Klubbträffen i Halden
Andra delen om Mossberg
& Blomkvist
Tema
Gran Turismo
Gamla Vykort
ovan: ”The Original Rudi's” var en mindre restaurang i Oak Ridge, New Jersey. Ägarna ll en Laguna Blue 1964 Gran Turismo Hawk avnjöt säkert något spännande där inne.
ovan t.h.: Bilder från korsningen Hollywood Boulevard och Vine Street är vanligt förkommande på vykort från Los Angeles, Kalifornien. En Studebaker Champ pickup är på väg a göra en högersväng.
ll höger: OC Fishing Pier och Jolly Rodgers Amusement Park i Ocean City, Maryland. Den y re delen av piren blev förresten förstörd av orkanen Sandy för cirka en månad sedan. Hur som helst, denna dag på sex otalet kunde vi avnjuta en röd 1962‐63 Studebaker Lark conver ble med vi tak på parkeringen.
ovan: En s lig svart 1962 Gran Turismo Hawk utanför Club Hotel i Las Vegas, Nevada.
ll vänster: Mycket folk i rörelse på denna gata i La Crosse, Wisconsin. En 1963 Gran Turismo Hawk i den ovanliga färgen Champagne Gold Metallic står parkerad längs gatan.
Vykortet ll höger är taget vid Elk Horn Arch i A on, Wyoming. En ståtlig 1962 Gran Turismo Hawk står parkerad längs tro oaren.
Det ser nästan ut som bilen är ditställd för a förgylla fotografiet.
God jul & Gott nytt år Michael Bostedt Hej!
Omslagsbilden: 1964 Gran Turismo Hawk digare ägd av Ingemar Winlund (foto Erik S gsson).
Baksidan: Annons för 1962 Gran Turismo Hawk (från redaktörens samlingar).
4-växlad
Vagnen levereras med 4-växlad låda (golvväxel) och motorstyrkan är på 210 hk/4.500 varv.
Väghållning i Europa-klass
Studebakers familjesportvagn är byggd på rejäl ram av stegtyp. Progressiv fjädring med spiralfjädrar plus krängningshämmare fram och asymmetriskt monterad bakfjädring ger väghållning i högsta Europa-klass.
Studebaker Gran Turismo Hawk skiljer sig från allt ni sett och kört oavsett prisklassen. Detta är den första unika kombinationen av Europainspirerad lyxsportvagn och hyperkomfortabla amerikanare med plats för hela familjen.
Studebaker Gran Turismo Hawk har sprängt Europas lyxklass, en vagn som skiljer sig från mängden. Men raritetsvärdet får inte byggas på bekostnad av driftsäkerhet, komfort eller andrahandsvärde. Det är därför Studebaker Gran Turismo Hawk går utanpå hela den europeiska lyxklassen.
Hade man varit med på den tiden hade man varit rejält intresserad av att slå till på en GT Hawk...
Två veckor kvar till julafton och massor kvar att göra. Det är samma visa varje år. Julen kommer i en himla fart och allt julstök och dylikt får alltid göras i absolut sista sekund. Jul- och Nyårshelgerna ligger dock perfekt i år, och efter att ha planerat lite så kommer jag att kunna vara ledig drygt en och halv vecka. Det ska bli skönt med lite vila efter en intensiv höst. I mitten av januari väntar sedan en USA-resa.
Detta nummer av BN är ett specialnummer liksom motsvarande nummer förra året var (BN nr4- 2011). För ett år sedan hyllade vi Studebaker Avanti och eftersom många medlemmar hört av sig med uppskattning över denna Avanti-special tänkte vi prova detta format igen. Denna gång har jag och Bengt tagit oss an en annan av Studebakers
sextiotalsmästerverk, nämligen Gran Turismo Hawk.
En modell som med små medel blev en imponerande bil. Den hamnade självklart, liksom Avantin på Milestone Car Societies lista över Milestone Cars.
Det såldes ett drygt trettiotal GT Hawk nya i Sverige och i nuläget har vi inte hunnit spåra historien bakom alla dessa, men det kanske kommer i ett senare nummer av BN.
I och med att vi tillägnar GT Hawk detta nummer av BN sparar vi sommarens South Bend reportage till nästa nummer. Något trevligt att se fram emot kan jag lova.
Jag har lyckats få tag på ett press-kit som motortidningar och andra i branschen fick vid introduktionen av 1962 års Studebaker i Sverige. Vid den tiden var det Lindahls i Göteborg som var ensam generalagent och importör. Så här lyder deras beskrivning av GT Hawk:
Gran Turismo Hawk
Familjesportvagnen från Studebaker, raritet för samlare.
Ett fåtal exemplar av Studebaker Gran Turismo Hawk kommer att införas i Sverige. Det är en ytterligt exklusiv och påkostad vagn i amerikansk lyxklass, där man tillvaratagit den europeiska väghållningen och dessutom adderat amerikansk komfort och dito utrymme. Vagnen betecknas med rätta som en familjesportvagn med mycket goda utrymmen.
Formgivningen representerar det allra senaste på området med den låga långa looken. Även interiören är bländande med urskålade fåtöljer av ny, förnämlig konstruktion. Härtill kommer en instrumentering som påminner om den på flygplanen av sporttyp.
Ledare n
av Michael Bostedt
annons från Göteborgsposten
VI SOM ARBETAR MED TIDNINGEN
Redaktör Reportage/Skrotkort Reportage
Michael Bostedt Ulf Winlund Bengt Engwall
Tjärdalsgatan 28 Kaggeboda 1928 Skepparegatan 11, 1 tr.
804 31 GÄVLE 761 92 NORRTÄLJE 602 27 NORRKÖPING
Tel: 026-19 55 10, 076-0660555 Tel: 076-852 04 45, 0176-22 03 13 Tel: 011-18 66 17
bostedt@yahoo.com uffewinlund@hotmail.com bengt@engwall.com
Reportage Kontakt Norge
Glenn Blom Hans-Olav Hansen
Bängling 4249 Stenhammerveien 23
860 35 SÖRÅKER N-1604 FREDRIKSTAD
Tel: 060-430 30 itnava@c2i.net
glenn.blom@krigsbyn.se
Studsskvaller/Medlemsbilar Mekartips Bakerbörsen Bo Pettersson Ingemar Winlund Ulf Winlund
Vitsippsgatan 7 Ulriksvägen 5 Kaggeboda 1928
591 72 MOTALA 760 00 RIMBO Tel: 0175-732 11 761 92 NORRTÄLJE
Tel: 0141-586 22 Tel: 0175-732 11 Tel: 076-852 04 45, 0176-22 03 13
Implementor.bop@telia.com 0175.73211@telia.com uffewinlund@hotmail.com
Vykort Utlandskontakter Försäkringsfrågor
Örjan Jörald Ulf Winlund Gunno Boström
Slottskogsgatan 111 Kaggeboda 1928 Rasbokil Tibble
414 76 GÖTEBORG 761 92 NORRTÄLJE 755 95 UPPSALA
Tel: 031-12 95 50 Tel: 076-852 04 45, 0176-22 03 13 Tel: 018-35 10 20
uffewinlund@hotmail.com gunnobostrom@hotmail.com
ÖVRIGT
Medlemstidning: fyra nummer per år (utgives mars, juni, september och december) Medlemskap i klubben: 300:-/person och år, inbetalas på BG 5574-2589.
Ange fullständigt namn, adress, telefon, e-mail och ev. Studebakerinnehav.
Allt publicerat material ansvaras av författaren. Redaktionen förbehåller sig dock rätten att göra ändringar i allt inskickat material.
Hemsida: http://www.studebakerklubben.se
INNEHÅLL
Gamla vykort…….………..……….………..……...….. 02
Ledaren…….………..……….………..……...….. 03
Informationssida……….….…...…….……….………...….. 05
Internationell klubbträff 2013..……..………..……….………..…….……...….. 06
Studeskvaller...………...……….…….…...….. 07
Gran Turismo Hawk - ett mästerligt facelift………..………..………….………...….. 08
1963 GT Hawk från Norge…...………...………...….. 11
Winlunds superfina GT Hawk...………...………...….. 14
Larsas 1962 GT Hawk...……..…..…………...….. 16
Mossberg & Blomkvist extrabilder...……..…..…………...….. 19
GT Hawk - en kärleksförklaring...……….….…...…..…………..….…………...….. 20
Vad behövs för att köra ett brudpar…….…………....…...……..………..……...………...….. 23
Mekartips……..……..……….…………....…...……..………..……...………...….. 24
Studebakerbörsen…….………...………...……...………...….. 25
Studebakeråterförsäljare…………...…………...………...………...………...….. 26
Svensk Studebakerannons från 1962 (från redaktörens samlingar)……..…..……….………... 27
Information från Studebakerklubben
Medlemsavgift
I detta nummer bifogas en inbetalningsavi för nästa års
medlemskap. Observera att avgiften måsta vara inbetald senast den 28/2-2013 för att du fortlöpande ska få din tidning i tid.
Årsavgiften är 300:-. OBS!!! Glöm inte att ange avsändare!
Vi hoppas att det inte finns någon avi till er som redan betalat för 2013.
Annons tagen ur Göteborgs‐Posten 28 augus 1963.
VI VÄLKOMNAR NYA MEDLEMMAR
Här presenterar vi de nya medlemmar som har tillkommit klubben:
Medl.nr Namn Adress Bil 292 Jan Christian Vestre Kongleveien 44, N-0860 OSLO, Norge Six mod.55 -32 293 Asbjörn Rolseth Lövenskiolds gt. 3A N-0263 OSLO, Norge GT Hawk - 63 Champion - 48 To all our members OUTSIDE of SWEDEN:
It is possible to pay the membership fee directly to our ac- count from your bank.
The account number is: 8480-6 983 129 741-2 The bank is: ForeningsSparbanken
The BIC-address is: SWEDSESS
The IBAN-number is: SE89 8000 0848 0698 3129 7412 The receiver is: Studebakerklubben – Sweden
Note: To accomplish this, you need to see your local bank office.
Foto: Staffan Eliasson, Stockholm Visitors Board
Stockholm och Nynäshamn blir samlingspunkterna vid Studebakerklubbens värdskap för den interna onella
Studebakerträffen 15‐21 juli 2013
Välkomna till vårt internationella möte i Nynäshamn-Stockholm 2013
När vår klubb samlas till sommarträffen den 17-21 juli blir det tillsammans med andra klubbar från hela Europa. Här kan du se vilka aktiviteter som du kan välja mellan.
För att få ett så billigt hotellboende som möjligt har klubben tagit på sig att samordna bokning av hotellrum.
Du anmäler din bokning på den svarsblankett som finns inbladad här i Bullet News eller på vår hemsida www.stude-bakerklubben.se
På svarsblanketten kan du även välja vilka aktiviteter du vill delta i.
Om du väljer boende på Nicksta camping måste du själv göra din beställning och även själv betala direkt till uthyraren. Adressen är
www.nickstabadet.se Onsdag den 17 juli
Från kl. 1500 kan vi installera oss på Skärgårdshotellet i Nynäshamn.
(www.skargardshotellet.se) Kaptensgatan 2 14931 Nynäshamn
Inga måltider ingår under onsdagen.
Torsdag 18 juli
Vi lämnar våra bilar vid hotellet och gör en ”Stockholmsdag”
Efter frukost reser vi med abonnerad buss för att besöka Vasamuseet (www.vasamuseet.se) Därefter äter vi svenskt smörgåsbord på restaurant Solliden, Skansen (www.skansen.se) En guidad tur i Gamla stan alternativt egen
aktivitet.
Vi avslutar dagen med en stadsrundtur med båt ”Under
Stockholms broar”. Smörgås och kaffe under båtturen före återresan med buss till hotellet. Kostnad: 900 kr. Barn under 15 år 450kr
Om du avstår från Stockholmutflykten kan du njuta av livet i Nynäshamn på egen hand.
Fredag 19 juli
Med våra Studebakers far vi till Gålö.
Här får vi en guidad visning av Marinens veteranfartyg (www.veteranflottiljen.se)
Vi serveras lunch på flottiljen.
På återresan till hotellet gör vi ett stopp på en plantskola där vi intar vårt eftermiddagskaffe och njuter av hembakat bröd.
På kvällen äter vi middag på Mopedmuseet där vi även får en
nostalgisk visning av mopeder och annat som tillhörde livet på 1940-50-talet
Kostnad: 450kr. Barn under 15 år 225 kr.
Lördag 20 juli
På förmiddagen promenerar vi till biograf Vågen för att se några Studebakerfilmer som användes i återförsäljarnas marknadsföring. I pausen dricker vi kaffe och äter Studebakertårta.
Vid lunchtid gör vi en kort cruising i Nynäshamns vackra omgivningar innan vi parkerar våra bilar på en anvisad plats nere i hamnen för att låta ortsbor och turister få se dem.
Här blir gott om tid att äta lunch och flanera. Lunch på egen hand ingår ej i avgiften.
På eftermiddagen håller
Studebakerklubben-Sweden sitt årsmöte på Skärgårdshotellet.
På kvällen serveras en gemensam avslutningsmiddag på Skärgårdshotellet.
Kostnad: 450 kr. Barn under 15 år 225 kr.
Söndag 21 juli Frukost före avsked.
Observera! Vid måltiderna ingår ingen dryck i priset. Detaljerat program med tidsangivelser, information, kartor och medlemsförteckning lämnas vid ankomsten.
Du som vill bo på
Skärgårdshotellet: Du gör din beställning av rum tillsammans med din anmälan att delta på den särskilda svarsblanketten. Den finns i Bullet News och på vår hemsida.
www.studebakerklubben.se
Du kan skicka din anmälan via email eller med frankerad papperspost.
Du som vill bo på Nicksta bad &
camping: Du tar själv kontakt med Nicksta bad och camping och gör din beställning. Du betalar direkt till Nicksta bad och camping.
Vilka alternativ till stugor eller camping som finns kan du finna på deras hemsida www.nickstabadet.se eller per telefon till receptionen: 08- 52012780 Fax: 08-52010572
Meddela på svarsblanketten vilka dagar du vill vara med på klubbens aktiviteter
Gunno Boström
1964 Avanti R2
ANMÄL DIG TILL ANMÄL DIG TILL
Avanti - kort historik
ANMÄL DIG TILL
Av: Gunno Boström
1964 Avanti R2
ANMÄL DIG TILL ANMÄL DIG TILL
Avanti - kort historik
Av: Micke Bostedt
ANMÄL DIG TILL
Här medverkar ni medlemmar genom att rapportera om allt som händer inom vår hobby.
Adress: Bullet News c/o Bosse Pettersson, Vitsippsgatan 7, 591 72 MOTALA Tel/fax: 0141-586 22
Email: implementor.bop@telia.com
Studsskvaller
verkligen är en höjdare också.
Marvelous!!
...
Bil nummer två var något alldagligare, eller hur basic det kunde vara 1948. En 4- dörrars Champion Sedan med mörkblå lack, förgylld visserligen med breda vita däcksidor. Såg ut att vara välrenoverad, men annars så där riktigt vardagligt, som inte alltid veteranerna ser ut idag. Förresten, såg ni någon rosa Cadillac på 50-talet??
Bilen har ett förflutet på västkusten men nu finns den i Handen utanför Stockholm.
Tyvärr är inte ägaren medlem, i detta fall heller.
...
Jag har gjort försök att värva med vår förträffliga broschyr, men - No Response - (som Hep Stars sjöng 1966). Det blev dock lite respons vad gäller nya medlemmar från Norge, vid årets träff i Halden. Vi ligger stadigt på ca 175 styck medlemmar, så varför misströsta!
...
I år var det dags för den stora Internationella träffen i USA att äga rum i hemstaden South Bend,
Indiana. Jag har nyss fått novembernumret av Turning Wheels med stort reportage därifrån. Tror det var 8-10 personer från Sverige på träffen i South Bend, totalt var det 207 deltagare från 11 länder utanför USA. Inte illa! I nästa nummer av BN kommer reportage därifrån...
...
Huvudattraktionen var den 1947 Champion Woody Stationwagon, som nu är färdigrenoverad och var uppställd på en roterande piedestal på Studebaker National Museum. 1980 räddades denna prototyp från att ha legat ca 30 år på skroten vid Proving Grounds.
Nu är den renoverad till skicket, bättre än ny.
...
Något som grämer mig lite är att vi inte lyckats få något pris för vår BN i klassen Overseas Print Publication. I år gick priset till New
Zealand och Australia. Vet inte om vi missat i PR:en eller om de andra är så mycket bättre än BN. Vi tar nya tag med det och med vår Internationella Träff i
Nynäshamn 2013.
Nu är vi tidsmässigt så långt som möjligt från en
förhoppningsvis härlig
sommar som heter 2013. Bara att drömma sig fram till dess eller drömma sig tillbaka till sommaren 2012. Regnig var den, men visst fanns det en och annan höjdpunkt. Jag tänker närmast på Classic Car Week i Rättvik. I förra ”Skvallret”
lovade jag att komma igen beträffande två ”nya” Studsar som jag spanade in på
travbana i samband med marknaden.
...
Är ni spända? Ja när något är nytt för mig som varit aktiv sedan 1979 inom Studebaker, ja då är det säkert något smarrigt. Den första är en otroligt pampig 1931 President Roadster. Den var sobert silvergrå med svart sufflett och maroonröda original
ekerfälgar och med de för 1931
-1933 så typiskt avlånga
strålkastarna. Bilen är
hemmahörande i Siljansnäs
och ägs av en icke medlem. Ska
jag jämföra med någon känd
bil i klubben, så får det bli Åke
Dalsbros 1929 Commander
Roadster! Då förstår ni att
detta
När Studebaker introducerade Lark 1959 var framtiden för Hawk modellen högst osäker. Studebaker satsade i princip satsat allt man hade på Larken och att det skulle bli en succé. Övriga modeller fick vackert vika på foten. De större sedanerna: Champion, Commander och President lades ner och samma öde planerades för Silver Hawk och Golden Hawk. Hade det inte varit för att många återförsäljare protesterade vilt över att få behålla Hawken hade nedläggningen varit ett faktum. I sista stund gick man med på en kompromiss. Endast en modell erbjöds och det med minimal annonsering.
Eftersom försäljningen av Golden Hawk och Packard Hawk 1958 var en besvikelse beslutade man sig för att uppdatera Silver Hawk sparsamt och döpa om den till endast Studebaker Hawk. Försäljningen 1959 var hyfsad med tanke på hur mycket man promotat den. Trots detta tvekade man både till modellår 1960 och 1961 om man skulle behålla Hawk i modellprogrammet eller inte.
Tillslut lät man dock modellen leva vidare.
Hade det inte varit för Studebakers nya president, Sherwood H. Egbert (som tillträdde i januari 1961) hade 1961 års modell varit slutet på Hawkens historia.
Sherwood, som startade upp Avantiprojektet var också mäkta förtjust i Hawkmodellen och övertygade sig själv att modellen behövde en rejäl facelift för att möta konkurrensen och därmed sälja bra.
Sagt och gjort, Egbert anställde den kände
industridesignern Brooks Stevens. Stevens och Egbert var vänner sedan tidigare och Egbert var mycket imponerad av Stevens facelift av den Brasilientillverkade Aero-Willys.
Sherwood Egbert ville ha den nya modellen i produktion redan till hösten 1961, vilket med bilindustrimått var en nästan omöjligt uppgift. Brooks Stevens kände dock att det borde gå att genomföra och körde genast igång. I mars 1961 presenterade Stevens några skisser på hur den nya Hawken skulle se ut och redan i juni hade han en färdig prototyp att visa upp. Bilen kallades till en början Hawk Monaco men döptes om till Gran Turismo Hawk innan den visades upp för allmänheten.
Det mest anmärkningsvärda med 1962 Gran Turismo Hawk jämfört med dess föregångare var designen av taket. Borta var de runda linjerna av taket som härstammade från 1953 års Starliner. Hawken hade med enkla medel genom byte av tak och uppstramningen av karossen fått en ny och modern look. Studebaker hävdade själva att inspirationen till takdesignen kom från den år 1956 presenterade prototypen Packard Predictor.
De flesta är dock överens om att 1958-60 Ford
Thunderbird stod som källan till inspirationen av taket.
Studebaker provade redan 1959 att applicera ett tak från 1958 Thunderbird på en Studebaker coupé. Man lät den i South Bend lokaliserade bilplåtsfirman O'Chapps Body Works bygga om en 1954 Commander Starliner.
Thunderbirdens tak var bredare så man fick ta ur en sektion på mitten. Resultatet blev inte helt hundra då de bakre sidorutorna lämpade sig föga designmässigt ihop med Thunderbirdens tak. Brooks Stevens
uppmärksammade dock detta problem och såg till att Studebakers ingenjörer konstruerade nya bakre sidorutor.
Gran Turismo Hawk - ett mästerligt facelift
Den första rik ga prototypen skiljer sig lite från
produk onsbilarna. Bland annat var Studebaker ingraverat i överkanten av grillen och parkeringsljusen var runda.
av: Michael Bostedt
Prototypen från O'Chapps gör sig inte speciellt bra från sidan.
Bilen har fak skt överlevt och var llsalu på Ebay
härom året. Skicket idag är dock inte det bästa.
1964 Avanti R2
ANMÄL DIG TILL ANMÄL DIG TILL ANMÄL DIG TILL
Förutom det nya taket och borttagningen av fenorna bestod det mesta av bilens förändringar av designmässig karaktär. När det gäller listkomposition och viss
exteriördesign har man lånat friskt från den nya Lincoln Continental som presenterades till 1961 års modell.
Bakljusen var nya liksom parkeringsljus och emblem och andra mindre dekorationer. Lister ovanpå skärmarna adderades, huvscoopet togs bort och sidogrillarna lackerades i bilens färg. Bilen fick också ett rostfritt metallstycke i bak så bilen uppfattades ny även bakifrån. I själva verket var det under metallstycket samma baklucka som hängt med sedan 1956.
Inuti bilen hade också mycket förändrats. Nya skålade stolar med en konsoll i mitten installerades liksom infällbart mittarmstöd bak. Hela instrumentbrädan var ny. Instrumenten samlades i en panel som var tredelat vinklad mot föraren. Panelen hade träimitation runt mätarna och den övriga panelen som sträckte sig åt passagerarhållet var överdragen i rostfritt. Man installerade smala bågar i rostfritt som höll upp det perforerade innertaket. Hela bilens exteriör och interiör andades klass.
Mekaniskt hände inte speciellt mycket. Man sänkte kompressionen från 8.8:1 till 8.5:1 i 289 V8:an och ett fullflödes oljefiltersystem tillkom i april 1962. Alla populära Hawk options behölls. I USA var samtliga 1962 GT Hawks utrustade med 289 cui V8, men exportbilarna erbjöds också med antingen en 259 cui V8 eller en 170 cui rak sexa. Prestandan var aningen sämre än 1961 Hawk.
Samtida tester visade på att GT Hawk var ca en sekund långsammare upp till 100 km/h. Detta p.g.a. Gran Turismons tyngre karossen och en mindre
strömlinjeformad design. Detta problem löstes dock 1963 när man erbjöd Avantins R1 och R2 motorer även till GT Hawk.
Gran Turismo Hawk presenterades för köparna måndagen den 30:e oktober 1961. Studebaker sponsrade vid tidpunkten sedan ett drygt år tillbaka den populära TV-serien Mr. Ed. Den första GT Hawk TV-reklamen visades i samband med Mr. Ed. TV-avsnittet söndagen den 29:e. Mr. Ed hade ca 16 miljoner TV-tittare så tanken var att man efter ha sett reklamsnutten dagen därpå skulle kunna åka ner till sin lokala Studebakeråterförsäljare och titta på märkets nya modell. Tusentals amerikaner gjorde så och många såldes den närmaste tiden därefter. Totalt såldes 9335st 1962 Gran Turismo Hawk vilket var mer än en fördubbling jämfört med året innan.
Året därefter, 1963 gjorde man en del designmässiga förändringar. Den största visuella förändringen är nog att sidogrillarna gjordes om totalt och att strålkastarsargerna delvis lackerades. Andra minde ändringar var att grillen fick nytt mönster och ett röd-vit-blått emblem. Liknande emblem monterades också på framdörrarna tillsammans med Gran Turismo emblemen. Metallstycket på
bakluckan förändrades lite liksom emblemet där ovanför.
På insidan fick vinylklädseln en kvalitetsförbättring. På 1962:orna tenderade klädseln att spricka i vecken. Vecken på klädseln ändrades också från att ha gått från sida-till- Den allra första
designstudien. Här har Brooks Stevens bara lagt på e provisoriskt plå ak på en Hawk. Det gamla taket si er kvar därunder.
Fenorna är bort‐
tagna och bakljus togs från en 1955 Studebaker coupe.
Några av Brooks Stevens förslag ll grillarrangemang på 1962 Gran Turismo Hawk.
sida på 1962 år modell till att gå uppifrån-och-ned.
Instrumentpanelen fick träimitation även på
passagerarsidan. Detta gjordes dock inte på tidiga 1963:or eftersom man hade kvar ett antal av den rostfria varianten från 1962. Klimatanläggningen byggdes också om och högtalaren till radion flyttades till hatthyllan bak.
Mekaniskt var allt i stort sätt detsamma som 1962 förutom att en del nya options erbjöds, bl.a. skivbromsar fram. Det mest iögonfallande var att man detta år kunde få sin Gran Turismo med motor från Studebaker Avanti. Detta innebar som R1 att man fick 240hp eller 289hp som kompressormatad R2. Dessa bilar fick också ett emblem på framskärmarna precis nedanför ventilationsluckorna.
På R1-modellen stod det "Avanti Powered" medan det på R2 stod "Avanti Supercharged". I april 1963 introducerade man modellen Super Hawk. Super Hawk var en R1 eller R2 Hawk med ett komplett "High performance" Avanti paket. Paketet innehöll bl.a. hastighetsmätare graderad till 160mp/h, Twin Traction, skivbromsar, Heavy Duty stötdämpare och fjädrar fram och bak, större kylare, säkerhetsbälten fram och del förstärkningar. Dessa bilar hade också förutom emblemen på framskärmarna ett runt R1 alternativt R2 emblem i grillen. 13 stycken R1 Super Hawk byggdes 1963 samt 42 stycken R2 Super Hawk.
Försäljningssiffran för 1963 hamnade på 4634 bilar, vilket var nästan hälften mot vad man sålde året innan.
1964 års modell av Gran Turismo Hawk var den nionde och sista årgången av Studebakers populära Hawkmodell. Totalt 1772 stycken 1964 GT Hawk lämnade fabriken detta sista år. En anledning till att det var så få beror på att fabriken i South Bend stängde redan i december 1963. I detta skede flyttades all Lark produktion till fabriken i Kanada. Tillverkningen av Avanti, GT Hawk och Champ valde man i och med denna flytt att avsluta.
1964 Gran Turismo Hawk fick en del mindre
förändringar. Studebaker gjorde så gott man kunde för att få Hawken att se ny och fräsch ut, men det med väldigt begränsade finansiella resurser. På bakluckan togs det 1962 introducerade metallstycket bort. Man slätade sedan ut de ränder som funnits där bakom sedan 1956. Där på monterade man sedan ett nydesignat Studebaker Hawk emblem. Designen på sidogrillarna fick även detta år en designförändring liksom grillen. På grillen monterade man på 1964:orna ett stående "S" emblem. Till detta kom en del mindre designändringar på bakljushusen och flertalet emblem. 1964 erbjöds ett s.k. "Sport Roof" som option.
Detta innebar att halva taket var klätt i svart eller vit vinyl.
Inne i bilen var den del av instrumentbrädan där mätarna satt svart i stället för träimitation. På passagerarsidan monterades en s.k. "crash pad". Mekaniskt kunde man detta år förutom R1 och R2 även beställa sin Hawk som R3 eller R4. Tyvärr hann aldrig någon R3 eller R4 Hawk tillverkas innan sagan var slut. En R3 Hawk skulle med den motor få drygt 400 hästkrafter. Prestandan på en sådan skulle vara minst sagt imponerande. Dock byggdes 169st R1 och 70st R2 GT Hawk 1964. Av dessa var 60st R1 Super Hawk och 46st R2 Super Hawk.
Tyvärr tog sagan om Hawk slut den 20 December 1963 när de sista 31 Gran Turismo Hawk monterades innan fabriken slog igen för gott. 1964 års modell anses av många vara den bästa Hawken eftersom allt som behövts ändras under åren hunnit blivit gjort. Ovanligt många 1964 Gran Turismo Hawk har överlevt då många av dess fans bevarat denna sista årsmodell.
Brooks Stevens hade en prototyp färdig på hur 1965 års modell skulle se ut. Den hade man nog kunnat producera även med de vid tidpunkten små finansiella resurserna.
Färdiga 1962 Lark och GT Hawk rullar ut från fabriken.
Ovan: fabriksfoto på 1963 Gran Turismo.
Till höger: fabriksfoto på 1964 Gran Turismo.
Ovan: Så här hade Gran Turismo Hawk se ut som 1965 års modell. Det finns säker någon i vår klubb som skulle kunna tänka sig a bygga denna prototyp på rik gt...
”Folk lurer på hvad slags merke det egentligen er”
Jeg har to spesielle favoritter når det gjelder Studebaker. ”Glassverandaen” har vært en drømmebil helt siden
barndommen, og jeg har nå eid en slik bil (1948 Champion Starlight Coupe) i mer enn 30 år. Denne bilen ble solgt ny i Norge.
GT Hawk kom inn på ønskelisten senere.
Det fantes ingen slik bil i Trondheim der jeg vokste opp, men under en ferietur tidlig på 1970-tallet i Nord-Norge fikk jeg se to slike biler i Bodø, og ble fascinert av modellen.
Først mange år og mange biler senere, høsten 2011, ble det en sjanse til å kjøpe en slik bil. Den ble restaurert av Terje Engebakken fra Kongsvinger, som har lagt ned svært
mye arbeid i bilen gjennom flere år.
Det var en annen norsk Studebaker- entusiast, Ketil Raaum, som importerte denne bilen som restaureringsobjekt.
Han fant den på østkysten av USA i 2006.
Bilen var da eid av et par som bodde i en havfiskebåt. Studebaker’en var konebil, sto parkert på kaien og var preget av salt og sjøluft. Det ble derfor mye rustreparasjon på Terje.
Siden bilen praktisk talt var restaurert ferdig da jeg kjøpte den, var det bare noe detaljarbeid som gjensto, slik som montering av sikkerhetsbelter foran og bak, montering av nye eksoshaler, opptrekking av midt- Tekst og foto: Asbjørn Rolseth
En fornøyd bileier ved bilmuseet på Lillehammer i mai 2012.
Vigelandsparken i Oslo har få en ekstra turista raksjon.
Asbjørn Rolseth är en av Studebaker- klubbens många norska medlemmar.
Här berättar han om sin ena Studebaker- favorit, hans egen GT Hawk från 1963.
1963 Gran Turismo
konsoller og montering av originalradio – den ble kjøpt på Ebay og kom helt fra Alaska.
En overhalt klokke ble også kjøpt på Ebay. Nå gjelder det bare å få turtelleren til å fungere, dessuten skal frontfangeren og grillen få ny krom.
Bilen er en 1963-modell med standard 289 cid V8-motor, automatgir og servostyring.
I mai 2012 var det klart for å teste bilen på første langtur, som gikk fra Oslo til Mjøsmarkedet på Lillehammer og videre til Flåklypa Grand Prix i Lom, Norges største
veteranbilløp med 400 deltakerbiler.
Det er alltid spennende å legge i vei med en bil man
ikke kjenner så godt, men alt fungerte problemfritt.
GT Hawk er en bil folk ikke ser så ofte, derfor er mange interessert i å studere den nærmere. De lurer på hva slags merke det egentlig er, for svaret på det står bare på bagasjeromslokket.
Det kommer spørsmål både om den er fransk og italiensk. En eier av en veteran-Peugeot mente GT
Hawk’en så ut som en Facel Vega. Biltypen appellerer også til dem som egentlig ikke liker amerikanere så godt.
Det skyldes nok at den ikke oppfattes som en ”typisk amerikaner”, men som en modell med design i litt europeisk stil.
Stopp ved høyeste punkt (1026 meter) på E6 mellom Oslo og Trondheim i september 2012.
Siste høstbilde før bilen går i vinterdvale.
Bilen sto på Norsk Veteranvognklubbs stand på Oslo Motorshow i oktober 2012.
Motorrommet er i presentabel stand.
Fin takprofil.
Reservehjulsfelgen ble sandblåst og pulverlakkert før ny dekk ble montert.
Ny ma e i bagasjerommet fra Studebaker Interna onal.
Text och foto: Bengt Engwall
Sune och Ingemar synar den nyrenoverade motorn.
Ingemar berättar:
”Studebakers som sattes ihop i Belgien var ofta i annorlunda utförande än de USA-tillverkade bilarna, de kunde till exempel vara utan fenor.
Vår bil kom som halvfabrikat till Belgien utan lack och klädsel. Därför fick bilen en blå färg, som inte finns i 64:ans färgkarta och klädseln var vit i 1962: års utförande.
Bilen är utrustad med en toppventilssexa. 1964 års Hawk tillverkades med 6-cylindrig motor i endast 224 exemplar.
När vi köpte bilen var den svart och i ett dåligt skick. Både kolvar och topp var spräckta. Kolvar fick jag tag i på Ebay
och topp hade jag på hyllan. Topparna har en tendens att vara mycket sprickkänsliga på toppventil 6:orna.
Bakluckan var också i mycket dåligt skick, som tur var hade jag köpt en NOS-baklucka till 64:a Hawk av Björn Laqvist i början av 80-talet, som jag sedan satte på min Golden Hawk tills jag fick tag på rätt lucka till den.
Bilen fick under renoveringen en ny kulör som heter Moonlight Silver och klädseln blev i blått skinn. I övrigt så är mycket nytt och omkromat. Hawken är numera såld och finns på Åland.”
Äntligen! Winlunds superfina
För några år sedan kunde vi följa Ingemar Winlunds renovering av familjens 1964 GT Hawk i Mekartipsspalten, men den superfina bilen har aldrig visats färdigrenoverad i Bullet News-- förrän nu. Se och njut!
1964 Gran Turismo
a GT Hawk
Foto
©
: Erik StigssonLarsa hittade sin GT Hawk i
Häftigaste Amazonmodellen var ju 123 GT. Larsa ägde en sådan, liksom en Kawasaki 750, det vildaste i motorcykelväg som man kunde ha runt 1980. Även om Amazonen var risig, så var han alltså välförsedd med potenta fordon.
Men innerst inne fanns det något i honom som hette Studebaker, en sådan där känsla man kan när man har ett starkt minne av detta fina märke.
I Larsas fall var det barndomens minne av en 58:ans Golden Hawk. En morbror till honom hade varit delägare i bilen. Den stod på gatan utanför huset i Norrtälje där Larsa växte, så han såg den dagligen.
- Och jag latjade i den, säger Larsa.
Så, intrycken av Studebakern var starka.
Studebaker var ju inte vanliga på gatorna, men i mars 1980 såg Larsa en bil som väckte de gamla Studebakerminnena.
Inplogad i en snödriva på gården hos Citroënhandlaren i Norrtälje stod en GT Hawk från 1962.
- Den såg hyfsad ut, men den hade tidstypiska lagningar och mycket plast, berättar Larsa.
Bilen hade ägts av en kille från Täby som flyttat till Norrtälje och pendlat med den till jobbet i Täby. Han tyckte inte det var en bra pendlarbil och bytte in GT:n mot en Citroën. Och där hos handlaren blev GT:n stående.
Men Larsa tände på Studebakern. Han övertygade handlaren att skotta fram bilen, och fick låna den över helgen.
Lars-Göran ”Larsa” Karlsson i Norrtälje har haft sin fina GT Hawk sedan 1980, och han säljer den aldrig.
Text och foto: Bengt Engwall
1962 Gran Turismo
Även fästmön Lena gillade GT:n, så det blev affär, och Amazonen och Kawan byttes in.
De åkte med GT:n sommaren 1980. Sommarmilen avverkades på tidstypiska Cragar SS-fälgar och Positractiondäck.
Bilen såg, som sagt, fin ut, och var i mekaniskt bra skick då den endast gått cirka 10.000 mil, men det fanns en hel del rost i den, så till vintern rev Larsa ner bilen och började renovera den. Han gjorde en renovering av plåt, lack och inredning samt översyn av det mekaniska.
Plåtjobben och det mesta i övrigt gjorde Larsa själv. Det tog bara två år för honom att helrenovera GT:n. Sedan dess har Larsa och Lena kört drygt 10.000 mil med sin fina bil.
GT:n hade enligt utfärdat intyg av förste ägaren gått endast 5.207 mil 1970, när den byttes in hos Sven Wixner AB på Roslagsgatan i Stockholm. Efter ytterligare tio år när Larsa köpte bilen hade den fortfarande inte passerat 10.000 mil.
Under renoveringen lärde Larsa känna Ingemar och Uffe Winlund, de bor ju i närheten och också renoverade varsin Studebaker. Bilarna blev klara samma år och de tre började samtidigt åka på de större träffar som fanns då.
Tillsammans med Winlunds har det blivit många Studebakerresor runt om i Sverige, både till
Studebakerträffarna och till Power- och Wheelsträffarna.
-Bilen går jättebra, men den har orolig tomgång, säger
en snödriva för 30 år sedan
Larsa. Det beror nog på kamaxeln.
Och så kan det nog vara, för 259:a-motorn är inte en lugn originalare. Larsa har skrämt upp den en del med bland annat en R2+-kam, en R2-kam som slipats om för att passa med automatlåda. Vidare har han försett motorn med R2-fördelare med dubbelbrytare, R3-ventiler och fjädrar samt gjutna headers. Dessutom är kompressionen höjd till 9,5.
- Jag hoppas något av barnen vill ta över den en gång, säger Lars-Göran Karlsson, som då kommer att ha fler fina fordon att fördela bland barnen, bland annat en Studebaker
Six från 1931 som är under renovering, och så ungdomens Kawasaki, som han har köpt tillbaka.
- Totalt har GT:n haft fyra privata ägare, före mig.
Förste ägare till bilen var Holmans Ingenjörsbyrå i
Stockholm. Enligt sägnen ska man ha beställt bilen i USA och hämtat den på plats. Andre ägare var en veterinärkandidat på Lidingö.
Han ägde bilen ett år innan den såldes vidare till en studerande i Danderyd som behöll bilen endast en månad innan han sålde den till Täbykillen. Denne var hojåkare och Studebakerentusiast och började göra i ordning bilen innan det blev familj och radhus tog över När sedan Larsa köpt bilen, kom killen och hälsade på vid några tillfällen och berättade hur mycket han ångrade att han bytt bort den. Han skaffade sig dock ett annat entusiastfordon en Citroën 2CV från 1959. Det kompenserar ju inte en såld Studebaker, men är alltid något ...
I förra avsnittet i artikelserien om Studebakeråterförsäljaren Mossberg & Blomkvist i
Sundsvall berättade vi om efterkrigstiden. Efter att artikeln publicerats hittade Jan Mossberg två bilder som väl beskriver den tiden. De är tagna vid en utomhusutställning i Sundsvall 1954.
MOSSBERG & BLOMKVIST del 2. Extrabilder
Mossberg & Blomkvist visade två Championsedaner, en Commander sedan och en Land Cruiser (t.h.) vid utställningen.
Coupéer saknades helt.
På den så kallade Läroverksplan i Sundsvall visade stadens bilhandlare upp si sor ment. E härligt dsdokument!
ANMÄL DIG TILL
Studebaker Gran Turismo
Alla har väl en favoritbil, en modell som tilltalar just dig på ett speciellt sätt. Det behöver ju inte finnas några som helst rationella överväganden eller ens någon särskild anledning till varför en viss modell blir en personlig favorit, men ofta har det en egen bakgrundshistoria, detta val av, tja, vad skall det kallas ... den bil eller det fordon som du aldrig riktigt lämnar, eller som du allra helst vill äga. Det här handlar om just min. Det som dessutom blev min första Studebaker.
Jag har brukat minst åttio olika bilar. Räknar man fyrcylindrigt och vinterfordon från Asien också som bilar så blir siffran ännu högre, men varför skulle man? Därutöver har jag köpt och sålt flera hundra till. Jag har provkört och hyrt och lånat ytterligare ett stort antal, gamla, nya ...
Massor och åter massor av olika motorer har startats av mig för att bjuda på en åktur sedan jag tog mitt körkort som artonåring. Alla har lämnat sitt intryck, en hel del har glömts bort nästan omedelbart, en del har behållits, i minnet, eller i garaget. I min ägo finns i
skrivande stund tre exemplar av en speciell bilmodell, just min egen speciella bil.
Den modellen är Studebaker Gran Turismo.
Som de flesta som läser det här vet är detta ju egentligen inte en egen modell fullt ut, det mesta är faktiskt gemensamt med vilken Studebaker Hawk som helst efter -58, och för den delen med tidigare Hawk och en del andra modeller också, men det gör ingen skillnad.
Gran Turismo står för sig själv, med en egen speciella utstrålning och karaktär.
Helheten byggs av detaljer, och det är just mängderna av detaljförändringar som gör GT Studebakern speciell.
Den formella taklinjen till exempel, som effektivt förvandlar femtiotalsdesignen till en i det närmaste tidlös stil. Profilen blir tyngre och mäktigare, utan att bli klumpig, och bilmodellen med anor från -53 tar plats i biltillverkarnas
”finrum” 1962.
Sådär femtio år efteråt så hör man på kommentarerna man får, att resultatet blev det önskade; 2012 ser bilen fortfarande ”dyr” ut, och andas klass och stil.
Nu minns heller ingen längre hur designern Brooks Stevens friskt lånade gimmicks från en av tidens mest uppmärksammade lyxvagnar, nämligen Fordkoncernens toppmärke, Lincoln.
1961 släppte man på MEL en ny smidigare och mindre ultramodern Lincoln Continental som fick massor av uppmärksamhet för sin strama design och tekniska kvalitet.
Exteriört så var den sparsamt utsmyckad, till exempel fanns rostfria lister som löpte ovan
karossidorna från för till akter, samt en grill i akterpartiet, även den i rostfritt med svarta lackerade fält. Känns det igen?
Jodå, det passade fint på Hawk ett år senare också. Blinkers o parkeringsljus hamnade i sidogrillarna, som nu flankerade en försvarlig kromad utbyggd grill med pressat plåtgaller i stället för den gjutna som hängt med sedan -56.
Studebaker Hawk är ju en stadig och trevlig bil att köra och det märks att 62-64 års versioner är resultatet av små ständiga förbättringar på chassiesidan. Rent tekniskt handlar det inte om några märkvärdigheter, mest avstämning av fjädrar och dämpare och mindre modifieringar av detaljer i framvagn och upphängningar.
Bättre viktfördelning gör också sitt till, att mera vikt HENRIK STENSTRÖM är en Sveriges allra mest hängivna Studebakerentusiaster.
Här ger han sin kärleksförklaring till favoritmodellen Gran Turismo
Henrik Stenström
hamnar över bakaxeln mår en Studebaker bara bra av.
Skivbromsar fanns att få som option från och med -63, här åkte de övriga modellerna snålskjuts på Avantin, och tidens biltestare älskade dem.
Studebakers bromsar räknades redan tidigare till marknadens bästa, men trumbromsar har ju vissa
begränsningar när hastigheten kan överstiga 200 km/h. Från Avanti hämtades också de motorer som skapade ”Super Hawk” till 1963 års modell, trimmade 289 V8 motorer som gjorde bilen snabb, oavsett måttstock, toppfarten med R2, en kompressormatad version överskred 225 km/h.
Den tredje aspekten att bedöma är ju interiören, och här har man verkligen lyckats. Undertecknad som är lite svag för brittiska lyxvagnar gillar massor av runda mätare och träpaneler.
I Studebaker GT är träet inte äkta, det är så kallad wood- grain, men det är ju på det hela taget en dekoration.
Läderklädsel får man också avstå ifrån, i alla fall på bilar byggda i USA, här är det konstmaterial för hela slanten, men snyggt propert och välgjort på separata stolar, ofta med justerbara ryggstöd vilket inte var vanligt på dessa årgångar.
Det byggdes dock en del GTH i Belgien, och dessa försågs ofta med klädsel i äkta skinn på extra pösiga soffor.
Instrumentpanelen är en suverän klassisk design med sju runda mätare som vänds mot föraren i tre plan. Lättläst och klassiskt! Strömbrytare med rätta känslan fullbordar känslan av RIKTIG bil, inget trams eller onödiga gimmicks här; just så här skall det se ut och kännas! Så, möter ni mig bakom ratten på en Gran Turismo, då vet ni att jag mår som allra bäst.
Henrik Stenström
-- en kärleksförklaring
Foto: Bengt Engwall
Henrik Stenström ra ar sin 1963 Gran Turismo vid SAAB‐museet i Trollhä an under klubbträffen 2008
1964 Avanti R2
ANMÄL DIG TILL ANMÄL DIG TILL
Avanti - kort historik
ANMÄL DIG TILL
SKICKA GAMLA BILDER med Studebakermotiv till Bullet News.
Adressen är Michael Bostedt, Tjärdalsgatan 28, 804 31 Gävle
I det här numret av Bullet News har vi ett
reportage om en röd GT Hawk. Reportaget har skrivits av ägaren själv, vår nyblivne medlem Asbjørn Rolseth från Norge.
Asbjørn är skribent för tidningen Norsk
Motorveteran och besökte Studebakerklubbens träff i Halden i somras.
Han kom för att skriva om träffen (se faksimilen här bredvid). Men resultatet blev också att han gick med i klubben och dessutom levererade ett reportage om sin fina GT Hawk till det här temanumret om Gran Turismo -bilarna.
Vi hälsar
Asbjørn välkommen till klubben och hoppas förstås få se fler reportage om norska Studebakers i Bullet News från Asbjørn - och alla andra medlemmar i Norge. Och att alla medlemmar i Sverige också fattar pennan och skriver om sin bilar.
Asbjørn Rolseth
Studebakerträffen i Norsk Motorveteran
Anders Jähnke i Lerberget norr om Helsingborg renoverar två 53:or.
För a hålla koll på hur många mmar han lägger sin på sina projekt har han gjort en passande klocka a snegla på.
Olle Björn har hi at en fin bild på en 55:a sedan. Ägarinnan (?) ser stolt ut där hon poserar vid bilen.
Från Lyn och Arlan Vollan i Red Wings,
Minnesota i USA har det kommit en julhälsning ll Studebakerklubben Sweden. Arlan är ordförande i klubben Fantoms i hemstaden.
Vad behövs för att köra
ett brudpar i en Studebaker?
D
en 25 augusti 2012 hade ett brudpar, Daniel och Maricella ;-) Blom, den goda smaken att välja en Studebaker Starliner - 53:a som sin brudbil från Vaxholms kyrka.De skulle skjutsas från kyrkan till fotograferingen och sedan till Vaxholms hamn där en segelbåt väntade på dem för vidare romantisk färd till festplatsen.
Dagen de gifte sig var fantastiskt meteorologiskt sett.
Solen strålade och alla var vackra och glada. Bruden var den sötaste jag sett, som en liten hasselmus, och brudgummen, min jobbarkompis såååå lyckig och fin.
Bilägaren, Uffe Winlund och jag kom till kyrkan i god tid, typ en timme innan vigseln. Vi kom i varsin bil, då jag absolut av någon anledning, kan det vara att jag körde en Studebaker?, ville ha med mig en handy man IFALL något händer?
Väl på plats monterade vi rosetter på bildörrana och putsade bilen och satte rosetter på bildörrarna och funderade kring vilken position vi ville ställa bilen då brudparet kom ut från kyrkan. Framför
kyrkporten, framför det vackra fältet eller kanske på parkeringen? Nåväl, vi beslöt oss för att testa vad som skulle bli bäst.
Jag, Eija Winlund, är inte direkt känd för att vara lugn och fin, snarare härligt energisk, så jag startade bilen i ren iver genom att rycka och slita i växelspaken, och glömde alldeles bort att bilen och dess växelspak är en
känslig sak som ska hanteras med ömhet, och särskilt en sån här dag!!!!
Där stod jag nu i en position som inte var ok och skulle flytta på mig och bilen, men … det gick inte att lägga i växeln! Växelspaken var helt stum!
Jag ryckte och slet i växelspaken, men den bara knyckte … pulsen steg och utanför bilen stod Uffe och vevade med armarna och pekade att jag skulle köra framåt. Men det gick bara inte.
Jag fick panik, snälla, inte nu! Det fick bara inte hända, inte inför ett brudpar, inte framför mina jobbarkompisar, jag dog hellre. Ska
brudparet få åka buss härifrån????
Ropade, som den hjälplösa av andra könet, på Uffe som snabbt dök ner under motorhuven. Mycket riktigt, något väldigt allvarligt och obegripligt hade hänt, och nu var goda råd dyra och tiden rann iväg.
Snart skulle det lyckliga leende paret komma ut ur kyrkan, nyvigda och sugna på en härlig resa i en Studebaker med alla gästerna, och mötte oss svettiga och oljiga som meddelade att vi minsann varit snälla nog och kollat upp var
på landsvägen som nästa buss avgår, ja vi hade tom redan beställt sms-bussbiljett åt dom, heder oss liksom … Uffes puls steg högre än min där han kämpade för att få ur växeln som hamnat i liknande läge som när ens knäskål hoppar ur läge, gäller bara att få i den igen … Vi var, milt sagt, inte såta vänner just då så jag beslöt mig för att ta en promenad istället för att vädra mina lungor i hans ansikte, och andas enligt en yoga-metod jag lärt mig på nån idiotisk kurs nån gång på 80-talet; in- och ut i lugn takt samtidigt som jag tänkte på Buddha och hans
fredsbudskap. Betablockerare eller Valium hade varit mer effektivt just i denna stund. Men som vanligt, lite tålamod, lugn och ro, gamla hederliga verktyg och en handy man, så löser man alla problem rörande en Studebaker. Växeln ploppade plötsligt i, precis som en tand ur en femåring, precis
bara sådär, bilen ville bara ville bara busa och trilskas lite med oss såklart.
Brudparet kom sedan ut ur kyrkan med alla gästerna i släptåg, glada och uppspelta och kunde få sina drömmars bröllopsresa i en Studebaker Starliner -53, och vi stod där helt coola som om vi stått där vilandes en timme ... de skulle bara ha vetat. Konklusionen är att en Studebaker kan man alltid lita på, trots allt!
EIJA WINLUND Allén i Vaxholm, bilden säger allt
Brudfotograferingen med assistens av den lugna föraren.
1. Verkty g 2. Betablo ckerare och sta
bila nerv er 3. En Han dy Man
Glada och lyckliga brudparet omedvetna om paniken innan.
MEKARTIPS av Ingemar Winlund En amatör och hans bromsar
”Bromsarna verkar hänga kvar när man släpper bromspedalen” sade den vänlige besiktningsmannen på bilprovningen och tittade på sitt instrument i taket. Vid provturen märktes dock ingenting av det men nog var det en indikation på att något inte var som det skulle. Han föreslog returfjädrarna på bromsbackarna eller gammal bromsolja i systemet.
Jag började med en titt i huvudbromscylindern. Oljan liknade mest en kornig pölsa upplöst i vätska.
Kanske fanns den där sedan 1959, så rengöring och en genomkörare av hela bromssystemet med ny olja fick bli mitt första projekt.
Jag kunde dock inte släppa tanken på returfjädrarna så jag beställde nya från USA.
Jag hade fått med mig en verkstadshandbok vid köpet av Hawken och tyckte det var ganska spännande att ta mig an problemen.
Min närmaste omgivning tyckte dock att jag var mer än lovligt ansvarslös som försökte göra service på något så viktigt som bromsar. De tänkte ju inte på att jag är med i en klubb där man alltid kan få hjälp av proffs om jag skulle misslyckas.
Att demontera var ganska enkelt sedan jag studerat handboken ordentligt och förstått delarnas funktion.
En jämförelse av de nya fjädrarna och de gamla visade att de gamla var drygt en centimeter längre än de nya.
Kanske inte något vetenskapligt mått på utmattning men ändå en indikation.
Jag hade sett att det gick att köpa en bromsfjädertång för monteringen.
Antingen var verktyget helt värdelöst eller också hade jag inte fattat ett dyft av hur man använder den. Fjädrarna flög som projektiler i garaget och jag var glad att jag använde skyddsglasögon. Det fick bli ett telefonsamtal till Rimbo!
Sedan gick det som en dans! Fäst fjädrarna i deras urtag – placera backens övre del i dess rätta position och använd hävstångsprincipen för att pressa ned backen på plats så att den lilla styrpinnen går att lirka in i hålet på backen och sedan låsa med fjäderbrickan.
Sedan återstår bara att sätta fast den nedre fjädern vid justeringsskruven.
Enligt handboken skulle hillholdern luftas först. Här satt luftningsskruven så knepigt att jag fick användning av all min akrobatiska förmåga för att utföra arbetet.
Sedan var det bara att be hustrun att ta plats bakom ratten och trycka på bromsen medan jag luftade. Med en genomskinlig plastslang från luftningsnippeln var det enkelt att se när luftbubblorna upphörde.
Vid min resa till Schweiz tidigare på året hade bromsbackarna fått mer än de tålde i utförslöporna.
Det hade bildats en fet hinna på dem som jag först trodde berodde på läckage. Så var dock inte fallet.
Cylindrarna var helt ok. Rengöring med aceton och sedan hett vatten räckte för att lösa problemet.
Jag känner mig helt trygg med min insats men min närmaste omgivning är naturligtvis fortfarande skeptisk.
En amatör är alltid en amatör?
Gunno Boström
Denna gång är det Gunno som i huvudsak står för mekartipset vilket jag tycker är väldigt bra.
Jag lägger härefter in några tillägg angående detta problem som Gunno har haft.
Returfjädrarna måste vara i gott skick, inga slappa eller gravrostiga fjädrar. Kontrollera bromsslangarna, det är inte ovanligt att slangarna sätts igen med smuts från dålig bromsvätska även på relativt nya bilar efter egen
erfarenhet som bilmekaniker i många år.
Slangarna kan fungera som en backventil, vid bromstryck kommer oljan förbi men vid returen när bara backarnas returfjädrar skall trycka tillbaks oljan är det stopp på grund av smuts. Men även gummit i gamla slangar har svällt och därmed blir det ett mindre hål i slangen.
Igensatta slangar brukar även märkas när man skall lufta bromssystemet, det går trögt att lufta.
Vid reparation av bromsar byt alltid slangarna om de är gamla. <<när man kontrollerar hjulcylindrar får det inte vara ngt. läckage, den allra minsta bromsvätska som kommer på bromsbanden förorsakar problem.
I första skedet får man bromsar som nitar bara man funderar på att bromsa. Sedan kommer kletstadiet in.
Backarna kletar nästan fast i trumman. I tredje skedet är bromsverkan helt borta. Helt blött i bromstrumman och oljan minskar i huvudcylindern. Nackdelen på äldre Studebaker är att huvudcylindern sitter under golvet vilket gör det svårt att hålla koll på vätskan. På senare modeller är det bättre, cylindern sitter i motorrummet.
Om du har ojämn bromsverkan t.ex. i fram vid
besiktningen och du inte hittar ngt. fel på bromsbackarna, trummorna eller andra delar och att bromsarna är rätt justerade brukar det hjälpa om man skiftar en av backarna t.ex. dom främre från höger till vänster och vänster till höger.
Ett till problem som brukar uppstå vid besiktningen på bilar med hillholder är när bromsarna i bak skall kontrolleras på bromsrullarna. Besiktningsmannen kör dit, trampar ner kopplingen och bromsar. Allt är frid och fröjd tills han släpper på bromspedalen, bromsverkan ligger kvar i bak. Man påpekar tekniken och att han måste släppa på kopplingen, med följd att han får motorstopp på grund av att växeln var i och så vidare. Har man en bil med hillholder bör man vara närvarande vid bromsprovet i bak för att påpeka att växeln inte skall vara i och
kopplingen får inte vara nertryckt.
BILAR OCH DELAR SÄLJES
Annonssidan för entusiasterna
Här är vår egen marknadsplats för allt som rör vår hobby. Naturligtvis annonserar vi gratis.
Annonsmanus sänds till: Ulf Winlund, Kaggeboda 1928, 761 92 NORRTÄLJE Email uffewinlund@hotmail.com eller ring Tel: 0176-220313, 076-8520445
SÄLJES BILAR.
Studebaker Champion 1951
En rosa skönhet som väntar på bättre dagar.
Bilderna talar för sig själv och som vanligt får den som tar sig an detta objekt ta hem delar från USA fraktfritt i mina containrar så länge renoveringen pågår.
Bilen är i stort sett gratis så du behöver bara betala frakten.
Se även www.hortlund.se där bilder finns och info ständigt uppdateras.
Tfn 090-602 26 eller 070-573 90 31 Kent
SÄLJES BILAR
Vet inte om det är rätt här - men jag har en Studebaker som jag funderar på att sälja. Den finns i Mexico och är en vinnarbil i La Carrera Panamericana. Kanske kan vara ngt kul att veta i alla fall…
Allt väl - Lars :=) lars.stugemo@gmail.com http://www.youtube.com/watch?
v=sPZNRjxgvC8&list=UU1emNg5s0VP5rAIQQxj_X1Q&inde x=24&feature=plcp
Siler Motor Company i Enid, Oklahoma (foto från 1962)
Monroe Penn Motor Company i Arlington, Texas (foto från 1956) Sellersburg Motors i Sellersburg, Indiana (foto från 1963)
Williamson Motórs i Nashville, Illinois (foto från 1949) Flint Motor Company i Dodge City, Kansas (foto från 1962)
Studebakeråterförsäljare av: Michael Bostedt
Coggins Motor Company i Charlo esville, Virginia (foto från 1962)
Text och foto: Bengt Engwall
George har stillat sitt Studebakersug
Det är aldrig för sent att stilla suget efter en Studebaker. Georg Stening i Oxelösund fick ett starkt intryck av Studebakers Hawkar när han såg Silver och Golden Hawks på 60-talet.
Det blev inte någon Studebaker då. Men han har varit sugen sedan dess. I september 2011 såg George en svart Silver Hawk på Blocket.
- Jag åkte och tittade på bilen och ville köpa den, men säljaren och jag kunde inte komma överens om priset, så jag åkte hem igen, berättar George.
I den vevan dök en annan Hawk upp på Blocket, en 62:a GT Hawk. Bilen fanns i Tränsum i Blekinge och ägdes av Sven-Olof Näslund.
Den här gången blev det affär, och det snabbt. Bilen var till stora delar ordninggjord och fungerar bra, så George är nöjd.
Den kompletterar hans samling av intressanta bilar, som förutom Studsen består av en Volvo P1800 ES och en Corvette 75:a.
GT Hawken såldes ny i Malmö och fick numret
MA39773. 1964 registrerades den i Blekinge på Karlskrona Bilförmedling och fick numret K36165. Fram till att George köpte bilen lär den ha funnits i Blekinge- Skåneområdet.
Oxelösund är nära Nyköping så George åker på hamnträffarna där ibland.
Vid sommarens USA-tema i Nyköping dök tre Studebakers upp, Georges GT Hawk, Jan-Erik Heikefelts Starlight Coupe (läs om den i förra numret av BN).
Dessutom kom det en svart Silver Hawk, som George parkerade sin bil bredvid.
- Det var just den Silver Hawk jag var och tittade på 2011, berättar George.
Ödet hade fört samman de två Hawkar som George varit spekulant på. Extra speciellt är det eftersom den svarta bilen nu ägs av en person i Östersund, långt ifrån Södermanland. Ägaren var nere i Sydsverige med sin bil för att besöka Power Meet, och passade på att svänga över till Nyköping när han ändå åkt så långt.
