Tioårsminnet högtidlighölls 937 000 av de människor som dog i folkmordet 1994 i Rwanda harnu identifierats. Det tyder på att antalet dödade överskrider en miljon.

Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.

Tioårsminnet högtidlighölls

937 000 av de människor som dog i folkmordet 1994 i Rwanda har nu identifierats. Det tyder på att antalet dödade överskrider en miljon.

När landet i april hedrade minnet av de mördade aktualiserades frågan om det internationella samfundets ansvar för att folkmordet kunde

genomföras.

Hundratals minnesplatser har rests runt om i landet. President Paul Kagame, tillsammans med flera statschefer, deltog i en minnehögtid vid en av dem, det Nationella minnesmärket, där resterna av 350 offer funna i tre massgravar visades. Kransar av blommor lämnades och en eld tändes att brinna i 100 dagar. På fotbollsstadium Amahoro (fred på

kinyarwandaspråket) samlades 25 000 åskådare för en ceremoni som hedrade minnet med tal och vittnesmål från överlevande. Stora, svarta banderoller med gul text "Never Again/Plus jamais ça" täckte

hederstribunen och den violetta färgen, Rwandas sorgefärg, syntes överallt. Vid 10-tiden anlände Kagame med sina internationella gäster, ackompanjerade av melankolisk sorgemusik i högtalarna från en jättekör om kanske 100 sångare. I refrängen sjöngs Impinja ntizigapfe (Småbarnen borde inte dö). Vittnesmålen blev för mycket för flera överlevande på läktarna, de bröt ihop, grät och vissa skrek hysteriskt under mer än en timme.

Belgisk ursäkt

Belgien, som tidigare sågs med misstänksamhet, har erkänt sina misstag och sände en stor delegation till minneshögtiden. På belgiska folkets

vägnar bad Guy Verhofstadt, Belgiens premiärminister, om förlåtelse. - Alla har vi ett ansvar för att ha stått vid sidan om och inte gjort vad vi kunde för att hindra folkmordet. Vi misslyckades med vår mest elementära plikt att gripa in och skydda mänskligheten, sa han bland annat. Därefter vände sig Paul Kagame till den franske statssekreteraren Renaud Muselier. Han påminde om att ursprunget till folkmordet går tillbaka till den belgiska kolonialepoken men trots det var det främst Frankrike som hamnade i skottgluggen.

Dess styrka Operation Turquoise skulle i juni 1994, med ett FN-manda, stoppa dödandet. Men var den, när den under täckmantel av humanitär intervention upprättade en skyddad zon i sydväst för att skydda

civilbefolkningen, snarast ett skydd till flyende hutu-ledare, ansvariga för

att ha organiserat folkmordet? - Jag vill tala om ett land som till skillnad

från andra inte har presenterat sina ursäkter, sa Paul Kagame. Den bittra

verkligheten är att Operation Turquoise snarare räddade dem som stod

bakom folkmordet. Detta blev för mycket för Muselier, som beslöt att

förkorta sitt besök och återvände till Paris.

Kritik mot FN

Den kanadensiske generalen Romeo Dallaire, ansvarig för FN-styrkan i Rwanda 1994, har anklagat FN för passivitet. Han är mycket besviken och säger att västvärlden skulle ha agerat snabbare om 300 bergsgorillor hade dödats. FN:s generalsekreteraren Kofi Annan har bett det rwandiska folket om förlåtelse för att ha lämnat Dallaires lilla styrka utan möjlighet att klara sitt uppdrag. Rwandas regering har tillsatt en kommission för att

undersöka fransmännens och andra utlänningars roll i samband med

folkmordet 1994. Ansvaret vilar tungt på stormakter som trots vetskap inte agerade.

- Vi känner till Frankrikes inblandning före och efter folkmordet. Redan 1992 vid ett besök i Frankrike sade franska officiella representanter att om tutsiernas gerillaarmé FPR intog Kigali skulle vi finna de flesta av våra anhöriga döda, säger Kagame. Franska soldater anklagas för att ha räddat de rwandier som begick folkmord, inte de tutsier som sprang för att rädda sitt liv. Franska soldater öppnade en väg att fly till Kongo för dem som anstiftat folkmordet. Kagame tvivlar på den franske

undersökningsdomaren Jean-Louis Bruguières trovärdighet när han påstår att FPR låg bakom nedskjutningen av president Habyarimanas plan på hemväg från fredsförhandlingar i Arusha, vilket en avskedad militär vittnat om.

Nationell enhet

En ny konstitution har antagits om maktdelning och demokratiska institutioner har byggts upp. En försoningspolitik med inriktning på nationell enhet för att stärka det som enar befolkningen (språk, historia, religion, levnadsvillkor) har genomförts. - Vi talar inte längre om tutsi och hutu utan om nationell enhet och allas lika värde för att återuppbygga landet, betonar Kagame. Etnicitet skall utrotas genom ständig utbildning i enhet och jämställdhet i utbildningssystem, men det kommer att ta en generation. Tack vare den politiska stabilitet och säkerhet som råder har ekonomin har växt med nio procent under tre år och senast med sex procent. Rwanda börjar omnämnas som en "tigerunge" i Centralafrika.

Hans Eriksson