Synen på ämnet religionskunskap hos några elever, lärare och deras skolledare i de tidigare åren

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

10 poäng

Synen på ämnet religionskunskap hos

några elever, lärare och deras skolledare i

de tidigare åren

The Attitude Towards the Religious Education of Pupils, Teachers

and their Principal in the Earlier Ages

Jenny Olsson

Lärarexamen 140p

Religionsvetenskap och lärande

Sammanfattning

Min undersökning handlar om hur några elever, lärare samt skolledare ser på ämnet

religionskunskap i de tidigare åren. Det jag vill ta reda på i den här uppsatsen är vad orsakerna kan vara till att detta ämne verkar ges litet utrymme i undervisningen. Jag vill också se om det möjligtvis har skett någon förändring i synen på religionskunskapsämnet hos de jag har intervjuat, där jag gör jämförelser i viss mån utifrån tidigare forskning som har haft sin

utgångspunkt från Lgr80. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer med några elever, lärare och deras skolledare för att försöka få fram hur de ser på ämnet religionskunskap.

Jag har i avsnittet diskussion och slutsatser funderingar kring skolledarens inställning och hennes betydelse för ämnet i undervisningen i skolan. Hon menar, liksom en av lärarna att ordet religionskunskap leder tankarna till kristendomskunskap som man hade i tidigare läroplan (1962). Resultatet från intervjuerna pekar också på de svårigheter kring ämnet som kan uppstå, som att lärare kanske undviker att ta upp svåra saker till diskussion med sina elever. Detta kan vara några möjliga orsaker till den osäkra inställningen till

religionskunskapen man verkar ha i skolan, bland både elever och personal.

Nyckelord: religionskunskap, religionskunskapsundervisning, värdegrundsfrågor, tidigare åldrar och läroplaner.

Innehållsförteckning

1. Inledning... 4

1.1. Bakgrund ... 4

1.2. Syfte och frågeställningar... 5

2. Tidigare forskning och litteratur ... 6

3. Metod ... 9

3.1. Urval... 10

3.2. Datainsamling... 11

3.3. Standardisering och strukturering ... 12

3.4. Kvalitativ metod ... 13

3.5. Validitet och reliabilitet... 14

4. Resultat... 15

4.1. Resultat av elevsvar... 15

4.2. Resultat av lärarsvar ... 17

4.3. Resultat av skolledarens svar ... 22

4.4. Gemensamma faktorer ... 24

5. Diskussion och slutsatser ... 25

Referenser... 31 Bilaga A

Bilaga B Bilaga C

1. Inledning

1.1. Bakgrund

Man kan läsa i Lpo94 om värdegrunden och i kursplanen om de mål eleverna ska ha uppnått i femte året i religionskunskap. Vad är det då som gör att detta ämne inte verkar ha samma status som övriga ämnen i skolan? Det är viktigt för elevernas lärandeutveckling att få del av alla ämnen som finns i styrdokumenten och att skolan inte enbart lägger vikten vid svenska, matematik och engelska.

Denna uppsats handlar om hur några elever, lärare och deras skolledare på en skola i Skåne ser på religionsundervisningen i årskurserna 4, 5 och 6. Intresset för detta

undersökningsområde har sin utgångspunkt utifrån personliga erfarenheter i samband med min verksamhetsförlagda tid. Mitt huvudämne är Religionsvetenskap och lärande och jag har under utbildningens gång fått mitt val av huvudämne ifrågasatt och det på grund av att min inriktning är mot de tidigare åren, då man anser att man inte undervisar i religionskunskap i de tidigare årskurserna.

Jag menar att det är en viktig fråga att belysa, framförallt för oss som har denna inriktning och snart ska ut i arbetslivet, men även i högsta grad för alla som arbetar inom skolan. Idag pratas det om vikten av värdegrunden, att den ska genomsyra all undervisning i skolan, men hur går man till väga för att förankra denna hos eleverna? Tänk, vilka möjligheter här finns att undervisa om detta i religionskunskap, vilken resurs ämnet är vad det gäller etik och moral och mycket mer!

Ove Larsson vill med sin undersökning i boken Religionen i skolan och skolans

religionsundervisning öka kunskapen om hur elever uppfattar ämnet religionskunskap, dess

syfte, innebörd och relevans. Detta vill han göra för att det förhoppningsvis ska leda till en bättre och mer meningsfull undervisning på ett svårt område som hänger samman med vår mänskliga existens. Han vill också se om elevernas uppfattningar om ämnet stämmer överens med då rådande läroplan (Lgr80) samt deras egna perspektiv på vad ämnet är till för. Detta stämmer bra överens med mina personliga funderingar kring religionskunskapen. Vet eleverna idag vad de ska lära sig i ämnet religionskunskap? Kan det vara så att lärarna inte

känner sig säkra på hur man ska gå tillväga i sin undervisning, något som i sin tur gör att den inte känns meningsfull?

1.2. Syfte och frågeställningar

Syftet med mitt arbete är att ta reda på hur några elever, lärare och skolledare ser på religionskunskapsämnet och undersöka vad orsakerna kan vara till att detta ämne, som jag upplevt det, ges mindre utrymme i undervisningen i de tidigare åren i skolan än andra ämnen. Jag vill även i viss mån göra en jämförelse med resultat från tidigare gjorda undersökningar under annan läroplan, Lgr80, för att se om synen på ämnet religionskunskap har förändrats med den nya läroplanen, Lpo94, som vi har idag.

De frågeställningar som jag i min undersökning ska försöka ge svar på är: • Vilken kunskap har de lärare jag intervjuat i ämnet religionskunskap? • Känner de till sitt uppdrag samt fullföljer de det uppdraget?

• Hur ser några elever i år 4-6 och lärare på ämnet religionskunskap?

• Vad säger skolledaren om religionskunskapsämnets betydelse i undervisningen? • Har synen på ämnet religionskunskap förändrats sedan den nya läroplanen, Lpo94,

tillkommit i jämförelse med Lgr80?

För att få en djupare förståelse för dessa frågor kommer jag i min undersökning att analysera och diskutera svaren på frågorna i mina intervjuer.

2. Tidigare forskning och litteratur

Det har gjorts en hel del forskning kring elevers syn på tros- och livsfrågor och även på religionsundervisningen i skolan. De flesta undersökningarna är dock koncentrerade på de senare åren, från årskurs 7 till gymnasiet, samt utifrån tidigare läroplaner. Jag har ändå funnit det intressant att ta del av denna litteratur, eftersom de i viss mån belyser de frågor jag är intresserad av i min undersökning. Jag kommer att göra jämförelser utifrån Lpo94 och tidigare läroplan, Lgr80 och deras betydelse i religionsundervisningen.

Den litteratur jag kommer att använda mig av i min undersökning och göra jämförelser med är

Religionskunskap i skolan – en studie i lärares och elevers attityd till ämnet religionskunskap i grundskolan av Anders Törnvall (1988). Resultatet som Törnvall kommit fram till är att det

finns en större helhetsbild hos elever och lärare när det handlar om relationer än när det

handlar om religioner. Det blir svårare att få en helhetsbild i arbetet med religionerna eftersom man arbetar med dem i arbetsområdesform, där det inte ges en sammanhängande bild av läran. Integrerade avsnitt verkar ge bättre resultat när man får se religionens betydelse i ett samhällsperspektiv. Undervisningen går i regel inte ner på djupet, vilket gör att eleverna inte får förståelsen för varför människor gör som de gör. Det verkar vara ytliga kunskaper eleverna får i skolan om religionerna och dess utövare. Eleverna ser normers värde och behovet av etik, de ser kopplingen till religionsundervisningen, men det måste förstärkas betydligt mer i undervisningen. ”Ingen etik kan sväva fritt utan relaterar sig alltid till en grundsyn.”

(Törnvall, 1988, s. 59). Skolans behandling av dessa frågor uppfattas mest som råd och inget mer.

Jag tycker även det är intressant att titta på Birgit Lendahls bok Religion i skolan, men hur? (1986) som vänder sig till framförallt dem som undervisar på mellanstadiet, då hon ser det som det glömda stadiet när det gäller religionskunskapsundervisningen. Den grundläggande orsaken till att jag tycker boken har en stor betydelse för min undersökning är att det än idag, 20 år senare, tycks vara så att religionsundervisning i de tidigare åren inte känns relevant i skolans värld. Ser man på religionsundervisningen på samma sätt idag som förr, eller är det andra orsaker men där resultatet ändå blir detsamma? Jag har använt mig av en av hennes frågor i mina intervjuer som jag tycker är relevant i den diskussionen och den är: Vad är målet för undervisningen?

En skola – flera världar av Ulf Sjödin tar upp frågor kring lärarnas syn på ämnet

religionskunskap som jag tycker är viktiga och relevanta att fundera över. De lärare han tar upp i sin bok är gymnasielärare, men jag anser ändå att där finns grundläggande frågor och tankar som passar även för lärare i de tidigare åren.

Sven-Åke Selanders bok Undervisa i religionskunskap (1993) kommer jag att använda mig av i min slutsats och diskussion. Jag har även valt några utdrag ur Lgr80 som han har med i boken, för att visa några skillnader mellan den och Lpo94 i ämnet religionskunskap.

Eftersom jag avser att göra en del jämförelser med tidigare forskning kring elevers och lärares syn på ämnet religionskunskap, behöver jag se vilka skillnader det finns mellan Lgr80 och Lpo94. Här följer de punkter jag valt från Lgr80.

”Undervisningen skall utgå från och anknyta till elevernas egna erfarenheter, aktuella händelser och företeelser och behandla aktuella personer i nutiden.” (Lgr80, refererad i

Selander, 1993). Det handlar om att få kunskaper som är relevanta både för ämnet och för eleverna. Eleverna möter tro i sin egen erfarenhet på olika sätt. En genomgående tendens i Lgr80 är människan först och undervisningsinnehållet sedan. Studierna ska vara redskap för att utveckla och fördjupa människans medvetenhet om sig själv och sitt förhållande till omvärlden. (Selander, 1993).

Livsfrågor och innehåll i religionskunskapen i Lgr 80 för mellanstadiet ser ut så här: • Livsfrågor: liv/död, förlåtelse, rättvisa/rättfärdighet.

• Bibelkunskap: Moses, profeter, Jesu möte med människor, urkyrkan. • Kyrkor och samfund: Petrus, Franciskus etc.

• Religionshistoria: judendomen.

• Andra livsåskådningar; etik: vårt ansvar för varandra, människors likheter och olikheter, kamrat- och familjerelationer, om att handskas med känslor etc. (Selander, 1993).

Jag har även använt mig av kapitlet ”Hur religionsämnet formades” av Sven G. Hartman i

Livstolkning och värdegrund – att undervisa om religion, livsfrågor och etik för att få en

Enligt kursplanen ska religionskunskapen bidra till att utveckla förmågan att förstå och reflektera över sig själv, sitt liv och sin omgivning och utveckla en beredskap att agera ansvarsfullt. Ett syfte med ämnet är att främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning samt att skapa nyfikenhet och intresse för religion.

Ämnets karaktär och uppbyggnad ser ut så här:

• Livsfrågor och livstolkning: människans frågor inför livet och tillvaron oavsett om dessa uttrycks religiöst eller inte. Traditioner, riter, berättelser och myter.

• Etik: betrakta tillvaron utifrån ett etiskt perspektiv, i konkreta upplevelser möta frågor som har med gott och ont, rätt och orätt att göra.

• Tro och tradition: begreppet tro kommer till uttryck i texter, kult, symboler, konst och etiska ställningstaganden. Jämförelser och förståelse av såväl den egna som andras religioner, livsåskådningar, traditioner och kulturer.

(kursplanen i religionskunskap, www.skolverket.se)

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret

Eleven skall

• kunna samtala om och göra personliga reflektioner kring livsfrågor utifrån vardagliga situationer eller med hjälp av bilder, sånger och texter från t.ex. barn- och

ungdomslitteratur,

• kunna samtala om etiska problem och motivera sina ställningstaganden, • kunna återge och levandegöra några grundläggande bibliska berättelser liksom

berättelser från några andra religiösa traditioner och känna till vad de betyder för dem som brukar dem.

3. Metod

I samband med arbetet med min uppsats och mitt val av kvalitativ metod, samt om undersökningens reliabilitet och validitet, kommer jag att använda mig av

Forskningsmetodikens grunder av Runa Patel och Bo Davidson, Examensarbetet i lärarutbildningen av Bo Johansson och Per Olov Svedner samt Samhällsvetenskapliga metoder av Alan Bryman.

Jag har använt mig av några frågor till mina intervjuer bland annat utifrån Elsie Davidssons bok Religionskunskap i tonårsperspektiv. Hon riktar sig visserligen till årskurs 9, men jag anser att några av hennes frågor är relevanta för min undersökning och därför använder jag mig av dem. Dessa frågor är:

• Har du som elev fått påverka hur ni skulle arbeta?

• Har du som elev fått påverka vilka arbetsområden ni skulle arbeta med? • Hur har undervisningen i religionskunskap varit upplagd?

• Anser du att religionsundervisningen betyder något för dig?

• Anser du att lärarens engagemang är viktigare i religionsundervisningen än i andra ämnen?

Fler frågor jag använt mig av är tagna från Anders Törnvall och Ove Larsson. Dessa frågor är:

Anders Törnvall

• Vad handlar religionskunskap om?

• Vad är viktigt att få veta i religionskunskapen? • Vad är intressant i religionskunskapen?

• Vilken är den bästa metoden att undervisa i religionskunskap? • Finns det något som är svårt i ämnet? Vad i så fall?

• Vad saknar du beträffande undervisningen i ämnet? Ove Larsson

• Varför läser man religionskunskap i skolan? • Har du saknat något i ämnet?

3.1. Urval

Jag tog kontakt med en ganska liten skola med 150 elever och nio lärare i en mindre stad i Skåne, där jag bad om att få intervjua sex elever, två lärare samt skolledaren. Klasslärarna valde ut en pojke och en flicka från vardera klass från årskurs 4-6. De valde elever utifrån vilka de trodde skulle kunna ge mig mest utförliga svar på mina frågor, elever som skulle kunna ge tillräcklig information för mig att bearbeta. Jag fick elevernas telefonnummer för att kunna ringa deras föräldrar om ett medgivande till intervjuerna, vilket jag fick av samtliga.

Eleverna som valdes ut har jag inte själv haft någon undervisning med, men de vet vem jag är och har sett mig på skolan under hela min utbildning. Detta kan påverka resultatet i

intervjuerna med dem på sådant sätt att de kanske gärna vill försöka ge mig svar som de tror att jag vill ha.

Lärarna fick jag gå runt och fråga om där var någon som kunde tänka sig att bli intervjuad. Efter en del förfrågningar och många avslag, var det en lärare som lät sig intervjuas. Hon har dock inte någon utbildning i ämnet religionskunskap och undervisar inte heller i det, vilket visar sig mycket tydligt i resultatet. Jag väljer ändå att använda mig av materialet eftersom lärare idag många gånger undervisar i ämnen de inte har någon utbildning i och hon känner till skolans uppdrag i ämnet religionskunskap.

Då materialet kändes alldeles för tunt efter intervjun med denna lärare, ringde jag efter en vecka till en annan lärare på skolan. Jag frågade om hon kunde tänka sig att bli intervjuad, vilket hon kunde. Hon både har utbildning och undervisar i ämnet religionskunskap, vilket också visar sig i resultatet.

Jag har valt att kalla lärarna för A och B, som båda är kvinnor, för att tydliggöra i mitt resultat vem som svarar vad på frågorna. Lärare A är utbildad 1-7 lärare i Sv/Sv2 och har arbetat som det i 3 år. Lärare B är utbildad 1-7 lärare i Sv/So med bild som tillval och har arbetat i 12 år inom skolan.

Skolledaren skickade jag ett e-mail till och hon ville att jag skulle ringa upp henne för att bestämma tid, vilket jag gjorde.

3.2. Datainsamling

Man kan läsa i Examensarbetet i lärarutbildningen att trots kritik av upprepningar av tidigare undersökningar, kan man bygga vidare på dem och att man har något att jämföra med. Det är vad jag har gjort till viss del när det gäller min undersökning. Jag är intresserad av att ta reda på några elevers, lärares och skolledares syn på ämnet religionskunskap. Detta har gjorts tidigare av bland annat Anders Törnvall i hans bok Religionskunskap i skolan och Birgit Lendahls bok Religion i skolan, men hur? De utgår från Lgr80 i sina undersökningar och mitt intresse grundar sig på om det ser annorlunda ut kring vissa frågor i detta ämne nu när vi har en ny läroplan, Lpo94. Jag har således använt mig av några av deras frågor i mina intervjuer för att kunna jämföra resultatet.

Jag valde att göra en semi-strukturerad intervju, som innebär att jag har en uppsättning frågor som kan beskrivas som ett frågeschema, men frågornas ordningsföljd kan variera. Men i stort sett kommer frågorna att ställas i den ursprungliga ordningen. Det finns också utrymme för ytterligare frågor. Intervjupersonen kan utforma sina svar hur de vill, det finns alltså inga givna svarsalternativ på frågorna. (Bryman, 2004)

Intervjuerna gjordes under två dagar i vecka 49, 2006. Jag fick bara möjlighet att intervjua en lärare under dessa dagar. Anledningen till detta är att dels var det någon lärare som inte ville bli intervjuad, dels handlade det om tidsbrist för några. Detta på grund av att mycket kretsade kring att avsluta påbörjade arbeten inför jullovet, men också allt som hör till Lucia- och julfirandet. Det var först en vecka senare jag fick möjlighet att intervjua den andra läraren, när det fanns bättre tid för henne.

Intervjuerna med eleverna gjordes enskilt i skolsköterskans rum på skolan, där vi fick prata ostört. Lärarna blev intervjuade i konferensrummet och skolledaren på sitt eget kontor. Jag använde mig av en bandspelare under intervjuerna, med intervjupersonernas medgivande. Innan intervjun började förklarade jag vad det skulle handla om och vad arbetet skulle leda till. De personer jag intervjuade fick också reda på att de är anonyma i arbetet och att ingen annan än jag kommer att lyssna på bandet. Jag följde frågorna i stort sett i den ordningen de var skrivna.

Efter att alla intervjuerna var gjorda, lyssnade jag på bandinspelningen och skrev ner det som sades för att få en text att arbeta med. Under arbetets gång upptäckte jag att jag hade glömt ställa en viktig följdfråga till den läraren jag intervjuade först, detta beror troligtvis på min brist på erfarenhet som intervjuare. Denna fråga valde jag att maila henne, eftersom jag fick reda på att hon är sjukskriven. Det positiva med denna erfarenhet var att jag tänkte på vikten av oplanerade följdfrågor inför nästa intervju med den andra läraren, vilket till viss del troligtvis hjälpte till att det blev ett fylligare intervjumaterial.

3.3. Standardisering och strukturering

Jag har gjort kvalitativa intervjuer och sådana har i regel alltid en låg grad av standardisering, det vill säga frågorna som ställs ger utrymme för intervjupersonen att svara med egna ord. Intervjuer med låg grad av standardisering innebär att intervjuaren själv formulerar frågorna under intervjun och ställer dem i den ordning som är lämplig. (Patel, Davidsson, 2003).

Eftersom en tanke med min uppsats är att göra några jämförelser med tidigare

undersökningar, har jag använt mig av ett flertal färdiga frågor som jag i huvudsak har ställt i en bestämd ordning, vilket innebär att det är en hög grad av standardisering. Dock har jag vid vissa tillfällen ändrat ordningen på grund av vad som har sagts under intervjun och då blir det en låg grad av standardisering. (Patel, Davidsson, 2003).

När det gäller grad av strukturering beror det på vilket utrymme intervjupersonens svar ges. En helt strukturerad intervju lämnar lite utrymme att svara inom och man kan förutsäga vilka alternativa svar som är möjliga. Mitt syfte med intervjuerna är att få reda på den intervjuades uppfattningar om ämnet religionskunskap, där jag lämnar maximalt utrymme för den jag intervjuar att svara. Detta innebär att mina intervjuer är av den ostrukturerade sorten.

Syftet med kvalitativa intervjuer är att få reda på uppfattningar och egenskaper hos den man intervjuar, vilket stämmer bra överens med mitt arbete där jag vill veta mina intervjupersoners syn på ämnet religionskunskap. Detta i sin tur gör att man inte kan formulera svarsalternativen i förväg eller avgöra vad som är sant på en fråga. (Patel, Davidsson, 2003).

3.4. Kvalitativ metod

Då jag är intresserad av att försöka ta reda på några elevers, lärares och skolledarens syn på ämnet religionskunskap, menar jag att det är lämpligt att använda sig av den kvalitativa metoden i arbetet. Det jag vill undersöka är om och/eller hur inställningen till ämnet påverkar intresset och synen hos mina intervjupersoner. Det är just beteende och värderingar hos människor man vill undersöka i kvalitativ metod, det är med andra ord vad som sägs som är det väsentliga och inte hur ofta eller hur mycket något görs, vilket man i regel är intresserad av i den kvantitativa metoden. (Bryman, 2004).

Syftet med min undersökning är att försöka få reda på av intervjupersonerna varför man tycker som man gör kring ämnet religionskunskap. Jag är också intresserad av att se vilka likheter eller skillnader det finns hos dem jag har intervjuat med de slutsatser som tidigare forskning kommit fram till 20 år tidigare. Det är för mig intressant att se om synen på ämnet religionskunskap har utvecklats över tid. (Bryman, 2004) Detta kan man göra med hjälp av semi-strukturerade intervjuer, vilket jag har gjort, där deltagarna reflekterar över olika frågor. (Bryman, 2004).

En viktig del av mitt val av metod är, att jag kan lättare ändra inriktning och fokus, eller återkomma med ytterligare frågor till dem jag intervjuat, under arbetets gång. Detta kan man göra om man inser att man har förbisett något av betydelse. Använder man sig av den

kvantitativa metoden där man har skickat ut en mängd enkäter och upptäcker att man har glömt en väsentlig fråga, blir det mycket svårt att åtgärda felet. (Bryman, 2004).

Kritiker till kvalitativa forskningsmetoder menar att man inte kan generalisera utöver den situation i vilken de producerades. Syftet med mitt arbete är inte att generalisera, utan mitt intresse är om det hos några lärare och elever har skett en förändring i synen på ämnet religionskunskap. Detta med utgångspunkt att en ny läroplan, Lpo94, har tillkommit. Jag är intresserad av att se om de personer jag har intervjuat har en annan syn på ämnet

religionskunskap i förhållande till vad tidigare forskare kommit fram till i sina undersökningar utifrån Lgr80.

relation till dem, vilket jag har. Detta skiljer sig från den kvantitativa metoden där det är forskaren som styr, och de som arbetar med den kvantitativa metoden vill inte ha en relation till undersökningspersonerna, eftersom det kan påverka deras objektivitet. (Bryman, 2004).

3.5. Validitet och reliabilitet

Resultatet i detta arbete gäller endast för dem jag har intervjuat och för att det skulle bli ett liknande resultat igen beror på i vilken utsträckning undersökningen kan upprepas, det vill säga extern reliabilitet. Detta är näst intill omöjligt och inte heller syftet när det gäller kvalitativ forskning. Den sociala miljön och människorna i den är inte statiska, vilket är nödvändigt om man ska kunna upprepa undersökningen.(Bryman, 2004). Däremot kan man lagra verkligheten så att registreringarna kan göras i efterhand. Man kan använda sig av bandspelare vid intervjuer, vilket jag har gjort i min undersökning. I och med att det finns på band, har man möjlighet att lyssna på det flera gånger för att försäkra sig om att man har uppfattat allting korrekt. (Patel, 2003).

Jag har en relation till intervjupersonerna och det har troligtvis betydelse för resultatet. Eleverna gör nog sitt bästa för att svara på mina frågor, och det snarare för min skull än av eget intresse. Lärare A ställer troligtvis upp för min skull, eftersom hon vet att det inte är någon som egentligen är intresserad av att bli intervjuad. Detta gör hon trots att hon inte har så mycket att tillföra mitt arbete. Lärare B har varit min handledare en del av min utbildning och pratar gärna och avslappnat med mig om de olika frågorna i intervjun.

4. Resultat

Jag kommer att göra en sammanställning av resultatet från intervjuerna med eleverna först, därefter görs en sammanställning av lärarsvaren och sist skolledarens svar. Därefter kommer jag att redovisa gemensamma faktorer mellan elever och lärare samt skolledaren.

4.1. Resultat av elevsvar

För att kunna genomföra intervjun med de två eleverna från årskurs 4 var jag tvungen att utgå från kursplanen i religionskunskap för att förklara vad som ingår i ämnet. Jag fick även förklara för de övriga eleverna vad livsfrågor och värdegrundsfrågor handlar om, för att till fullo få fram deras syn på ämnet religionskunskap. Alla intervjuerna gjordes enskilt med en elev i taget.

1. Vad handlar religionskunskap om?

Eleverna i årskurs 4 vet inte vad ämnet handlar om, de övriga eleverna svarar att det handlar om olika religioner och traditioner.

2. Varför läser man religionskunskap i skolan?

En elev i årskurs 4 tror att det är för att man ska lära sig rätt och fel och hur man ska vara när man är vuxen. Flickan i årskurs 5 menar att man behöver veta det om man ska resa, medan pojken i samma årskurs menar att man läser religionskunskap för att få en förståelse för andra religioner. Eleverna i årskurs 6 verkar se på det utifrån hur det ser ut i Sverige, vilka kristna traditioner som finns här.

3. Vad är viktigt att få veta?

Pojken i årskurs 4 vet inte vad som skulle vara viktigt, medan flickan tycker att det är viktigt att veta hur man ska vara, ”så att man inte är dum när man är vuxen”. Båda eleverna i årskurs 5 och pojken i årskurs 6 tycker det är viktigt att få veta vad andra tror på, se hur andra har det. Bra att veta om man själv skulle vilja byta religion, tycker både flickan i årskurs 5 och pojken i årskurs 6. Flickan i årskurs 6 tycker inte att något särskilt är viktigt att få veta.

4. Vad är intressant i religionskunskapen?

En elev i årskurs 6 tycker att allt är intressant, men annars är det bara eleverna i årskurs 4 som tycker att kristendomen och andra religioner är intressanta, varför det ser ut som det gör, varför det är olika. Övriga verkar inte särskilt intresserade av ämnet.

5. Har du saknat något i ämnet?

Varför det finns religioner skulle flickan i årskurs 4 vilja veta mer om, flickan i

årskurs 5 skulle vilja veta mer om det som är utanför Europa. Pojken i årskurs 6 saknar mer information om allt. Övriga tre elever saknar inget, någon tycker inte att det är intressant.

6. Hur har undervisningen i religionskunskap varit upplagd?

Eleverna i årskurs 4 har inte haft någon undervisning om religionerna. Eleverna i årskurs 5 får arbeta självständigt med faktablad och skriva på lösblad. Eleverna i årskurs 6 har arbetat åldersintegrerat (år 4-6) med religionskunskapen som tema, när de själva gick i årskurs 4. Då varvade läraren undervisningen med att berätta, låta eleverna göra egna häften att skriva i och de har fått se på film samt läst böcker om de olika religionerna.

7. Vilken är den bästa metoden att undervisa i religionskunskap?

Alla elever verkar vara överens om att den bästa metoden är att leta upp fakta själv och skriva ner det, men också att få hjälp av läraren. En elev i årskurs 6 tycker om att få läsa om det.

8. Anser du att religionsundervisningen betyder något för dig?

Eleverna i årskurs 4 kan inte svara på denna fråga. Eleverna i årskurs 5 svarar ganska kortfattat att det är intressant, det betyder lite så att man förstår hur vissa andra länder har det. En elev i årskurs 6 tror inte själv på sådant, men förstår att man läser det i skolan för att lära sig något om det och att andra människor tror på det. Den andre eleven i samma årskurs menar att man får lära sig att bry sig om andra fast de har en annan religion.

9. Är livsfrågor och värdegrundsfrågor religionskunskap för dig?

Eleverna ser inte de frågorna som religionskunskap, förutom en elev i årskurs 6. Dessa frågor tas bara upp, enligt eleverna, när något har hänt. Någon tror att de har arbetat med livsfrågor, men vet inte säkert.

10. Har du som elev fått påverka hur ni skulle arbeta?

Det är bara två elever, en flicka i årskurs fem och en pojke i årskurs 6 som tycker att de har fått påverka någon gång, det beror på vad de jobbar med.

11. Har du som elev fått påverka vilka arbetsområden ni skulle arbeta med? På denna fråga är det samma elever som ovan som upplever att de har fått påverka någon gång, även här beror det på vad de jobbar med.

4.2. Resultat av lärarsvar

För att kunna särskilja på lärarnas svar i min analys och diskussion kommer jag att kalla dem för lärare A och lärare B. Lärare A undervisar inte i religionskunskap, men det gör lärare B.

1. Vad handlar religionskunskap om?

Lärare A menar att det handlar om att veta att det finns olika religioner i världen, att kunna jämföra, men hon menar också att det handlar om etik och moral. Främst tänker lärare B på etik och moral, livsfrågor, medmänsklighet, att sätta sig in i andra

människors situationer och förstå varför människor gör som de gör.

2. Vad ingår i ämnet religionskunskap?

Denna fråga fick bara lärare B och hon menar att olika religioner, som

världsreligionerna, men också mindre religioner ingår i ämnet religionskunskap. Betoningen ligger dock på etik och moral, att kunna sätta sig in i andra människors olikheter, som inte enbart behöver handla om olika religionstillhörigheter. Hon menar också att det är viktigt att förstå ”att det jag gör får konsekvenser för andra”.

3. Varför läser man religionskunskap i skolan?

Enligt lärare A är det att vara medveten om att det finns olika religioner i världen. Hur de har uppkommit. Allting i världen bygger på religioner, menar hon. Lärare B

hänvisar till det hon sagt tidigare, men lägger till att lyfta viktiga frågor och göra det till diskussioner, att lära barnen att prata om dessa saker. Hon tycker att det är mycket diskussioner idag kring olikheter, att man kanske istället ska försöka hitta likheterna för att göra det mindre främmande. Det finns inte så många barn på den skolan hon arbetar på som har invandrarbakgrund, men bland dem som finns är flertalet muslimer och hon tycker att nu när julen närmar sig blir det extra viktigt att prata om varför man firar jul, men också lyfta fram de som inte firar jul och vad de firar istället.

4. Vad är målet för undervisningen?

Att ha en förståelse är målet för lärare A. Även denna fråga känner lärare B att hon har svarat på, men målet är att eleverna ska få dels den rena faktakunskapen om vissa saker, där det också finns mycket historia kring, både den egna närhistorien men också världshistorien och att även kunna se samtiden. Ytterligare mål enligt lärare B är att barn ska kunna förstå varför vissa saker händer och kunna se kritiskt på det när de blir äldre.

5. Hur gör du för att uppnå kursplanens mål?

Lärare A har inte själv undervisat i ämnet, men hennes elever har haft det som tema med annan lärare. Nu till jul tar hon däremot upp i klassen att man firar julen för att Jesus föddes då. Med de äldre barnen tas världsreligionerna upp, säger lärare B, men också etiska diskussioner och hur man har det tillsammans och varför har man det så. Det handlar mycket om det vardagliga arbetet, att kunna komma överens och utifrån detta tror lärare B att man kommer in på många av de mål som står i kursplanen.

6. Har du särskild undervisning i dessa frågor?

Detta är ytterligare en följdfråga som endast lärare B fick och hon har särskilda

lektioner, men hon kallar det inte för religionskunskap. Hon har en årskurs 2 nu och de har något som heter kompissamtal där de tar upp etiska diskussioner. Nu till jul tar de upp frågor som handlar om varför man firar jul och då de även gör jämförelser med de muslimska barnens traditioner. När hon arbetade med de äldre barnen tog hon upp

världsreligionerna där de tog upp om hur det ser ut i världen, de gjorde även ett besök i moskén.

7. Vad är viktigt för ämnet religionskunskap?

Förståelse verkar vara det centrala för lärare A. Att veta, att ha kunskap, så att det inte blir främlingsfientligt, olika bakgrunder. Det är allt som tidigare sagts menar lärare B.

8. Är värdegrundsfrågor religionskunskap för dig?

Enligt lärare A är värdegrundsfrågor religionskunskap eftersom våra kristna

värdegrundsfrågor grundar sig i bibeln. Lärare B tycker att hon har svarat på denna fråga och hon menar att värdegrundsfrågor är religionskunskap.

9. Undervisar du särskilt i värdegrundsfrågorna?

Lärare A undervisar inte om dessa frågor på speciell lektionstid utan det vävs in hela tiden, hur man ska vara mot varandra. De här frågorna är involverade i andra

diskussioner. Även här har lärare B svarat på frågan i de tidigare svaren och hon undervisar särskilt i dessa frågor i form av kompissamtal.

10. Finns det något som är svårt att undervisa i?

”Nej, har aldrig tänkt på det eftersom jag aldrig har undervisat i det”, säger lärare A.

Det är däremot ganska mycket som lärare B tycker är svårt att undervisa i när det handlar om religionskunskap. Rent kunskapsmässigt tycker hon det är svårt att vara insatt i alla religionerna. De yngre barnen ställer oftast de svåraste frågorna, mycket på grund av att de själva inte är insatta i ämnet, men de ser allt som händer på TV och hör vad vänner och släktingar från andra länder säger, vilket leder till frågor om varför det är som det är. En annan svår situation som kan uppstå är när barn är ”helt övertygade i

sin religion” som de har fått hemifrån, som motsätter sig undervisningen och lärarens

mer neutrala tro på det hela, där det är tillåtet att tro vad man vill. Dessa barn hävdar bestämt att ”Gud förstår bara arabiska, så är det för så har pappa sagt”. Det är en balansgång, men med de yngre barnen är det lättare eftersom de har en större förmåga att godta olikheter. Lärare B menar också att det är ett laddat ämne, speciellt idag, som gör att det är svårt att veta hur mycket man ska säga och vad man ska säga så att man inte stöter sig med någon, det kan bli väldigt fel.

11. Vad saknar du beträffande undervisningen i ämnet?

Lärare A vet inte eftersom hon inte undervisar i religionskunskap. Lärare B tycker att värdegrundsfrågor tar man upp i den lilla gruppen, när barnen är små, vilket i regel är tillräckligt. Däremot med de äldre barnen, där ett mer aktivt utbyte är nödvändigt för att det ska få någon effekt, är svårare. Lärare B tar upp som exempel en gång när hon arbetade med äldre barn och de gjorde ett besök i moskén, vilket hon upplevde var väldigt kliniskt. De gick in och fick en redogörelse och så gick de ut igen. Det blir svårt att utmana, att få det att kännas som något riktigt, något som berör eleverna själva och de äldre barnen är inte lika tillåtande i att uttrycka olikheter som de yngre eleverna är. Men, det är viktigt att lyfta svåra frågor just eftersom det är så laddat och med allt elände som händer i världen i religionens namn. Hon tycker att vissa saker är lätta att prata om, andra svåra. Det är svårt att vända perspektiv hos eleverna. Hon tar upp exemplet USA, där eleverna många gånger tycker att det är synd om

amerikanerna, att de blivit bombade och att det bara är de andras fel. Eleverna är fasta i sina tankegångar.

12. Vilken är den bästa metoden att undervisa i religionskunskap?

Eftersom det bara är lärare B som undervisar i religionskunskap är det bara hon som får den här frågan. Hon tycker att mycket hör till det vardagliga arbetet, det ska genomsyra allting, för att det ska få effekt. Det är viktigt att väva in det mer konkret. När det kommer till själva arbetet med religionerna tycker hon att det blir svårare, särskilt på en skola där det inte finns så många barn med olika religionstillhörigheter. Detta gör att det blir svårare att på ett naturligt vis se likheter och olikheter, det blir gärna en steril undervisning med läroböcker som visar en onyanserad bild. Det blir för enkelt. Det bästa hade varit om man hade kunnat få utbyten med människor som har annan religionstillhörighet istället.

13. De läromedel som finns att tillgå, är de relevanta i förhållande till de mål

eleverna ska ha uppnått i årskurs 5?

Denna följdfråga var det bara lärare B som fick och hon kunde inte riktigt svara på det. Hon vet att de har läromedel, men hon tror inte att de är annorlunda än andra. Hon menar dock att hon har sig själv och det har betydelse för undervisningen. Hon tycker själv det är intressant med diskussioner kring de olika sakerna och då blir det naturligt

blir det nog så att man enbart använder sig av de läromedel som finns att tillgå. De använder sig kanske av Barnens bibel och väljer antingen bort jobbiga diskussioner eller tar andra vägar i sin undervisning, där det bara handlar om det kunskapsmässiga.

14. I vilken årskurs börjar du med religionsundervisning?

Lärare B är fortfarande ensam om att få denna fråga. Hon börjar sin undervisning i religionskunskap i årskurs 1, där mycket kretsar kring årets högtider och varför man firar dem. Ramadan tas också upp eftersom det finns muslimska barn i klassen och de är lediga från skolan vid sina högtider och då berättas det om dem. När det är 1:e maj kommer frågan upp om det har med religion att göra och sedan de etiska samtalen tar hon också upp omgående.

15. Vilka är dina kompetenser inom ämnet religionskunskap?

Några kompetenser i ämnet religionskunskap har inte lärare A. ”Jag är en väldigt god

medmänniska”, säger lärare B och skrattar. Annars har hon inget mer än sin

lärarutbildning, där So-ämnena ingår.

16. Har det någon betydelse?

Lärare A tror inte det har någon betydelse om man har särskild kompetens i ämnet eller inte. Lärare B tror visst att det har betydelse, men hon menar också att det har betydelse hur man själv är som person. Värdegrundsfrågor är viktigt, tycker hon och då lyfter hon dem i sin undervisning. Hon tycker att det är intressant därför undervisar hon också mycket i det, där det också blir naturligt för henne att väva in det med historia och geografi. Hon kan däremot känna sig kluven till vissa delar i

religionsundervisningen, där hon funderar på hur pass värdefulla och viktiga de är att veta och kunna. Hon tar upp Abrahams ätteled och Jobs bok som exempel, även om hon vet att det är en del av det hela.

17. Anser du att ämnet är samhällsviktigt?

Enligt lärare A är ämnet samhällsviktigt eftersom det handlar om att förstå andras traditioner och kultur. Lärare B tycker också hon att ämnet är samhällsviktigt. Hon tycker samtidigt att det är synd att ämnet inte är riktigt okej, det låter på ett visst sätt som gör att tankarna dras till kristendomsundervisning. Religion är lite fult här i

18. Vilken syn på religionskunskap tror du att eleverna har?

Eleverna tror bara att det handlar är Gud och Jesus och så trodde även lärare A när hon själv var liten. Lärare B tror inte att barn vet att de har religionskunskap, inte andra ämnen heller eftersom det inte står något på deras scheman. Hon berättar om ett barn i årskurs 1 som beklagade sig över att hon inte hade haft matte på hela året, vilket hon naturligtvis hade haft, men inte i en mattebok, vilket är föräldrarnas förväntningar och då också barnets. Barnen inser inte att de har ett visst ämne om det inte sätts epitet på det. Lärare B tror att just religionskunskap är ett diffust ämne förutom när man säger att man ska prata om världsreligionerna. Sedan tycker hon att barn är fantastiska, speciellt de små, i sina existentiella funderingar. Hon berättar om en flicka, som kom till henne i matsalen, och var upprörd när hon sade ”Visst har Gud också varit en

bebis en gång, det säger hon där borta att han inte har varit”. På den frågan kunde

lärare B bara svara att hon faktiskt inte vet. De små barnen har många sådana här funderingar, enligt lärare B, som finns änglar och vad händer när hunden dör eller om man själv skulle dö? Det är viktigt att börja prata om sådana här saker väldigt tidigt, tycker lärare B, för då blir det inte så konstigt sedan heller.

4.3. Resultat av skolledarens svar

Enligt skolledaren är det att få en förståelse för olika religioner och hur de påverkar människors liv.

2. Vad är viktigt för eleven att veta?

Det är svårt att veta vad eleverna tycker är viktigt, menar skolledaren, men om hon ser på det från en vuxens perspektiv är det viktigt att ge insikt och skapa förståelse för olika trosuppfattningar som påverkar människor, varför de gör på olika sätt, eller varför de klär sig på olika sätt. Hon tror att det är så att det man inte vet kan verka hotande, det som är annorlunda. Det finns också många saker barnen gör idag, som nu till julen, utan att vara riktigt medvetna om att det handlar om religiösa symboler. Religion idag är inte lika medvetet och har inte någon högre status, menar hon.

4. Hur arbetar ni med värdegrundsfrågor i skolan?

Skolledaren ser inte värdegrundsfrågor som ett ämne i sig utan är mest ett

förhållningssätt. Hon menar att det handlar om hur man bemöter eleverna och hur man jobbar med dem för att få dem till att bemöta varandra. Det handlar också om att skapa insikt och förståelse kring sådant som inte liknar det man själv vet eller förstår.

5. Erbjuds lärarna fortbildning inom ämnet?

Lärarna erbjuds inte fortbildning generellt inom ämnet religionskunskap, utan skolledaren menar att den fortbildning lärarna erbjuds utgår till stor del utifrån de behov man ser i skolan i första hand, sedan blir de ålagda viss fortbildning som är generell.

6. Finns där något att önska i undervisningen inom religionskunskapen?

Vad i så fall?

Enligt skolledaren skulle ämnen som religion, historia, samhällskunskap och geografi, må bra av att lyftas upp igen till en diskussion. En diskussion kring vad det är man behöver i de fyra ämnena och vad det står om dem i styrdokumenten. Hon menar att det är bra att känna till de saker dessa ämnen bygger på ”för att kunna förstå de

skeenden som blir”. Det är, enligt henne, bra att fundera kring varför man gör som

man gör, vad eleverna undervisas om och vad man vill att de ska lära sig.

7. Anser du att ämnet är samhällsviktigt?

”Absolut, i allra högsta grad”, säger hon.

8. Vilken syn på religionskunskap tror du att eleverna har?

Enligt skolledaren skulle nog de flesta vara emot det om läraren skulle säga att nu ska vi ha religionskunskap, eftersom hon tror att de inte har någon slags bild av vad det egentligen står för. Men, hon säger också att av erfarenhet vet hon att elever

uppskattar det, eftersom det här berör alla människor. Det handlar mer enligt henne om det är en duktig lärare som kan hitta ingångar som engagerar och får eleverna att förstå att det inte bara handlar om att lära sig olika ord.

9. Vilken syn på religionskunskap tror du att lärarna har?

Den är annorlunda jämfört med elevernas, tror hon. Men, hon tror också att det finns en hel del lärare som, ”på ett mer ytligt plan inte heller egentligen tänker på att det de

faktiskt sysslar med är en form av religionskunskap”. Hon tror att det har lite att göra

med att många människor idag inte anser sig religiösa, för att då finns det också en bild av hur man är när man är religiös.

4.4. Gemensamma faktorer

Utifrån de gemensamma frågorna som elever, lärare och skolledare har fått kan man se några gemensamma faktorer. När det gäller vad ämnet religionskunskap handlar om är de äldre barnen överens med lärarna och skolledaren, nämligen att det handlar om de olika

religionerna i världen. Lärarna lägger dock till etik och moral till skillnad från de övriga intervjupersonerna. Elever och lärare verkar vara överens om att anledningen till varför man har religionsundervisning i skolan är att man dels ska lära sig om de olika religionerna och dels värdegrundsfrågor. Gemensamt för de flesta intervjupersonerna, angående vad som är viktigt att veta, är att få en förståelse för andra religioner och varför människor gör som de gör. Det är även viktigt att veta, enligt intervjupersonerna, hur man ska vara mot andra människor, att vara en god medmänniska, som jag tolkar svaren.

5. Diskussion och slutsatser

Min undersökning handlar om hur några elever, lärare och skolledare ser på ämnet religionskunskap i de tidigare åren i skolan. Mitt intresse har sin förklaring i att mitt

huvudämne är religionsvetenskap och lärande samt att min inriktning är mot de tidigare åren. Det känns både naturligt och relevant för mig att undersöka om min erfarenhet och upplevelse av att detta ämne inte har en lika hög status som andra ämnen stämmer.

Eftersom jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod, kan resultatet endast gälla för de personer som medverkat i min undersökning. Uppsatsen kan förhoppningsvis ändå hjälpa mig och kanske också andra med att se och förstå varför synen på ämnet religionskunskap ser ut som den gör. Den kan kanske också väcka tankar och funderingar kring hur man kan göra för att förbättra ämnets status i skolan och göra undervisningen mer levande och intressant för eleverna.

Att döma av svarsresultaten från intervjuerna med de två lärarna samt skolledaren, verkar de i stort sett veta vad kursplanen i religionskunskap säger. De säger att utöver olika religioner och traditioner är värdegrundsfrågor också religionskunskap, men det är bara lärare B som

undervisar särskilt i detta. Lärare A menar, som jag tolkar det, i likhet med skolledaren att det inte är ett ämne i sig, det är något som ska genomsyra hela verksamheten, vilket det självklart ska göra. Men hur gör man för att det ska genomsyra hela verksamheten? Räcker det

verkligen att endast ta upp dessa frågor när något händer, som eleverna svarar att det är så det görs? De förknippar inte värdegrundsfrågor med religionskunskap, förutom en elev i årskurs 6, vilket dock kan bero på att jag behövde förklara ordet värdegrund utifrån Lpo94 för honom.

Det finns kanske en risk att när värdegrundsfrågor endast tas upp i form av tillsägelser, när eleverna har gjort något fel mot någon annan, är att de inte bearbetar sina och andras upplevelser. När de får arbeta med livsfrågor och värdegrundsfrågor på ett mer djupgående sätt, där de reflekterar kring olika dilemman, leder det till att de får en annan förståelse för att det de gör får konsekvenser för andra, vilket är viktigt att lära sig för att kunna samverka med andra människor.

Bearbetning kan här vara ett centralt ord, att det är det eleverna behöver lära sig, att angripa etiska problem, att behärska strategier för hur man ska ta sig an problemet, som Sven-Åke Selander skriver i Undervisa i religionskunskap. Han menar att läraren bör skaffa sig

kunskaper om vilka problem som är aktuella hos eleverna för att kunna motivera vidare arbete kring dessa frågor. Det kan vara svårt, enligt Sven-Åke Selander, att undervisa om etiska problem, åtminstone om man menar att man ska tala om vilka problemen är och hur de ska lösas och vad det ska leda till. Risken är att man talar om problem som inte är elevens utan den vuxnes problem. Det kan bidra till att man arbetar med handlingsalternativ som eleven inte förstår. Vidare lär man sig att bearbeta andra problem när man försöker lösa ett.

Lärare B sätter kanske också fingret på problemet med avsaknandet av diskussioner kring värdegrundsfrågorna när hon menar att mycket handlar nog om hur man är som person. Hon själv är en person som gärna har diskussioner kring livsfrågor och värdegrundsfrågor med sina elever, men det kan vara så att det finns lärare som själva har svårt att prata om sådana saker och därför väljer också bort de bitarna. Detta gör, tror jag, att dessa frågor inte ger den känsla av att det genomsyrar det vardagliga arbetet för eleverna som de vuxna kanske tror.

Enligt elevernas svar i mina intervjuer med dem, tycker jag mig se att ämnet religionskunskap inte ges något större utrymme i skolan, åtminstone vad gäller värdegrundsfrågor och

livsfrågor. Detta kan kanske bero på, som lärare B säger i intervjun, att många vuxna inte vågar ta upp svåra ämnen till diskussion, man är rädd att stöta sig med eleverna, att säga fel saker. Det verkar också enligt henne och skolledaren som om religionskunskap är något diffust. Det leder tankarna till kristendom och att det är någon konstig människa som håller på med sådant, kanske till och med att man måste vara religiös för att syssla med dessa frågor. Detta för att man inte har en klar bild idag vad det hela egentligen handlar om. Dessa tankar, menar jag, visar desto mer på ett behov av att belysa och konkretisera ämnet religionskunskap i skolan.

Frågan är också om man inte behöver, som skolledaren menar, ta upp ämnen som till exempel religionskunskap till diskussion, där man funderar på vad styrdokumenten säger och vad det är man vill att eleverna ska lära sig. Det handlar då, menar jag, inte bara om

värdegrundsfrågor, utan också om tro och tradition, att kunna göra jämförelser religioner emellan och få en förståelse för hur de påverkar människor som brukar dem.

Enligt kursplanen ska religionskunskapen bidra till att utveckla förmågan att förstå och reflektera över sig själv, sitt liv och sin omgivning och utveckla en beredskap att agera ansvarsfullt. Ett syfte med ämnet är att främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning samt att skapa nyfikenhet och intresse för religion. Detta är en del av skolans uppdrag. Hur ser det då ut på den skola där jag har gjort mina intervjuer?

Jag kan inte ge något svar på om lärarna överlag på skolan känner till sitt uppdrag och om det uppdraget fullföljs. Jag hade då egentligen behövt intervjua alla lärarna, eller alla eleverna, men jag tror mig kunna säga att lärare B både känner till sitt uppdrag och det verkar som om hon fullföljer det också. Hon menar att det är viktiga saker att ta upp i skolan och är själv intresserad av dessa saker, vilket troligtvis har betydelse för undervisningen. Hon ser mer reflekterande på ämnet och verkar ha klart för sig vad som är av vikt, men också vad som är svårt. Här skiljer lärare B sig från lärare A i tankesättet och detta, enligt min uppfattning, skulle kunna bero på att lärare A aldrig undervisat i religionskunskap. Hon verkar inte ta upp etiska diskussioner där eleverna får reflektera kring olika dilemman, utan det blir bara

diskussioner, eller kanske enbart tillsägelser, när något speciellt har hänt bland eleverna. Detta bekräftar eleverna också i sina svar under intervjuerna. Lärare A är förmodligen inte ensam, eftersom det är elever från årskurs 4-6 som har blivit intervjuade och de har även andra lärare än lärare A.

Det finns en del tankar hos lärare i Birgit Lendahls bok Religion i skolan – men hur? som jag tycker stämmer bra överens med hur det ser ut idag, 20 år senare. Gemensamt då och nu i de två läroplanerna, Lgr80 och Lpo94, är att man ska utgå utifrån elevernas erfarenheter. Det handlar om att ge eleverna redskap för att kunna göra reflektioner kring tankar och

funderingar om sin omvärld, vilket då är målet för undervisningen. Detta är nog de flesta lärare överens om. Problemet är kanske snarare hur man ska göra för att nå dit. Svårigheten med undervisningen i religionskunskap för de lärare Birgit Lendahls intervjuade, verkar vara att komma ner på djupet i de olika frågorna som rör livsfrågor och religiösa tankar, vilket stämmer bra överens med lärare B´s tankar i min intervju.

En skillnad, som jag ser det, mellan Lgr80 och Lpo94 är att den förstnämnde verkar ha mer uttalat vad eleven ska lära sig om den kristna åskådningen än vad den senare gör. Detta enligt de punkter jag valt utifrån Sven-Åke Selanders bok Undervisa i religionskunskap, vilka jag

kapitlet ”Hur religionsämnet formades” av Sven G. Hartman i Livstolkning och värdegrund –

att undervisa om religion, livsfrågor och etik, att Lgr80 gav lärarna en stor frihet att

tillsammans med klassen planera undervisningen. Dessutom var utgångspunkten elevernas livsfrågor och det traditionella lärostoffet sågs mer som ett medel i arbetet med dessa frågor. Hur kommer det sig då att skolledaren och den ena läraren fortfarande har funderingar kring att själva ordet religionskunskap leder tankarna till kristendomskunskap? Den benämningen har trots allt inte funnits i någon läroplan sedan Lgr62. Kan det möjligtvis vara så att det finns en fördröjning ute i verksamheten innan det nya tankesättet kommer i bruk? Det kanske är många lärare idag som själva gick i skolan när man följde de tidigare läroplanerna, och då känner man sig kanske också mer hemma i den undervisningsformen? Jag vet inte, men det är något man kan fundera över.

Trots att vikten ligger på livsfrågor och etik, verkar det inte stämma överens med elevernas uppfattningar om vad ämnet handlar om. För dem verkar det överlag att handla om olika religioner. De tycks dock förstå varför man läser religionskunskap i skolan, men de sätter inte värdegrundsfrågor, livsfrågor och etik i samband med ämnet. Jag tycker att det är synd

eftersom annars hade kanske intresset för ämnet religionskunskap varit större. För att kunna få en större förståelse för varför människor gör som de gör och vad det grundar sig på, behöver man nog även veta vad det är man arbetar med, inte bara att man arbetar med det.

Ove Larssons undersökning i Religionen i skolan och skolans religionsundervisning visar på liknande resultat angående elevernas inställning till ämnet. Enligt honom visar de elever han intervjuat på en väldigt stor brist på livsfrågor i sin syn på ämnets syfte och innebörd. I likhet med de elever jag intervjuade berördes det överhuvudtaget inte alls. Några elever i hans undersökning underströk till och med att ämnet inte ska ha denna inriktning: ”Jag uppfattar”,

säger en elev, ”inte religionskunskapen som att man ska komma närmare religionen på nåt sätt liksom, jag uppfattar det mer som att, det är liksom fakta man lär sig, just skolan, det är det ämnet man har, så ska man försöka få så bra betyg som möjligt va”.

(Larsson, 1991. s 34)

Det är oundvikligt att fråga sig om skolledarens inställning till ämnet har betydelse för hur undervisningen i religionskunskap ser ut i de tidigare åren. Hon menar att värdegrundsfrågor är religionskunskap, men ser ändå det inte som ett ämne i sig utan som ett förhållningssätt.

erbjuds inte heller, eftersom den fortbildning som erbjuds utgår utifrån vilka behov som finns. Samtidigt menar hon att ämnen som religionskunskap behöver lyftas upp till diskussion, där man tittar på vad styrdokumenten säger och vad det är man vill att barnen ska lära sig. Hon tror att det krävs en duktig lärare som kan hitta ingångar som engagerar eleverna i ämnet, eftersom hon tror att de flesta elever inte tycker om religionskunskap på grund av att de inte vet vad det egentligen står för.

Denna sammanfattning av skolledarens tankar kring ämnet religionskunskap säger väldigt mycket om skolans inställning i den här frågan, enligt mig. Jag tycker det är alldeles tydligt att det finns ett behov av fortbildning för att tydliggöra ämnets karaktär, så att det inte känns så främmande och diffust som intervjupersonerna verkar tycka. Jag menar att det finns en stor osäkerhet bland lärare och skolledare kring vad styrdokumenten säger om ämnet

religionskunskap och detta måste tydliggöras för dem först innan man kan skapa nyfikenhet och intresse för religionskunskapen hos eleverna. Det ska inte bara bero på och handla om den enskilde lärarens personlighet, om de själva är intresserade eller inte. Det har självklart

betydelse för hur undervisningen ser ut, men i grund och botten handlar det om ett uppdrag skolan har och inte om vilket intresse man har som lärare.

I boken En skola – flera världar av Ulf Sjödin kan man läsa att hänsyn måste tas till eleverna. Det är gymnasielärare som han intervjuat och enligt dem är det ”viktigt att anpassa innehållet

i undervisningen till elevernas skilda förutsättningar.” att välja arbetsformer ”med

utgångspunkt i elevernas behov och möjligheter” och att ”ta hänsyn till elevernas särskilda intressen när han väljer ut de problemområden som skall bearbetas”. (Sjödin, 1995 s

149-150). Det är alltså elevens behov, intressen och problem som avgör vad i ämnet som ska behandlas och hur det ska ske.

Enligt Lpo94 är det, liksom i ovanstående citat, viktigt att anpassa innehållet i undervisningen utifrån elevernas behov i alla ämnen, även i de tidigare åren. Den tanke som slår mig när jag läser om vad de intervjuade gymnasielärarna säger är att, ingen av de två lärarna eller skolledaren som jag intervjuat nämner någonting om detta. Lärare B utgår säkert från elevernas erfarenheter vid kompissamtalen, som jag tolkar det, troligtvis också när de får jämföra olika traditioner, när det kommer på tal, som till exempel vid julfirande och vad de barn i klassen firar som är muslimer istället. Lärare A utgår antagligen också från elevernas

behov när de tar upp de konflikter som uppstår, men det är inget som verkar uttalat i lärarnas tankesätt vad det gäller undervisningen i allmänhet.

Hur ser mina elevresultat ut i jämförelse med de resultat Anders Törnvall fått i sin undersökning? Trots att det nästan gått 20 år mellan min och Törnvalls undersökning är resultaten slående lika, bortsett från livsfrågor och relationer. Det är troligtvis ytliga

kunskaper mina intervjupersoner fått angående religionerna, där man inte gått ner på djupet, vilket lärare B kanske också bekräftar i sina tankar om vad som är svårt att undervisa i ämnet. De elever jag intervjuat verkar se i likhet med de elever Törnvall intervjuat, normers värde, det vill säga vad som är rätt och fel. De tycks också veta att det handlar om att man ska få en förståelse för hur andra människor tänker och känner, men det måste förstärkas betydligt mer i undervisningen. En del svar från mina intervjupersoner, som handlar just om att lära sig om rätt och fel, beror troligtvis på att jag behövde förklara innebörden av värdegrundsfrågor för dem i intervjuerna. Därför är jag tveksam till att detta är en verklig förståelse i samband med de lektioner de har haft, eller om det uppfattades så efter min förklaring. Anders Törnvall menar att dessa frågor uppfattas mest som råd och inget mer av eleverna. Kanske kan det vara så även för de elever jag intervjuat.

Referenser

Almén, Edgar, Furenhed, Ragnar, Hartman, Sven G., Skogar, Björn (2002): Livstolkning och

värdegrund – att undervisa om religion, livsfrågor och etik. Linköping:

Bryman, Alan. (2004): Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: InterGraf AB

Davidsson, Elsie (1989): Religionskunskap i tonårsperspektiv. Jönköping: Kumla HF distributör cop

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006): Examensarbetet i lärarutbildningen.

Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget

Larsson, Ove (1991): Religionen i skolan och skolans religionsundervisning. Elevers

uppfattningar av fenomenet religion och skolämnet religionskunskap i årskurs 9. Göteborgs

universitet (otryckt)

Lendahls, Birgit (1986): Religion i skolan, men hur? Uppsala: EFS-förlaget

Patel, Runa & Davidson, Bo (2003): Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra

och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Selander, Sven-Åke (1993): Undervisa i religionskunskap. Lund: Studentlitteratur

Sjödin, Ulf (1995): En skola – flera världar. Värderingar hos elever och lärare i

religionskunskap i gymnasieskolan. Stockholm: Lund Plus ultra

Törnvall, Anders (1988): Religionskunskap i skolan. En studie i lärares och elevers attityd till

ämnet religionskunskap i grundskolan. Universitetet i Linköping (otryckt)

Kursplanen för religionskunskap. http://www3.skolverket.se

Bilaga A

Intervjufrågor till eleverna

1. Vad handlar religionskunskap om?

2. Varför läser man religionskunskap i skolan? 3. Vad är viktigt att få veta?

4. Vad är intressant i religionskunskapen? 5. Har du saknat något i ämnet?

6. Hur har undervisningen i religionskunskap varit upplagd? 7. Vilken är den bästa metoden att undervisa i religionskunskap? 8. Anser du att religionsundervisningen betyder något för dig? 9. Är livsfrågor och värdegrundsfrågor religionskunskap för dig? 10. Har du som elev fått påverka hur ni skulle arbeta?

Bilaga B

Intervjufrågor till lärarna

1. Vad handlar religionskunskap om?

2. Vad ingår i ämnet religionskunskap? Följdfråga till lärare B 3. Varför läser man religionskunskap i skolan?

4. Vad är målet för undervisningen?

5. Hur gör du för att uppnå kursplanens mål?

6. Har du särskild undervisning i dessa frågor? Följdfråga till lärare B 7. Vad är viktigt för ämnet religionskunskap?

8. Är värdegrundsfrågor religionskunskap för dig? 9. Undervisar du särskilt i värdegrundsfrågorna? 10. Finns det något som är svårt att undervisa i?

11. Vad saknar du beträffande undervisningen i ämnet?

12. Vilken är den bästa metoden att undervisa i religionskunskap? Följdfråga till lärare B 13. De läromedel som finns att tillgå, är de relevanta i förhållande till de mål eleverna ska

ha uppnått i årskurs 5? Följdfråga till lärare B

14. I vilken årskurs börjar du med religionsundervisning? Följdfråga till lärare B 15. Vilka är dina kompetenser inom ämnet religionskunskap?

16. Har det någon betydelse?

17. Anser du att ämnet är samhällsviktigt?

Bilaga C

Intervjufrågor till skolledaren

1. Vad handlar religionskunskap om? 2. Vad är viktigt för eleven att veta?

3. Är värdegrundsfrågor religionskunskap för dig? 4. Hur arbetar ni med värdegrundsfrågor i skolan? 5. Erbjuds lärarna fortbildning inom ämnet?

6. Finns där något att önska i undervisningen inom religionskunskapen? Vad i så fall? 7. Anser du att ämnet är samhällsviktigt?

8. Vilken syn på religionskunskap tror du att eleverna har? 9. Vilken syn på religionskunskap tror du att lärarna har?