Linda Lidén Olivia Sandelin
Vad är syftet med frivillig
information i årsredovisningar?
En studie om svenska banker över tid
Företagsekonomi D-uppsats
Termin: VT-16
Handledare: Johan Lorentzon
Förord
Vi vill ta tillfället i akt och tacka de personer som på något sätt bidragit till att denna studie kunde genomföras. Vi vill tacka samtliga respondenter vid respektive bank som tagit sig tid att ställa upp på intervjuerna. En stort tack riktas även till vår handledare Johan Lorentzon för de råd och den positiva uppmuntran som han gett oss under arbetets gång. Slutligen vill vi tacka våra studiekamrater för de synpunkter och förslag till förbättringar som framkommit vid de olika seminarierna.
Härmed intygas att arbetet med uppsatsen har delats lika mellan författarna.
Karlstad den 25 maj 2016
Linda Lidén Olivia Sandelin
Sammanfattning
Författare: Linda Lidén och Olivia Sandelin Handledare: Johan Lorentzon
Titel: Vad är syftet med frivillig information i årsredovisningar? En studie om svenska banker över tid.
Bakgrund och problem: En årsredovisning är ett betydelsefullt dokument vars huvuduppgift är att fungera som beslutsunderlag för investerare. Många företag använder sig av frivillig information för att komplettera den lagstadgade informationen i årsredovisningen. Den frivilliga delen kan skilja sig mellan företag och industrier. Intressant är därför att undersöka varför företag spenderar tid och pengar på att producera information som inte är tvingande enligt lag. Denna studie fokuserar på svenska börsnoterade banker då de är företag som har en stark påverkan på samhället och en bred bas av intressenter.
Syfte: Syftet är att studera hur och varför svenska börsnoterade banker använder sig av frivillig information i årsredovisningarna och hur utvecklingen av den sett ut under tidsperioden år 2004 till år 2014.
Metod: Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ undersökningsmetod.
De banker som medverkar i studien är Nordea, SEB, Swedbank och Handelsbanken. Intervjuer har ägt rum med representanter från respektive bank och en innehållsanalys har genomförts för att granska den frivilliga informationen i bankernas årsredovisningar.
Resultat och slutsats: En slutsats är att bankerna har olika motiv till varför de använder frivillig information i sina årsredovisningar men det grundar sig i att skapa legitimitet och acceptans från samhället. De för dialoger med sina intressenter för att ta reda på vilken information som efterfrågas för att sedan framställa den. Vissa intressenter har starkare påverkan än andra. Bankerna kan “härma” varandra vid utformningen av den frivilliga informationen men de utgår även från tidigare års rapporter. Den frivilliga informationen i årsredovisningarna har visat sig öka över tid men har enligt bankerna på senare år börjat förlorat sin funktion som informationskälla. Hållbarhetsredovisning är den specifika informationen som ökat mest på grund av starkare efterfrågan av intressenterna och kommande regelverk.
Nyckelord: Frivillig information, årsredovisning, legitimitet, intressent.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 7
1.1. Bakgrund ... 7
1.2. Problemdiskussion ... 8
1.3. Syfte och frågeställningar ... 10
2. Metod ... 11
2.1. Beskrivning av genomförandet av studien ... 11
2.2. Studiens metodansats och forskningsansats ... 11
2.3. Val av banker ... 12
2.4. Val av respondenter för intervju ... 13
2.5. Insamling empiri - årsredovisningar ... 13
2.6. Insamling empiri - intervjuer ... 14
2.6.1. Intervjuguide ... 14
2.6.2. Hantering av information från intervjuer ... 15
2.7. Metodkritik ... 15
2.7.1. Trovärdighet ... 15
2.7.2. Äkthet ... 16
2.8. Källkritik ... 17
3. Referensram ... 18
3.1. Svensk lagstiftning (BFL, ÅRL, ÅRKL) ... 18
3.2. Internationell lagstiftning ... 18
3.3. Riktlinjer angående frivillig information ... 19
3.4. EU-direktiv och Global Reporting Initiative ... 20
3.5. Tidigare forskning om frivillig information i årsredovisningar ... 21
3.5.1. Frivillig information generellt ... 21
3.5.2. Företagsinformation ... 22
3.5.3. Information om framtiden ... 22
3.5.4. VD har ordet ... 23
3.5.5. Hållbarhetsredovisning ... 24
3.6. Teori ... 25
3.6.1. Agentteorin ... 26
3.6.2. Legitimitetsteorin ... 26
3.6.3. Intressentteorin ... 27
3.6.4. Institutionell teori ... 29
4. Empiri ... 31
4.1. Presentation av banker och respondenter ... 31
4.2. Frivillig information i bankernas årsredovisningar ... 32
4.2.1. Företagsinformation ... 32
4.2.2. Information om framtiden ... 34
4.2.3. VD har ordet ... 36
4.2.4. Hållbarhetsredovisning ... 38
4.2.5. Total förändring frivillig information ... 41
4.3. Sammanställning av intervjuer ... 41
4.3.1. Bankernas motiv till att publicera frivillig information ... 41
4.3.2. Urvalsprocessen ... 43
4.3.3. Specifik frivillig information ... 44
4.3.4. Utveckling över tid ... 45
5. Analys ... 46
5.1. Bankernas motiv till att publicera frivillig information ... 46
5.2. Urvalsprocessen ... 48
5.3. Specifik frivillig information ... 49
5.4. Utveckling över tid ... 51
6. Slutsatser och förslag till vidare forskning ... 54
6.1. Svar på studiens två frågeställningar ... 54
6.2. Förslag till vidare forskning ... 56
Källförteckning ... 57
Tabellförteckning ... 63
Bilagor ... 64
1. Inledning
Nedan presenteras en bakgrund gällande fenomenet frivillig information i årsredovisningar som därefter mynnar ut i en problemdiskussion. Slutligen framförs syftet med studien samt de två frågeställningar som kommer besvaras.
1.1. Bakgrund
Frivillig information är något som används frekvent av många företag i deras årsredovisningar. Det kan bero på olika anledningar och skilja sig mellan både företag och branscher. Tidigare forskning menar att den lagstadgade informationen endast redogör för företagets finansiella ställning och dessutom brister den i att förklara företagens ställningstaganden i exempelvis hållbarhetsfrågor (Prince & Dwivedi 2013). Det föreligger även en informationsasymmetri mellan företag och dess ägare (Jensen & Meckling 1976) och tillsammans med ovan nämnda orsaker kan företag antas vilja tillgodose intressenternas behov av mer information. Det kan göras genom upplysningar där intressenter kan ta del av de aktiviteter som ägt rum eller vilka strategier som står i fokus. Årsredovisningen kan därför anses fungera som ett verktyg för att motverka denna informationsasymmetri (Boesso &
Kumar 2007).
Ett börsnoterat företags årsredovisning är ett betydelsefullt dokument vars främsta uppgift är att ge investerare goda förutsättningar att fatta välgrundade ekonomiska beslut (FAR AB 2016). Utöver investerare finns andra intressentgrupper, exempelvis samhället, som är i behov av upplysningar gällande företagets verksamhet och finansiella ställning. Informationen i årsredovisningen måste därmed uppfylla specifika villkor, exempelvis relevans och tillförlitlighet, för att uppnå kravet av att vara ett bra beslutsunderlag (FAR AB 2016). Tidigare innehöll årsredovisningen mestadels finansiell information som huvudsakligen presenterades genom siffror och kompletterades av de noter och förklaringar som krävdes enligt lag, vilket också gav mindre antal sidor. Det var inte särskilt mycket fokus på andra typer av information, såsom gällande verksamheten, strategier eller kunder. Idag innehåller en årsredovisning för ett svenskt börsnoterat bolag ofta hundratals sidor. Det har skett en ökning av antal sidor i årsredovisningen som delvis kan förklaras genom striktare och mer omfattande reglering, men även av det växande intresset från företag att publicera frivillig information.
Nuvarande reglering för ett bolag noterat på börsen Nasdaq OMX Nordic och verksamt i Sverige är att det ska upprätta en årsredovisning i enlighet med Årsredovisningslagen (ÅRL) (SFS 1995:1554) samt även applicera det internationella regelverket International Financial Reporting Standards (IFRS) och International Accounitng Standards (IAS) för presentationen av dess koncernredovisning (Nasdaq 2016). Enligt ÅRL ska det i årsredovisningen för ett börsnoterat svenskt bolag finnas en balansräkning, en resultaträkning, en kassaflödesanalys, noter och en förvaltningsberättelse. Dessa moment är således obligatoriska att publicera vilket innebär att all annan information som inte kan sägas tillhöra dessa texter är frivillig information. Financial Accounting Standards Board (FASB) (2001) definierar begreppet som den information som inte ingår i de lagstadgade finansiella rapporterna och som inte krävs enligt lagar eller standarder.
Den frivilliga informationen kan skilja sig mellan olika bolag baserat på att varje företag har egna uppfattningar om vad de vill presentera i sin årsredovisning. Broberg et al. (2010) presenterar bland annat storleken på företaget, ägarstruktur, kapitalstruktur och vilken industri företaget verkar inom som argument för skillnader i både typ och mängd av frivillig information företag publicerar. Trots att det finns skillnader i det som presenteras finns det även likheter. Vanligt förekommande teman av frivillig information är företagsinformation, information om framtiden, VD har ordet samt hållbarhetsredovisning, som alla presenteras mer ingående senare i denna studie.
Diskussionen ovan väcker intresset av att ta reda på vad det är som motiverar företag att ändå ägna tid och resurser åt att förbereda en sådan omfattande presentation av dess verksamhet som egentligen inte krävs enligt lag. Tidigare forskning (Broberg et al. 2010) hänvisar till institutionell teori, legitimitetsteori och agentteori som generella eventuella förklaringar till fenomenet, vilket öppnar upp för fortsatta undersökningar gällande den frivilliga informationen inom specifika branscher.
1.2. Problemdiskussion
Forskningsproblemet handlar om varför företag väljer att publicera och producera frivillig information som inte är tvingande enligt lag. Detta generella fenomen kommer i denna studie att appliceras på fyra svenska börsnoterade banker. Bankerna utgör en viktig del av samhällets grundläggande infrastruktur och ett land är beroende av ett väl fungerande bankväsende (Svenska
bankföreningen 2014). Enligt Nishanth och Tinsy Rose (2015) bidrar bankernas tjänster till ekonomisk utveckling för samhället och fungerar även som säkerhet genom att skydda människor från en ekonomisk kris. Det är därför av stor vikt att banker följer de lagar och regler som finns för att försäkra samhället om att minsta möjliga risker vidtas. Samhället och andra intressenter vill kunna försäkra sig om att banken agerar enligt deras intressen och därför krävs information på olika sätt som också är tydlig och ökar insynen i banken. Pejić Bach et al. (2015) nämner att banker kan ses som problematiska vad gäller transparens kring deras verksamhet, men är i stället väldigt öppna med information angående socialt ansvar vilket är otroligt viktigt då de har en kritisk påverkan på samhället. Pejić Bach et al. (2015) menar även att företag som är transparenta vad gäller deras sociala ansvar ofta belönas av sina intressenter.
Kahl och Belkaoui (1981) diskuterar att det finns en skillnad mellan banker i olika länder vad gäller utgivning av både finansiell och frivillig information, samt att storleken på banken stod i positiv relation till omfattningen av mängden publicerad information. Efter en mindre granskning av börsnoterade svenska bankers årsredovisningar har respektive årsredovisning visat sig innehålla över hundrafemtio sidor information och en stor del av denna är frivillig. Einhorn (2005) och Taylor (2013) visar på en ökad benägenhet att publicera frivillig information hos företag som omfattas av en striktare reglering vad gäller redovisningen. Svenska banker omfattas av fler lagar och en mer sträng reglering jämfört med andra företag, vilket skulle kunna påverka valet av mängden information de publicerar. Lightstone och Driscoll (2008) menar att efterfrågan av mer omfattande information i årsredovisningen har ökat de senaste åren på grund av diverse skandaler inom redovisning. Under år 2005 infördes IFRS-regelverket och under år 2008 utsattes världsekonomin för en finanskris. Det finns därför även anledning att undersöka hur utvecklingen av frivillig information sett ut över tid. Slutligen är tidigare forskning kring frivillig information utgiven av banker sparsam (Hossain & Reaz 2007) och om just svenska banker finns inte någon information att tillgå. Det ger ytterligare anledning att fokusera på banker för att försöka fylla forskningsgapet.
1.3. Syfte och frågeställningar
Syftet är att studera hur och varför svenska börsnoterade banker använder sig av frivillig information i årsredovisningarna och det kommer ske genom att försöka ge svar på två frågeställningar.
1. Vad påverkar bankernas val av vilken typ av frivillig information som ska publiceras i årsredovisningen?
2. Hur har utvecklingen sett ut under perioden från år 2004 till 2014 vad gäller den frivilliga informationen i svenska börsnoterade bankers årsredovisningar?
2. Metod
Nedan presenteras och diskuteras den metod och det tillvägagångssätt som valts för studien.
Med hjälp av förklaringar och argumentation av de val som gjorts skall detta kapitel skänka en överblick av studiens genomförande.
2.1. Beskrivning av genomförandet av studien
I föreliggande studie har fyra svenska börsnoterade banker undersökts.
Årsredovisningar från samtliga banker har granskats under tidsperioden år 2004 till 2014, för att möjliggöra en analys av utvecklingen gällande frivillig information över tid. Tillsammans med granskningen av årsredovisningar genomfördes även intervjuer med en eller två representanter från respektive bank. Före granskningen av den frivilliga informationen i årsredovisningarna valdes specifika teman av frivillig information ut. Dessa var företagsinformation, information om framtiden, VD har ordet samt hållbarhetsredovisning och de granskades år 2004, 2009 och 2014. Innehållet i årsredovisningarna sammanställdes i empirin och då kunde utvecklingen över tid fastställas. Datan som samlades in i samband med intervjuerna och informationen från årsredovisningarna användes tillsammans med referensramen som underlag för analys och slutsats.
2.2. Studiens metodansats och forskningsansats
Avsikten med studien är att öka förståelsen kring fenomenet frivillig information och därmed har en kvalitativ metod valts. När ett forskningsproblem ämnar tolka och förstå specifika fenomen och dess underliggande mönster är kvalitativ metod det tillvägagångssätt som bör användas (Patel & Davidsson 2011, Jacobsen 2002). Metoden kräver ett avgränsat undersökningsobjekt eller område (Jacobsen 2012), vilket beaktats vid denna undersökning då endast bankbranschen granskas. Målet är att granska hur just svenska börsnoterade banker resonerar vid framställningen av frivillig information. Det är då bankernas perspektiv på forskningsproblemet som ligger i fokus. Bryman och Bell (2011) stärker valet av metod då de menar att den med fördel kan användas då forskaren vill se fenomenet genom undersökningspersonernas ögon.
Datainsamlingen vid kvalitativ metod fokuserar på mjuk data, som kan vara intervjuer eller tolkande analyser (Patel & Davidsson 2011). För att kunna uppfylla syftet och möjliggöra en tolkning av problemet utifrån bankernas perspektiv var insamling av mjuk data nödvändig. Det har därmed legat till
grund för val av metod. En kritisk synpunkt mot kvalitativ metod omfattar problemet med att generalisera forskningsresultaten till andra områden än vad som just undersöks i studien (Bryman & Bell 2011). Målet är inte att generalisera utan att istället skapa en djupgående förståelse om bankernas motiv till att publicera frivillig information.
En kvalitativ metod förknippas ofta med en induktiv ansats (Bryman & Bell 2011), som också används i denna studie. Induktion innebär att forskaren inledningsvis är neutral och fri från förväntningar för att med den inställningen sedan samla in empiri. Utifrån den insamlade informationen bildar forskaren en uppfattning baserad på verkligheten i en given kontext och genom detta kan en teori formas (Jacobsen 2002). Bryman & Bell (2011) konstaterar dock att en induktiv studie sällan leder till utvecklandet av en generaliserbar teori.
Ansatsen kan istället bidra med insiktsfulla, upplysande och intressanta resultat.
I detta fall finns ingen befintlig, specifik teori kring varför just svenska börsnoterade banker väljer att publicera frivillig information, vilket gör att studiens forskningsansats är induktiv. Till stöd finns dock teorier och tidigare forskning om publicering av frivillig information i generell bemärkelse. Det skiljer sig från en deduktiv ansats där målet är att bevisa ett fenomen genom att utgå från befintlig teori och applicera på det specifika fallet (Patel &
Davidsson 2011). I och med induktiv ansats kan studien komma att bidra med intressanta upplysningar och öka kunskapen om varför svenska börsnoterade banker väljer att publicera frivillig information i deras årsredovisningar. Den kommer däremot inte formulera någon nybildad teori.
2.3. Val av banker
De banker som undersöks i studien är Nordea, Swedbank, SEB och Svenska Handelsbanken. Dessa är de enda svenska börsnoterade universalbankerna och därmed har en helhetsstudie inom branschen genomförts. Likheterna mellan bankerna är något som skapar en större möjlighet att hitta liknande system och förklaringar till varför frivillig information publiceras. Bankerna är relativt lika i omsättning, som leder till att deras förutsättningar att framställa frivillig information är någorlunda likställda. De fyra svenska storbankerna valdes även för att de är upptagna för handel på börsen Nasdaq OMX Nordic Large Cap. Det innebär att de måste följa specifika lagar och regler vad gäller de finansiella rapporterna. Samtliga företag inom bankbranschen i Sverige omfattas av samma lagstiftning och det har betydelse för hur deras
årsredovisning ska framställas. Ytterligare anledning att undersöka bankbranschen är att i jämförelse med andra företag har bankerna ett större ansvar gentemot sina intressenter och samhället i stort.
2.4. Val av respondenter för intervju
Urvalet av respondenter inom varje bank har skett på basis av målstyrt urval.
Det innebär att respondenter utsetts på grund av att de är relevanta för frågeställningen och har en relation till denna (Bryman 2011). Det har genomförts telefonintervjuer med respondenter från respektive bank. En person arbetade på avdelningen finansiell styrning och resterande arbetade på Investor Relations. Genom att intervjua personer från två olika avdelningar gavs möjligheten till ett bredare perspektiv och ökat underlag till analysen.
Bankerna menade att det är personalen på Investor Relations som ansvarar för den frivilliga delen i årsredovisningen och det var anledningen till att endast dessa valdes för intervju. För SEB är även avdelningen för finansiell styrning delaktig i det framställandet och därför medverkade en representant därifrån.
Ytterligare motiv till att intervjua personer vid Investor Relations är att de även arbetar med relationer gällande företagets aktieägare och det gör att de har en förståelse för vad dessa begär av dem när det gäller frivillig information.
De respondenter som medverkat i studien presenteras här:
• Nordea - Investor Relations
• Swedbank - Investor Relations
• SEB - Investor Relations
• SEB - Finansiell styrning
• Svenska Handelsbanken - Investor Relations 2.5. Insamling empiri - årsredovisningar
För att undersöka hur bankerna använt sig av frivillig information i årsredovisningarna har en granskning av dessa gjorts över tid. Det kallas för en innehållsanalys, vilket innebär att dokument eller texter undersöks på ett systematiskt sätt utifrån teman eller kategorier som valts i förväg (Bryman &
Bell 2011). Några av bankernas årsredovisningar för år 2015 hade inte publicerats vid början av denna undersökning och bidrog till att istället granska år 2004, 2009 och 2014. Under tidsperioden infördes bland annat IFRS- regelverket och en global finanskris ägde rum. Åren valdes även för att tydligt kunna urskilja kontraster och därmed fastställa utvecklingen över tid.
Innehållsanalysen baserades på de teman av frivillig information som förekommit mest frekvent i samtliga bankers årsredovisningar. De teman som
granskats är: företagsinformation, information om framtiden, VD har ordet samt hållbarhetsredovisning. Vid granskningen låg fokus även på antal sidor som de olika temana utgjorde. Utifrån det kunde det fastställas om temat ökat eller minskat under perioden. Det är viktigt att ha i åtanke att texten för alla teman utom “VD har ordet” varit utspridda i olika delar av årsredovisningen.
Det betyder att de olika delarna som utgjort respektive tema har summerats och blivit det som presenteras i empirin. I vissa fall har det därmed krävts en subjektiv bedömning om text omfattas av temat eller inte. Detta innebär att det finns en risk att volymen inte är fullt exakt vad gäller antal sidor och även att resultatet kunde blivit annorlunda om granskningen utförts av andra forskare.
2.6. Insamling empiri - intervjuer
Totalt intervjuades fem respondenter varav två av dessa var från SEB och de medverkade samtidigt under en och samma intervju. På grund av att en respondent valt att inte delta med sitt namn används endast företagsnamnet för samtliga banker genom hela studien. Intervjuerna genomfördes via telefon och respondenterna hade tagit del av intervjuguiden i förväg för att kunna förbereda sig på vilka frågor som skulle ställas. Telefonintervju valdes på grund av praktiska skäl då det underlättade genomförandet av studien eftersom inga resor behövde göras. Fördelen var även att kostnaderna minskade betydligt jämfört med om intervjun skulle skett på plats, vilket överensstämmer med Bryman och Bell (2011). En negativ aspekt i samband med telefonintervju är att det inte går att se intervjupersonens kroppsspråk, exempelvis miner eller gester, när denne ska ge svar på frågorna (Jacobsen 2002).
2.6.1. Intervjuguide
Under intervjuerna användes en semi-strukturerad intervjuguide. Den kan liknas vid en lista över specifika teman som intervjun ska behandla men personen som intervjuas har stor frihet i att utforma svaren på ett eget sätt (Bryman & Bell 2011). Intevjuguiden användes under samtliga intervjuer. Den bestod av en mängd olika typer av frågor i en viss ordning. Inledande frågor som sedan följdes av frågor kring motivet till frivillig information, hur urvalsprocessen såg ut samt några avslutande frågor. Kvale och Brinkmann (2009) menar att öppna frågor ger mer fullständiga svar vilket också majoriteten av frågorna i intervjuguiden bestod av. Intervjuprocessen är väldigt flexibel i den mening att tonvikten ligger på hur intervjupersonen uppfattar
och förstår de olika frågorna (Bryman & Bell 2011). Risken finns att respondenternas personliga tolkning av frågorna kan vinkla svaren och därmed det sammanställda resultatet. Språket i intervjuguiden bör anpassas efter intervjupersonerna (Bryman & Bell 2011) för att underlätta förståelsen så att bästa möjliga svar kan utvinnas. För att kontrollera intervjuguiden och att frågorna uppfattades på det sätt som förväntades testades den vid en pilotintervju innan intervjuerna med bankerna ägde rum.
2.6.2. Hantering av information från intervjuer
Telefonintervjuerna spelades in och för att minska risken för feltolkningar transkriberades samtalen direkt efter att intervjun ägt rum. Transkribering underlättar för en noggrann analys över vad intervjupersonerna sagt och hjälper till att förbättra intervjuarnas minne (Bryman & Bell 2011). Det negativa gällande transkribering är att det är mycket tidskrävande och risken med att spela in intervjuerna är att intervjupersonerna kan känna sig hämmade.
Fyra intervjuer genomfördes och tidsaspekten beaktades då mycket tid ägnades åt transkribering. Det är viktigt att försöka se utskriften av intervjuerna som levande samtal och inte som en granskning av ord (Kvale &
Brinkmann 2009). Underlaget från intervjuerna sorterades enligt olika nivåer.
Teman valdes ut för att avgränsa områdena, därefter utformades kategorier inom respektive tema. Slutligen kodades svaren från intervjuerna genom att de placerades in under de olika kategorierna. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) kan en kategorisering leda till en överblick över stora mängder utskrifter och på så sätt underlätta jämförelser vilket lämpar sig för denna typ av studie då ett flertal intervjuer ägt rum.
2.7. Metodkritik
Det har diskuterats om begrepp som reliabilitet och validitet kan användas som kriterier för kvalitativ forskning då det finns vissa forskare som anser att andra kriterier bör användas i stället (Bryman & Bell 2011). Guba och Lincoln (1994) presenterar två alternativa kriterier vid bedömningen av kvalitativa studier, trovärdighet och äkthet, vilka kommer förklaras mer ingående nedan.
2.7.1. Trovärdighet
Trovärdigheten i en kvalitativ studie utgörs av ytterligare fyra kriterier:
överförbarhet, tillförlitlighet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera (Guba & Lincoln 1994). För att stärka tillförlitligheten har granskningen av årsredovisningarna skett i två steg. Först har författarna
granskat varje årsredovisning under tidsperioden var för sig men med lika instruktioner om vad som ska undersökas och därefter har en gemensam granskning ägt rum. Detta för att minska risken för ett felaktigt resultat. Det har skapat möjligheter för diskussion om innehållet som tolkats olika men även chans till bekräftelse i de fall då författarna varit eniga. Kriteriet överförbarhet handlar om ifall studiens resultat är möjligt att generalisera till andra kontexter och situationer (Guba & Lincoln 1994). Vid kvalitativa undersökningar är målet vanligtvis inte att generalisera och det är också fallet för denna studie, vilket innebär att kriteriet för överförbarhet inte uppnås.
För att nå pålitlighet krävs att författarna har ett granskande synsätt genom hela studien. Det innebär att det säkerställs en full redogörelse över alla delar i forskningsprocessen och kollegor kan fungera som granskare både under undersökningens gång och när studien börjar bli färdig (Guba & Lincoln 1994). Det har funnits ett flertal tillfällen för handledarseminarium där studentkollegor fått i uppgift att opponera på uppsatsen och därigenom gett en bild av vilka delar som kunde förbättras eller behövde bearbetas. Författarnas handledare har även kommit med synpunkter och förslag till förbättring. När det gäller att styrka och konfirmera handlar det om att författarnas egna värderingar och åsikter inte blandats in i undersökningen (Guba & Lincoln 1994). Objektivitet har stått i fokus och har visat sig genom att inte använda ledande frågor under intervjuerna samt att helheten i undersökningen inte baserats på författarnas tycke utan mer som ett intressant ämne att ta reda på mer om.
2.7.2. Äkthet
Bryman och Bell (2011) pratar om rättvis bild som en del av kriteriet för äkthet. Det innebär att det ska presenteras en rättvis bild av de uppfattningar och åsikter som respondenterna lämnar. Då det inte varit möjligt att intervjua varenda person på respektive bank finns det risk för att en rättvisande bild inte uppnås och därmed inte uppfylla kriteriet äkthet. För att försöka förminska risken har respektive bank fått möjlighet att ta del av intervjufrågor i förväg för att se vem som skulle vara bäst lämpad för att svara på dessa. Författarna har även varit tydliga med att förmedla att respondentens svar kommer stå för som om de svarade för hela banken. Dessutom gavs möjlighet för den utvalda respondenten att förbereda sig för att svara på frågorna i och med att intervjuguiden lämnades ut i förväg. En ytterligare risk kan vara att författarnas egna åsikter och tolkningar påverkat resultaten för studien. Det måste tas i
beaktning vid bedömningen av studiens äkthet då empirin behandlats i flera omgångar och därmed försvårat att författarnas ståndpunkt inte blandats in.
2.8. Källkritik
I studien används både primära och sekundära källor där en primär källa är värd mer än en sekundär (Alvesson & Sköldberg 2008). Enligt Bryman och Bell (2011) innebär en primär källa den som är insamlad av författaren själv och en sekundär källa är när andra forskare samlat in datan. Sekundära källor som använts i studien är vetenskapliga artiklar, böcker och årsredovisningar.
Några få internetkällor har använts i studien men det har försökt undvikas på grund av att sådana källor ofta är subjektiva. Alvesson och Sköldberg (2008) menar att ju längre tid som källan befinner sig från händelsen desto mindre värd är den. Det är något som tagits i beaktning vid insamlandet av källor för att minska risken att icke relevanta källor används. Undantag har dock varit vissa teorier som inhämtats ur äldre artiklar men som fortfarande används frekvent av många forskare idag.
Årsredovisningarna har använts för att samla in data till empiridelen, vilket inneburit att de endast granskats för att beskriva innehållet och inte försöka tolka det. Den primärdata som samlats in kommer från telefonintervjuer där respondenterna varit medvetna om att de svarar för hela företaget och inte endast utifrån sina egna åsikter. Möjligheten till anonymitet ökar tillförlitligheten då det inte riskerar att uppstå konsekvenser beroende på vilka svar som lämnats under intevjun. Respondenterna ansågs även vara väl insatta i ämnet och kunde därmed ge tillförlitliga svar på frågorna.
3. Referensram
I referensramen framförs gällande regelverk för att tydligt förklara vilka delar som är obligatoriska och därefter följer de högsta redovisningsorganens kommentarer av frivillig information. Nästa del utgör tidigare forskning kring frivillig information, både generellt och om specifika teman. Slutligen presenteras de olika teorier som ligger till grund för fenomenet.
3.1. Svensk lagstiftning (BFL, ÅRL, ÅRKL)
Enligt Bokföringslagen (BFL) (SFS 1999:1078) 6 kap 1§ ska bolag som omfattas av Lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) (SFS 1995:1559) avsluta varje räkenskapsår med en årsredovisning och senare offentliggöra denna. Med kreditinstitut menas bland annat bankaktiebolag, vilket gör att dessa omfattas av lagen (1 kap 1§ ÅRKL).
Bestämmelser om vad som ska ingå i en årsredovisning för bankaktiebolag refereras i ÅRKL till Årsredovisningslagen (ÅRL) (SFS 1995:1554) då vissa delar av dessa bestämmelser även tillämpas på kreditinstitut. Balansräkning, resultaträkning, noter, förvaltningsberättelse och kassaflödesanalys är obligatoriska delar och dessutom ska förvaltningsberättelsen även innehålla en bolagsstyrningsrapport om inte företaget väljer att publicera denna separat (6 kap 6§ ÅRL). Utöver vissa delar av regelverket i ÅRL har bankaktiebolag ytterligare krav på vad och hur den finansiella informationen ska presenteras.
Bokföringen i bolaget samt årsredovisningen ska upprättas i överensstämmelse med god redovisningssed (4 kap 2§ BFL, 2 kap 2§ ÅRL). För företag som omfattas av ÅRKL står Finansinspektionen som ansvarig för utvecklingen av god redovisningssed (8 kap 1§ BFL). För frivillig information finns inget svenskt, bindande regelverk.
3.2. Internationell lagstiftning
Enligt artikel fyra i Europaparlamentet och Rådets förordning (EG) nr 1606/2002 ska bolag som har värdepapper upptagna på en reglerad marknad i en medlemsstat och omfattas av denna medlemsstats lagstiftning även upprätta en koncernredovisning i enlighet med regelverket som utgörs av IAS och IFRS, publicerade av International Accounting Standards Commitee (IASC) samt International Accounting Standards Board (IASB). Detta regelverk gjordes gällande år 2005. Syftet är att den finansiella informationen som publiceras ska ha en hög grad av jämförbarhet och transparens för att åstadkomma en effektiv och fungerande kapitalmarknad (Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 1606/2002). Målet med de finansiella
rapporterna, enligt IAS 1 Utformning av finansiella rapporter (IASB u.å.), är att ge ut information kring företagets ekonomiska ställning, finansiella resultat och kassaflöden. Det ska ge olika kategorier av användare information som kan användas då ekonomiska beslut ska fattas (IASB u.å.). Dessa rapporter ska innehålla information om ett företags tillgångar, skulder, eget kapital, intäkter och kostnader inklusive vinster och förluster, tillskott av och värdeöverföring till ägare i deras egenskap av ägare, kassaflöden och noter. I IAS 1 nämns även att många företag publicerar rapporter som inte tillhör de finansiella rapporterna, till exempel hållbarhetsrapporter, samt att dessa inte omfattas av någon reglering enligt IFRS (IASB u.å.).
3.3. Riktlinjer angående frivillig information
FASB (2001) har publicerat riktlinjer kring förbättring av frivillig information.
De menar att bolagen bör publicera uppgifter av positiv, men även negativ natur som uppföljning av tidigare publicerade planer och mål. FASB (2001) säger även att upplysningar som är företagsspecifika och relaterar till faktorer som är kritiska för bolagets framgång samt trender som påverkar dessa faktorer är användbara för investerare. De poängterar dock att riktlinjerna ska fungera som en övergripande guide och därmed bör inte varje rekommendation följas fullt ut. Företagen måste själva sortera ut informationen de anser mest lämplig och relevant för dem att publicera (FASB 2001). FASB:s kategorisering av frivillig information presenteras nedan.
Därefter delas dessa kategorier upp i grupperna: försäljning, produkt, verksamhet och ekonomisk prestation (FASB 2001).
• Företagsrelaterad data
• Ledningens analys av företagsrelaterad data
• Framåtblickande information
• Information kring ledning och aktieägare
• Företagets historia och bakgrund
• Information kring immateriella tillgångar
Även IASB har publicerat ett icke bindande ramverk. År 2010 offentliggjorde de “Management Commentary - A framework for presentation”. Vid framtagandet användes de riktlinjer som FASB tagit fram samt ytterligare källor från Kanada, Storbritannien och Tyskland som inspiration (International Accounting Standards Commitee Foundation [IASCF] 2005). Målet är att erbjuda ett ramverk för ledningen kring kommentarerna de publicerar som komplement till den finansiella information som framställts och presenterats i enlighet med IAS/IFRS (IASB 2010). Riktlinjerna är därmed något begränsade
och omfattar inte alla typer av frivillig information utan endast ledningens uttalanden som relaterar till den finansiella rapporten (IASB 2010).
Syftet med ramverket är att förbättra presentationen och göra informationen mer användbar för intressenter. Målet är att ledningen ska presentera händelser som skett och utveckla detta med anledningen till varför det hänt och vad det har för påverkan på företaget. Som ovan nämnt rekommenderar FASB att både positiv och negativ information ska läggas fram (FASB 2001), vilket även IASB förordar. Rekommendationen är även att ledningen inte bara ska upplysa om nutid och dåtid utan även om framtiden och faktorer som kan påverka denna. Informationen bör innehålla ledningens syn på företagets prestationer, position och utveckling och ska agera komplement till de lagstadgade, finansiella rapporterna. Informationen ska även uppfylla de kvalitativa egenskaperna presenterade i “The Conceptual Framework for Financial Reporting” (IASB 2010).
3.4. EU-direktiv och Global Reporting Initiative
År 2014 presenterades ett EU-direktiv (Europarlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU) gällande företags och koncerners tillhandahållande av icke finansiell information samt upplysningar om mångfaldspolicy. Stora företag som är av allmänt intresse och som i genomsnitt haft mer än femhundra anställda på balansdagen ska bifoga en icke finansiell rapport i sin förvaltningsberättelse. Denna rapport ska bland annat ge de upplysningar som krävs för att förstå konsekvenserna av företagets verksamhet när det gäller miljö, sociala förhållanden, personal och mänskliga rättigheter (Europarlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU). Lagstiftningen i Sverige angående hållbarhet i årsredovisningarna kommer att träda i kraft den första juli 2016 och tillämpas först på det räkenskapsår som kommer efter den 31 december 2016 (Ds 2014:45). För tillfället kan hållbarhetsredovisningen fortfarande anses som frivillig information.
Global Reporting Initiative (GRI) är en organisation som ger ut riktlinjer för hur hållbarhetsrapportering ska redovisas. Dessa riktlinjer är detsamma som standarder och från och med den första januari 2016 börjar den nya versionen standarder G4 att gälla. Tidigare riktlinjer kallades G3 och eftersom den nya versionen började gälla i år har många företag inte anpassat sig till denna ännu (Global Reporting Initiative u.å.). Svenska noterade banker har dock redovisat och använt sig av G4 sedan 2014. Vissa företag väljer att redovisa en hållbarhetsredovisning i en separat rapport medan andra väljer att ägna en del
åt detta i sin årsredovisning. Genom att använda G4 väljer företagen att publicera information om deras påverkan vad gäller miljö, ekonomi samt socialt ansvar oavsett om informationen är positiv eller negativ. Sådan information kan underlätta för företagets intressenter och andra parter i deras beslutsfattande (Global Reporting Initiative u.å.). Företaget ska i samband med upprättandet av informationen identifiera sina intressenter och föra en dialog med dessa för att kunna anpassa informationen efter deras behov. Företagen ska även förklara hur de tagit intressenternas behov i beaktning vid upprättandet av hållbarhetsredovisningen (Global Reporting Initiative u.å.).
3.5. Tidigare forskning om frivillig information i årsredovisningar
Först presenteras en definition av begreppet och sedan följer en del där andra forskares uppfattning om fenomenet klargörs. Därefter har olika teman av frivillig information valts ut på grund av att dessa förekommer mest frekvent i respektive banks årsredovisning, vilket underlättar för en senare jämförelse mellan bankerna och även över tid. Varje specifik del tas upp med perspektiv på tidigare forskning gällande respektive tema.
3.5.1. Frivillig information generellt
FASB (2001) definierar frivillig information som texter som inte ingår i de lagstadgade finansiella rapporterna och som inte är nödvändig enligt lagar eller standarder. Meek et al. (1995) menar att frivillig information representerar de upplysningar gällande redovisning och annan information som företagets ledning väljer att inkludera, då den är relevant för användarna av årsredovisningen och deras beslutsfattande. Den har till uppgift att komplettera den obligatoriska informationen. Den ska underlätta förståelsen av de finansiella rapporterna genom att läsaren får en mer detaljerad bild av företagets position men även flera perspektiv på varför ledningen agerar som den gör (Costa et al. 2013).
När ett företag beslutar om att publicera frivillig information i årsredovisningen antas att fördelarna kommer att överväga kostnaderna (Cooke 1989). Enligt tidigare forskning kan frivillig information delas in i två typer, hard information och soft information (Langberg & Sivaramakrishnan 2008). Hard information kan exempelvis vara diagram och nyckeltal. För att hjälpa till vid tolkningen eller bedömningen av den typen av information kan text eller soft information användas för att göra ytterligare förklaringar. Enligt
Langberg & Sivaramakrishnan (2008) kan soft information liknas vid eller vara detsamma som kvaliteten på informationen. Ett företag som har en högre kvalitet på sina finansiella rapporter har visat sig ha mildare förluster vad gäller investerare i verksamheten vid ekonomiska kriser (Barton & Waymire 2004).
3.5.2. Företagsinformation
Användarna av de finansiella rapporterna behöver information gällande verksamheten som gör det möjligt för dessa att skapa en mental bild av företaget. Företagsinformation som efterfrågas av användarna är bland annat mål och strategi, en beskrivning av verksamheten och dess omfattning samt branschstrukturens påverkan på företaget (AICPA 1994). Ytterligare kan information om företagets produkter och dess användare eller vilka trender som är aktuella för branschen presenteras inom denna kategori (FASB 2001).
Företagsinformationen kan skilja sig åt mellan företag och industrier beroende på vad ledningen anser är relevant att bifoga i årsredovisningen. Ledningens uppgift är därmed att avgöra vilken information som är mest lämplig för dess företag att publicera (FASB 2001). Courtis (2000) menar att information kring hur ledningen även har hanterat styrningen av företaget skulle kunna förbättra kvaliteten på de finansiella rapporterna.
Eftersom årsredovisningarna innehåller hundratals sidor information är det viktigt att företagen inte bifogar sådant som kan anses förvirrande eller inte påverkar intressenternas beslutsfattande. Courtis (2000) poängterar vikten av att inte använda för mycket information då det kan försvåra för läsaren vad som är nödvändigt att ta till sig. Ofta blir resultatet av de finansiella rapporterna ett överflöd av information som då inte fullgör sin uppgift på bästa sätt, vilket tyder på att företagen måste fundera över vad som ska inkluderas eller inte (Courtis 2000).
3.5.3. Information om framtiden
För att definiera och avgränsa begreppet har utgångspunkt tagits i IASB:s Management Commentary (2010) där en definition av framtidsinformation som består av tre delar presenteras. Första delen menar att ledningens mål och strategier för hur dessa mål ska uppnås bör presenteras, men även hur kommande reglering kan påverka företaget. Del två menar att företaget bör presentera framtidsinformation angående trender de är medvetna om, osäkerhet och andra faktorer som skulle kunna påverka företagets likviditet, kapital, intäkter och resultat. IASB (2010) säger att företaget kan presentera
uppskattningar och prognoser men att det inte är något krav. Slutligen anser IASB (2010) att en diskussion kring måluppfyllelse relaterad till framtidsinformation publicerad under tidigare perioder bör göras.
Courtis (2000) menar att en viktig parameter för beslutsfattande handlar om information där företagets förväntade risker presenteras. Enligt Sinnett och Laing (2009) har publicering av information vad gäller företagets framtid blivit allt mer förekommande. Att publicera en bra framtidsstrategi har visat sig skapa goda rykten jämfört med att inte ge ut en lika genomarbetad strategi.
Det är positivt för företaget om en framtidsstrategi publiceras i samband med en ekonomisk översikt i årsredovisningen (Karreman et al 2014). Det skulle kunna tänkas se oroväckande ut eller skapa förvirring hos intressenterna om ett företag som visar upp goda finansiella resultat inte samtidigt visar en stark tro om framtiden. Information om framtiden kan ofta anses som osäker och inte helt pålitlig av läsarna. Därför är det viktigt att som företag försöka undvika tvetydigheter och klargöra vad som är planen för nästkommande perioder.
När något anses vagt eller tvetydigt innebär detta att informationen är långt från detaljerad och inte alls tillförlitlig (Zebda 1991). Om informationen är svårtolkad kan det leda till problem vid beslutsfattande. Intressenter vill kunna lita på att texterna och siffrorna är korrekt framställda och därför bör företagen noga överväga vilken typ av framtidsinformation som publiceras.
Historisk information är effektiv när det gäller för intressenterna att bekräfta eller revidera dess förväntningar, men blir än mer effektiv om den även underlättar för framtida beslutsfattande (Courtis 2000). Tidigare forskning menar att kritiken mot de finansiella rapporterna vad gäller bristen i att fungera som beslutsunderlag beror på att de innehåller för lite framtidsinformation (Courtis 2000).
3.5.4. VD har ordet
Avsnittet VD har ordet inleder årsredovisningen och innehåller VD:ns perspektiv samt kommentarer om företagets verksamhet under året som varit.
Ofta finner läsaren viktig information om företagets framtid i denna text och inte bara funderingar kring föregående år (Abramhamson & Amir 1996).
Hyland (1998) beskriver VD-ordet som den mest lästa delen i en årsredovisning. I vissa årsredovisningar kan en liknande post som i stället handlar om styrelseordförandens perspektiv även finnas med. IASB:s Management Commentary (2010) kan ses som en frivillig riktlinje men det
finns inte några tvingande regler eller standarder som beskriver utformningen av texten. Det är därför upp till varje företag och VD att själva besluta om hur den ska presenteras och vilken bild de vill ge intressenterna.
Tidigare forskning visar på att VD:n inte försöker att försköna bilden av företaget om det har varit ett “sämre” år eller försöker vända negativa resultat till positiva. Istället läggs fokus på att förstärka vissa rubriker eller att viss information utelämnas för att försöka styra läsaren till den uppfattning som företaget egentligen vill ge (Conaway & Wardrope 2010). Ofta framställs texten på ett brevliknande sätt som VD:n personligen skrivit. Den är av stor betydelse när det kommer till att skapa trovärdighet samt skänka förtroende för att på så sätt övertyga investerare om att företaget är lönsamt (Hyland 1998). Det finns flera anledningar till varför ett företag väljer att bifoga VD- ordet i en årsredovisning. Enligt Costa et al. (2013) finns kopplingar mellan varför företag publicerar den typen av information och dess lönsamhet, antal utländska dotterbolag samt ifall de revideras av någon revisionsbyrå som innefattas i “the Big 4”. Om företaget väljer att utesluta VD-ordet i sin årsredovisning förloras möjligheten att skicka ut viktiga signaler till användarna av informationen (McConnell et al. 1986).
3.5.5. Hållbarhetsredovisning
Report of the World Commission on Environment and Development (United Nations Department of Economic and Social Affairs [DESA] 1987), i vardagligt tal kallad Bruntlandsrapporten, definierar hållbarhet som att tillgodose nutida generationens behov utan att äventyra möjligheten för framtida generationer att tillgodose deras behov. Owen (2006) diskuterar att hållbarhetsrapportering inte längre endast inkluderar miljöaspekter utan även frivillig information kring sociala, etiska och finansiella dimensioner. Även James (2015) menar att hållbarhetsrapporter ska informera intressenter om det aktuella företagets påverkan på miljö, resurser, anställda och samhälle.
Rapportens syfte är att hjälpa intressenter bilda en uppfattning om företags långsiktiga värdeskapande utöver den vinst de skapar och produkterna eller tjänsterna de erbjuder. Företag har mycket att vinna på att publicera information gällande hållbarhet. Det kan bland annat stärka bilden av deras varumärke, rykte och legitimitet samtidigt som det motiverar anställda och kommunicerar konkurrenskraft till intressenterna (Herzig & Schaltegger 2006).
Enligt James (2015) är de största fördelarna med hållbarhetsrapportering förbättrat rykte, ökad vinst och växande kundlojalitet.
Fifka (2013) beskriver utvecklingen av hur fokus skiftat i hållbarhets- rapporterna över tid. Under 1970 och 80-talet ökade den frivilliga, kompletterande rapporteringen, framförallt med fokus på sociala frågor.
Dessutom växte användandet av separata rapporter för sådan information.
Under 1990-talet skiftade fokus och intresset för miljörapportering väcktes då företag kom till insikt med att miljö och naturvänliga sätt att driva företaget kunde skapa fördelar gentemot konkurrenter. Vid sekelskiftet insåg företagen betydelsen av båda typer av fokus och att de frivilliga rapporterna kring miljö och socialt ansvar inte behöver vara ömsesidigt uteslutande. Det blev vanligt med separata rapporter innehållande både miljö och sociala dimensioner som fick benämningen “Hållbarhetsrapporter”. James (2015) anser att det nu börjar bli populärt att inkludera hållbarhetsinformationen i de finansiella rapporterna som en kombinerad rapport.
Hållbarhetsrapportering ska enligt Hahn och Kühnen (2013) innehålla de tre dimensionerna ekonomi, miljö och socialt ansvar för att klassas som fullständig, vilket den gör om ett företag använder sig av integrerad rapportering. De menar då att renodlade, separata rapporter om endast miljö eller om företagens sociala ansvar är hållbarhetsrelaterade rapporter. Vid integrerad rapportering presenteras samtliga tre dimensioner av hållbarhet i samma rapport i och med att miljö- och samhällsaspekter integreras i rapporten med den lagstadgade finansiella informationen. Syftet är att underlätta för intressenter och ge dem en helhetsbild av värdeskapandet över tid (KPMG 2011). GRI omfattar samtliga delar men med fokus på miljö och socialt ansvar och täcker endast den ekonomiska aspekten i begränsad utsträckning. Detta med anledning av att dimensionen täcks av de nationella/internationella regelverken som görs gällande i varje land (Hahn &
Kühnen 2013).
3.6. Teori
De teorier som presenteras nedan har i tidigare forskning fungerat som olika förklaringar till varför frivillig information publiceras. Inledningsvis introduceras agentteorin som ligger till grund för att förklara den informationsasymmetri som finns mellan ägare och ledningen av ett företag.
Sedan följer legitimitetsteori, intressentteori och institutionell teori som alla är system-orienterade teorier. Med det menas att företagen är en del av ett större samhällssystem där de antas påverkas av och i sin tur påverka samhället det är verksamt inom. Dessa tre teorier kan även kopplas samman med political
economy theory. Teorin konstaterar att maktkonflikter existerar mellan olika grupper i samhället. Ytterligare menar teorin att samhälle, politik och ekonomi är sammankopplade och att det inte går att undersöka ett problem i en aspekt utan att även ta hänsyn till de andra (Deegan 2002).
3.6.1. Agentteorin
Agentteorin har utvecklats av Jensen och Meckling (1976) som menar att det finns en informationsasymmetri mellan ägare och ledningen av ett företag. Det handlar om en relation som kan liknas vid ett kontrakt mellan ägare (principal) och ledning (agent). Agenten utför arbetet åt principalen och arbetar inom företaget vilket gör att denne sitter på information som principalen inte tar del av. Informationsasymmetrin kan ge upphov till att principalen inte vet eller kan avgöra om agenten agerar i egenintresse, vilket gör att det krävs incitament från agentens sida att agera i samma linje som principalen. Detta egenintresse motverkas av att principalen tillämpar så kallade agentkostnader som gör att det blir dyrare för agenten att inte agera på bästa sätt för företaget eller på något annat sätt “skada” principalen (Jensen & Meckling 1976).
Företag använder sig av frivillig information för att motverka denna informationsasymmetri och det har även visat sig sänka kostnaderna för både kapital och skulder (Prince & Dwivedi 2013, Boesso & Kumar 2007).
Agentteorin kan appliceras på börsnoterade banker som anses vara agenter i det här fallet och att dessa ska försöka agera inom ägarnas intresse precis som teorin säger. Det skulle kunna innebära att dessa företag har incitament att tillgodose sina intressenter med all typ av information som efterfrågas för att minska informationsasymmetrin.
3.6.2. Legitimitetsteorin
Legitimitetsteorin innebär att företag skulle använda sig av frivillig information för att skapa legitimitet och acceptans för sin verksamhet från samhället (Suchman 1995, Díez-Martín et al. 2013). Begreppet legitimitet baseras i det här fallet på uppfattningar gällande en industris och ett företags beteende, därför är det viktigt att den information som publiceras tar detta i beaktning.
Det innebär att organisationer och industrier inte bara måste göra vad som förväntas av dem utan även informera samhället om vilka aktiviteter de tar sig för och hur förändringen inom dessa ser ut (Deegan & Blomquist 2006). Legitimitetsteorin baseras på ett antagande om att det finns ett socialt kontrakt grundat på normer, mellan företaget och samhället som det är
verksamt inom (Shocker & Sethi 1973). Med det menas att företag inte har någon naturlig rätt till olika resurser. Samhället erbjuder företagen rätten att exempelvis få äga naturresurser eller anställa medarbetare, genom att de förväntar sig att fördelarna som de får ut av kontraktet överstiger kostnaderna (Deegan 2002).
En del av villkoren i kontraktet är explicit uttryckta i form av lagar (Gray et al.
1996) medan resterande villkor i kontraktet är implicit uttryckta och kan tolkas olika av olika personer (Deegan 2002). Om samhället anser att företaget överträtt överenskommelserna i kontraktet och att företaget inte agerar på ett acceptabelt sätt kan samhället upphäva kontraktet. Konsekvensen av ett sådant missnöje kan påverka företagets framtida existens negativt. Hur ledningen i företaget uppfattar dessa förväntningsgap är i sin tur beroende av deras uppfattning om vad samhället anser legitimt (Deegan 2002). Dessa villkor och normer som utgör kontraktet är inte låsta utan kan anses förändras över tid vilket gör att företag måste anpassa sig till de nya normer och åsikter som samhället utvecklar (Deegan 2002, Suchman 1995).
Med tanke på förändringen av vad som anses legitimt utifrån ett samhällsperspektiv kan det eventuellt anses ha en påverkan på hur den frivilliga informationen anpassas över tid för att möta samhällets värderingar.
Informationen som publiceras ska underlätta för företagen att göra verksamheten mer legitim ur samhällets perspektiv. Det innebär att samhället behöver mer information än vad som är tvingande enligt lag att publicera i årsredovisningen för att kunna göra en bedömning om att acceptera verksamheten eller inte. Dowling och Pfeffer (1975) diskuterar att kravet på legitimitet påverkar vissa organisationer mer än andra. Det är företag som är relativt mer synliga än andra samt organisationer som förlitar sig mer på support från samhälle och politik. Dowling och Pfeffer (1975) menar att stora företag samt sådana som innehar politiska eller samhälleliga fördelar till större del tenderar att engagera sig i legitimerande handlingar.
3.6.3. Intressentteorin
Definitionen av intressent lyder som följande: personer eller grupper som har eller kräver ägandeskap, rättigheter eller intresse i ett företag och dess aktiviteter från förr, i nutid eller i framtiden (Clarkson 1995). Intressentteorin kan ses som en del av legitimitetsteorin (Deegan & Blomquist 2006) och innebär att det är en specifik grupp av intressenter som kräver en viss typ av information och därför väljer företagen att publicera den. Olika
intressentgrupper har varierande syn på hur ett företag bör agera och därför kan det antas finnas skillnader mellan de sociala kontrakt som bildas mellan företaget och dess intressenter. Vad som skiljer intressentteorin och legitimitetsteorin är att inom den sistnämnda anses företaget ha ett socialt kontrakt med samhället i stort i stället för ett kontrakt med respektive intressentgrupp (Deegan & Blomquist 2006).
Olika typer av intressenter har varierande påverkan på företaget, primära och sekundära intressenter. Primära intressenter är sådana som företaget inte kan överleva utan. Typiska för denna grupp är aktieägare, investerare, anställda, kunder och leverantörer men det finns även offentliga grupper såsom samhället och regeringen (Clarkson 1995). Sekundära intressenter är de som påverkar eller påverkas av företaget men inte är involverade i organisationens transaktioner och heller inte nödvändiga för företagets överlevnad. Media är ett exempel på en sekundär intressent som har stor förmåga att påverka allmänhetens uppfattning till fördel eller nackdel för företaget (Clarkson 1995).
Trots att det finns olika typer av intressenter menar Scott och Lane (2000) att chefer kan rikta mer uppmärksamhet till vissa jämfört med andra på grund av tidsbrist och andra begränsningar. Roberts (1992) anser att ju starkare påverkan en intressent har på företaget desto viktigare blir det att försöka tillgodose dennes behov. Oavsett hur betydelsefull respektive intressent är har alla rätt att ta del av informationen som företagen presenterar (Boesso &
Kumar 2007).
En missnöjdhet kring den lagstadgade informationen i årsredovisningar har de senaste åren ökat behovet från investerare, finansiella marknader och andra viktiga intressenter att kräva mer omfattande information från företagen (Lightstone & Driscoll 2008). Tidigare forskning visar att det är viktigt att publicera information i årsredovisningen gällande värdet på företaget och om det har ökat eller minskat under året avseende vilka aktiviteter företaget genomfört. Utan informationen försvåras intressenternas möjlighet att göra en egen och tydlig bedömning, som i sin tur kan påverka intressenternas fortsatta stöd gentemot företaget (Hall et al. 2015). Framställandet av frivillig information har visat sig ske inte bara på grund av att olika intressenter begär det utan för att det används som ett strategiskt verktyg av företagen för att styra relationen med sina intressenter (Boesso & Kumar 2007).
3.6.4. Institutionell teori
Legitimitet är ett centralt begrepp även inom institutionell teori. Deegan (2002) menar att företag anpassar dess verksamhet och sätt att agera till externa förväntningar kring vad som är allmänt accepterat och anses legitimt.
Meyer och Rowan (1977) anser att den sociala kontext inom vilken ett företag verkar påverkar dess beteende och handlingar. Vidare säger Hillebrand et al (2011) att detta leder till att företag inom samma industri antar liknande strukturer och sätt att verka. Institutionell isomorfi är en gren inom teorin som genererat tre underteorier. Den första underteorin, den tvingande isomorfin, menar att likheten inom en viss industri beror på både formella och icke- formella tvång från organisationer med inflytande över företagen inom industrin. Det kan därmed vara tvingande, enligt lag, att göra på ett visst sätt (DiMaggio & Powell 1983). Enligt Meek et al. (1995) räcker det däremot inte längre att endast publicera information som är tvingande enligt lag utan det förväntas av företagen att dessa ska använda sig av frivillig information i sina årsredovisningar.
Andra källan till liknande beteende inom en industri är den härmande isomorfin. Metoden används framförallt när företag står inför olika typer av osäkerhet. Det innebär att ett företag använder ett annat företag som mall, ofta för att de anser det framgångsrikt eller att det innehar en hög grad av legitimitet, men det kan även ske oavsiktligt (DiMaggio & Powell 1983). Det kan bero på att företag inte vill ses som avvikande eller annorlunda, något som kan uppfattas negativt av intressenterna. Företag väljer därmed att göra likadant som andra inom samma bransch. Meek et al. (1995) resultat visar att företag väljer att övervaka konkurrenter för att sedan utforma sina egna policys gällande vilken frivillig information de publicerar för att kunna matcha sina konkurrenter. Sista underteorin är den normativa som främst förklaras av professionalisering som innebär att olika yrkesgrupper har liknande drag.
Utbildning och det växande intresset för nätverkande mellan personer inom samma profession ligger till grund för detta (DiMaggio & Powell 1983).
Normen inom yrkesgruppen kan vara en faktor som påverkar att organisationer inom en industri har strukturer av samma art och agerar på liknande sätt.
Frikoppling är den andra dimensionen av institutionell teori. Meyer och Rowan (1977) menar att frikoppling innebär att den formella strukturen i en organisation skiljer sig från den verkliga struktur som den faktiskt använder sig av. Carruthers (1995) utvecklar konceptet och menar att den formella
strukturen berör hur organisationen presenterar sig och speglar inte hur företaget faktiskt agerar. Mer energi läggs på att upprätta officiella yttranden än att senare faktiskt hålla fast vid dem. Meyer och Rowan (1997) anser därför att företagen kan använda frivillig information för att skapa en bild av organisationen och stärka dess legitimitet, som i verkligheten skiljer sig från hur företaget faktiskt agerar i exempelvis frågor som rör miljö eller etik.
4. Empiri
Nedan redogörs för studiens resultat. Först presenteras de olika bankerna och dess respondenter, därefter följer innehållet i årsredovisningarna och slutligen svaren från intervjuerna. I kapitlet används samma rubriker som i referensramen för de specifika temana av frivillig information och svaren från intervjuerna delas in under samma rubriker som återfinns i intervjuguiden. Denna struktur återföljs även i analyskapitlet.
4.1. Presentation av banker och respondenter Nordea
Nordea är en bank verksam i Norden och Östersjöregionen. Dess olika kundgrupper innefattar företagskunder, privatkunder och institutionella kunder. Nordea är noterat på Nasdaq OMX Nordic inom kategorin Large Cap. Den respondent som intervjuats arbetade på avdelningen för Investor Relations och hade varit anställd inom sin nuvarande position i drygt tre år samt inom banken i cirka tretton år.
Swedbank
Banken har sitt fäste i Sverige men är även verksamt inom Estland, Lettland och Litauen. Swedbank erbjuder tjänster till såväl privatkunder som företagskunder. Företaget är noterat på Nasdaq OMX Nordic inom kategorin Large Cap. Det var avdelningen för Investor Relations som stod för respondenten som intervjuats. Denne hade arbetat inom Swedbank cirka ett år varav fem månader på sin nuvarande position.
Handelsbanken
Skandinavien, Finland, Nederländerna och Storbritannien är Handelsbankens hemmamarknader, men de är även verksamma i nitton andra länder. Både privat- och företagskunder ligger i fokus. Aktier i banken är upptagna för handel på Nasdaq OMX Nordic inom kategorin Large Cap. Respondenten har titeln Investor Relations Officer och hade arbetat inom företaget i tjugo år och på sin nuvarande position i cirka tio år.
SEB
SEB är verksamt i flertalet länder som exempelvis Danmark, Finland, Norge, Sverige, Tyskland men också de baltiska länderna. Banken erbjuder olika finansiella tjänster till både privatkunder, företagskunder och institutioner.
SEB är noterat på Nasdaq OMX Nordic inom kategorin Large Cap. En av respondenterna arbetade på Investor Relations och hade varit i sin position i ett år men inom banken i sjutton år. Respondent nummer två ansvarade för
finansiell styrning och hade arbetat på inom banken femton år varav sex år på sin nuvarande post.
4.2. Frivillig information i bankernas årsredovisningar
Här presenteras en sammanställning av den frivilliga information som bankerna presenterar i sina årsredovisningar. Åren som undersökts är 2004, 2009 samt 2014. Fokus i innehållsanalysen har legat på de olika temana som tidigare beskrivits i referensramen och som förekommer mest frekvent i årsredovisningarna. Dessa teman är företagsinformation, framtidsinformation, VD har ordet samt hållbarhetsredovisning. Dessutom presenteras en sammanställning över hur antal sidor för respektive tema förändrats över tid.
4.2.1. Företagsinformation
Företagsinformation Swedbank SEB Nordea Handelsbanken
2004 11 2 0,1 5
2009 5 2 12 6
2014 12 3 6 10
Tabell 1: Antal sidor företagsinformation som respektive årsredovisning bestod av under de tre åren som granskats.
2004
Swedbank och SEB presenterar sina affärsidéer medan Nordea och Handelsbanken lämnar den informationen utanför. Swedbank och Handelsbanken har en sida med “banken i korthet” där en sammanfattning finns angående bakgrundsinformation om företaget. Den presenteras mer ingående längre fram i årsredovisningen där varje del tas upp mer i detalj.
Swedbank är enda banken som specifikt kommenterar marknader de är verksamma inom och var de finns. SEB använder sig inte av någon sammanfattning som Swedbank och Handelsbanken, utan beskriver sin verksamhet med “Det här är SEB”. I beskrivningen av verksamheten ingår exempelvis antal kontor, antal anställda och en organisationskarta.
Handelsbanken presenterar sina kunder och hur banken ska agera gentemot dessa i vissa situationer. Handelsbanken belyser även sina styrkor jämfört med konkurrenterna, vilket ingen av de andra bankerna gör på liknande sätt.
Samtliga banker förutom Nordea presenterar de finansiella mål företaget har, varav SEB och Handelsbanken även relaterar måluppfyllelsen i förhållande till dessa under tidigare år. SEB delger även icke-finansiella mål, så som
