Låttexten i fält
Åsikter om låttexten som litteratur i debatten om Bob Dylans nobelpris i svenska dagstidningar
Alvin Blomberg
Ämne: Litteraturvetenskap Nivå: C
Poäng: 15 hp
Ventilerad: HT 2018 Handledare: Jerry Määttä Examinator: David Gedin
Litteraturvetenskapliga institutionen
Uppsatser inom litteraturvetenskap
1. INLEDNING 2
1.1 Syfte och frågeställningar 3
1.2 Teoretisk bakgrund 3
1.2.1 Litteratursociologiska grundantaganden 3
1.2.2 Pierre Bourdieus fältteori 4
1.3 Metod och material 6
1.4 Tidigare Forskning 8
2. ANALYS 11
2.1 Fonotextargumentet 13
2.2 Det homeriska argumentet 15
2.3 Det romantiska argumentet 17
2.3.1 Dylan som geni 17
2.3.2 Dylans originalitet 18
2.3.3 Låttexter eller poesi 19
2.4 Argumentet om populism 20
2.5 Det intertextuella argumentet 22
2.6 Bokmarknadsargumentet 25
2.7 Det emancipatoriska argumentet 25
2.8 Det tekniska argumentet 27
3. DISKUSSION 28
4. SAMMANFATTNING 31
KÄLL - OCH LITTERATURFÖRTECKNING 32
Litteratur 32
Tidningsartiklar 33
Digitala källor 35
1. INLEDNING
"I poured my aching heart into a pop song / I couldn’t get the hang of poetry"
Alex Turner, Suck it and See
År 2016 tilldelades rockmusikern och låttextförfattaren Bob Dylan nobelpriset i litteratur av Svenska Akademien för att ha "[...] skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen". Tillkännagivandet av den kontroversielle nobelpristagaren resulterade i en1 rasande debatt på de stora dagstidningarnas kultursidor. Frågorna var många: Varför uppmärksamma en populär rockikon? Vad har han skrivit av värde? Är sånger ens litteratur? I och med mötet mellan rockikonen Bob Dylan och de Aderton, tvingades kritiker, kulturskribenter och läsare att förhålla sig till och diskutera en av litteraturvetenskapens kanske allra mest centrala frågor: Vad är litteratur?
De många svaren uppvisade en stor bredd av olika litteratursyner. Somliga förespråkare av detta val av nobelpristagare, exempelvis Akademi-ledamöterna Anders Olsson och Peter Englund pekade på Dylans texters stora innovation samt hans förtrogenhet med den västerländska kanon. Samtidigt gick det att höra kulturjournalister och akademiledamöter 2 motivera valet av Dylan med hänvisning till Dylans geni som grund för texternas litterära värde.
Även komiker och offentliga personer deltog i debatten och de flesta hade något att hylla eller kritisera gällande valet, samt hade sina egna motiveringar för prisets validitet. Med ett stickprov från exempelvis komikers och kulturprofilers tweets skrevs uttalanden som: "Sjukaste jag hört, någon form av bok borde man kanske ha som grundkrav?". Framför allt resulterade diskursen i 3 olika försök att definiera låttexterna som poesi, vilket både mötte bifall och motstånd.
Den enorma debatten angående detta kontroversiella val av nobelpristagare finner likhet med exempelvis 1997 års pris till den italienske dramatikern Dario Fo, där Akademien möttes av kritik för valet av en litteratör ur den muntliga traditionen. Nobelpriset brukar definiera vad som är som god litteratur, men här diskuteras vad som ens är värt att kallas
1 Svenska Akademien, "Nobelpriset i litteratur - Pristagarna",
https://www.svenskaakademien.se/nobelpriset/nobelpriset-i-litteratur-pristagarna (2018-12-20).
2 Monika Ottosson, "Akademiledamot Anders Olsson - därför fick Bob Dylan nobelpriset" Sala Allehanda, https://www.salaallehanda.com/artikel/kultur/akademiledamot-anders-olsson-darfor-fick-bob-dylan-nobelpriset (2016-10-12 ).
3 Magnus Betnér, Twitter, 10/13-2016 https://twitter.com/magnusbetner, (2018-12-20).
litteratur över huvud taget. Debatten fortsatte så långt och valet var så kritiserat att Svenska Akademiens dåvarande ständiga sekreterare Sara Danius kommenterade den mediastorm som valet av nobelpristagare gav upphov till i boken Om Bob Dylan (2018), som gavs ut hela två år efter prisets tillkännagivande.
Debatten som uppkommit kring Bob Dylans nobelpris är förmodligen unik i sitt slag.
Den är den kanske första riktigt stora världsomspännande debatten kring låttextens vara som litteratur. Frågan är alltså: Är låttexter litteratur?
1.1 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att, med utgångspunkt i kulturdebatten kring 2016 års nobelpris till Bob Dylan, undersöka hur låttexten betraktas och benämns som litteratur, i svenska dagstidningar.
Utöver detta undersöks vilka litteraturideal som finns hos kritiker och skribenter samt vilka litterära värderingar dessa aktörer gör. Frågor som studien utgår ifrån är: Hur betraktas låttexten, med utgångspunkt i Bob Dylans texter, som litteratur i svenska dagstidningar 2016-2018? I vad grundar sig skribenters antaganden om låttexter som litteratur? Vilka litteratursyner uppvisar skribenternas uttalanden? Vilka är argumenten som anförs, samt vad säger argumenten om låttextens position i det litterära fältet?
1.2 Teoretisk bakgrund
1.2.1 Litteratursociologiska grundantaganden
I uppsatsen används ett litteratursociologiskt perspektiv, i vilket litteraturen betraktas som en del av samhället och där en utgångspunkt är att samhällets materiella förutsättningar påverkar litteraturens utformning. Litteraturen beaktas utifrån sin kontext, och i denna uppsats undersöks främst vad som skulle kunna benämnas som litteraturens "utsida". Det som undersöks är alltså hur litterära värderingar på olika sätt konstrueras. I uppsatsen finns ett aktivt försök att inte värdera de artiklar som betraktas, vilket litteratursociologen Johan Svedjedal beskriver som värderingsdistans. Detta är essentiellt för det litteratursociologiska perspektivet och innefattar även tanken om att litteraturen inte har ett inherent estetiskt värde, utan att detta istället konstrueras av aktörer i den litterära processen. Därför undersöks den 4 diskurs som kringgärdar de litterära verken i litteratursamhället, eller närmare bestämt kulturjournalistiken och medias behandling och värdering av verken.
4 Johan Svedjedal, "Det litteratursociologiska perspektivet - om en forskningstradition och dess grundantaganden"
i Litteratursociologi: texter om litteratur och samhälle,, Johan Svedjedal (red.) Lund: Studentlitteratur, 1997, s. 82.
Några viktiga litteratursociologiska begrepp, som här används är litteratursamhället, med vilket menas hela den del av samhället som ägnar sig åt litteraturen. Här innefattas allt från författare till läsare, förläggare, litteraturkritiker och litterära institutioner. Den litterära processen är en modell utvecklad av litteratursociologen Lars Furuland, vilken beskriver litteraturens kretslopp från författare till läsare. I modellen finns de tre leden produktion, distribution och konsumtion av litteratur, där denna studie ägnar sig främst åt distributionen.
Furuland beskriver hur det i distributionens led finns kritiker och institutioner som ordnar in litteraturen i värdesystem inför konsumtionen av litteraturen. Här befinner sig tidningarna med sina litteraturkritiker och kulturskribenter, vilka med recensioner, artiklar och sitt urval kan styra vilken litteratur som når läsarna. En annan institution förutom tidningarna, som 5 behandlas i uppsatsens analys är litterära priser, som exempelvis nobelpriset, vilka även de placerar in litteraturen i värdesystem. Debatten kring Dylans nobelpris, och dess inverkan på Dylans texters litterära status är huvudfokus för uppsatsen och inte själva prisets funktion för inplaceringen i värdesystem, även om detta kommer att beaktas. Slutligen fastställer Furuland att distributionen, alltså det led där tidningarna befinner sig i processen, är det led där inplaceringen i värdesystem är som intensivast. 6
1.2.2 Pierre Bourdieus fältteori
Eftersom Akademiens val av Dylan som nobelpristagare har resulterat i stora kulturdebatter rörande ämnen som högt och lågt, fin- och fulkultur samt litterär och kulturell status, används i uppsatsen den franske sociologen Pierre Bourdieus teoribildning om studiet av fält. Eftersom Bourdieus teorier äger en stor komplexitet, samt är mycket omfattande utgår analysen från Donald Broadys mycket praktiskt inriktade tolkning av Bourdieu, som den formuleras i inledningen till Broadys bok Kulturens fält: en antologi (1998). Viktigt att framhålla är att det i Bourdieus fältteori finns en stor mängd begrepp samt att urvalet av nedanstående begrepp har gjorts på basis av vilka som har störst relevans för att besvara uppsatsens frågeställning.
Tre nyckelbegrepp hos Bourdieu är begreppen fält, kapital och habitus, där "Kapital"
beskrivs av Broady som "symboliska och materiella tillgångar". Hos Bourdieu förekommer 7
"kapital" enligt Broady i flera olika former som kulturellt kapital, vilket exempelvis kan vara en
5 Lars Furuland, "Litteratur och samhälle. Om litteratursociologin och dess forskningsfält" i Litteratursociologi: texter om litteratur och samhälle, Johan Svedjedal (red.) Lund: Studentlitteratur, 1997, s. 17-51.
6 Furuland 1997, s. 18.
7 Donald Broady: "Inledning: en verktygslåda för studier av fält" i Kulturens fält: en antologi (red.) Donald Broady, Göteborg: Bokförlaget Daidalos, 1998 s. 11-26.
aktörs bildning i den så kallade finkulturen eller aktörens användning vad Broady kallar ett
"kultiverat språk". Socialt kapital och ekonomiskt kapital är två andra viktiga kapitalformer, där det sociala kapitalet består av en aktörs nätverk, vänskapsband och släktförbindelser. Det ekonomiska kapitalet består i materiella tillgångar och kunskap om exempelvis marknaden och ekonomins förutsättningar. Utöver dessa existerar även mer specifika former av kapital som exempelvis litterärt kapital eller utbildningskapital, vilket Broady menar skulle kunna vara exempelvis en examen i ett akademiskt ämne. Alla tillgångar och kapital kan även utgöra 8 symboliskt kapital när det i ett specifikt sammanhang tillskrivs värde. Exempelvis kan ett utbildningskapital med en examen i litteraturvetenskap utgöra symboliskt kapital i litteraturens fält men inte i ekonomins. Där kan kanske detta istället utgöras av stora tillgångar i ekonomiskt kapital.
En människas habitus beskriver Broady som "[...] system av dispositioner som tillåter människor att handla, tänka och orientera sig i den sociala världen.". "Habitus" är kapital förkroppsligat, en vana införlivad i familjen och skolan och uppträder sedan genom ett ofta omedvetet handlingsmönster. Eftersom detta begrepp kräver en djupare analys av fältets 9 aktörer, vilket inte finns rum för i denna uppsats, så utelämnas habitusbegreppet i analysen.
Institutioner, grupper och individer kan även medvetet eller omedvetet använda strategier för att förbättra eller försvara sin position i fältet.
Kapital och habitus existerar inom det som kallas för fält. Detta "fält" eller "sociala fält"
är ett föränderligt område i samhället där människor och institutioner strider om något de har gemensamt. Ett exempel på denna strid som Broady framhåller är striden mellan individer och institutioner om vem som får bestämma vilken litteratur som har ett litterärt värde på det litterära fältet. Exempel på fält kan vara det litterära fältet, det ekonomiska fältet eller olika akademiska fält. Inom dessa finns subfält och undergrupperingar där exempelvis litteraturkritiken kan ses ha ett eget fält med sina egna arter av kapital. Att göra gränsdragningar mellan olika fält är inte en enkel uppgift. Broady menar att konstruerandet av olika fält och dess kapitalformer görs genom att studera fältets autonomi. 10
För att kunna bedöma ett fälts autonomi beskriver Broady nio tumregler för att bedöma hur stark den är. Ett urval av dessa är: att fältet har sin egen art av kapital, exempelvis litterärt
8 Broady 1998, s. 13-14.
9 Broady 1998, s. 19.
10 Broady 1998, s. 18.
kapital samt sina egna konsekrationsinstanser, där exempel i det litterära fältet är litteraturkritiken, Svenska Akademien och nobelpriset. Dessa kan exempelvis höja ett författarskaps erkännande. I Bourdieus beskrivning av det franska litterära fältet i slutet av 1800-talet beskrivs hur det existerar två polariteter med en intellektuell pol och en kommersiell.
Vid den intellektuella polen värderas fältets säregna kapitalart högt och vid den kommersiella värderas istället publikframgång och försäljning. Bourdieu menar att fältet aldrig är helt autonomt, men att det litterära fältet i slutet av 1800-talet kom nära en total autonomi.
Avslutningsvis menar Broady att ett tecken på svag autonomi är när ett politiskt parti eller en programledare i TV, alltså någon utan symboliskt kapital i fältet, kan agera konsekrationsinstans. Fältbegreppet inte är ett konstruktionsverktyg att dela upp världen i statiska territorier med. Reglerna för att bedöma fältets autonomi menar Broady fungerar som bäst när de utforskar krafterna som stärker och försvagar autonomin. 11
1.3 Metod och material
Metoden för studien är att analysera, sortera och tolka argumenten, som förekommer i kulturdebatten kring Bob Dylans nobelpris, för och emot att låttexten är litteratur. Analysen försöker visa på bredden i argumenten genom att detektera, kategorisera och namnge alla argument som uppkommer i materialet. Argumenten kategoriseras under rubriker, och under dessa görs nedslag i citat ur debatten som påvisar argumentets utförande och funktion.
Analysen försöker hålla sig så nära citatet som möjligt, men försöker samtidigt ge en tydlig överblick över debatten i stort. Vid analysen av de citaten undersöks vilka argument som anförs för att låttexten är litteratur. Dessa analyseras utifrån vad argumentationen grundar sig på och ifall den går att anföra till en viss litteratursyn. Beaktning tas även till vilka argument som framhålls av vilka aktörer.
Artiklarna och deras argument analyseras sedan med de ovan beskrivna begreppen ur Bourdieus fältteori som verktyg och här läggs fokus på vilka kapitalarter som spelar in i de olika argumenten i debatten. Slutligen undersöks hur argumenten för låttexten som litteratur påverkar det litterära fältets autonomi och om det går att se vissa strategier i debattörens användande av vissa argument. En viktig avgränsning av studien är att det är främst kulturdebatten och litteraturkritikens roll för låttexten som litteratur som undersöks och inte
11 Broady 1998, s. 20.
Svenska Akademiens roll som konsekrationsinstans. Eftersom flertalet ledamöter för Akademien förekommer i debatten vidrörs dock frågan flertalet gånger.
Materialet för studien består av debattartiklar, nyhetsartiklar, krönikor, intervjuer, reportage och personporträtt publicerade i tidningarna Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet från 1 januari 2016 till 21 november 2018. Dessa tidningar anses ofta ha högst status och nationell spridning. Artiklarna är skrivna främst av litteraturkritiker vid respektive tidning, men flera bidrag är skrivna av allmänna kulturskribenter, musikkritiker och författare. Åsikter om Dylans nobelpris framkommer även från medlemmar i Svenska Akademien, akademiker vid universitet, författare och musiker i intervjuer. I dessa fall betraktas alla åsikter och argument som framkommer i artiklarna och inte bara skribentens. Detta material har hittats och avgränsats med hjälp av sökningar i Mediearkivet (Retriever Research), vilket innehåller dagstidningar i fulltext från år 1981. Avgränsningen har gjorts till endast tryckta tidningar och sökorden som använts är "Bob Dylan" och "nobelpris". Dessa sökord har valts för att denna studie behandlar argumenten om låttexten som litteratur i debatten rörande Bob Dylans nobelpris. Dessa artiklar var 124, men har reducerats till 23 med kriteriet att 12 notiser och nyhetssammanfattningar där nobelpriset endast nämndes bortsorterades. Ett annat kriterium i urvalet var att artiklarna skulle behandla frågan ifall låttexten är litteratur.
Viktigt att tillägga är att två tongivande personer, vilka ges mycket stor plats i debatten är Svenska Akademiens dåvarande ständiga sekreterare Sara Danius och litteraturprofessorn Ola Holmgren. Danius publicerade 2018 essäboken Om Bob Dylan, vilken kommenterar det mediauppbåd som nobelpriset väckte 2016. I boken motiverar Danius även varför musikern tilldelades priset. Boken verkar vara baserad på hennes egen krönika publicerad i Dagens 13 Nyheter den 13/12 2016, vilken är en del av denna uppsats material. Holmgren publicerade våren 2016 boken Stickspår. åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas nobelpriset i litteratur, vilken även den argumenterar för att Dylan borde tilldelas priset. Eftersom argumenten, som 14 presenteras i dessa böcker, för att låttexten är litteratur även förekommer i intervjuer med Holmgren, samt i Danius krönika, utelämnas böckerna ur studiens material.
12 Frågan kan ställas varför inte orden "litteratur", "låttext" och "Bob Dylan" istället användes, då alla artiklar ur nobelprisdebatten kanske inte använde ordet "nobelpris". Svaret är att sökning med dessa ord resulterade i många träffar där ordet "litteratur" bara fanns i tidningarnas standardrubriker över sina litteratursidor i kulturdelen av tidningen. Vid en jämförelse av sökträffarna mellan de två alternativen på sökord var urvalet av artiklar vilka faktiskt behandlade Bob Dylans nobelpris samma artiklar.
13 Sara Danius, Om Bob Dylan, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 2018.
14 Ola Holmgren, Stickspår. åtta skäl varför Bob Dylan borde tilldelas nobelpriset i litteratur, Stockholm:
Carlsson, 2016.
1.4 Tidigare Forskning
Forskningen som presenteras i studien har avgränsats till svenska studier. Denna avgränsning har gjorts dels för att den internationella litteraturvetenskapliga forskningen på låttexter är begränsad och istället främst bedrivs från musikvetenskapliga håll. Framför allt görs dock avgränsningen för att kunna ge en utförlig helhetssyn över den svenska litteraturvetenskapens forskningsläge på låttexter. 15
Den litteratursociologiska forskningen har i relativt liten grad ägnat sig åt att studera låttexter och litteratursamhällets förhållande till denna textform. Detta trots inriktningens intresse för frågan vad som är litteratur, samt hur hur definierandet av litterärt värde styrs av kritiker och institutioner i den litterära processen. En av få studier av låttexter eller sångers användning och betydelse i olika litteraturkretsar är Johan Svedjedals och Lars Furulands Svensk arbetarlitteratur (2006), i vilken ett kortare kapitel beskriver kampsångernas roll i arbetarrörelsens litteratur. Där beskrivs hur tonerna från skolsånger lånades till att sjunga kampdikterna, skrivna av bland andra Henrik Menander och Leon Larsson, samt att denna lyrik var den viktigaste litteraturen i arbetarrörelsens pionjärperiod. Dock är kapitlet endast 16 åtta sidor och nämner endast utförandesituationen i förbifarten. En annan studie är Kerstin Rydbecks Nykter läsning (1995), som kartlägger den svenska godtemplarrörelsens litteratur och högläsningstillfällen. Där nämns sångboken Sånger för nykterhetsmöten, (1900 och 1907), ur vilken det ska ha framförts sånger på högläsningstillfällen. 17
Ett målande exempel på låttextens frånvaro i den litteratursociologiska litteraturen är
Ann Steiners avhandling Litteraturen i mediesamhället (2015) där en noggrann och nyanserad bild målas upp av hur den litterära processen och det litterära kretsloppet ser ut i dagens samhälle med massmedia, digitalisering och internet. Steiner beskriver den tryckta textens omvandling till elektronisk hypertext och den stora ökningen av mängden ljudböcker som två av de mest avgörande aspekterna av utvecklingen för litteraturen i dagens mediesamhälle.
Vidare beskriver Steiner romanens dominans över den marginaliserade lyriken, vilken idag
15 För en överblick över internationella studier i ämnet se:
Harold F. Mosher Jr. “The lyrics of American pop music: A new poetry”, Popular Music and Society, 1:3, 1972.
167-176, och Gordon Ball, “Dylan and the Nobel”, Center for Studies in Oral Tradition, Volume 22, Number 1, March, 2007. s. 14-29
16 Lars Furuland, Johan Svedjedal, Kapitel 5, i Svensk Arbetarlitteratur, Stockholm : Atlas, 2006 s. 55-62.
17 Kerstin Rydbeck, bilaga 4: "Högläsningslitteratur i grundlogen 215 Friden och dess studiecirkel 1896-1925", Nykter Läsning, : den svenska godtemplarrörelsen och litteraturen l896-1925, (diss.) Uppsala : Avd. för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen, 1995.
trycks i oerhört små upplagor. I denna skildring av dagsläget så utelämnas dock låttexten, 18 detta trots sin stora spridning, samt av nedanstående forskare hävdat, avgörande roll som lyrik i det populärlitterära kretsloppet.
En studie som beaktar låttextens kontext i litteratursamhället är Hanne-Lore Anderssons text "Om låttexter och lyrik, populärkultur och klassmedveten feminism samt vad en kontext kan göra.", i vilken hon menar att den traditionella lyriken idag har ersatts av låttexterna samt anser att låttexterna har likheter med modernistiska dikter. Utöver detta hävdar Andersson att rocklyriken faller inom ramen för populärkultur, och betraktas som
"lågt" och inte "högt". Inom genren finns dock hierarkier och variationer av vad som stämplas som kvalité. Hon exemplifierar med hur exempelvis en artist med autencitetsstämpel som 19 Bruce Springsteen kan ge autencitet och tilldela symboliskt kapital till en låtskrivare som exempelvis Dolly Parton genom att sjunga och spela in vederbörandes låt. Avslutningsvis 20 belyser Andersson just det faktum att forskningen på receptionen och betydelsen av låttexter för lyssnare är oerhört liten, samt gissar att countryartister som Parton antagligen har haft stor betydelse för de av 70-talets kvinnor som inte hade akademisk utbildning och deltog i kvinnorörelsen.
Låttexten är lyrik, menar Åsa Warnqvist i sin avhandling Poesifloden. Utgivningen av diktsamlingar i Sverige 1976–1995 (2007). I Avhandlingen undersöks lyrikens situation på bokmarknaden och dess utgivning mellan åren 1976 - 1995. Warnqvist menar i kapitlet
"Sången en tonsatt dikt, sånghäftet en diktsamling?" att populärmusikens texter är att betrakta som lyrikens motsvarighet till prosans massmarknadslitteratur. Vidare diskuteras låttexten 21 som litteratur utifrån den bibliografiska klassificeringen av låttexter publicerade i bokform utan partitur, där det fanns en inkonsekvens i hur böckerna inordnades under klassifikationerna Hc.03 (Lyrik) och Xy (Texter till vokal och dramatisk musik, men utan partitur). Warnqvist slutsats är att subjektiva värderingar avgör hur verk i gränslandet mellan22
18 Ann Steiner, Litteraturen i mediesamhället, Lund : Studentlitteratur, 2015, s. 190-201.
19 Hanne-Lore Andersson, "Om låttexter och lyrik, populärkultur och klassmedveten feminism samt vad en kontext kan göra.", Dikten som mötesplats. Festskrift till Eva Lilja. (red.) Sissel Furuseth & Lisbeth Stenberg, Göteborg: Kabusa, 2008, 17–26.
20 Denna autenticitet som Springsteen har tilldelats beskrivs ingående av Anders Johansson i tre textanalyser utifrån begreppet "äkthet" i kapitlet "Den autentiske Springsteen", Avhandling i Litteraturvetenskap - Adorno, Leleuze och litteraturens möjligheter, (diss.) Göteborg : Glänta produktion, 2003, s. 233.
21 Åsa Warnqvist, "Sången en tonsatt dikt, sånghäftet en diktsamling?" i Poesifloden - Utgivningen av diktsamlingar i Sverige 1976–1995. (diss. Uppsala: univ.), Lund: Ellerström , 2007, s. 279.
22 Exempelvis Carl Michael Bellmans och Nils Ferlins böcker, vilka innehöll partitur klassificerades endast under Hc.03 och inte med dubbelbeteckning med X (musikalier med partitur) trots att de hade partitur. Vislyrikern
medier slutligen klassificeras med tanke på hur inkonsekvent de ordnats. Samtidigt har dock denna typ av boktryck med låttexter mellan de studerade åren 1976-1995 fått det lättare att få status som litterär produkt. 23
Breddas perspektivet från det litteratursociologiska finns fler studier som diskuterar låttexter. Det har gjorts textnära studier på låttexter, så som närläsningar och analyser av stilistik och tematik, där den mest framträdande svenska studien är Ulf Lindbergs avhandling Rockens Text - ord, musik och mening (1995). I studien försöker Lindberg göra distinktioner mellan lyriken och låttexten baserade på deras utförandeform. Det skrivna ordet, som Lindberg förknippar med lyriken, innebär en dimension av frånvaro. Han menar att läsaren av lyrik tycker sig höra en röst bakom orden och att detta gör att "Det poetiska språket frammanar någon som inte är där [...]". Detta är en skillnad mot rockens sjungna och inspelade text där 24 sångaren agerar en slags "skådespelare" och texten vilar på just denna närvarande vokala röst. 25
I motsats till Warnqvist menar Lindberg att låttexten inte är lyrik, inte ens nedskriven på pappret. Lindberg hävdar att sjungandet och uppförandet av en låttext både begränsar och utvidgar textens tolkningsmöjligheter och menar att litteraturvetares reducering av rockens text till sin skrivna form gör att 90 % eller mer av det totala utbudet låttexter inte anses ha ett tillräckligt estetiskt och litterärt värde för att vara intressant material för forskning. Vidare betyder detta att rocktexter måste tolkas i sin uppförda form som fonotexter, dvs. ljudande inspelade texter i formen av fonogram, eftersom alla utvidgade tolkningsmöjligheter i själva utförandet annars uteblir. I denna uppsats används just Lindbergs begrepp fonotext för att 26 diskutera skillnaderna mellan texten i dess ljudande och nedskrivna form. Avslutningsvis betonar Lindberg rocktextens förhållande och likhet med olika litterära genrer som romantiken och modernismen samt belyser rockmusikens texters roll för att skapa mening i rocklåtar.
Andra uppslag för hur litteraturvetenskapen har betraktat ämnet låttexten finns i litteraturhistoriska översiktsverk, som exempelvis Bernt Olsson och Ingemar Algulins klassiker
Cornelis Vreeswijk hade getts dubbelbeteckningen Hc.03 och Xy, medans poplyrikern Eva Dahlgren endast hade Xy.
23 Ytterligare studier på låttexter utförda av litteratursociologer är Johan Svedjedals kapitel "Röstens litteratur", i Gurun och grottmannen och andra litteratursociologiska studier: om Birger Sjöberg, Vilhelm Moberg, Bruno K.
Öijer, Sven Delblanc, Bob Dylan och Stig Larsson, Stockholm : Gedin, 1996. s. 105-133. samt Lars Lönnroths kapitel “Money, money, money! ABBA:s poptexter” i Den Dubbla scenen, Stockholm : Carlsson, 2008.s. 325-355.
Studierna innehåller främst närläsningar av Bob Dylans och ABBAs låttexter.
24 Ulf Lindberg, Rockens Text - ord, musik och mening ,1995, (diss. Lund: univ.), Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion AB , 1995, s. 261.
25 Lindberg 1995, s. 260.
26 Lindberg 1995, s. 263.
Litteraturens historia i världen. I detta kronologiska översiktsverk har låttexten givits plats på de sista sidorna i boken som ett exempel på de senaste årens nya former av litteratur. Mellan upplagan från 1990 och 2015 har det i bokens senare del tillkommit ett kapitel kallat:
"Populärmusikens lyriska uttryck 1945–2015", vilket kort beskriver exempelvis 1960 och 1970-talets singer-songwriters som exempelvis Bob Dylan, Joni Mitchell och John Lennon. 27
Sammanfattningsvis har de moderna låttexterna inte ägnats riktigt ingående litteraturvetenskaplig forskning och angående låttextens roll som lyrik går åsikterna isär. Det går samtidigt att se att det sedan Dylans nobelpris 2016 har publicerats flera studentuppsatser, framlagda vid musikvetenskapliga, språkvetenskapliga och litteraturvetenskapliga institutioner vilka berör analyser av just låttexter. Flertalet av dessa refererar just Bob Dylans nobelpris i sina inledningar som en viktig faktor för studiens relevans. Indikationer i det nuvarande 28 forskningsläget finns som pekar på att det i och med 2016 års nobelprisutdelning kan ha börjat ske ett skifte inom forskningen på låttexter.
2. ANALYS
I dagstidningarna betraktades Svenska Akademiens val av Bob Dylan som nobelpristagare av journalister och kulturskribenter som ett erkännande av låttexten som litteratur. Detta bekräftades av ledamöterna Sara Danius och Horace Engdahl i två olika intervjuer. Sara Danius framhöll i sina kommentarer till motiveringen av priset att det tilldelas en författare i den muntliga traditionen, som skriver en "örats poesi". Detta går att tolka som att det är just den 29 ljudande formen av Dylans texter som prisas. I en artikel publicerad i Svenska Dagbladet med läsarfrågor besvarade av Horace Engdahl bekräftade ledamoten att det är Dylans inspelade studioalbum som använts som underlag för Akademiens bedömning av texterna. Ledamöternas
27 Jfr. förekomsten av kapitlet "Populärmusikens lyriska uttryck 1945–2015" i Litteraturens historia i världen, (red) Bernt Olsson, Ingemar Algulins, Stockholm : Norstedt, 1990 och Litteraturens historia i världen, (red) Bernt Olsson, Ingemar Algulins, Johan Sahlin, Lund: Studentlitteratur, 2015, s. 750-761.
28 Ett urval av dessa studentuppsatser på C-nivå är: Moa Fahlström, Vi är stjärnor: En stilistisk undersökning av tre låttexter från Joakim Thåströms album Centralmassivet, kandidatuppsats, framlagd vid Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet, 2018.
Anna Ringby, Håkan, var du bättre förr? : En textanalytisk studie med fokus på utvalda texter av Håkan Hellström, kandidatuppsats, framlagd vid institutionen för musik och bild, Linnéuniversitetet, 2018.
Jacob Forsberg, "Inspiration är svårt att finna. Du måste ta den där du hittar den.": En analys av det medvetna bruket av intertextualitet i Bob Dylans låttexter mellan 1963–65, kandidatuppsats, framlagd vid institutionen för språk, litteratur och interkultur, Karlstad universitet, 2017.
29 Nicholas Wennö, Hanna Fahl, "Porträtt av en poet. "Rock 'n' roll var inte nog för mig", Dagens Nyheter, 2016-10-14.
uttalanden kan tolkas som att Dylans texter har bedömts i den form som Ulf Lindberg benämner som fonotext. Tillfrågad om det var självklart att kategorisera en musiker som litteratör svarade Engdahl: "[...] Frågan om Bob Dylan tillhör litteraturen har naturligtvis diskuterats i Akademien, och prisbeslutet är vårt svar." Dessa utgör två exempel på inblickar i 30 Akademiens diskussioner inför valet, vilka inte blir offentliga handlingar förrän om ca. 50 år.
Vilken roll Akademiens val har för vad som i det litterära samhället allmänt betraktas som litteratur och finlitteratur, samt vilken position nobelpriset har i det litterära fältet, är liksom tidigare framfört, en diskussion utanför denna uppsats. Jag framhåller emellertid här att Akademiens val var ett erkännande av låttexten som litteratur just för att det var den viktigaste utgångspunkten för debatten som följde. 31
De flesta av de olika argumenten för eller emot Dylans låttexter som litteratur presenterades i artiklar publicerade mellan den 14 och 21 oktober 2016, det vill säga under den första veckan följande på tillkännagivandet av pristagaren. Debatten inleddes med både välvilliga reaktioner på valet av pristagare samt stark kritik av valet. Parallellt med debatten följde en nyhetsrapportering av Dylans frånvaro samt otillgänglighet och flertalet längre biografiska artiklar. Därpå följde flera exempel på hur debatten om låttexten som litteratur spred sig in i artiklar om andra låtskrivare som Paul Simon, som spelade flera konserter i Sverige under 2016 och Leonard Cohen, som gick bort knappa månaden efter Dylans nobelpris. Under december 2016 behandlade dagstidningarna nobelceremonierna och Dylans frånvaro samt under våren 2017 hans nobelföreläsning. Stor uppmärksamhet väcktes även då ryktet spridit sig att nobelpristagaren hade plagierat materialet till föreläsningen. Nobelpriset till musikern 32 fördes under de följande två åren på tal i flera intervjuer med exempelvis författare och kritiker på kultursidorna samt nämndes avslutningsvis i samband med 2017 års nobelprisutdelning och 2018 års uteblivna nobelpris i litteratur.
I analysen av de 23 artiklarna har argumenten kunnat kategoriseras under följande åtta rubriker. Dessa är ordnade från det vanligast förekommande argumentet till det minst förekommande. Artikelförfattarna har formulerat argumenten för och emot Dylans låttexter
30 Horace Engdahl "Vilken Dylan-text är stor litteratur?", Svenska Dagbladet, 2016-10-14.
31 Att valet av Bob Dylan som pristagare skulle vara ett svar på frågan ifall låttexten är litteratur togs även upp av nobelpristagaren själv, i tacktalet som framfördes på nobelbanketten.
32 Elisabet Andersson, Elsa Westerstad, "Bob Dylan kan ha gjort sig skyldig till plagiat", Svenska Dagbladet, 2017-06-15.
som litteratur på olika sätt i olika artiklar, men de nedanstående kategorierna försöker namnge, sammanfatta och analysera de åtta olika argumenten under varsin rubrik.
2.1 Fonotextargumentet
Inledningsvis fokuserades debatten på frågan hur väl Dylans texter står sig som litteratur när de betraktas enbart som texter. Detta första argument, som kan kallas fonotextargumentet, är ett argument mot att låttexten är litteratur och bemöter försöken att beskriva låttexterna som en form av lyrik eller som en litterär form med likheter med lyrikens genre. Det som här diskuteras är vilket estetiskt värde Dylans texter egentligen har när de i läsarens perception uppkommer endast genom akten av läsning. Både artikelförfattare som försvarade Dylans nobelpris och de som kritiserade det betraktade låttextens beroende av sin fonotext som ett centralt hinder för att tilldela musikern priset. Exempelvis Karin Olsson, kulturchef på Expressen, formulerade argumentet likt följande: "[...]Dylan är en legendarisk artist, men klarar verkligen hans sånglyrik att stå för sig själv? Och en hyllad självbiografi räcker i sig inte till ett Nobelpris." . Tanken 33 utvecklades av Svenska Dagbladets Madelaine Levy med orden:
Samtidigt är Dylans "litteratur" inte bara kongenial utan även symbiotisk med musiken, och med hans alldeles egna sätt att leverera. Många av texterna har svårt att stå för sig själva, även de starkaste bland dem (som "Mr tambourine [man]") tappar en del av sin poetiska lyskraft när de stöps om, till exempel i jingeljangel-version av The Byrds. [...] En fantastisk låtskrivare alltså. Men kanske inte en lika stark poet i bokform. 34
Det hela grundar sig på en litteratursyn att det som bedöms som litteratur ska läsas och inte lyssnas på. Argumentet innebär att kritiker som Levy framhåller att Dylan har publicerat sina texter i tryckt form, men menar att det estetiska värdet i texterna nedskrivna på papper då inte är tillräckligt för att de skulle vara värda ett nobelpris. Levys ställningstagande är tydligt kritiskt mot definierandet av Dylans låttexter som litteratur, inte minst i sitt användande av citattecken för att markera att definitionen av texterna som litteratur inte är hennes egen. Till skillnad från Horace Engdahl, som gav ledtråden att Akademien hade sett ett stort estetiskt värde i Dylans fonotexter, bedömer dessa två debattörer de estetiska värdena primärt hos de skrivna texterna.
Eller snarare erkänns fonotexternas estetiska värde, men framhålls som något annat eller
33 Karin Olsson, "Värna det skrivna ordet istället", Expressen, 2016-10-14.
34 Madelaine Levy, Rocken tar plats i det litterära finrummet, Svenska Dagbladet, 2016-10-14.
främmande i förhållande till den konventionella bok-litteraturen. Värt att framhålla är att det här i debatten verkar finnas ett medvetet eller omedvetet missförstånd hos flertalet kritiker kring på vilka grunder Akademien har tilldelat Dylan priset. Detta kan ses som ett undvikande av eller en motvilja mot idén att priset skulle vidga litteraturbegreppet för att innefatta även låttexter i sin ljudande form. Det är inte självklart att det med Bourdieus begrepp framkommer en tydlig strategi här hos kritikerna, men ovanstående debattörer väljer ändå att ta upp fonotextargumentet, detta trots att priset inte tilldelats Dylan för hans tryckta texter.
Diskussionen kring ifall fonotexten kan vara litteratur, eller bör vara en annan
konstform fortsatte i en kritik av Olsson och Levys försök att jämföra låttexterna med poesin och lyriken. Olsson och Levys tankar om att låttextens egenskaper inte är de samma som lyrikens hamnade ofta väldigt nära Ulf Lindbergs resonerande kring lyriken och rocktextens viktiga skillnader i att lyriken präglas av frånvaro av en fysisk röst och att läsaren istället kan tycka sig höra och frammana en röst bakom orden. Författaren Jonas Gardell hänvisade till just dessa skillnader i en kritik av fonotextargumentet och välkomnade istället ett vidgat litteraturbegrepp med orden:
Klaga inte på svanen för att den inte är en ankunge. På samma sätt kan förresten med fog påstås att tonsättningar av bra poeter i regel är outhärdliga, och Gud bevare oss för "Mikael Wiehe sjunger Tranströmer". 35
Gardells metafor går att tolka som en kritik av det konstanta liknandet av låttexten vid poesin och antyder att låttexten kan vara litteratur i sin egna form. Samtidigt menar Gardell att tonsatta dikter även de kan få ett annat estetiskt värde som fonotexter och att Dylans texters form som fonotexter inte behöver vara ett hinder för att de skulle vara litteratur. Samma idé framfördes av Expressens Ulrika Knutson, som lyfte fram Bellman och fonotexten som ett poesins ideal: "Poesin ska sjungas, klinga, ljuda i rummet." Intressant nog framhöll flertalet 36 kulturskribenter just poesins sjungande och musikaliska kvalitéer som ett kännetecken för god dikt. Exempelvis hävdas att god poesi kan frammana melodi och sång i läsarens medvetande, men de båda formerna särhölls ändå av kritikerna. Exempelvis Lisa Irenius, Kulturchef för Svenska Dagbladet skrev: "Det är skillnad på text som behöver musiken för att sjunga och på
35 Jonas Gardell, "Rösten utifrån", Expressen, 2016-10-14.
36 Ulrika Knutson, "Akademien släpper in sången och kättjan", Expressen, 2016-10-14.
text som i sig själva blir som musik." Flertalet skribenter beskrev just det nära sambandet 37 mellan poesi och musik, men exempelvis Expressens Anders Nunstedt skrev: "Det finns andra textförfattare [än Dylan] som lyckas beröra mer och berätta mer spännande historier med bara papper och penna." . Detta kan tolkas som att måttet på god litteratur är dess affekt och att 38 låttextens tillhörande musik med detta ideal är ett orättvist övertag.
I ett vidare perspektiv så beaktar fonotextargumentet frågan om vad som är litteratur, samt med Bourdieus begrepp vem som har kapital och rätten att bestämma vad som är litteratur. Argumentet blir med denna tolkning ett försök av fältets aktörer att kritisera Akademien som konsekrationsinstans för dess vidgande av litteraturbegreppet. Akademiens val av Dylan kan ses som ett försök att bredda och förändra det litterära fältets gränser och regler genom att även inkludera fonotexten. Då försvarar användarna av fonotextargumentet fältets gränser genom att framhålla att litteraturen är det skrivna ordet och att låttexter när de läses inte har lyrikens estetiska kvalitéer. Förespråkarna för en breddning av litteraturbegreppet, som exempelvis Gardell och Knutsson godkände istället Akademiens agerande som konsekrationsinstans. Detta gjordes genom att dels framhålla fonotexten som att redan vara ett litteraturideal samt genom att påvisa hur låttexten inte måste jämföras med lyriken, eftersom den i sig själv är litteratur.
2.2 Det homeriska argumentet
Ett påföljande argument, som kan ges namnet det homeriska, består i att peka på Dylans låttexters litterära värde i sitt förhållande till den klassiska litteraturen. Detta argument är ett direkt motargument mot fonotextargumentet, och framfördes som framgått även av Sara Danius i samband med att priset utdelades. Positivt inställda kritiker till priset hänvisade till att antika poeters texter, liksom Homeros och Sapfos, även de framfördes till musik. De sägs ha framförts till instrumentet lyra. Dessutom sades ordet "lyrik" etymologiskt komma från just
"sång till lyra". Ett exempel på detta är Ola Holmgrens uttalande i Dagens Nyheter: "Lyrik betyder från början 'sång till lyra' och i Dylans händer är lyran en gitarr. Så han svarar egentligen mot de klassiska kraven. ". Av Sara Danius drogs samma paralleller till Homeros i 39 ordalag som:
37 Lisa Irenius, "Skrattet fastnar i halsen efter beskedet om Dylan", Svenska Dagbladet 2016-10-14.
38 Anders Nunstedt, "Hyllningar & Dylan-hat", Expressen, 2016-10-14.
39 Evelyn Jones, "Valet av Bob Dylan väcker ilska" Dagens Nyheter, 2016-10-14.
Det är en örats poesi, man ska inte läsa den tyst för sig själv. Är det värt ett Nobelpris? Ja, tänk till exempel på Homeros - för 2500 år sedan skrev de också örats poesi som ofta framfördes till instrument. På samma sätt är det med Bob Dylan.40
Ytterligare användare av argumentet var Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman, som lyfte fram framförandets roll: "[...] han [Dylan] är fast förankrad i en litterär tradition där framförandet - texten och rösten tillsammans - är lika centralt som hos Homeros eller Bruno K Öijer." 41
Holmgren, Wiman och Danius framhäver precis liksom Ulf Lindberg i sin avhandling att just texten och rösten tillsammans som fonotexter är det centrala för dessa rocktexter.
Debattörerna menar att litteraturen redan innehåller dessa muntliga former med fonotexter och sånger hos antika författare som Homeros och Sapfo. Dessa två författarskap har redan konsekrerats av institutioner som Akademien och av kritiker, samt är redan en essentiell del av hela den västerländska kanon. På detta sätt blir inte valet av Dylans sånger en lika stor breddning av litteraturbegreppet. Strategien hos aktörerna som försökte vidga definitionen av 42 litteratur var att använda den västerländska kanon som en slags definition av vad litteratur är för att tillskriva Dylan och låttexterna både legitimitet och litterärt kapital. Definitionen för vad som är litteratur sägs på detta sätt redan innehålla den typ av text som Dylan skapar och nobelpristagen omsluts och placeras då inom de ideal som redan existerar i det litterära fältet vid dess intellektuella pol.
Valet av Dylan beskrevs av skribenter, exempelvis tidigare nämnda Madelaine Levy, som en föryngring av Akademien: "’The times they are a-changing’ sjöng Bob Dylan, för mer än 50 år sedan. Hos Svenska Akademien har tiden sedan dess stått relativt still. Ända fram tills nu." 43 Akademiens val beskrevs av vissa som något progressivt, av vissa andra som populistiskt, dels i sin breddning av litteraturbegreppet, men även i sitt beaktande av populärkulturen. Det homeriska argumentet används för att försvara breddningen av litteraturbegreppet. Hur försvararna av priset bemötte kritiken om populism redovisas senare i analysen. Det progressiva
40 Nicholas Wennö Hanna Fahl, "Porträtt av en poet. "Rock 'n' roll var inte nog för mig"", Dagens Nyheter, 2016-10-14.
41 Björn Wiman, "Nobelkrönika av kulturchef: Bara tråkmånsar kan muttra i missnöje över att Bob Dylan får Nobelpriset", Dagens Nyheter, 2016-10-14.
42 Intressant att framhålla här är dock skillnaden i att antika texter som Illiaden och Odyssén till skillnad från Dylan inte primärt har bedömts som fonotexter, utan istället i sin skrivna form.
43 Levy 2016-10-14.
i att vidga litteraturbegreppet motiveras och i någon mån maskeras av dessa kritiker, med klassicistiska och konservativa argument som att just hänvisa till Homeros.
2.3 Det romantiska argumentet
Ett annat vanligt förekommande argument ur debatten, vilket skulle kunna kallas för det romantiska, består av tre aspekter. För att göra diskussionen greppbar har jag valt att ordna dem som ett argument, eftersom de delar samma romantiska litteratursyn och fyller samma funktion i debatten.
2.3.1 Dylan som geni
Några debattörer utnämnde Dylan till ett geni. Han benämndes både som ett litterärt geni och låttexterna beskrevs flertalet gånger som genialiska. Exempelvis gjordes detta av Ola Holmgren i Elisabet Anderssons artikel i Svenska Dagbladet likt följande: "Dylan är ju en väldigt ovanlig kandidat, ett geni inom populärkulturen. Det är väldigt ovanligt att man inom de trånga ramar som populärkulturen sätter lyckas åstadkomma det han gör." Likaså Sara Danius använde 44 samma ordalag när hon beskrev Dylan metaforiskt, med referenser till 2016 års nobelpris i medicin, som en självreparerande cell vilken med ett enzym återvinner och återuppfinner sig själv: "Bob Dylan har det där enzymet i övermått, det är det vi kallar geni." Detta framhålls 45 som argument för att Dylan förtjänar ett nobelpris, men främst för att hans texter skulle ha litterärt värde. Leden i argumentationen är svåra att se här, just för att svaret att Dylan är ett geni antas rättfärdiga vad som helst och används som ett starkt positivt värdeord för Dylans litteraritet.
Idén om geniet har sin grund i romantikens litteratursyn med det romantiska geniet och poeten som författarideal. Detta mynnade sedan ut i ett användande av ordet poet om låtskrivaren samt försöket att konstruera bilden av Dylan som romantiker genom att likna och benämna honom vid romantikens poeter och låttexten vid poesi. Ett av alla dessa exempel är citatet ur en artikel av Expressens Anne-Sofie Näslund "Bob Dylan är mer än en låtskrivare, han är en poet". Poesin är i detta resonerande att betrakta som en högre litterär form än låttexten, i 46 det fall låttexten över huvud taget betraktas som litteratur. Det gjordes i debatten flera försök
44 Elisabet Andersson, "Litteraturprofessor: "Undrens tid inte förbi"", Svenska Dagbladet 2016-10-14.
45 Sara Danius," Bob Dylan söker ständigt upp korsvägen mellan gammalt och nytt", Dagens Nyheter, 2016-12-13.
Denna artikel är i största mån densamma som inledningen till Danius bok Om Bob Dylan, tidigare refererad i uppsatsen.
46 Anne-Sofie Näslund, "Nobelprisvinnaren på scen i natt", Expressen, 2016-10-14.
att uppmåla Dylan som en "rockens poet", som har likheter med den romantiske poeten i sin isolering från omvärlden, sitt outsiderperspektiv och intima diktande. Danius betonade även 47 den romantiska traditionen hos Dylan i en av sina många formuleringar av argumentet och lyfte just den förromantiske poeten William Blake: "Bob Dylan är en stor poet i den stora engelskspråkiga traditionen från Milton och Blake och framåt." Tidigare nämnda Holmgren 48 liknade även Dylan vid den romantiske poeten John Keats. 49
2.3.2 Dylans originalitet
Ett annat vanligt förekommande romantiskt drag i debatten var att understryka Dylans och hans texters originalitet som ett stort litterärt värde i sig. Här låg fokus främst på Dylans roll som genreinstiftare och på musikerns roll som innovatör i sångtraditionen. Idealiserandet av originaliteten framkom inte minst i Akademiens egen motivering till priset: "För att ha skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen". Dagens Nyheters 50 kulturchef Björn Wiman, som förespråkade valet av Dylan, framhöll samma aspekt av författarskapet när han skrev: "Det räcker att säga att Bob Dylans betydelse som genreinstiftare är oskattbar [...]". 51 Ännu längre gick Svenska Dagbladets litteraturkritiker Carl-Johan Malmberg när han i en artikel hävdade att Dylan är en Dante för vår tid och sedan skrev:
Jag tror inte någon har sagt det tidigare, åtminstone inte i svenska medier, men utmärkelsen till Bob Dylan är inte bara till en av vår tids viktigaste sångare och poeter. Den fokuserar också på ett av de stora skiftena i den västerländska kulturen, sådana skiften som skett, säg, bara tre, fyra, fem gånger under tusen år. 52
Malmberg jämför Dylan med Shakespeare, Dante och romantikens poeter, inte på basis av intertextualitet eller form, utan utifrån deras inflytande på litteraturhistorien. Dantes jagdiktning, Shakespeares genreöverskridande dramer, som blandade högt och lågt, och romantikens intima direkta diktning likställs med Dylans förening av poesi, sång och instrumentalmusik med vinylskivor och gigantiska konserter. Dagens Nyheters Hynek Pallak 53
47 Nicholas Wennö, Hanna Fahl, Porträtt av en poet. "Rock 'n' roll var inte nog för mig", Dagens Nyheter, 2016-10-14.
48 Wennö, Fahl 2016-10-14.
49 Elisabet Andersson 2016-10-14.
50 Svenska Akademien (2018-12-20).
51 Wiman 2016-10-14.
52 Carl-Johan Malmberg, "Dylan en Dante för vår tid", Svenska Dagbladet 2016-11-01.
53 Malmberg 2016-11-01.
formulerade istället tanken som följande och lyfte även Dylans innovation: "Att Dylan förändrade vislyriken så att det finns ett före och ett efter honom borde räcka för ett Nobelpris". Pallas citat ligger i linje med Akademiens motivering och betonar Dylans54 förnyande av sin genre. Samtliga citat visar på en litteratursyn som idealiserar originalitet och den enskilde konstnärens förmåga att göra något som ingen annan har gjort, och samtidigt influera den efterkommande litteraturen. Tankegångarna liknar närmast den influensteori som förespråkas av estetiskt inriktade litteraturvetare, som exempelvis amerikanen Harold Bloom, och placerar Dylan i linje med övriga konsekrerade författarskap i den västerländska kanon, vilka även de har värderats utifrån sin influens på efterkommande litteratur. Både kritiker och Akademien använde sig av argumentet för att förknippa Dylan med litterärt kapital för att i sin tur säkra hans nobelpris legitimitet.
2.3.3 Låttexter eller poesi
I debatten förekom ett vurmande för poesin och lyriken som en hög litterär form. Ordet "poesi"
nästintill likställdes med "litterärt" eller god litteratur och i positiva ordalag kallades Dylans låttexter för poesi. Ett belysande exempel på detta romantiska upphöjandet av poesin finns i en författarintervju i Svenska Dagbladet. Den amerikanske postmodernistiske författaren Don Delillo fick då frågan ifall han ansåg att låtskrivande och litteratur bör särskiljas. Författaren svarade: "Jag ser gärna en sådan distinktion, men det Dylan skriver är poesi.". En tolkning av 55 citatet väcker flera frågor om synen på låttexten. Precis liksom i ovanstående citat att Dylan är en poet, alltså något mer än en låtskrivare så menade Delillo att litteratur och låtskrivande bör särskiljas, men ansåg ändå att det Dylan skriver är poesi. Dessvärre gav Delillo inga vidare kommentarer och motiverade inte varför litteratur och låtskrivande bör särskiljas, men hans uttalande kan tolkas som att Dylans texter har ett så stort litterärt värde att de borde kategoriseras som den högre formen poesi istället för att vara låttexter, vilka inte ses som litteratur. Om detta är fallet görs inte distinktionen mellan poesin och låttexten på basis av utförandeform, utan istället utifrån estetiska motiveringar där begreppet poesi mer förknippas med "god litteratur" och mer får rollen av ett positivt värdeord. Även här görs försök att ordna in låttexten i de redan existerande litterära genrerna genom att peka på likheter med en högre form.
54 Hynek Pallas, "Mannen som är bortom alla måttstockar", Dagens Nyheter, 2016-10-15.
55 Henrik Sahl Johansson, "Trump har skapat sin egen lilla värld", Svenska Dagbladet. 2016-10-31.
2.4 Argumentet om populism
Den kanske hårdaste kritiken mot utdelandet av nobelpriset till en populär författare av låttexter var att det ansågs populistiskt. Först ut med kritiken var Sydsvenskans kritiker Per Svensson som i en intervju från den 14 oktober 2016 med Dagens Nyheter hävdade att valet av Dylan var en "trumpifiering" av priset och på frågan vad han menade med begreppet svarade kritikern:
Jag menar att det är populism. Man flörtar med att det som är populärt också är det som är bäst.
[...] Jag tycker att det är gymnasialt att säga att det faktum att Dylan använder surrealistiska formuleringar och litterära vändningar gör hans texter till litteratur. 56
Svensson höll även ett år senare fast vid sitt påstående och berättade för samma tidning: "Jag tror det har skadat priset på både lång och kort sikt - och framför allt har det skadat Svenska Akademien." Problemet Svensson och övriga användare av detta argument ser med att tilldela57 Dylan priset är den status rockikonen har inom populärkulturen. Svenska Akademiens val kan komma att undergräva institutionens litterära auktoritet och försvar av den smala intellektuella kulturen gentemot den breda populärkulturen som de anser att Dylan tillhör. Antydan finns också till att Svensson menar att Akademien med sitt val inte väljer den litteratur som är mest litterär, utan istället den mest populära. Rädslan hos dessa kritiker verkar vara att Akademien genom upphöjandet av Dylan, i fråga om högt och lågt, samtidigt undergräver sin auktoritet som konsekrationsinstans och således hotar fältets autonomi. Förhållandet mellan utgivarna och mottagaren av priset framhölls av Ola Holmgren, som dock var positiv till priset: "Dylans stjärnglans återspeglas i Svenska Akademien, inte tvärtom. Akademien behöver Dylan som pristagare för att bredda synfältet och flytta fram positionerna.". Denna progressiva rörelse 58 som Holmgren ser positivt på är det Svensson ser som populism och ett skadande av nobelpriset och Svenska Akademien.
Expressens kulturchef Karin Olsson breddade även kritiken av priset som populism i en artikel den 14 oktober 2016: "Med Bob Dylan förfuskar Akademien sin fina tradition av att värna det skrivna ordet." . Olsson skrev detta mot bakgrunden av att nobelpriset i litteratur har 59
56 Jones 2016-10-14.
57 Greta Thurfjell, "Dags att gå vidare efter Dylan", Dagens Nyheter, 2017-10-05.
58Arne Lapidus, "Rebellens väg till finrummet", Expressen, 2016-10-14.
59 Olsson 2016-10-14.
