2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer

Full text

(1)

Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar.

Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor.

Mänskliga rättigheter i Australien 2006 ALLMÄNT

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Australien. De mest omdebatterade bristerna i respekten för de mänskliga rättigheterna rör:

- Urbefolkningen aboriginernas situation - Flyktingars rättigheter

- Olagliga frihetsberövanden till följd av immigrationsmyndigheternas agerande

- Obligatoriska fängelsestraff under vissa förhållanden - De senaste årens skärpta antiterroristlagstiftning

2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-

kommittéer

Australien har ratificerat de centrala konventionerna rörande mänskliga rättigheter:

- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och de två fakultativa protokollen om enskild klagorätt och

avskaffandet av dödsstraffet.

- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR),

- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD)

- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW), dock inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt - Konventionen mot tortyr (CAT), dock inte tilläggsprotokollet om

förebyggande av tortyr.

(2)

− Konventionen om barnets rättigheter (CRC). Det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter är ratificerat men inte protokollet om handel med barn, som endast är undertecknat. Flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967.

Australien har ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

Australien kritiserades år 2005 av FN:s kommitté för avskaffandet av

rasdiskriminering. Kritiken rörde främst aboriginernas situation och bristande delaktighet i beslutsprocesser som rör befolkningsgruppen, frånvaron av lagstiftning mot hatbrott i federala lagar och i vissa delstatslagar, oro för ökad intolerans mot arabiska och muslimska australier, flyktingars rättigheter samt förekomsten av obligatoriska fängelsestraff i delstaten Western Australia.

Regeringen tillbakavisade kritiken. I september 2005 behandlades Australiens andra och tredje rapporter i barnkonventionens kommitté och i januari 2006 behandlades Australiens fjärde och femte rapporter i kommittén för

konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor.

Australien har sedan år 2000 varit pådrivande när det gäller reformering av FN:s kommittéväsende och rapportering när det gäller mänskliga rättigheter.

MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER

3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Lagar finns som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Förhållandena i australiska fängelser, häkten och andra slutna anstalter är av god standard. Det rapporteras dock varje år om att enskilda poliser och fängelsepersonal har trakasserat eller givit uttryck för rasism mot gripna eller fängslade personer, särskilt aboriginer eller personer ur andra utsatta grupper (bland annat muslimer).

4. Dödsstraff

Dödsstraffet är avskaffat i samtliga delstater och territorier sedan 1985.

Enligt lag får australisk polis inte lämna upplysningar till utländska polis- och åklagarmyndigheter som kan leda till att en person döms till dödsstraff. Åren 2005-2006 har den federala polisen anklagats för att ha lämnat upplysningar till indonesiska och vietnamesiska polismyndigheter som har lett till gripandet av australiska ungdomar som därmed riskerar att dömas till dödsstraff för narkotikasmuggling. Human Rights & Equal Opportunity Commission (HREOC) menar att detta förfarande står i strid med Australiens skyldigheter

(3)

enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och dess tilläggsprotokoll om avskaffandet av dödsstraff. Om information lämnas ut till ett annat lands polismyndighet måste australisk polis enligt HREOC begära en försäkran om att dödsstraff inte kommer att tillämpas i det aktuella fallet.

5. Rätten till frihet och personlig säkerhet

Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar.

Under 2005 ledde två uppmärksammade fall av frihetsberövande till att två offentliga utredningar gjordes om immigrationsministeriet DIMA:s agerande. I det ena fallet hade en tysk medborgare med permanent australiskt

uppehållstillstånd internats i 11 månader. I det andra fallet utvisades en australisk medborgare till Filippinerna. De så kallade Palmer- och

Comrierapporterna framförde kritik mot DIMA:s hantering av de två fallen, som man menade, reflekterade systematiska brister inom ministeriet. I december 2006 publicerade den federala ombudsmannen John McMillan en rapport som följde upp anklagelserna om systematiska brister inom DIMA med en djupstudie av 20 av totalt 247 ifrågasatta fall. Ombudsmannen lämnade omfattande förslag om hur DIMA:s rutiner skulle kunna förbättras och

ministeriet har enligt uppgift accepterat samtliga dessa rekommendationer.

6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen

Australien är en federal statsbildning med nio olika lagstiftningar - en federal, sex delstatliga och två territoriella. Brottslagstiftningen varierar mellan

delstaterna. Ett oberoende federalt domstolsväsende garanteras i författningen.

Lagstiftningen och rättsväsendet erbjuder effektiva sätt att ta upp klagomål från enskilda rörande brott mot mänskliga rättigheter.

Straffbarhetsåldern är tio år i den federala lagstiftningen och i alla delstater förutom Tasmanien där den är sju år och huvudstadsterritoriet ACT där den är åtta år. Brott begångna av barn upp till 17 eller 18 års ålder (varierar mellan delstaterna) behandlas i regel i särskilda barn- och ungdomsdomstolar. Upp till 14 års ålder tillämpas principen om doli incapax – det vill säga att barnet inte förutsätts veta att ett kriminellt beteende är felaktigt. Ett villkor för fällande dom är att åklagare kan styrka att barnet insett att handlingen var straffbar.

I Western Australia lagstiftades 1996 om obligatoriska fängelsestraff för såväl barn som vuxna om minst ett år i de fall de dömdes för inbrott i hem för tredje gången.

Regeringen har sedan 2001 skärpt antiterroristlagstiftningen i olika omgångar. I december 2005 antogs Anti-Terrorism Act 2005, som bland annat innebär att

(4)

personer kan anhållas av polisen i förebyggande syfte under 14 dagar utan att häktningsförklaring behöver göras. Polisen behöver inte hysa misstanke om att brott redan har begåtts, utan det räcker att det finns sannolika skäl för att en misstänkt person är eller har varit involverad i att planera eller genomföra ett terrordåd. Övervaknings- och kontrollmöjligheter av misstänkta individer skärptes genom införande av så kallade control orders, under vilka misstänkta individer kan tvingas till husarrest, att bära elektronisk spårningsutrustning och förbjudas att kommunicera med vissa människor. Sådana control orders utfärdas endast efter godkännande av åklagare och beslut i domstol och kan gälla upp till ett år utan att personen i fråga formellt måste anklagas för ett brott. Polisen har även fått ökade befogenheter att skjuta för att döda om detta anses

nödvändigt för att skydda liv, samt fått rätt att stoppa och genomsöka människor på allmän plats.

Den nya lagstiftningen har väckt kritik från en rad organisationer och rättssakkunniga, däribland HREOC, Law Council of Australia, Australian Council for Civil Liberties och Human Rights Watch. Kritikerna har bland annat berört polisens ökade befogenheter och domstolarnas nya roll när det gäller att utfärda control orders och att i efterhand bekräfta beslut om häktning i förebyggande syfte. Kritiker har också framhållit att det bör finnas

proportionalitet mellan behovet att skydda allmänheten genom skärpt lagstiftning å ena sidan och skyddet av personlig integritet och individers rättssäkerhet å den andra.

De antiterroristlagar som antogs 2001-2003 utvärderades 2006 av en

kommission utsedd av Justitieministeriet. I juni 2006 publicerade den så kallade Shellerkommissionen sin rapport som bland annat behandlade lagstiftningens förenlighet med mänskliga rättigheter. Kommissionen rekommenderade regeringen att göra vissa förändringar för att stärka rättssäkerheten.

Shellerkommissionen noterade också att lagstiftningen hade ökat alienationen och misstron mot myndigheterna bland Australiens muslimska och arabiska befolkning och föreslog att regeringen skulle vidta åtgärder för att motverka denna tendens.

Den federala MR-kommissionen Human Rights & Equal Opportunity Commission (HREOC, www.hreoc.gov.au) har en roll som oberoende övervakningsorgan. HREOC rymmer inom sig de uppgifter som utförs av justitie-, jämställdhets-, diskriminerings- och handikappsombudsmannen i Sverige.

7. Straffrihet

Straffrihet är generellt inte något problem i Australien.

(5)

Myndigheten Crime and Misconduct Commission har emellertid 2006 utrett påståendet om att en polisman i delstaten Queensland, trots att bevisningen mot honom ansågs tillräcklig, inte har åtalats för misshandel av en mentalt handikappad aboriginisk man. Denna kommission har också granskat ett fall där en polisman inte åtalas för vållande till annans död i samband med att en annan aboriginisk man omkom i ett häkte på Palm Island 2004, en händelse som då ledde till omfattande och våldsamma kravaller.

8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.

Australien har ingen rättighetsförklaring inskriven i författningen. Högsta domstolen har dock i domslut funnit att fri politisk debatt implicit skyddas i författningen. Australian Capital Territory och delstaten Victoria har antagit egna rättighetsförklaringar.

9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Australien är en federal parlamentarisk demokrati. Delstaterna har egna folkvalda parlament. Landet är en konstitutionell monarki där drottning Elizabeth II företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av premiärministern. Allmän rösträtt råder från 18 års ålder. Valdeltagande är obligatoriskt – men bötesstraffet för att inte rösta är ringa och kan undvikas genom en skriftlig försäkran om giltigt förhinder.

EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor

Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Föreningsfrihet är garanterad. Cirka 17 procent av alla anställda är medlemmar i någon fackförening.

Arbetslösheten är med 4,6 procent, den lägsta på över 30 år.

En ny reviderad arbetsrättslagstiftning trädde i kraft under 2006, vilket innebär att federala regler i stor utsträckning ersätter delstaternas olika regelverk.

Delstaterna opponerade sig mot detta, men Australiens högsta domstol fastslog i november 2006 att den federala regeringen hade rätt att besluta om federala arbetsrättsregler. Den nya arbetsrättslagstiftningen anses av vissa kritiker, däribland oppositionspartiet Labor och ACTU (Australian Council of Trade Unions), få negativa konsekvenser för den praktiska tillämpningen av bland annat strejkrätten.

(6)

11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

Australiens hälsovårdssystem är väl utbyggt och styrt av en progressiv syn på allmän folkhälsa. Det genomsnittliga hälsoläget är gott, men det finns en oroväckande skillnad i hälsostatus mellan aboriginer och övriga australier.

Skillnaden i medellivslängd mellan den aboriginiska och icke-aboriginiska befolkningen beräknas till 17 år. Till skillnad från läget för urbefolkningarna i Canada, USA och Nya Zeeland har aboriginernas hälsa inte förbättrats nämnvärt under de senaste tjugo åren. I december 2006 uppmanade ett 30-tal frivilligorganisationer, däribland Unicef, australiska Röda Korset, Oxfam och HREOC i ett öppet brev regeringen att säkerställa att aboriginer får samma goda hälsostatus som andra australier inom 25 år.

Regeringen är medveten om problematiken och har utformat en övergripande nationell strategi för att förbättra aboriginers hälsa. Ökade resurser har avsatts för att öka tillgången till god hälsovård för befolkningsgruppen.

12. Rätten till utbildning

Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 15 års ålder (16 år i Tasmanien) och därmed också en rättighet.

13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

Australien ligger bland de allra främsta länderna i UNDP:s Human Development Index (nummer 3 i 2006 års index). Den aboriginiska befolkningen är dock särskilt utsatt och ligger sämre till än befolkningen i genomsnitt när det gäller bland annat arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och ägande av egen bostad.

OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA

14. Kvinnors rättigheter

All slags könsdiskriminering förbjöds genom 1984 års Sex Discrimination Act, som också förbjuder sexuella trakasserier. Regeringen har konstaterat att våld mot kvinnor utgör ett allvarligt och allt mer uppmärksammat problem i det australiska samhället. Regeringens Office of the Status of Women (OSW) och en oberoende ombudsmannafunktion mot könsdiskriminering (Sex

Discrimination Commissioner) arbetar aktivt för att komma till rätta med dessa problem, bland annat genom omfattande annonsering i massmedia och TV.

Flera undersökningar tyder på att aboriginkvinnor är särskilt utsatta för våld.

(7)

Principen om lika lön för lika arbete infördes i början av 1970-talet, men trots detta utgör kvinnors löner endast 81 procent av mäns löner. I huvudsak är löneskillnaden en återspegling av att kvinnodominerade yrken är lägre betalda än mansdominerade. HREOC har under 2005-2006 lagt omfattande resurser på projektet Striking the Balance: Women, Men, Work and Family, som syftar till att belysa det obetalda arbetets inverkan på jämställdhet mellan kvinnor och män.

Äktenskapsåldern är 18 år. Domstol kan medge giftermål för person, som fyllt 16 år (den andra partnern måste ha fyllt 18 år). Kvinnlig könsstympning är förbjuden i lag. Hälsovårdsmyndigheter samarbetar med berörda etniska grupper i syfte att förhindra könsstympning.

Prostitution och bordellverksamhet är tillåten och reglerad i flera delstater.

Handel med kvinnor förekommer, men har kriminaliserats i lagen om

sexslaveri. Den federala polisen har en särskild insatsgrupp, Transnational Sexual Offences and Trafficking Team, och regeringen satsar årligen 20 miljoner AUD (australiska dollar) för att förbättra brottsbekämpningen av människohandel och barnsexturism.

Abortfrågor regleras på delstatsnivå och abort är i praktiken laglig.

15. Barnets rättigheter

Barns rättigheter är överlag tillgodosedda i Australien. Utbildning och hälsovård håller hög standard.

Det finns inte någon lagstadgad minimiålder för förvärvsarbete. Minimiåldern för rekrytering till Australiens försvarsmakt är 17 år. Policyn är att personal under 18 år inte skall delta i väpnad konflikt.

Fysisk bestraffning är uttryckligen förbjuden i allmänna skolor (förutom i

Western Australia och Northern Territory). Inget uttryckligt förbud finns mot fysisk bestraffning i privata skolor (förutom i New South Wales och ACT där det är förbjudet). "Rimlig" fysisk bestraffning av barn i hemmet är tillåten och det finns enligt HREOC inget opinionsstöd för att förbjuda aga.

1994 kriminaliserades sexuellt utnyttjande av barn (under 16 år) vid besök utomlands. Lagstiftning finns som förbjuder handel och innehav av

barnpornografi. Australien har ingått bilaterala överenskommelser med bland annat Filippinerna och Fiji i syfte att konkretisera det praktiska samarbetet mot barnsexturism.

(8)

2005 beslöt regeringen, mot bakgrund av flera års kritik, att upphäva den praxis som innebar att barn till asylsökande internerades i flyktingförläggningar. Sedan juli 2005 finns inte längre några barn internerade i sådana förläggningar.

16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk

Urbefolkningen, aboriginerna, utgör cirka 2 procent (415 000 invånare) av Australiens befolkning. Lagstiftningen förbjuder alla former av diskriminering på grundval av ras, hudfärg, ursprung och nationell och etnisk bakgrund. Trots detta visar alla relevanta indikatorer – till exempel hälsa, förväntad livslängd, barnadödlighet, utbildning, arbete, inkomster, bostäder, fängelsestraff och politisk representation på alla nivåer – att aboriginerna utgör den mest förfördelade befolkningsgruppen. Australiens statskontor publicerade 2005 rapporten Overcoming Indigenous Disadvantage, som visar att gapet mellan aboriginerna och den övriga befolkningen är betydande, även om vissa förbättringar har skett under senare år när det gäller till exempel utbildningsresultat och sysselsättningsnivå.

Det finns generellt en samsyn mellan den federala regeringen,

delstatsregeringarna (som bär huvudansvar för utbildning och sjukvård) och aboriginiska företrädare om att problemen är utbredda, djupgående och oacceptabla, samt att kraftfulla insatser behövs för att komma till rätta med dessa. Däremot kan det inte sägas finnas enighet om vilka metoder som är bäst lämpade och mest effektiva för att förbättra aboriginernas livsvillkor.

2004 upplöste regeringen Aboriginal and Torres Strait Islander Commission (ATSIC) och förde över ansvaret för olika stödprogram till de federala ministerierna, i syfte att låta arbetet med att förbättra aboriginernas situation genomsyra alla regeringens arbetsområden (så kallad mainstreaming). Bakgrunden var att

regeringen, liksom oppositionspartiet Labor och vissa aboriginska företrädare, menade att ATSIC under en lång rad år hade misslyckats med sitt uppdrag att förbättra aboriginernas situation, trots att betydande finansiella resurser ställts till dess förfogande. Regeringen ansåg att politiken med särskilt riktade stödprogram var ineffektiv och att de tjänster som erbjöds aboriginerna, till exempel inom utbildnings, sysselsättnings- och hälso- och sjukvårdsområdena, var av betydligt sämre kvalitet är de tjänster som andra australier hade tillgång till.

2004 upplöstes även ATSIC:s valda församling då regeringen menade att denna inte var representativ till följd av lågt valdeltagande och bristande förtroende hos merparten av aboriginerna. ATSIC ersattes istället av en av regeringen utsedd rådgivande församling, National Indigenous Council, som samråder med en Ministerial Task Force on Indigenous Affairs, bestående av nio ansvariga ministrar,

(9)

inklusive finans-, hälso- och utbildningsministrarna. Samordningen av mainstreaming-politiken sker genom en statssekreterargrupp ledd av

premiärministerns statssekreterare. Federala Office of Indigenous Policy Coordination ansvarar för nationell policyutveckling, medan samordning på delstatsnivå sköts av lokala Multi-Agency Indigenous Coordination Centres (ICC:s). I budgeten för 2006/2007 har den federala regeringen anslagit 3,3 miljarder AUD för att främja urbefolkningens levnadsvillkor. Federala satsningar på områden som kompetensutveckling, initiativ för att minska beroendet av arbetslöshetskassa och socialbidrag, samt insatser för att förebygga kriminalitet, drogmissbruk och våld, sker som komplement till delstaternas åtgärder. Många stödåtgärder utförs inom ramen för avtal, så kallade Shared Responsibility Agreements (SRA:s) och Regional Responsibility Agreements (RRA:s), mellan regeringen och lokala aboriginska samhällen eller grupper. Syftet från regeringens sida är att öka aboriginernas ägandeansvar för stödinsatserna.

Modellen med mainstreaming och SRA:s och RRA:s har prövats under snart två år, men enligt företrädare för regeringen är det ännu för tidigt att avgöra om denna politik ger bättre resultat än tidigare prövade lösningar. Kritiker av den nya strategin menar att aboriginerna genom ATSIC:s avskaffande har förlorat det inflytande som den direktvalda representationen gav. HREOC framhåller att frågan om frånvaro av aboriginskt deltagande i beslut som berör befolkningsgruppen väcker oro. Medlemmar av regeringens utnämnda National Indigenous Council uppges ha övervägt att hoppa av, då regeringen inte sägs ha konsulterat rådet i utlovad utsträckning. Andra kritiker menar att regeringens nya strategi på sikt syftar till, eller riskerar leda till, en fullständig assimilering av urbefolkningen.

Frågan om aboriginernas landrättigheter har åter aktualiserats genom ett

uppmärksammat domstolsbeslut som i september 2006 tilldömde Noongar- folket sedvanerätt, så kallat Native Title, över området Perth. Detta beslut har överklagats till Högsta domstolen av både delstatsregeringen i Western Australia och den federala regeringen. Frågan om ersättning till de individer som skilts från sina familjer som barn, den så kallade stulna generationen är fortfarande olöst. Under perioden 1910-1970 skildes mellan 10-30 procent av samtliga aboriginbarn med olika grader av tvång från sina föräldrar och placerades i fosterhem eller i barnhem.

17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet I maj 2004 instiftades en lag som uttryckligen förbjuder äktenskap mellan homosexuella. Övrig öppet diskriminerande lagstiftning försvann 1997.

Implicit diskriminerande element kvarstår dock i vissa fall och är föremål för debatt och utredning av HREOC. HREOC framhåller att homosexuella par

(10)

diskrimineras när det gäller grundläggande rättigheter som andra par tar för givna, som till exempel sjukledighet för vård av gemensamt barn, skatteavdrag och socialbidrag, pensionsavkastning, åldringsvård och vid invandring till Australien. HREOC:s pågående utredning Same-Sex; Same Entitlements skall enligt plan presenteras i parlamentet 2007.

18. Flyktingars rättigheter

Australien är ett traditionellt invandringsland som årligen tar emot ungefär 132 000 människor. Av dessa ingår cirka 119 000 personer i det icke- humanitära migrationsprogrammet för arbetskraftsinvandring, medan det humanitära programmet, som omfattar kvotflyktingar och

familjeåterföreningsplatser, uppgår till 13 000 platser. UNHCR är mycket nöjt med det väl ordnade samarbetet med Australien om kvotflyktingar och de betydande resurser (två miljarder AUD över en treårsperiod) som regeringen satsar på återuppbyggnad av flyktingars liv och deras integrering i samhället.

Men liksom många frivilligorganisationer och rättssakkunniga har UNHCR synpunkter på Australiens medvetna avskräckningspolitik gentemot

asylsökande som anländer på irreguljärt vis, till exempel med hjälp av människosmugglare.

Sedan 1999 beviljas asylsökande som anländer på irreguljärt vis och som konstateras ha flyktingstatus endast ett treårigt temporärt visum med beskurna rättigheter jämfört med kvotflyktingar som ges permanent uppehållstillstånd.

Sedan en lagskärpning år 2001 i samband med den så kallade Tampaaffären gäller att alla personer som kommit in i landet irreguljärt skall hållas i förvar i särskilda flyktingförläggningar, antingen på australiska fastlandet, eller i särskilda off-shore-center på Nauru, Christmas Island eller i Papua Nya Guinea. Lagarna innebär också att asylsökande som har befunnit sig minst sju sammanhållna dagar i ett annat land där de kunnat söka och få effektivt skydd inte kan få permanent skyddsvisum i Australien.

UNHCR, människorättsorganisationer, flyktingorganisationer och

oppositionspolitiker har kritiserat det faktum att asylsökanden har kunnat hållas i förvar i flyktingförläggningar under mycket lång tid, i vissa fall på obestämd tid. Sverige fattade i december 2006 beslut om att ta emot en asylsökande man som befunnit sig i internering under fem år i det australiska off-shore centret i Nauru. Kritik har även framförts mot Australiens politik att, som enda land, bevilja endast tillfälliga visum för personer som genomgått fullständig asylprövning och som konstaterats vara i behov av skydd.

Sommaren 2005 fattade regeringen en rad beslut som lättade något på den restriktiva politiken. 9 500 personer som då hade temporära skyddsvisum (Temporary Protection Visas) uppmanades att ansöka om förnyad prövning och i

(11)

december 2006 hade drygt 8 000 av dessa beviljats permanenta

uppehållstillstånd. Regeringen beslöt vidare att inga barn skall få internas i flyktingförläggningar. För att råda bot på långa handläggningstider infördes bland annat en tidsgräns på tre månader för att få ett första besked om flyktingstatus beviljas eller ej. Slutligen har invandrarministern givits utökade möjligheter att själv fatta beslut om permanenta visum för irreguljärt anlända asylsökande.

Åtgärderna har överlag mottagits positivt, även om MR-organisationer menar att principerna om tvångsinternering och extraterritoriell behandling av asylansökningar i off-shore centres utomlands bör avskaffas. UNHCR har även kritiserat det beslut som i november 2006 fattades av Australiens Högsta domstol. I detta domslut, som rörde regeringens behandling av förnyade ansökningar från två personer som innehade temporära skyddsvisum, slog Högsta domstolen fast att bevisbördan låg på de asylsökande, när det gällde att bevisa att det inte var säkert för dem att återvända till sina hemländer.

19. Funktionshindrades rättigheter

Diskriminering av funktionshindrade förbjöds i lag 1992.

HREOC arbetar aktivt för att förmå den federala och delstatsregeringarna att satsa ytterligare resurser på att förbättra mentalsjukvård och för att förbättra funktionshindrades villkor på arbetsmarknaden och enskilda arbetsplatser. En rapport om funktionshindrades villkor på arbetsmarknaden publicerades i februari 2006. HREOC försöker också förmå den federala regeringen att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade på offentliga arbetsplatser.

ÖVRIGT

20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Den federala MR-kommissionen Human Rights & Equal Opportunity Commission (HREOC, www.hreoc.gov.au) har en roll som oberoende övervakningsorgan. HREOC rymmer inom sig de uppgifter som utförs av justitie-, jämställdhets-, diskriminerings- och handikappsombudsmannen i Sverige.

Därutöver finns ett stort antal oberoende MR-organisationer verksamma på alla relevanta områden.

(12)

21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter utgör en integrerad del av Australiens utrikes- och biståndspolitik. En dialog om mänskliga rättigheter pågår med Kina. HREOC har nära samarbete med nationella människorättskommissioner i Sydostasien och Stilla Havet och fungerar som sekretariat för Asia Pacific Forum of National Human Rights Institutions. En rad biståndsinsatser genomförs i regionen.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :