EUROPAPARLAMENTET ARBETSDOKUMENT. Utskottet för internationell handel

Full text

(1)

DT\758204SV.doc PE416.635v01-00

SV SV

EUROPAPARLAMENTET

2004



2009 Utskottet för internationell handel

10.12.2008

ARBETSDOKUMENT

om ingående av det inledande avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Centralafrika, å andra sidan

Utskottet för internationell handel

Föredragande: Kader Arif

(2)

PE416.635v01-00 2/6 DT\758204SV.doc

SV

Allmänt

Eftersom det inte var möjligt att före 2007 års utgång ingå ett regionalt avtal med samtliga centralafrikanska länder paraferade Europeiska unionen och Kamerun den 17 december 2007 i Yaoundé ett inledande avtal om ekonomiskt partnerskap. Ingåendet av detta avtal gjorde det möjligt att garantera kontinuiteten i Kameruns export till EU-marknaden och att eliminera risken för avbrott i handeln från den 1 januari 2008. I mars 2008 reviderades och ändrades den ursprungliga texten. Den slutliga paraferade versionen består av flera delar, särskilt om

definitionen av mål (avdelning I), utvecklingspartnerskapet (avdelning II) och handelsfrågorna (avdelningarna III–VI).

Kommissionen fortsätter för närvarande parallella förhandlingar om ett avtal med samtliga centralafrikanska länder. Det interimsavtal om ekonomiskt partnerskap som paraferats med Kamerun har ännu inte undertecknats formellt av parterna. Europaparlamentet har därför hittills inte uppmanats att yttra sig om avtalet enligt samtyckesförfarandet. Föredraganden har emellertid utarbetat detta arbetsdokument om interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap med Kamerun och det eventuella regionala avtalet om ekonomiskt partnerskap i en önskan om att parlamentet ska få möjlighet att utöva sitt övervaknings- och varningsuppdrag. Han vill också stimulera en ökad dialog mellan EU-institutionerna, med partnerländerna i AVS och det civila samhället.

För att avtalen ska kunna ses som tillfredsställande måste de uppfylla tre krav: ge

AVS-länderna möjlighet till hållbar utveckling, främja deras integration i världshandeln och förstärka regionaliseringsprocessen. Endast om dessa tre villkor samtidigt respekteras kan avtalen om ekonomiskt partnerskap med Kamerun och Centralafrika bli en framgång.

Föredraganden framhåller särskilt den ursprungliga anledningen till avtalen, nämligen att främja utveckling, minska fattigdomen och bidra till förverkligandet av

millennieutvecklingsmålen.

För att uppnå dessa mål anser föredraganden att ett tvåfaldigt tillvägagångssätt bör följas:

– Skydda AVS-länderna mot de negativa konsekvenserna av att deras ekonomier öppnas för europeisk export.

– Stödja AVS-länderna så att de verkligen kan dra nytta av handelsförmånerna, och vägleda dem i deras ekonomiska och sociala utveckling.

Förenlighet med WTO

Det enda som krävs för att efterleva WTO-bestämmelserna är ett avtal om varuhandel.

Föredraganden anser därför att kommissionen bör fastställa den 31 december 2007 som tidsgräns för ingående av avtal som enbart avser varor. Därigenom bör man kunna undvika att utsätta AVS-länderna för omotiverade påfrestningar och att försämra våra

partnerskapsförbindelser i onödan. I de fortsatta diskussionerna bör kommissionen inte heller framtvinga förhandlingar om de så kallade Singaporefrågorna eller om tjänster, eftersom länderna inte är redo för det.

(3)

DT\758204SV.doc 3/6 PE416.635v01-00

SV

Marknadstillträde

Artikel XXIV i det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) handlar om ”avreglering av i stort sett all handel”. Föredraganden anser att en 80-procentig avreglering av handeln är en

extensiv tolkning av artikel XXIV i Gatt som inte tar hänsyn till att EU förhandlar med några av de fattigaste länderna i världen. Här bör erinras om att fem av de åtta länderna i den centralafrikanska regionen tillhör kategorin minst utvecklade länder (som har rätt till fritt tillträde till den europeiska marknaden, utan att någon motprestation kan krävas av dem) och att sex länder i regionen är östater eller saknar kust.

I interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap med Kamerun fastställs i enlighet med

kommissionens önskemål att 80 procent av handeln ska avregleras under en period av 15 år, och att tullsänkningar ska inledas 2010. Föredraganden anser att flera ekonomiska sektorer, och framför allt de mest sårbara, riskerar att bli kraftigt störda av en omfattande avreglering av handeln. En sådan tidsplan förutsätter en omfattande modernisering och kraftfull europeisk uppbackning av den kamerunska ekonomin.

Jordbruk och känsliga varor

Förmånshandelsordningen i avtalet om ekonomiskt samarbete garanterar obegränsat tillträde till den europeiska marknaden för kamerunska jordbruksprodukter, med undantag av ris och socker. Denna avreglering kan dock inte i sig frambringa en utveckling av den kamerunska jordbruksproduktionen om inte produktionskapaciteten förstärks och moderniseras genom tekniska och ekonomiska investeringar. De begränsade möjligheterna att stödja det lokala jordbruket, särskilt genom exportsubventioner, inskränker dessutom utrymmet för offentliga insatser inom området. För att trygga Kameruns och regionens livsmedelssäkerhet är det därför enligt föredragandens mening nödvändigt att så snart avtalet börjar gälla bedriva en långsiktig stödpolitik för livsmedelsgrödor vid sidan av konjunkturbetingade stödåtgärder.

Dessutom anser föredraganden att banansektorn kräver särskild vaksamhet. Kamerun säljer faktiskt ungefär 150 000 ton bananer per år till EU. Denna export och dess konkurrenskraft gentemot produktionen i Latinamerika underlättas av den förmånsbehandling som

AVS-länderna åtnjuter. Även om ingåendet av interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap gör det möjligt att för tillfället bevara dessa förmåner och undvika att äventyra Kameruns

banansektor finns det en osäkerhet efter de beslut som nyligen fattades av WTO:s överprövningsorgan. Vad som än blir utgången av Doharundans förhandlingar är det

nödvändigt med prioriterade åtgärder från EU:s sida för att stödja denna sektor i Kamerun och den centralafrikanska regionen.

Skyddsåtgärder

Enligt avtalet om ekonomiskt partnerskap kan Centralafrika vidta multilaterala skyddsåtgärder i enlighet med gällande WTO-bestämmelser och respektive part kan vidta bilaterala

skyddsåtgärder i händelse av allvarlig skada på den inhemska industrin, störningar inom en sektor av ekonomin eller allvarliga störningar av marknaderna för jordbruksprodukter.

Föredraganden välkomnar dessa åtgärder men understryker att mekanismerna som styr när dessa får tillgripas är komplicerade och restriktiva och riskerar att kraftigt begränsa

möjligheten att genomföra åtgärderna. För övrigt kan sådana åtgärder inte ersätta den

(4)

PE416.635v01-00 4/6 DT\758204SV.doc

SV

nödvändiga allmänna utvärderingen av det ekonomiska partnerskapsavtalets effekter, två till tre år efter avtalets undertecknande och regelbundet därefter. De nationella parlamenten, Europaparlamentet och det civila samhället bör delta i dessa utvärderingar, där man bör fastställa avtalets inverkan på Kameruns ekonomi så att tidsplanen för avregleringen anpassas om det visar sig att de negativa effekterna är sådana att de inte kan uppvägas av enkla

skyddsåtgärder.

Ursprungsregler

Eftersom avtalen om ekonomiskt partnerskap har som särskilt mål att bidra till att integrera AVS-länderna i världshandeln och förstärka den regionala integrationen, framhåller

fördraganden vikten av att förenkla och harmonisera ursprungsreglerna. Att förstärka AVS-ländernas kapacitet att hantera de nya tullreglerna är också en prioriterad fråga.

Avtalets finansiering och handelsrelaterade frågor

Erfarenheterna från Lomékonventionen och Cotonouavtalet har visat att det inte räcker att bevilja privilegierat tillträde till den europeiska marknaden för att stödja tillväxt av handel och utveckling i AVS-länderna. För att avtalen om ekonomiskt partnerskap ska bli framgångsrika måste man mobilisera tillräckliga och lämpliga ekonomiska och mänskliga resurser som gör det möjligt för AVS-länderna att dra verklig nytta av de handelsförmåner som de beviljats.

Dessa resurser måste dels bidra till att uppväga de förlorade tullinkomsterna och dels finansiera nödvändiga åtgärder för att modernisera ländernas ekonomier, vilket innebär en stor utmaning eftersom de förlorade tullinkomsterna riskerar att bli mycket betydande åtminstone under de första åren av avreglering.

Trots att Europaparlamentets ledamöter och företrädare för det civila samhället vid upprepade tillfällen krävt att dessa EU-resurser för genomförandet av avtalen om ekonomiskt

partnerskap ska vara ett tillägg till de bidrag som redan beviljats inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden (2008–2013), visar de nuvarande bestämmelserna i avtalet att utvecklingsfonden även i fortsättningen kommer att vara den främsta finansieringskällan för de regionala fonderna för avtalen om ekonomiskt partnerskap (FORAPE). I det nationella vägledande programmet för Kamerun uppgår anslaget till handel och regional integration till mellan 158 och 168 miljoner euro för hela perioden, varav 110 till 120 miljoner euro för infrastruktur och 44 till 52 miljoner euro för avtalen om ekonomiskt partnerskap och förbättring av konkurrenskraften och kapaciteten för jordbruksproduktion och

jordbruksexport. Härtill kommer totalt 165 miljoner euro från det vägledande regionala programmet för hela den centralafrikanska regionen under perioden. Till de prioriterade handlingsområdena hör dels ekonomisk integration, handel och genomförande av avtalen om ekonomiskt partnerskap, dels stöd till fred och säkerhet. Det vägledande regionala

programmets budget är visserligen fortfarande under förhandling när detta arbetsdokument utarbetas, men föredraganden anser att beloppen är högst otillräckliga i förhållande till de omfattande insatser som måste genomföras.

Dessutom vill föredraganden uppmärksamma att det vägledande nationella programmet innehåller en tidsplan för betalningsåtaganden och utbetalningar av EU-medel. Eftersom det finansiella genomförandet av programmen under de tidigare Europeiska utvecklingsfonderna (särskilt den åttonde och den nionde) försenades kraftigt och dessa medel är absolut

(5)

DT\758204SV.doc 5/6 PE416.635v01-00

SV

nödvändiga för att modernisera AVS-ländernas ekonomier i syfte att öppna deras marknader för europeisk export, anser föredraganden att tidsplanen för finansiella åtaganden och

utbetalningar och tidsplanen för avreglering måste vara kopplade till varandra. Kommittén för avtalet om ekonomiskt partnerskap kan ges i uppdrag att övervaka att parterna följer dessa tidsplaner.

I interimsavtalet med Kamerun föreskrivs för övrigt nya mekanismer för förvaltning av mottagna medel, särskilt genom inrättandet av FORAPE. Föredraganden vill att

kommissionen ska ge allt tekniskt, personellt och finansiellt stöd som krävs för att möjliggöra verkliga framsteg på regional nivå.

Avtalets räckvidd

Föredraganden vill understryka att det regionala avtalet om ekonomiskt partnerskap inte får inskränka sig till att bli en överföring av interimsavtalet med Kamerun. Kamerun är inte representativt för de åtta länderna i regionen som sinsemellan är mycket olika. De skiljer sig starkt i fråga om storlek, sektoriell specialisering, utveckling och handelsmässig relation till EU. Följaktligen bör förhandlingarna om det regionala avtalet om ekonomiskt partnerskap ske oberoende av förhandlingarna om interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap. Så som

kommissionen upprepade gånger försäkrat bör Kamerun ha möjlighet att inom ramen för det regionala avtalet omförhandla sådana bestämmelser i interimsavtalet om ekonomiskt

partnerskap som landet vill ändra eller överge.

Föredraganden understryker även att länderna i regionen inte har samma prioriteringar och behov när det gäller tidsplanerna för avregleringen, övergångsperioderna och förteckningarna över känsliga produkter. Han kräver att dessa särdrag och krav beaktas i det regionala avtalet om ekonomiskt partnerskap. För närvarande har den centralafrikanska regionen erbjudit kommissionen att avreglera 71 procent av handeln under en period av 20 år med en förberedande period på fem år. Föredraganden vill att EU-parten noga beaktar detta erbjudande som föredraganden anser vara rimligt.

Föredraganden anser att det framtida avtalet om ekonomiskt partnerskap med Centralafrika inte under några omständigheter får äventyra sammanhållningen eller försvaga ländernas regionala integration. De befintliga regionala organisationerna bör tvärtom förstärkas och stöd ges till initiativ för regional handelsintegration, eftersom regionalism är en huvudfråga i varje framåtsyftande utvecklingsstrategi.

För övrigt erinrar föredraganden om att avtal om tjänster och de så kallade Singaporefrågorna inte krävs enligt WTO-reglerna. Följaktligen kan kommissionen inte tillgripa

”rendez-vous-klausulerna” i interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap för att tvinga

samtliga länder i regionen att förhandla om dessa frågor utan att de uttryckligen har krävt det.

Föredraganden anser att länderna inte bör pressas att genomföra en alltför långtgående eller snabb avreglering och att offentlig verksamhet absolut måste hållas utanför

förhandlingsramen.

(6)

PE416.635v01-00 6/6 DT\758204SV.doc

SV

Slutsatser

Avslutningsvis vill fördraganden erinra om att avtalen om ekonomiskt partnerskap bör vara ett instrument som främjar utveckling och som därför bör svara mot de behov som

AVS-länderna framfört. Följaktligen måste avtalen om ekonomiskt partnerskap innehålla förstärkta skrivningar om utveckling för att kunna uppnå millenniemålen och främja och förstärka de grundläggande sociala och mänskliga rättigheterna.

Föredraganden framhåller likaså att Europaparlamentet utöver att yttra sig enligt samtyckesförfarandet regelbundet måste informeras och ges möjlighet att aktivt delta i förhandlingsprocessen om avtalen om ekonomiskt partnerskap.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :