilka skyldigheter företag skulle kunna ha. Det sätter även ljuset på statliga parter och det institutionella arrangemanget, där nationell lagstiftning skulle kunna bidra till en utveckling av en mer inriktad hard law inom området.61 En sådan form av lagstiftning återfinns i vissa EU-medlemsstater, ett exempel är den franska lagstiftningen Loi de Vigilance62_.

Valet eller ett förespråkande av en viss inriktning varierar och kan bero på vilken typ av aktör det handlar om. Ett eventuellt förespråkande av en soft-law användning bland stater kan grunda sig i att det finns en osäkerhet stater emellan huruvida andra stater väljer att hålla sina åtaganden. Vidare kan det finnas en osäkerhet i tillämpningsgraden

“Smart Mix” of Soft and Hard International Human Rights Law”, s.240.

60_{Ibid. s.240.}

61_{Parella, Kishanthi. ”Hard and Soft Law Preferences in Business and Human Rights”, s.168f.} 62_{Loi n° 2017-399 du 27 mars 2017 relative au devoir de vigilance des sociétés mères et des}

(24)

24 stater emellan, vilket kan innebära betydande ekonomiska och politiska kostnader.63

Därför i ligger det en central del i att skapa ett klimat som medför att det finns övergripande implementeringsmetoder som verkar för att det finns en acceptans och överensstämmelse staterna emellan. Konceptet kan lätt urholkas om det inte finns konsensus om implementering och krav på utformning, för att det inte ska erbjudas eller möjliggöras för ett företag att kunna förlägga sin verksamhet i en annan stat som vägrar att anta dessa lagar och på så sätt komma runt systemet. Till skillnad från hard law kan soft law ses bidra till en ökad flexibilitet och anpassningsförmåga för att skapa en brygga mellan inriktade åtgärder och ett belysande av ett problem utan att skapa ett definitivt tvång om åtgärder, vilket öppnar för att på sikt kunna skapa konsensus i takt med att fenomenet eller problemet ges en ökad och mer definierad betydelse inom den internationella arenan.64

Parella redogör för att en sekvensering av hard law och soft law kan möjliggöra för företag att kunna dra fördelar av att skapa vägledning i processen om företags uppförande och förebyggnadsgrad.65_{Detta kan bidra till och möjliggöra för att företag}

och dess verksamheter kan lära sig nya metoder förankrade i en soft law, för att sedan verkställa och pröva dessa metoder inom sin verksamhet utan tvånget från en hard law-lagstiftning. Detta kan vara normbrytande och processen kan bidra till att regleringsbördan för företag inte behöver medföra allt för stora konsekvenser och kan skapa en plattform för att utveckla och avgöra för vilka förändringar som ger de bästa metoderna som dessutom kan vara lönsamma.66

Den teoretiska ramen utgår således ifrån aspekter om HRDD, ansvarsutkrävande och regleringsinriktningar ifråga om frivillighet kontra tvång. Teorin kommer att kunna bidra till att undersöka hur lagstiftningsinitiativet kan förebygga samt utkräva ansvar i bort mot mänskliga rättigheter. Omfattningsmodellen av rättigheter i HRDD, dess uppbyggnad och hur ansvarsfrågan kommer till uttryck i lagstiftningsinitiativet

63_{Parella, Kishanthi. ”Hard and Soft Law Preferences in Business and Human Rights”, s168f.} 64_{Ibid. s.168f.}

(25)

(26)

26

3 Metod

3.1 Val av metod

Metoden som valts för denna uppsats är idéanalys i och med att den utgår från syftet att beskriva, förklara och ta ställning till de studerade materialet, vilket möjliggör att på ett konkret sätt kunna åstadkomma studiens syfte. Genom att undersöka vilken skillnad initiativet till den nya lagstiftningen kan innebära för mänskliga rättigheter i försörjningskedjor så kommer den vara av en beskrivande karaktär. Metoden möjliggör att kunna försöka analysera vilka möjligheter det finns att ställa företag till ansvar.

I och med att politiska idéer ligger till grund för formandet av människors sympatier och övertygelser har det en stor betydelse för samhällets utveckling.67 Därmed kan det vara angeläget att analysera och kritiskt granska politiska budskap som ges utrymme inom politiska- och samhälleliga sfären. Metoden för detta genomförande är en central del i och med att den inte ska grunda sig i enbart ett tyckande eller retoriska framställningar, utan där det finns en avgörande skillnad i sättet att systematiskt studera fenomenet eller innebörden.68_{Beckman menar att idéanalysen har möjligheten att}

kunna anta flera olika skepnader där inriktningen snarare sammanhänger med valet av syfte och frågeställning.69_{Emellertid är det ställningstagandet som kan ligga till grund}

för utformningen av studien, men där metoden kan tona ner samlingen av olika metoder inom ramen för en idéanalys, genom att istället se den avgörande frågan som ett val av ett syfte, frågeställning eller en analysteknik och dess olika kombinationer.70_Således

kan idéanalysen ses som det vetenskapliga studiet av politiska budskap, där forskningsuppgiften skall betraktas som idéanalytisk snarare ur vad den undersöker och mindre på hur den genomförs.71 För denna studie ligger en stor del av syftet i att beskriva och tolka budskapet av ett införande av mandatory human rights due diligence

67_{Beckman, Ludvig, Grundbok i idéanalys, Stockholm: Santérus förlag, 2005, s.9.} 68_{Ibid, s.9.}

(27)

27 och dess innehåll. Således görs en distinktion från att försöka förklara varför detta uppkommit och konsekvenserna av dem. Sakinnehållet och syftets inriktning medför att det bakomliggande variabler och faktorer kan innebära att dessa behöver tas i beaktning och belysas, men där det inte kommer att utgöra en fundamental del av studiens undersökning och dess genomförande. Idécentrerad studie, d.v.s. att det är argumenten som står i centrum, möjliggör att fokusera mer på de mest typiska argumenten i debatten alternativt de som vi tror kan ses som mest inflytelserika. Därför är det inte av vikt att belysa vem det är som framför argumenten, utan argumentens innebörd i sig självt som är betydelsebärande.72

3.2 Material och källkritik

3.2.1 Material

Primärmaterialet kommer att utgå från dels rapporter och direktiv från EU beträffande underlag och åtgärder för hållbart företagande, dels underlag för initiativet till ny lagstiftning. I EU-dokumentet P9_TA(2021)0073 - Corporate due diligence and

corporate accountability presenteras ett utkast till ett direktiv för en ny lagstiftning. I

och med att det inte finns ett formellt lagstiftningsförslag så är utkastet det som kommer utgöra det främsta materialet för hur en lagstiftning kan komma att se ut och således ligga till grund för uppsatsens analys.

United Nation Guiding Principles on Business and Human Rights tillsammans med

rapporten Study on due diligence requirements through the supply chain kommer att utgöra viktigt material i och med att det dels utgör ett ramverk för hur det internationella samfundet bygger förståelsen och beröringspunkterna om konceptet om hållbart företagande och mänskliga rättigheter, dels att rapporten ligger till grund för en åtgärdsplan hur detta ska kunna initieras inom verksamhetsområdet. UNGP redogör och presenterar ett ramverk för staters skyldigheter att skydda mänskliga rättigheter samt

(28)

28 förtags ansvar att respektera mänskliga rättigheter. Ramverket ligger till grund för ett EU-förslag.

Vidare kommer relevant sekundärmaterial behandlas för att åskådliggöra teoretiska perspektiv och underbygga förståelsen samt analysen. Däribland artiklar som Hard and

Sot Law Preferences in Business and Human Rights av Kishanthi Parella, The UN Guiding Principles On Business and Human Rights – A Confusing ”Smart Mix” of Soft and Hard International Human Rights Law av Stephanie Lagoutte samt Human Rights Disclosure and Due Diligence Laws: The Role of Regulatory Oversight in Ensuring Corporate Accountability av Rachel Chambers och Anil Yilmaz Vastardis, för att bidra

till teoretiska perspektiv och underbygga det teoretiska ramverket.

3.2.2 Källkritik

(29)

29

4 Analys

I och med den ökade medvetenheten om vikten av ett ansvarsfullt företagande, vilket åskådliggörs i de konsensus som finns gällande UNGP, så har förändringarna relaterade till detta alltjämt varit få och små. Due diligence kräver att företag inrättar kontinuerliga processer, men idag bygger due diligence-systemet och dess processer på frivillighet och standarder utan några självklara grundförutsättningar. Den frivilliga standarden kan visserligen ha setts bidra till framsteg i främjandet av mänskliga rättigheter, men där de frivilliga inslagen av due diligence uppvisat brister och lett till begränsade förändringar och åtgärder i företags faktiska syn på att hantera konsekvenserna av sitt handlande eller tillhandahållandet av gottgörelse. Avsaknaden av tydlighet och i vissa fall även lagstiftning, har lett till att det enbart utförs delvis och att det enbart utförs av företag som faktiskt är villiga att genomföra detta.

Rapporten från Europakommissionen synliggör det idag icke-effektiva elementen av due diligence-processer, när de i studien tillfrågade företagen fick svara på om de använder sig av due diligence-processer. De nuvarande frivilliga riktlinjerna som finns rörande due diligence påvisas som bristfälliga sett till resultaten som presenteras i studien. Enbart 37 procent av studiens svarande företag hävdar att det utför en form av due diligence-process rörande mänskliga rättigheter och/ eller miljö73_{, och där enbart 16}

procent utför en process som täcker hela värdekedjan.74_{I relation till detta, när företag}

och organisationer redogör för vilka de främsta incitamenten för att genomföra due diligence är, är de främsta incitamenten för due diligence - ryktesanseende, investerare som kräver hög standard samt konsumenter som kräver hög standard.75_Emellertid

menar representanter från civilsamhället att det främsta incitamentet för att genomföra

through the supply chain - Final report”, s.48.

(30)

30 due diligence är regleringsincitament.76_{Det som går att tolka ur detta är att de frivilliga}

inslagen inte grundar sig i företagets hållbarhetsagenda eller som en del i att främja mänskliga rättigheter, utan snarare att det bygger på ett kravställande eller något som ses som nödvändigt ur en annan parts perspektiv. Det finns ingenting som tvingar företag att vidta åtgärder eller som kräver att företag implementerar en strategi för att respektera och säkerställa mänskliga rättigheter.

I sin konsultation till initiativet redogör Svenskt Näringsliv för att en ändring av hela det rättsliga systemet inom bolagsstyrning i medlemsländerna, från en aktieägarorienterad rättslig ram (d.v.s. att ägarna är de yttersta beslutsfattarna)77 till en intresseinriktad rättslig ram (intressenter har juridiska rättigheter relaterade till företagsledningen, genomförandet av affärspolicyer och strategier, verkställighet av styrelseledamöternas ansvar gentemot företaget självt)78_{, kan komma att leda till att det blir otydligheter i}

ledningsansvaret som kan bidra till interna intressekonflikter och handlingsförlamning i och med att det kan vara svårt att tillgodose alla intressenters intressen då det ibland inte är fullt kompatibla med varandra.79_{Detta kan försvaga ägarnas (aktieägare etc.)}

rättigheter och incitament som kan komma att påverka kärnan i hur företag fungerar utifrån den marknadsekonomiska modellen.80

through the supply chain - Final report”, s.16.

77_{Svenskt Näringsliv, “Consultation Proposal for an Initiative on Sustainable Corporate}

Governance”, Stockholm, February 2021.

(31)

31

4.1 Initiativet

Det finns idag inget formellt lagförslag, utan istället tillkännages ett utkast till ett nytt direktiv (hädanefter: direktivet) om HRDD i resolutionen om rekommendationer till kommissionen avseende företags due diligence och förtagsansvar. Direktivet innehåller bestämmelserna för en framtida EU-omfattande förordning. Det huvudsakliga underlaget för lagstiftningsinitiativet utgörs av - Study on due diligence requirements

through the supply chain, framtaget av British Institute of International and

Comparative Law (BIICL), Civic Consulting och LSE Consulting på uppdrag av Europakommissionens generaldirektorat för rättsliga frågor och konsumentfrågor - samt motion 2020/2129(INL).

Nyckelelementen i underlaget om föreskrifterna för en ny due diligence-lagstiftning för mänskliga rättigheter bör ses gälla - mänskliga rättighetskränkningar och andra typer av övergrepp/kränkningar inom ramen för lagstiftningsinstrumentet, med särskild hänvisning till utsatta grupper, de företag som omfattas av lagstiftning samt företagens skyldigheter till lagstiftningen.81

Initiativet till och den begreppsliga definitionen av HRDD utgår och förstås här vara i linje med UNGP, där processen syftar till att operationalisera och kodifiera företags ansvar att respektera mänskliga rättigheter.82 UNGP utgår från ett tillvägagångssätt som antyder att företag bör inrätta en due diligence-process för att identifiera, förebygga, mildra och redogöra för hanteringen av deras effekter på mänskliga rättigheter, men som baseras på en frivillighet. Denna frivilliga due diligence-process anses av representanter från EU rymma allvarliga och tydliga begränsningar, och från unionens

(32)

32 sida borde det istället antas ett minimikrav för att uppfylla och ställa krav för due diligence-processen.83

I direktivet redogörs det för att genom en omfattande due diligence så kommer företagen att på lång sikt kunna dra nytta av bättre affärsverksamheter med fokus på förebyggande snarare än åtgärdande av skador.84_{Lagstiftningen ska inrikta sig på}

europeiska företags due diligence och företagsansvar, men där det kan finnas en förväntan att den kan ha extraterritoriella effekter som medför att den påverkar sociala, ekonomiska och miljömässiga utvecklingen i utvecklingsländer.85 Fundamentalt blir att företagen ska och bör respektera mänskliga rättigheter, inklusive internationella bindande rättigheter och de grundläggande rättigheterna som stadgas i EU-fördraget. Detta är inom EU:s syfte att främja de mänskliga rättigheternas samt de grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet.86

Lagstiftningen bör successivt och konstruktivt bygga på tidigare antaganden av ramverk och standarder om due diligence inom FN, Europarådet, OECD och ILO, men där föreskrivna normer emellertid har varit frivilliga och således gett begränsad effekt, så kommer EU utgå ifrån att skapa ett rättsligt bindande instrument.87_{Det vill säga att den}

frivilliga due diligence-standardens begränsningar i att förebygga och förhindra kränkningar av mänskliga rättigheter och möjliggöra tillgång för rättslig prövning bör därför snarare anta bindande krav, i och med att det även skulle kunna bidra till harmonisering, ökad rättssäkerhet, lika konkurrensvillkor och mildrande av orättvis konkurrensfördelar från tredjeländer.88

83_{European Parliament, ”Draft Report – with reccomentation to the Commission on corporate due}

diligence and corporate accountability, Commitee on Legal Affairs, 2020/2129(INL), 2020-09-11, s.6.

84_{European Parliament, Corporate due diligence and corporate accountability -European Parliament}

resolution of 10 March 2021 with recommendation to the Commission on corporate de diligence and corporate accountability (2020/2129(INL)), P9_TA(2021)0073, March 2021. Tillgänglig på: https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2021-0073_EN.pdf [Hämtad 2021-04-21], s.5. para. E. – (Hädanefter: P9_TA(2021)0073)

(33)

33 Inom ramen för HRDD så redogör direktivet för att det är företagets skyldighet att vidta proportionella åtgärder, vidta åtgärder för att förhindra negativa effekter och konsekvenser för mänskliga rättigheter i värdekedjan, samt att hantera och åtgärda effekter när dessa uppstår eller har uppstått. Precis som i UNGP så inrymmer processen att företag bör identifiera, bedöma, förebygga, mildra, redogöra för samt åtgärda potentiella och/ eller faktiska negativa effekter inom den egna verksamheten samt deras affärsrelationer i värdekedjan.89_.

Europaparlamentet understryker och bekräftar vikten av hänsynstagande för mänskliga rättigheter inom företag, där “... the activities of all companies, whether operating domestically or across borders, must be in full compliance with international human rights standards; … recalls the responsibility of businesses in ensuring that their operations and supply chains are not implicated in human rights abuses, such as forced and child labour, violation of indigenous peoples’ rights, land grabbing, threats and attacks on human rights defenders, and environmental degradation;”.90_{Vilket är ett}

tydligt ställningstagande om vikten att verka för ett mer hållbart företagande och ett förebyggande av mänskliga rättighetskränkningar.

Direktivets syfte utgår från att säkerställa att företag som verkar på den inre marknaden uppfyller sina skyldigheter att respektera mänskliga rättigheter, miljön och god samhällsstyrning, samt inte orsakar eller bidrar till potentiella eller faktiska negativa effekter som är indirekt eller direkt kopplade till företagets verksamhet, produkter, genom affärsförhållanden eller i deras värdekedjor. Med ett kompletterande krav på att förhindra och mildra dessa negativa effekter.91_{Det finns en betoning på att företagen}

har en skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna, men att det är staternas och

89_{P9_TA(2021)0073, s.30, Art. 4.}

90_{European Parliament, “Resolution of 15 January 2020 on human rights and democracy in the}

world and the European Union’s policy on the matter – annual report 2018” (2019/2125(INI)), 2020, Tillgänglig på: https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2020-0007_EN.pdf [Hämtad 2021-05-11], para. 50.

(34)

34 regeringarnas ansvar att skydda mänskliga rättigheter. Ramen för lagstiftning bör baseras på en skyldighet för företagen att vidta alla proportionella åtgärder och göra insatser inom sina medel.92

Direktivet omfattar och tillämpas på alla stora företag93_{, börsnoterade små}94_och

medelstora95 samt små och medelstora företag som arbetar inom högrisksektorer som regleras av nationell lag i en EU-medlemsstat eller är etablerade inom EU:s territorium samt verkar på den inre marknaden. Företagsomfattningen blir således stor, vilket bidrar till att skapa en konsensus och ett tydliggörande om den inriktning EU önskar skapa.

Vikten av att besluta om vilka mänskliga rättigheter som HRDD-lagstiftningen ska och bör omfatta är en central del. Ser man till UNGP så finns det en tvetydighet sett till denna omfattning. UNGP redogör i princip 12 att:

92_{P9_TA(2021)0073, s.9, para. 1 och 2.}

93_{Direktiv 2013/34/EU: Art. 3(4) - “Large undertakings shall be undertakings which on their}

balance sheet dates exceed at least two of the three following criteria: (a) balance sheet total: EUR 20 000 000; (b) net turnover: EUR 40 000 000; (c) average number of employees during the financial year: 250.” tillsammans och i kombination med tillägg ur Direktiv 214/95/EU Art. 19a - “Large undertakings which are public-interest entities exceeding on their balance sheet dates the criterion of the average number of 500 employees during the financial year shall include in the management report a non-financial statement containing information to the extent necessary for an understanding of the undertaking's development, performance, position and impact of its activity, relating to, as a minimum, environmental, social and employee matters, respect for human rights, anti-corruption and bribery matters…”

94_{Direktiv 2013/34/EU: Art. 3(2) - “Small undertakings shall be undertakings which on their balance}

sheet dates do not exceed the limits of at least two of the three following criteria: (a) balance sheet total: EUR 4 000 000; (b) net turnover: EUR 8 000 000; (c) average number of employees during the financial year: 50. Member States may define thresholds exceeding the thresholds in points (a) and (b) of the first subparagraph. However, the thresholds shall not exceed EUR 6 000 000 for the balance sheet total and EUR 12 000 000 for the net turnover.”.

95_{Direktiv 2013/34/EU Art. 3(3) - “Medium-sized undertakings shall be undertakings which are not}

(35)

35

”The responsibility of business enterprises to respect human rights refers to internationally recognized human rights – understood, at a minimum, as those expressed in the International Bill of Human Rights and the principles concerning fundamental rights set out in the International Labour Organization’s Declaration

on Fundamental Principles and Rights at Work.”96

Inom ramen för omfattningen av International Bill of Right återfinns Universal Declaration of Human Rights (UDHR), International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) och International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR), vilket är tre centrala instrument inom det internationella systemet, några som ger ett omfång och täcker många mänskliga rättigheter men som inte kan ses vara uttömmande.97

Direktivet föreslår en heltäckande modell sett till omfattningen av mänskliga rättigheter, där internationellt erkända rättigheter ligger till grund för bedömning och ansvaret att respektera.98_{Den omfattande modellen bär på ett större skydd vilket bör vara mer}

fördelaktigt i och med att instrumentet inte är begränsat. En snävare omfattning skulle kunna betyda brister i försöken att säkerställa ett övergripande skydd och kan således betraktas som sämre ur ett rättighetsskyddsperspektiv. Den heltäckande modellen minskar tolkningsutrymmet och bidrar till att inga rättigheter förbises. I och med att EU redogör för att de eftersträvar att skapa som stärker rättighetsskyddet och säkerställer de mänskliga rättigheterna inom området, så är valet av en heltäckande modell bättre lämpad, då den redan initialt inbegriper ett större omfång och kan utvecklas i takt med eventuella förändringar.

Omfattningen av HRDD-lagstiftningen har en betydande roll. En heltäckande modell, d.v.s. att lagstiftningen ska täcka alla mänskliga rättigheter, är att förespråka i och med att den genererar ett tydliggörande om vikten av alla erkända mänskliga rättigheter.

96_{UNGP Art.12}