Jonas Sjögren
Med fokus på fokus
FMT-metodens möjligheter att förbättra koncentrationsförmågan
Examensarbete 15 hp Utbildningen i
Funktionsinriktad musikterapi (FMT)
Datum: 2009-05-28 Handledare: Ulla Sterner
Sammandrag
Detta examensarbete handlar om FMT-metoden. Syftet är att beskriva vad Funktionsinriktad musikterapi är och att förklara hur behandlingsformen fungerar. Jag vill visa FMT-metodens möjligheter att förbättra koncentrationsförmågan. Examensarbetet baseras på erfarenheter från min praktik med två grundskoleelever, en flicka och en pojke. Intervjuer har genomförts med vuxna i deras omgivning. Varje behandling har dokumenterats med filmkamera och därefter analyserats. Litteraturstudier har också förekommit. Behovet av att utforska omvärlden har stimulerats hos båda eleverna. Flickans lungkapacitet har stimulerats. Pojken har funnit ett lugn i arbetet och förbättrat förmågan att samverka med omgivningen. FMT- metodens styrka ligger i att se till hela individen.
Nyckelord:
FMT-metoden, musikterapi, perception, koncentrationsförmåga, fokus, adept, samverkan, utveckling
Innehållsförteckning
Sammandrag
1 Inledning ... 5
1.1 Min bakgrund... 5
1.2 Syfte och frågeställning ... 7
1.3 Arbetets uppläggning ... 7
2 Bakgrund ... 9
2.1 Musikterapins historia... 9
2.1.1 Musik och medicin under Antiken... 9
2.1.2 Medeltiden ... 10
2.1.3 Renässansen ... 10
2.1.4 Upplysningstiden och fram till början av 2000-talet ... 11
2.1.5 Musikterapi i Sverige ... 12
2.2 FMT-metoden ... 12
2.2.1 Rummet... 14
2.2.2 Koder och uppställningar ... 14
2.2.3 Attribut ... 15
2.2.4 Observation utifrån FMT-kriterier ... 16
2.2.5 MUISK... 19
3 Fallbeskrivningar ... 21
3.1 Koncentrationsförmåga... 21
3.2 Perception... 22
3.2.1 Visuell perception ... 22
3.2.2 Auditiv perception... 22
3.3 Fakta om Saras funktionsnedsättning ... 23
3.3.1 Perceptionsstörning... 23
3.3.2 Prematuritet... 23
3.3.3 Hydrocefalus ... 23
3.4 Sara... 24
3.4.1 Graviditeten och förlossningen ... 25
3.4.2 Mat - Motorik... 25
3.4.3 Talet ... 25
3.5 FMT med Sara ... 26
3.5.1 Första perioden... 26
3.5.2 Andra perioden... 27
3.5.3 Tredje perioden ... 28
3.6 Resultat gällande Sara... 29
3.6.1 Iakttagelser från vuxna... 30
3.7 Fakta om Kalles svårigheter... 31
3.7.1 Impulsivitet ... 31
3.7.2 Känsla... 31
3.8 Kalle ... 32
3.8.1 Graviditeten och förlossningen ... 32
3.8.2 Motorik... 32
3.8.3 Talet ... 33
3.9 FMT med Kalle... 33
3.9.1 Första perioden... 33
3.9.2 Andra perioden... 34
3.9.3 Tredje perioden ... 34
3.10 Resultat gällande Kalle ... 35
3.10.1 Iakttagelser från vuxna... 37
4 Resultatsammanfattning och diskussion... 38
4.1 Vägar till motivation ... 38
4.2 Arbetets betydelse för Sara och Kalle... 39
4.3 Varför blev det som det blev? ... 41
5 Slutsats ... 42
Källförteckning... 44
1 Inledning
Genom att kortfattat beskriva min bakgrund vill jag sätta en personlig prägel på detta examensarbete. Efter redogörelse av syfte och frågeställning följer en beskrivning av arbetets uppläggning. Med dessa ord välkomnar jag dig att ta del av innehållet.
1.1 Min bakgrund
Jag föddes 1973 i Björkarnas stad, Umeå. Redan vid tidiga barnaår kom musiken att få stor betydelse. Jag minns än idag hur jag ofta lyssnade på bandspelaren i lekrummet, tittade ut mot lekparken och samtidigt hittade på spontana melodier att sjunga in på kassett. Vardagarna tillbringades hos en dagmamma vars familj var starkt engagerad i föreningslivet. Genom denna familj blev jag själv engagerad i samma förening och detta medlemskap berikade mig på många sätt. Förutom deltagande vid olika läger kom jag även att medverka i nyårsrevyer och i andra underhållande sammanhang.
Mitt första sommarjobb var på ett läger för ungdomar med olika funktionsnedsättningar. Deras spontanitet och öppenhet påverkade mig så starkt att jag kom att välja Omvårdnadslinjen under gymnasietiden. Denna utbildning, som bl.a. innehöll en hel del praktik vid olika vårdinrättningar, fick mig att uppskatta min egen hälsa och totala livssituation. Under loven arbetade jag regelbundet som undersköterska vid ett sjukhem.
Efter avslutad gymnasieutbildning kände jag en stark längtan och nyfikenhet att studera musik på högskolenivå, allt för att inte bli bitter längre fram i livet över någon dröm som jag inte förverkligat. Jag valde därför att läsa ett år på musiklinjen vid Mellansels folkhögskola. Sedan följde fyra års studier vid Musikhögskolan i Piteå vilket resulterade i en musiklärarexamen.
Direkt efter denna studietid fick jag anställning som musiklärare i Stockholmsområdet. De första åren var utmanande på många sätt. Krävande situationer kompenserades med gyllene ögonblick som gav ny energi.
Erfarenheterna var minst sagt berikande. Arbetslivet innebar en stor förändring.
Att kunna försörja sig själv ingav en känsla av frihet.
När jag tre år senare kommit in i arbetslivets rutiner återupplivade jag mitt intresse för underhållning genom att engagera mig i en lokal revyförening. Ett nytt kontaktnät öppnade sig med likasinnade människor som älskar att skapa och agera i underhållande syfte.
Efter fem år i arbetslivet fick jag, av en händelse, höra talas om FMT-metoden.
Tanken på att vidareutbilda mig till musikterapeut mognade successivt och ett år senare påbörjade jag dessa studier. Att sammanföra mina kompetensområden inom vård och musik kändes lockande. I samband med denna nyriktning började jag arbeta vid en annan skola där jag nu är verksam som elevassistent.
Som avrundning vill jag passa på att tacka alla lärare och kurskamrater jag lärt känna under FMT-utbildningen. Det har varit en fröjd att under tre års tid regelbundet mötas och utbyta erfarenheter. Jag vill även tacka skolledningen och kollegorna vid min nuvarande arbetsplats för möjligheten att bedriva praktiken där. Tack också till eleverna Sara och Kalle (fingerade namn) för er medverkan. Med era föräldrars godkännande har detta examensarbete kunnat genomföras. Sist men inte minst, vill jag tacka släkt och vänner som hjälpt och stöttat mig under utbildningens gång.
1.2 Syfte och frågeställning
Mitt syfte med detta examensarbete är att beskriva vad Funktionsinriktad musikterapi (FMT) är och att förklara hur denna behandlingsform fungerar. Jag vill även visa FMT-metodens möjligheter att stimulera individen till en gynnsam utveckling.
Min frågeställning lyder: Hur kan FMT-metoden förbättra koncentrations- förmågan?
1.3 Arbetets uppläggning
Vid den skola jag nu arbetar har jag sedan ett år tillbaka givits möjlighet att bedriva min FMT-praktik inom utbildningen. I skolan har ett rum, speciellt avsett för denna verksamhet, inretts med ett akustiskt piano. Utöver detta finns även en spegelvägg och en massagestol kvar sedan tidigare verksamhet. Inför uppstarten av praktiken införskaffade jag övrig utrustning som bl.a.
filmkamera, trummor och cymbaler på egen hand. Dessa trummor och cymbaler kom sedan att döljas bakom ett vitt skynke.
I april månad 2008 började jag följa Sara i min roll som elevassistent. Vid denna tidpunkt påbörjades också hennes FMT-behandling. Eftersom Sara ofta umgicks med Kalle i skolan, föll det sig naturligt att även erbjuda honom att ta del av min praktik. I maj månad 2008 påbörjade han sin FMT-behandling.
I början av följande hösttermin lades mitt främsta fokus på att behärska FMT- arbetet rent praktiskt. Genom att analysera inspelat filmmaterial från tidigare genomförda FMT-pass, såväl på egen hand som med handledares och kurs- kamraters hjälp, samlade jag erfarenheter som jag sedan bar med mig.
Litteraturstudier gällande olika diagnoser och funktionsnedsättningar breddade kompetensen ytterligare. Utöver denna litteratur inhämtades också kunskap via ett antal FMT-block. Blocken är ett skriftligt studiematerial utformat av Lasse
Hjelm (metodens grundare). Detta material finns endast tillgängligt för FMT- studenter.
Vid mitten av oktober månad 2008 tillfrågade jag föräldrarna till Sara och föräldrarna till Kalle om tillåtelse att skriva om dessa individer i mitt examensarbete. Efter deras godkännande började jag fundera på arbetets innehåll. Sedan följde studier kring musikterapins historia.
Nästa del var att beskriva FMT-metoden och den satte fart på mina associationer och tankar runt examensarbetet. Efter ingående analyser av mina dokumentationer gällande Sara och Kalle fann jag en gemensam nämnare som arbetet kunde handla om, nämligen koncentrationsförmåga.
Vid denna tidpunkt var mina tankar inriktade på fallbeskrivningarna i själva arbetet. Efter att ha analyserat FMT-passens innehåll fokuserade jag på resultatdelen. Som underlag för min beskrivning använde jag mitt dokumen- terade FMT-material och samtalade med närstående vuxna i barnens omgivning. Efter dessa möten kom jag sedan att samla fakta kring Saras funktionsnedsättning och Kalles svårigheter. Sedan i februari månad 2009 har deras FMT-pass varit vilande p.g.a. mitt fokus kring examensarbetet.
2 Bakgrund
”Musikterapi innebär att en utbildad musikterapeut använder sig av musik och/eller musikaliska element (ljud, rytm, melodi, harmoni) i en process avsedd att möjliggöra och främja kommunikation, relaterande, inlärning, mobilisering, uttryck och andra relevanta terapeutiska mål med syfte att tillgodose fysiska, emotionella, mentala, sociala och kognitiva behov”
(http://www.musikterapi.se/index.html).
2.1 Musikterapins historia
Musik har existerat lika länge som det funnits människor på jorden och den har intagit en central plats hos individen. Genom sin förmåga att väcka uppmärk- samhet och att ge stimulans har musiken visat sig vara fungerande i många sammanhang.
Sambandet mellan musik och medicin har en väl sammanhållen historia från tidiga myter och fram till våra dagar. Historiskt kan vi skilja på en magisk, en religiös och en rationell uppfattning om vad sjukdom orsakas av (Ruud 1982, s.
57–58).
2.1.1 Musik och medicin under Antiken
Omkring 500 f. Kr. skedde en vändpunkt i medicinens historia. Man övergick från övernaturliga förklaringar som sjukdomsgrundande orsaker till att i stället tolka vad sjukdom och hälsa egentligen var. Dessa nya rationella teorier gjorde att synen på sjukdom och hälsa fick en alltmera vetenskaplig prägel (Ruud 1982, s. 72).
Pythagoréerna hävdade att det fanns ett samband mellan medicinska teorier och matematiska lösningar. De ansåg att talet kunde skapa harmoni både i naturen och hos människan. Harmoni mellan tal och kropp innebar hälsa och välbefin- nande. Stördes harmonin blev människan sjuk. Pythagoréerna menade att människorna själva kunde hålla sig friska genom att fokusera på riktig
matematik och medicin ägnade sig pythagoréerna även åt musik. Här fann de alla grundläggande principer för läran om tal och harmoni. Med musikens hjälp kunde man därför återupprätta harmonin och ordna ett balanserat förhållande mellan det fysiska och det psykiska (Ruud 1982, s. 71–75).
Platon såg världen som ett levande väsen utrustat med kropp och själ.
Människan var en avbild av världen. De fyra elementen eld, vatten, luft och jord berörde därför även människan. Att skapa och bevara en god harmoni mellan dessa element var av största betydelse för att hålla sig frisk. Hans filosofi var att en felstämning i själen kunde omvandlas till harmoni när man rörde sig rytmiskt till musik (Ruud 1982, s. 77–78).
Under antiken skapades humoralpatologin. Teorin till denna lära handlade om att förhållandet mellan de fyra vätskorna blod, slem, gul och svart galla inver- kade på hälsotillståndet. Aristoteles medicinska tänkande genomsyrades av denna lära. Han menade att musiken kunde rena människan från känslor och lidelser genom att försätta individen i ett entusiastiskt tillstånd. Sedan skedde en urladdning i kroppen vilket skapade jämvikt och ro (Ruud 1982, s. 76–81).
2.1.2 Medeltiden
Den humoralpatologiska läran levde vidare under medeltiden men läkekonsten kom att påverkas av kristendomens inflytelserika ställning. Själens roll gentemot kroppen ansågs ha stor betydelse för hälsan. Medeltidsteoretikernas uppfattning om musikens uppgifter var bl.a. att psalmsången kunde lindra modlöshet och fördriva sorger (Ruud 1982, s. 88–91).
2.1.3 Renässansen
Under renässansen lades stor vikt vid stämningen i musiken. Valet av musika- liska komponenter, som t.ex. dissonans eller konsonans, inverkade på vilket sinnestillstånd som uppväcktes. Ficinus, föreståndare för den platonska akade- mien i Florens, försökte förklara ur ett fysiskt perspektiv hur musiken påver- kade människan. Han hävdade att tonens luftrörelser berörde kroppen. Vidare
menade han att den förädlade luften satte luftanden, som sammanbinder kropp och själ, i svängning. Läkarna ansåg att musiken tillhörde de känslomässiga faktorer som gynnade hälsa och motverkade sjukdom (Ruud 1982, s. 94–95).
2.1.4 Upplysningstiden och fram till början av 2000-talet
Vid 1600-talets början fick musiken erkännande som terapeutiskt medel när man såg att den gav effekt i form av förströelse och lindring. Den tillämpades i sjukdomsförebyggande mening och användes även vid behandling av kropps- liga och psykiska besvär. Tron på musikens förutsättningar att uttrycka och framkalla känslor var påtaglig under den här tiden (Ruud 1982, s. 98–100).
Under 1800-talets första hälft rådde en stark tro på musikens förmåga att eta- blera en subjektiv känsloupplevelse. Fantasin och känslan gavs större utrymme än det sunda förnuftet. Under 1800-talets andra hälft minskade musikterapin i betydelse. I stället ledde den positivistiska filosofin till att man sökte finna orsaker inom erfarenhetsvärlden. Man ville frambringa fakta om olika feno- men. Av den anledningen började man undersöka musikens inverkan på människokroppen genom att mäta t.ex. pulsfrekvens och blodtryck (Ruud 1982, s. 106–110).
Vid mitten av 1900-talet återfick musiken sin betydelse som ett terapeutiskt verktyg (Ruud 1982, s. 110). Ett exempel på detta är bl.a. att musik kom att användas i rehabiliterande syfte av krigsoffren i USA efter andra världskriget.
Amerikanarna etablerade musikterapin både som ett nytt forskningsområde och som en ny behandlingsform. Europas första utbildning för musikterapeuter in- troducerades år 1959 i Wien. Den första motsvarande utbildningen i Norden kom till Norge år 1978 (Ruud 1982, s. 24–25).
2.1.5 Musikterapi i Sverige
Begreppet musikterapi nådde Sverige vid 1900-talets mitt. Syftet var att be- driva ett planlagt musikarbete med bestämda mål. Musikterapin kom till Sverige mera konkret när det 1974 hölls en kort kurs i vårt land med föreläsare från grannländerna Norge, Danmark och Finland. Detta år bildades även Svenska Förbundet för Musikterapi (SFM) (Granberg 2000, s. 55). Senare om- bildades förbundet och ändrade namn till Förbundet för Musikterapi i Sverige (FMS) (Granberg 2000, s. 114). Under 1980-talet utvecklades musikterapin i de nordiska länderna var för sig (Granberg 2000, s. 56).
Idag bedrivs två musikterapeutiska yrkesutbildningar i Sverige. Den psyko- dynamiska återfinns vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och den funktionsinriktade bedrivs vid Musikhögskolan Ingesund i Arvika.
2.2 FMT-metoden
Den funktionsinriktade musikterapin (FMT-metoden) skapades och utvecklades från mitten av 1970-talet av Lasse Hjelm under sin verksamhet vid Folke Bernadottehemmet i Uppsala. Behandlingsformen, som stöder sig på utvecklingsteoretiska grunder, baseras till stor del på Jean Piagets tankar om att barnet inhämtar erfarenheter steg för steg. Han menar vidare att erfarenheter samlas genom lek och egen aktivitet. En annan person som influerat Hjelm är Gunnar Kylén med sina teorier gällande begåvningsutveckling. Till dessa hör betydelsen av att möta individen på den nivå denne befinner sig för att kunna stimulera till fortsatt utveckling. Utvecklingstiden är individuell. Beträffande barnets motoriska utveckling stöder sig Hjelm på Britta Holles erfarenheter.
Hon menar att motoriken hör samman med det centrala nervsystemets utveckling. Sist men inte minst, har Hjelm tagit del av Jean Ayres kunskaper gällande sinnenas samspel. Hon menar att hjärnans förmåga till bearbetning och samordning av sinnesintryck från kroppens sensorer har betydelse för barnets beteende, inte minst dess motoriska reaktioner. Enligt Ayres ligger ut-
vecklingen av den sensomotoriska förmågan, varigenom vi uppfattar omvärlden och sedan utför våra handlingar, till grund för all inlärning.
FMT-metoden är en neuromuskulär behandlingsform. Med begreppet neuro- muskulär menas att impulser tillförs hjärnans sensomotoriska områden via nerver och muskler. Hjelm hävdar att en hjärna inte kan organiseras med ord.
Enda sättet att utvecklas är att samla erfarenheter utifrån egna fysiska aktiviteter. Behandlingen sker individuellt för att kunna nivåanpassas till den enskildes steg i utvecklingsprocessen. Metoden ger förutsättningar att utveckla och samordna perception (varseblivning), kroppskontroll och andning. I stället för elev eller patient kallas individen i sammanhanget för adept vilket betyder lärjunge (Hjelm 2005, s. 11–14).
För att adepten ska stimuleras i sin utveckling förutsätts en samverkan med terapeuten. Denna samverkan skapas genom att varje önskad aktivitet som adepten utför bekräftas av terapeuten via ett piano. Musiken är kommunikationsmedlet – inte målet med behandlingen. Terapeutens kropps- språk är återhållet och några verbala instruktioner eller kommentarer förekommer inte. Tanken med detta är att undvika språkliga och intellektuella misstolkningar. Ett annat syfte är att skapa förutsättningar för egen reaktion, handling, tanke och planering. När adepten lyckas med detta förstärks den inre drivkraften och motivationen att ta sig an nya utmaningar (Hjelm 2005, s. 11–
14).
Aktiviteterna i denna rörelseterapi handlar konkret om att spela på trummor och cymbaler i olika uppställningar. Enkla blåsinstrument är också förekommande. Aktiviteterna består av fast strukturerade och upprepade moment som successivt byggs ut i takt med adeptens utveckling. Detta görs för att adepten ska känna igen sig och därmed bli trygg i situationen för att våga ta egna initiativ. FMT-metoden som behandlingsform lämpar sig för individer med olika funktionsnedsättningar som t.ex. Cp-skador, demenser, autism och
varierande skolsvårigheter. I dagsläget förekommer FMT-verksamhet främst inom skola, vård och omsorg (Hjelm 2005, s. 11–14).
2.2.1 Rummet
För att adepten ska känna trygghet och lättare kunna koncentrera sig är platsen där FMT-arbetet bedrivs av stor betydelse. Denna plats bör därför noga förbe- redas genom att möbleras identiskt inför varje nytt tillfälle. Idealet är att det finns ett speciellt, för ändamålet avdelat rum. Anledningen är att adepten ska känna igen sig och därigenom bli trygg i situationen. Rummet bör vara så ”rent och avskalat” som möjligt, såväl auditivt som visuellt, för att minska risken för distraktion (Hjelm 2004 B.9 s. 8).
2.2.2 Koder och uppställningar
Den tidigare nämnda bekräftelsen som terapeuten ger via sitt piano består av ett 20-tal specialkomponerade koder. Strukturen på dessa koder är helt frikopplad från andra melodier för att enbart förknippas med FMT-metoden och de aktivi- teter som förekommer i behandlingen. Musikalisk improvisation från terapeutens sida är helt utesluten. Återigen handlar det om att skapa faktorer av igenkänning för att adepten ska känna sig trygg (Hjelm 2005, s. 11–14).
Till varje enskild kod hör en särskild uppställning av attribut. Oftast före- kommande är trummor och cymbaler. Genom att regelbundet placera dessa i bestämda konstellationer ges adepten möjlighet att utföra olika kroppsrörelser.
Vanligt förekommande uppställningar som aktiverar bålrotationen är de s.k.
läsriktningskoderna. Vid dessa uppställningar spelar adepten från vänster till höger sida på trummor och cymbaler som placerats på rad. Nämnas kan även uppställningar som stimulerar adepten till att utveckla en likvärdig sido- skillnad. Vid dessa uppställningar är trummor och cymbaler identiskt placerade på adeptens vänstra och högra sida. Med hjälp av koderna och uppställningarna kan adepten, i samverkan med terapeuten, påverka och utveckla kroppsrörelser som ännu inte är uppdaterade (Hjelm 2005, s. 11–14).
2.2.3 Attribut
I terapisituationen sitter terapeuten på en stol vid ett piano. De attribut som adepten blir tilldelad utökas och kombineras successivt i nivå med dennes ut- veckling. Adepten använder sig av:
• trummor och cymbaler. De flesta människor har svårt att motstå frestelsen att anslå en trumma eller en cymbal som finns inom räckhåll. Denna vetskap är en av anledningarna till att just dessa attribut används i FMT- metoden. Eftersom trummor och cymbaler varken är melodi- eller harmoniinstrument lindras kraven på utövaren. Adepten behöver bara kunna anslå attributet (Hjelm 2004 B.9 s. 11).
• klubbor att slå på trummorna och cymbalerna med. Att använda klubbor av olika material, i varierande grovlek, längd och vinklar har många syften. Den auditiva, taktila och visuella perceptionen stimuleras.
Adeptens handgrepp kan förbättras så att skrivhanden blir mera väl- utvecklad.
• enkla blåsinstrument. Blåsattributen som förekommer i behandlingen är lätta att använda och varje attribut har sin egen, bestämda ton. Syftet med dessa attribut är bl.a. att aktivera andningen. De blåsattribut som används är bl.a. förpreparerade blockflöjter och s.k. ACME-instrument (anka, duva, gök och ångvisslor) (Hjelm 2004 B.9 s. 11).
• stolar och sittunderlag. Valet av stol har betydelse för adeptens sittställning. Med hjälp av en justerbar stol kan arbetsställningen förbätt- ras. Genom att variera sittandet med olika sittunderlag ges adepten förutsättningar att utveckla balans och kroppskontroll (Hjelm 2004 B.9 s.
11).
• fotpallar att stödja fötterna mot. Fotpallarnas främsta funktion är att för- bättra adeptens kontakt med underlaget. Låga fotpallar kan också användas vid stående aktivitet i syfte att markera adeptens plats.
2.2.4 Observation utifrån FMT-kriterier
Adeptens aktiviteter observeras utifrån ett antal FMT-kriterier. Med hjälp av denna speciella observationsteknik skapar sig terapeuten en klar bild av adeptens funktionsnivå. De kommande behandlingstillfällena kan sedan nivå- anpassas in i minsta detalj för att gynna adeptens helhetsutveckling. De olika kriterierna är:
• stabilitet. Beträffande stabilitet gäller det att känna kontakt mellan fötterna och underlaget. Syftet är att ge adepten förutsättningar för en god balans och kroppskontroll. Kontakten mellan stolsitsen och adep- tens sittknölar inverkar på hållningen av rygg, svank och nacke.
Stabiliteten kan även avläsas vid stående och gående aktiviteter.
Arbetsnamnet för detta kallas inom FMT-metoden för KFU, vilket är en förkortning av känsla för underlaget (Hjelm 2005, s. 204–205).
• sidoskillnad. De flesta adepter har en viss dominans på antingen höger eller vänster sida av sin kropp. Så länge denna dominans är marginell utgör den inga problem. Om sidoskillnaden däremot är mera markant kan en viss klumpighet i rörelserna noteras. En grundförutsättning för att utveckla sidoskillnaden i rätt riktning är att adepten får en förbättrad stabilitet. Denna stabilitet minskar osäkerheten och förbättrar rörelse- aktiviteterna. Ett annat sätt att utjämna dominansen är att utveckla perceptionen på den icke dominanta sidan (Hjelm 2005, s. 205).
• separata sidorörelser. Förmågan att utföra olika och samtidiga rörelser med kroppens båda sidor har många fördelar. Att t.ex. föra ena handens pekfinger i en läsebok och samtidigt notera den lästa texten i en skriv- bok, förutsätter denna kunskap. En god stabilitet och en någorlunda
jämn sidoskillnad gynnar de separata sidorörelsernas kapacitet.
Adeptens perceptionsförmåga att kunna avläsa ett större område har också betydelse (Hjelm 2005, s. 205–206).
• bålrotation. Med bålrotation avses förmågan att kunna vrida över- kroppen åt både höger och vänster utan att underkroppen följer med i rörelsen. Dessa två system (över- resp. underkroppen) bör både kunna samverka och fungera separat. En intressant iakttagelse är att jämföra utvecklingsperioden av bålrotationen med läsinlärningen. Gemensamt hos dessa förmågor är att båda i de flesta fall är utvecklade vid ca 12 års ålder. Hjelm menar därför att vissa inlärningssvårigheter, främst stav- ning och läsning, i grunden kan finna sin problematik i bålrotationen.
En välutvecklad och smidig bålrotation har betydelse för att flertalet FMT-kriterier ska fungera optimalt (Hjelm 2005, s. 206–207).
• korsrörelser. Med korsrörelser menas att kunna korsa händer och armar över kroppens tänkta mittlinje. Ett exempel på detta är när adeptens högra hand och arm utför en aktivitet på vänster sida. För att genomföra ett sådant moment måste ordergivningen mellan hjärnhalvorna kunna växla och samverka. Utan hjälp av hjärnbalken, som förbinder hjärn- halvorna med varandra, skulle förmågan att utföra korsrörelser vara helt omöjlig. Hjärnbalkens funktion som förenande länk mellan hjärnhalvorna är betydande vid all inlärning (Hjelm 2005, s. 207–208).
• handutveckling. Mängder av signaler skickas till hjärnan från händerna.
För hjärnans utveckling är det därför gynnsamt att stimulera dessa i olika aktiviteter. Varje handling som upprepas vid flera tillfällen ut- vecklar såväl hjärnans kapacitet som händernas rörelseförmåga.
Eftersom hjärnan styr våra medvetna handlingar kan händernas rörelser avslöja hur mycket som är uppdaterat i hjärnan. En god handfunktion förbättrar adeptens medvetenhet och förutsättningar att utvecklas i
många aspekter. Med en väl utvecklad skrivhand kan lusten att läsa och skriva öka (Hjelm 2005, s. 208–209).
• handledsfunktion. Trots en väl utvecklad hjärna och en väl fungerande hand kan vissa motoriska moment vara svåra att genomföra. En bi- dragande orsak till detta kan vara en passiv eller nedsatt handleds- funktion. Handleden står nämligen för en väsentlig del av kontakten och kontrollen av omgivningen. I preciserade rörelser är därför handledens smidighet betydelsefull. I FMT-metoden ges adepten förutsättningar att utveckla sin handledsfunktion genom att spela på trummor och cymbaler som utplacerats i olika vinklar (Hjelm 2005, s.
209).
• modell/logik. I FMT-rummet avläser terapeuten adeptens logiska tän- kande och förmåga att planera sina handlingar. Detta sker bl.a. genom att trummor och cymbaler placeras i ett visst mönster. Adeptens uppgift blir sedan att lösa mönstret utan vare sig instruktioner eller anvisningar från terapeutens sida (Hjelm 2005, s. 209).
• perception. Detta begrepp handlar om förmågan att uppfatta, urskilja, lokalisera och bearbeta omvärlden. Den auditiva perceptionen är den dominerande enligt Lasse Hjelm. I FMT-sammanhang säger vi därför att ”örat leder ögat – ögat leder handen” (Hjelm 2005, s. 210). En snäv och fokuserad totalperception begränsar förutsättningarna att uppfatta omvärlden. Med FMT-metodens hjälp kan perceptionsvidden successivt breddas. I samband med detta ökar adeptens medvetenhet om sin omvärld (Hjelm 2005, s. 210–211).
• koordination hand – fot. Förmågan att koordinera hand och fot är betydelsefull, inte minst när det gäller att klättra. Genom att koordinera hand och fot börjar hela kroppen successivt att samverka. Denna sam- verkan blir sedan en bas för många grundfunktioner. I FMT-
behandlingen förekommer olika moment där handrörelser kombineras med fotrörelser (Hjelm 2005, s. 211).
• helhetskoordination. Eftersom människan ofta utför flera rörelser samtidigt med olika kroppsdelar är det betydelsefullt att helhets- koordinationen fungerar så smidigt som möjligt. I annat fall kan kapaciteten i något eller några av tidigare nämnda kriterier begränsas. I FMT-behandlingen bedömer terapeuten adeptens förutsättningar till helhetskoordination och erbjuder sedan rimliga utmaningar. Individens förmåga att utföra kroppsrörelser tillsammans med en effektiv and- ningteknik inverkar på resultatet (Hjelm 2005, s. 211).
2.2.5 MUISK
Musik inför skolan (MUISK) är en musikverksamhet som utarbetats av Lasse Hjelm. Den lekfulla musikstunden leds av en musikterapeut och en i verksam- heten involverad personal. Den sistnämnde agerar som en s.k. Spegel inför deltagarna. Spegeln visar vad som sker i programmet utan att vara alltför instruerande. Verbala instruktioner används sparsamt. MUISK innehåller inslag av sång, dans, rörelse, ljudskapande och enkelt instrumentalspel (Hjelm 2005, s. 141–149).
Övningarna syftar till att utveckla individens:
• ”grovmotorik, hållning/balans/gravitation, koordination
• finmotorik, andning, koncentration/avspänning, uthållighet
• uppmärksamhet, minne, kreativitet, auditiv perception/gehör
• gruppdynamik, identitet” (Hjelm 2005, s. 142).
Det främsta utommusikaliska målet är att stödja individens helhetsutveckling.
MUISK bygger på en tydlig struktur med återkommande och nivåanpassade moment. Syftet med detta är att skapa trygghet genom igenkänning. En viktig del i verksamheten är att aktiviteterna byggs på successivt när tidigare moment
på att våga agera och att skapa positiva upplevelser. Av denna anledning ute- lämnas begreppen ”rätt” och ”fel” (Hjelm 2005, s. 141–149).
Vid MUISK-periodens slut kan FMT-terapeuten erbjuda och genomföra individuella observationer. Detta görs för att i god tid upptäcka barn som är i behov av särskilt stöd. Efter samråd med berörd förälder och skolpersonal kan sedan enskild musikterapi i form av FMT-behandling erbjudas. På detta sätt ges individen bättre förutsättningar att komma i nivå med sina jämnåriga kam- rater och att följa med i skolarbetet. Därigenom stärks också dennes självbild.
MUISK-programmet riktar sig främst till barn i sexårsåldern inför deras skol- start. Verksamheten förekommer även inom andra områden som t.ex. särskola, dagcenterverksamhet och äldreomsorg (Hjelm 2005, s. 141–149).
3 Fallbeskrivningar
Gemensamt för Sara och Kalle är att de har vissa svårigheter att koncentrera sig. Av den anledningen följer först en beskrivning av koncentrations- förmågans samverkande faktorer. Behovet av att utforska omvärlden har de också gemensamt. Därför följer en förklaring gällande begreppet perception.
3.1 Koncentrationsförmåga
”Koncentrationsförmåga inbegriper en mängd olika hjärnfunktioner och är en aspekt av vårt tänkande. […] Koncentrationsförmåga kan ses som en övergri- pande förmåga till styrning av tankar och handlingar. […] Uppmärksamhet och förmåga att arbeta koncentrerat med en uppgift är beroende av många samverkande faktorer” (Duvner 1997, s. 31–32).
Till dessa faktorer hör:
• bearbetning som innefattar perception, kognition (tänkande), arbetsminne och långtidsminne
• styrning, d.v.s. förmågan att rikta och bevara uppmärksamheten
• reglering som innebär förmågan att samla och vidmakthålla en lagom nivå av mental energi för uppgiften
• känsla, d.v.s. motivationens inverkan på uthålligheten
• handling, d.v.s. utförandet (Duvner 1997, s. 32–33).
”Koncentration innebär att rikta sin uppmärksamhet mot en företeelse i ett visst sammanhang, i en viss omgivande miljö” (Duvner 1997, s. 32). Individens förmågor, uppgiftens svårighetsgrad och omgivningens påverkan är tre inver- kande faktorer (Duvner 1997, s. 32).
3.2 Perception
Det vi brukar avse med perception är hjärnans sekundsnabba bearbetning av sinnes- intrycken för att urskilja vad som är meningsbärande detaljer, kunna sovra i massan av intryck och skapa en meningsfull upplevelse. […] Man reagerar på förändringar, på det som betyder något, som man känner igen eller som väcker nyfikenhet, lust eller rädsla. Vad man väljer att reagera på beror mycket på en förprogrammering av uppmärksamheten. […] Ett vanligt problem vid uppmärksamhetsstörningar är att man inte kan sovra, inte skilja ut vad som är väsentliga från oväsentliga intryck. Man störs av ovidkommande intryck men rea- gerar inte på det man borde uppmärksamma. Det är som att få in flera TV-program samtidigt i bildrutan. […] Ett annat problem kan vara att moderera styrkan på upplevda sinnesintryck. […] Innerörat och hjärnans perceptionscentra samspelar och kan förstärka eller dämpa upplevd intensitet (Duvner 1997, s. 37–38).
De olika sinnenas information samverkar genom förbindelser mellan hjärnans olika per- ceptionscentra till vad vi kallar sensorisk integrering för att ge individen en så fyllig information av nusituationen som möjligt. Sinnesintryck kan också störa koncentrationen, varför vi behöver kunna hämma impulserna från ett sinne till förmån för ett annat. Svårig- heter med sensorisk integrering kan vara att inte kunna lyssna och titta samtidigt. För att kunna lyssna kopplar man då bort seendet, tittar åt ett annat håll, vilket av andra lätt miss- förstås som att man inte är intresserad (Duvner 1997, s. 38).
3.2.1 Visuell perception
Visuell perception är sammanvävd med rumsuppfattning och rumsligt/spatialt tänkande, och även med styrningen av motoriken bland annat i öga-hand-koordinationen. Visuella perceptionssvårigheter kan ge problem med att urskilja det väsentliga i en rörig miljö, att hitta det man söker. Miljöer med mycket synintryck blir tröttande. Det blir svårt att lära sig rita, läsa och skriva, svårt att minnas bilder och bokstäver, se skillnad på b, d och p, och att känna igen och minnas i vilken ordningsföljd bokstäverna skall stå och åt vilket håll man skall skriva. Svårigheter att få en överblick över en situation ger också svårigheter att orga- nisera sitt arbete och ha ordning bland sina saker (Duvner 1997, s. 38–39).
3.2.2 Auditiv perception
Auditiv perception spelar in både som grund för talspråket och för att vi ständigt omges av ljud som kan vara viktiga att uppmärksamma eller kanske mest är störande och tröttande.
Det ständiga inflödet till hjärnan av ljudstimuli har också en viktig vakenhetshöjande och organiserande funktion […]. Eftersom ljuden är så viktiga för vårt välbefinnande bör också en god auditiv perception vara det. […] Det underlättar att uppfatta vad som sägs om man uppfattar från vilket håll till exempel en röst kommer. Att lokalisera en ljudkälla är ofta svårt för ett barn med auditiva perceptionssvårigheter (Duvner 1997, s. 39).
Ljudperceptionen är också avgörande för hur man själv producerar ljud. Man kan inte säga ljud som man inte kan uppfatta, och man kan inte reglera styrkan av sitt tal, om man inte hör hur man låter. Problem med denna auditiva feed-back ligger bakom att många barn med ADHD/DAMP lägger rösten fel och är för högröstade. […] Det går också att förbättra en perceptuell förmåga genom att träna den, dvs att stimulera barnet att fokusera vissa intryck.
[…] Det finns också erfarenheter […] där man finner att individens psykiska välbefinnande förbättras parallellt med att träningen förbättrar den auditiva perceptionen (Duvner 1997, s. 39–41).
3.3 Fakta om Saras funktionsnedsättning
3.3.1 Perceptionsstörning
”Störning som drabbar varseblivning (t.ex. syn- och hörselintryck). […] Per- ceptionsstörning är ibland orsaken till motoriska störningar av olika slag […].
Perceptionsstörningar beror oftast på tillfälliga eller kroniska avvikelser i hjärnans funktion” (Nationalencyklopedien).
3.3.2 Prematuritet
Ett prematurt barn […] är fött före den 37:e graviditetsveckans utgång. I Sverige föds 5-6
% av barnen prematurt. […] Tvillingar och trillingar föds ofta för tidigt. […] Prematuritet innebär försenad utmognad av viktiga organfunktioner, såsom andning, blodcirkulation, ämnesomsättning, matspjälkningsförmåga, förmåga att ta upp närningsämnen från tarmen och olika funktioner i centrala nervsystemet, t.ex. temperaturreglering. […] Under den första levnadstiden behöver prematura barn i allmänhet vårdas i kuvös p.g.a. svårigheter att hålla kroppstemperaturen. Härvid kan också andningsluftens syrehalt efter behov ökas.
Höggradigt prematura barn (födelsevikt under 1000 g) eller prematurer med svåra andningsstörningar är ofta i behov av respiratorbehandling eller annan övertrycksandning (jfr CPAP) (Nationalencyklopedien).
Vid uppfödningen av prematura barn måste deras bristande utmognad beaktas. Maten delas upp på små måltider, som ges med korta mellanrum, ibland varannan timme. Barn som väger under 1500 g har vanligen svag sugreflex och måste matas med sond. Prematura barn bör om möjligt få bröstmjölk, främst p.g.a. dess höga halt av infektionsskyddande faktorer.
Tillsats av vissa mineralämnen (järn, kalcium och fosfor) och vitaminer (A, D och C;
vitamin K ges vid födelsen) är viktig. Höggradigt prematura barn […] måste i början ofta uppfödas genom intravenöst dropp […] (Nationalencyklopedin).
3.3.3 Hydrocefalus
Vattenskalle, en följd av ett hinder för hjärn- och ryggmärgsvätskans cirkulation från det ställe där vätskan bildas […] till den plats där den resorberas till blodbanan […].
Cirkulationshindret leder till ansamling av hjärnvätska och ett förhöjt tryck inuti huvudet.
Hjärnans ventriklar vidgas och hjärnhemisfärerna förstoras. Hos små barn, med ännu inte förbenade fogar mellan skallbenen, leder hydrocefalus till förstoring av skallen och avvikande huvudform. […] Orsakerna till hydrocefalus kan vara flera […]. Symtomen vid hydrocefalus är desamma som vid förhöjt tryck inuti huvudet av annan anledning, dvs.
huvudvärk, illamående, kräkningar, synpåverkan och nedsatta mentala funktioner.
Personlighetsförändring, gångsvårigheter och urininkontinens kan vara påtagliga symtom, inte minst vid hydrocefalus till följd av störd likvorcirkulation eller –resorption efter t.ex.
blödning mellan hjärnhinnorna (subaraknoidalblödning). […] Hydrocefalus kan avhjälpas genom att en s.k. shunt opereras in i hjärnans ventriklar. Denna shunt leder den bildade hjärn- och ryggmärgsvätskan direkt till blodbanan […] eller till bukhålan
(Nationalencyklopedien).
3.4 Sara
Sara är en flicka på nio år som går sitt andra läsår i en vanlig klass i grund- skolan. I skolan får hon vuxenstöd för att förbättra sina förutsättningar att följa med i undervisningen. Hon är en positiv tjej som för det mesta är glad. Sara är känslomässigt stabil, omtänksam och för det mesta modig. Själv säger Sara att hon vill göra mamma och pappa glad. Hon gillar att busa och utstrålar mycket charm. Förmågan att fantisera är god. Hon gillar att vara i skolan, har en egen vilja och säger gärna vad hon tycker. Sara visar tecken på nyfikenhet och har ett stort behov av att undersöka föremål auditivt, visuellt och taktilt. Hon är en fysiskt tålig tjej med god motorisk smidighet. I skolan är Sara respekterad av sina klasskamrater. Där leker hon främst med Kalle när hon inte leker för sig själv. Klättra och plaska i vatten brukar Sara ofta göra. Hon säger själv att hon gärna låtsas vara ett lejon. Sara tycker om att brottas och att spela TV-spel.
Under lektionerna vill hon gärna rita, färglägga och läsa.
Saras tidiga födsel (v. 24) har fördröjt hennes utveckling och medfört ett antal svårigheter. Synen är gravt nedsatt. Hon är närsynt på vänster öga utan korri- gering och bär därför alltid glasögon. Med höger öga kan Sara uppfatta ljus, mörker och silhuetter. Hon har en visuell perceptionsstörning som gör det svårt att urskilja vissa föremål. Hörseln är något nedsatt på höger sida och i detta fall misstänker hennes neurolog en auditiv perceptionsstörning. Hennes medfödda skador på lungorna begränsar lungkapaciteten. Rösten är svag och väsande.
Hennes förmåga att uppfatta omvärlden är begränsad. Hon tycker inte om att vara i gymnastiksalen där många aktiviteter sker samtidigt och där ljudmiljön är distraherande. Enskilda instruktioner i avskilt rum är därför att föredra. Sara har svårt att komma igång med en uppgift och att avsluta densamma. Hennes förmåga att bevara koncentrationen är begränsad vilket gör att hon lätt glöm- mer och hamnar på andra spår. Sara vill gärna ha svar direkt och har svårt att vänta på sin tur. Sara tar god tid på sig att utföra sina handlingar. Det tar tid att
välja mellan flera alternativ och hon har svårt att skynda sig när situationen kräver det. Detta gör att klasskamraterna uttrycker irritation i dessa lägen.
3.4.1 Graviditeten och förlossningen
I graviditetsvecka 24 gjordes ett ultraljud. Här noterades att Sara var tillväxt- hämmad. Hon var nu 30 % mindre än sin tvillingsyster (tvåäggstvilling).
Därför beslöts att göra ett fostervattensprov vilket ledde till att förlossningen kom igång. När Sara föddes var hon 27 cm lång och vägde 462 gram. Hon fick hjälp att komma igång med andningen och lades i kuvös. En vecka efter förlossningen upptäckte man en hjärnblödning av grad tre-fyra av fyra möjliga d.v.s. allvarlig hjärnsubstansförlust. Två veckor efter förlossningen utvecklades en hydrocefalus.
3.4.2 Mat - Motorik
Under sina första levnadsår intog Sara näring i huvudsak via sond. Sömnen stördes regelbundet under det första året. Hon matades då med ny slang genom näsan var tredje timme, dygnet runt. Sedan fyra års ålder har hon klarat sig utan sondmatning och i stället intagit föda via munnen. Sara började få tillväxt- hormon vid sju års ålder vilket hon ännu får. Hon lärde sig sitta och krypa vid ca 18 månaders ålder och kunde sedan gå ett år senare. Hon har svårt att hoppa jämfota och springer stappligt. Vänster fot är inte lika spänstig som höger.
3.4.3 Talet
Om vi föreställer oss att Sara fötts efter nio månader (i stället för i v. 24) så kan vi säga att talet kom igång vid en vanligt förekommande tidpunkt. Förmågan att uttrycka sig har alltid varit god.
3.5 FMT med Sara
Under perioden 2008-04-14 t.o.m. 2009-01-28 har jag träffat Sara vid 19 tillfällen i FMT-rummet. För att ge en överskådlig bild av innehållet i behand- lingen har tiden indelats i tre perioder.
3.5.1 Första perioden
Under de första passen fokuserade jag främst på att skapa en god samverkan med Sara. Jag ville också få henne att upptäcka att hon själv kunde påverka samspelet genom att välja hur snabbt och kraftfullt hon ville spela. En tredje målsättning var att komma framåt i kodspelet. I detta avseende var jag extra fokuserad på att hon skulle lösa en specifik uppställning som förutsätter samti- diga slag på en och samma trumma. Av den anledningen ägnades mycket tid kring detta moment. En fjärde målsättning var att få henne att förstå att klubban skulle hållas kvar och användas av samma hand som den tilldelats i.
Sara visade tecken på nervositet under början av de första passen. I stället för att direkt sätta sig vid framställda attribut tog hon plats i den bakomvarande massagestolen för att avläsa situationen. När hon vågat sig fram till attributen och fått en första bekräftelse fnissade hon till och log. Nervositeten förbyttes till frågvishet. Tecken på nyfikenhet visades genom att hon ibland lämnade sin plats och gick fram till pianot eller tittade bakom skynket där trummor och cymbaler förvarades. I samband med dessa initiativ uppfattade jag situationen som att hon ville busa med mig.
Ett utmärkande drag var att spelet ofta bromsades upp. I stället för att försöka lösa den för tillfället aktuella uppställningen av trummor och cymbaler spelade hon flera slag efter varandra på ett och samma attribut. Perceptuell utforskning var för Saras del intressant. Klubborna användes bl.a. till att slås mot varandra och mot trummornas och cymbalernas stativ. Attributen utforskades visuellt på nära håll. Blåsattributen drogs ut och in i munnen eller slogs, liksom klub- borna, mot varandra. Sara kommenterade blåsattributens vibrationer mot
läpparna. Hon tog även del av andra taktila intryck genom att luta sig över trummor och cymbaler och att känna av dess vibrationer.
Vid spel med blåsattribut observerades genomgående svaga och stötvisa blås- attacker. Till hennes favorit hörde att blåsa i ankan. Ljudet från detta blås- attribut fick henne att skratta hjärtligt. Sara verkade uppskatta alla attribut. Hon tog god tid på sig att återlämna klubbor och blåsattribut efter angivet avslut från mig. Med avslut menas i FMT-sammanhang att terapeuten spelar en uppåtgående skalrörelse med pianots tangenter. Signalen betyder att pågående moment avslutas.
3.5.2 Andra perioden
Under denna mellanperiod var jag ännu starkt fokuserad på att förmå Sara att lösa den specifika uppställning som jag tidigare nämnt. Jag frustrerades av hennes stundvisa ”frånvaro” då spelet periodvis bromsades upp och blev oregelbundet. När jag väl accepterat hennes, med mina ögon sett, långsamma utveckling förändrades min inställning till vad ett s.k. lyckat FMT-pass skulle kunna tänkas innehålla. Jag kompletterade tidigare målsättning med ett syfte att skapa en trevlig stund tillsammans. Detta ledde i sin tur till att passen blev alltmera lekbetonade.
I detta skede var Sara inte längre nervös när hon tog plats i rummet. I stället syntes tecken på ett ökat intresse av att utforska FMT-rummet och dess attribut.
Ankan var fortsatt väldigt uppskattad. Saras skrattreaktion av ankans ljud hade nu avtagit. I stället började hon agera och kommunicera mera tillsammans med mig. Blåskraften var ännu svag och stötvis. I början av ett pass kom hon själv- mant att utföra den önskade rörelsen till den specifika uppställning jag inväntat.
Under denna period uppträdde Sara med större säkerhet i FMT-situationen. När klubba tilldelades i hennes vänstra hand valde hon att förflytta den till sin dominanta högra hand. När jag så gjorde direkt avslut av denna anledning visade hon en grimas med ansiktet och satte armarna i kors. Detta agerande,
att det skapade en förbättrad samverkan mellan oss. Sara granskade gärna klubborna och blåsattributen en extra gång innan de återlämnades.
3.5.3 Tredje perioden
Under denna period, när jag insett Saras behov att utforska föremål och hennes svårigheter i att välja, skedde en vändpunkt i mitt terapeutiska tänkande. I stället för att fokusera på ett framskridande i kodspelet valde jag att stimulera hennes behov av perceptuell utforskning. Antalet klubbor begränsades till två par och Sara tilldelades nu endast en trumma respektive en cymbal i taget.
Genom att låta henne spela på trummor och cymbaler med sina händer i större utsträckning ville jag stimulera hennes taktila upplevelser. Med tanke på Saras svaga lungkapacitet och hennes förkärlek för ankan försökte jag locka henne att blåsa mera kraftfullt. För att ge hennes lungor bästa tänkbara förutsättningar skedde dessa moment ståendes på golvet. Eftersom Sara alltjämt föredrog att flytta klubban till sin dominanta högra hand använde jag återkommande en uppställning som stimulerar vänster sida till motorisk aktivitet.
Sara fortsatte under denna period att utforska FMT-rummet och attributen med stor nyfikenhet. Hennes strategi, att flytta klubban från vänster till höger hand, höll ännu i sig. Tecken på god uppmärksamhet märktes bl.a. på att hon reage- rade direkt när jag gjorde avslut med pianot. Sara utförde ofta handlingar som lockade mig till att vilja busa med henne. I dessa lägen fick jag verkligen anstränga mig i rollen som terapeut och vara professionell. Min respons på Saras initiativ inverkade starkt på hennes fortsatta agerande i behandlingen.
Beträffande spelet med ankan blåste hon nu betydligt kraftfullare och med längre toner jämfört med den första perioden.
3.6 Resultat gällande Sara
Genom att filma och skriftligt dokumentera varje pass har jag sedan kunnat observera Saras helhetsfunktion utifrån nedanstående FMT-kriterier.
STABILITET
Sara sitter stabilt med båda fötterna mot underlaget. Hon har en upprätt håll- ning. Samma sak gäller vid stående aktivitet. Hennes stappliga gång är i dagsläget mera balanserad.
SIDOSKILLNAD
Sara är högerhänt med en likvärdig funktion mellan höger och vänster sida.
Vid de första passen mottogs klubban i tilldelad hand och bevarades i denna under pågående spel. Under de senaste passen har hon valt att spela med klub- ban i höger hand, oavsett vilken sida den tilldelats från.
PERCEPTION
Sara lägger i dagsläget mycket tid på att undersöka attributen auditivt, visuellt och taktilt. Klubborna utforskas in i minsta detalj. Hon stryker olika attribut mot kinden. Blåsattributen vrider och vänder hon mot munnen. Utöver spel på trummor och cymbaler utforskar Sara även stativen till dessa attribut. Det före- kommer också att två tilldelade klubbor slås mot varandra fritt i luften. Samma sak gör hon med blåsattributen.
MODELL/LOGIK
Under de första passen uttryckte Sara att hon inte förstod vad hon skulle göra.
Frågorna har på senare tid avtagit och är i dagsläget sällsynta. Utvecklingen av hennes logiska tänkande går stegvis framåt.
ANDNINGSKOORDINATION
Sara uppskattar alla blåsattribut hon tilldelas. Hon blåser oftast korta toner direkt efter varandra. Blåsattacken vid de första passen var svag men har under senare tid blivit allt kraftfullare.
SAMVERKAN
Samverkan mellan mig och Sara har alltid varit god. Hon söker gärna kontakt genom att busa. På senare tid sker samverkan i allt större utsträckning via attri- buten.
3.6.1 Iakttagelser från vuxna
Skolans idrottslärare menar att Saras utveckling går framåt med små steg. När klassen samlas har Sara börjat gå direkt fram till fröken för att förvissa sig om lektionens innehåll. Hon visar ett starkt behov av att leka.
Klassläraren säger att Saras behov av att undersöka föremål auditivt, visuellt och taktilt har ökat markant. Hon pratar och tar för sig mera under lektionerna.
Saras mamma säger att dotterns uppmärksamhet och förmåga att uppfatta och följa instruktioner har förbättrats. Hennes förmåga att tänka, reflektera och själv inse varför hon ska lära sig saker och ting som t.ex. att räkna, har utvecklats. Sara visar tecken på ökad motivation.
3.7 Fakta om Kalles svårigheter
3.7.1 Impulsivitet
En person som är impulsiv kan många gånger uppfattas som charmig och kreativ;
impulsiviteten blir en positiv egenskap. Men med impulsivitet (eller svårighet att kontrollera sina impulser) avses i detta sammanhang att impulserna tar överhanden och medför en bristande förmåga att hålla inne med sina reaktioner (Socialstyrelsen 2002, s. 19).
Att stå i kö, att vänta och att tänka långsiktigt är svårt. I stället väljer man det närliggande som ger omedelbara lösningar och tillfredsställelse med minsta möjliga ansträngning. Även i en ålder när man förväntas klara av att hantera det kastar man obetänksamt ur sig saker utan att tänka på hur de kan uppfattas eller att det kan väcka negativa reaktioner hos andra
(Socialstyrelsen 2002, s. 20).
Om man har svårt att vänta på sin tur eller på att få klartecken från omgivningen innan man handlar, blir man lätt uppfattad som självcentrerad och krävande, och kanske som oansvarigt barnslig. Dessa barn får mycket kritik och bestraffningar. De kan drabbas av utfrysning och mobbas kanske av både kamrater och vuxna (Socialstyrelsen 2002, s.
20).
3.7.2 Känsla
Vi gör våra val mycket utifrån känsloupplevelser av lust och olust […] Motivationen på- verkas av lusten i sysselsättningen. Motivationen styrs också av tidigare erfarenheter, tilltron till den egna förmågan att lösa uppgiften, självförtroendet. ADHD-personen är intensiv i sina idéer och aktiviteter […] Som barn har han/hon ofta svårt med kamrat- relationer, har svårt att lyssna in den andres önskemål och vänta på sin tur i samspelet. På samma sätt är också känslorna intensiva med hastiga svängningar från glädje till explosiva vredesutbrott. Besvikelser, motgångar och tillsägelser utlöser häftig gråt eller vanligtvis ilska. Reaktionerna uppfattas av omgivningen som överdrivet starka - ”aldrig lagom” - och många barn förlorar alldeles kontrollen över sitt beteende (Duvner 1997, s. 58).
Barnet tar naturligtvis intryck och formas av hur det blir bemött av föräldrar och andra.
[…] Känslor som skam och skuld över vad man åsamkar andra är normalt en kraftfull styr- faktor för beteendet. Dessa känslor tycks hos vissa individer vara svaga. […] De går med en kronisk känsla av misslyckande och är överkänsliga för kritik, påpekanden och även för andras försök att hjälpa dem. Det bidrar förstås starkt till koncentrationssvårigheter, eftersom känslan för det man gör är så viktig för vilket mått av tankekraft man förmår upp- båda. Minnen av tidigare misslyckanden sänker motivationen. […] Personer med ADHD beskrivs som stimulussökande, spänningssökande. […] Motivationen avtar fort. De har avsevärt mycket svårare än andra att motivera sig att utföra arbetsuppgifter som någon annan förelägger dem, till exempel skolarbete som inte upplevs direkt lustfyllt (Duvner 1997, s. 59–60).
3.8 Kalle
Kalle är en pojke på nio år som går sitt andra läsår i en vanlig klass i grund- skolan. Han är positiv, pratglad och nyfiken. I lugna, trygga och strukturerade situationer är Kalle lugn och visar tecken på god omtänksamhet gentemot sina klasskamrater. I dessa lägen kan han uppfattas som aningen blyg och försiktig.
Kalle tycker om att leka och i skolan umgås han främst med Sara. Att rita, bygga med lego och att åka skridskor är några av Kalles intressen. Han visar tecken på god koncentration när han pysslar eller tittar på TV-program.
Till Kalles svårigheter hör hans starka känsloreaktioner. Antingen skrattar han livligt åt en komisk situation eller så gråter han förtvivlat när något inte blir som han tänkt sig. Att se sin egen del i en uppkommen konflikt kan vara problematiskt. Kalle har svårt att lägga missnöje bakom sig. Röstläget är över- vägande starkt och han har svårt för att viska. Den bristande impulskontrollen leder lätt till nedsatt koncentrationsförmåga, i synnerhet när Kalle omges av alla sina klasskamrater. Han vill gärna ha svar direkt och har svårt att vänta på sin tur. Kalle har svårt att sitta stilla längre stunder utan att pilla med saker eller att prata rakt ut. Motoriken blir något spänd i nya och otrygga situationer. Kalle har svårt att beräkna lagom kraft när han t.ex. vill kramas. Impulsiviteten leder lätt till yviga rörelser. Han tycker inte om att läsa eller att göra sina läxor. Att spela fotboll är ingenting som intresserar Kalle.
3.8.1 Graviditeten och förlossningen
Graviditetsperioden blev något kort. Kalle föddes tre veckor för tidigt (v. 37).
Förlossningen förlöpte utan komplikationer.
3.8.2 Motorik
Vid sex månaders ålder kunde Kalle både sitta och krypa. Att gå och att stå behärskade han vid sju månaders ålder.
3.8.3 Talet
Talet började vid ca ett års ålder men utvecklades inte i den takt som är typisk för jämnåriga barn. Mellan tre och sex års ålder gick Kalle därför hos en tal- pedagog. När han var fyra år upptäcktes att tungbandet var för kort vilket ledde till att detta opererades bort.
3.9 FMT med Kalle
Under perioden 2008-05-22 t.o.m. 2009-01-28 har jag träffat Kalle vid 12 tillfällen i FMT-rummet. För att ge en överskådlig bild av innehållet i behand- lingen har tiden indelats i tre perioder.
3.9.1 Första perioden
Under de första passen lades mitt fokus främst på att skapa en god samverkan med Kalle. Jag ville också få honom att upptäcka att han själv kunde påverka samspelet genom att välja hur snabbt och kraftfullt han ville spela. En tredje målsättning var att komma framåt i kodspelet. I detta avseende var jag extra fokuserad på att han skulle lösa en specifik uppställning som förutsätter samti- diga slag på en och samma trumma. Av den anledningen ägnades mycket tid kring detta moment.
Det dröjde två minuter innan Kalle, med trevande steg, vågade ta sig in i FMT- rummet vid det första tillfället. När han sedan tagit plats vid framställda attribut och spelat de första slagen var den tidigare nervositeten helt borta. Kalle skrattade glatt och spelade ivrigt på de attribut som ställdes fram. Han tittade ofta leende mot mig under pågående spel. Tecken på god modell/logik märkes tidigt genom att Kalle noterade vilka handlingar som gav respons. I väntan mellan olika uppställningar förekom det att Kalle lämnade sin plats och klinkade på pianotangenterna, gjorde pruttliknande ljud med munnen eller lekte kurragömma.
3.9.2 Andra perioden
Under denna mellanperiod, när jag lärt känna Kalle lite bättre, tänkte jag på att hålla mig extra lugn som terapeut. Jag ville på detta sätt förmå Kalle att hålla sig lugn och koncentrerad för att minska risken för impulsiva infall. En annan strategi att lugna Kalle var att aktivera honom med olika blåsattribut.
Kalle gjorde tidig entré in i rummet under denna period och satte sig direkt vid uppställningen av trummor och cymbaler. Han spelade lika glatt och ivrigt som under den första perioden. Tecken på instabilitet syntes bl.a. genom att fot- sulorna inte nådde ända ner till golvet. Kalle kompenserade denna instabilitet genom att föra virveltrumman närmare sig och att hålla tag i stolsitsen med den för tillfället lediga handen. Genom återkommande repetition närmade han sig successivt att lösa den uppställning som förutsätter samtidiga slag på en och samma trumma. Kalle lämnade nu inte sin plats i lika stor utsträckning som tidigare. Det förekom dock ännu att han klinkade på pianots tangenter när han kom upp i varv. Vid spel med blåsattribut blåste han lika kraftfullt och intensivt som när han spelade på trummor och cymbaler.
3.9.3 Tredje perioden
Under denna period, när jag insett Kalles goda förmåga att lösa problem, fres- tades jag att utmana honom med ytterligare två nya uppställningar. Vi arbetade också vidare med tidigare bekanta uppställningar för att skapa ännu bättre flyt i spelet. Genom att tilldela Kalle klubbor som frambringade en svagare och mjukare klang på trummorna och cymbalerna var min förhoppning att han lättare skulle bevara sitt lugn och sin koncentration.
Återigen visade Kalle sin goda förmåga till problemlösning genom att direkt lista ut i vilken ordning trummor och cymbaler i nya uppställningar skulle an- slås. Kalle föredrog liksom tidigare att spela snabbt och kraftfullt på attributen.
Något mellanläge i intensitet var svårt att se. En påtaglig effekt märktes dock när han tilldelades klubbor som frambringade en svagare och mjukare klang.
Med hjälp av dessa klubbor bevarade han sitt lugn och utförde uppgiften koncentrerat.
3.10 Resultat gällande Kalle
Genom att filma och skriftligt dokumentera varje pass har jag sedan kunnat observera Kalles helhetsfunktion utifrån nedanstående FMT-kriterier:
STABILITET
Vid kraftiga och intensiva slag mot trummor och cymbaler biter Kalle ihop sina tänder och spänner axlar, ben och fötter. När han spelar med endast en klubba greppar han den gärna med båda händerna. Ett annat sätt att bevara balansen är att Kalle gärna håller tag i stolsitsen med den lediga handen. Under de senaste passen har han blivit allt lugnare. Detta har i sin tur resulterat i en förbättrad stabilitet, vilket märks genom att kroppen blivit mera avspänd. Fötterna vilar mot underlaget när Kalle självmant nu väljer att placera sig längre fram på stol- sitsen. Den tidigare krumma ryggen har utvecklats så att hållningen är mera upprätt.
SIDOSKILLNAD
Kalle är högerhänt men har en likvärdig sidoskillnad. Klubban bevaras hela tiden i tilldelad hand. Ibland tar han grepp om en och samma klubba med sina båda händer. Vid handspel på trummor och cymbaler spelar han lika obehindrat med vänster och höger sida.
BÅLROTATION
Arbetet med bålen har för Kalles del nyligen påbörjats. Rörelsen är ännu inte automatiserad. Vid spel med vänster sida syns en lättare vridning av kroppen.
En mera utvecklad bålrotation minskar sannolikt de medrörelser som i dags- läget observeras. Den effektivaste bålaktiviteten uppnås när båda kroppshalvorna deltar i spelet.
PERCEPTION
Den auditiva perceptionen intresserar honom mycket. Kalle spelar främst kraft- fulla och intensiva slag på trummor och cymbaler och han blåser lika kraftfullt och intensivt i blåsattributen. Den visuella avläsningen är väl utvecklad. Så fort Kalle ser ett nytt attribut fångar det hans uppmärksamhet. Beträffande den taktila perceptionen brukar han dämpa cymbalerna med sina händer och låtsas att vibrationerna sprider sig i hela kroppen. Ett tecken på Kalles kreativitet är att han gjort försök att spela på trumman med sin panna, dock utan bekräftelse från min sida.
HAND- OCH HANDLEDSFUNKTION
Kalle tar emot klubbor och blåsattribut med säkerhet. Handgreppet är stadigt och attributet hålls i hela handen, inte bara med fingertopparna. Greppet är tumstyrt och pekfingret har blivit allt mera aktivt vid spel. Kalle har också aktiva handleder som hjälper till.
MODELL/LOGIK
Kalle har en god förmåga till problemlösning. Han listar snabbt ut i vilken ordning utplacerade trummor och cymbaler ska anslås.
SAMVERKAN
Samverkan mellan mig och Kalle har hela tiden varit god. Tillfällen som stänger honom inne i sin egen värld är när han periodvis spelar kraftfullt på trummor och cymbaler. Vid dessa tillfällen lockas han lätt att spela på pianots tangenter. Igenkänningen av ljudet från ankan har förbättrat Kalles förmåga till samverkan och kommunikation. Eftersom ljudet nu är bekant är det lättare för honom att kontrollera sina känslor och därmed bevara koncentrationen.
3.10.1 Iakttagelser från vuxna
Skolans idrottslärare tycker att Kalle har utvecklats mycket under det senaste året. Känsloutbrotten förekommer mindre frekvent. Han vågar nu anta nya ut- maningar. För ett år sedan förekom det ofta att han kastade en boll mot någon, knuffades eller sa retfulla kommentarer. I dagsläget är han mera eftertänksam innan han agerar. I stället för att kräva svar direkt väntar han på sin tur. Sett ur ett motoriskt perspektiv är han mera smidig och avslappnad i sina rörelser. I stället för att storma skrikandes in i gymnastiksalen är han nu betydligt lugnare och frågar fröken om tillåtelse innan han utför någon aktivitet. Klass- kamraterna blir alltmera sällan irriterade på Kalle.
Klassläraren säger att Kalles förmåga att acceptera ett nej har förbättrats, likaså uppmärksamheten. I dagsläget klarar han av att välja vad som intresserar honom. Impulskontrollen har utvecklats en aning. Kalle har nu lättare för att behärska sig och att acceptera motgångar. Känsloutbrotten är färre till antalet. I stället för att tycka att alla är emot honom har Kalle börjat leka på en mera jämn nivå tillsammans med flera kamrater. Han har något lättare för att accep- tera regellekar. Huvudsaken är att reglerna framgår tydligt. Kalle kan kontrollera sin röststyrka något bättre. Förmågan att koncentrera sig längre stunder har nått en viss förbättring.
Kalles mamma säger att han väljer att leka direkt när han kommer hem.
Motivationen att göra sina läxor kommer för Kalles del i andra hand. Känslo- utbrotten har blivit något lugnare. Impulskontrollen har utvecklats. Hemma tänker han på att räcka upp handen vid middagsbordet, precis som sin lillebror.
Kalle har lättare för att koncentrera sig längre stunder. Detta gäller främst vid motiverande situationer som att rita, pyssla eller att titta på TV-program.
