Äldre-
omsorgens värdegrund
Mat i livets slutskede
2016
Mat i livets slutskede
Att inte kunna äta kan väcka tankar om och oro inför döden.
Vid palliativ vård, när bot inte längre är möjligt, är syftet att lindra symptom, bibehålla funk- tion och ge stöd för optimal livskvalitet.
Vid vård i livets slutskede kan maten och situationen kring måltiden bli mycket laddade.
Frågan om att ge eller inte ge vätska och näring väcker ofta frågor och känslor, framförallt hos närstående, ibland också inom olika personalgrupper.
Personal ska kunna förklara för den äldre och närstående att kroppen nu har en begränsad
förmåga att tillgodogöra sig näring och att ett stort intag av fett och protein kan leda till illamående och andra obehag, men förlänger inte livet. Mål- sättningen är att undvika törst, hunger, illamående, kräkningar, andnöd och andra besvär samt göra närstående trygga inför situationen.
Det finns därför ingen anledning att påbörja åtgärder som syftar till att öka energi- och närings- intaget. Det är inte heller me- ningsfullt att väga den äldre eller börja med kost- och vätskeregist- rering. Att ge näringsdropp och vätskedropp när personen inte längre kan äta själv kan medföra svår belastning på den sköra kroppen och leda till ökad risk för akut vätskeansamling i lungorna och orsaka lungödem, andnöd, illamående och även risk för svullna ben. Dropp skall endast ges under en begränsad tidsperi- od, i en tidig palliativ fas, då det är motiverat av medicinska skäl.
Mat symboliserar hälsa och tillfrisknande vid sjukdom.
När man kan äta ordentligt igen efter sjukdom är man på väg att bli frisk. Men vid allvarlig, livshotande sjukdom och i livets slutskede förändras behovet av energi och näring successivt och upphör till slut helt. Det är kroppens naturliga sätt att avsluta livet och då finns inte längre den naturliga anledningen att äta.
Man dör inte därför att man slutar äta, man slutar äta därför att man skall dö.
Sokrates
Kurativ fas (botande fas) är tiden innan livshotande sjukdom och möjlighet finns att bota sjukdom.
Tidig palliativ fas (lindrande fas) kan pågå i flera år eller måna- der och målet är livsförlängning och god livskvalitet. Energi- och näringstät mat är viktigt för den äldres välbefinnande.
Sen palliativ fas, livets slutskede handlar om några veckor, dagar.
Livsförlängande behandling är inte längre aktuellt.
Vid demenssjukdom är det mycket svårt att upptäcka när den äldre kommer in i livets absoluta slutskede, då försäm- ringen ofta kommer smygande.
Ett vanligt tecken är felsväljning och att mat hamnar i lungorna, vilket kan resultera i lunginflam- mation.
Anpassa kostråden efter individ och fas
Vården ska utgå från vilken fas som den äldre befinner sig i och vätske- och näringstillförsel anpassas därefter.
Det kan dock vara svårbedömt att fastställa när kurativ
fas övergår till palliativ fas. Övergången mellan tidig
palliativ fas och sen palliativ fas innebär ofta att den
äldre blir illamående av större mängder protein och fett.
• Mjuk och lättuggad mat, t ex pannkaka, omelett, gröt med mjölk, soppor och kräm med mjölk, är lättare att äta när man är trött eller har dålig aptit.
• Mellanmål som är lättuggade eller flytande är t ex yoghurt, frukt- och bärsoppa, glass- drink, pannacotta, fromage.
• Ugnsbakad och kokt mat, lik- som kalla maträtter, fungerar bättre än stekt mat.
• Undvik starkt kryddad mat och syrliga livsmedel.
• Förändrad smakupplevelse kan göra att önskekosten inte alls smakar som man tänkt sig och blir en besvikelse istället.
• Lägg upp små portioner (äggkopps storlek).
• Se till att det finns färdig- lagade maträtter tillgängliga i kyl/frys.
• Klara, kalla drycker som juice, måltidsdricka, iste eller citron- vatten är bra alternativ.
• I drycker är det bra att an- vända förtjockningsmedel.
Dryck utan förtjockningsme- del ”känns” inte lika mycket i munnen och risken är större att man sväljer fel. Ibland är kolsyrade drycker bättre än vanligt vatten eftersom man känner ”bubblorna” i mun- hålan och svalget.
Lämplig mat och dryck
Det är lämpligare att servera dryck mellan måltiderna än till maten, då dryck och mat samti- digt spänner ut magsäcken.
Normala vätskemängder
kan leda till att den äldre blir svullen och får svårt att andas och kan medföra plågsamma symptom i form av hjärtsvikt eller lungödem.
Mat och näring inom palliativ vård handlar om att se hela människan och att maten kan bidra med livskvalitet.
Även om människor i livets slutskede inte behöver mat och dryck för att tillföra kroppen energi och näring inne- bär det inte att serveringen av mat ska upphöra eller är oviktig. Målet är att den äldre ska må så bra som möjligt och att minska stressen runt matsituationen. Maten bör serveras så aptitligt som möjligt, läggas upp vackert och presenteras på ett tilltalande vis.
Tips
• Ät och drick långsamt, små portioner
• Rostat bröd, skorpor eller kex på morgonen före upp- stigning
• Salt mat, t ex buljong, kaviar, inlagd sill, salta kex, chips
• Neutral mat, t ex gröt, avoka- do, keso, fil, yoghurt, äggröra
• Kall mat/dryck, t ex kalvsylta, rostbiff, mineralvatten, kallt te
• Vila efter måltiden med höjd huvudända minskar risk för uppstötningar
Undvik:
• Stora portioner av mat och dryck
• Alltför fet och proteinrik mat
• Starka dofter, t ex matos, lukt från stekt mat
• Favoritmaten
• Hastiga lägesändringar Det viktiga är att den äldre
väljer den mat som fungerar bäst och inte det som anses nyttigast. Tyngdpunkten bör ligga på kolhydrater, t ex gröt, fruktsoppor, bröd, grönsaker, osv och relativt lite av fet- och proteinrik mat.
Kosttillägg
Det finns ett stort utbud av in- dustritillverkade kosttillägg som kan användas inom den palliati- va vården. Behovet och toleran- sen av kosttillägg kan snabbt förändras och bör följas upp och utvärderas regelbundet.
Illamående
Det är vanligt att aptiten för- sämras vid sjukdom. Sjukdomen i sig, eller känslighet mot lukter och smaker, kan framkalla illa-
mående och kräkning. Många får i slutet av livet problem med att magsäcken tömmer sig långsamt efter måltid. I ett sådant skede gör framförallt fet- och proteinrik mat mer skada än nytta och kan leda till att den äldre blir illamåen- de och kräks. Det är kroppens signal som säger att nu behöver kroppen lättare former av mat och mindre mängder. Orsaken till illamåendet kan också vara smärta, förstoppning, läkemedel eller infektion.
Lindring vid illamående
Sen palliativ fas
När aptiten helt försvinner betyder det att kroppen inte förmår tillgodogöra sig mer nä- ring, ibland består dock törsten.
Det är en självklarhet att, in i det sista och så länge som den döende tar emot, ge någon form av vätska. Det kan räcka med några teskedar åt gången med täta mellanrum.
Upplever den äldre törst kan munvård, att fukta läpparna eller suga på isbitar, räcka för att få bort eventuell törstkänsla.
Fukta läpparna, tungan och munslemhinnan med några droppar vatten med hjälp av en munsvabb flera gånger i timmen. När man känner fukt på läpparna brukar man öppna munnen. Droppa lite vatten i mungipan med hjälp av ett sug- rör eller en spruta.
Muntorrhet är vanligt förekom- mande i livets slutskede. Om den svårt sjuke får mediciner
som ger muntorrhet är det extra viktigt att fukta munnen ofta. Fukt förebygger även svampinfektion i munslem- hinnan. Mat som innehåller mycket vätska och som smälter i munnen utan saliv kan under- lätta. Prova gärna något som kan smaka gott, t ex lite glass, sorbet, mosad frukt, lingonsylt, lite buljong eller låt den äldre suga på isbitar, fryst yoghurt i kuber eller frysta bär.
När medvetandet hos den äldre sjunker, står det klart att krop- pens livsfunktioner håller på att avstanna och att tiden som nu är kvar är mycket kort.
En del kan eller förmår inte att äta och dricka fram till döden, medan andra vill äta och dricka fram till sista timmarna. Vilken mat som fungerar kan variera stort, från dag till dag och ibland timme för timme. Nu är det extra viktigt att höra efter vad den äldre önskar äta och dricka, kanske enbart smakbitar och små klunkar med vätska.
Hörseln och känseln
är de sinnen som
finns kvar ända till
slutet
God munvård
Svampinfektion i munnen (upp- levs som plåtsmak) är vanligt i slutet av livet liksom mycket slem.
Fukta och torka ur munhålan med en munsvabb (avsedda pinnar med fastsatt skumgummitork).
• Berätta för den äldre vad du ska göra, även om han/hon är medvetslös.
• Undersök munhålan regel- bundet och ge god munvård när den äldre inte längre orkar borsta tänderna eller har sänkt medvetande.
• Borsta helst tänderna 1–2 ggr/dygn med en extra mjuk tandborste. Tag ut och rengör eventuella proteser.
• Torka ur hela munhålan med munsvabb.
• Smörj munhålan med saliver- sättning eller fuktbevarande gel eller spraya med vatten och matolja blandat i en pumpflaska. Fukta munhålan minst två gånger i timmen.
• Smörj läpparna med vaselin, cerat eller liknande.
