Remissvar: Ds om energieffektivisering och energismart bebyggelse (Ds 2005:51)

(1)

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 103 33 Stockholm

Stockholm den 21 december 2005

Remissvar: Ds om energieffektivisering och energismart bebyggelse (Ds 2005:51)

Föreningen Sveriges Energirådgivare uppfattar skrivelsen, DS 2005:51, som en uppföljning av Miljövårdsberedningens PM om ”Strategi för en energieffektiv bebyggelse” men att den begränsats i sitt uppdrag och, som man själv framhåller, inte ger ett heltäckande förslag utan att ett sådant skall lämnas i en senare proposition. Det är bra att denna begränsning framhålls tydligt men det gör det också svårt att bedöma värdet av innehållet ty det framgår inte lika tydligt var gränserna dragits.

Vår utgångspunkt är att miljövårdsberedningens förslag är i allt väsentligt bra (se bilaga) och bör genomföras och att DS 2005:51 sålunda bara har till uppgift att belysa några detaljer i

huvudförslaget.

I bakgrundsteckningen (avsnitt 1) är det bra att man noterar vid vilka olika tillfällen och möjligheter de olika aktörerna har att påverka energianvändningen och byggnadernas egenskaper. Sådana analyser är väsentliga för förståelsen av skeenden och utvecklingen av styrmedel. Vi vill emellertid (utan att gå in på detaljer) påpeka att sådana analyser kan och bör fördjupas väsentligt för att vara till verklig nytta.

Energieffektivitet är inte en produkt utan en egenskap bland flera hos produkterna. Och

energiegenskaperna är mera sällan föremål för stort intresse för den som beslutar om köp. Man bör problematisera frågorna om vem som väljer vad och på vilka grunder samt låta sådana studier vägleda utformningen av styrmedel och redskap och inte bara anta att människor beter sig

ekonomiskt rationellt om de yttre förutsättningarna ges. Marknaden är ett överlägset instrument för genomförande av åtgärderna om bara förutsättningarna anpassas till marknadsaktörernas sätt att fungera i sin egenskap av människor och inte bara som teorins konsumenter.

Åtgärdskapitlet (3) uppfattar vi som ett välvilligt men alltför tamt försök att gå

miljövårdsberedningens förslag till mötes. Detta hade ett brett anslag till omställning av

energisystemet under det att förslagen i Ds 2005:51 förfaller oss alltför kortsiktiga och begränsade.

Sett i ljuset av det kommande energitjänstedirektivet vore det värt att överväga att göra en samlad bedömning av vilka åtgärder som leder till totalt lägsta kostnad för ”energinyttan” med beaktande av både energianvändning och energitillförsel, en så kallad” least-cost assessement”. På grundval av en sådan skulle det vara enklare att bedöma både på vilken nivå målsättningen borde ligga och vilka åtgärder som ger störst utbyte för insatta medel. Man skulle också få ett underlag för de planer som skall levereras inom ramen för EU-direktivet. Detta skulle kunna innebära att man t.o.m. kan överträffa de minimi-mål som EU ställer!

Målet om minskning av energianvändningen (3.1) formuleras som ett ”intensitetsmål” (lägre energiförbrukning per ytenhet) men de exempel som miljövårdsberedningen hänvisar till är

”absolutmål” (lägre total förbrukning). Där tar man hänsyn även till ökningar i bebyggelsens omfattning. I formuleringen av målet finns även en hänvisning till förnybar energi, men uttryckt som ett påstående och inte som ett mål. Slutligen nämns att man vid uppföljningen av målen bör

(2)

EnergiRådgivarna__________________________________________________________________

__

EnergiRådgivarna Styrmansgatan 19, 5 tr. Tel: 08-6623245 E-post: kansliet@energiradgivarna.com 114 54 Stockholm Fax: 08-6673282 Webadress: www.energiradgivarna.com

2 använda viktningsfaktorer för olika energislag för att spegla miljöpåverkan och förluster i

överföringen

Vi menar att en samlad bedömning för energinyttan, som antytts ovan, bör göras så att målen kan utryckas också i absoluta tal och omfatta även tillförsel med förnybar energi. Viktningsfaktorer är ändamålsenliga men kan i strikt tillämpning leda till att ett beroende ersätts med ett annat.

Faktorerna bör väljas med hänsyn till alternativ vid marginell utbyggnad, t.ex. att elenergi viktas med 2,4 för att spegla primärenergitillförsel vid utbyggnad med kondenskraft.

I vårt yttrande över remissen ”Investeringsstöd för konvertering från direktverkande elvärme i bostadshus M2005/4020/E” uttryckte vi vår oro över att de åtgärder som föreslogs dels var statiska till sin natur (man köper loss kWh i stället för att skapa marknader för ny teknik), och dels bortsåg från att samtidigt som man konverterade små mängder elvärme så tillkom större mängder i

nybyggnader. Vi ser samma problem, både vad avser elvärmekonvertering och andra åtgärder, i denna promemoria. Miljövårdsberedningen hade ”marknadsomställning” som metod och anpassade sina åtgärdsförslag därefter. De åtgärder som denna PM föreslår är alltför passiva och innebär ingen radikal brytning i utvecklingen.

Målet om staten som föredöme (3.2) formuleras så att myndigheter skall vara ”ledande” i sin verksamhet samt ”verka för” förbättringar. Vår erfarenhet av formuleringar av detta slag är att de blir till intet förpliktigande.

Man hänvisar därutöver till ett Samverkansforum som samlar ägare av merparten av det statliga bebyggelsebeståndet och som har ett erfarenhetsutbyte sinsemellan, samt till Rådet för inköpsfrågor och Miljöstyrningsrådet, vilka skall införa ett särskilt mål som innebär att ”det alternativ väljs som är mest fördelaktigt med hänsyn till merkostnaden för inköpet och den minskade

energianvändningen under produktens tekniska livslängd”. Vi noterar med tillfredsställelse att man på detta sätt är beredd att knäsätta principen om livscykelkostnad (LCC): Dess tillämpning fordrar knappast några särskilda nya insatser eftersom riktlinjer för energieffektiv upphandling (ENEU) skapades redan 1994 och är, efter drygt 10 års tillämpning, kommersiellt använt och tillgängligt som ”LCCenergi”.

Vi menar att de åtgärder som föreslås är ändamålsenliga och kan tas i bruk omgående men att detta inte ersätter att man sätter upp ett kvantitativt mål som riktlinje för upphandlingen och att detta mål skall vara att upphandla från den ”bästa kvartilen”. Avvikelser kan givetvis göras om i ett specifikt fall om en LCC-kalkyl visar det motiverat.

Diskussionen om ekonomiska incitament till fastighetsägare, regelverk och individuell mätning (3.3-3.5) synes mera inriktade på att redogöra för sakläge än på att ge konkreta förslag. Vi gör följande reflexioner kring dessa ämnen:

1) Fastighetstaxering: En upptaxering av fastigheten med hänsyn till förbättrade energiprestanda har motiverats av att sådana fastighetsförbättringar innebär lägre

(3)

__

3 driftkostnader vilket påverkar byggnadens värde. I realiteten torde en sådan värdeökning kunna betvivlas, åtminstone som argument för val av hus i en köpsituation. Faktorer som läge, tillgång till service, grannskapskvalitet mm torde påverka köparen långt mera.

Vi menar att man bör allvarligt överväga att inte ge den negativa signalen till en fastighetsägare att åtgärder, som vidtas i ett gott syfte och med påtagligt positiva

samhällskonsekvenser, skall ”bestraffas” med ökad skatt. Om andra överväganden skulle väga tyngre till förmån för att behålla denna beskattningsprincip vill vi föreslå att den som genomför åtgärden ges andra fördelar, t.ex. permanent ROT-avdrag i skatten så länge fastigheten besitts av samma ägare. Eller tilldelning av utsläppsrätter som belöning för minskad miljöpåverkan. Rätter som ägaren t.ex. kan välja att makulera för att verkligen minska utsläppen. Eller att fastighetstaxeringens skatteuttag uppskjuts till dess att fastigheten överlåts.

2) Regelverk: Man menar att det finns skäl att skärpa kraven på eluppvärmda bostäder men förefaller tveka inför hur högt dessa krav kan ställas.

Vi menar att det resonemang som förs i skrivelsen i allt väsentligt är statiskt till sin natur och bortser från de tekniska möjligheter som utvecklas med både alternativ till elvärme i mindre skala och med energihushållningsteknik (passiv hus-standard). Dessa tekniska lösningar kan, och kommer att, bli väsentligt mera kostnadseffektiva med större volymer till följd av markandens lärprocesser. Om vi siktar till en omfattande förändring, såsom är fallet med Miljövårdsberedningens ansats, har vi att ta ställning till hur samhället kan utvecklas med morgondagens teknik snarare än dagens.

Det är värt att observera att lån- och bidragssystemet kan behöva kompletteras med sådana insatser som bereder vägen för nya tekniktillämpningar på sätt som diskuterats i

Miljövårdsberedningens förslag. Bidragsdiskussionen blir ofta förenklad när man inte närmare beaktat den dynamik som gäller för en marknadsomställning. I de fall marknaden startas och byggs upp till följd av de offentliga insatserna är det mera riktigt att tala om

”lärinvesteringar” för marknadens utveckling (Se ”Creating Markets for Energy Technologies” OECD/IEA 2003)

3) Individuell mätning: Man framhåller fördelarna med att brukare kan ha tillgång till information och debiteras efter faktisk användning av el, värme och varmvatten för att därmed ha incitament till åtgärder.

Vi delar denna uppfattning fullt och helt men vill framhålla att det inte gäller enbart kunskap om förbrukad mängd utan också konsekvenserna vid förbrukningen, t.ex. priset. Allvarliga ansträngningar måste göras så att användarna får sig presenterat ETT pris och EN räkning för både energi och distribution och därmed kan avgöra vad man tjänar på en ändrad

konsumtion. Priset bör därutöver vara helt rörligt och inte uppdelat i rörlig och fast del med olika benämningar beroende på från vilken del i överföringskedjan räkningen kommer.

(4)

__

4 I skrivelsen framhålls att insatserna för forskning om energianvändning och energismart byggande bör öka och att kunskapen om lösningar och tekniker bör ökas. Man pekar på de nyligen av

energimyndigheten tillskapade Utvecklingsplattformarna, och särskilt UPbygg, är lämpliga instrument för att formulera strategi, mål och insatser. Energimyndigheten säger själv om denna plattform att: ”Dagens styrmedel leder inte i tillräckligt hög grad till implementering av nya resultat. Ett sätt att erhålla resurseffektivitet i byggande och förvaltning är att studera hur

informationsteknologi kan nyttjas för att få samverkan mellan tekniska system, beteendefrågor och behov av information.”

Vi delar förhoppningen på denna Utvecklingsplattform och vill ytterligare understryka vikten av att kunskapen om byggande och teknikutveckling transporteras ut till praktikerna på fältet på ett ändamålsenligt sätt. Det nedlagda Byggforskningsrådet (BFR) med sina rapporter var mycket effektivt i detta avseende och bör kunna stå modell. Föreningen Sveriges Energirådgivare kommer också att skärpa sin verksamhet för att öka användning (implementering) av god teknik och av nya landvinningar. Vi deltar därför gärna mera aktivt i de processer som föreslås.

Man föreslår slutligen en energieffektiviseringskampanj med stark anknytning till genomförandet av energideklarationerna samt visar på Byggabodialogens inriktning att öka kompetens och deltagande.

Vi vill varmt tillstyrka dessa ambitioner men vill lika starkt framhålla att inriktningen skall vara praktisk och genomförandeorienterad snarare än lägga vikt på ”medvetandehöjning”. Vi uppfattar att acceptansen för energieffektivisering är hög men kunskapen om genomförande är låg.

Energideklarationerna kan erbjuda ”recept” på genomförande som sedan kan mötas av

EnergiEffektiviseringsFöretagen (som är en ny verksamhet inom FSE) med konkreta erbjudanden.

Hans Nilsson

Styrelseledamot Föreningen Sveriges Energirådgivare

(5)

__

5 BILAGA.

Miljövårdsberedningen föreslog en strategi med fyra ansatser:

A. Skapa en strategisk plattform genom att inrätta en beredning som tar fram en vision för ett energieffektivt Sverige och som sätter nationella mål som kan brytas ned på sektorer.

B. Stimulera teknikfronten genom att

- inrätta en funktion för utveckling och spridning av ny teknik - utveckla teknikupphandlingen

- förstärka forskning, demonstration och internationellt samarbete för att få marknadens medverkan i utvecklingen

C. Göra staten till en marknadsbrygga

- Statens fastigheter skall föregå och utmana andra aktörer, upphandla från den bästa kvartilen, göra Vattenfall till en spjutspets för energitjänster.

D. Stärka den breda implementeringen

- Skapa en motor för genomförandet, t.ex. med en effektiviseringsfond - Verka för effektivare och mera transparenta priser

- Utveckla de ekonomiska incitamenten i fastighetstaxering, lån, bidrag, klassificering, märkning, fondering mm

- Skärpa regler för planering och byggande så att effektivisering tillgodoses.

- Öka kunskapen genom rådgivning och utbildning