Lyssna mer till barnen
– En av positiva upptäckterna i mitt jobb är barnens beredskap att berätta om saker som gäller dem.
Det säger barnombudsmannen Maria Kaisa Aula och konstaterar att vuxna måste få ännu bättre beredskap för att lyssna till barnen.
– Barnen har bra koll på de grundläggande sakerna här i livet och hur de borde vara – vi vuxna glömmer ibland bort vad det är som egentligen är viktigt.
Maria Kaisa Aula har arbetat som barnombudsman i fyra års tid och är den första
barnombudsmannen i Finland. Till barnombudsmannens uppgifter hör att vara barnens talesman, att lyfta fram olägenheter i samhället som gäller barnen och fungera som brobyggare i samhället.
FN:s konvention om barnens rättigheter utgör grunden för barnombudsmannens arbete och hon följer upp hur barnens rättigheter tas till vara i samhället, t.ex. i politiska beslut och lagstiftning.
Foto: SHM/ Ilkka Karhu
Barnen kan få det bättre
FN:s konvention om barnens rättigheter fyller 20 år i november och nästan alla länder i världen har ratificerat konventionen. Trots det förverkligas barnens rättigheter inte till fullo överallt, t.ex.
är det bara ett tjugotal länder som har förbjudit användningen av aga som uppfostringsmetod i
lag. På många håll utnyttjas barn också grovt, t.ex. i form av barnarbetskraft, som barnsoldater men också inom porrindustrin.
I Finland är situationen förstås mycket bättre. Konventionen om barnens rättigheter beaktas i vår lagstiftning och barnens rätt att påverka och bli hörda finns inskriven i vår grundlag. Men när det gäller verkställandet av lagarna finns det saker att förbättra, konstaterar Aula.
– Det finns t.ex. stora skillnader mellan de tjänster som riktas till barn, t.ex. rådgivning och andra hälsovårdstjänster, i både kvaliteten och tillgången då man jämför kommuner med varandra.
En lösning på det här är att skapa gemensamma normer för hurdan servicen ska vara och Aula konstaterar att det arbetet redan pågår, t.ex. tar den nya barnskyddslagen noggrant upp hurdana processerna ska vara.
– Frågar man barnen själva vad de skulle önska sig, så är svaret tid. En sak som oroar många barn är att de är mycket ensamma. De önskar sig mera tid med föräldrarna och färre gräl, berättar Aula.
– Barnen behöver vuxna som finns till hands. Alltid kommer barnen inte att tänka på de där viktiga sakerna som det vill tala om just då föräldern har tid för s.k. kvalitetstid, därför är det viktigt att vara närvarande så mycket som möjligt. Det här gäller inte bara yngre barn, utan också tonåringar behöver föräldrar som finns tillgängliga. Barnen talar nog säkert ändå hellre med mamma eller pappa än med skolhälsovårdaren, säger Aula.
Maria Kaisa Aula förespråkar också varmt gemensamma måltider, där familjen kan sitta ner och diskutera vad som är på gång. Men så som vardagen ser ut i många familjer är det kanske inte nödvändigtvis middagen som är den gemensamma stunden utan den kan också vara på morgonen eller kvällen.
– En tredje sak som oroar mig är att barnens liv är för prestationsinriktat. Det gäller dels skolan, som är mycket kunskapsbaserad, men också hobbyerna fokuserar många gånger på prestationer.
Barnen har rätt att leka och vara sorglösa och glada.
Våld i familjen
Artikel 19 i barnkonventionen säger att barn ska skyddas mot alla former av våld, försummelse och utnyttjande. Finland har haft en lag som förbjuder barnaga som uppfostringsform sedan 1984 och Maria Kaisa Aula berättar att på lång sikt har våldet mot barn minskat.
– Men det är det ”lindriga våldet” som har minskat, konstaterar hon. Det hårdare våldet mot barn har inte minskat.
En annan sak som man fäster mer uppmärksamhet vid i dag är det våld som barnen bevittnar i familjerna, tidigare förstod man inte hur mycket det skadar barn. Hur många barn som utsätts för den typen av våld är svårt att säga, eftersom det är en sak som är svår att undersöka. Men det finns undersökningar som visar att kring 17 procent av de finländska barnen har sett och hört våld i sitt hem.
Men undersökningar om var barn kommer i kontakt med våld har också visat att barn ännu oftare kommer i kontakt med våld utanför hemmet än i hemmet.
– Det förekommer våld också på barnens fritid, t.ex. i form av olika uppgörelser mellan barn. Det är klart att all lek och allt kiv inte är våld – men så fort det är fråga om att någon är i underläge och någon utövar makt är det fråga om våld.
När det gäller barnen säger Aula att det är viktigt att tala om våld och poängtera att våld aldrig är tillåtet. Hon efterlyser också mera stöd till föräldrar.
– Det finns inte så många föräldrar som uppfostrar sina barn med våld, men tillräckligt.
Ofta är det våld som förekommer i uppfostran tillfälligt, föräldern brusar upp och kanske slår sitt barn. Sådana reaktioner kan bero på att föräldern är trött eller mår dåligt.
– Samhället borde i högre grad än nu stöda föräldrarna, t.ex. stöd för att uppfostra barn på ett positivt sätt. I många kommuner är förlossningsförberedelserna de enda kurserna som erbjuds, men egentligen borde föräldrar gå i föräldraskola ända tills barnen är tonåringar, säger Maria Kaisa Aula.
– Dessutom behövs andra stödformer, t.ex. hemtjänst för familjer. Ibland tryter föräldrarnas ork och då kunde hemtjänst vara en bra lösning – tyvärr skars hemtjänsten till familjer i hög grad bort under den senaste ekonomiska depressionen. Det ledde till ännu större kostnader för kommunerna senare. Jag hoppas att beslutsfattarna minns det här då de fattar beslut i dag.
Skilsmässobarn utsatta
En annan grupp barn som Aula i sitt arbete har upptäckt att skulle behöva mer stöd och hjälp är skilsmässobarnen.
– Den service familjerna får från t.ex. kommunen är väldigt inriktad på juridik och förvaltning Man talar om barnatillsyningsmän, umgängesrätt och underhållsbidrag, men egentligen inte alls om hur barnen upplever situationen och hur de mår, konstaterar Aula. Barnen är egentligen ganska osynliga i hela processen.
Aula menar att stödet borde sättas in redan tidigare och inte först då skilsmässopapperen lämnas in.
– Egentligen borde man ha ett rådslag i samband med skilsmässor. Vid ett rådslag skulle
föräldrarna sitta ner med en utomstående för att diskutera barnens vardag – hur ska den se ut för att fungera på bästa sätt. Det optimala skulle vara att den person föräldrarna diskuterar med vid rådslaget också skulle ha intervjuat barnen.
Aula säger att det inte nödvändigtvis behöver vara fråga om enskilda rådslag, utan att de också skulle kunna fungera som gruppverksamhet.
– Vi har många organisationer som ordnar diskussionsgrupper och andra former av kamratstöd för frånskilda personer och skilsmässobarn. Men den verksamheten är ofta projektbetonad, konstaterar Maria Kaisa Aula. Den borde bli mer etablerad och det är en av de saker jag kommer att jobba för bl.a. i samarbete med Centralförbundet för barnskydd. Det finns ett stort behov av den här typen av tjänster i vårt samhälle – det är alla de samtal vi får kring skilsmässofrågor ett bevis på.
Text: Jaana Hagelberg
Fakta om barnkonventionen
Konventionen om barnens rättigheter antogs av Förenta nationernas generalförsamling 1989.
Finland ratificerade barnkonventionen 1991.
Barnkonventionen har inte ratificerats av Somalia och USA.
Enligt konventionen räknas alla människor under 18 år som barn.
Barnkonventionens tre nyckelord:
Protection – barn har rätt till särskilt skydd och speciell omvårdnad Provision – barn har rätt till tillräcklig andel av samhällets resurser
Participation – barn har rätt att med beaktande av ålder och mognad delta i beslutsfattande som gäller dem själva.
