Mänskliga rättigheter i Costa Rica 2004

Full text

(1)

Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter i Costa Rica 2004

1. Sammanfattning av MR-läget

MR-läget i Costa Rica är i ett regionalt sammanhang gott. Landet har ratificerat samtliga viktigare konventioner på MR-området och bedriver en aktiv

internationell politik på området. Den allmänna brottsligheten har ökat de senaste åren och polisövergrepp förekommer. Ett antal korruptionsskandaler som bl.a. rör flera före detta presidenter uppdagades under året och rättsliga åtgärder har vidtagits.

Costa Rica ligger högt på FN:s index för mänsklig utveckling jämfört med länder med liknande BNP per capita. Fattigdomen har de senaste åren minskat medan inkomstklyftorna ökat. Våld mot barn, barnprostitution, barnarbete, våld i hemmet samt bristande skydd för vissa fackföreningsrättigheter är fortsatt allvarliga problem. Strikta ärekränkningslagar medför enligt

journalistkretsar viss självcensur i medierna, och många journalister menar att de underlåter att undersöka vissa frågor p.g.a. tryck från ekonomiska och politiska intressen.

De statliga åtgärderna är otillräckliga när det gäller bekämpningen av

traditionell diskriminering och marginalisering, främst av landets urbefolkning som fortsatt befinner sig i en besvärlig ekonomisk och social situation. Den afrocostaricanska minoritetens levnadsförhållanden har förbättrats.

(2)

2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s

konventionskommittéer

Ansluten Konventionen om medborgerliga och politiska

rättigheter (ICCPR)

x

Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR)

x

Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD)

x

Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering av kvinnor (CEDAW)

x

Konventionen mot tortyr (CAT) x Konventionen om barnets rättigheter (CRC) x

Flyktingkonventionen x

Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC)

x

Interamerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (ICHR)

x

Bland ovanstående konventioners fakultativa protokoll har Costa Rica anslutit sig till ICCPR:s protokoll rörande enskild klagorätt respektive avskaffandet av dödsstraffet, CEDAW:s protokoll om enskild klagorätt och CRC:s två

protokoll om barnsoldater respektive sexuell exploatering av barn.

Costa Rica har till skillnad från de flesta övriga länder i regionen valt att inte ingå något bilateralt avtal med USA som undantar dess medborgare från utlämning till internationella brottmålsdomstolen.

Några besök av specialrapportörer från FN har inte ägt rum under perioden.

Under de senaste åren har regeringen systematiskt åtgärdat förseningarna i rapporteringshänseende avseende de centrala FN-konventionerna. De enda utestående rapporterna rör konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter för vilken inte rapporterats sedan 1989.

3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Av statsmakten sanktionerade politiska mord, utomrättsliga avrättningar, försvinnanden eller tortyr förekommer inte.

Under 2003 mottog MR-ombudsmannen 53 anmälningar om misshandel eller övervåld från enskilda polismän. Brottsligheten har ökat under senare år såväl i omfattning som i våldsnivå. Brottsbekämpning tillhör de högst prioriterade

(3)

frågorna för president Pacheco. Kraven på en skärpt kriminalpolitik förefaller dock hittills inte haft några betydande negativa effekter på enskilda fri- och rättigheter.

Fängelseförhållandena anses allmänt acceptabla även om övervåld från

fångvaktare sker. Under 2003 mottog MR-ombudsmannen 14 anmälningar om misshandel från fångvaktares sida. Våld mellan interner förekommer.

Överbeläggning förekommer fortfarande vid enstaka anstalter. Häktade blandas ofta med dömda interner.

4. Dödsstraffet

Dödsstraff förekommer inte i Costa Rica.

5. Rättssäkerhet

Författningen föreskriver att domstolsväsendet ska vara självständigt gentemot den verkställande makten, vilket det i betydande utsträckning också är. Kritik har riktats mot långsamma rättsprocesser. Vissa förbättringar har skett genom ett moderniseringsprogram och anställning av ytterligare domare.

MR-ombudsmannaämbetet tar emot anmälningar om MR-kränkningar och kan även initiera utredningar på eget initiativ. Ombudsmannaämbetet har generellt agerat självständigt och enligt flera opinionsundersökningar byggt upp ett betydande förtroende hos befolkningen.

Efter antagandet 1994 av en ny polislag har betydande framsteg gjorts beträffande avpolitiseringen och professionaliseringen av polisen.

6. Personlig frihet

Den costaricanska lagstiftningen innehåller förbud mot godtyckliga frihetsberövanden och dessa följs i praktiken. För att anhålla någon krävs normalt tillstånd från domstol och den anhållne har rätt att inom 24 timmar få frågan underställd domstolsprövning. Enligt lagen får misstänkta hållas häktade upp till ett år. Enligt justitieministeriet avvaktade i juli 2003 28 procent av fängelsebefolkningen rättskraftig dom.

7. Straffriheten

Straffriheten är i en regional jämförelse begränsad. Under året har flera korruptionsskandaler uppdagats och flera före detta presidenter och statstjänstemän är under granskning. Presidenten Abel Pacheco, som har bekämpning av korruption som en av sina prioriteter, är också anklagad för att ha mottagit olagligt kampanjstöd under valet 2002.

(4)

8. Yttrande- och mediefriheten

Författningen garanterar yttrande- och mediefrihet vilket också normalt respekteras i praktiken. Regeringskritik är vanligt förekommande. En lag som kriminaliserar förolämpning av offentliga befattningshavares heder dömdes ut under året av interamerikanska MR-domstolen och en lagreform ligger nu hos parlamentet. Enligt en undersökning av tidningen La Nación från 2003 kände sig 75 procent av alla journalister hämmade i sin yrkesutövning p.g.a. denna lag.

79 procent uppgav att de underlåtit att undersöka vissa frågor p.g.a. tryck från främst ekonomiska och politiska intressen.

Förenings- och församlingsfriheten garanteras i konstitutionen och denna respekteras också i praktiken. Författningen håller katolicismen som

statsreligion men förbjuder samtidigt staten att förhindra utövandet av andra religioner. Katolska kyrkan har en lagstadgad särställning, bl.a. vad avser den statliga utbildningen där religionslärare måste vara certifierade av den katolska kyrkan.

9. De politiska institutionerna

Costa Rica har ett av de mest stabila demokratiska systemen i Latinamerika.

Den verkställande makten utövas av presidenten, de två vicepresidenterna och regeringen. Presidenten utses i allmänna val för en period på fyra år och kan väljas om en gång. Presidenten leder regeringens arbete och utnämner och avsätter ministrarna. Den lagstiftande makten ligger hos enkammarparlamentet som väljs vart fjärde år. Den politiska makten har traditionellt växlat mellan de bägge större partierna, socialdemokratiska PLN och kristdemokratiska PUSC.

Vid presidentvalet 2002 vann kristdemokratiske kandidaten Abel Pacheco och vid parlamentsvalen hade de nya partierna PAC och ML betydande

framgångar. Detta har ökat regeringspartiets behov av att söka

förhandlingslösningar och allianser med andra partier och därmed stärkt parlamentets ställning.

Valen 2002 genomfördes på ett korrekt och transparent sätt. Valdeltagandet (62 procent) i andra omgången var för costaricanska förhållanden mycket lågt.

Andelen kvinnliga parlamentsledamöter ökade till 35 procent, vilket närmar sig det lagfästa målet för kvinnlig representation på 40 procent. En av

vicepresidenterna är kvinna och fyra kvinnor är ministrar. Andelen kvinnor bland förtroendevalda på lokal nivå ökade från 14 procent 1994 till 46 procent 2002.

10. Rätten till arbete och relaterade frågor

Costa Rica har anslutit sig till alla ILO:s åtta centrala konventioner om förenings- och förhandlingsfrihet, icke-diskriminering och förbud mot barn- och tvångsarbete. Konstitutionen garanterar rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Endast 15 procent av de förvärvsarbetande är

(5)

fackföreningsanslutna. Arbetsrättslagstiftning från 1993 ger skydd mot avskedanden av fackföreningsaktiva men fackföreningar och ILO pekar på bristande genomförande av reformerna. Enligt arbetsministeriet minskade antalet utestående fall av oberättigade avskedanden mellan 1998 och 2002 från 16 619 till 7 742. ILO kritiserar också kravet att 60 procent av de anställda måste stödja en strejk för att den skall vara laglig.

Enligt konstitutionen är offentliganställdas strejkrätt inskränkt vilket av högsta domstolen tolkats så att strejker kan äga rum om domstol inte funnit att de hotar viktig samhällsnyttig service.

11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

Enligt WHO utgjorde hälsoutgifterna 2001 19,5 procent av statsbudgeten, den tredje högsta nivån i Latinamerika. Enligt UNDP har mellan 95-100 procent av befolkningen tillgång till grundläggande mediciner. Andelen av befolkningen som täcks av den allmänna hälsoförsäkringen ökade mellan 1994 och 2000 från 71,2 procent 81,8 procent. Antalet läkarstationer på landsbygden har ökat och täcker nu 80 procent av befolkningen. Tillgången till hälsovård i reservaten där huvuddelen av urbefolkningen bor är begränsad.

12. Rätten till utbildning

Utbildningssektorn utgör 21,1 procent av statens totala utgifter och 4,4 procent av BNP. Konstitutionen sätter som mål att utbildningsutgifterna skall motsvara 6 procent av BNP. Enligt konstitutionen är den nioåriga grundskolan

kostnadsfri och de första sex årens primärskola obligatorisk. 91 procent av alla skolberättigade barn går i primärskola. Den ökande andelen barn (49 procent 2001/02) som inte går vidare i årskurs 7-9 oroar myndigheterna. Bidragande orsaker är krav på betalning av skolböcker och skoluniformer samt s.k.

frivilliga avgifter som minskar fattiga barns tillträde till utbildning.

Analfabetismen rörde 2002 4,2 procent av den totala befolkningen.

13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

Costa Ricas sociala indikatorer är i många fall i nivå med utvecklade länders och långt högre än för länder med motsvarande BNP per capita. Mellan 2000 och 2001 minskade enligt UNDP fattigdomen från 14,5 procent till 9,5 procent och den extrema fattigdomen från 6,9 procent till 2 procent. President Pacheco har angivit fattigdomsbekämpning som en nationell prioritet.

Inkomstklyftorna i det costaricanska samhället har ökat under det senaste decenniet. Den s.k. GINI-koefficienten som mäter ojämlikhet ökade enligt UNDP från 0,38 1997 till 0,46 2002.

(6)

14. Kvinnans ställning

Kvinnans situation är i ett regionalt perspektiv god. Costa Rica rankas bland de högsta i Latinamerika på UNDP:s genderrelaterade utvecklingsindex.

Ojämlikhet och diskriminering existerar dock. Löneskillnaderna är stora.

UNDP uppskattar att kvinnors årliga inkomster utgör c:a en tredjedel av männens. Endast 37,6 procent av kvinnorna är ekonomiskt aktiva, vilket ligger under genomsnittet i Latinamerika. Våld mot kvinnor är ett allvarligt problem.

Det nationella kvinnoinstitutet, INAMU, mottog under 2003 c:a 13 500 samtal om våld i hemmet jämfört med c:a 64 000 under 2002. Minskningen tros vara kopplad till det ökade antalet kvinnliga poliser som i sin tur lett till mer

effektiva ingripanden. Ett lagförslag med syfte att tydligare kriminalisera våld i hemmet har inte antagits av parlamentet.

Abort är endast tillåten av medicinska skäl och illegala aborter är vanliga.

Rådgivning och information om reproduktiv hälsa förekommer men katolska kyrkan har motsatt sig vissa sexualundervisningskampanjer i statliga skolor.

MR-organisationer menar att mycket av jämställdhetsarbetet hittills främst haft effekt i större städer medan arbetet på landsbygden är eftersatt.

15. Barns rättigheter

Barn och ungdomars rättigheter respekteras i högre grad än i övriga länder i regionen, men gruppen fortsätter att vara utsatt. Barn och ungdomar utgör enligt UNICEF 36,7 procent av befolkningen och 48 procent av de fattiga.

Våld mot barn är ett utbrett problem. Mellan januari och april 2003 hjälpte det nationella barninstitutet, PANI, 5 400 barn utsatta för någon form av

övergrepp. Strax under 3 000 av dessa rörde sexuella övergrepp.

Enligt PANI finns det c:a 3 000 barnprostituerade i landet. Statliga

myndigheter har under senare år alltmer kommit att erkänna problemets allvar och en kommission mot sexturism inriktad på barn har etablerats. MR-

organisationer efterlyser ytterligare åtgärder och är kritiska mot att endast ett fåtal övergrepp resulterar i fällande domar.

Barnarbete är fortsatt ett problem i Costa Rica och enligt UNICEF arbetar 11,4 procent av barnen i åldern 5-17, främst inom den informella sektorn. En nationell kommitté för successivt avskaffande av barnarbete har genomfört kampanjer för att öka medvetenheten om problemet.

Enligt ny adoptionslagstiftning från 2001 skall adoptioner uteslutande

handläggas av PANI och inte längre av advokater. Högsta domstolen har dock förklarat reformen författningsvidrig.

(7)

Straffbarhetsåldern för barn är 12 år. En relativt välutvecklad lagstiftning finns beträffande alternativa sanktioner för ungdomar såsom offentliga arbeten etc.

Sedan Costa Ricas ratificering 1990 av barnkonventionen har en rad lagar antagits för att genomföra dess innehåll.

16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa, urbefolkningen)

Enligt senaste folkräkningen år 2000 utgör 1,7 procent eller drygt 60 000 personer urbefolkningen som är fördelad på åtta folkgrupper. Majoriteten bor i eller nära något av de 22 reservaten som ofta saknar tillgång till skola,

hälsovård, elektricitet och dricksvatten. Ägandeförhållanden i reservaten gör att gruppen inte har tillgång till krediter och rätten att nyttja jorden är begränsad.

Andelen som påbörjar primärskola och andelen läs- och skrivkunniga är lägre bland urbefolkningen. Staten saknar program för bekämpande av rasism och diskriminering mot urbefolkningen och den afrocostaricanska minoriteten.

Tvåspråkig undervisning sker endast i begränsad utsträckning. Gruppen saknar representation i parlamentet.

Den afrocostaricanska minoriteten som utgör drygt 2 procent av befolkningen har traditionellt haft mindre tillträde till social service och infrastruktur och utgör en oproportionellt hög andel av de fattiga. Befolkningsgruppen har nu dock tre representanter i parlamentet och en minister i regeringen och dess levnadsförhållanden har förbättrats avsevärt under senare år, bl.a. vad avser utbildning.

17. Diskriminering på grund av sexuell läggning

Det finns inga lagar som öppet diskriminerar mot homo-, bi- och transsexuella och acceptansen är i en regional jämförelse relativt hög. Fortfarande finns dock betydande fördomar mot gruppen. 2003 diskuterades en lagreform som ger homosexuella par samma rättigheter som heterosexuella samboende par.

18. Flyktingars rättigheter

Costa Rica har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention. Lagstiftning rörande flyktingmottagning och asylprövningsmekanismer är i överensstämmelse med flyktingkonventionen och fungerar också i praktiken. Flyktingar som beviljas flyktingstatus åtnjuter i stort samma rättigheter som costaricanska medborgare.

Costa Rica har det största antalet erkända flyktingar per capita i Latinamerika.

Enligt UNHCR finns det c:a 14 000 flyktingar i landet, varav tre till fyra tusen från Nicaragua och El Salvador. Sedan 2000 söker främst colombianer

flyktingstatus, c:a 150 per månad. Handläggningstiderna har de senaste åren nedbringats från över ett år till c:a 1-2 månader genom gemensamma insatser mellan lokala myndigheter, UNHCR och ett antal universitet.

(8)

19. Funktionshindrades rättigheter

Diskriminering mot funktionshindrade är förbjuden i lag. Tillämpningen av lagen är bristfällig, bl.a. vad gäller effektivt tillträde till offentliga byggnader. En talan mot den costaricanska staten inför interamerikanska MR-kommissionen har föranlett en förordning som gör årliga åtgärder för lagens genomförande obligatoriska.

20. Oberoende MR-organisationer

Det finns ett stort antal oberoende MR-organisationer som fritt och utan statlig inblandning kan bedriva verksamhet i Costa Rica. Dialog förs på olika områden mellan MR-organisationer, regering och andra statliga institutioner, inkl. MR- ombudsmannen.

21. Fältverksamhet och rådgivning

Flera internationella organisationer och institutioner med verksamhet på MR- området är förlagda till Costa Rica, bl.a. interamerikanska MR-domstolen och det interamerikanska MR-institutet, IIDH. IIDH erhåller svenskt stöd för sina insatser i Costa Rica och övriga länder i regionen. ILO har ett regionkontor i landet och UNHCR har permanent närvaro i landet.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :