VI KUNDE KOMMUNICERA, MEN PÅ ETT ANNAT SÄTT

30  Download (0)

Full text

(1)
(2)

”VI KUNDE

KOMMUNICERA, MEN PÅ ETT ANNAT SÄTT”

EN INTERVJUSTUDIE OM

SJUKSKÖTERSKANS KOMMUNIKATION MED PATIENTER DÄR ETT GEMENSAMT SPRÅK SAKNAS

MARIA HOLGERSSON TOVE NILSSON

Holgersson, M & Nilsson, T. ”Vi kunde kommunicera, men på ett annat sätt”. En intervjustudie om sjuksköterskans kommunikation med patienter där ett

gemensamt språk saknas. Examensarbete i Vårdvetenskap 15 högskolepoäng.

Blekinge Tekniska Högskola: Sektionen för hälsa, 2008.

Bakgrund: Människors tillvaro baserar sig på relationer till andra och det är kommunikationen som utgör grunden för dessa relationer. Avsaknaden av ett gemensamts språk mellan sjuksköterska och patient upplevs som ett hinder för att ge vård av god kvalitet. På en akutmottagning träffar sjuksköterskorna, under en kort och intensiv period, ett stort antal patienter och gör en snabb bedömning och prioritering. För att det ska fungera måste sjuksköterskan förstå patientens

kommunikation.

Syfte: Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors kommunikation med patienter där ett gemensamt språk saknas, på en akutmottagning.

Metod: Författarna gjorde en kvalitativ intervjustudie på en akutmottagning.

Materialet analyserades inspirerade av Graneheim och Lundmans modell.

Resultat: I resultatet framkom följande kategorier: tillfredsställelse, frustration, när sjuksköterskan upplever att patientens integritet kränks, osäkerhet, att läsa av patienten, att använda sig själv som instrument och medel för att underlätta kommunikationen.

Slutsats: Förbättrad kommunikation mellan sjuksköterska och patient skulle kunna minska användandet av anhörigtolkar liksom känslorna av frustration,

integritetskränkning och osäkerhet, då samtliga är ett resultat av kommunikationsproblematik.

Nyckelord: Akutmottagning, kommunikation, patient, sjuksköterska, upplevelser.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING ... 1

BAKGRUND ... 1

Kommunikation... 1

Kultur ... 2

Akutmottagningen ... 2

Sjuksköterskans upplevelse ... 3

SYFTE ... 3

METOD ... 4

Urval ... 4

Planerat genomförande ... 4

Förberedelse ... 4

Genomförande ... 6

Dataanalys ... 6

Etiska överväganden och sekretess ... 7

RESULTAT ... 7

Sjuksköterskans upplevelser av kommunikationen ... 8

Tillfredsställelse ... 8

Frustration ... 9

När sjuksköterskan upplever att patientens integritet kränks ... 9

Osäkerhet ... 10

Sjuksköterskans hantering av kommunikationen ... 10

Att ”läsa av” patienten ... 10

Att använda sig själv som instrument ... 10

Medel för att underlätta kommunikationen ... 11

DISKUSSION ... 12

Metoddiskussion ... 12

Resultatdiskussion ... 15

SLUTSATS ... 18

REFERENSER ... 19

BILAGOR ... 21

(4)

1

INLEDNING

Patienter som söker vård på en akutmottagning och inte kan kommunicera med vårdpersonalen kan uppleva en känsla av utsatthet och frustration. Författarnas egna erfarenheter av att leva utomlands, och söka vård utan att behärska språket vittnar om detta. Det är svårt att förmedla vad som skett, var det gör ont och hur situationen upplevs. Det är frustrerande att inte förstå provsvar eller diagnos och det är lätt att uppleva maktlöshet och isolering i en sådan situation. Likaså är det svårt att förstå de uppmaningar och råd som ges av vårdpersonalen. De här

erfarenheterna väckte ett intresse hos författarna att studera hur kommunikationen i dessa möten upplevs av sjuksköterskan.

BAKGRUND

Människors tillvaro baserar sig på relationer till andra och det är kommunikationen som utgör grunden för dessa relationer (Nilsson &

Waldemarson, 1994). Då vårdpersonal möter patienter som invandrat till Sverige kan kommunikationsproblem uppstå på grund av att parterna inte talar något gemensamt språk eller att patienten delvis behärskar vårdpersonalens språk men inte förstår nyanserna i det (Hanssen, 1998).

Kommunikation

Kommunikation definieras enligt Nationalencyklopedins ordbok (1996) som överföring av intellektuellt innehåll med hjälp av viss typ av meddelelsemedel.

Ordets definition är enligt Eide och Eide (2006), att göra något tillsammans, göra någon annan delaktig i något, ha förbindelse med någon. Enligt Travelbee (2006) är kommunikation en kontinuerlig process – en upplevelse där människor

förmedlar sina tankar och känslor till varandra, både genom verbala och icke- verbala uttryckssätt. Nationalencyklopedin (2008-05-12) beskriver icke-verbal kommunikation som sådana kommunikativa signaler som till skillnad från de språkliga, verbala, inte förmedlas genom tal eller skrift. Icke-verbal

kommunikation inkluderar all form av kommunikation som inte är talade ord (Cohen, Rankin, Stuart & Sundeen, 1998). Icke-verbal kommunikation kan uttryckas på många olika sätt (Hanssen, 1998). Ansiktet är ett av de viktigaste uttrycksmedlen för icke-verbal kommunikation, det är framförallt ansiktet som avslöjar känslor som glädje, sorg, överraskning, rädsla eller ilska. Ögonkontakt är av stor vikt för samspel mellan människor och blicken är ett viktigt hjälpmedel vid etablering av kontakt med en annan person, samt för att kvarhålla dennes uppmärksamhet. I alla kulturer har gester en central plats i mellanmänsklig kommunikation. En del gester är allmängiltiga medan andra är mer kulturellt betingade (a a). Travelbee (2006) skriver att icke-verbala budskap även kan överföras med hjälp av tecken, symboler och bilder. Med det verbala språket går det att precisera, nyansera och ställa frågor när parterna inte förstår varandra (Thornquist, 2001). Icke-verbal kommunikation kan i viss utsträckning precisera, nyansera och förtydliga men saknar förmågan att klarlägga, förklara och

(5)

2

abstrahera. Icke-verbal kommunikation har därmed begränsningar i vad som kan utbytas i jämförelse med verbal kommunikation (a a).

Travelbee (2006) menar att kommunikation äger rum varje gång som

sjuksköterskan är tillsammans med patienten. Den äger rum både då de samtalar och då de är tysta, oavsett om de är medvetna om den eller ej. Kommunikation är en upplevelse man deltar i, och beroende på vad som kommuniceras kan

upplevelsen vara betydelsefull, meningslös eller frustrerande. Kommunikation är en dynamisk kraft som kan påverka graden av mellanmänsklig närhet i

vårdsituationer (a a). Med begreppet gemensamt språk menar författarna ett språk som båda parter behärskar. Enstaka ord eller uttryck betyder i det här fallet inte att parterna kan kommunicera på språket. Att personal eller patient bristfälligt kan uttrycka sig på till exempel engelska innebär inte heller att de har ett gemensamt språk. Författarna avser ej inkludera patienter som inte kan kommunicera på grund av ålder (t ex små barn), medvetandesänkning eller sjukdom (t ex demens eller stroke).

Alla människor identifierar sig med sitt modersmål och att använda det i en krissituation blir det mest naturliga (Hanssen, 1998). De språkkunskaper som brukar räcka i vardagslivet kan vara otillräckliga när patienten ska beskriva sin smärta eller ge intima detaljer om sitt tillstånd. Därtill kan den påfrestning som en sjukdom innebär minska patientens förmåga att utnyttja sina språkfärdigheter. För patienten är det mycket traumatiskt att vara utelämnad åt människor som inte talar hans eller hennes språk. Okända diagnostiska och terapeutiska åtgärder i den främmande miljön ökar otryggheten samtidigt som sjukhusvistelsen innebär att patienten är avskild från familj och andra som han/hon kan kommunicera med (a a).

Kultur

Många av de problem som uppstår i vården av icke-svensktalande personer har sin grund i kulturella skillnader. Vårdpersonalen får dock inte bli så upptagna av kulturella skillnader att de glömmer bort individuella skillnader (Hanssen, 1998).

Då kulturell tillhörighet diskuteras måste hänsyn tas till individens sociala klass, utbildningsbakgrund, om personen härstammar från landsbygd eller stad, är religiös eller sekulariserad. Det är därför nästan omöjligt att beskriva vad en kultur är (Olsson, 2007). Invandrare eller flyktingar som kommer till Sverige är ingen homogen grupp utan unika individer med varierande bakgrund. Det enda som de har gemensamt är att de har utvandrat och att de inte talar svenska (Rydmark-Venegas, 2001). Travelbee (2006) menar att alla interaktioner liknar varandra men samtidigt är olika, därför är det inte möjligt att utveckla regler och procedurer för mellanmänskliga interaktioner. Den enskilda patienten ska bli bemött med respekt och omsorg som den individ han eller hon är (Hanssen, 1998). Författarna avser i sin studie inte innefatta kulturella skillnader, utan kriteriet för vår studie är att patient och sjuksköterska inte talar något gemensamt språk.

Akutmottagningen

Patient definieras i Nationalencyklopedins ordbok (1996) som en person som är föremål för medicinsk eller psykiatrisk behandling. I studien avses med begreppet patient de personer som söker somatisk vård på en akutmottagning. En

(6)

3

akutmottagning karakteriseras av att det är hög omsättning av patienter och ett snabbt arbetssätt (Wikström, 2006). Sjuksköterskorna träffar under en kort och intensiv period ett stort antal patienter. Sjuksköterskan som tar emot patienten gör en snabb bedömning och prioritering, utifrån symtomen och orsaken som

patienten söker för (a a). För att det ska fungera måste sjuksköterskan förstå patientens kommunikation (Travelbee, 2006). I akuta situationer kan det dock vara svårt att få tag på tolk tillräckligt snabbt, särskilt svårt kan det vara vissa tider, till exempel helger och nätter och för ovanliga språk (Cioffi, 2003). Då tolk ej finns att tillgå använder sjuksköterskorna sig av flerspråkiga medarbetare, anhöriga, kroppsspråk och andra hjälpmedel såsom bildtolkböcker (Boi, 2000;

Cioffi, 2003). En bra anamnes är förutsättningen för att patienten ska handläggas på rätt klinik och senare få rätt medicinsk diagnos (Wikström, 2006). Anamnesen i kombination med kliniska erfarenheter och teoretiska kunskaper ligger till grund för prioriteringen av hur snabbt patienten ska handläggas (a a). I två svenska studier (Ozolins & Hjelm, 2003; Hultsjö & Hjelm, 2005) framkommer det att språkliga hinder upplevs som problematiska av de intervjuade sjuksköterskorna och försvårar möjligheten att inhämta rätt patientdata och anamnes. När en första omvårdnadsbedömning ska göras av en icke-svensktalande patients behov upplever sjuksköterskorna att ett tungt ansvar vilar på dem (a a).

Sjuksköterskans upplevelse

Både sjuksköterskor och patienter är medvetna om de hinder som föreligger, och riskerna som de kan leda till, då ett gemensamt språk saknas (Cioffi, 2006).

Tidigare forskning från Danmark (Michaelsen, Krasnik, Nielsen, Norredam, &

Torres, 2004) visar att 40 % av vårdpersonalen inte upplever sig kunna tillgodose invandrade patienters behov och att 59 % av sjuksköterskorna inte anser att kommunikationen i deras senaste möte med dessa patienter var tillfredsställande.

Nära 60 % av den tillfrågade vårdpersonalen upplever att invandrarpatienterna inte förstår råd och information (a a). Även Ozolins och Hjelm (2003) beskriver hur sjuksköterskor upplever det som svårt att ge rätt information till patienten samt att veta om denna uppfattas korrekt. Att sjuksköterska och patient inte har något gemensamt språk upplevs som ett hinder för att ge vård av god kvalitet, det visar Bernard m fl (2006) som i sin studie intervjuat sjuksköterskor på en

akutmottagning. Det är alltså inte bara patienten som blir lidande i möten där ett gemensamt språk saknas, även sjuksköterskor upplever det svårt. Författarna vill beskriva hur sjuksköterskor kommunicerar med patienter där ett gemensamt språk saknas.

SYFTE

Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors kommunikation med patienter där ett gemensamt språk saknas, på en akutmottagning.

(7)

4

METOD

Författarna valde att genomföra sitt examensarbete som en kvalitativ

intervjustudie på en akutmottagning i södra Sverige. Syftet med denna typ av forskningsintervju är att erhålla kvalitativa beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka deras mening (Kvale, 1997). Patel och Davidson (2003) beskriver syftet med den kvalitativa intervjun som att upptäcka och identifiera egenskaper och tillstånd hos något, till exempel den intervjuades livsvärld eller uppfattningar om något fenomen.

Urval

Fem sjuksköterskor valdes ut för intervju, vilket ansågs vara ett lagom antal intervjupersoner för en studie av den här storleken. Kvale (1997) skriver att 5-25 intervjuer kan ses som relevant. Huvudkriteriet var att intervjupersonerna hade erfarenhet av möten med personer där ett gemensamt språk saknades.

Intervjupersonerna skulle helst ha varit verksamma som sjuksköterskor på akutmottagningen, med fast anställning eller långtidsvikariat som kan likställas med fast anställning, under minst två år. Detta för att intervjupersonerna skulle ha erfarenhet av arbetet på en akutmottagning liksom att de skulle ha haft möjlighet att uppleva flera möten med patienter där ett gemensamt språk saknas. Ingen hänsyn togs till ålder och kön på intervjupersonerna då sådana avgränsningar inte ansågs vara av relevans för syftet.

Planerat genomförande

Intervjuerna var tänkta att vara halvstrukturerade med ett antal frågeområden och en intervjumall som grund. Enligt Dahlberg (1997) är syftet med denna

intervjuform är att utveckla intervjun som en dialog och på så sätt förstå den intervjuade genom att be denne fördjupa sig i sitt resonemang och berätta om företeelsen så utförligt som möjligt. Intervjumallen upprättas för att försäkra att samma innebörd finns i frågorna till samliga intervjupersoner. Inledningsvis ställs en ingångsfråga av öppen och berättande karaktär, samma fråga ställs till samtliga deltagare, för att bestämma de yttre ramarna, avgränsa intervjuområdet och öppna upp för fortsatt dialog. Följdfrågor ställs beroende på hur intervjun fortlöper (a a).

Ingångsfrågan i studien skulle vara ”beskriv ett upplevt möte med en patient där ett gemensamt språk saknas”. Exempel på övriga områden som skulle behandlas under intervjun var:

Beskriv vad som var positivt/svårt i det här mötet.

Beskriv hur du upplever kommunikationen då ett gemensamt språk saknas.

Beskriv hur du upplever din roll som sjuksköterska i mötet med en patient där ett gemensamt språk saknas.

Vad tror du skulle kunna göras för att förbättra förutsättningarna för dessa möten.

Förberedelse

Kontakt togs med verksamhetschefen på akutkliniken för godkännande av studien (Bilaga 1). Därefter genomfördes pilotintervjuer. Detta för att testa frågorna och tekniken samt som övning för författarna då de tidigare inte genomfört några intervjuer. För att lära sig intervjua räcker det inte med att läsa om hur intervjuer

(8)

5

ska genomföras, det viktigaste sättet att lära sig är genom praktik, att själv intervjua (Patel & Davidson, 2003; Kvale, 1997). Genomförande av

pilotintervjuer före de egentliga intervjuerna ökar möjligheten för ett tryggt och stimulerande samtal. Om författarna känner sig trygga med tekniken och i sin roll som intervjuare förbättras även förutsättningarna för de slutliga intervjuerna (aa).

Pilotintervjuerna skulle visa på om frågorna uppfattades av intervjupersonerna så som författarna önskade, samt ge riktlinjer för vilka följdfrågor som kunde behöva ställas för att inrikta intervjun mot syftet. Pilotintervjuer ger möjligheter att justera frågornas innehåll, antal och formuleringar så att intervjun fungerar så bra som möjligt under själva studien (Patel & Davidson, 2003). Personerna i

pilotintervjuerna var alla verksamma inom vården. Den första intervjun visade på svårigheter att få tillräcklig information av pilotintervjupersonen (p1) varvid frågorna ändrades till att omfatta följande tre teman, en omvårdnadssituation, hur kommunikationen upplevdes samt hur intervjupersonerna upplevde sin

sjuksköterskeroll. Följdfrågor att ställa vid behov för att styra intervjun mot studiens syfte utformades också (Bilaga 2). Även en tydligare strukturering av intervjuarens respektive bisittarens uppgifter under intervjun gjordes. Intervjuaren ställde frågorna, följdfrågorna och var den som kommunicerade med

intervjupersonen. Bisittaren skötte den tekniska apparaturen, lyssnade in svaren och kontrollerade dessa mot en i förväg uppgjord lista på nyckelämnen som önskades behandlas under intervjun. Vidare noterade bisittaren alla kroppsliga gester som intervjupersonerna gjorde samt antecknade om det var något svar som författarna ville få utvecklat. Då intervjuaren upplevde frågorna som uttömda gick ordet vidare till bisittaren som då ställde eventuella tilläggsfrågor om något av nyckelämnena inte uppkommit under intervjun. Bisittaren kunde här även ställa fördjupande frågor om ämnen som berörts under intervjun. Rollerna, intervjuare och bisittare, växlade mellan författarna. Den andra pilotintervjun genomfördes med bättre resultat. Pilotintervjupersonen (p2) hade fått mer information om syftet med studien innan intervjutillfället vilket resulterade i mer genomtänkta och uttömmande svar. Därefter genomfördes ytterligare en intervju. Denna

pilotintervjuperson (p3) hade dock inte fått så mycket information inför intervjun och svaren föll därför bitvis utanför ämnet. Både p1 och p3 hade velat få mer information innan intervjuns genomförande för att få mer tid att reflektera över ämnet. Efter den tredje intervjuns genomförande författades därför en kort skriftlig information där syftet med studien beskrevs och nyckelbegrepp definierades (Bilaga 3). Denna visades för p1 och p3 vilka uppgav att den var relevant och hade gett dem bättre förutsättningar för mer uttömmande svar.

Pilotintervjuerna och dess resultat utvärderades tillsammans med pilotintervjupersonerna.

Efter detta kände författarna sig redo att genomföra intervjuerna till studien och kontakt togs med avdelningsföreståndarna på akutmottagningen. De erhöll information om studien och information att vidarebefordra till intervjupersonerna för att dessa skulle vara införstådda med intervjuernas syfte och hur

personuppgifter och sekretess skulle behandlas (Bilaga 1,3,4).

Avdelningsföreståndarna ombads hjälpa till att utse lämpliga intervjupersoner, då de hade bättre kännedom om vilka i personalen som stämde in på

urvalskriterierna. Avdelningsföreståndarna erhöll samtidigt förslag på tider för intervjuerna, vilka låg tre till fem veckor fram i tiden. Under dessa två veckor erbjöds 36 intervjutillfällen fördelade på åtta dagar. Detta för att det skulle finnas

(9)

6

stor möjlighet för medverkan av intervjupersonerna samt tid för reflektion och eventuell förbättring för författarna. Avsatt tid för varje intervju var 60 minuter vilket ansågs vara lämpligt för en intervju av den här omfattningen. Det skulle ge tid för förberedelser samt eftertanke hos intervjupersonerna. Kvale (1997) menar att tio minuters reflektion efter varje genomförd intervju kan vara värdefullt för den senare analysen. Intervjuarna har då färskt i minnet de ansikts- och

kroppsuttryck samt tonfall som förekommit under intervjun, och dessa kan då antecknas för att komplettera det transkriberade materialet vid analysen.

Genomförande

Intervjuerna förlades av avdelningsföreståndarna under två dagar i följd, tre intervjuer första dagen och två den andra. Intervjuerna genomfördes på arbetstid och intervjupersonerna var då frånkopplade sina ordinarie arbetsuppgifter.

Intervjuerna ägde rum på avdelningen för att förenkla medverkandet för sjuksköterskorna samt att de då befann sig i en bekant miljö, vilket kunde ge trygghet och större öppenhet. Intervjulokalen var en ostörd plats, detta på grund av intervjutekniska skäl, av sekretesskäl och för att minimera risken för avbrott i intervjun. Sjuksköterskorna som valts ut var alla kvinnor vars arbetade tid på akutmottagningen överrensstämde med urvalskriterierna. Intervjupersonerna hade inte erhållit den tilltänkta skriftliga informationen och den muntliga informationen som givits dem var missvisande. Intervjupersonerna var således inte på önskvärt vis föreberedda för intervjuerna. Vid intervjutillfället delgavs sjuksköterskorna den skriftliga informationen. Sjuksköterskorna gavs cirka tio minuter för inläsning och eftertanke samt information och frågor kring ämnet. Därefter informerades sjuksköterskorna om intervjuns utformning samt sekretess, vilket inte spelades in.

Intervjun inleddes därefter med frågor utan relevans för studien, de hade som syfte att bryta isen samt öppna upp kommunikationen. Här ställdes frågor om exempelvis yrkeslivserfarenhet. Efter detta inleddes den för syftet relevanta delen av intervjun. Då varken intervjuaren eller bisittaren hade mer att tillägga frågades intervjupersonen, som nu haft en stund att reflektera över ämnet, om denne hade något mer att tillägga eller om några andra tankar uppkommit under intervjun.

Intervjuerna spelades in med en digital diktafon. Då samtliga intervjuer var genomförda transkriberades materialet av författarna, vilket resulterade i 21 sidor text. En av författarna transkriberade först materialet i sin helhet. För att

säkerställa att all information verkligen kom med lyssnades intervjuerna därefter igenom av den andre författaren samtidigt som texten lästes. Denne fyllde i där den förste författaren hade haft svårigheter att uppfatta vad som sades och skrev ner pauser, betonande ord och granskade texten mot bisittarens noteringar. Detta för att göra texten mer levande.

Dataanalys

Intervjuerna lyssnades igenom upprepade gånger och jämfördes mot den nedskrivna texten. Efter detta påbörjade författarna kodningen inspirerade av Graneheim och Lundman (2004). Författarna gjorde både en manifest och en latent innehållsanalys. En manifest analys beskriver det synliga och självklara delarna i texten, medan en latent analys infattar en tolkning av underliggande meningar. Båda analysmetoderna är tolkande, men djupet och abstraktionsnivån av tolkningen skiljer sig åt (Graneheim & Lundman, 2004). Då författarna inte upplevde att en manifest tolkning av materialet var tillräcklig gjordes även en latent analys av temat sjuksköterskans upplevelser av kommunikationen. Texten

(10)

7

lästes noggrant igenom ett flertal gånger för att författarna skulle få en känsla för helheten i texten, vilket är det första steget i modellen (a a). Författarna läste den transkriberade texten var för sig, jämförde sedan sina iakttagelser och tog

gemensamt ut meningsbärande enheter som därefter kondenserades, vilket är steg två och tre i processen. Ett försök till att kategorisera materialet gjordes, dock utan framgång, varför det kondenserade materialet lästes igenom ett flertal gånger till för att få en känsla för vad som framkom. Författarna diskuterade sedan vilka teman och röda trådar som uppenbarade sig. Två grupper som tydligt framträdde var hur sjuksköterskorna hanterade kommunikationen samt hur de upplevde den.

Då ett tema har som uppgift att besvara frågan ”hur” (Graneheim & Lundman, 2004) ansåg författarna det vara lämpligt att rubricera dessa grupper teman.

Meningsenheterna och det kondenserade materialet sorterades efter

tematillhörighet och lästes igenom ett flertal gånger till, denna gång för att se vilka kategorier och subkategorier som framkom. Författarna klippte och klistrade på datorn till dess de fann kategorier och subkategorier som inkluderade samtliga meningsenheter (Bilaga 5). En grupp meningsenheter skiljde sig nämnvärt från de övriga och författarna valde därför att ta hjälp av sin seminariegrupp för att kategorisera dessa. De två temana fick därefter 3-4 kategorier och subkategorier vardera som utgör resultatet i undersökningen.

Etiska överväganden och sekretess

Autonomiprincipen (Liss, 2001) säger att vi måste respektera att människor själva har rätt att bestämma över sina liv. Intervjupersonerna i vår studie har, efter information om studiens syfte, gett sitt samtycke att deltaga. De har informerats om att de när som helst kan välja att avsluta intervjun eller välja att inte svara på någon av frågorna (Bilaga 1,2). Författarna tar även hänsyn till icke-skada principen (Liss, 2001) genom att eftersträva att inte göra intrång på intervjupersonernas integritet. Det är endast författarna som känner till

intervjupersonernas identiteter, det inspelade materialet och transkriberingarna finns ej tillgängligt på allmänna datorer. Materialet har ej heller översänts via internet utan finns endast sparade på författarnas privata datorer och USB-minnen.

Transkriberingen skedde i avskildhet utan möjlighet för insyn av utomstående.

Efter avslutad studie kommer inspelningarna och det transkriberade materialet sparas på en skiva för att förvaras inlåst av handledaren. Alla andra kopior kommer att raderas.

RESULTAT

Efter analys av materialet framkom två övergripande teman, sjuksköterskans upplevelser av kommunikationen och sjuksköterskans hantering av

kommunikationen. Dessa teman förgrenades i följande kategorier och subkategorier.

(11)

8

Sjuksköterskans upplevelser av kommunikationen Tillfredsställelse Frustration

När sjuksköterskan

upplever att patientens integritet kränks

Osäkerhet

Sjuksköterskans hantering av kommunikationen Att ”läsa av”

patienten

Att använda sig själv som instrument

Medel för att underlätta kommunikationen Kroppsspråk Det verbala

språket

anhöriga

tolkar

Språklig mångfald

bland personalen som resurs

Sjuksköterskans upplevelser av kommunikationen

Av intervjumaterialet framkom att sjuksköterskorna upplevde kommunikationen med patienter där ett gemensamt språk saknas på olika vis. Sjuksköterskorna beskrev att samtidigt som det kunde vara frustrerande så kunde mötena även ge tillfredsställelse. Några av de intervjuade sjuksköterskorna uppgav att bristen på kommunikationsmöjligheter ibland ledde till en känsla av att kränka patientens integritet. Författarna kunde även hos somliga sjuksköterskor tolka en osäkerhet.

Tillfredsställelse

Sjuksköterskorna uppger att det upplevdes som tillfredsställande när de och patienten lyckades förstå varandra. Även att kunna hjälpa patienten trots de språkliga svårigheterna beskrevs som något positivt.

”Det positiva är ju om man har hjälpt någon patient och att man har förstått varandra.” (Intervjuperson 1)

Kommunikation med kroppsspråk, genom att använda sig själv som en del i kommunikationen, var en positivt och tillfredsställande upplevelse.

”Jag tycker det är tillfredsställande. Jag är ju ett instrument. Jag brukar hävda det att jag som person och med mina, min hörsel och syn och min lukt och allt detta, det är ju jag som är det bästa instrumenten egentligen i mötet med nästa människa.” (Intervjuperson 4)

En längre tids yrkeserfarenhet beskrevs av de äldre sjuksköterskorna som en faktor som påverkade upplevelsen av kommunikationen positivt.

Sjuksköterskorna hade då haft möjlighet till många möten med patienter där ett gemensamt språk saknades och hade därmed tidigare situationer att referera till.

De beskrev att det blev lättare med tiden, man fick en större vana genom att ha varit med om många liknande situationer. Sjuksköterskorna kände därför sig

(12)

9

trygga i dessa möten och i sin yrkesroll vilket underlättade kommunikationen och upplevdes som tillfredsställande.

”Jag känner mig ganska lugn på det här eftersom jag har jobbat så många år.” (Intervjuperson 3)

Frustration

Av intervjuerna framkom att det var många olika saker som upplevdes som frustrerande i kommunikationen. Sjuksköterskorna beskrev att de upplevde det svårt att få information om vad patienten sökte vård för. Därför kunde de inte göra en snabb första bedömning och patientens vård fördröjdes vilket kändes

frustrerande.

”Det är frustrerande som sjuksköterska för jag vet ju inte hur pass dålig hon är, eftersom jag inte kan göra den här snabba bedömningen som jag ska göra då, utan att hon måste vänta, jag måste vänta på tolk... så att det tar ju lite längre tid då.” (Intervjuperson 3)

Sjuksköterskorna uppgav att det kändes frustrerande att inte kunna informera patienten om vad som skulle ske eller om de undersökningar som skulle utföras.

Sjuksköterskorna upplevde även att det kunde bli fler missförstånd utan gemensamt språk och att situationen var jobbig för patienten. Några

sjuksköterskor beskrev det som galet att tolk endast fanns tillgängligt vid läkarens kontakt med patienten och att sjuksköterskorna måste klara sig utan.

Intervjupersonerna berättade att det kändes som en besvikelse att inte kunna göra mer för patienterna. Somliga sjuksköterskor upplevde det som hämmande att inte kunna kommunicera verbalt med patienten och att det därför var svårt att dämpa patientens oro och ångest.

”Det hämmar ju mig.. när inte jag ehh kan sitta och prata med patienten som jag kan med en patient som pratar samma språk som mig.”

(Intervjuperson 5)

När sjuksköterskan upplever att patientens integritet kränks

Somliga sjuksköterskor beskrev att patienten var i en utsatt situation och att det nästan kändes som ett övergrepp att utföra olika åtgärder utan att kunna förklara för patienten vad som skulle ske. Sjuksköterskorna berättade vidare att detta kändes fel, och att de inte ville genomföra åtgärderna, eftersom de inte hade någon tolk eller någon annan som kunde förklara för patienten. Sjuksköterskorna beskrev att det upplevdes hemskt att inte kunna förklara för patienten vad de skulle göra. En del sjuksköterskor uppgav att då de inte kunde kommunicera med patienten så kändes det som att denne inte hade något att säga till om, vilket upplevdes som om de var i en maktposition gentemot patienten.

”och han har ju ingenting att säga till om utan man genomför ju bara sina

…allt man har fått och det blir ju som en maktposition över honom.”

(Intervjuperson 2)

(13)

10 Osäkerhet

I intervjuerna uppgav några av de intervjuade sjuksköterskorna att avsaknaden av ett gemensamt språk inte upplevdes som något problem. Detta upprepades flera gånger under intervjuerna samtidigt som sjuksköterskorna beskrev svårigheterna de upplevde. Dessa svar avviker från de övriga upplevelser som framkommit i studien. Författarna tolkar dessa svar som en osäkerhet från sjuksköterskornas sida. Sjuksköterskorna menade att patienterna var som vilka andra patienter som helst men de kunde inte prata med, eller förstå dem. Sjuksköterskorna upplevde inte heller några kommunikationsproblem, men beskrev att de inte kunde prata med patienten likt andra patienter. De beskrev att de trodde att det kunde bli fler missförstånd när de inte kunde kommunicera och att det är enklare att kunna prata med patienten men att detta inte var ett problem. Sjuksköterskorna berättade att de fokuserade på att göra det bästa medicinskt för patienten och tänkte på att inte särbehandla patienterna för att de inte kunde kommunicera med dem.

”Det är ju alltid enklare att kunna prata med patienten är det ju men eh..

äh, jag ser inte det som ett.. problem när det kommer någon som inte kan prata svenska.” (Intervjuperson 5)

Sjuksköterskans hantering av kommunikationen

De intervjuade sjuksköterskorna beskrev hur de på olika vis hanterade

kommunikationen. Gemensamt för samtliga sjuksköterskor var att de med sin kliniska blick ”läste av” patienten och att de använde sig själva som instrument genom att med kroppsspråk försöka kommunicera med patienten. Vidare berättade sjuksköterskorna att det fanns olika medel för att underlätta kommunikationen, såsom anhöriga som tolkade, flerspråkig personal samt bildtolkböcker.

Att ”läsa av” patienten

Samtliga intervjuade sjuksköterskor beskrev att de tolkade patientens kroppsspråk som en del av kommunikationen. Sjuksköterskorna tittade på patienten för att se vilka tecken på sjukdom som han eller hon förmedlade samt för att få ett intryck av hur patienten mådde.

”Hon visade med munnen att, som att hon mådde illa då va förstod jag.”

(Intervjuperson 3)

Sjuksköterskorna tolkade även patientens uttryck för att få svar på sina frågor och för att se om den givna informationen uppfattats rätt.

”Man har ju ögonkontakt också va och då man ser ju på personen om den förstår eller bara skakar på huvudet… så du kommer långt med det.”

(Intervjuperson 5)

Att använda sig själv som instrument

Kroppsspråket. Kroppsspråket beskrevs som ett naturligt sätt att kommunicera med patienter där ett gemensamt språk saknas.

”Det naturligaste är ju kroppsspråket och peka och förklara med kroppen själv vad man ska göra.” (Intervjuperson 1)

(14)

11

På ett flertal sätt använde sjuksköterskorna sig själva som instrument i

kommunikationen med patienten. De pekade på sin kropp och på utrustningen och demonstrerade utrustningen på sig själva för att på så vis informera och instruera patienten.

”…man kan fråga om dom har kissat eller bajsat, genom att peka på sig själv och eh använda sig själv som ett instrument. ” (Intervjuperson 4) Då akut sjuka patienter anlände till akutmottagningen gällde det att agera fort, oavsett om patienten förstod vad som skulle ske eller ej. De intervjuade sjuksköterskorna uppgav att kommunikationen då enbart skedde med enkelt kroppsspråk och att ingen tid fanns för att förvissa sig om att patienten uppfattat informationen korrekt.

”Jag har ju varit med på akutrummet med trafikolyckor, där är det ju ingen som kommer hinna med någon tolk, utan där får man bara liksom visa en nål ”att nu sticker jag” ungefär. Eller visa manschetten och nu tar jag blodtryck, så förstår de eller ej. Det finns liksom inte tid alltid att vänta in en tolk så då får man ju liksom göra under tiden, så får de förklara eller få mer information efteråt.” (Intervjuperson 3)

Det verbala språket. Sjuksköterskorna uppgav att de, samtidigt som de

kommunicerade med kroppsspråk, även pratade med patienten. De gjorde detta trots att de var medvetna om att patienten i de flesta fall inte förstod någonting av vad som sades. Sjuksköterskorna hoppades att patienten skulle förstå enstaka ord genom att de talade långsamt och tydligt på svenska eller engelska.

”Man försöker, trots att man vet att de inte förstår svenska, så märkte jag att jag nog försökte bli tydligare i språket i alla fall. Även om det låter knäppt, för hur tydlig jag än är så förstår de ju inte vad jag sa ändå.”

(Intervjuperson 3)

Medel för att underlätta kommunikationen

I intervjuerna framkom att det finns olika medel för att underlätta

kommunikationen med patienten då ett gemensamt språk saknas. Ett av dessa är en bildtolkbok, vilket är en bok med bilder som kan användas då vårdpersonal och patienten inte talar samma språk. Samtliga intervjuade sjuksköterskor uppgav att de känner till boken och vet att denna kan användas i dessa situationer. Samtidigt medger sjuksköterskorna att den inte används i önskvärd utsträckning.

”Vi har ju en bilderbok.. ehh.. använder den lite för lite men där, där är det tydligt man förstår att man frågar efter har du kissat, har du varit på toaletten… Den kan man använda och visa bilder och då.. då förstår man oavsett vilket språk man talar.” (Intervjuperson 4)

Då anhöriga tolkar. Flera av de intervjuade sjuksköterskorna berättade att de använde sig av anhöriga som tolkar för att underlätta kommunikationen. Dels i det första mötet med patienten men även för att förklara de undersökningar som patienten skulle genomgå.

(15)

12

”Då hjälpligt genom anhöriga kanske som är med man ska förklara när man ska ta EKG man ska ta blodtryck och sådana grejer. ” (Intervjuperson 2)

Sjuksköterskorna berättade vidare att de upplevde att det brukade fungera bra med anhöriga som tolkade. Det upplevdes som mer problematiskt då inte någon

anhörig fanns på plats för att tolka.

”för oftast kan man faktiskt bättre få att förstå, eller att man kan få fram lite mer eller så har dom någon med sig som kan, någon som kanske har bott här längre som dom känner, så jag tror dom var ganska nya här i landet så att säga och då blir det ju inte lätt.” (Intervjuperson 3)

Sjuksköterskorna beskrev att de var medvetna om att anhöriga inte bör tolka utan att det ska ske genom en professionell tolk. De berättade att de var medvetna om att det kan bli fel när anhöriga används som tolkar, bland annat då en manlig anhörig ska tolka åt en kvinnlig patient i gynekologiska frågor. Sjuksköterskorna upplevde det även som problematiskt då barn till patienterna följde med och skulle tolka. I dessa situationer var de noga med att säga ifrån att tolkningen skulle ske med professionell tolk. Barnen skulle inte behöva höra om och lastas med föräldrarnas problem.

”Hur viktigt det var att alla som var sjuka, att det var de som fick föra sin talan, att inte den fördes igenom någon som hade på något sätt en relation med den personen. Och det är ju likadant det med att barnen inte ska tolka sina föräldrar… Men ett barn ska ju inte behöva höra vad mamma har för bekymmer eller vad pappa har för bekymmer egentligen.” (Intervjuperson 4)

Språklig mångfald bland personalen. I samtliga intervjuer framkom att språklig mångfald bland personalen sågs som en resurs att tillgå. De i personalen som var flerspråkiga kunde hjälpa till att tolka i situationer där ett gemensamt språk saknades. Detta beskrevs av intervjupersonerna som något enbart positivt, och en del av sjuksköterskorna önskade av den anledningen ökad språklig mångfald bland personalen.

”Vi har en tjej som jobbar, som pratar serbokroatiska och lite kroatiska, och hon har många gånger när det har varit ett akut läge kunnat gå in, så det hade kanske hade varit bra att ha lite mer mångfald bland personalen, är ju alltid något. Så man har varandra att tillgå. ” (Intervjuperson 2)

DISKUSSION

Metoddiskussion

En kvalitativ forskningsmetod kan ge en djupare kunskap och förståelse. Med kvantitativa metoder kan man undersöka större populationer och göra statistiska

(16)

13

beräkningar. Val av metod för insamling av information beror på vad som bäst svarar mot syftet, i förhållande till den tid och de medel som står till förfogande.

(Patel & Davidson, 2003). Författarna valde att inte genomföra en litteraturstudie då de ej fann tillräckligt med litteratur i ämnet. Litteraturen som existerar

behandlar till största delen kulturell kommunikation och är inte relevant för syftet.

Likaså bortvaldes en observationsstudie då detta var alltför tidskrävande, något som författarna annars tror hade gett gott resultat. Den kvalitativa intervjun ger möjlighet till utforskning och identifikation av den intervjuades känslor, deras upplevelse av ett fenomen samt deras livsvärld (Dahlberg, 1997; Patel &

Davidson, 2003). Kvalitativa metoder är dock tids- och arbetskrävande eftersom textmaterialet som bearbetas är relativt omfattande (Patel & Davidsson, 2003).

En kvalitativ intervju menar författarna är det som bäst svarar mot syftet, att beskriva sjuksköterskors kommunikation, och är tids- och resursmässigt möjligt att genomföra. Vid en kvalitativ intervju är det viktigt att vara medveten om att författarnas förförståelse är något som inte kan bortses ifrån, och som kommer att inverka på resultatet av intervjun. Kön, ålder, social bakgrund, etniska tillhörighet eller sexuell läggning är alla faktorer som kan färga samtalet och påverka den kvalitativa intervjun (Patel & Davidson, 2003). Den förförståelse som författarna besitter grundar sig i deras utbildning, tidigare erfarenheter, ålder och etniskt ursprung.

Intervjupersonerna hade inte erhållit den skriftliga informationen som var resultatet av de genomförda pilotintervjuerna. Den muntliga informationen från avdelningsföreståndaren var missvisande då denne uppgivit att studien skulle avhandla kulturella möten i vården. Intervjupersonerna var således inte

föreberedda för intervjuerna. Intervjupersonerna hade inte erhållit den tilltänkta informationen i förväg vilket troligtvis har påverkat resultatet av intervjuerna.

Detta påstående styrks av de pilotintervjuer som genomförts samt av

intervjupersonerna själva som uppgav att de hade önskat den här informationen ett par dagar i förväg. Författarna borde själva ha tagit kontakt med de utvalda

sjuksköterskorna för att säkerställa att den önskade informationen nått fram och på så vis fått bättre förberedda intervjupersoner.

Det hade varit önskvärt att intervjutillfällena hade varit utspridda över längre tid.

Detta hade gett författarna större möjlighet till reflektion över de genomförda intervjuerna. Det hade även funnits tid att påverka tillgången av information hos de efterföljande intervjupersonerna. Patel och Davidson (2003) beskriver poängen med att göra löpande analyser under arbetets gång. Löpande analyser är något som skiljer sig från kvantitativa studier där man väntar med bearbetningen till dess allt material är insamlat. Fördelen med löpande analyser, till exempel direkt efter intervjuerna, är att detta kan ge idéer om hur författarna kan gå vidare.

Dessutom kan det upptäckas om intervjupersonerna uppfattat frågorna på andra sätt än som författarna avsett eller att författarna förbisett något. Ny oväntad information kan på detta vis berika studien (a a). Författarna försökte efter varje intervjus genomförande kort analysera vad som framkommit, för att på så vis förbättra förutsättningarna inför den nästkommande. På grund av brister i informationen till intervjupersonerna gick stor del av den för reflektion avsatta tiden åt till att förklara syftet med studien och därmed blev den planerade

reflektionen efteråt lidande. Likaså var samtliga intervjuer inplanerade under två dagar i följd, varför författarna inte hade önskvärd tid för reflektion mellan

(17)

14

intervjutillfällena. Författarna hade vid en eventuell framtida studie utökat tiden för varje intervjutillfälle för att säkerställa möjligheten för löpande analysering samt att tid då finns för oväntade händelser. Vidare hade författarna valt att endast ha en intervju per dag.

Vid analyseringen av det transkriberade materialet hade författarna vissa

svårigheter. Somliga meningsenheter sa ordagrant en sak medan författarna, som hade medverkat vid intervjuerna samt kunde läsa den fullständiga texten, fick en annan känsla. Författarna försökte göra en manifest analys, men upptäckte att det inte räckte till utan upplevde att det fanns annat bakom. Författarna gjorde därför istället en latent analys som gjorde materialet mer rättvisa. Författarna valde att inte använda materialet från pilotintervjuerna i resultatet, trots att det som där framkom var intressant och styrkte resultatet från de egentliga intervjuerna.

Anledningen till detta är att pilotintervjupersonerna inte uppfyllde samtliga urvalskriterier för studien.

Författarna valde att intervjua fem personer då detta ansågs vara rimligt för en studie av den här omfattningen, vilket stöds av Kvale (1997) som menar att 5-25 intervjuer är relevant. Dock är författarna medvetna om att fler intervjuer kan ge ett starkare resultat. De fem personerna som intervjuades var alla kvinnor.

Författarna anser det inte vara relevant för studien att anlägga ett könsperspektiv på studien även om författarna är medvetna om att det skulle kunna ha blivit ett annat resultat om intervjupersonerna varit män. Intervjupersonerna var samtliga av svensk härkomst. Gällande representativiteten kan man anse den vara god då den större majoriteten av sjuksköterskorna som arbetade på akutmottagningen var kvinnor och av svensk härkomst.

Författarna bedömer studiens trovärdighet som god, då förförståelsen, datainsamlingen, urvalet samt analysprocessen noggrant beskrivits i arbetet.

Resultatet styrks av att författarna genomfört en triangulering genom att var för sig göra en första analys av texten. Författarnas handledare har även granskat materialet liksom seminariegruppen som deltagit vid analyseringen av somliga meningsenheter. Därigenom har materialet granskats ur flera synvinklar, vilket styrker trovärdigheten i studien. Trovärdigheten hade dock ökat mer om författarna haft möjlighet att i efterhand låta intervjupersonerna läsa det

transkriberade materialet för att de skulle kunna korrigera missuppfattningar och göra förtydliganden. Författarna tror att resultatet av studien är tillämpbart på akutmottagningar, för att belysa hur sjuksköterskornas situation ser ut och visa på hur kommunikationen kan befrämjas. Resultatet bedöms också som tillämpbart som grund till fortsatt forskning inom ämnet. Arbetets pålitlighet bedöms som god. Intervjuerna spelades in med digital diktafon, med gott resultat, och transkriberats därefter i sin helhet. Författarna genomförde pilotintervjuer som träning för att skapa goda förutsättningar för att göra bra intervjuer. Dock anser författarna att större vana vid intervjuer hade resulterat i mer uttömmande svar hos intervjupersonerna, något som stärkt pålitligheten. Författarna har till sin hjälp haft en handledare med god kunskap om kvalitativ forskning, vilket ökar studiens pålitlighet.

(18)

15 Resultatdiskussion

Av intervjuerna framkommer att samtliga sjuksköterskor upplever det som frustrerande att inte kunna kommunicera med patienten. Sjuksköterskorna uppger att det är svårt att veta varför patienten söker vård, och därmed är det

problematiskt att göra en första bedömning av patienten, vilket är en viktig del av arbetet för en sjuksköterska på en akutmottagning. Wikström (2006) beskriver hur sjuksköterskan som tar emot patienten gör en snabb bedömning och prioritering, utifrån symtomen och orsaken som patienten söker för. En bra anamnes är förutsättningen för att patienten ska handläggas på rätt klinik och senare få rätt medicinsk diagnos (a a). Ozolins och Hjelm (2003) och Hultsjö och Hjelm (2005) skildrar hur kommunikationsproblem försvårar möjligheten att inhämta rätt patientdata och anamnes. När en första omvårdnadsbedömning ska göras av en patient, där ett gemensamt språk saknas, upplever sjuksköterskorna därmed att ett tungt ansvar vilar på dem (a a). Travelbee (2006) skriver att det är viktigt att förstå patientens kommunikation för att kunna vårda denne på ett tillfredsställande vis.

Vidare betonar Travelbee (2006) vikten av kommunikation för att skapa en relation mellan sjuksköterska och patient. Denna relation kräver att sjuksköterska och patient har möjlighet att mötas under en längre tidsperiod, vilket oftast inte är fallet på en akutmottagning (a a). Sjuksköterskorna i studien upplever att de på grund av den bristande kommunikationen inte kan utföra en fullgod vård, vilket upplevs som en besvikelse. Intervjupersonerna upplever det som frustrerande att inte kunna förmedla information till patienten samt veta om denna uppfattas korrekt. Detta resultat är något som stöds av Ozolins och Hjelm (2003) som i sin studie beskriver hur sjuksköterskor upplever det som svårt att ge rätt information till patienten samt att veta om denna uppfattas korrekt. Michaelsen m fl (2004) visar på att 60 % av den intervjuade vårdpersonalen upplever att

invandrarpatienterna inte förstår råd och information. Avsaknaden av ett gemensamt språk med patienten upplevs av sjuksköterskorna som frustrerande och kan leda till olika svårigheter, vilket i sig kan innebära att kvalitén på vården påverkas negativt. Kommunikationsproblemen inverkar negativt på flertalet olika delar av sjuksköterskans arbete. Därmed, menar författarna, att om

kommunikationen mellan sjuksköterska och patient kunde förbättras så skulle sjuksköterskans möte med patienter där ett gemensamt språk saknas upplevas mer tillfredsställande.

Några utav de intervjuade sjuksköterskorna beskriver hur de ibland upplever att patientens integritet kränks. Travelbee (2006) skriver att upplevelsen av att få sin integritet, självkänsla eller stolthet kränkt kan orsaka lidande hos patienten. Då sjuksköterskorna inte kan kommunicera med patienten och förklara vad som ska ske, upplever sjuksköterskorna att patienten inte har något att säga till om.

Intervjupersonerna beskriver att dessa situationer känns fel och ibland nästan som ett övergrepp. Hanssen (2004) skriver i sin studie att då patienten inte förstår vad som ska ske, eller de olika behandlingsalternativ som finns, så har patienten inte möjlighet att påverka sin situation och därmed inget självbestämmande.

Självbestämmande måste grunda sig i att informationen verkligen förstås av mottagaren. När sjuksköterskorna, på grund av den akuta situationen, är tvungna att agera trots att patienten inte förstår, upplever sjuksköterskorna att de befinner sig i en maktposition gentemot patienten. Intervjupersonernas berättelser gör intryck på författarna och väcker tankar kring att sjuksköterskorna i sin yrkesroll ibland tvingas genomföra saker som känns fel. Författarna tänker att faktorer som

(19)

16

erfarenhet, specifik utbildning och arbetsplatsens psykosociala klimat kan inverka på dessa känslor och eventuellt motverka dem.

Studien visar att somliga sjuksköterskor, i sin kontakt med patienter där ett gemensamt språk saknas, upplever en viss osäkerhet. Denna osäkerhet uttrycks inte öppet, utan är något som framkommer i analysen och tolkningen av

materialet. Några utav intervjupersonerna uppger i intervjuerna ett flertal gånger att de inte upplever avsaknaden av ett gemensamt språk som något problem.

Samma personer berättar dock hur de upplever sig hämmade av språket och att det är en besvikelse att inte kunna mer. Sjuksköterskorna beskriver även hur de tror att det kan bli fler missförstånd när de inte kan kommunicera med patienten.

Intervjupersonerna uppger att de upplever det som frustrerande att inte kunna få fram vad det är som patienten söker vård för. Dessa sjuksköterskor uppger dock att de inte ser några svårigheter i att inte kunna kommunicera och att de är som vilka patienter som helst. Författarna upplever dessa svar som motsägelsefulla och tolkar det som om det ligger något annat bakom. Författarna har till sin fördel att ha närvarat vid intervjuerna och därmed hört och sett sjuksköterskorna då de besvarat frågorna. De icke-verbala intrycken från intervjutillfällena, såsom ansiktsuttryck och röstläge, styrker valet att kategorisera dessa meningsenheter som osäkerhet. Författarna tror att det kan finnas flera möjliga orsaker till dessa svar. En orsak skulle kunna vara att sjuksköterskorna upplever en osäkerhet när de inte kan kommunicera med patienten, men att de inte vill visa sig osäkra i sin yrkesroll inför två sjuksköterskestudenter, utan ge ett professionellt intryck och visa att de hanterar situationen korrekt. En annan orsak skulle kunna vara en rädsla för att framstå som fördomsfulla och detta försöker intervjupersonerna motverka genom att betona att patienterna är som vilka patienter som helst och att det inte är något problem att inte kunna kommunicera. Dessa uttalanden går dock stick i stäv med de övriga uttalandena som sjuksköterskorna gjort under

intervjuerna. En annan tänkbar orsak kan vara att sjuksköterskorna väljer att inte se bristen på kommunikation som ett problem. Ett konstaterat problem är något som måste åtgärdas och därmed kan det vara bekvämare att inte se problemen.

Ytterligare en möjlig orsak till dessa avvikande svar skulle kunna vara den händelse där en utomeuropeisk student avled på akuten. Denna händelse låg endast några månader tillbaka i tiden. Detta i kombination med bristfällig information om syftet med studien kan ha föranlett en viss defensiv attityd hos några av sjuksköterskorna. Några sjuksköterskor trodde att studien, på grund utav det inträffade, skulle undersöka patientens upplevelse.

I studien framkommer att tolk inte finns tillgänglig för sjuksköterskan i dennes möte med patienten, utan endast vid läkarens samtal och i de fall då den första bedömningen annars ej är genomförbar. Resultatet av studien visar att

anhörigtolkar används både för att möjliggöra en första bedömning och för att förklara undersökningar och dylikt. Sjuksköterskorna beskriver att mötet med patienten försvåras då anhöriga inte finns på plats för att tolka.

Intervjupersonerna upplever det som problematiskt när professionella tolkar inte finns tillgängliga vid deras kontakt med patienten. Avsaknaden av tolk för sjuksköterskorna resulterar i att de i hög grad använder sig av anhöriga som tolkar, trots att samtliga uppger att de är medvetna om att detta inte är en optimal lösning. Även Cioffi (2003) beskriver i sin studie hur sjuksköterskorna använder sig av anhöriga som tolkar då professionella tolkar ej finns tillgängliga, även då de

(20)

17

är medvetna om problematiken. Boi (2000) skriver att sjuksköterskorna upplever de anhöriga som en länk mellan sjuksköterska och patient och att de används som hjälp vid kommunikationen. Användningen av anhöriga som tolkar ger

sjuksköterskan viktig information om patienten, vilket leder till bättre, säkrare och effektivare vård (a a). Balzer (2004) menar att då professionella tolkar ej finns att tillgå, bör man använda informella tolkar såsom anhöriga. I en studie av Bischoff, Bovier, Isah, Françoise, Ariel och Louis (2003) framkommer att där studien genomfördes användes nästan dubbelt så ofta anhörigtolkar än professionella tolkar. Studien påvisar hur användandet av anhörigtolkar kan leda till att färre symtom rapporteras och att dessa symtom skiljer sig från de symtom som rapporteras då professionella tolkar används. Flertalet studier, inklusive

författarnas egen, visar att sjuksköterskor använder sig av anhörigtolkar och att detta upplevs som något positivt som förenklar möten med patienter där ett

gemensamt språk saknas. Dock är sjuksköterskorna medvetna om att anhöriga inte bör användas som tolkar, och Bischoff m fl (2003) visar i sin studie att detta är något som kan påverka vårdkvalitén negativt. Travelbee (2006) menar att

kommunikationen är av stor vikt för att utföra en god vård. Då sjuksköterska och patient inte kan kommunicera med varandra tror författarna att vårdens kvalitet kan försämras. Författarna anser, liksom några utav intervjupersonerna, att det är galet att sjuksköterskan inte har tolk tillgänglig i sitt möte med patienten. I en studie av Cioffi (2003) uppger sjuksköterskorna att bättre tillgång till

professionella tolkar skulle påverka kvalitén på vården till det positiva, något som författarna håller med om. Författarna är medvetna om att detta är en

kostnadsfråga, men menar att det i dagens högteknologiska samhälle borde gå att utveckla en kostnadseffektiv metod som skulle förbättra kommunikationen mellan sjuksköterska och patient.

Samtliga sjuksköterskor beskriver att de känner till att det på akutmottagningen finns hjälpmedel att tillgå då kommunikationen brister. De berättar att det finns bildtolkböcker med vilkas hjälp man kan ställa frågor till patienten och förklara vad som ska ske. Vidare berättar sjuksköterskorna att bildtolkböckerna förstår man oavsett vilket språk man talar och att dessa förenklar förklarandet av olika undersökningar. Boi (2000) och Cioffi (2003) beskriver i sina studier att då tolk ej finns att tillgå använder sig sjuksköterskorna av olika hjälpmedel till exempel bildtolkböcker. Balzer (2004) skriver att bilder är ett bra medel att tillgå då kommunikationen brister, då en bild säger mer än tusen ord. Travelbee (2006) menar att ett naturligt sätt att överföra icke-verbala budskap på är att använda sig utav bilder. Dock uppger samtliga intervjuade sjuksköterskor att de inte använder sig av bildtolkböckerna i någon större utsträckning. Någon förklaring till varför sjuksköterskorna inte använder dessa tillgängliga hjälpmedel framkommer inte av studien, men sjuksköterskorna menar dock att de borde användas oftare.

Författarna tror att bildtolkböckerna skulle kunna underlätta kommunikationen med patienter där ett gemensamt språk saknas. Under intervjuerna fick författarna intryck av att sjuksköterskorna blev varse att de hade hjälpmedel tillgängliga som inte användes. Författarnas förhoppning är att studien därmed resulterar i ett ökat användande av bildtolkböckerna, för att på så vis förbättra kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. Framtida forskning får undersöka varför bildtolkböckerna inte används, och hur sjuksköterskorna kan förmås att använda dem mer frekvent.

(21)

18

SLUTSATS

Avsaknaden av ett gemensamt språk med patienten upplever sjuksköterskan som frustrerande och svårt. Sjuksköterskorna uppger att de ibland upplever att

patientens integritet kränks till följd av kommunikationsproblemen och somliga sjuksköterskor ger intryck av att vara osäkra inför dessa situationer. När

sjuksköterskorna inte kan kommunicera med patienten, samt ej har tillgång till tolk, använder sig sjuksköterskorna av anhörigtolkar för att förenkla

patientkontakten, trots att de vet att anhöriga inte bör tolka. Sjuksköterskorna uppger att de inte använder de bildtolkböcker som finns tillgängliga. Ökat användande av bildtolkböcker och professionella tolkar skulle kunna underlätta kommunikationen med patienter där ett gemensamt språk saknas. Författarna menar att det borde vara möjligt att utveckla en metod för att underlätta kommunikationen, då professionella tolkar är dyra och användandet av dessa antagligen inte kommer att öka. Förbättrad kommunikation mellan sjuksköterska och patient skulle kunna minska användandet av anhörigtolkar liksom känslorna av frustration, integritetskränkning och osäkerhet, då samtliga är ett resultat av kommunikationsproblematik.

(22)

19

REFERENSER

Balzer, R. (2004). Communication in nursing (5:e uppl.). Missouri: Mosby.

Bernard, A., Whitaker, M., Ray, M., Rockich, A., Barton-Baxter, M., Barnes, S.L., Boulanger, B., Tsuei, B., & Kearney, P. (2006). Impact of language barrier on acute care medical professionals is dependent upon role. Journal of Professional Nursing, 22, 355-358.

Bischoff, A., Bovier, P., Isah, R., Françoise, G., Ariel, E., & Louis, L. (2003).

Language barriers between nurses and asylum seekers: Their impact on symptom reporting and referral. Social Science & Medicine, 57, 503–512.

Boi, S. (2000). Nurses' experiences in caring for patients from different cultural backgrounds. Nursing Times Research, 5, 382-389.

Cioffi, J. (2003). Communicating with culturally and linguistically diverse

patients in an acute care setting: Nurses’ experiences. International Journal of Nursing Studies, 40, 299–306.

Cioffi, J. (2006). Culturally diverse patient: Nurse interactions on acute care wards. International Journal of Nursing Practice, 12, 319-325.

Cohen, S., Rankin, E., Stuart, G., Sundeen, S. (1998). Nurse-client interaction:

Implementing the nursing process (6:e uppl.). Missouri: Mosby

Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare (2:a rev. uppl.). Lund:

Studentlitteratur.

Eide, H., & Eide, T. (2006). Kommunikation i praktiken: Relationer, samspel och etik inom socialt arbete, vård och omsorg. Malmö: Liber.

Graneheim, U.H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: Concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness.

Nurse Education Today, 24, 105–112.

Hanssen, I. (1998). Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle (2:a rev. uppl.).

Lund: Studentlitteratur.

Hanssen, I. (2004). An intercultural nursing perspective on autonomy. Nursing Ethics, 11, 28-41.

Hultsjö, S., & Hjelm, K. (2005). Immigrants in emergency care: Swedish health care staff’s experiences. International Nursing Review, 52, 276- 285.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

(23)

20

Liss, P-E. (2001). Den goda avsiktens gränser: Etiska konflikter i hälsofrämjande verksamhet. I E. Svederberg, L. Svensson & T. Kinderberg (Red.),

Pedagogik i hälsofrämjande arbete (pp. 97-120). Lund: Studentlitteratur.

Michaelsen, J.J., Krasnik, A., Nielsen, A.S., Norredam, M., & Torres, A.M.

(2004). Health professionals' knowledge, attitudes, and experiences in relation to immigrant patients: A questionnaire study at a Danish hospital.

Scandinavian Journal of Public Health, 32, 287-295.

Nationalencyklopedin. (2008-05-12). Icke-verbal kommunikation.

>http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=209736>.

Nationalencyklopedins ordbok. (1996). Höganäs: Bra Böcker.

Nilsson, B., & Waldemarson, A-K. (1994). Kommunikation: Samspel mellan människor (2:a rev. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Olsson, I. (2007). Kulturmöten och kulturkrockar i vården: Praktisk vägledning för personal inom vård och äldrevård. Höganäs: Moris Förlag.

Ozolins, L-L., & Hjelm, K. (2003). Nurses´ experiences of problematic situations with migrants in emergency care in Sweden. Clinical Effectiveness in Nursing, 7, 84-93.

Patel, R., & Davidson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning (3:e uppl.). Lund:

Studentlitteratur.

Rydmark-Venegas, A. (2001) . Mödrahälsovård: Invandrarkvinnor i

mödrahälsovården. I E. Faxelid, B. Hogg, A. Kaplan & E. Nissen (Red.), Lärobok för barnmorskor (2:a rev. uppl.) (pp. 89-92). Lund: Studentlitteratur.

Wikström, J. (2006). Akutsjukvård: Handläggning av patienter med akut sjukdom eller skada. Lund: Studentlitteratur.

Thornquist, E. (2001). Kommunikation i kliniken: möte mellan professionella och patienter. Lund: Studentlitteratur.

Travelbee, J. (2006). Mellemmenneskelige aspekter i sygepleje (3:e uppl.).

København: Munksgaard.

(24)

21

BILAGOR

Bilaga 1: Brev till verksamhetschefen Bilaga 2: Intervjufrågor

Bilaga 3: Information om studien till sjuksköterskorna Bilaga 4: Brev till sjuksköterskorna

Bilaga 5: Analystabell

(25)

Bilaga 1

Till verksamhetschefen på akutmottagningen.

Vi är två studenter som läser 5:e terminen på Blekinge Tekniska Högskolas sjuksköterskeutbildning. Vi håller på med det förberedande arbetet inför

examensarbetet i termin 6. Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor på en akutmottagning upplever mötet med patienter där gemensamt språk saknas.

Då tidigare studier i ämnet lämnat många frågor obesvarade önskar vi genom en intervjustudie fördjupa oss i ämnet och vänder oss därför till Er på

akutmottagningen i Karlskrona.

Intervjuerna baseras på olika diskussionsteman och kommer att bandas. Varje intervju kommer att pågå under 30-60 minuter. Bandinspelningarna kommer endast att användas vid sammanställandet av vår studie och kommer att förstöras vid studiens slut. Intervjuerna är frivilliga och får när som helst avbrytas. Alla frågor behöver inte besvaras. För att integritet och värdighet ska bevaras kommer intervjuerna vara konfidentiella och tystnadsplikt råder.

Vi sänder detta brev till Er för att genom Ert undertecknande få godkänt att genomföra intervjustudien. Under hösten kommer vi även att kontakta avdelningsföreståndaren på akutmottagningen för bistånd med urval av

sjuksköterskor att intervjua. Vi skulle därför vara tacksamma om Ni även ville underteckna brevet som intervjupersonerna kommer att ta del av.

Vänligen återsänd efter godkännande.

Med vänliga hälsningar

____________________ _____________________

Tove Nilsson Maria Holgersson

Projektansvarig/Student Projektansvarig/Student Blekinge Tekniska Högskola Blekinge Tekniska Högskola

toni01@student.bth.se mhho05@student.bth.se 0706-XXX XXX 0708-XXX XXX

____________________ ____________________

Helen Persson Verksamhetschef Universitetsadjunkt/Doktorand Akutmottagningen Blekinge Tekniska Högskola

Sektionen för hälsa

(26)

Bilaga 2

Intervjufrågor

Inledning

- Info om tekniken, anteckningar etc - Info om ämnet, varför intressant.

- Hur länge har du arbetat som ssk?

- Hur länge har du arbetat på akuten?

- Har du vart med om många möten där man inte kan kommunicera?

Berätta om en omvårdnadssituation som berört dig?

- Hur tänkte du då?

- Hur kände du då?

- Vad var speciellt med denna situation, varför berörde den dig?

- Finns det något positivt som du har med dig? Varför detta?

Hur upplevde du kommunikationen?

- Hur gick du till väga?

- Beskriv hur du tänkte?

- (Beskriv svårigheterna)

- Kommunikation allmänt/andra möten.

Hur upplever du din roll som ssk i möten…?

- Vilka känslor väcker dessa situationer för dig som ssk?

- Improvisera/lämna rutiner?

- Talar ni kollegor om dessa möten?

- Handledning/utbildning? Stöd från arbetsgivaren?

- Vilken skillnad upplever du i möten idag mot de första mötena?

- Hur tror du att man kan förbättra förutsättningarna?

(27)

Bilaga 3

2007-10-29

Karlskrona

Till berörda sjuksköterskor på akutmottagningen

Information inför intervjuer

Vi önskar i vår studie undersöka sjuksköterskors upplevelser av möten där kommunikationen brister på grund av olika modersmål. I förarbetet inför studien har vi funnit flertalet vetenskapliga artiklar i ämnet. Dessa har dock främst varit ur patientperspektiv. Artiklarna var även i snitt cirka fem år gamla, varför vi finner det intressant att undersöka hur situationen upplevs idag. Vi, som blivande sjuksköterskor, är intresserade av Era erfarenheter av möten med patienter där kommunikationen brister.

Vi ber Er att inför intervjuerna fundera kring upplevda möten med patienter där kommunikationen brister. Vi är intresserade av hur Ni tänkte och kände i de här situationerna. Intervjuerna kommer att röra sig kring följande områden:

ett möte

kommunikation

upplevelser av Er roll som sjuksköterskor i de här mötena

Förtydligande av begrepp

Med gemensamt språk menar vi ett språk som båda parter behärskar.

Enstaka ord eller uttryck betyder i det här fallet inte att man kan

kommunicera på språket. Att personal eller patient bristfälligt kan uttrycka sig på t.ex. engelska innebär inte heller att man har ett gemensamt språk. Vi avser ej innefatta patienter som inte kan kommunicera på grund av ålder (t.ex. små barn), medvetandesänkning eller sjukdom (t.ex. demens eller stroke).

Med vänliga hälsningar,

Tove Nilsson & Maria Holgersson

(28)

Bilaga 4

Till berörda sjuksköterskor på akutmottagningen.

Vi är två studenter som läser 5:e terminen på Blekinge Tekniska Högskolas sjuksköterskeutbildning. Vi håller på med det förberedande arbetet inför

examensarbetet i termin 6. Syftet med studien är att beskriva hur sjuksköterskor på en akutmottagning upplever mötet med patienter där gemensamt språk saknas.

Då tidigare studier i ämnet lämnat många frågor obesvarade önskar vi genom en intervjustudie fördjupa oss i ämnet och vänder oss därför till Er på

akutmottagningen. Vi söker Era erfarenheter och Er kunskap inom området och vill ta del av Era positiva och negativa upplevelser.

Intervjuerna baseras på olika diskussionsteman och kommer att bandas. Varje intervju kommer att pågå under 30-60 minuter. Bandinspelningarna kommer endast att användas vid sammanställandet av vår studie och kommer att förstöras vid studiens slut. Intervjuerna är frivilliga och får när som helst avbrytas. Alla frågor behöver inte besvaras. För att integritet och värdighet ska bevaras kommer intervjuerna vara konfidentiella och tystnadsplikt råder.

Avdelningsföreståndaren har erhållit förslag på tider för intervjuerna.

Kontakta oss gärna vid frågor.

Med vänliga hälsningar

______________________ ____________________

Tove Nilsson Maria Holgersson Projektansvarig/Student Projektansvarig/Student Blekinge Tekniska Högskola Blekinge Tekniska Högskola toni01@student.bth.se mhho05@student.bth.se 0706-XXX XXX 0708-XXX XXX

_______________________ _____________________

Helen Persson Verksamhetschef Universitetsadjunkt/Doktorand Akutmottagningen Blekinge Tekniska Högskola

Sektionen för hälsa

Tel: 0455-XX XX XX

Figure

Updating...

References

Related subjects :