Handikappförbunden anser att den nationella genomförandeplanen bland annat måste innehålla följande mål/åtgärder:

1

BILAGA 2

Sammanställning av Handikappförbundens förslag till genomförandeplanen

Denna bilaga innehåller en sammanställning av de i remissvaret nämnda åtgärder som måste vidtagas av staten för att Sverige bättre ska kunna sägas leva upp till konventionen. Handikappförbunden anser även att regeringen bör uppmuntra andra aktörer i samhället, däribland kommuner och landsting att tillskapa strukturer eller planer för hur konventionen skall efterlevas i praktiken på lokal och regional nivå.

Listan nedan är inte uttömmande. Handikappförbunden förväntar sig därför löpande samarbete med samhällets olika aktörer på såväl nationell, regional som lokal nivå När strukturer och genomförandeplaner för att konventionen skall förverkligas tas fram.

Av särskild vikt och relevant för samtliga artiklar i konventionen är det praktiska förverkligandet av punkterna 5, 8, 9 och 10 liksom det inledande avsnittet om tillgänglighet i bilaga 1.

Handikappförbunden anser att den nationella genomförandeplanen bland annat måste innehålla följande mål/åtgärder:

Artikel 4

- såväl forskning som utveckling av universellt utformade produkter, tjänster, utrustning och anläggningar måste främjas. Målet skall vara tydlig förankring av tanken med universellt utformande.

- skall något skrivas in i genomförandeplanen när det gäller samarbete med handikapprörelsen? Nu finns det med i bilaga 1 se punkten 7.

Artikel 5

- grundläggande inventering av gällande lagar, förordningar och andra föreskrifter som strider mot likabehandlingsprincipen så att människors olikhet inför lagen uppmärksammas och kan upphävas.

- Handikappombudsmannen/ den nya diskrimineringsombudsmannen skall ges möjlighet att driva fall enligt den ”Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”.

Artikel 6

- utveckling av konkreta åtgärder som syftar till att nå det sedan länge satta målet att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på alla områden i livet.

- utveckling av tillvägagångssätt som säkerställer att genomförande och uppföljning av åtgärder inom jämställdhetspolitiken och inom handikappolitiken alltid inkludera såväl köns- som funktionshinderperspektivet.

- utveckling av metoder för att uppmärksamma, dokumentera och avskaffa flerfaldig diskriminering.

2 Artikel 8

- utveckling av åtgärder som bidrar till att perspektivet människor med

funktionsnedsättning löpande belyses. Orsaker till att perspektivet glöms bort måste identifieras. Målet ska vara att perspektivet människor med funktionsnedsättning finns med i utredningar och beslutsunderlag på såväl statlig, regional som kommunal nivå.

- skyddet mot kränkande skildringar ska skärpas och gälla oavsett media eller sändningsteknik. (Se vidare referensgruppens synpunkter)

- frågor om mänskliga rättigheter, mångfald och funktionsnedsättning ska ingå I alla grundläggande kurser om mediernas samhällsfunktion och journalistikens uppdrag.

Även valbara kurser, som t ex kurser om journalistik och mänskliga rättigheter måste uppmanas lyfta in funktionshinderaspekten. (För mer information och exempel på lämpliga tillvägagångssätt kontakta Handikappförbundens projekt ”Med i Medier”) - i syfte att höja medvetandet i hela samhället om levnadsvillkor, rättigheter, kapaciteten och bidrag från personer med funktionsnedsättning måste ett större projekt liknande Images of Disability, som hänvisas till i referensgruppens material genomföras.

Artikel 9

- de i bilaga 1 identifierade luckorna i regelverket gällande tillgänglighet skall åtgärdas i ett initialt skede av genomförandeplanen.

- en handlingsplan för hur de nu oprioriterade bristerna i kollektiva transportmedel skall åtgärdas måste upprättas och genomföras. Handlingsplanen måste ha ett trafikslagsövergripande perspektiv och omfatta hela transportsektorn samt planerade insatser, resurser och en tidplan för dess genomförande i likhet med den handlings- plan som Banverket utarbetat för den interna verksamheten. Handlingsplanen måste upprättas i samarbete med handikapprörelsen och vara förankrad i respektive

trafikverks ledning. Handlingsplanen måste även innehålla planer för uppföljning.

Artikel 10

- i syfte att minska dödligheten inom vården måste hela det legala regelverket som omgärdar patientsäkerhetsfrågor ses över. Detta inbegriper att:

- tillse att anmälningsbenägenheten ökar hos såväl sjukvårdspersonal som patienter så att brister i vården alltid uppmärksammas,

- utveckla ett system att ta till vara dessa synpunkter så kvalitén på all vård systematiskt kan kvalitetssäkras,

- ett rikstäckande återkopplingssystem måste finnas för att patientsäkerheten likformigt ska kunna tillvaratas i hela landet.

Artikel 12

- föräldrabalkens bestämmelser om förvaltarskapet ska ses över samt kompletteras med bestämmelser om att förvaltarskapet skall omprövas med jämna mellanrum.

Artikel 13

- utifrån den i punkt 16 i bilaga 1 nämnda redovisade informationen skall ev luckor i regelverket identifieras och åtgärdas,

- översyn och utveckling av rättshjälpen för att säkerställa den faktiska tillgången till rättsprocessen.

3

- utbildningsinnehåll måste utarbetas och utbildningar genomföras för domare som dömer i mål om tvångsvård. Domarna måste få nödvändig kunskap om olika psykiska funktionsnedsättningar så att dessa kan sättas i relation till individens förutsättningar och totala livssituation. Domaren måste se till ”patientens” bästa och inte endast följa uttalanden från läkare. Kunskapen är nödvändig för att godtyckliga frihetsberövningar skall kunna minimeras.

- Utbildningsunderlag ska utarbetas och utbildningar genomföras för personal inom polis, rättsväsendet och kriminalvård. Dessa personalgrupper måste få kunskap om hur man ska bemöta flickor, pojkar, kvinnor och män med olika

funktionsnedsättningar. Samt om vilka olika möjligheter, behov och förutsättningar olika funktionsnedsättningar kan medföra.

Artikel 15

- i syfte att minska risken för att el-chockbehandling sker under tvång måste

behandlande personal, däribland psykiatriker åläggas en anmälningsskyldighet. Ett system för att ta till vara dessa anmälningar måste utvecklas i syfte att klargöra kvalitén på, liksom förekomsten av sådana behandlingar och om

elchockbehandlingen sker frivilligt eller under tvång.

Artikel 16

- samtliga regionala och kommunala kvinno- och mansjourer ska göras tillgängliga.

Det gäller såväl information om jourerna, kommunikation med jourerna som den fysiska miljön vid jourerna.

- krav på tillgänglighet måste ställas på privata och ideella mans och kvinnojourer.

Förslagsvis kan allt såväl praktiskt som ekonomiskt stöd till dessa mans och

kvinnojourer alltid villkoras med att verksamheterna blir tillgängliga för pojkar, flickor, kvinnor och män med funktionsnedsättning.

- etablering av speciella alternativ till nuvarande jourer d v s . jourer som kan ta emot personer med särskilda behov däribland utvecklingsstörning, hjärnskador,

neuropsykiatriska och psykiska funktionsnedsättningar.

- informations- och utbildningssatsningar för personal inom såväl den rättsliga som stödjande/vårdande processen. Utbildningarna bör belysa vilka särskilda behov människor med funktionsnedsättning kan ha och hur dessa behov rent praktiskt ska behandlas under den rättsliga processen alternativt stödjande och vårdande

verksamheten.

- socialtjänsten och hälso- och sjukvården får i uppdrag att utarbeta strategier och metoder för att uppmärksamma förekomsten av våld samt tillvägagångssätt att stödja flickor, pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättningar som blivit utsatta för olika former av övergrepp.

Artikel 18

- regeringen måste se över regelverket, däribland bestämmelserna i ”Lagen (199:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade” alternativt tillskapa

riktlinjer för hur lagen ska tolkas så enskilda individer, oavsett vilken kommun de bor i eller vill flytta till ges lika möjligheter att nyttja sin rörelsefrihet fullt ut.

- vad gäller bristande tillgänglighet, se artikel 12 i alternativrapporten om medborgerliga och politiska rättigheter.

4 Artikel 19

- förtydligande av regelverket så den i artikel 12 i alternativrapporten om

medborgerliga och politiska rättigheter beskrivna smyginstitutionaliseringen och tvångsförflyttningen förhindras.

Artikel 20

- uppbyggnad av ett system för resultatuppföljning över habilitering och rehabilitering.

Artikel 21

- kommunernas ansvar att göra såväl information som kommunikation tillgänglig måste ses över och skärpas.

- förvaltningslagen, förvaltningsprocesslagen och rättegångsbalken måste ses över och förstärkas.

- kommittédirektivet ”Översyn av radio- och TV-lagen m.m.” (Dir. 2007:133 måste skärpas och ambitionsnivån öka när det gäller tillgängligheten till radio och tv, Exempelvis bör krav ställas på 100 procents textning i alla kanaler.

- Sverige måste komplettera regelverket rörande tillgängligheten till elektronisk information och service.

(För mer information om samtliga punkter, se avsnittet information och kommunikation i artikel 9 i referensgruppens underlag.)

Artikel 23

- utbildningsinsatser för Socialnämnder och andra aktörer relaterade till

familjeplanering och adoption i syfte att bekämpa negativa attityder, fördomar och bristande kunskap om olika människors möjligheter och förutsättningar,

- utarbetande av struktur för samhällsstöd och information. instanser däribland skolor, vårdcentraler och mödravårdscentraler samt organisationer som ger upplysning om sex och samlevnadsfrågor måste veta var kunskap och information finns att hämta för personer med olika behov.

- ökat krav på att Platser där barn vistas liksom platser dit föräldrar behöver gå med sina barn, däribland barnavårdscentraler, daghem, lekplatser skolor och fritidshem måste göras fysiskt tillgängliga.

- informations- och utbildningsinsatser måste vidtagas så personer med

invandrarbakgrund får nödvändig information om vilket stöd de kan få från samhället när någon har funktionsnedsättning.

Artikel 24

- utreda förutsättningar för och överväga tillskapandet av en ny samlad nationell skolorganisation för hörselskadade och döva.

- rådande skillnader i garanterad undervisningstid inom den obligatoriska utbildningen måste korrigeras.

Samtliga elever med utvecklingsstörning måste få såväl rätt som tillgång till begåvningsstöd och begåvningshjälpmedel i skolan. -

-bestämmelsen i Skollagen SFS (1985:1100) angående friskolor måste tas bort så att friskolorna inte har möjlighet att neka att ta emot elever med funktionsnedsättning.

Alla elever måste ha samma möjlighet till utbildning.

Artikel 26

- uppbyggnad av ett system för resultatuppföljning över habilitering och rehabilitering.

(samma som under artikel 20)

5

indikatorer utvecklas för att kvalitén på rehabilitering och habilitering skall kunna mätas.

Artikel 27

- ett omfattande program för kompetenshöjning för studievägledare och

arbetsförmedlare ska genomföras. Programmet bör i första hand vara inriktat på en höjning av medvetandet kring förutsättningar för personer med funktionsnedsättning, snarare än en kunskap kring olika diagnoser.

- satsningar på folkbildning gällande villkoren för hur personer med

funktionsnedsättning kan få arbete. ( På liknande sätt som satsningar gjorts på att höja medvetandet om jämställdhet och etnicitet.)

Artikel 28

- översyn av möjligheter till tvärsektoriell helhetsstyrning och uppföljning i syfte att ge människor med funktionsnedsättning bättre levnadsstandard och social trygghet.

Artikel 31

- utveckling av metoderna att samla in statistik och information i Sverige i syfte att möjliggöra en presentation av förekomsten av flerfaldig diskriminering på grund av ålder, kön, etnicitet, språk m.m.

- perspektivet pojkar, flickor, kvinnor och män med funktionsnedsättning måste genomsyra forskning på alla områden. Målet i genomförandeplanen skall vara att detta förankras och blir en självklarhet i all forskning.