Europeiska unionens råd
Bryssel den 10 mars 2016 (OR. en)
6995/16
JAI 202 MIGR 53 DROIPEN 53 GENVAL 35 COSI 41 JAIEX 21 RELEX 180 COMIX 201 LÄGESRAPPORT
från: Rådets generalsekretariat av den: 10 mars 2016
till: Delegationerna
Föreg. dok. nr: 6475/16 JAI 126 MIGR 36 DROIPEN 37 GENVAL 25 COSI 27 JAIEX 16 RELEX 134 COMIX 146
Ärende: Rådets slutsatser om människosmuggling
− Rådets slutsatser (10 mars 2016)
För delegationerna bifogas rådets slutsatser om människosmuggling, som antogs av rådet vid dess 3455:e möte den 10–11 mars 2016.
BILAGA Rådets slutsatser om människosmuggling
EUROPEISKA UNIONENS RÅD,
– som har UPPMÄRKSAMMATS på det höga antalet dödsfall och migranter som riskerar livet när de försöker nå Europa och med beaktande av att det under 2015 skedde mer än 1,8
miljoner irreguljära gränspassager in i EU, enligt Frontex källor, vilket utgör en ökning med 546 % jämfört dem 2014, samt att internationella organisationer såsom Internationella organisationen för migration (IOM) uppskattar att över 3 770 migranter förlorade livet i Medelhavet under 2015,
– SOM FRAMHÅLLER att alla former av människosmuggling, inbegripet i ursprungsländer och transitländer, bör hanteras, och att människosmuggling är en allvarlig form av organiserad brottslighet som endast kan motverkas genom att medlemsstaterna använder sig av ett
heltäckande, sektorsövergripande och gränsöverskridande tillvägagångssätt som inbegriper brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, yrkes-, social-, hälso- och fiskeriinspektioner, gränsstyrkor, immigrationsmyndigheter, lokala och regionala förvaltningar, skatte- och tullmyndigheter, icke-statliga organisationer, företag, fackföreningar,
arbetsgivarorganisationer och ambassader samt relevanta EU-organ såsom Europol, Eurojust och Frontex,
– SOM BETONAR att en konsekvent, trovärdig och effektiv politik avseende förebyggande och motverkande av människosmuggling, som till fullo respekterar mänskliga rättigheter och värdigheten hos de smugglade människorna och dem som tillhandahåller humanitärt bistånd, samt den princip om "non-refoulement" och det förbud mot kollektiva utvisningar som fastställs i artikel 19 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, är väsentliga delar av en övergripande migrationspolitik för EU,
– SOM BETONAR behovet av att uppmana partnerländer som ännu inte gjort det att bli parter till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och FN:s protokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen samt att främja fullt genomförande av detta protokoll,
– SOM BETONAR det faktum att det i artikel 1.2 i rådets direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse av den 28 november 2002 föreskrivs en möjlighet för medlemsstaterna att inte utdöma påföljder mot personer som underlättar olaglig inresa eller transitering om syftet är att ge humanitärt stöd till migranterna,
– SOM ERKÄNNER behovet av att stärka samarbetet och förbättra kapaciteten för
medlemsstaterna och EU:s relevanta institutioner, organ och byråer, i förekommande fall, att utreda, lagföra och bestraffa människosmuggling och relaterade överträdelser,
– SOM FRAMHÅLLER den viktiga roll som Europols initiativ för den gemensamma operativa gruppen Mare spelar och det stora värde som kan erhållas genom att Frontex rapporterar om underrättelser för att stödja brottsbekämpande åtgärder för att upptäcka, avskräcka och störa nätverk av människosmugglare,
– SOM BEAKTAR inrättandet av Europeiska centrumet för bekämpning av
människosmuggling inom Europol för att ytterligare utveckla samordnade och effektiva brottsbekämpande insatser mot de organiserade kriminella nätverk som ligger bakom människosmugglingen,
– SOM ERKÄNNER att människosmuggling och människohandel är två olika former av brott, som omfattas av olika rättsliga ramar på EU-nivå och internationell nivå, och att de båda formerna av brott kan vara sammankopplade, samt erkänner att människosmuggling har blivit en alltmer våldsam form av brott, som kan innefatta allvarligt fysiskt eller psykologiskt våld och brott mot de mänskliga rättigheterna, där kvinnor och barn är utsatta för särskild risk, – SOM ERKÄNNER att Europols hotbildsbedömning avseende den grova organiserade
brottsligheten (Socta) från 2013 visar kopplingar mellan organiserade kriminella grupper som sysslar med människosmuggling, där riskerna är låga och vinsterna höga, och andra
brottsområden, såsom olaglig narkotika och människohandel,
– SOM BETONAR behovet av att avsevärt öka och förbättra insamling, utbyte och analys av uppgifter och kunskap om människosmuggling, för att utveckla en mer effektiv och
samordnad evidensbaserad politik,
– SOM FRAMHÅLLER att det mot bakgrund av att driftkraften för smugglare är de ekonomiska vinster som de kan göra, är avgörande att följa finansiella flöden i fall av
människosmuggling för att samla in bevis, identifiera och kartlägga kriminella organisationer och förbindelser, samla in finansunderrättelser, identifiera vinning av brott samt frysa och beslagta vinning av brott från smugglare och andra personer som underlättar
människosmuggling,
– SOM ERKÄNNER den risk som kommer av den oroväckande ökningen av falska eller stulna identitetshandlingar som används för att underlätta olaglig inresa i medlemsstaterna samt det brådskande behovet att utveckla och börja använda bättre resurser för biometrisk identifiering, – SOM BEAKTAR det faktum att betydelsen av kampen mot människosmuggling gång efter
annan framhålls i olika rådsslutsatser, i synnerhet rådets slutsatser av den 9 november 2015 där medlemsstaterna, i samordning med kommissionen, uppmanas att inrätta ett nätverk av gemensamma operativa kontaktpunkter avseende människosmuggling,
– SOM FRAMHÅLLER att "underlättande av illegal invandring" är ett av EU:s prioriterade brott som fastställts av rådet inom ramen för EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet 2014–2017,
– SOM BEAKTAR EU:s strategi för inre säkerhet 2015–2020, som förnyats genom rådets slutsatser av den 4–5 december 2014 och rådets slutsatser av den 15–16 juni 2015, och som grundas på principerna i kommissionens meddelande "Europeiska säkerhetsagendan, – SOM UTGÅR från den europeiska migrationsagendan av den 9 maj 2015 och EU:s
åtgärdsplan mot smuggling av migranter 2015–2020 av den 27 maj 2015,
– SOM NOTERAR att EU:s handlingsplan för återvändande av den 9 september 2015, som är en väsentlig del av EU:s övergripande insatser för att hantera migrationen och, i synnerhet för att främja återvändande, har en avskräckande effekt på irreguljär migration,
– SOM NOTERAR rådets slutsatser av den 14 september 2015 och mer specifikt EU:s och Turkiets gemensamma handlingsplan av den 15 oktober 2015 och besluten från mötet mellan EU:s och Turkiets stats- och regeringschefer den 29 november 2015, som samtliga erkänner att Turkiet, som ett viktigt första mottagarland- och transitland för asylsökande och irreguljära migranter, är EU:s viktigaste partner i hanteringen av migrationsströmmarna och i kampen mot människosmuggling,
– SOM BEAKTAR åtgärdsplanen från ledarnas möte om västra Balkanrutten den 8 oktober 2015 och den politiska förklaringen och handlingsplanen efter toppmötet i Valletta om migration den 11–12 november 2015 där EU, dess medlemsstater och tredjeländer enades om att förebygga och ta itu med irreguljär migration och att bekämpa organiserad brottslighet på detta område, såsom människosmuggling,
– SOM UPPREPAR att kampen mot organiserade kriminella nätverk av människohandlare och människosmugglare förblir en prioritet och välkomnar övergången till det första steget i den andra etappen av EU:s militära insats i södra centrala Medelhavsområdet, Eunavfor Sophia, om det öppna havet, i enlighet med artikel 2.2 b i i beslut (Gusp) 2015/778,
– SOM NOTERAR att det finns ett stort antal ursprungs- eller transitländer och ett antal olika bakomliggande orsaker till och former av människosmuggling, och betonar behovet av ett sektorsövergripande samarbete med tredjeländer,
UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA att
– påskynda processen med systematisk registrering, bland annat fingeravtryckstagning av tredjelandsmedborgare som olagligen korsar gränsen enligt Eurodacförordningen, och att genomföra systematiska säkerhetskontroller med hjälp av relevanta databaser, särskilt SIS II, Interpols databaser, VIS och nationella polisdatabaser, med stöd av Frontex och Europol,
– fasa ut icke-biometriska, icke maskinläsbara identitetshandlingar och uppdatera identitetshandlingar i linje med Icaos rekommendationer för att motverka sekundära förflyttningar inom EU,
– samarbeta med kommissionen för att säkerställa att insamlingen och utbytet av tillförlitlig, uppdaterad och jämförbar kriminalstatistik om människosmuggling utökas, bland annat genom en utvidgning av Eurostats befintliga insamling av kriminalstatistik till att omfatta uppgifter om människosmuggling, med stöd av relevanta EU-organ, i enlighet med EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter,
– dra optimal nytta av de informationssystem som finns samt av offentliga uppgifter,
plattformar och partnerskap med sociala medieföretag, och alla andra tillgängliga instrument för att samla in, dubbelkontrollera och utbyta smugglingsrelaterade uppgifter och använda dessa system för att analysera förutsebara migrantflöden och därpå följande
smugglingsverksamhet,
– till fullo delta i EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet och speciellt EU:s prioriterade brott "underlättande av illegal invandring" och att till fullo utnyttja de resurser som gjorts tillgängliga genom den operativa åtgärdsplanen om olaglig invandring enligt Europeiska sektorsövergripande plattformen mot brottshot (Empact), i enlighet med överenskommelsen i ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten och utbyta all relevant information, inbegripet uppgifter från sociala medier,
– stärka samarbetet med Europol, i synnerhet genom att dela tillförlitlig och uppdaterad information och underrättelser om människosmuggling och genom att aktivt samarbeta med Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling,
– till fullo samarbeta med Eurojust i den nyligen inrättade temagruppen mot
människosmuggling och dra full nytta av tillgängliga instrument, såsom samordningsmöten och samordningscentraler, gemensamma utredningsgrupper och de finansieringsmöjligheter som finns tillgängliga inom ramen för Eurojust,
– intensifiera finansiella utredningar i fall av människosmuggling i syfte att samla in bevis, kartlägga kriminella organisationer, identifiera, frysa och beslagta vinning av brott från smugglare och andra personer som underlättar människosmuggling, samt att säkerställa att relevant kunskap, relevanta redskap och relevant expertis görs tillgängliga för brottsutredare och rättsliga myndigheter som har erhållit särskild utbildning, så att utredningarna av
relevanta fall av människosmuggling rutinmässigt och på ett tidigt stadium kan åtföljas av sektorsövergripande finansiella utredningar,
– samarbeta med den privata sektorn, i synnerhet transportsektorn, och andra berörda aktörer, beroende på deras respektive roller och resurser, i en dialog inom hela EU för att utforska befintlig och utveckla ny bästa praxis, uppförandekoder och riktlinjer för att förebygga människosmuggling och hantera därmed sammanhängande risker, i samarbete med Europeiska kommissionen,
– stärka effektivt och hållbart återvändande av migranter som inte är berättigade till internationellt skydd i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, och i nära samarbete med kommissionen och alla relevanta berörda aktörer, inbegripet genom att öka samarbetet med tredjeländer som utgör ursprungs- och transitländer, för att upprätthålla trovärdigheten för EU:s migrationspolitik och hindra människosmuggling,
– öka medvetenheten om risken för irreguljär migration och människosmuggling hos
allmänheten, sårbara grupper och yrkesverksamma som skulle kunna komma i kontakt med smugglade migranter genom att exempelvis utveckla motargument i medierna och utbyta bästa praxis; dessa kampanjer bör riktas till specifika grupper och innehålla ett väl avvägt budskap, och eventuellt vända sig till diasporagrupper,
– avsevärt öka det sektorsövergripande samarbetet inom medlemsstaterna, gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater och EU:s organ samt samarbete med tredjeländer mot människosmuggling, mer specifikt med Turkiet och västra Balkan, genom att exempelvis öka informationsutbytet, antalet parallella och gemensamma utredningar av människosmuggling och att stimulera sektorsövergripande deltagande i de utredningarna, till exempel genom att engagera gränsbevakningspersonal,
– ytterligare främja samarbetet med ursprungs- och transitländer, inbegripet genom
samarbetsplattformar och högnivådialoger om migration, och i samarbete med de behöriga myndigheterna i de berörda tredjeländerna, och i synnerhet främja initiativ och
kapacitetsuppbyggnadsprojekt i syfte att bekämpa människosmuggling,
– säkerställa att tillräckliga resurser och ett enhetligt mandat ges till de enda kontaktpunkterna för att främja operativt samarbete avseende smuggling av migranter, som efterlystes i EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter och begärdes av rådet i dess slutsatser av den 9 november 2015; detta behöver vara i linje med befintliga strukturer för att främja en mer effektiv samordning mellan och inom medlemsstaterna, för att uppnå ett snabbt och fullständigt genomförande av nätverket av gemensamma operativa kontaktpunkter,
UPPMANAR KOMMISSIONEN att
– samarbeta med medlemsstaterna för att säkerställa ett effektivt genomförande av EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter och stödja medlemsstaternas samarbete mellan alla relevanta migrationsmyndigheter, brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, inbegripet genom projekt i syfte att undanröja praktiska hinder, såsom språkbarriärer, mellan alla relevanta aktörer,
– använda relevanta finansiella instrument på EU-nivå, och särskilt Madad-fonden, vilken inrättats med anledning av Syrienkrisen, förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika och flyktingfaciliteten för Turkiet, för att hantera push- och pullfaktorer för människosmuggling, exempelvis genom att stödja en mer proaktiv roll för ursprungs- och transitländer genom att samla in, utbyta och analysera information och genom utredning och lagföring av
människosmugglare,
– bistå medlemsstaterna med att inrätta ett nätverk av enda kontaktpunkter för att främja
operativt samarbete avseende människosmuggling i syfte att säkerställa en enda kontaktpunkt och underlätta gränsöverskridande samarbete och utbyte av fullständig och korrekt
information mellan medlemsstaterna samt se till att medlemsstaterna stärker sitt samarbete mellan tjänsteavdelningar på nationell nivå,
– delta i en EU-omfattande dialog med medlemsstaterna och den privata sektorn, framför allt transportsektorn, och andra berörda parter, beroende på deras respektive roller, begränsningar och kapacitet, för att utveckla, undersöka och utbyta bästa praxis, uppförandekoder och riktlinjer i syfte att förhindra människosmuggling och hantera därmed sammanhängande risker,
– se till att genomförandet av pilotprojekten om informationskampanjer i Etiopien och Niger, i fråga om riskerna för irreguljär migration, förstärks samt så snart som möjligt se över
pilotprojektens resultat tillsammans med de berörda medlemsstaterna och organen i syfte att genomföra informationskampanjer i andra ursprungs- och transitländer,
– fortsätta att utveckla och garantera genomförandet av den informationsstrategi som fastställts av arbetsgruppen för information till migranter samt att, inom ramen för denna, främja samarbete med EU:s offentliga medier som bedriver verksamhet på internationell nivå, särskilt de medier som redan tillhandahåller nyheter och informationstjänster på nationella språk i tredjeländer som utgör ursprungs- och transitländer för migranter, i synnerhet i Nordafrika och Mellanöstern,
– garantera att man i samarbete med berörda organ kartlägger hur sociala medier används för människosmuggling,
– stödja samarbetsplattformar i tredjeländer i linje med åtgärdsplanen mot människosmuggling, framför allt i samband med utstationering av europeiska sambandsmän för migration, samt genom kommissionens tillgängliga finansieringsprogram ge finansiellt stöd till samarbete på det rättsliga och rättsvårdande området i tredjeländer som utgör ursprungs- och transitländer,
UPPMANAR DE RELEVANTA EU-ORGANEN att
– förstärka samarbetet mellan olika organ och då främst inrikta sig på synergier mellan alla de berörda organens verksamhet och på informationsutbyte med hjälp av EU:s kontaktgrupp för organ med ansvar för frågor som rör människosmuggling (framför allt Europol, Eurojust, Frontex, FRA, Cepol och Easo),
– 1) se till att Europeiska centrumet för bekämpning av människosmuggling kan fungera som huvudsaklig informationscentral och samordningsenhet inom Europol när det gäller
människosmuggling och att människosmuggling tas upp inom befintliga plattformar och i enheter som inrättats för att bekämpa organiserad brottslighet, inklusive ekonomisk
brottslighet, 2) se till att centrumet senast i slutet av våren 2016 utstationerar tjänstemän för att öka stödet till behövande medlemsstater, 3) se till att Europol i samarbete med
medlemsstaterna utvecklar och genomför ett koncept med utstationering av gästande tjänstemän till hotspots som ett stöd i kontrollprocessen, framför allt genom att förstärka de sekundära säkerhetskontrollerna, och 4) se till att centrumet i samarbete med enheten för anmälan av innehåll på internet, som ett komplement till andra aktörers nuvarande
verksamhet, stöder utvidgningen av befintliga och framtida samarbetsplattformar med sociala medier och internetleverantörer samt med finansinstitut (Europol),
– se till att den nyligen inrättade temagruppen inom Eurojust för frågor som rör
människosmuggling strävar efter att i) stödja de behov som finns vad gäller lagföring, inklusive genom att utbyta lämplig information (såsom pågående utredningar, riktlinjer för utredningar och banbrytande rättspraxis) i tid, ii) identifiera och analysera hinder med avseende på lagföring och rättsligt samarbete – däribland hinder rörande fastställandet av jurisdiktion, framför allt på öppet hav, skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller definitionen av människosmuggling, tillämpningsområdet för det "humanitära undantaget"
samt insamlingen, lagringen och utbytet av lämpliga uppgifter och bevis och dessas tillåtlighet – och iii) förbättra användningen av EU:s rättsliga instrument och internationella rättsliga instrument, även i syfte att identifiera möjliga rättsliga och praktiska brister för dessa instrument (Eurojust),
– i samarbete med kommissionen se till att man på EU-nivå kartlägger befintliga utbildningsmöjligheter inom området för motverkande av människosmuggling för att identifiera behov och lämpliga lösningar (Cepol, FRA, Europol, Frontex och Eurojust), – se till att alla organ fortsätter att anordna sektorsövergripande utbildningar, inklusive
utbildningar rörande grundläggande rättigheter och utveckling av riskprofiler, om
människosmuggling och att dessa utbildningar är öppna för alla tjänstemän som aktivt deltar i kampen mot människosmuggling, inklusive poliser och andra brottsutredare, tjänstemän vid invandringsmyndigheter och gränskontrolltjänstemän, för att främja en gemensam europeisk strategi (Europol, Cepol, Frontex, FRA och Eurojust),
– hjälpa medlemsstaterna med att proaktivt använda finansiella utredningar i fall av
människosmuggling, dela kunskap och öka medvetenheten om finansiella utredningar för att samla in bevis, kartlägga kriminella organisationer, samla in finansunderrättelser, identifiera vinning av brott samt frysa och beslagta vinning av brott från smugglare och andra personer som är underlättar människosmuggling, även i samarbete med tredjeländer och alla berörda parter, såsom berörda finansunderrättelseenheter, banker och anknutna privata enheter (Europol och Eurojust),
– garantera ett snabbt genomförande av det operativa avtalet mellan Frontex och Europol, som undertecknades i december 2015, för att förbättra informationsutbytet om människosmuggling (Europol och Frontex),
– förbättra samarbetet med tredjeländer, framför allt med Turkiet och västra Balkan, för att vid behov bistå medlemsstaterna i deras operativa samarbete, såsom gemensamma utredningar eller gränskontrollinsatser.
