DOMSTOLENS DOM (tredje avdelningen) den 14 februari 2019 *
”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Det europeiska småmålsförfarandet – Förordning (EG) nr 861/2007 – Artikel 16 – ’Förlorande part’ – Kostnader för förfarandet –
Fördelning – Artikel 19 – Processrätten i medlemsstaterna”
I mål C-554/17,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Svea hovrätt (Sverige) genom beslut av den 11 september 2017, som inkom till domstolen den 21 september 2017, i målet
Rebecka Jonsson mot
Société du Journal L’Est Républicain, meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av ordföranden på fjärde avdelningen M. Vilaras, tillika tillförordnad ordförande på tredje avdelningen, samt domarna J. Malenovský, L. Bay Larsen (referent), M. Safjan och D. Šváby,
generaladvokat: P. Mengozzi,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar, efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Rebecka Jonsson, genom S. Teste, jur. kand.,
– Kroatiens regering, genom T. Galli, i egenskap av ombud, – Österrikes regering, genom G. Eberhard, i egenskap av ombud, – Finlands regering, genom S. Hartikainen, i egenskap av ombud,
– Europeiska kommissionen, genom K. Simonsson och M. Heller, båda i egenskap av ombud,
* Rättegångsspråk: svenska.
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 2007, s. 1).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Rebecka Jonsson, som är bosatt i Sverige, och Société du Journal L’Est Républicain, ett bolag med säte i Frankrike (nedan kallat L’Est Républicain eller bolaget), angående ett yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Tillämpliga bestämmelser Unionsrätt
3 Skäl 29 i förordning nr 861/2007 har följande lydelse:
”Den förlorande parten bör bära kostnaderna för förfarandet. Kostnader för förfarandet bör fastställas i enlighet med nationell lag. Med beaktande av förenklings- och kostnadseffektivitetssyftena bör domstolen besluta att en förlorande part skall bära endast sådana kostnader för förfarandet som är proportionerliga i förhållande till fordrans värde eller var nödvändiga, inbegripet exempelvis eventuella kostnader beroende på att den andra parten företräddes av en advokat eller annan jurist eller eventuella kostnader härrörande från delgivning eller översättning av handlingar.”
4 I artikel 1 i förordning nr 861/2007 anges följande:
”I denna förordning fastställs ett europeiskt småmålsförfarande (nedan kallat ’det europeiska småmålsförfarandet’) som är avsett att förenkla och skynda på lösningen av tvister om mindre värden i gränsöverskridande mål samt minska kostnaderna … ”
5 I artikel 2.1 i förordning nr 861/2007 anges följande:
”Denna förordning skall tillämpas på gränsöverskridande mål på privaträttens område, oberoende av vilket slag av domstol det gäller, där värdet av en fordran, exklusive ränta på fordran, omkostnader och utlägg, inte överstiger 2 000 EUR när ansökningsformuläret angående fordran mottas av den behöriga domstolen … ”
6 I artikel 16 i förordning nr 861/2007 anges följande:
”Den förlorande parten skall bära kostnaderna för förfarandet. Domstolen får dock inte tilldöma den vinnande parten ersättning för sådana kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till yrkandet.”
7 I artikel 19 i förordning nr 861/2007, med rubriken ”Tillämplig processrätt”, anges följande:
”Om inte annat följer av bestämmelserna i denna förordning, skall det europeiska småmålsförfarandet
Svensk rätt
8 18 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) har följande lydelse:
”Part, som tappar målet, skall ersätta motparten hans rättegångskostnad, om ej annat är stadgat.”
9 I 18 kap. 4 § RB anges följande:
”Äro i samma mål flera yrkanden och vinna parterna ömsom, skall vardera parten bära sin kostnad eller jämkad ersättning tilläggas endera eller ock, såvitt kostnaderna för olika delar av målet kunna särskiljas, ersättningsskyldigheten därefter bestämmas. Är vad parten tappat av allenast ringa betydelse, må han dock erhålla full ersättning för sin kostnad.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, om parts yrkande bifalles allenast till en del.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
10 Rebecka Jonsson filmade i början av år 2012 när en person gjorde ett så kallat bungee jump där linan brast och personen föll ner i en flod. Rebecka Jonsson hittade ett avsnitt av och en stillbild ur filmen på L’Est Républicains webbplats.
11 Rebecka Jonsson ansåg att L’Est Républicain gjort intrång i hennes ensamrätt att förfoga över filmen respektive bilden och väckte därför talan mot bolaget vid Attunda Tingsrätt (Sverige). Hon yrkade att tingsrätten skulle förplikta L’Est Républicain att till henne betala ett belopp om sammanlagt 1 950 euro fördelat enligt följande: 590 euro i skälig ersättning för redaktionell användning av filmen och bilden (379 euro avseende filmen och 211 euro avseende bilden), 859 euro i ersättning for utebliven namnangivelse vid tillgängliggörande av filmen och bilden (542 euro avseende filmen och 317 euro avseende bilden), och 501 euro i skadestånd för upphovsrättsintrång, bearbetning och manipulering av filmen och bilden (284 euro avseende filmen och 217 euro avseende bilden). Rebecka Jonsson yrkade även ersättning för sin rättegångskostnad med totalt 15 652,50 kronor (ungefär 1 530 euro).
12 L’Est Républicain bestred Rebecka Jonssons talan och yrkade ersättning för sin rättegångskostnad med 2 040 euro avseende översättning.
13 Tingsrätten tillerkände Rebecka Jonsson ersättning om totalt 1 101 euro fördelat enligt följande.
590 euro i skälig ersättning för utnyttjandet av filmen och bilden (varav 379 euro avsåg filmen och 211 euro avsåg bilden), 211 euro i ersättning för utebliven namnangivelse avseende bilden samt 300 euro i ersättning för ytterligare skada (varav 200 euro avsåg filmen och 100 euro avsåg bilden).
14 Avseende rättegångskostnaderna fann tingsrätten att vardera parten skulle stå för sin rättegångskostnad.
15 Rebecka Jonsson överklagade tingsrättens dom endast såvitt avsåg rättegångskostnaderna och har i hovrätten yrkat att L’Est Républicain ska betala hennes rättegångskostnad i tingsrätten. Till stöd för sitt överklagande har Rebecka Jonsson bland annat anfört att hon endast till ringa del inte vunnit framgång.
16 Hovrätten anser att det av förordning nr 861/2007 inte närmare framgår hur fördelningen av rättegångskostnaderna ska ske i ett fall som det som är aktuellt i det mål som den har att avgöra.
17 Mot denna bakgrund har Svea hovrätt (Sverige) beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:
”1) Utgör artikel 16 i [förordning nr 861/2007] hinder för tillämpning av en nationell bestämmelse enligt vilken kostnaderna för ett förfarande får kvittas eller jämkas beroende på om parterna ömsom vinner och förlorar, när det i målet förekommer flera yrkanden, eller när ett yrkande bifalls endast till en del?
2) Om svaret på fråga 1 är ja, hur ska begreppet ’förlorande part’ i artikel 16 i förordningen tolkas?”
Prövning av tolkningsfrågorna
18 Hovrätten har ställt dessa frågor, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 16 i förordning nr 861/2007 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning av vilken följer att om den ena parten endast delvis vinner framgång, får den nationella domstolen besluta att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader eller fördela rättegångskostnaderna mellan parterna.
19 I första meningen i nyss nämnda artikel anges att ”[d]en förlorande parten skall bära kostnaderna för förfarandet”.
20 För att det ska kunna fastställas huruvida ett fall som det nu aktuella, där den ena parten endast delvis vinner framgång, omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16 i förordning nr 861/2007 måste det först bestämmas huruvida uttrycket ”förlorande part” endast avser det fallet att den ena parten helt tappar målet eller huruvida detta uttryck även avser det fallet att den ena parten endast delvis tappar målet.
21 Det framgår av själva ordalydelsen i artikel 16 i förordning nr 861/2007 att det i den bestämmelsen inte anges vad som gäller i det sistnämnda fallet.
22 I det avseendet kan det konstateras att om den ena parten delvis tappar målet, så innebär detta att den andra parten också tappar målet. Om artikel 16 tolkades på så sätt att den omfattar fall där den ena parten endast delvis tappar målet, skulle denna tolkning medföra att den ändamålsenliga verkan av nämnda artikel gick förlorad. En sådan tolkning skulle nämligen inte göra det möjligt för nationella domstolar att bestämma vilken part som ska ersätta rättegångskostnaderna.
23 Härtill kommer att om unionslagstiftaren hade ansett att fall där den ena parten endast delvis vinner framgång också ska omfattas av tillämpningsområdet för artikel 16 i förordning nr 861/2007, så skulle detta ha angetts i förordningen, särskilt eftersom förordningen endast medför en partiell harmonisering av processuella bestämmelser som gäller i småmål.
24 Härav följer att artikel 16 första meningen i förordning nr 861/2007 ska tolkas på så sätt att den endast omfattar fall där den ena parten helt tappar målet.
25 Domstolen påpekar dessutom att det framgår av artikel 19 i förordning nr 861/2007 att om inte annat följer av bestämmelserna i förordningen, ska det europeiska småmålsförfarandet regleras av processrätten i den medlemsstat där rättegången äger rum. Vidare anges i skäl 29 i förordningen att den förlorande parten bör bära rättegångskostnaderna och att dessa kostnader bör fastställas i enlighet med nationell rätt.
26 I enlighet med artikel 19 i förordning nr 861/2007, jämförd med skäl 29 i densamma, gäller således att ett fall som det nu aktuella, där den ena parten endast delvis vinner framgång, regleras processuella
27 I det avseendet ska det påpekas att i avsaknad av harmonisering av de nationella mekanismerna för fördelning av rättegångskostnader omfattas de processuella reglerna om sådan fördelning, om inte annat följer av bestämmelserna i förordning nr 861/2007, av medlemsstaternas interna rättsordning enligt principen om medlemsstaternas processuella autonomi. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande situationer som regleras av nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen) (se, analogt, dom av den 13 december 2012 i mål C-215/11, Szyrocka, EU:C:2012:794, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
28 Härav följer att om den ena parten endast delvis vinner framgång, står det i princip den nationella domstolen fritt att bestämma fördelningen av rättegångskostnaderna enligt reglerna i nationell rätt.
Detta gäller under förutsättning att de nationella processuella reglerna om fördelning av rättegångskostnader i gränsöverskridande tvister om mindre värden inte är mindre förmånliga än de processuella regler som avser liknande inhemska situationer som regleras av nationell rätt och att de processuella krav som är knutna till fördelningen av rättegångskostnaderna inte medför att berörda personer avstår från att använda det europeiska småmålsförfarandet genom att dessa krav innebär att en sökande som till övervägande del vinner framgång ändå ska bära sina rättegångskostnader eller en betydande del därav.
29 Mot bakgrund av det ovan anförda ska tolkningsfrågorna besvaras enligt följande. Artikel 16 i förordning nr 861/2007 ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning av vilken följer att om den ena parten endast delvis vinner framgång, får den nationella domstolen besluta att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader eller fördela rättegångskostnaderna mellan parterna. I ett sådant fall står det i princip den nationella domstolen fritt att bestämma fördelningen av rättegångskostnaderna enligt reglerna i nationell rätt. Detta gäller under förutsättning att de nationella processuella reglerna om fördelning av rättegångskostnader i gränsöverskridande tvister om mindre värden inte är mindre förmånliga än de processuella regler som avser liknande inhemska situationer som regleras av nationell rätt och att de processuella krav som är knutna till fördelningen av rättegångskostnaderna inte medför att berörda personer avstår från att använda det europeiska småmålsförfarandet genom att dessa krav innebär att en sökande som till övervägande del vinner framgång ändå ska bära sina rättegångskostnader eller en betydande del därav.
Rättegångskostnader
30 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande:
Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning av vilken följer att om den ena parten endast delvis vinner framgång, får den nationella domstolen besluta att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader eller fördela rättegångskostnaderna mellan parterna. I ett sådant fall står det i princip den nationella domstolen fritt att bestämma fördelningen av rättegångskostnaderna enligt reglerna i nationell rätt. Detta gäller under förutsättning att de nationella processuella reglerna om fördelning av rättegångskostnader i gränsöverskridande tvister om mindre värden inte är mindre förmånliga än de processuella regler som avser liknande inhemska situationer som regleras av nationell rätt och att de processuella krav som är knutna till fördelningen av rättegångskostnaderna inte medför att berörda personer avstår från att använda det europeiska småmålsförfarandet genom att dessa krav innebär att en sökande som till övervägande del vinner framgång ändå ska bära sina rättegångskostnader eller en betydande del därav.
Vilaras Malenovský Bay Larsen
Safjan Šváby
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 14 februari 2019.
A. Calot Escobar K. Lenaerts
Justitiesekreterare Ordförande
